fredag 23 januari 2009

Spagetti med tonfisk, kapris och vitt vin


Det var lika gott som jag mindes. Dessutom var det oerhört längesedan jag åt spagetti. Här hemma är DeSeccos linguine den vanligast förekomande pastasorten
Det här är absolut inte rätt recept för den som är såld på tjocka pastasåsen baserade på mejeriprodukter eller bechamel. I jämförelse framstår det här som en torr rätt. Men det är just det som är det fina.
Tonfiskbitar, kapris, fattigmans-parmesanens brödsmulor och parmesanostens flagor draperar sig så bra runt spagettistråna.
Nystött svartpeppar ovanpå förhöjer ytterligare.
Och om du i likhet med mig älskar kapris i alla dess former, strör du en extra dos på din tallrik. Ett glas vitt vin till hade suttit helt rätt - men, det får det bli nästa gång.

Spagetti med tonfisk, kapris och vitt vin
5 msk olivoljadrygt 500 gram tonfisk i vatten
1 vitlöksklyfta, riven
1 silverlök, finhackad
1 dl vitt vin
3 msk kapris

parmesan, fattigmans-parmesan och nystött svartpeppar till serveringen

Hetta upp oljan i en gjutjärnsstekpanna. fräs silverlöken och vitlöken försiktigt, utan att de tar färg. Häll i tonfisken, och dela den med stekspaden medan den blandas och steks tillsammans med lökfräset. Häll över vinet, och strössla över kapris. Vinet kokar snabbt in, och då är det dags att servera. Blanda med nykokt spagetti, och strö generöst med fattigmans-parmesan och parmesan över. Tillsätt svartpeppar och kapris efter smak.

Min fattigmans-parmesan
4 dl brödsmulor av fyra dagar gammalt surdegsbröd
3 msk olivolka
2 vitlöksklyftor, finrivna
2 sardellfiléer (jag fegade; skulle ha tagit det dubbla)

Jag skar bort kanterna från mitt surdegsbröd, och skar bitarna i små kuber. Sedan körde jag kuberna i min mixer; det blev en blandning av små och lite större smulor, precis som jag ville ha det. Jag hettade upp oljan i en liten gjutjärnsstekpanna, och blandade i vitlök och sardeller. Med hjälp av en gaffel mosade jag ned sardellerna i oljan. Sedan hällde jag över brödsmulorna, blandade allt så väl jag kunde, och lät smulorna fräsa sig krispiga och oljemättade.
Inget för de fettskrämda, men ack, så gott.

4 kommentarer:

  1. Mmmmm, jag riktigt känner dofterna och smakerna. Det där med fattigmansparmesan är fantastiskt! När jag gör pastagratänger brukar jag bland torkade örter, parmesan och ströbröd (mixat bröd) och strö på. Sen ringlar jag över lite olja, in i ugnen, och vips har man världens godaste knapriga täcke på härligheten.
    Trevlig fredag!

    SvaraRadera
  2. Tack för alla ljuvliga recept! Sitter precis och fösöker läsa ikapp mellan alla andra uppgifter som måste skötas.

    Trevlig helg :)

    SvaraRadera
  3. Fina smakkombinationer som jag gillar.
    Har varit inne i ett kaprissug som hängt i ett tag.
    Hur är det med tonfisken nu för tiden. Kan man köpa juste sådan eller är alla fångstmetoder delfinfientliga?
    Hur är det med Tonfisken själv? Är det inte lite av den nu?
    Du kanske har större utbud i dina butiker än jag här i Väst-Värmland.
    Vad berättar dina burkar?

    Ha en trevlig helg hursomhelst!

    SvaraRadera
  4. Rebecca: Låter jättegott! Måste prövas. Hoppas du får en trevlig helg.

    Anna: Tack! Trevlig helg till dig också.

    Mimmi: Det står på burken att tonfisken är fiskad på err "delfinskonsamt" sätt, men man vetr ju aldrig riktigt. Jag litar inte helt på det ändå :/.
    Äter därför inte tonfisk lika ofta som jag skulle vilja.

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...