En återblick i advent

Jag kan knappt förstå att det är första december idag. Hösten har gått i en sådan rasade fart att jag inte hänger med. Men trots att vädret varit osedvanligt milt för säsongen, och frost, snö och köld lyser med sin frånvaro, känner jag mig ovanligt sugen på att just detta år ta ut julen i förskott.

Smaskens suveränt goda kycklingleverpastej

Som många av er kanske minskade jag under Smaskens första år ned oerhörd tid och möda på julkalendrar. Från 2008 till 2011 publicerade jag varje dag ett nytt recept; från första december fram till och med julafton. Riktigt varifrån jag fick kraften och orken vet jag inte, men när jag tittar igenom min digra receptsamling under sökordet Advent, inser jag att mina recept lätt skulle kunna fylla en kokbok.

Smaskens makalösa lantpaté

När jag under min återblick stöta på gamla favoriter från förr blev jag riktigt sugen på att laga dem på nytt. Tanken på ett helt julbord lockar mig ändå inte just nu, men några utvalda rätter vore inte helt fel.

Julens fläskfärsbullar á la Smaskens med senap och kryddpeppar

Jag ska bjuda på några återblickar i december på lite olika teman, och börjar därför med att som ni ser i bildtexterna i detta inlägg länka till recepten på rätterna i fråga.

För egen de hoppas jag att detta ska bli året då jag faktiskt lyckas att fullt ut njuta av advent; att sprida ut de trevliga upplevelserna och inte spara för mycket till sist. Vem vet, kanske blir det både julgran och pepparkakshus innan Lucia?

Bräck skinkan!

Det är högsäsong för skinka, inte tu tal om annat. Hur mycket jag än gillar julskinka (och tro mig, det gör jag), vill jag ändå påpeka det smått absurda i att vi just vid den här tiden på året konsumerar just denna del av grisen. Vad händer med resten? Blir det korv och färs? Vi var några twittervänner som spånade kring om det inte vore hög tid att föra in karén på julbordet. Pulled pork med julkryddor; kanske till och med lite glögg? Det får bli ett annat år.

Vi fick en skinka till smakprov redan i november, närmare bestämt en skinka av rapsgris från Scan. Jag smakade skinka på rapsgris rdan förra julen - det var den första färdigkokta skinka jag tagit innanför min dörr, och jag måste tillstå att jag blev minst sagt positivt överraskad. Den skinka vi fick i november smakade precis lika bra som den första. Jag har ju själv varit domare i Chark-SM - visserligen bedömde jag inte kategorin julskinka, men jag kan förstå att den blev svensk mästare.

Jag vill slå ett slag för ett alternativt sätt att använda julskinkan. Varje år läser jag med största förvåning om hur svårt det verkar vara för somliga att få slut på sina skinkor. Antingen köper de för stora skinkor, eller så äter de för dåligt. I stället för att som så många föreslår strimla skinkan och frysa in den i något obskyrt syfte, uppmanar jag er alla till att utföra följande handling:

Bräck skinkan!

Vi åt bräckt skinka til frukost förra helger i rad. Skinka skars upp i skivor innan den frystes in. Jag lovar er att detta blev sällsynt läckra och uppskattade frukostar. Vi stekte skinkskivorna hastigt i grillpanna, men det fungerar så klart även med en vanlig stekpanna. En het stekpanna, ska understrykas. Skinkskivorna ska chockas. Annars blir de inte bräckta.

Jag tackar inte nej til en sådan här tallrik på juldagsmorgonen, var så säker.

Tre julfavoriter - och några ord om min egen jul

Har ni tröttnat på sötsakstipsen? Själv är jag för tillfället inte det minsta sötsugen. Då passar det särskilt bra att tipsa er om några av mina matiga julfavoriter. På bilden här ovabnför ser ni min vansinigt goda och tillika läjligt lättlagade kycklingleverpastej. Den har en mild, mycket tilltalande leversmak, som gör att den uppskattas även av de leverskeptiska.

För min del är detta en av de få trditionella rätter jag kommer laga denna jul. Vi hat i samråd bestämt oss för att inte äta julmat på julafton. I stället satsar vi på kanapéer och champagne till lunch. Till middag kommer det serveras ankbröst, med ankfettsrostad potatis och diverse tillbehör; givetvis nedsköljt med ett gott rödvin. Efter maten blir det franska ostar, och sedan kaffe, konjak och konfekt.

Vi kommer få vår beskärda del av välagad julmat när vi på lördag äter julbord på Långbro Värdshus. Jag ser löjligt mycket fram emot detta julbord. Med tanke på hur god maten alltid varit då jag ätit där, är mina förväntningar minst sagt högt ställda.

Detta hindrar mig inte från att komma med ytterligare ett tips. Min goda lantpaté, som ni ser på bilden här ovan, är visserligen aningen mer svårlagad än kycklingleverpastejen, men den är värd varenda minut i köket. Vår äldste son, som fyler år på juldagen, har två år i rad önskat sig denna paté till födelsedagsmiddag. Hur det blir i år, det vet jag ännu inte. Pojken får själv önska vad han vill äta. Jag kan dock erkänna att jag håller tummarna för att det blir paté, änu en gång.

