Koreanskt inspirerade tacos - det godaste på länge

Vi försöker variera våta måltider så mycket som möjligt; utifrån vad som är rimligt och möjligt att genomföra utan, att det blir alltför ambitiöst och arbetsamt. Stundtals lyckas man bättre än förväntat, och så var det i kväll. Här sitter jag, fortfarande mätt i magen, och med de goda smakerna kvar i munnen - så angelägen är jag att genast få ut detta recept.

Jag har spanat tunt bland inspirerande intryck, och som så ofta landat i en blandning de intryck jag fått. För oss är innehålet i marinaden ingredienser som finns i skafferi och kylskåp. DÅ är steget kort och beslutet enkelt; det är bara at sätta igång.

Vi äter "matmackor", som arb etsnamnet lyder i familjen, nästan en gång i veckan. Oftast är det i form av bean burritos; ibland blir det laxfajitas. Dessa koreanskt inspirerade tacos litade sig omedelbart upp på familjens topplista och lär definitivt bli ett stående inslag på vår meny.

Således har ni här ett recept bara 45 minuter efter avslutad måltid. Håll tillgodo - själv är jag fortfarande löjligt harmonisk, efter en sällsynt god måltid.

Koreanskt inspirerade tacos (4 rejäla portioner eller sex mindre)
Tillagningstid: 15 min förberedelser, 2 timmar marinering, 30 minuter tillagning inklusive beredning av tillbehör.

500 gram lövbiff, finstrimlad neutral olja till stekning, till exempel varmpressad rapsolja
1 tsk maizena till redning

1/3 cup risvinäger ( drygt 0,75 dl)
1,5 cup japansk soja(inte fullt 1,25 dl)
1/3 cup farinsocker (drygt 0,75 dl)
3 tsk sesamolja
1 tsk srirachasås
4 vitlökslyftor, finhackade
3 salladslökar, finhackade
1 tsk finriven ingefära

Tillbehör
3 avokados, tärnade + 1 msk limesaft
0,5 kruka koriander
1 röd, liten chilifrukt
2 salladslökar, finstrimlade
0,5 slanggurka, skalad, urkärnad, delad och skivad
romansallad
majstortillas
1 rödlök, tunnskivad + 0m5 dl risvinäger, 2 tsk råsocker

1. Börja med att blanda ingredienserna till marinaden. Lägg i dubbla plastpåsar eller i en bunke med tättslutande lock.
2. Vänd ned den strimlade lövbiffen i marinaden i påse eller i burk.
3. Låt köttet marinera i kylskåp i 2 timmar.
4. Blanda finhackad koriander, chili och salladslök i en skål.
5. Blanda finstrimlad rödlök med risvinäger och socker i en skål.
6. Blanda den tärnade avokadon med linesaft i en skål.
7. Hetta upp olja i en teflonpanna, och stek köttet i små mängder. Lägg över i en skål.
8. För slutligen tillbaka köttet i pannan, pudra över maizena och häl över cirka hälften av marinaden (efter smak). Köttet ska få en klibbig såsyta, men inte bada i sås.
9. Servera slutligen köttet med romansallad, tortillas, rödlök, abokado och strösslet av koriander, chili och salladslök.

Tacos al Pastor

Lyckan att få slå sig ned vid ett dukat bord, och njuta av en fantastisk måltid tillagad av någon annan än mig själv - det är en ynnest. I lärdags trakterade min man vår familj med Tacos del Pastor, en rätt ur nya favoritboken.

Vi fick tag på helt fantastisk ananas, som används både till marinaden och som tillbehör. Jag har läst någonstans att det finns ett enzym i färsk ananas som bryter ned protein. Just i skrivande stund orkar jag inte goola sanningshalten i detta mitt lösryckta minne, men låt mig säga som så, att ananas är en väldigt trevlig ingrediens i marinader.

Jag är oerhört svag för fläskkarré, som spelar huvudrollen i just detta recept. Det är viktigt att låta marinaden verka under ett par timmar, och att under tillagningen arbeta snabbt som sjutton med grillspaden så att bitarna inte fastnar på gallret.

Bortsett från dessa råd är det nog bara att köra. Vill ni pröva något som skiljer sig från mängden, pröva då Tacos del Pastor. En rätt som får till och med oss att ta ordet tacos i våra munnar.

Bara en sådan sak är skäl nog att pröva detta recept. Rökig salsa på två sorters chili är givetvis ett självklart tillbehör.

Tacos al pastor (6 portioner)

1,2 kilo fläskkarré, putsad och skuren i cirka 2 gånger 2 centimeter tjocka strimlor

Tillbehör
vetetortillas
ananas, finhackad
gul lök, finhackad
färsk koriander
rökig salsa på två sorters chili

Marinad
1 gul lök, grovt hackad
0,5 färsk ananas, skalad, ansad och grovt hackad
1,5 dl apelsinjuice
0,5 dl äppelcidervinäger
1 mak pasilla chilipulver
3 vitlöksklyftor
2 msk flingsalt
1 tsk torkad oregano
1 tsk kummin
1 färsk habanero

1. Mixa alla ingredienserna till en slät massa.
2. Blanda med strimlad fläskkarré i rymliga, dubbla plastpåsar. Låt mariera i kylskåp i fem-sex timmar.
3. Tag ut karrestrimlorna ur påsen, och låt dem rinna av helt kort i ett durkslag.
4. Grilla karrestrimlorna i omgångar, och skyffla runt dem utan finlir så att de inte fastnar på gallret.
5. Lägg slutligen vetetortillas på grillen så att de får lite färg och blir varma. 6. Fyll tortillabröden med karréstrimlor, hackad gul lök, rökig salsa på två sorters chili, finhackad försk ananas och korianderblad eter smak. Pressa lite lime över, och njut.

