måndag 30 april 2012

Mandelkaka med ugnsbakad rabarber
och vaniljmascarpone

Denna kaka renderade mig en semifinalplats i "Årets bak- och dessertmästare 2011". Hur det gick till är egentligen en historia i sig. En sen kväll i början av maj föra året fick jag för mig att jag skulle ladda upp just detta recept som tävlingsbidrag till veckofinalen för ovan nämnda tävling.

Jag minns tydligt att det tog fruktansvärt lång tid att ladda upp receptet. Till slut hade det dröjt så länge att jag blev tveksam till om det hela var vettigt, eller ens skulle fungera. Därför stängde jag ned datorn för kvällen. Uppenbarligen hade receptet och bilden slutligen ändå laddats upp, för jag fick ett telefonsamtal från en PR-byrå en tidig morgon i början på nästföljande vecka, som gav mig beskedet att jag var semifinalist för vecka 18; den tionde av sammanlagt femton semifinalister.

Min föga publikfriande bittermandelkaka hade inte mycket till chans mot bidrag i form av bakverken av choklad, cheesecakes och cupcakes. Jag måste ändå säga att kakan i fråga är och förblir en riktig höjdare, i synnerhet i sällskap av de tillbehör jag matchade den med.

Att kalla den mandelkaka är egentligen inte helt med sanningen överensstämmande, eftersom den enda mandeln i kakan står att fina i bittermandelessensen, och den flagade mandeln som fungerar som dekoration. Det var just mandeln som väckte minnet av kakan förra våren, när jag plötsligt såg den saftiga och lite tunga kakan som för min inre blick. Det här är nämligen ett gammalt recept som min mamma fick av en vän någon gång på åttiotalet. Jag skrev upp det i min gamla, malätna anteckningsbok med viktiga recept, som jag hade med mig under mitt år som au pair på Island 93-94, och där har receptet sedan funnits kvar.

Jag kan inte minnas vad min mamma eventuellt hade som tillbehör till kakan, när hon bjöd på det, eller om hon ens hade något tillbehör. Den fungerar faktiskt väldigt bra i egen majestät, gärna till en kopp te.

När jag förra våren för första gången på över tjugo år skulle baka den, ville jag ge den en ny inramning. Tanken väcktes på att ugnsbaka lite större bitar av rabarber, och då föll det sig ganska naturligt att servera härligheten med en klick mascarpone smaksatt med vanilj. Det var en chansning, även fast jag ju var någorlunda säker på att det skulle fungera med sådana säkra kort. Risken kändes ganska liten att smakerna inte skulle passa bra ihop.

Resultatet blev alldeles strålande - en riktigt fin dessert. Lätt att förbereda, och något utöver det jag vanligtvis brukar servera, med avseende på kompositionen. Helt enkelt ett annat och betydligt roligare sätt att bjuda på rabarber än den gamla slentrianmässiga pajen.

Mandelkaka med ugnsbakad rabarber och vaniljmascarpone
(8-10 portioner)

Förberedelser: 30 minuter
Tillagningstid: 25 + 20 minuter

Mandelkaka
2 ägg
1 dl rörsocker strö
1,5 dl ekologiskt rörsocker
5-6 droppar bittermandelessens
150 gram smör, smält
180 gram vetemjöl (ungefär 3 dl
cirka 50 gram flagad mandel )

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Smörj en springform.
3. Rör äggen med en gaffel, så att de blandas.
4. Rör sedan ned sockret och bittermandelessensen.
5. Tillsätt det smälta smöret, och rör slutligen ned mjölet.
6. Fördela smeten i formen, och strö flagad mandel över.
7. Grädda i nedre delen av ugnen i 25 minuter, och låt därefter kakan svalna, medan du ugnsbakar rabarbern.

Ugnsbakade rabarber
750 gram rabarber
25 gram smör
0,5 dl torrt, vitt vin
0,5 dl rörsocker strö
0,5 dl farinsocker

1. Höj temperaturen i ugnen till 200 grader.
2. Smörj en ugnsfast form med smöret.3. Putsa rabarberstjälkarna, och dela dem i 4-5 centimeter långa bitar. Lägg dem i formen.
4. Häll vinet i foprmen, och strö sedan råsocker och farinsocker över rabarberbitarna.
5. Ugnsbaka i nedre delen av ugnen i 20 minuter. Vänd lite på rabarberbitarna efter cirka halva tiden.
6. Låt dem svalna, och servera den lätt ljumna.

Vaniljmascarpone
2 paket mascarpone à 250 gr
1 vaniljstång
2 msk råflorsocker

Blanda mascarpone med urskrapad vaniljstång och socker.

Lägg upp på tallrikar, eller låt var och en servera sig själv. Allt efter tycke och smak.

söndag 29 april 2012

Njurtapp på grillen

Jag har tjatat en hel del om njurtapp; jag är medveten om det, inte minst på Smaskens Facebookgrupp. Innan Patrik skrev om njurtapp på Taffel förra sommaren var denna styckningsdetalk endast något jag läst om och vars något speciella namn jag funderat över.

Jag smakade den perfekta njurtappen på Hix i London i september förra året, och det var någonstans där min besatthet väcktes. Sedan dess har jag längtat efter den dag då det skulle vara möjligt att få tag på svensk njurtapp hos en välsorterad kötthandlare, och nu är den dagen kommer (det lär nog dessvärre dröja innan den dyker upp i de vanliga butikerna). Det vill säga, om inte ett under sker under de närmaste månaderna, och njurtapp blir årets flankstek?

Jag hade beställt hos Sandströms, hämtade köttet igår lördag, och överlät det därefter i min mans ömma vård. Han är så långt ifrån schablonbilden av den grillande svenske mannen man komma kan; han står inte med en öl i handen och kremerar färdigmarinerad flintastek över eldslågor ur en grill som osar av tändvätska. Nej, här snackar vi snarare grillnörderi på hög nivå.

Om man inte har tillgång till riktigt aromatiska färska örter, så som vi har, utan är hänvisad till de småtrista krukodlade exemplar som återfinns i mataffären, så brassa på ordentligt med örterna. Annars smakar det i princip ingenting. Brine och resting butter lärde vi oss att använda sedan vi började inspireras av Adam Perry Lang och hans grillkokbok Serious Barbecue, som bloggvännen Anna/Längst in i Skafferiet tipsade mig om förra våren, och vilken jag därefter köpte till min man i födelsedagspresent. Den boken var ett av förra årets bästa köp, alla kategorier.

