Robertson loves färskpotatis - örtig potatissallad med citron och fetaost

Ny månad, ny råvara och nytt recept från mig i kampanjen Robertson loves Sweden. Jag måste faktiskt erkänna att jag inte är någon dyrkare av färskpotatis, men den här salladen blev suveränt god. I mitt tycke är potatis bäst om man gör något med den, vare sig vi pratar om förskpotatis eller vinterpotatis.

I det här fallet har jag vågat mig på en ganska dramatisk och smakstark dressing, som inte minst gått hem alldeles utmärkt när jag bjudit på salladen. Många har höjt förvånat på ögonbrynen när de känt smaken av citronsaft och skal, och jag måste säga att jag själv tycker att just dessa ingredienser gör att salladen sticker ut. Rosmarin är inte heller den vanligaste kryddan i en sallad, men tveka inte, det blir alldeles strålande gott.

Jag gjorde en rejäl sats som inte gick åt, då vi hade många rätter på bordet, och jag hade därför med mig salladen som lunch till jobbet i flera dagar. den är helt ärligt precis lika god kylskåpskall som ljummen, och fungerar precis lika bra dagen efter - ja, till och med i en så föga smickrande kontext som en snabb jobblunch. Om jag skulle förbereda den skulle jag blanda ljummen potatis med smaksatt olja, men vänta med att tillsätta fetaosten. När den ska serveras skulle jag ta fram den i god tid, så att den hann bli rumstempererad. Därefter skulle jag ringla över lite mer olja, blanda den på nytt, för att slutlogen smula över fetaosten.

I glaset serveras den halvsöta, fruktiga Robertson Chardonay, som fungerar mycket väl till salladens örtiga dressing, och till fetastes sälta. Men vad serveras till potatissalladen? Nästan vad som helst, skulle jag lite vågat vilja påstå. Fågel, nöt eller fläsk - eller, varför inte lammkotletter? De skulle sannolikt passa som hand i handske med örterna och fetaosten.

Örtig färskpotatissallad med fetaost (4 portioner)
Detta är en riktigt smakrik och fin potatissallad, som passar lika bra till grillad lax som till fläskkarré eller lammracks. De kraftfulla smakerna till trots är det ändå potatisen som spelar huvudrollen. Salladen smakar lika bra ljummen som kalla.

1 kg färskpotatis

Dressing: 0,5 dl fruktig olivolja
1 msk färskpressad citronsaft (zestat citronskal, efter smak)
1 liten vitlöksklyfta, finriven
svartpeppar från kvarn
2 msk färsk rosmarin, finhackad
0,5 dl bladpersilja, finhackad

100 gram fetaost

1. Dela färskpotatisen i jämnstora bitar och koka varsamt i cirka 15 minuter, eller tills potatisarna känns färdiga om du provsticker.
2. Blanda under tiden ingredienserna till dressingen (inte fetaosten) i en rymlig bunke.
3. Häll av vattnet från potatisen, och låt den ånga av några minuter.
4. Häll den varma potatisen över dressingen, och vänd varsamt runt dem med hjälp av en slickepott eller annat mjukt köksredskap, som inte mosar potatisarna.
5. Låt salladen svalna i cirka 10 minuter, och smula slutligen över fetaosten.
6. Blanda alltsammans. Ringla eventuellt över lite extra olivolja innan serveringen.

Rimmade tunna revben i pikant barbecuesås

Jag är ur fas med matbloggandet, trött på att skriva långa blogginlägg. Förr om åren hade detta varit nog för att ge mig prestationsångest. I detta nu stör det mig det minsta. Sorgligt är det kanske på sitt sätt, att jag distanserat mig från matbloggandet, men samtidigt nästan lite befriande. Jag tänker inte sluta blogga, men jag njuter av att inte känna någon press

Mitt upp i detta lagas det mat i vårt hus. Det skapas fantastiska måltider; måltider som förtjänar att omskrivas, min bristfälliga blogginspiration till trots.

Dessa rimmade tunna revben i pikant barbecuesås är ett strålande exempel på en sådan måltid. Min bättre hälft, min grillmästare, hämtade inspiration från sommarens bästa grillbok, och skapade utifrån detta dessa helt otroligt goda tunna revben.

Har du dessa revben, så behöver du bara ett gäng kalla öl och en öl med servetter.

Rimmade tunna revben i pikant barbecuesås (fyra någorlunda generösa portioner)

1,5-1,75 gram tunna, feta revben

Pikant BBQ-sås
2 dl vatten
1 dl torrt vitvin
0,5 dl äppelcidervinäger
1 burk krossade tomater
1 dl farinsocker
2 msk sugar cane sirap
3 finhackade charlottenlökar
2 rivna vitlöksklyftor
1 msk chiliflakes
salt
svarpeppar

1.Blanda ingredienser förutom salt och svartpeppar i en kastrull.
2. Koka upp dem, och låt sjuda i cirka en timma.
3. Rör om emellanåt, och späd eventuellt med mer vatten om såsen tjocknar för mycket.
4. Smaka av med salt och svartpeppar.

Rimninglag
1 gul lök, tunt skivade (använd gärna mandolin)
6 vitlöksklyftor, krossade
6 grenar färsk timjan
1 msk chiliflakes
1 msk maldonsalt
5 dl vatten

1. Häll alla ingredienser i en kastrull.
2. Värm tills de börjar sjuda.
3. Lyft kastrullen från plattan, och låt svalna till rumstemperatur.
4.Lägg revbenen i en långpanna, och häll över rimmningslagen.
5. Vänd runt revbenen i rimningslagen, och täck sedan över långpannan med folie.
6. Låt stå i kylskåp i minst fyra timmar - ännu hellre uppemot åtta timmar. 7. Vänd revbenen emellanåt, så alla sidor blir ordentligt rimmade.

Förberedelser vid grillen
Tänd briketter.
Förbered grillen för indirekt grillning.
Dra upp temperaturen till 200 - 225 grader.
Värm barbecuesåsen på nytt.