Min kärlek till fläskkött, och inte minst fläskfärs, fick mig att förra året skapa receptet till julens fläskfärsbullar med senap och kryddpeppar. Jag är över huvud taget väldigt förtjust i att smaksätta färs med senap, och just denna smakkombination med kryddpeppar blev verkligen lyckad. Kanska jag ska ta och steka några sådana här, trots allt? En köttbullssmörgås med ett glas öl är trots allt inget dumt sätt att avsluta julafton på. Vi får väl se vad som händer.

På begäran - ischoklad med mina smaker

Vit ischoklad med anis och pistagenötter

Jag fick en fråga av min vän AK igår. Hon skulle pröva att göra ischoklad, och mindes bara den läskiga variant hon gjort med cocosfett för många år sedan. Jag kunde upplysa henne om att många numera använder cocosolja, men att jag själv föredrar vanligt smör.

Förra året i advent gjorde jag fyra olika sorters ischoklad med fyra väldigt olika smaksättningar. Jag kan inte säga vilken av dem som var godast - pröva själva, så får ni se vilken variant som tilltalar er mest.

Ischoklad på mjölkchoklad med rosépeppar och flingsalt

Ischoklad för vuxna - chili och kardemumma

Vit ischoklad med saffran och pepparkakskanderade mandlar

Smaskens bästa saffransrecept

Vit ischoklad med saffran och pepparkakskanderade mandlar

Saffran är ingen enkel smaksättare. För lite blir trist; för mycket blir kväljande. Här hemma är det bara vi vuxna och vår äldsta dotter som uppskattar saffran. Godsaker som smaksätts med denna krydda får vi således ha lite för oss själva.

Under årens lopp har det blivit en hel del bra recept med saffran här på Smaskens, och nu har jag samlat dem för att göra dem mer överskådliga för er.

Kanske hittar ni en ny favorit? För mig var det lite av julafton att gå tillbaka i arkivet och hitta saker jag knappt kom ihåg att jag gjort. Håll tillgodo!

Smaskens saffranssnurror - kanse de godaste
saffransbullar jag någonsin bakat?

Smaskens recept på bästa saffransdegen, från Allt om Mats julnummer anno 1973

Saffransbrytbulle med fyllning av mandel, farin och vanilj

Saffransdrömmar

Tariq Taylors fantastiska saffransmandlar

En kavalkad av tryfflar - choklad, alkohol och bär

Jag börjar på klassiskt, självcentrerat manér och citerar mig själv:

"Det är på sin plats att ställa följande frågor:
Är det verkligen nödvändigt att experimentera med egna tryffel-recept?
Är det värt besväret?
Svaret på dessa frågor är ja, och nej. Om man verkligen är road av att stå och leka i köket, så är det självklart ett rent nöje att pröva sig fram med ingredienser och smakkombinationer. Man måste så kart vara beredd på och medveten om att man kan komma att bli besviken.
Smaker och utseenden blir inte alltid som man föreställt sig.
Arbetsinsatsen tar också, oftast, dubbelt så lång tid man trott. Det är i ärlighetens namn ganska tidsödande att slänga ihop lite godis.

För många år sedan, när jag började leka chokladfabrik, höll jag på dag och natt veckan innan jul. Jag slavade i köket - och vek dessutom vackra lådor, som jag sedan stoppade hemlagat julgodis i. Arbetet utfördes med en lust och frenesi som gränsade till besatthet.
Lådorna blev så klart mycket uppskattade gåvor, men jag tar det lite lugnare nuförtiden. "

Så uttryckte jag mig för fyra år sedan, tolv dagar in i vad som var min första adventskalender här på Smaskens. Tar jag det lugnare nu för tiden? Jo, det gör jag nog, på sätt och vis. I synnerhet i år. Och tur är det - det är tillräckligt hektiskt runt omkring mig även fast jag avstår från att publicera dagliga recept i advent.

När jag tittar i backspegeln här i bloggen slås jag av att den största skillnaden är kvaliteten på bilderna. Jag tycker att jag skriver ungefär på samma sätt som jag hela tiden gjort. Kanske var jag aningen mer entusiastisk för några år sedan, men jag känner igen mig själv i mina ord.

Bilderna - ja, ni får ta dem för vad de är. Och vad de var. Det som var godkänt för fyra år sedan är underkänt idag. Recepten, däremot, de fungerar fortfarande.

Choklad, alkohol och bär. Det blir goda tryfflar, och samtliga här nedan har sin förtjänst. Kanske håller jag ändå mina amarettotryfflar kärast av alla? Om jag gör några tryfflar i år, tror jag bestämt att det blir dessa.

Mjölkchokladtryfflar med cognac, espresso och flingsalt

Cocostryfflar med kardemumma

Amarettotryfflar

Hallontryfflar

Lingontryfflar med vanilj och vodka

Luciatryfflar med limoncello

Vintergrönt: dressad broccoli, och några återblickar

Jag tycker verkligen det är svårt att få till grönsakstillbehör under vinterhalvåret. Det är nog något av det jag är sämst på i köket. Det stupar ofta på ren lättja. Vardagsmaten är alltid god och vällagad, men inte nödvändigtvis så fantasifull. Det ligger kanske i sakens natur.