Det här är egentligen inte så vansinnigt komplicerat, i synnerhet inte för den som är någorlunda grillvan. Vad det hndlar om är att ha tålamod, samt en smula fingertoppskänsla; bra glöd, riktigt varm grill och en smula känsla för hur man varsamt hanterar helt kött på grillen. Att låta köttet vila i sitt resting butter, under alufolie, och inte skära upp det för tidigt, det är knepen som höjer enrättningen till en makalös kulinarisk nivå. Pröva själv, så får du se.

Pröva gärna denna länk för att utan termometer avgöra om köttet är grillat til din belåtenhet. Enligt min man fungerar det utmärkt.

Njurtapp på grillen
Denna rimningslag och detta restig butter fungerar även bra till en flankstek. Om du vare sig kan få tag på njurtapp eller flankstek, så pröva med hel ryggbiff, men var då mycket försiktig när du grillar den, då ryggbiff är känsligare än både njurtapp och flankstek.

Brine (rimningslag)
2 gula lökar, 1 dl japansk soja
0,5 dl worchestershiresås
1 dl vatten
1 rågad msk dijonsenap

1. Blanda alla ingredienserna, och häll sedan lagen i en påse.
2. Lägg i köttbiten, knyt ihop, och massera runt så att rimningen täcker köttet ordentligt.
3. Låt rimma rimma i kylskåpet i minst tre timmar. Glöm inte att ut köttet och låta det blir tumstempererat innan det ska tillagas.

1. Plock upp köttet ur påsen, och torka av det. Putsa eventuellt bort de hinor som tack vare rimningen kommer i dagern.
2. Tillaga på direkt grillning, på så varmt kol att det knappt går att hålla handen över gallret (cirka 270 grader), med kupan på.
3. Vänd tre gånger, grilla 4 gånger 4-5 minuter, beroende på köttbitens tjocklek. Känn dig fram.

Resting butter (smör för eftermarinering)
2 msk färsk timjan
1 msk färsk oregano
3 vitlöksklyftor, rivna
75 gram rumsvarmt smör
1 tsk sambal oelek
1 röd chili, finstrimlad

1. Blanda ingredienserna väl, och lägg dem i en form. 2. Lägg ned köttbiten direkt från grillen, och vänd runt den så att den täcks av smöret.
3. Täck formen med alufoile, och låt köttet vila i fem minuter.
4. Tag upp köttet, tranchera det, och lägg sedan ned det i formen igen, och blanda väl, så att det suger åt sig av smöret.

Lägg upp köttet på ett fat, och servera omedelbart.
3 rivna vitköksklyftor

lördag 28 april 2012

Vårsoppa och Taffel-tävling

Några av er kanske har sett att det just nu pågår en fantastisk sparris-tävling på Taffel? Jag har inte för avsikt att själv tävla, men tävlingen fick mig att minnas den goda soppan jag lagade förra påsken. En rent ut sagt fantastisk soppa, där grön sparris kombinerades med salladslök, vilket visade sig föra sparrissmaken till nya höjder.

SOm så ofta ser jag tillbaka på saker jag lagat, och undrar varför jag inte lagat soppan igen? Svaret är enkelt - det är vådan av att vara matbloggare; att ha en självpåtagen plikt att hela tiden försöka förnya sig, hita på nya smakkombinationer och skapa nya recept.

Nu gör tillgången på fryst grön sparris att man inte är beroende av sparrissäsongen för att kunna koka ihop denna lilla våriga soppa, men givetvis är det något alldeles särskilt med den färska sparrisen. På Taffel kan den som tävlar och har turen att vinna njuta av att få hela fem kilo fin sparris från Österlen Sparris levererad hem till dörren. Som om detta inte vore nog, så vinner ytterligare tre tävlingsdeltagare var sitt kilo sparris, som också dessa levereras till dörren.

Har du ett bra recept, så tveka inte att maila ditt recept till sparris@taffel.se eller blogga ditt recept och länka det till Spåna spännande sparrisrecept på Taffel. Om du har bilder är det trevligt, men absolut inte nödvändigt. Senast 30/4, så varför inte lägga lite tid nu i helgen till att laga, äta, njuta och tävla med sparris?

Vårsoppa med grön sparris och vårlök
Förberedelser: 5 minuter
Tillagningstid: 15 minuter

300 gram sparris
65 gram vårlök (ungefär tre stänglar)
4 dl kycklingbuljong, helst hemkokt
1 dl vispgrädde
nymald vitpeppar

1. Skär av sparrisknopparna och lägg dem åt sidan.
2. Dela sparrisen i mindre bitar.
3. Putsa, skölj och dela vårlöken i mindre bitar.
4. Koka upp kycklingbuljongen.
5. Tillsätt vispgrädde, sparris och vårlök, och låt småkoka i fem minuter, eller tills grönsakerna känns mjuka.
5. Lägg sparrisknopparna i en liten skål, och häll i så mycket vatten att det täcker dem. Tillaga i micro på full effekt i 60 sekunder.
6. Mixa soppan slät, och smaka av med nymald vitpeppar. Fördela i fyra skålar, och lägg i sparrisknopparna.

Det passar otroligt bra att servera ett glas
Georg Breuer Riesling Sauvage (nr 5899) till soppan.

söndag 22 april 2012

Sparrisfrossa, och en sällsynt god
variant av hollandaise

I juli förra året lyckades jag få till en av de godaste hollandaisesåser jag någonsin lagat. Inte bara på grund av den fina smaksättningen i form av schalottenlök och gräslök; nej, det måste ha varit något utöver det vanliga med med äggulorna, citronsaften och smöret. Till skilnad från bearnaisesås, så har hollandaisen aldrig gjort mig det minsta stressad eller nervös. Jag råkar (ta i trä) helt enkelt tycka att det är närapå idiotsäkert att piska ihop en hollandaise. Har ni inte gjort det tidigare, så är det hög tid att börja nu, när säsongen får primärer är i startgroparna.

Ni som följer Smaskens.nu på Facebook vet redan att jag föll til föga för de frestande högarna av sparris som saluförs på Hötorget, och i lördags kom jag således hem med två rejäla knipen sparris; såväl vit som grön. Färsk sparris av god kvalitet var länge svårt att få tag på i vanliga mataffärer. I varje fall upplevde jag det så, som om en moment 22-situation gjorde sparrisen lika svårsåld och av dålig kvalitet som den var dyr. Det känns som att det var förra först året sparrisens av god kvalitet blev pålitlig, och tillgänglig, även utanför delikatessbutikerna och de mer specialiserade dagligvaruhandlarna.