Dags att grilla
1. Lägg revbenen på grillen. Det gör inget om de täcker varandra. Vänd dem bara, då och då, och låt dem byta plats med varandra.
2. Grilla indirekt i ca 40 minuter.
3. För över de färdiggrillade revbenen i en rymlig långpanna, och häll över den pikanta barbecuesåsen.
4. Låt revbenen vila i barbecuesåsen i tio minuter, men vänd då och då, så alla blir ordentligt täckta.v 5. Skär upp revbenen, och lägg sedan tillbaka dem i såsen i långpannan. Blanda runt dem så att de på nytt täcks av barbecuesås.
6. Njut.

Grönare högtider med Las Moras: Ugnsrostad potatis och tomater och pistage-dukka och mynta

Grönare högtider med Las Moras lider mot sitt slut för denna högtid. Här kommer det sista av mina midsommarrecept i kampanjen. Ett lite annorlunda tillbehör till det grillade, och samtidigt perfekt plockmat.

Dukka, som rätten kryddats med, är en fantastisk kryddblandning. Så vitt jag förstått har den persiskt ursprung. Nötter (i det här fallet pistage), kummin, koriander, chiliflakes, salt och sesamfrön stöts eller mixas grovt. Man tar helt enkelt en bit bröd, doppar i olivolja och därefter i dukka. Hur gott låter inte det? Givetvis måste ni pröva.

Detta recept ger mer dukka än vad rätten kräver, men det ser jag knappast som ett problem. Jag är ganska övertygad om att den som prövar denna potatis- och tomaträtt kommer vilja laga den om igen - och då är det onekligen ganska praktiskt att ha kvar av den goda kryddblandningen.

Denna rätt fungerar som smårätt tillsammans med andra rätter, men är också ett självklart och läckert tillbehör till exempelvis grillade lammracks eller till kyckling. Samtidigt fungerar rätten alldeles utmärkt i egen hlf person. Faktum är att vi själva åt de goda pirogerna, den stekta squashen med buffelmozzarella och dessa ugnsbakade potatisar och tomater som meze-rätter. Samtliga passade oerhört väl ihop med Las Moras Chardonnay.

Midsommarmaten känns onekligen aningen mer exotisk med en sådan här grönsaksrätt. Jag är verkligen glad att jag återupptäckt dukka.

Min mans grillade senapskyckling med salladslök, vitlök och citron

Jag är bortskämd med de mest delikata grillade rätter; ja, så ser det ut för mig om somrarna. Det vore mig fjärran att beklaga mig över att jag sommartid får ta ett steg tillbaka och lämna plats åt familjens mästergrillare. Det har helt klart sina fördelar att vara bra på olika saker.

I lördags plockade min man fram sommarens grillbibel, läste helt kort, och fann ganska omedelbart det recept som ligger till grund för dessa fantastiska kycklingklubbor. Kombinationen av senap, salladslök, vitlök och citron kunde knappast gå fel. Bland bokens digra utbud av kycklingrecept stack detta ut, och tiggde om att få prövas.

Detta är inte ett svårt recept, men det kräver en smula förberedelser. Bortsett från denna ringa ansträngning är det ganska rakt på. Kycklingklubborna grillas på indirekt värme. Bilderna talar för sig själva.

Vi serverade kycklingklubborna med polenta, som fått smak av mascarpone, chili och majs. Det var en riktigt bra smakkombination - receptet på polentan kommer inom de närmaste dagarna.

Min mans grillade senapskyckling med salladslök, vitlök och citron
8 stycken kycklingklubbor
6 salladslökar, finhackade
saften från en citron
3 rivna vitlöksklyftor
0,5 dl dijonsenap
olivolja
flingsalt
svartpeppar efter smak

1. Blanda samman senap, salladslök, citronsaft och vitlök till en smet.
2. Fyll kycklingklubborna med smeten genom att peta upp en ficka mellan skinnet och låren. Försök göra fickan så stor som möjligt utan att det går hål i skinnet. 3. Fördela smeten jämnt mellan kycklingklubborna, och använd fingrarna för att smeta ut den ordentligt under skinnet.
4. Lägg kycklingklubborna i en form, med skinnsidan upp. Pensla dem med olivolja, och krydda därefter med flingsalt och svartpeppar.
5. Täck formen med plastfolie, och ställ in i kylskåpet. Lås stå i minst fyra timmar.
6. Grilla kycklingklubborna på indirekt värme i uppemot 40 minuter, på omkring 200 grader.
7. LÅt dem vila några minuter innan de serveras.

Grönare högtider med Las Moras: Stekt squash med buffelmozzarella, pepprig olivolja och basilika

Squash, suzzini, courgette - kärt barn har många namn. I Sverige är det dessvärre ofta svårt att få tag på riktigt späd, fin squash. Squashblommor ska vi inte tala om. Jag hugger som en kobra om jag spanar in nätta små squasher i butiken. Nära mitt jobb finns en butik som så här års får in vit squash, och den är fantastisk.

I min värld är squash en primör. Jag vill ha den späd; fast och ganska hård i köttet. Inte svampig, med kärnhus; grov som en överarm. Jag tror att många hobbyodlares konstanta gnällande över sitt överflöd av squash lätt skulle vara löst om de bara plockade dem i sin linda, det vill säga - nöp av dem när de fortfarande är små.

Med dessa mina åsikter deklarerade, går jag vidare till att berätta om mitt recept. Försök att få tag i så späd squash som du bara kan. Så här års är det lättare än senare under sommaren. Att hyvla sqyash tunnt, steka i olivolja och avnjuta som smårätt ät inget nytt. Inte alls. Men - med buffelmozzarella och en riktigt fin olivolja är detta i mitt tycke en ren delikatess. Ett läckert tillskott på ett förrättsbord, så här i midsommartider.

I väntan på grillen kan man gärna njuta av ett glass kallt, vitt vin och plocka i sig munsbitar av goda smårätter. Då passar denna som hand i handske.

Att den dessutom går att förbereda gör inte saken sämre.