I går skärpte jag emellertid till mig. Jag förvällde 500 gram broccoli, precis så mycket så den blev mjuk, men fortfarande hade kvar sin spänst och sin vackra färg. När jag hade hällt av kokvattnet, dressade jag genast broccolin med en något lika gott som enkelt:

2 msk balsamvinäger
2 msk olivolja
0,5 vitlöksklyfta, finriven
några nypor flingsaltflingsalt
några tag med svartpepparkvarnen
1 liten, torkad röd chili, smulad

Denna dressing förenade sig med broccolin som om de vore gjorda för vandra. Och det var de ju, trots allt; just den här gången. Några av er känner igen det tydliga släktskapet med vår fantastiska dressade brysselkål. Den enda skillnaden är att jag här tillsatte torkad chili.

Denna dressing har omvänt många brysselkålsskeptiker. Det händer fantastiska saker med smakerna när varm brysselkål får suga åt sig den aromatiska dressingen.

Jag vill passa på att påminna både er och mig själv om att vi dressat brysselkål på många vis under åren. Inte enbart med balsamicovinaigrette, utan även med brynt smör och dill - fantastiskt gott; så här i adventstid eller på julbordet i synnerhet tillsammans med varmrökt lax.

En annan höjdare är senapsdressad brysselkål, här i sällskap med god korv men den passar lika bra till skinka, eller varför inte långsambakat, rimmat sidfläsk?

Den gemensamma nämnare för alla dessa dressingar är att de märkligt nog både förhöjer smalen på grönsakerna, och samtidigt döljer mer distinkta smaker, som somliga inte uppskattar. Något för alla smaker, helt enkelt.

Årets knäck slår alla tidigare varianter

I dag bjuder jag på ett tips som är så självklart att jag borde ha prövat det för längesedan - om jag hade kommit på det, vill säga. Jag tyckte närmast det var lite pinsamt när jag uppdaterade följande på Smaskens Facebookgrupp:

"Smulade flingsalt över knäcken. Jag kommer äta ihjäl mig innan kvällen ;) "

När så många som 50 personer "gillade" denna korta mening med tillhörande bild insåg jag att jag slagit an en sträng hos alla oss som gillar sött med salt.

Jag behärskade mig, och åt inte upp all knäck. Däremot kan jag säga att den minst sagt gav mersmak. Sött och salt, och då i synnerhet knäckens gräddiga karamellsmak med havssaltets sälta - det kan så klart inte bli fel.

Hur kokar man knäck? Det vet väl varenda kotte. Vad många kanske ändå inte tänker på är att det går aldeles utmärkt att koka bara en liten sats knäck. Allt handlar om proportionerna. Formeln lyder som vi väl alla vet 1 + 1 + 1. En del vardera av grädde, sirap och socker. Jag använder alltid råsocker, eller rörsocker strö, som det numera står på paketen jag oftast köper. Mörk eller ljus sirap, eller hälften av varje; det är en smaksak.

Jag har lagat knäck på många olika sätt under årens lopp. Smaksatt med bittermandelarom och rostade solrosfrön, med hasselnötter och en klick mjölkchoklad, med ingefära och med kardemumma. Bara fantasin sätter gränser.

Kanske är ändå denna enkla variant den godaste jag prövat?

Grundrecept på knäck
1 del sirap
1 del strösocker (gärna rörsocker)
1 del vispgrädde

Ingredienserna blandas i en kastrull och kokas tills massan är seg och klarar ett kulprov.

Saffransmazarin till första advent

Nu ska jag strax jag sjunga in det nya kyrkoåret. Jag ska lyssna till vår äldsta dotters kör, och känna den stämning och det lugn jag helst skulle vilja präglade hela perioden fram till julafton. Jag har en stark önskan om att detta år njuta av december i fulla drag. Att låta varje enskild dag få åtminstone en liten touch av förväntan, stämning och goda julsmaker.

Mycket av min inspiration när jag under årens lopp bakat i advent har kommit från gamla klassiker och favoriter. Det är så härligt enkelt att ta en pålitlig trotjänare, och klä om den i vinterskrud. Temat för detta blogginlägg är inget undantag från regeln. Grundreceptet kommer från en mazarinkaka jag bakade till min pappa påsken 2010. "Saffransmazarin, det borde fungera hur bra som helst", tänkte jag en dag tidigt i höstas - sagt och gjort, här har ni den.

Som ni säkert förstår fungerade min idé alldeles utmärkt i praktiken; annars hade ni knappast i detta nu varit i färd med att läsa detta inlägg. Precis som sin föregångare är detta en kaka som smakar allra bäst dagen efter den bakats.

Faktum är att det är en av de mest hållbara kakor jag känner till. Vacker blir den också. Får man lov att fresta, så här den första advent?

Saffransmazarin till första advent
Förberedelser: 20 minuter
Gräddning: 50 minuter

Jag bakade denna kaka i en något vidare springform än jag tidigare använt, och det fungerade bra. För säkerhets skull minskade jag därför gräddningen med fem minuter.

1 ägg
3 dl råsocker
0,5 tsk ekologiskt vaniljpulver
1 kuvert saffran, stött i mortel med en gnutta socker
1,5 dl gammaldags mjölk
0,5 dl sötmandlar, malda eller mixade<
0,5 tsk bakpulver
175 gr smält smör
180 gr vetemjöl (ungefär 3 dl)

Glasyr:
2 dl florsocker
4 tsk vatten

(zestat apelsinskal till garnering, om man så önskar) 1. Sätt ugnen på 150 grader
2. Smörj och bröa en springform.
3. Vispa ägget med socker, saffran och vaniljpulver.
4. Blanda ned mjölken och det smälta smöret.
5. Blanda mjölet och bakpulvret, sikta det över smeten, och vänd sedan ned i smeten.
5. Häll smeten i formen, och grädda i nedre delen av ugnen i 50 minuter.