Hur kan en hollandaisesås bli så makalöst god, med så få och förhållandevis enkla ingredienser? Ja, det kan jag inte svara på, annat än att det är synd och skam att inte smiska ihop sin egen hollandaise, när det (som sagt) är så enkelt - och så gott.

Hollandaisesås med en twist
2 stora äggulor
2 msk citronsaft
150 gram smör, skuret i tärningar

Smaksättning
1 msk finhackad schalottenlök
2 msk finhackad gräslök

1. Blanda äggulorna och citronsaften i en kastrull.
2. Värm försiktigt, och vispa under tiden. Jag brukar ha i en smörtärning från början, för att ha koll på den successiva temperaturökningen.
3. Mata såsen med smörtärningar och se till att hålla en jämn medelvärme.
4. Såsen tjocknar ganska snabbt, och då gäller det att lyfta av kastrullen från plattan i tid. De sista smörtärningarna brukar jag ofta kunna vispa ned när kastrullen dragits av plattan.
5. Eftersom hollandaisesåsen ska serveras rumstempererad, går den bra att förbereda någon timma innan den ska ätas. 6. Om du vill smaksätta såsen, så blanda i schalottenlöken och gräslöken precis innan den ska serveras.

fredag 20 april 2012

Comfort food - strozzapreti med
fläskfilé från Bodalsgris

Jag blev i likhet med flera andra matbloggare erbjuden att pröva griskött från Bodalgris för några veckor sedan. Bland de styckningsdetaljer som skickades hem till mig bestid till 75% av sådana jag inte själv brukar köpa. Vare sig fläskfilé, benfri kotlett eller fläskytterfilé (som för övrigt är benfri kotlett med annat namn) har förekommit i vårt kök på flera år.

Efter att enbart ha testat filén, kan jag konstatera att den smakade mycket bra. Det doftade otroligt gott när den stektes, den var saftig och fin, och jag tilltalas verkligen av konceptet i sig - lokalproducerat kött, med korta transportsträckor mellan gård och slakteri. Ja, nu är det ju inte lokalproducerat för just mig, med tanke på att jag bor i Stoclkholm, men man kan bara önska att denna inte alldeles nya trend sprider sig än mer? Bodalsgris kommer kunna köpas i Coop-butiker i Dalsland och Bohuslän, vilket kanske kan glädja några av mina läsare i denna region?

Genom Kryddburken-Linda, som också provat filé från Bodalsgris, och som dessutom frågat Bodalsgris marknadschef om priset, kan jag dela med mig av följande fakta:
"Marknadschefen meddelar nu att priset ligger under kilopriset av Scans köttsortiment. Det skall inte ligga högre än svensk fläskött gör alltså. Exempel; fläskfile 149:-/kg för Bodalsgris, 159-169:-/kg för Scans.
Importerat fläskött ligger runt 109-119:-/kg."

Både Linda och Ragazze-Elin är imponerade av denna filé, och det lustiga i sammanhanget är att vi alla är matlagare som inte vanligtvis konsumerar denna styckningsdetalj. Jag erkänner villigt att jag är så fördomsfull att jag ser "dansk fläskfilé" som den yttersta symbolen för vad en omedveten och dåligt påläst konsument köper, och då styckningsdetaljen i fråga inte lämpar sig för den matlagning jag bedriver, hamnar den inte i vårt kök.

På tal om diskussionen kring vad som är dyrt eller billigt, kan jag bara konstatera att fläskköttet från Bodalsgris verkar vara mycket prisvärt. Jag hoppas verkligen att bönderna får bra betalt för detta kött.

Nog med information, och i stället lite om själva receptet, det primära syftet med detta långa blogginlägg. Ni kan nog förstå att jag på grund av bristande rutin när det komme till fläskfilé fick något av en inspirationskollaps, innan jag drog mig till minnes en riktigt god pastarätt som jag brukade svänga ihop i början av min matbloggarkarriär. Hade det inte varit så att det förra helgen bokstavligt talat regnade snöslask här i Stockholmstrakten, så hade vi kanske slängt filén på grillen, men vädret avgjorde, och behovet av så kallad comfort food vad helt klart mycket stort.

Detta är helt enkelt en rätt från 2008; en riktigt mullig, gräddig och smakrik pasta, som väl kan sägas vara själva sinnebilden för fredagsmat? En rågad tallrik med detta och ett glas vin är en värdig avslutning på arbetsveckan, åtminstone i min värld. Vi föredrar oftast att blanda pastan och såsen och servera alltsamman från ett stort fat, eller som på bilden ovan från det som sedan i julas blivit vår absoluta favoritgryta. Just på grund av denna serveringsmetod ska det inte bli för mycket sås i traktörpannan. Pastan ska inte bli blöt av såsen,; såsen ska bara lägga sig runt pastan. Ni serverar givetvis hur ni vill, men i mitt tycke är detta helt klart att föredra. Dessutom blir det ganska snyggt, inte sant?

Strozzapreti med fläskfilé, paprika och champinjoner
700 gram fläskfilé, putsad och skuren i mindre bitar
smör
salt och vitpeppar
1 stor röd paprika, tärnad
200 gram champinjoner, tunnnskivade
2 schalottenlökar, finhackade
3 vitlöksklyftor, finhackade
3 msk Eau-de-Vie
1,5 dl vitt vin
2 dl vispgrädde
2 msk dijonsenap
0,5 tsk rörsocker strö
0,6-1 msk vetemjöl
salt och svartpeppar för avsmakning

1. Hetta upp smör i en stekpanna, och bryn fläskfilébitarna runt om. Lägg dem åt sidan.
2. Stek svampen i en smula smör, så att den svettas ut sin vätska, och blir försiktigt brynt.
3. Smält smör i en traktörpanna, och fräs försiktigt schalottenlök och vitlök, så att de mjuknar, utan att ta färg.
4. Tilsätt paprikan, och låt den fräsa så att den mjuknar. Häll över Eau-de-Vie, öka på värmen, och låt den koka in.
5. Tillsätt sedan vinet, och låt det koka in till hälften.
6. Tillsätt vispgrädden, och blanda ned dijonsenap.
7. Lägg i fläskfilén och champinjonerna, och lägg på ett lock på traktörpannan. Låt alltsamman småputtra i fem minuter.
8. Pudra över vetemjölet, rör om, och låt puttra i ytterligare fem minuter under lock.
. Koka strozzapreti eller någon annan kort pasta, så som exempelvis sedani, en av mina nya pastafavoriter. Blanda såsen med den nykokta pastan, och servera omedelbart.