Jag delar sällan mozzarella med kniv, utan föredrar att bryta den i mindre bitar. Ringla över en pepprik olivolja och drag några drag med svartpepparkvarnen, strö över lite basilika, och en fantastisk god förrätt är skapad - i all enkelhet. En förrätt som passar strålande bra tillsammans med ett glas Las Moras Chardonnay.

Stekt squash med buffelmozzarella, pepprig olivolja och basilika (förrätt till 6-8 personer)

400 gram späd sguash, hyvlad i tunna skivor
olivolja
flingsalt
svartpeppar
2 tsk citronsaft
en näve späda basilikablad
2 paket buffelmozzarella

1. Hetta upp lite olivolja i en teflonpanna.
2. Lägg i tunna skivor av squash, och stek dem hastigt på båda sidor. Lägg dem i en skål, och fortsätt steka resterande mängd squashskivor i omgångar.
3. Salta och ringla citonsaft över de färdigstekta squashskivorna, och vänd dem försiktigt.
4. Bryt mozzarellan i mindre bitar, och lägg upp dem med squashskivorna på ett serveringsfat eller i en vid skål. Fördela över basilika, ringla över olivolja; drag några drag med svartpeparkvarnen och servera.

Grönare högtider med Las Moras: Möra piroger med spenat, ricotta och blandade örter

Ni minns kanse att jag strax innan påsk skrev om mitt bloggsamarbete med Las Moras Chardonnay, Prime Wine Group, receptsajten kokaihop.se i kampanjen "Grönare högtider med Las Moras"?

Senast det begav sig var i påskas, då det fortfarande kändes mer som vinter än vår, och urvalet av grönsaker i säsong av förklarliga skäl var mer begränsat. Då bjöd jag på tre recept som passar till vinet i fråga. I påskas blev det en soppa, en gratäng och en krämig sallad. Nu i försommartider är det snarast en utmaning att kunna begränsa sig, då inspirationen flödar över så fort jag närmar mig en grönsaksdisk.

Här kommer mitt första av tre vegetariska recept inför midsommar, tre i mit tycke riktigt fina vegetariska recept, som samtliga passar utmärkt bra tillsammans med Las moras Chardonnay. På midsommar, som vid de flesta andra högtider, spelar maten huvudrollen för de flesta av oss. Midsommarmenyerna kan som vi nog alla vet se väldigt olika ut, givetvis beroende på såväl familjetraditioner som ambitionsnivå. Detta är i sig inte särskilt märkligt.

Sill och lax är nog vad de flesta vuxna förväntar sig, men alla är trots allt inte lika förtjusta i dessa fiskar. Ytterligare några väljer av olika skäl att inte äta fisk alls. Många föredrar dessutom vin framför öl. Mina små möra piroger är fyllda med en krämig blandning av spenat, ricota lök, vitlök och örter, och min tanke är att de tjänar som ett fullgott vegetariskt alternativ till den traditionsenliga sillunchen. Att kunna erbjuda sina gäster dessa läckra, gyllenbruna knyten med ett glas kallt, vitt vin är i mitt tycke en alldeles strålande start på midsommarfirandet.

Pirogernas fyllning är i sig så läcker att jag gärna provsmakar den under själva förberedelsen. De smakar otroligt gott serverade direkt ur ugnen, men passar också bra som lite elegantare utflykt- eller picnicsmat.  Då, om inte annars, är det definitvt en extra fördel att Las Moras Chardonnay kommer i PET-flaska.

Möra piroger med spenat, ricotta och blandade örter (6 stora)

Pirogerna kan självklart göras i mindre storlek, men då får man vara beredd på lite pill, och verkligen arbeta snabbt. Degen är mycket lättarbetad men är bara samarbetsvillig så länge den är kall.

Deg
250 gram vetemjöl
0,5 tsl flingsalt
125 gram kylskåpskallt smör, skuret i små kuber
cirka 0,75 dl gammaldags mjölk, kall

1. Blanda salt och mjöl.
2. Knåda med snabba fingrar ihop mjölet med smöret (eller kör i en matberedare, om du har tillgång till en sådan).
3. Knåda in mjölken i degen, lite i taget, tills degen blivit grynig.
4. Knåda slutligen klart degen på bakbord. 5. Slå in degen i plastfolie och låt den vila i kylskåp i 30-40 minuter.

Värm ugnen till 180 grader. Lägg bakplåtspapper på en ugnsplåt.

Fyllning
350 gram spenat
0,5 msk olivolja
1 liten lök, finhackad
1 vitlöksklyfta, finhackad
125 gram ricotta
0,5 dl färska, hackade örter - gärna en blandning av oregano, citrontimjan och bladpersilja
1 ägg, lättvispat (till pensling)
havssalt och nymald svartpeppar

1. Ansa bort eventuella grövre stjälkar från spenaten.
2. Lägg spenaten i en traktörpanna. Lägg på locket, vid på värmen, och låt spenaten tillagas i sin egen vätska.
3. Hetta upp oljan i en teflonpannan, och stek lök och vitlök tills de mjuknar. Blanda ned spenaten, och låt svalna.
4. Lägg blandningen i en skål, och tillsätt halva det uppvispade ägget, ricotta, parmesan, örter, salt och peppar. Blanda ordentligt.
5. Kavla hastigt ut degen till en cirka 25*40 centimeter stor rektangel, cirka 3 millimeter tjock. Arbeta effektivt, annars blir degen väldigt snabbt klibbig.
6. Skär degen i sex ungefär lika stora bitar.
7. Pensla kanterna med lite vatten. Fördela därefter spenatblandningen på degrutorna.
8. Vik varje degruta diagonalt, och tryck ihop kanterna noga för att undvika att fyllningen läcker i ugnen.
9. Pensla med resterande mängd uppvispat ägg, och stick sedan ett litet hål på toppen av varje pirog med en vass kniv.
10. För försiktigt över pirogerna till plåten. Grädda i cirka 25-30 minuter eller tills pirogerna fått gyllenbrun färg.

Tacos al Pastor

Lyckan att få slå sig ned vid ett dukat bord, och njuta av en fantastisk måltid tillagad av någon annan än mig själv - det är en ynnest. I lärdags trakterade min man vår familj med Tacos del Pastor, en rätt ur nya favoritboken.