Låt kakan svalna helt. Blanda sedan florsockret med vatten, lite i taget, så att glasyren inte blir för lös. Bred glasyren över kakan, och låt den stelna. Garnera eventuellt med zestat apelsinskal.

SMASKENS advent - på annat sätt

I år blir det en annorlunda advent - av flera skäl. Först och främst blir advent annorlunda på grund av att vi till skillnad från de senaste två åren ska fira jul här hemma i Stockholm. Bara det är i sig en omställning. Det känns väldigt bra, ska tilläggas. I år ser jag fram emot att pynta huset, njuta av advent med familjen och verkligen anstränga mig för att inte stressa ända fram till julafton.

Jag har haft en hektiskt höst då orken inte riktigt räckt till allt jag vill och önskar. Som ett led i att försöka vända detta, att inte stressa, bryter jag min fyra år långa tradition att ha Adventskalender på SMASKENS. Jag bryter den i bemärkelsen att jag inte kommer publicera ett nytt recept om dagen mellan den första och tjugofjärde december.

Vad jag däremot tänker göra, utan minste betänklighet, det är att påminna er om alla de goda recept jag skapat eller omtolkat under årens lopp. Jag skulle vilja påstå att SMASKENS är en riktig guldgruva när det kommer till advents- och julrecept. Inte ens de mest trogna och minnesgoda bland er läsare kan rimligen ha full koll på fyra års skörd av decemberrecept?

Låt mig vara helt ärlig och säga att jag faktiskt inte ens själv minns allt jag gjort. Fyra kalendrar, från december 2008 till december 2011. Fyra gånger tjugofyra recept. Att minnas dem alla vore närmast att betrakta som sjukligt.

I år gör jag ett urval, och samlar jag ihop godsakerna i olika kategorier. Jag tänker mig att jag publicerar "Best of-inlägg" vid ett antal tillfällen från första advent och fram till jul. Däremellan får ni ta del av mina vanliga härjningar i köket.

Vad tror ni om detta? Jag tror själv att det blir bra. Riktigt bra.

En ostfavorit, och ett glöggtips

Jag och min familj anlände till Göteborg i går kväll vid sjutiden, efter en mörk och regnig bilfärd. I morgon ska vi till Lisebergs julmarknad, om vädergudarna så tilåter. Eftersom prognosen inte ser alltför munter ut och det snarare verkar bli regn och rusk, så finns det en god chans att vi i stället hamnar på något av stadens alla trevliga muséer.

Mina fina planer för kalendern kollapsade någonstans i helgen som gick. Av denna enkla anledning har veckans bilder varit tagna på kvällstid, med den då ofrånkomliga lejongula färgskala som mina enkla bildbehandlingstalanger inte kan rå på. Recepten har det dock inte varit något fel på; det tröstar jag mig med.

Nu ska jag kurera min rosslande hosta, och njuta av min mammas goda mat, ända fram till tredjedag jul. Min kökstjänst kommer bestå i att jag kommer assistera vid måltiderna, snarare än producera; ja, med undantag då för att vår äldste sn fyller nio år på juldagen, och helst av allt vill ha min lantpaté till middag. Hur skulle jag kunna neka honom detta?

I dag blir det inte något recept från mig, men i stället två riktigt bra tips. Många av er känner säkert redan till den fantastiska danska mögelosten vid namn Blå Kornblomst, eller Blåskimmel, som den också kallas? denna ost är en av mina absoluta favoriter, som jag gärna tar rejäla bitar av på helgens frukostsmörgås. Osten råkar också uppskattas av den danske smørrebrødskungen Adam Aamann, som är en förebild för mig och många andra. Han serverar den med ett tillbehör som jag själv tyvärr vare sig lagat eller haft möjlighet att smaka, nämligen hasselnötsnougatine. Som tur är har min matbloggandevän Anna Billing både smakat, lagat och inte minst bloggat om detta tillbehör, som ju låter något rent otroligt läckert.

På tal om Adam Aamann och smørrebrød, så blev det av ovan nämnda skäl inget av min trevliga idé smørrebrød i advent. Jag sparar mina idéer, och kan kanske återkomma med smørrebrød i januari - vem vet?

Nu är det emellertid fortfarande advent, och den som vill pröva en glögg som sticker ut en smula, och som dessutom passar alldeles sanslöst bra till ostar, så rekommenderar jag Ripa Starkvinsglögg med smak av peppar & chili (nr 96009).
Glöggen är gjord på fylligt italiensk rödvin, har en trevlig hetta i smaken, och inte minst i eftersmaken, utan att för den skull vara påträngande stark. Den tiltalade mig i allra högsta grad, och den passar kanske särskilt bra att seeveras till långlagrad hårdost.
Varför inte servera denna goda dryck med uppskurna hårdosttärningar som tilltugg till glöggen? Skippa pepparkakor, russin och mandlar, och följ mitt exempel, så lovar jag er en härlig smakupplevelse.