Nya styckningsscheman från Svenskt Kött - tävla och vinn

Igår eftermiddags sällade jag mig till skaran som begav sig till Fotografiska här i Stockholm, för att bevista Svenskt Kötts pressträff med anledning av lanseringen av nya, svenska styckningsscheman. På plats fanns många av de som arbetat med att ta fram dessa nya scheman, däribland Svenskt Kötts VD Maria Forshufvud, webbkommunikatören Jenny Elsmark, köttgesällen och köttgesällen Eric Persson som kvalitetssäkrat projektet i fråga, kocken och White Guide "Fyrfota Gastronomi"-vinnaren Fredrik Malmstedt från restaurang 50 kvadrat i Visby samt den otroligt trevliga fotografen Tina Axelsson, som tagit de vackra bilderna på styckningsdetaljerna som pryder dessa nya styckningsscheman.

Jag överdriver inte när jag skriver att jag var glatt upprymd. Detta är så mycket mer än bara plancher med bilder på kött. Dessutom är bilderna så otroligt estetiskt tiltalande. Själva slaktkropparna är tecknade av Cecilia Carlstedt, som tidigare arbetat med mode. Valet att illustrera själva slaktkropparna, men ha foton på de grov- och finstyckade detaljerna är mycket medvetet. Effekten blir oerhört estetiskt tilltalande. Jag fick klara "skolplansch-vibbar" av dessa fantastiskt vackra bilder.

Vad är då syftet med nya styckningsscheman? Ja, för det första så är det egentligen inget nytt, vilket man var noga med att framföra på pressträffen. Det är gamla kunskaper som ska aktualiseras på nytt, som ett sätt att göra konceptet "nose to tail" mer tillgängligt. Genom styckningsscheman kan man visa konsumenter vad som går att göra med de olika styckningsdetaljerna, förmedla en kunskap om djurens anatomi och en förståelse för varför somliga delar av djuret passar till vissa rätter, och andra till annat.

Det finns en önskan att såväl krögare som vanliga konsumenter ska efterfråga andra styckningsdetaljer än de gängse. Detta leder i sin tur förhoppningsvis till att mindre mängder av intressanta styckningsdetaljer blir till köttfärs. En ändrad efterfrågan kan på så vis leda till en bättre lönsamhet för köttproducenten.

På schemat för nöt finns nu njurtappen med, vilket gläder oss köttnördar, som haft svårt att få tag på denna i Sverige. Vi är nog många som hoppas att det nya styckningsschemat kan leda till ökad efterfrågan och förekomst av denna fantastiska styckningsdetalj.

I samarbete med Svenskt Kött lottar jag ut fyra uppsättningar av dessa nya styckningsscheman till intresserade läsare.
Svara på de tre frågorna nedan, och maila svaren till mig på annika.ingemarssongmail.com . Jag drar fyra vinnare på söndag kväll. Frågorna är formulerade utifrån mina intressen, och jag gynnar skamlöst de läsare som hängt med en stund, och känner till vad jag tycker om:

1. Var på nötkreaturet sitter njurtappen?

2. Vilken tävling med anknytning till köttbranschen var jag domare i 2010?

3. Vilken styckningsdetalj av gris snöade jag in på i början av förra året?

Ni är väl med och tävlar? Lycka till!

tisdag 17 april 2012

Köttigt värre - därför väljer jag svenskt

Bilden är, ironiskt nog, från Borough Market i London. Den här sortens vackra köttdiskar, med mycket grönt i, hittar man inte i Sverige, då reglerna för att motverka risken för jordbakterier sätter stopp för sådant. Jag kan tacka Anna Billing för denna kunskap.

De senaste månaderna har jag tänkt mycket på kött. Jag har läst om kött, spanat i köttdiskarna i matbutikerna jag besöker och även pratat med vänner och bekanta om köttkonsumtion, köttproduktion och vilka val vi gör som konsumenter.

Många av er har kanske noterat att jag valt att placera Svenskt Kötts logotype i högerspalten här på Smaskens. Detta är helt och fullt mitt eget initiativ, och jag har ingen som helst anknytning eller överenskommelse med branschorganisationen i fråga kring detta beslut.

Anledningarna är flera till att jag så tydligt vill skylta med hur viktigt svensk kött är för mig. Dels handlar det om att jag själv inte köper annat än svenskt kött, och inte har gjort på många år. När det kommer til vissa chark- och fågelprodukter köper jag även icke-svenskt, men vad gäller gris, nöt och lamm är det enbart svenkst kött som gäller hemma hos oss.

Så här har det inte alltid varit. Mitt uppvaknande vad gäller medveten köttkonsumtion inträffade 2008; förhållandevis sent, med tanke på mitt mångåriga matlagningsintresse och den urskiljning med vilken jag redan då valde många andra råvaror. Det var 2008 jag fick upp ögonen för att det finna andra sätt att få tag på kött än att köpa det inplastat i den lokala mataffären. Jag började handla på Sandströms kött, blev mer medveten i mit val av styckningsdetaljer och kom framför allt ur villfarelsen att svenskt kött skulle vara dyrt.

Jag mins så väl första gången jag med stor skepsis och en viss blygsel närmade mig en manuell köttdisk. Fundersam över prissättningen, osäker över hur jag som kund förväntades bete mig, och med en obestämd känsla av att inte känna mig riktigt bekväm. Denna känsla förbyttes snart i ren och skär tillfredsställelse.

Ett av mina absoluta favoritnöjen är nu sedan länge att köpa kött över manuell disk. Att få prata om köttet, välja den bit jag helst vill ha, utbyta råd och tips. Och priset? Ja, inte sällan skiljer det förvånansvärt, ja, närapå skamligt lite mellan det jag köper i lokala matbutiken och i fina köttdisken. I synnerhet om man tar kvaliteten på köttet i beräkningen.

Jag hävdar med bestämdhet och med en dåres envishet att svenskt kött inte är dyrt. Inte i förhållande till vad vi får för pengarna. Det handlar om den goda djurhållning som jämfört med andra länder bedrivs i Sverige, och om en ärlig önskan om att vi ska ha en någorlunda befolkad svensk landsbygd med bondgårdar, levande landskap och produktförädling. Det handlar om arbetstillfällen i produktionsleden, om yrkeskunskap, om trygghet i att veta varifrån köttet kommer och möjlighet att som konsument komma med synpunkter och ställa krav. Detta är några av skälen till varför jag väljer att köpa svenskt kött.