Vi fick tag på helt fantastisk ananas, som används både till marinaden och som tillbehör. Jag har läst någonstans att det finns ett enzym i färsk ananas som bryter ned protein. Just i skrivande stund orkar jag inte goola sanningshalten i detta mitt lösryckta minne, men låt mig säga som så, att ananas är en väldigt trevlig ingrediens i marinader.

Jag är oerhört svag för fläskkarré, som spelar huvudrollen i just detta recept. Det är viktigt att låta marinaden verka under ett par timmar, och att under tillagningen arbeta snabbt som sjutton med grillspaden så att bitarna inte fastnar på gallret.

Bortsett från dessa råd är det nog bara att köra. Vill ni pröva något som skiljer sig från mängden, pröva då Tacos del Pastor. En rätt som får till och med oss att ta ordet tacos i våra munnar.

Bara en sådan sak är skäl nog att pröva detta recept. Rökig salsa på två sorters chili är givetvis ett självklart tillbehör.

Tacos al pastor (6 portioner)

1,2 kilo fläskkarré, putsad och skuren i cirka 2 gånger 2 centimeter tjocka strimlor

Tillbehör
vetetortillas
ananas, finhackad
gul lök, finhackad
färsk koriander
rökig salsa på två sorters chili

Marinad
1 gul lök, grovt hackad
0,5 färsk ananas, skalad, ansad och grovt hackad
1,5 dl apelsinjuice
0,5 dl äppelcidervinäger
1 mak pasilla chilipulver
3 vitlöksklyftor
2 msk flingsalt
1 tsk torkad oregano
1 tsk kummin
1 färsk habanero

1. Mixa alla ingredienserna till en slät massa.
2. Blanda med strimlad fläskkarré i rymliga, dubbla plastpåsar. Låt mariera i kylskåp i fem-sex timmar.
3. Tag ut karrestrimlorna ur påsen, och låt dem rinna av helt kort i ett durkslag.
4. Grilla karrestrimlorna i omgångar, och skyffla runt dem utan finlir så att de inte fastnar på gallret.
5. Lägg slutligen vetetortillas på grillen så att de får lite färg och blir varma. 6. Fyll tortillabröden med karréstrimlor, hackad gul lök, rökig salsa på två sorters chili, finhackad försk ananas och korianderblad eter smak. Pressa lite lime över, och njut.

Jag återupptäcker focaccia - för andra gången

Sommaren 2011 återupptäckte jag focaccia. Det var åratal sedan jag senast bakade detta bröd, och det vete sjutton om min återupptäckta variant påminde så värst mycket om det jag gjort många år tidigare. Jag insåg hur gott och lättbakat detta bröd är, och dessutom att det fungerar förvånansvärt bra också dagen efter.

Just detta är ett osedvanligt gott betyg från mig, som annars är ganska känslig för dagsgammalt bröd. Inte sällan krävs det någon form av åtgärd för att maskera just den smaken hos bröd, men när det kommer till focaccia, så fungerar det bra alldeles som det är.

Härom dagen kom jag att tänka på focaccia, och hur längesedan det var jag bakade det. Om inte minnet sviker mig kan det vara så länge sedan som augusti 2011. Hög tid för ännu en återupptäckt, med andra ord.

När jag bläddrade tillbaka i mitt arkiv, och tittade på dessa bilder, mindes jag sommarmåltiderna. Jag blev då än mer nedstämd över kylan och den snö och is som fortfarande ligger kvar här i mina trakter. Sommarvärmen och de enkla måltiderna baserade på sallad, nybakat bröd och något gott från grillen känns oändligt avlägsna.

Jag var sjuk förra veckan, och även fast jag egentligen är näst intill återställd, så är det som att de sista krafterna inte riktigt vill infinna sig. Den genuina matlusten saknas. I kväll ska vi ändå försöka frammana en blek känsla av den sköna tid som komma skall. Focaccia, sallad och charkuterier ska förhoppningsvis förgylla kvällen och höja livsandarna.

Focaccia, på mitt sätt
Man kan bete sig lite som man vill, vad gäller tjockleken på focaccian. Min man föredrar den tjockare, medan jag tycker bättre om den när den är tunn. Vi landar således i någon sorts kompromiss. Det är ju inte direkt finlir, när det handlar om att trycka ut en deg, och pensla rikligt med olja över.

50 gr jäst
5 dl kallt vatten
2 tsk salt
0,75 dl olivolja
725 gram vetemjöl (cirka 12 dl)

olivolja och flingsalt efter utbakningen

1. Lös upp jästen i vattnet.
2. Tillsätt salt och olivolja.
3. Arbeta ned mjölet tills degen känns smidig. Låt jäsa övertäckt i en timma.
4. Sätt ugnen på 225 grader.
5. Lägg ett bakplåtspapper på en plåt, och pensla pappret generöst med olivolja.
6. Stjälp upp degen på bakplåtspappret, och tryck ut den med mjölade händer så att den i stort sett täcker pappret.
7. Pensla rikligt med olivolja på degen, och strö över smulat flingsalt.
8. Låt degen jäsa i 20 minuter på plåten.
9. Grädda focaccian nedre delen av ugnen i 30 minuter, eller tills den fått vackert gyllenbrun färg. 10. Låt svalna på galler.

Om jag hade blåbär (och en ugn):pojkarnas kaka

Vi sålde vårt lantställe i början av sommaren, och detta är därför första sommaren sedan 2007 vi tillbringat någon annanstans än västra Sörmland. Jag kan ärligt säga att jag inte saknat lantstället en enda gång i sommarn. Vad jag däremot saknat en smula, det är tillgång på bär. Min mamma, som är på besök och som var inne en sväng i stan i dag, rapporterade om stora lådor med blåbär på Hötorget. Det fick mig att minnas tidigare somrars blåbärsexkursioner. Vi hade faktiskt blåbärsris på tomten, och barnen var i stort sett konstant blåa om läppar och tunga.