I dag för ett år sedan, den tjugotredje december 2010, bloggade jag om det enkla vörtbrödet. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från tjugotredje december 2009 och 2008.

Bourbon fudge

Jag hittade detta recept hos mina bloggvänner ragazze-tjejerna, och då närmare bestämt Elin. Det lät för gott för att inte prövas. Som tur var läste jag också kommentarerna under inäggget. Det är inte alltid så givande att läsa kommentarer, men just i detta fall var det till stor hjälp.

Det råkade nämligen bli så att jag, i likhet med en annan person som prövat receptet, inte kokade upp det till tillräckligt hög temperatur under tillräckligt lång tid. Då var det bra att ha läst att det gick att skrapa ned den halvlösa smeten i kastrullen, och koka om den.

Vid en sådan omkokning finns det en stor risk för att fudgen blir grynig och smulig. Jag tror att jag slapp detta, tack vare att jag tillsatte glukos vid omkokningen. Efter andra försöket kan jag nämligen stoltsera med en alldeles fantastisk god bourbon fudge, smaksatt med min favoprit-bourbon, Maker's Mark.

tveka nu inte att pröva detta recept, även fast jag varit ärlig med hur jag själv misslyckades vid första försöket. Jag lyckades trots allt rädda fudgen, och dela med mig av mina erfarenheter.

Denna makalöst goda fudge blir sannolikt en julfavorit hos oss. Smaksätt med whisky, om du så föredrar. Cognac borde fungera bra, det också.

Jag vill bara avslutningsvis skriva några väl valda ord om det svåra i att mäta temperatur på kokande mat med en digitaltermometer. (Det kan vara mycket svårt att mäta temperaturen på smeten när den kokar. Jag lyckades inte mäta upp till högre än 110 grader, i den bubblande och glödheta smeten. Efter det lät jag den koka våldsamt. Jag rekommenderar också att man kokar upp smeten efter att alkoholen blandats ned. (Se i receptet)

Bourbon fudge
1 burk kondenserad mjölk (ca 400 gram)
1,5 dl gammaldags mjölk
420 gram ljust muskovadosocker
115 gram smör
50 ml Maker's Mark

1. Förbered en mindre ugnsform med att klä den bakplåtspapper. 2. Blanda mjölk, socker och smör i en kastrull och värm så att det smälter. Fortsätt att koka upp tills smeten blir 116 grader med en termometer. Detta tar ca 10 minuter.
3.Ta kastrullen från plattan. Vispa smeten i 10 minuter för hand. Efter ca 2 minuter hälls bourbon ner. Häll ut i ugnsformen. Låt svalna och skär upp i bitar. Förvara i kylskåp.

I dag för ett år sedan, den tjugoandra december 2010, bloggade jag om ett fruktbröd till julens ostar. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från tjugoandra december 2009 och 2008.

Förmodligen världens godaste vaniljkola

Tro inte att jag överdriver; jag är fullständigt allvarlig. Denna kola blev helt fantastisk. Väl medveten om att det går tretton kolarecept på dussinet så här års, sticker jag helt fräckt ut hakan, och hävdar, att om du bara ska göra en enda sorts kola till jul, så låt det då vara den här. Min egen vaniljkola må vara blott en variant på varianter, men den är en alldeles sällsynt strålande variant.

Vad är hemligheten? Eller, snarare hemligheterna? Jo, det är följande fyra ingredienser:
Rörsocker strö, som i mitt tycke är det godaste sockret, det jag använder allra mest.
Härnäst har vi glukossirap, denna användbara produkt, som hittills bara funnits att köpa i små förpackningar, och fram till bara för något år sedan fanns den enbart på Apoteket i juletid. Nu finns den i flaska från Dansukker, i vanliga matbutiker. Kolan blir mjuk och len, och sockrar sig inte.

Viktigast är kanske ändå de två smaksättarna - vaniljstången och flingsaltet. Kolan hade varit godtagbar även utan saltet, men med saltet blir den så där underbart fin i smaken, på det där sättet som tilltalar mig så otroligt mycket.

Ni har läste det om och om igen, denna december. det känns kort sagt som att flingsalt varit ett genomgående tema, och kanske har det verkligen varit så? Söta saker behöver en liten sälta för att balansera; somliga mer än andra .

Det blev inte mindre roligt av att jag fick kökshjälp av äldste sonen, både med att koka kolan, och med att förpacka den. Han fyller nio på juldagen, och är med andra ord såpass stor att han faktiskt på riktigt är till hjälp, samtidigt som jag passar på att undervisa honom så mycket det bara går. Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli, eller hur?

Förmodligen världens godaste vaniljkola (cirka 48 stycken)
2 dl vispgrädde
1 dl ljus sirap
1 msk glukossirap
3 dl rörsocker strö
100 gram smör
0,5 vaniljstång
0,5 tsk flingsalt

1. Snitta vaniljstången, och skrapa ur fröna.
2. Lägg fröna och den urskrapade vaniljstångren i en kastrull, och blanda ned övriga ingrediensern.
3. Koka upp, och sjud sedan smeten tills den precis passerar 120 grader.
4. Häll smeten i en form klädd med bakplåtspapper. Låt svalna, och ställ sedan in kolan i kylskåpet ett par timmar.
5. Dela kolan i remsor på längden, och därefter på bredden. Vik in kolorna i bakplåtspapper, cellofan eller dylikt. Förvara kolorna i en burk i kylskåpet.