Kött är ett dyrbart livsmedel, som ska väljas med omsorg och hanteras med respekt. Det är inget självändamål att äta stora mängder kött. Jag propagerar inte för frosseri, men jag propagerar för att välja med urskiljning. Vi ska inte äta mer kött, men vi ska äta bättre kött, och vi ska bli kunnigare och mer medvetna konsumenter och matlagare.

Det handlar inte heller om att kvaliteten alltid nödvändigtvis skulle vara sämre på icke-svenskt kött. Det känns bara som att snålheten bedrar visheten, när samma personer som väljer den irländska lövbiffen eller köttfärsen framför den svenska på grund av det lägre kilopriset, bara stunden senare lägger större summor än mellanskillnaden på att köpa snacks och läsk. Det handlar om hur motbjudande jag tycker det är med lockpriser på kött. Kött ska inte vara billigt. För mig är det rent ut sagt motbjudande.

Detta är inte några djupa analyser eller utmejslade formuleringar. Det är ett första blogginlägg av förmodligen många. Ni som följer Smaskens.nu på Facebook vet att jag ofta länkar till artiklar jag snappar upp via Svenskt Kött, LRF och andra aktörer. Jag begär inte att alla ska hålla med mig, eller köpa just mina argument och tankar, men jag ville helt enkelt passa på att skriva några rader om ett ämne som verkligen engagerar mig.

lördag 14 april 2012

Jamie's Poulet Basquaise, på min mans vis

Det här receptbeskrivningen på Poulet Basquaise, baskisk kycklinggryta, har några veckor på nacken; det kom både fisk- och skaldjursvecka och påsk emellan. Receptidén kommer från Jamie Oliver.
Både min man och jag är sedan många år lite löjligt förtjusta i den dynamiske och arbetsamma engelsmannens matlagning. Jamie magazine är en fantastisk tidning, som verkligen lyckas leverera recept som blir tillagade här hemma. Detta är faktiskt inte alltid fallet, även när det kommer till nog så estetiskt tilltalande och läsvärda mattidningar.

Just det här receptet på den baskiska kycklinggrytan fanns i septembernumret av Jamie, som inhandlades som reselektyr i London i höstas. Jag satt faktiskt och smådreglade över kycklinggrytan redan på planet hem. Då had jag nog inte trott att det skulle ta åtskilliga månader innan grytan faktiskt tillagades i vårt kök. Min man tog sig så klart vissa friheter vad receptet anbelangar, men resultatet blev strålande bra.

(Kycklingbitarna blev dessutom så löjligt vackra när de brynts i olja. De förtjänar en egen bild, enbart på grund av sin skönhet.)

När jag lagar kycklinggryta upprepar jag oftast mig själv. Det här var ett avsteg från dessa upprepningar som vi gärna gör snart igen.

Jamie's Poulet Basquaise, på min mans vis
2 msk vetemjöl
2 tsk stark, rökt paprika
2 kycklingar
olivolja
2 silverlökar, fintstrimlade
3 vitlöksklyftor, hackade
2 röd paprika, grovt tärnad
2 gul paprika, grovt tärnad
1 dl vitt vin
2 burkar Mutti krossade tomater
7,5 dl kycklingbuljong, helst hemlagad
en knippa färsk timjan
5 lagerblad
saft från en half citron
salt
svartpeppar

1. Sticka kycklingarna. Använd file, lår och ben. Ta bort skinnet, dela varje file i två delar. Resten fryses in och sparas till buljongkok.
2. Blanda mjöl, paprikapulver, salt och peppar i en plastpåse. Lägg kycklingbitarna i plastpåsen. Blås upp den och knyt till. Skaka runt så mjölblandningen fördelas över alla kycklingbitar.
4. Häll olivolja i en stor, emaljerad gjutjärnsgryta och värm på. Lägg i kycklingarna och stek dem gyllenbruna. Lägg kycklingbitarna åt sidan och torka ur grytan.
5.Häll mer olja i grytan, och värm på. Lägg i lök, paprika och vitlök. Stek dem mjuka, ca 5 minuter, utan att de får färg. Häll över vitvinet, och låt det koka in nästan helt.
6. Knyt ett steksnöre några varv runt timjanknippet, och lägg det i grytan tillsammans med lagerbladen.
7. Lägg i kycklingen, häll över tomatkonserverna och kycklingbuljongen. Låt småputtra under lock i 45 minuter. Smaka av med mer salt, efter smak.

onsdag 11 april 2012

Amarettoglass med ljust muscovadosocker och pistagekrokant

Kanske är detta inte det mest strategiskt placerade blogginlägget efter den sockerstinna orgie som påskhelgen verkar vara för många av oss? I mitt fall så kan jag ärligt säga att vi i min familj inte frossade i godis. Vi var måttfulla, givetvis utan att neka barnen deras påskägg eller oss själva våra vhokladägg till kaffet. nej, snarare handlar det nog om att det åts så mycket god mat, att vi inte saknade sötsakerna. Tro det eller ej, men påskaoftons dessert glömdes halvt om halvt bort, och åts i stället på påskdagen.

Denna amarettoglass har i själva verket sitt ursprung i en amarettoparfait jag lagade i somras. Då befann vi oss på landet, och jag hade valt att inte prioritera att ta med glassmaskinen. Smaken var på parfaiten var precis så god som jag hade hoppats på, men, konsistensen lämnade trots allt en del att önska. Det går inte att bortse från att parfait och glass inte är samma sak.

Att det skulle dröja mer än ett halvår innan jag försökte mig på att köra den perfekt smaksatta smeten i glassmaskinen, det var kanske lite otippat. Samma goda vänner som i somras åt av parfaiten, fick nu för ett par veckor sedan njuta av glassen. Vi gav den full poäng. Tänk er själva hur fint ljust muscovadosocker, amaretto och rörsockerkanderade, rostade pistagemandlar gifter sig med varandra. Jag vet att det finn flera av er läsare som är precis lika sålda på dessa smaker som jag själv är.

Någon tjusig glassbild på kulor beströdda med pistagekrokant, det kan jag emellertid inte bjuda på, för vid det laget då desserten avnjöts var det redan mörkt ute. Ni får spana på glassen i formen, och använda er fantasi. Håll tillgodo - detta är ren njutning.