Ibland hamnade bären rakt i munnen, andra gånger räckte de til en liten efterrätt; en skål blåbär med socker och gräddmjölk. Om vi repade lite mer, och fick ihop några deciliter, bakade vi gärna något gott. Denna blåbärskaka bakade jag tillsammans med mina båda söner förra sommaren

Jag erkänner utan förbehål att jag inte är så värst bra på att låta barnen vara delaktiga i köket; fast jag har blivit bättre på det under det senaste året. Helst av allt lagar jag mat och bakar på egen hand. Kanske kan detta bero på att vi är så många i familjen, att det ibland känns som ett väldigt stort och tidsödande projekt, att låta barnen vara med? Vad gällde denna blåbärskaka, så minns jag tydligt att det föll det sig väldigt naturligt att bara två av fyra barn fick vara med och baka. Dessa två barn var, av förklarliga skäl, de barn som plockat bären.

Kakan i sig är en bearbetning av ett gammalt favoritrecept, som jag under årens lopp anpassat på alla möjliga sätt för att tilltala mina smaklökar och för att det ska passa med olika smaksättningar. Om man inte har så mycket blåbär som vi hade (sommaren 2011 var en fantastisk blåbärssommar i västra Sörmland), så går det ändå alldeles utmärkt att baka kakan. Den är god nog i sig.

Det givna tillbehöret är, givetvis, kallrörda vaniljsås. Jag är ganska lite osäker kring ifall jag har bloggat om den. Om så inte är fallet, så kommer den. Detta blev helt enkelt en sällsynt god blåbärskaka. Jag dristar mig till att påstå att den fungerar bra att baka, även för den som enbart har frysta bär att tillgå. Var då lite extra generös med Maizenamjölet; för säkerhets skull, och häll av överflödig vätska från de tinade bären. Annars blir kakan för blöt.

Lite nostalgisk blir jag av bilden; de växer
en hel del bara på ett år, barnen.

Pojkarna blåbärskaka
3 ägg
3 dl rörsocker strö
2 msk äkta vaniljsocker
1 rejäl nypa flingsalt
125 gram smör, smält
180 gram vetemjöl (cirka 3 deciliter)
1 tsk bakpulver
smör och mjöl till springformen

3 dl färska blåbär
0,5 msk florsocker av rörsocker
2 tsk Maizenamjöl

florsocker av rörsocker att pudra på kakan

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Spänn ett bakplåtspapper i botten av en springform. Smörj pappret och formens kanter, och mjöla. Slå av allt överflödigt mjöl.
3. Vispa ägg, socker, vaniljsocker och salt riktig pösigt.
4. Rör ned det smälta smöret.
5. Blanda mjölet och bakpulvret, och vänd ned dessa i smeten.
6. Vänd ned florsocker och Maizenamjöl i blåbären, så att de fördelas jämnt över bären.
6. Häll smeten i formen, ställ in den i nedre delen av ugnen, och grädda i 10 minuter.
7. Tag ut kakan ur ugnen. Fördela blåbären över kakan, men lämna en marginal på cirka 2 centimeter ut mot kanten.
8. Ställ på nytt in kakan i ugnen, och grädda den i ytterligare 35-40 minuter.
9. Vicka på kakan, och se till att den är fast i mitten, innan du tar ut den ur ugnen.
10. Låt kakan svalna. Pudra över lite florsocker innan serveringen, och bjud gärna kallrörd vaniljsås till.

Efterrätt för alla dagar

"Får vi efterrätt idag?", frågar vår yngsta dotter i stort sett varje kväll. Vanligen får hon ett trist "nej" till svar, men nu är det trots allt sommar och semester, och det har lett till en ny regim i vårt hem.

Nu har jag helt tappat räkningen på hur många dagar i rad vi avslutat middagen med denna typ av efterrätt. Just i det här fallet finns det verkligen ingen anledning att ändra ett välfungerande koncept. Vi är nog många som ser yoghurt och frukt som den perfekta avslutningen på vilken sommarmiddag som helst.

Efter att ha prövat oss fram har vi insett att den grekiska yoghurten är vår favorit. Smaklökarnas pålitlighet kan säkert diskuteras, och jag vet inte om vi skulle klara oss vid ett blindtest. Emellertid finns det i vårt tycke en sorts torr strävhet i den grekiska yoghurten, som vi inte hittar hos någon av de andra.

Vi sötar yoghurten med honung, och smaksätter den sedan med antingen bourbonvaniljpulver eller nystött kardemumma.

Vad vi sedan toppar yoghurten med, ja, det varierar från dag till dag. Det faktum att vi i år har semester i stan har hittills strypt tillgången på egenhändigt skördade bär från skog och mark. Som tur är finns det frukt- och frysdiskar i närmaste mataffär, med ett aldrig sinande utbud.

Små koppar och glas har toppats av hallon, med eller utan blåbär. En annan höjdare är kvartade (och vid behov lätt sötade)jordgubbar. Härom kvällen fick det bli en liten improviserad kompott på persikor vilka vägrat mogna i den hastighet jag hade önskat.

Vill man, så kan man toppa härligheten med hackade nötter, rostad kokos eller nypa av något litet blad ur örtträdgården (i vårt fall de prunkande krukorna och korgarna på uteplatsen).

Nu drömmer jag om krusbär. Dessa bär är obegripligt svåra att få tag på, om man inte har tillgång till en välsorterad saluhall och en tjock plånbok. Ja, eller givetvis - en egen trädgård med bärbuskar. Innan sommaren är slut vill jag njuta av yoghurt toppad av krusbär. Innan dess hägrar björnbär som en potentiell höjdare. Om vi inte börjar om från början med hallon, vill säga.

En riktigt fin sommarsallad

Hur svårt kan det vara?
Eller kanske snarare - hur enkelt får det egentligen vara?
Mogna nektariner i klyftor, krispig isbergssallad och en söt, senapsstinn och vinägerbitig dressing med vitlök på det (receptet på vår standarddressing, som jag aldrig tröttnar på, hittar ni i detta inlägg).

Godaste salladen just nu, om ni frågar mig. Jg skulle kunna äta den varje dag. Det gör jag närapå, för övrigt.