I dag för ett år sedan, den tjugoförsta december 2010, bloggade jag om mina första kycklingleverpastej. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från tjugoförsta december 2009 och 2008. Dessutom bloggade jag om min förtida julklapp, som nu är en så självklar del av vårt kök och vårt matbord att jag knappt kan minnas hur det var innan den fanns i min ägo; än mindre förstå att det bara är ett år sedan jag fick den.

Mamie Eisenhower - tredje gången gillt

Vad återstår nu? Två arbetsdagar, julavslutning, och därefter en resa ned till Göteborg på torsdag. Jag har ju inte gjort annat än bakat och lagat julgodis under december månad, men merparten av dessa godsaker är för längesedan uppätna, inte minst av tacksamma arbetskamrater, som får hjälpa till med överflödet.

Det som ska ätas till jul, det vill jag inte göra förrän några dagar innan. Således var det julgodisfabrik här i köket i kväll. Jag blev otroligt sugen på en godsak jag lagade redan i första kalendern 2008, nämligen de små nötchokladkolarutorna som går under namnet Mamie Eisenhower. Nu tror jag bestämt att jag lagat den hittills bästa versionen av dem. Några små justeringar av grundreceptet, och resultatet är en typ av julgodis som vare sig går att kategorisera som kola, fudge eller knäck. Något alldeles mitt emellan, kanske?

Sedan någon vecka har jag en digital kökstermometer i min ägo; på tiden, skulle man kunna tycka. Nu försöker jag vänja mig vid att använda denna. Resultatet höll nästan på att bli att jag brände vid smeten, men jag insåg vart det barkade innan det var för sent.

Det är min smala lycka att det finns skalade, lätt rostade hasselnöter att köpa i butik. Att rosta och skala hasselnötter måste vara något av det tråkigaste och mest hopplösa som finns. Ge er inte på det, det säger jag bara. Det är bara att pröva sig fram, om man vill lägga i någon annan typ av nötter. Kanske salta jordnötter? Inte någon av mina favoriter bland nötter, men de skulle nog kunna bryta fint mot det söta.

Ett år experimenterade jag med själv valnötter, men de smakade inte tillräckligt mycket, i jämförelse. Hasselnötter ska det vara, om jag får välja jag. Och, så klart, en rejäl nypa flingsalt i smeten.

Mamie Eisenhower - tredje gången gillt
100 gram smör
1,5 dl vispgrädde
250 gram rörsocker strö
0,5 tsk flingsalt
1,5 dl mörk sirap
125 gram 70% mörk choklad
175 gram skalade, rostade hasselnötter, hackade (cirka 3 dl)
2 tsk Dansukker vaniljsocker

1. Värm grädde och smör i en kastrull.
2. Tillsätt sirap, socker och salt. Rör samman, och koka upp.
3. Lägg i chokladen, och låt den smälta ned under omrörning.
4. Koka konsistensen blivit tjock och seg, och smeten klarar ett vattenbad. Detta motsvarar ungefär 110 grader.
5. Sikta ned vaniljsockret, under omrörning. Rör därefter ned de hackade hasselnötterna.
6. Häll massan i en form som du smort eller klätt med bakplåtspapper.
7. Låt stelna, och skär därefter i rutor. Förvara i kylskåpet.

I dag för ett år sedan, den tjugonde december 2010, bloggade jag om bittermandelskorpor med pistagenötter. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från tjugonde december 2009 och 2008.

Mjölkchokladtryffeltårta med rostade nötter och flingsalt

I lördags hade vi goda vänner på middag. Vi bjöd på mat som helt saknade anknytning till svensk julmat, vilket faktiskt kändes väldigt skönt. Som avslutning på middagen åt vi denna fantastiska tårta, och då slog det mig att den fungerar strålande bra även under julhelgen. Choklad är helt enkelt aldrig fel.

I vår familj är juldagen först och främst vår äldste sons födelsedag, vilket innebär att julfirandet får stå tillbaka under dagen, till förmån för tårtkalas och tillbörligt födelsedagsfirande. Just i år kommer jag baka denna tårta, då den seglat upp som den chokladälskande äldste sonens absoluta favorit.

Faktum är att jag blev påmind om tårtan tidigare i veckan, då en läsare mailade och desperat efterlyste receptet. Den har nämligen bloggats tidigare, denna tårta, men då på alltommat.se. Nu får en en välförtjänt comeback, för detta är kort sagt något av det godaste i chokladväg som jag bakat.

Tårtan är enkel att göra, kan lagas i förväg och räcker till många. Bättre än så kan det knappast bli, vare sig under julstress eller under resten av året, inte sant? Och - om det skulle vara så någon av er eventuellt funderar på nyårsefterrätten redan nu, så är denna tårta absolut en kandidat.