Amarettoglass med ljust muscovadosocker och pistagekrokant
75 gram pistagemandlar
0,5 dl rörsocker strö
5 äggulor
2 dl gammaldags mjölk
1,5 dl ljust muscovadosocker
1 vaniljstång
4 dl visgrädde
0,5 dl Disaronno originale
1 gelatinblad

1. Rosta pistagemandlarna försiktigt på medelvärme, i en torr stekpanna. Hacka dem därefter. 2. Smält rörsockret i stekpannan, och rör flitigt medan det smälter. Akta så att det inte bränns.
3. Tillsätt de hackade pistagemandlarna, blanda alltsammans snabbt, och häll upp på ett bakplåtspapper. Låt svalna, och hacka sedan pistagekroanden i bitar av lite varierande storlek.
4. Vispa äggulorna och muscovadosockret.
5.Blanda grädden och mjölken med den urskrapade vaniljstången i en kastrull, och sjud blandningen försiktigt. Tillsätt äggvispet, och blanda alltsammans.
5. När smeten börjar tjockna, är det dags att ta kastrullen av plattan. Glöm inte att plocka upp vaniljstången.
6. Vispa då ned det blötlagda gelatinbladet, så att det helt löser sig i smeten. Tillsätt därefter amaretton.
7. Låt svalna helt, och sedan stå och svälla i kylskåp ett par timmar, eller över natten.
8. Kör smeten i glassmaskin. Ställ in en form i frysen under tiden.
9. Fördela en tredjedel av pistagekrokanten i botten av formen. Stjälp i glassen, och strö en tredjedel av krokanten över ytan. Spara resterande mängd korkant till serveringen.
10. Låt glassen stå i frysen ett par timmar, innan den ska ätas.

söndag 8 april 2012

Fler långhelger, tack!

God påskmat, snö och sol. Avslappning och trevligt umgänge.

Alltihop blandat med en smula vemod och en gnutta nostalgi.

Vi firar en fyraåring

JO, jag vet att det är fem ljus på tårtan, och det beror helt enkelt på att bilden är återanvänd från förra året då vår yngste son fyllde fem. Tårtan i sig är vid det här laget en familjeklassiker. Eller kakan, som den snarare är; en chokladkaka från min barndom som bakats otaliga gånger, förädlats och varierats och slutligen landat i denna skepnad (bland många andra). Denna är ett utmärkt exempel på hur lätt det kan vara att fixa något som är både gott och vackert. Må så vara att den i sig inte är så exceptionell, men den gör lustigt nog ändå alltid succé.

Jag bakade kakan och förberedde tryffeln i går kväll. Sedan dekorerade den strax innan den skulle serveras. De ovanligt fina tårtljusen från Lagerhaus köpte jag redan förra året, men jag har sett att de finns till försäljning också i år. De var givetvis pricken över i:et, tillsammans med de härligt grälla chokladlinserna. Hela tårtan blev till en enda stor karamell.

Tyvärr är Smarties i mitt tycke inte särskilt goda. Man kan givetvis välja att dekorera med något annat, så som non-stop eller hackad choklad. Man kan använda mjölkchoklad i stället för vit choklad i kakan och i tryffelglasyren. Riktigt snyggt blir det om man ringar smält, avsvalnad mörk choklad över tårtan som dekoration.

Vår yngsta dotter fyller alltså år på påskdagen detta år, och när hon nu blir hela fyra år kan vi lugnt konstatera att vi inte längre har några småbarn i familjen. Det är faktiskt väldigt skönt.

Jag önskar er en fortsatt trevlig påskhelg. Nu tar jag ledigt till på tisdag.

Enklaste chokladtårtan med vit chokladtryffel
2 ägg
3 dl råsocker
2 msk äkta vaniljsocker
0,5 tsk salt
100 gr smält smör
4 msk cacao
90 gram vetemjöl (cirka 1,5 dl)
100 gram vit choklad, bruten i cirka centimeterstora bitar

1. Sätt ugnen på 175 grader. Kläm fast ett bakplåtspapper i botten av en springform. Smöra pappret och formens kanter.
2. Vispa ägg, socker, vaniljpulver och salt riktigt pösigt.
3. Rör ned det smälta smöret i äggvispet.
4. Sikta över cacao och vetemjöl, och vänd ned i smeten.
5. Häll smeten i formen, och tryck ned chokladbitarna i smeten.
6. Grädda i nedre delen av ugnen i 35 minuter.
7. Låt kakan svalna, täck över formen, och låt sedan kakan stå till sig över natten.

Gör en enkelt tryffel av 150 gram vit choklad och 0,5 dl vispgrädde. Värm grädden i en kastrull, bryt ned chokladen i grädden och blanda till en slät tryffelsmet. Låt den stelna, och bred den sedan på kakan. Förvara därefter kakan i kylskåpet till strax innan den ska serveras. Garnera exempelvis med Smarties, Non-Stop eller andra chokladlinser.

lördag 7 april 2012

En sallad till gravlaxen med
pressgurktärningar, smetana och gräslök

En vansinnigt lång titel på ett blogginlägg, men jag kunde verkligen inte förmå mig att korta ned den. Som jag tidigare nämnt äter vi smørrebrød till lunch på påskafton; en trevlig och inte minst god tradition, som hållit i sig i ett par år, och som jag verkligen kan rekommendera.

Sommartid gör jag ofta små kalla sallader på pressgurka med massvis av dill, och en rejäl skvätt gräddfil som krämar till anrättningen. Nu har jag ju en ny förälskelse i den eminenta mejeriprodukten smetana, och följaktligen var det dags för den att visa vad den går för.

Ättika är en fantastisk krydda, som passar i så mycket. Detta är ju i grund och boten inte så särskilt nyskapande, men det kändes ändå väldigt nytt, och inte minst gott, att toppa gravlaxen med en rejäl klick av denna kalla salladsröra. Snabb och enkel är den dessutom. Det är bara att glädjas åt att något så här gott klan vara så okomplicerat att röra ihop. Denna sås lär dessutom passa precis lika bra till inkokt lax, som till rökt eller grillad makrill, det garanterar jag.