Törstsläckare

När solen gassar är det gott att blanda till något svalt, syrligt äskande att hälla i glasen. För något år sedan började vi blanda till det vi givit namnet "törstsläckare". Saft känns inte kul att dricka i tid och otid, inte ens till vardags. Läskedrycker konsumerar vi ytterst restriktivt. Törstsläckare blev en perfekt kompromiss som tilltalar både vuxna och barn.

Vi tar ett halvt paket av någon av de juicer vi dricker till frukost. Ni ser dem på bilden ovan. Goda, ekologiska och prisvärda, och skönt är det dessutom att slippa släpa hem kilovis med juice från butiken.
Ett halv paket juice blandas ut med häften kranvatten, häften kolsyrat vatten. Därefter pressar vi i saften från en citrusfrukt; lime passar bra till äpple, citron är kompis med apelsin. Ett gäng isbitar i kannan, och törstsläckaren är klar.

Törstsläckare
0,5 paket koncentrerad juice (äpple eller apelsin)
0,5 liter stilla vatten
0,5 liter kolsyrat vatten
pressad saft från en citron eller en limefrukt
generöst med is

Blanda alltsamman i en rymlig kanna, och servera omedelbart.

Smaskens bästa jordgubbstips

När man som jag råkar vara gift med en man som praktiskt taget vuxit upp i ett jordgubbsland, och som redan i späd ålder förätit sig på dessa röda bär, är vi inte en familj som direkt frossar i jordgubbar, när de är i säsong. Det händer nog oftare att jag lagar glass på de läckra bären, än att vi äter dem au naturel. (Recept på mina jordgussglassar hittar du för övrigt här och här.)

Dock vill jag sända en varning till alla de som i likhet med mig har lite mindre barn. Jordgubbar är nämligen mycket starkt vattendrivande. Det är med andra ord klokare att äta dem mitt på dagen, än som efterrätt, strax innan läggdags; åtminstone om de ska ätas i större mängder.

Nu händer det trots allt ändå så här års att vi köper oss några lådor jordgubbar. Jag har givetvis en del knep och metoder kring hur jag behandlar bären i fråga. Dessa delar jag gärna med mig av. Några av er känner kanske igen dessa tips från förra sommaren då jag fortrafarande bloggade på Allt om Mat, men jag kör dem i repris, lika fult. Kanske är det gammal skåpmat, men för vissa av er kanske mina metoder kan vara nyheter, och komma till nytta?

* Snoppa aldrig bären innan du sköljer dem, annars riskerar du att vattnet tränger in i bären och gör dem blöta.

* Är bären inte så vackra som du hade önskat? Klyfta dem i så fall i mindre bitar. Se själv på bilden här nedan. Inte kan väl någon se att dessa jordgubbar hade mist sin ursprungliga fräschör, efter att ha förvarats i kylskåp i två dygn?

* Är bären inte så söta i smaken som du vill ha dem? Dela då bären, och pudra över florsocker, gärna varianten florsocker av rörsocker, om ni delar min fäbless för sådant socker. Hur mycket socker du vill ha är en smaksak. Varför florsocker? Jo, jag tycker helt enkelt det blir godare om det inte krasar av socker i munnen. Tänk också på att inte låta de sockrade bären stå mer än cirka tjugo minuter. Om de står för länge, blir de uppblötta och sladdriga.

* Det är väldigt gott att dela jordgubbarna, och skeda över lite god likör, som de får stå en kort stund och marinera i. Det kan till exempel passa med Grand Marnier (även Triple Sec fungerar), ja, varför inte Crème de cassis eller Licor 43? Servera de marinerade bären med lättvispad, osötad vispgrädde, eller mascarpone.

* Den som inte vill använda sig av alkoholhaltiga drycker, kan smaksätta bären med florsocker och saften av lime och citron.

* De är också riktigt gott att koka en enkel sockerlag (2 delar socker, 1 del vatten), och smaksätt den med vaniljpulver, eller stött kardemumma. Ringla sedan den avsvalnade lagen över jordgubbarna, och blanda.

Jordgubbar i fruktsallad är minst sagt underskattat. Ofta äter vi dem i ensam majestät, men de vinner verkligen på att kombineras med andra frukter och bär. Den allra läckraste blandningen är nog i mitt tycke fruktsallad på jordgubbar, pakistansk mango och passionsfrukt. Detta blir verkligen något av det lyxigaste man kan avsluta en sommarmåltid med.

Frågan är nog ändå om det inte är dött lopp mellan den föregående fruktsalladen och denna, som vi njöt av i går kväll. Sommarsmaken av jordgubbar, galia- och cantaloupmelon är en sådan där hägring som jag drömmer mig tillbaka till under riktigt tunga senvinterdagar, när sommaren alltid känns som mest avlägsen.

Passa på och njut, det säger jag bara, av de söta aromatiska bären, som egentligen, om man tittar noga på dem, är rent absurt stora och röda.

Fantastiska jordgubbar. Har ni några egna tips, så dela gärna med er av dem!

Thai-inspirerad sallad på glasnudlar - enkel, och vansinnigt god

Denna nudelsallad är det perfekta tillbehöret till thainspirerat fläsk i jordnötssås. Tro mig, för jag åt det så sent som härom kvällen.När sommaren nu äntligen behafgar hedra oss med sin närvaro passar sådana här salladsrätter perfekt att servera. Den som så önskar kan blanda räkor i salladen. För en autentisk smak ska det vara thailändska torkade (antar jag), men det smakar gott öve med vanliga. Då mår räkorna särskilt bra av att man gör en halv sats extra av dressingen och låter dem marinera en stund innan serveringen.

Nu profiterar jag helt skamlöst på min mans matlagning, ännu en gång, för det är han som gör denna goda sallad. Pröva, för det är godare än bilden kan visa, och då är ändå bilden ganska så aptitretande, inte sant?