Mjölkchokladtryffeltårta med rostade nötter och flingsalt
Förberedelser: 30 minuter
Tillagningstid: 30 minuter
Montering: 10 minuter

Tårtbotten
2ägg
3 dl rörsocker strö
2 tsk ekologiskt vaniljsocker
0,5 tsk salt
1 dl kakao
150 gram smält smör
120 gr vetemjöl (cirka 2 dl)

Mjölkchokladtryffel
1 dl grädde
50 gram smör
300 gram mjölkchoklad
75 gram hasselnötter
75 gram pecannötter
flingsalt efter smak

1. Sätt ugnen på 175 grader. Fäst ett bakplåtspapper i botten på en springform, och smöra pappret och formens kanter.
2. Vispa ihop ägg, rörsocker, vaniljsocker och salt.
3. Tillsätt den smälta smöret, och blanda väl.
4. Blanda kakao och vetemjöl, och rör i det i smeten.
5. Häll smeten i springformen, och grädda i nedre delen av ugnen i 30 minuter. Kakan kommer att gunga och verka lös när du tar ut den, men det är helt i sin ordning.
6. Smält smöret i en kastrull. Tillsätt grädden, och blanda. Det ska bli varmt, men inte sjuda.
7. Bryt chokladen i mindre bitar, och vispa ned dem i kastrullen så att det blir en tjock, jämn tryffelsmet. Drag kastrullen från plattan, och låt tryffeln svalna och stelna.
8. Grovhacka nötterna, och rosta dem försiktigt i en het panna. Låt dem svalna.
9. Låt gärna tårtbotten vara kvar i springformen, och helst stå i kylskåpet över natten, innan du brer på tryffeln. Tryffeln kan stå framme i rumstemperatur, i plastad kastrull. Bred tryffeln jämnt över tårtbotten.
10. Förvara tårtan i kylskåp fram till någon timme innan den ska serveras, och strö på nötterna och flingsaltet strax innan den ska avnjutas.

I dag för ett år sedan, den nittonde december 2010, bloggade jag om knäck extra allt. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från nittonde december 2009 och 2008.

Fjärde advents-snurror

Jag ville baka vetebröd med smak av jul, men utan saffran. Det tog mig inte lång stund att komma på den perfekta fyllningen, som i grund och botten har ett starkt släktskap med fyllningen i mina saffranssnurror från förra året.

Resultatet blev en bulle som tilltalade hela familjen. Kort sagt - snurror av saftig och luftig vetedeg, generöst smaksatt med kardemumma, med en pepparkakssmakande fyllning av russin, farinsocker och smör. Det kunde knappast bli fel, och det blev det heller inte.

Möjligtvis blev bullarna aningen välgräddade, men det är trots allt så jag föredrar dem.

Det är inte nödvändigt att strö på vare sig farinsockret innan gräddningen, eller florsockret innan serveringen, men det blir trots allt både gott och vackert. Degen räcker till sexton generösa bullar, men den som vill kan givetvis göra fler, och mindre.

Lite kuriosa: jag har länge retat mig på att jag inte kunnat få in två muffinsplåtar bredvid varandra i ugnen. I går kom jag äntligen på att det går att haka dem i varandra, så att båda plåtarna går in. Jag ställde helt enkelt en raden i muffinsplåten i ena raden på den andra plåten. Märkligt, att jag inte tänkt på detta tidigare. Plåtarna fungerar väldigt bra när man vill att bullarna ska bli höga, i stället för breda.

Fjärde advents-snurror (16 stycken)
2,5 dl gammaldags mjölk, lätt ljummen
50 gram jäst
1 dl råsocker
1 stk nystött kardemumma
0,5 tsk salt
0,5 stort ägg*
omkring 500 gram vetemjöl (cirka 8 dl)
100 gram rumsvarmt smör

Fyllning
1,5 dl Saltå russin
75 gram rumsvarmt smör
4 msk farinsocker
1 tsk ekologiskt vaniljpulver
2 msk kanel
2 tsk ingefära
1 tsk nejlikor, malda
1 nypa flingsalt
0,5 ägg* att pensla bullarna med
extra farinsocker, som strös över bullarna innan gräddning
(florsocker av rorsocker att pudra över bullarna, innan de ska serveras)

1. Smula ned jästen i en bunke.
2. Lös upp jästen i den ljumna mjölken.
3. Blanda i socker, salt och kardemumma.
4. Rör därefter ned ägget i blandningen.
5. Tillsätt mjölet, och arbeta ned det i degvätskan. Tillsätt därefter det rumsvarma smöret, och arbeta degen riktigt smidig.
6. Låt degen jäsa övertäckt i närmare en timma. Mixa under tiden samman ingredienserna till fyllningen.
7. Värm upp ugnen till 200 grader.
8. Stjälp upp degen på ett mjölat bakbord. Kavla ut degen till en stor rektangel.
9. Bred ut fyllningen jämnt över degen. Vik sedan degen enligt bilderna i detta recept.
9. Lägg snurrorna i formar, och placera dessa i muffinsplåtar, eller ställ dem på en vanlig plåt. Pensla snurrorna, och strö över farinsocker.
10. Grädda i mitten av ugnen i 10 minuter. Låt snurrorna svalna, och pudra därefter lite florsocker av rörsocker över dem, innan de ska serveras.

I dag för ett år sedan, den artonde december 2010, bloggade jag om Tariq Taylors fantastiska saffransmandlar. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från artonde december 2009 och 2008.