Sallad på pressgurktärningar och smetana med gräslök
Tillagningstid: 30 + 5 minuter

200 gram slanggurka
0,5 msk 24% hushållsättika
1,5 msk vatten
1 msk råsocker
1 nypa flingsalt
2 msk finhackad gräslök
1 sl smetana
flingsalt till avsmakning

1.Blanda ättika, vatten, socker och salt, och rör någon minut så att sockret nästintill löst sig.
2. Skala gurkan, dela den, och kärna ur den med en tesked.
3. Strimla och tärna gurkan, och blanda sedan ned den i ättiksmarinaden.
4. Låt stå i 20 minuter, och blanda några gånger.
5. Rör under tiden ihop smetana med den finhackade gräslöken.
5. Häll av vätskan från gurktärningarna.
6. Blanda med smetana och gräslök, och smaka av med flingsalt.

fredag 6 april 2012

En annan gravlaxsås

Förra årets påskhelg njöt vi av gravad lax; visserligen inte hemgjord, men nog så god. Det finns ju faktiskt färdiglagade produkter som håller måttet, det är viktigt att inte glömma det, i ivern att laga allt själv.

Som motvikt til den färdigköpta gravlaxen rörde jag ihop två riktigt fina tillbehör till, som jag blev närapå barnsligt nöjd med. Båda är baserade på just smetana. Den första kommer här, i form av detta alternativ till den traditionella, oljebaserade hovmästarsåsen. Den andra, som är en sorts salladsröra, dyker upp i morgon.

Jag är otroligt svag för smetana, och sedan några förra året finns denna produkt äntligen att köpa i vanliga svenska matbutiker. Valio var först ut på marknaden, men nu har även Arla kommit med smetana. Den milda maken och den fasta konsistensen gör denna mejeriprodukt till den perfekta basen för i stort sett vilken kall sås som helst.

Det här är egentligen så fånigt enkelt, att det knappt ens kan räknas som ett recept. Ni får ta det för vad det är. En grymt god sås till gravlax, som sannolikt även torde fungera fint till rökt lax, kanske då med utrörd med en gnutta pressad citron?

En annan gravlaxsås
1 dl smetana
2 msk honungsdijonsenap
2 msk finhackad dill
en nypa flingsalt

Blanda samtliga ingredienser. Såsen kan serveras omedelbart, om man så önskar, men den smakar lika bra dagen efter.

torsdag 5 april 2012

Påskens fläskfärsbullar
- en succé från 2011

Jag har förstått att många människor har fördomar mot fläskkött, och blandade känslor när det kommer till fläskfärs. Den betraktas som fet, och används inte i den utsträckning som jag tycker den borde. Själv har jag å andra sidan fördomar mot blandfärs; en produkt jag aldrig köper. Vi har nog alla våra fixa idéer, lite till mans.

I år har jag hittills tagit det lugnt, men förra året funderade jag ovanligt mycket på påskmaten. Jag överrumplades av receptidéer på de mest oväntade platser. På jobbet, när jag satt och skrivit journaler. Recept och idéer dök bokstavligt talat dykt på mig, och jag hade haft fullt sjå med att försöka minnas dem, och i bästa fall anteckna dem, innan de försvann. Detta var när jag precis hade börjat blogga på alltommat.se, och förtfarande befann mig i någon sorts febrilt nervös smekmånadsfas.

Dilemmat för mig och många andra matbloggare är att vi ofta hamnar i sitsen att skriva om mat i efterhand. Givetvis vill alla dela med sig av recepten i förväg, innan påskhelgen infaller. I år har jag den goda turen att kunna återblogga läckerheter från förr, däribland föregående års goda recept, så som dessa fläskfärsbullar. Hur många av er läste om den inför påsken 2011? Inte så många som de förtjänar, den saken är säker.

Här kommer således ett helt nytt påskrecept, signerat Smaskens. Nu i helgen stod jag och stekte vad jag väljer att kalla Påskens fläskfärsbullar - på buffén, eller som tilltugg. Det här var en av idéerna som plötsligt dök upp en morgon i bilen på väg till jobbet. Plötsligt framstod det som fullkomligt självklart att smaksätta fläskfärs med finriven Västerbottensost, skånsk senap och dill.

Sagt och gjort. Det blev otroligt smakrika små fläskfärsbullar, med en vuxen och i mitt tycke helt ny smak. Jag serverade dem på påskbordet, och blev lika populära hos barnen som hos oss vuxna. Som tilltugg till en kall öl är de helt enkelt perfekta. Ja, jag går så långt att jag säger att detta är ett av mina genom tiderna bästa fläskfärsbaserade recept.

Givetvis går de bra att laga till i förväg, och frysa ned. Värm dem försiktigt i en stekpanna, med en klick smör.

Påskens fläskfärsbullar
Förberedelser: 10 minuter
Tillagningstid: cirka 40 minuter

500 gram fläskfärs
1 ägg
0,5 dl vispgrädde
25 gram dagsgammalt vitt bröd, smulat
1 dl finriven Västerbottensost (50 gram)
1 dl finhackad dill
2 msk skånsk senap, stark och söt
salt och vitpeppar
smör och varmpressad rapsolja till stekning

1. Blanda ägg, grädde och smulat bröd till en jämn smet.
2. Rör ned Västerbottensost, dill och senap
3. Salta och peppra på färsen, efter smak.
4. Blanda sedan färsen väl med övriga ingredienser.
5. Forma färsen med fuktiga händer till små, fina bullar.
6. Hetta upp smör och rapsolja i en gjutjärnspanna.
7. Stek cirka ett dussin bullar åt gången i pannan. Bryn dem väl runtom, så att de får jämn färg.

onsdag 4 april 2012

Mina bästa, söta påskrecept

Jag gör ett litet samlingsinlägg, och tipsar er om sådant som ofta förekommer på vårt bord under påskhelgen. Att avsluta middagen på påskafton med just en mäktig chokladtårta, det kändes i många år som en självklarhet. Förra året bröt vi dock den trenden, men vad i åt i stället, det kan jag faktisk inte dra mig till minnes? Märkligt, jag som annars alltid brukar minnas mat och dryck.

Den som tycker det känns lite för mycket med en tung, mäktig tårta, men ändå gärna vill ha en efterrätt med choklad, kan kanske inspireras av denna goda chokladsemifreddo med kanderade valnötter och marshmallows?

En annan kall dessert är den glasstårta på mörk och vit choklad som jag gjorde till påskafton 2010. Den blev fantastiskt god, och fick riktigt fin konsistens, trots att jag gjorde den utan glassmaskin.

På långfredagen har vi som tradition att äta min mammas goda mandeltårta.