Thai-inspirerad sallad på glasnudlar
300 gram glasnudlar
1 rödlök 1 röd pepparfrukt
1 kruka koriander
1 vitlöksklyfta
saft från 2 limefrukter
0,5 dl fisksås
0,5 dl socker
0,5 dl torrostade jordnöter, hackade

1. Blanda limesaften, socker och fisksås i en liten skål.
2. Skiva vitlöksklyftan lövtunt och lägg i dressingen. Låt stå och dra i tio minuter.
3. Skiva rödlök ytterst tunt.
4. Dela pepparfrukten (provsmaka och ta bort eventuellt kärnorna om den är mycket stark) , och strimla dem tunt.
5. Koka glasnudlarna enligt instruktioner på paketet.
6. Plocka bladen från koriandern (spara lite till serveringen)och hacka grovt.
7. Koka glasnudlarna, och häll dem i ett durkslag så fort de är färdiga. Skölj dem omsorgsfullt i rikligt med kallt vatten, annars klibbar de ihop.

8. Häll nudlarna i en skål. Sila över dressingen (vitlöksskivorna ska inte med), och blanda väl. Vänd därefter ned rödlök, chili och koriander.
Häll upp salladen på ett stort fat när den ska serveras. Strö gärna över lite extra korianderblad och hackade jordnötter.

Midsommarmat - några tips från Smaskens

Vad är egentligen midsommarmat? För egen del har vi nog ätit ungefär detsamma under alla år. Matjessill med alla de viktiga tilbehören till lunch (hemmagjorda köttbullar till barnen, i stället för sill). Därefter tårta till fikat, och sedan något grillat på kvällen. Enkelt, traditionellt och ganska förutsägbart? Ja, men - ack, så gott.

I år firar vi inte midsommar på landet, till skillnad från de senaste fem åren. Det är ovant, så klart, men känns ganska skönt. Vi ska inte vara värdpar; i stället är vi bortbjudna. Vi bidrar, men har inte huvudansvar. Det är också ovant, och precis lika skönt.

Om jag ska anstränga, mig och tråla lite i arkiven efter vad som skulle kunna fungera som alternativ till vår sedvanliga midsommarmat, då hittar jag genast lämpliga kandidater.

Jo, matjespaj, så klart - den passar alldeles strålande på midsommarbordet. Faktum är att den passar precis lika bra till midsommar som till påsk. Har ni inte prövat den ännu, så har ni något att se fram emot (och då ska ni veta att jag inte är någon pajälskare).

Laxrillettes är aldrig fel. Jag flaggar friskt för laxrillettes på alla buffébord, således även till midsommar.

Om vi nu ändå är inne på lax, så skulle jag inte tveka att servera inkokt lax på ett buffébord i modsommrtid. Med en kall sås till och nykokt färskpotatis är detta riktigt fin, klassisk svensk sommarmat.

Sallad kanske inte är det första man kommer att tänka på i samband med midsommarlunch, men det skadar inte att tänka på att det faktiskt finns personer som inte uppskattar sill. De blir säkert glada om de hittar en räkcaecarsallad på buffébordet.

Denna räkmousse kan serveras i små glas på ett buffébord, eller som en liten förrätt. Med löjrom blir de extra lyxiga. Jag är barnsligt förtjust i att servera desserter i miniatyrportioner, så det är egentligen underligt att jag ännu inte halkat dit på förrätter? Det är nog bara en tidsfråga. Varför inte servera äggröra eller miniomeletter i små cocottformar tillsammans med strimlad matjes, toppat av finhackad gräslök, rödlök och dill?

Vem har sagt att midsommar och midsommarmat måste vara som det alltid har varit? Själv tycker jag det käns befriande skönt att i år ha släppt mitt kontrollbehov, och låtit andra bestämma vad vi ska äta. Omväxling förnljer, inte sant?

Mexican Chili Schrimp Coctail Wrap

Ett långt namn, men det beskriver väldigt bra vad det är är för en maträtt. Min man inspirerades av ett recept ur Jamie's America, och gjorde en tolkning som passade otroligt bra att stoppa i ett tortillabröd och öra till en wrap, efter att brödet först fodrats med ett stort blad romansallat.

det här är givetvis en rätt som lika väl går att servera ur en skål, som en förrätt, men vi kombinerade den med andra fyllningar, när vi åt fajitas härom kvällen. Det kändes verkligen kul att variera sig en smula, och det är liknade definitivt inget vi tidigare ätit på detta vis.

Hoppa inte över dillen, den är viktigare än vad man kan tro. Koriander är ju en krydda som alla inte är förtjusta i, men jag tycker att just blandningen av samtliga örter, an chili och lime, är det som ger räkorna karaktär.

Riktigt gott blev det, och det kändes somrigt och nytt. Precis vad vi behövde.

Het räkcocktail
1 kg räkor med skal
1 msk olivolja
flingsalt
svartpeppar
2 dl passerade tomater
saft och finrivet skal från en citron
saft från 3 limefrukter
finrivet skal från en limefrukt
1 vitlöksklyfta, riven
1 röd chilifrukt, finhackad
2 salladslökar, finstrimlade
1 msk basilika, hackad
1 msk koriander, hackad
2 msk dill, hackad
Worchestershiresås
1 msk Tequila
0,5 gurka

1. Skala räkorna, och lägg dem i en skål.
2. Blanda ned vitlök, chili, olivolja, passata, samt saft och skal från citron och lima. Blanda väl.
3. Blanda ned salladslök, basilika och koriander.
4. Skala, dela och kärna ur gurkan. Skär den i tunna halvmånad, och blanda ned.
5. Tillsätt ett par skvättar WVorchestershire sås. Ställ in i kylskåpet någon halvtimma, och låt smakerna blandas.
6. Blanda ned en matsked tequila samt finhackad dill precis innan serveringen.

Två gamla blev en ny

I söndags stod det för en stund stilla i huvudet på både mig och in man, med avseende på vad vi skulle äta till middag. Delvis kan detta ursäktas med att vi dagen och kvällen innan förberett och serverat middag till sammanlagt sex vuxna och tio barn. Men, det är en annan historia.
Efter en stunds idétorka och lätt förvirring beslutade vi oss fr att kombinera två gamla favoriter, nämligen den här och den här, och helt enkelt para dem, för, två sådana skönheter bara måste ju få en ännu skönare avkomma?