Vit ischoklad med saffran och pepparkakskanderade mandlar

Så här års kan det bli lite väl mycket saffran. Allt smaksätts med saffran - bakverk, drycker, mat och konfekt. Trots detta kunde jag inte låta bli att pröva på att smaksätta ischoklad gjord på vit choklad med saffran. Tur var det, för resultatet blev faktiskt riktigt bra. Detta fungerar; saffranssmaken kompletterar verkligen den vita chokladen, och smaken blir otroligt fin.

Det är absolut inte nödvändigt att dekorera dessa små ischokladformar, men jag kunde inte låta blir. Jag rostade hackad mandel, strödde över socker och kryddor, vilket resulterade i de pepparkakskanderade mandlar som syns på bilden. Min ischoklad fick stelna en smula, och jag tryckte därför dit en bit mandel. Om man strör på de hackade mandlarna lite tidigare, kan man i stället strö dem över formarna.

Detta är helt enkelt ytterligare ett exempel på oerhört lättlagat julgodis., vilket inte är det sämsta, när nu julhelgen närmar sig i hög fart. Tillsammans med de övriga ischokladsorterna jag lagat till här i advent, bildar denna vita ischoklad med saffran en både läcker och vacker kvartett.

Vit ischoklad med saffran och pepparkakskanderade mandlar (cirka 28 stycken)
200 gram vit choklad
75 gram smör
0,5 gram saffran

35 gram mandel (ungefär 0,5 dl)
2 msk rörsocker atrö
1 tsk kanel
0,5 tsk ingefära
2 krm nejlikor
en rejäl nypa flingsalt

1. Smält smöret över vattenbad, och häll i saffran. Blanda tills saffranet löser sig i smöret.
2. Bryt chokladen i bitar, och låt den smälta och blandas med smöret under omrörning. Stäng av spisvärmen när chokladen börjar smälta på allvar, och fortsätt röra.
3. Skeda i ischokladen i formarna med hjälp av exempelvis ett matskedsmått.
4. Hacka mandeln, och rosta den varsamt i en torr panna. Häll över socker, salt och kryddor, och låt sockret smälta under omrörning.
5. Häll upp nötterna på ett bakplåtspapper. Hacka i mindre bitar när de svalnat.

I dag för ett år sedan, den första december 2010, bloggade jag om mina adventsskorpor med ingefära och farinsocker. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från första december 2009 och 2008.

Mjölkchokladtryffel med päroncognac

Dessa små tryfflar är mycket nära besläktade med förra årets tryffelfavorit, de härliga amarettotryfflarna. Nu råkar jag inte enbart vara svag för amaretto, utan även för päroncognac. Det är något med dess smak som tilltalar mig så otroligt. Att föra över denna smak till en tryffelsmet föll sig således ganska naturligt för mig.

Just denna tryffelsmet fantastiskt fin och följsam att arbeta med. När smeten är nylagad kan man tro att något är fel. Ska den verkligen vara så lös? Ja, det ska den; och tro mig, den stelnar alldeles så som den ska. Lättast är det att ta smeten direkt ur kylskåpet, och sedan skopa upp den med en dessertsked, varefter den lättast rullas till tryfflar med behandskade händer. Engångshandskar är för övrigt ett ovärderligt köksredskap.

Jag hade en ambitiös tanke kring att doppa tryfflarna i smält choklad, som omväxling. Föga förvånande slutade det som så ofta med att jag, trots högre ambitioner, rullade dem i cacao. Varför inte? Det blir gott, och det ser rätt så snyggt ut, trots allt.

Så länge man inte ska bjuda på alltför många tryfflar som utseendemässigt liknar varandra, så är cacao den snabbaste och enklaste lösningen för att täcka tryfflar. Det vill säga, om man bortser från att det går att spritsa tryffelsmet ned i små fina formar, så som jag och äldsta dottern gjorde här. (Då gäller det för övrigt att använda ett stjärnformat spritsmunstycke, och gärna garnera med något tjusigt. Annars kan det hända att tryfflarna liknar något helt annat än vad som var avsikten.)

Någon kanske undrar vad man kan ta för smaksättare, om man inte tycker om eller har en flaska päroncognac i sin ägo? Jag kan bara rekommendera att man prövar sig fram,utifrån tycke och smak, och vad man själv råkar ha för flaskor stående i skåpet. Det enda man bör vara försiktig med, det är mängden alkohol, så att smeten trots allt inte blir för lös, eller för starkt smaksatt.

Mjölkchokladtryffel med päroncognac
1,5 dl vispgrädde
50 gr smör
300 gr mjölkchoklad
3 msk pärnocognac
0,5 dl rörsocker flor
1 dl cacao, att rulla tryfflarna i

1. Värm och blanda försiktigt smör och grädde i en kastrull. Det får inte koka.
2. Bryt chokladen i bitar, och rör ned i kastrullen. Blanda noga, så att chokladen smälter.
3. Sikta ned florsockret, och blanda i det.
4. Rör slutligen ned päroncognacen.
5. Låt blandningen svalna, och därefter stå i kylskåp i åtminstone två timmar.
6. Skopa upp tryffelsmet med hjälp av en dessertsked. Rulla till kulor, och doppa dessa i cacao.
7. Förvara tryfflarna i en tätslutande burk i kylskåpet.

I dag för ett år sedan, den sextonde december 2010, bloggade jag om tjinuski deluxe. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från sextonde december 2009 och 2008.