Förra året prövade jag vid ett tillfälle att göra denna variant på mandeltårta, med mandelkrokant i äggkrämen, som också blev fantastiskt god.

Hur vi gör i år, det har jag faktiskt ännu inte helt bestämt. Att det blir mandeltårta på långfredagen, det är det enda som är säkert. Vad vi sedan avnjuter till dessert på påskafton, det återstår att se.

Vid närmare eftertanke blir det kanske vare sig en tårta eller en fryst efterrätt. Dessa snygga och vansinnigt goda små miniportioner av chokladcrème vore kanske en perfekt avslutning på påskaftonsmiddagen?

tisdag 3 april 2012

Påskbuffé med mina favoriter

Den stora charmen med påsken är i mitt tycke att den i jämförelse med både jul och midsommar känns befriande osentimental. Det går helt enkelt för sig att göra lite så som man vill, när det kommer till valet av mat och dryck.

Många älskar sill, ägghalvor, rökt lax och gravad lax, men det kan vara roligt att variera dessa ingredienser, och inte minst att plocka in nya rätter som kompletterar dessa klassiker.

Om ni är sugna på något annat, har jag har samlat ihop ett gäng favoriter i detta inspirationsinlägg. Detta är rätter som inte nödvändigtvis tillkom eller först prövades i påsktid, men som passar alldeles utmärkt att duka fram på en påskbuffé.

Jag föreslår att man serverar dessa små röror med tunna skivor av baguette eller lantbröd, så att var och en kan bygga sina egna små smörgåsar.

Om ni inte redan prövat att göra den otroliga röran som utgör topping på en öjebytoast, så har ni sannerligen något att se fram emot. Denna magiska blandning av kräftstjärtar, Västerbottensost, kummin, dill och hemvevad majonnäs är helt enkelt något av det absolut godaste jag vet. Påskmat? Absolut.

Sådana här goda laxrullar, fyllda med räkor, cream cheese och pepparrot, skäms inte för sig på ett buffébord, eller som en enkel och god förrätt. det går at göra dem mindre, om man så önskar, och servera dem på buffébordet, upplagda på en salladsbädd.

Det var för den delen alldeles för längesedan jag gjord laxrillettes, också detta en beroendeframkallande röra, som passar som hand i handske på påskbuffén.

De två senaste åren har denna kycklingsallad med inspiration från Adam Aamann varit ett uppskattat inslag på de smørrebrød vi traditionsenligt brukar äta til lunch på påskafton. Denna sallad liknar ingen annan. Smakerna är milda, men gifter sig så fint med varandra och skapar en makalöst läcker rätt som är så långt ifrån läskiga, färdigköpta sallader det bara går att komma.

Gula och granna matchar de påskens färger, och kanske kan just dessa räkor i gudagod marinad vara ett ypperligt alternativ till de som inte uppskattar sill?

Min kärlek till patéer är väldokumenterad, och det kommer nog inte som en överraskning för den trogna läsaren att det i mitt tycke är givet att servera en lantpaté till påsk. Den goda patén är lätt att laga till (jo, faktiskt), och går att förbereda flera dagar innan den ska serveras.

Kanske har jag inspirerat någon av er till att pröva något av dessa recept til helgen? Annars fungerar de precis lika bra på en födelsedagsbuffé, om man vill bjuda på plockmat, eller om man bara vill laga till en god förrätt.

Säkra kort, helt enkelt.

måndag 2 april 2012

Varför inte kycklinglevermousse till påsk?

Utan överdrift är det den godaste kycklinglevermousse jag lagat. Exakt vad detta kan bero på, det vet jag inte. Jag tror ändå att den stora mängden vitt vin har ett finger med i spelet. I övrigt är det nog bara ett klassiskt fall av goda smaker som samverkar.

Att det går så snabbt att slänga ihop sådan här mousse, det är ytterligare en fördel. Visserligen måste den få svalna, och därefter stå i kylskåp och bli kall, men själva tillagningen går på ett litet kick.

Denna gång fick jag desutom hjälp av vår äldste son, som med stor entusiasm bistod mig vid grytorna. Det är ett välkänt faktum att jag inte tillhör den kategori som släpper in barnen i köket till varje pris. Jag berättar ofta om ingredienser och produkter, och jag beskriver gärna vad jag gör. Men - om jag ska ha hjälp i köket, då vänder jag mig till barn som uppnått en sådan ålder att jag faktiskt kan vara till hjälp på riktigt. Äldste sonen fyllde nio i december. Med andra ord är han en perfekt sous chef.

Ja, om en gosse på drygtnio år kan klara av att med stöd laga till kycklinglevermousse, då kan nästan vem som helst klara av det. Moussen passar lika bra som förrätt, som bufférätt eller som pålägg på snittar. Ja, jag skulle inte dra mig för att servera den med nybakat bröd, cornichoner, syltlökar eller coctailkapris som fredagsmys. Sådan är jag.

Givetvis platsar denna mousse bra på en påskbuffé. Eller, varför inte servera den som förrätt på påskafton? Bred den på små bitar av smörstekt brioche, med lite portvinsreduktion, tillsammans med ett glas champagne eller mousserande vin?

Kycklingmousse med vitt vin och kapris
Förberedelser: 10 min
Tillagning: 10 min
Tid att svalna: cirka 1,5 timma

450 gram kycklingelever, putsad och delad
salt och peppar
1 msk smör
1 msk olivolja
1 schalottenlök, finhackad
1 vitlöksklyfta, riven
50 gram smör
1,5 dl torrt, vitt vin
1,5 dl vispgrädde
2 msk kapris

1. Lägg schalottenlök, vitlök och smör i en sauteuse, eller en kastrull med vid botten. Låt alltsamman puttra på låg värme, tills löken mjuknat.
2. Tillsätt vinet, och låt det koka in och reducera.
3. Tillsätt därefter vispgrädden, och låt också den reducera en aning, tills att cirka halva mängden återstår. Tag sauteusen från plattan.
4. Fräs kycklinglevern i smör och olivolja i en stekpanna. Krydda med salt och svartpeppar. Levern behöver inte vara helt genomstekt, det är en smaksak.
5. Häll kycklinglevern i en mixerkanna eller matberedare tillsammans med innehållet från kastrullen och kapris. Mixa till en slät massa.
6. Häll moussen i en skål. Täck med folie, och låt svalna. Kyl därefter ned moussen. Vid servering: blanda moussen på nytt, och tillsätt ytterligare lite mer grädde, om den känns lite fast.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...