Vi tänkte uppenbarligen helt rätt, för resultatet blev helt klart godare än de båda rätterna för sig. Detta är en rätt som fungerar nästan året om, även fast smakerna väl egentligen är en aning somriga. Å andra sidan kan det behövas en dosa, eller snarare en fläkt, av riven vitlök som blandas och citronskal som blandas med fruktig olivolja, så här i sluttampen av en osedvanligt långdragen och pågsam vinter.
Just ruccola är ju också en sallat som fungerar året om. Jag har annars inget särskilt sug efter sallater vintertid.

Om ni sitter och längtar efter sommar och lättare mat, så är detta definitivt värt att pröva.

Spagetti med grillad kyckling, citron,
vitlök, ruccola och balsamvinäger
Förberedelser: cirka 10 min
Tillagningstid cirka 45 min

1 kyckling på 1,3 kilo
salt, svartpeppar och kinesisk soja
500 gram spagetti

skalet från 1 citron
2 vitlöksklyftor
0,5 dl fruktig olivolja
3 msk balsamvinäger
1 liten påse ruccola (100 gr)
parmesan och svartpeppar till serveringen

Sätt ugnen på 200 grader. Klyf kycklingen i två halvor. Krydda dem på innersidorna med salt och vitpeppar, pensla dem på skinnsidorna med kinesisk soja, och krydda därefter också skinsidorna med salt och vitpeppar.
Tillaga kycklinhalvorna på galler, i nedre delen av ugnen, i omkring 30 minuter. Koka under tiden upp pastavaten, och blanda olja, balsamvinäger, virlök och citronskal till dressing. Skölj ruccolan; gärna i en salladsslunga.
Provstick kycklingen efter 25 miuter. När vätskan som tränger upp ur köttet är helt klar, är kycklingen färdig.
Lägg kycklinghalvorna på en skärbräda, för att svalna.
Koka spagettin. Riv och skär under tiden loss kyckligköttet från benen, och dela i mindre bitar.
Blanda nykokt spagetti med dressingen, kycklingbitarna och ruccola, så att ruccolan mjuknar av den varma spagetttin.
Ös utt alltsamman på ett stort serveringsfat, mal genast svartpeppar över, och servera med parmesan. Ett glas vitt vin smakar mycket bra till denna grymma kycklingrätt.

Sommarens nygamla kakor

Det är inte mycket att komma med - slänga ut ett kakrecept, så här på söndagskvällen. Men, efter en intensiv vecka med dubbla skolstarter och återkomster till förskolan efter ett långt sommarlov (förutom att jag själv varit till baka på jobbet för första gången sedan sista juni), så har inte bloggandet haft högsta prioritet.

Dessa kakor figurerade på bild i min resume av sommaren 2010, och i en kommentar fick jag en förfrågan om receptet. Så som ofta är fallet med goda kakor, så finns det en bakgrundshistoria. Jag har fått receptet av min mamma. Mamma fick i sin tur receptet av A-G; hennes väninna sedan över fyrtio år tillbaka, tillika min före detta ingifta moster (n blev det lite komplicerat). A-G fick, i sin tur, ursprungligen receptet från en dam i Skåne som betydde mycket för henne under hennes uppväxt.
Slutligen har jag, nu i sommar, tagit mig friheten att ändra den ursprungliga huvudingrediensen, och således omskapat dessa havreflarn till mandelflarn. Den främsta orsaken till detta var att jag råkade vara utan havregryn, men i mitt sökande fan en påse mandelflarn. (Dock mandelflarn av en helt annan sort än dem som figurerade i det inlägg där jag bakade mandelflarnsskålar till den drottningripplade vaniljglassen.)

Jag råkar helt enkelt tycka att flagad mandel smakar bättre än havregryn i dessa kakor. Men, smaken är som bekant olika, och jag skulle definitivt inte avrådsa någon från att använda havregryn. Tag det ni har hemma. Det var ju vad jag gjorde, och det gick som synes bra.
(Det ska tilläggas att jag även bytt vanligt socker mot råsocker, kaffegrädde mot vispgrädde och valt att använda mörk siorap. Allt utifrån vad som fanns hemma, när jag ville baka.)

Mandelflarn på havreflarnsvis
75 gram smör
1 dl mandelflarn
1 dl (60 gram)vetemjöl
1 dl råsocker
1 nypa flingsalt
2 mk vispgrädde
2 msk mörk sirap
1/4 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 200 grader. Smält smöret på medelvärme i en kastrull. Tillsätt de övriga ingrediensrena, och sjud försiktigt ihop dem till en tjock, smidig smet.
Klicka ut smeten på bakplåtspapper pröva dig fram till hur stora flarn du vill ha. Grädda dem i cirka fem minuter i nedre delen av i ugnen. Vakta dem noga; jag har till min stora irritation bränt ett antal i sommar, ska jag villigt erkänna.

Det var sommaren 2010

Uteeldstaden är helt klart den bästa symbolen
för sommaren på landet 2010.

Rosé och pissaladière - den perfekta
sommarmaten, i mitt tycke.

Ny variant på gammalt recept blev
sommarens kaka 2010.

Min mans mat. Grymma, grillade tjocka revbensspjäll;
rubbade och glazeade med mycket kärlek.

Barnen plockade blåbär, på längden och tvären.
Men mest rakt in i munnen.

Iskall vattenmelon på altanen, en av de
hetaste dagarna i juli.

Drypande saftiga, grillade fläskkotletter.
Marinerade i citron, vitlök och den overkligt
aromatiska timjan som växer i vårt kryddland.

En vanlig lunch, dagar då solen gassar. Surdegsbröd, smör, ostar och charkuterier.

Kikärtssallad med rostad paprika, gurka,
fetaost och ovan nämnda timjan.

Grillad kyckling. Min mans grillade kycklingar är ett av de starkaste matminnena från sommaren. Vi kommer fortsätta grilla sådana kycklingar, även när höstvindarna drar in.