Magiska revben

Några av er minns kanske dessa sedan förra söndagen? Nu har jag bloggat om dem - dock inte här.

Om ni vill läsa om Nigel Slaters revben och vad jag gjorde med dem (dåligt skämt, jag vet) så får ni läsa på Matgästen på Taffel. Och det vill ni så klart - inte sant?

Klibbiga kycklingben - enkel fredagsmat

I fredags var jag sänkt. Sömnbrist och ett hektiskt torsdagsdygn hade förvandlat mig till en utmattad skugga av mig själv. Efter att ha tillbringat större delen av dagen i halvdvala på soffan, under en filt, var det en närmast en religiös upplevelse att känna de fantastiska dofterna som spred sig från köket. Att sedan sätta sig till bords, och sätta tänderna i dessa klibbiga kycklingben, var inget annat än en ren välsignelse.

Min man kan sägas ha vidareutvecklat receptet på klibbiga kamben och anpassat det till kycklingben - till riktigt snabb och enkel fredagsmat. Jag har sedan tidigare ett recept på marinad till kyckling här på bloggen som i åratal legat högt uppe på sökningar och varit ett av de mest populära recept som publicerats. Dessa kycklingben skåpar ut de förra, på alla sätt.

Just nu känns det - helt ärligt - som att jag skulle vilja äta sådana här kycklingben vareviga fredag, resten av hösten. Då tror jag ni förstår vilket lyckat recept min man (ännu en gång) slängt ihop.

Klibbiga kycklingben
2 kg färska kycklingben
6 msk Chef Paul Prudhomme chicken magic

Glaze
1 syrligt äpple (granny smith)
0,5 dl honung
1 dl äppelcidervinäger
2 dl barbeque sås (vi valde ICA´s egen)

1.Fördela kycklingbenen i två fryspåsar. Häll ned 3 msk Chef Paul Prudhomme chicken magic i varje påse.
2. Knyt till påsarna med mycket luft kvar, och skaka så att kryddona fördelar sig över kycklingbenen. Låt ligga i ca 1 timme.
3. Riv äpplet fint med hjälp av ett microplane rivjärn och blanda med barbequesås, äppelcidervinäger och honung.
4. Sätt ugnen på 200 grader i god tid innan kycklingbenen ska tillagas.
5. Lägg ett galler över en långpanna. Ett bra tips är att klä långpannan med alufolie, så slipper du omständlig diskning.
6. Placera kycklingbenen plant på gallret. Sätt in kycklingen i ugnen. Låt stå i ugnen ca 20 minuter. Vänd dem efter 10 minuter.
7. Ta ut kycklingbenen ur ugnen. Höj temperaturen till 250 grader, samt slå på grillfunktion.
8. Plensla kycklingbenen med glaze, och sätt in dem i ugnen i cirka 5 minuter. Ta ut benen, vänd dem och pensla andra sidan. Ställ tillbaka dem in i ugnen i 5 minuter. Upprepa detta ytterligare en gång om glazen räcker till.

9. Ta ut och låt svalna tills de är ätvarma.

Souvlaki i snöfallet

Vintergrillning har sin tjusning.

När jag som ung var au pair på Island under ett år, förstod jag att grillning där var något av en nationalsport, och det var en ganska säregen upplevelse att känna doften av grillkol i hela grannskapet och se otaliga små rökpyramiden stiga mot den klara kvällshimlen, med fjällen i bakgrunden, under frostnupna vårkvällar.

Gårdagens grillning i snöfall hade väl inte så mycket med just detta minne att göra, bortsett från upplevelsen av att kylig luft och doften av grill inte riktigt passar som hand i handske. Det var ändå ganska stämningsfullt att sitta och titta ut genom vardagsrumsfönstret på grillglöden utanför. Kanske inte riktigt lika stämningsfullt för min käre man, som var den som stod ute i snöfallet, men likafullt en väldigt lyckad grillpremiär.

Köttet var var fantastiskt fint. Jag hade för första gången på länge varit hos Sandströms, och där fått tag på karré från Havor Gård på Gotland. Vi köpte för övrigt vår julskinka därifrån, och det är helt ärligt den saftigaste och finaste skinka jag någonsin köpt och tillrett.

Souvlaki i sommarljus.

På grund av årstideb valde vi, av förklarliga skäl, något andra tillbehör än de vi vanligtvis avnjuter till souvlaki. Jag gjorde en enkel sallad på röd paprika, Fontanas goda, ekfatslagrade fetaost och bladpersilja. Min man marinerade champinjoner. Tzatziki fick det förstås bli, trots att vi annars värjer oss från att köpa gurka vintertid. Lite halloumi fick också åka med på grillen. Att slänga ihop en deg och baka egna pitabröd var, som ni förstår, en självklarhet.

Som lite kuriosa kan nämnas att jag förmodligen måste vara en av de få svenskar som aldrig satt min fot på en klassisk, grekisk turistort. Innan föregående sommar, då souvlaki var något av det mest flitigt förekommande på vår grill, hade jag ingen som helst relation till denna rätt. Nu är det däremot en av mina absoluta favoriter, och helt klart rätt val för att dra igång grillsäsongen 2012.

Min mans souvlaki
1,5 kilo fläskkarré, skuren i mindre bitar
2 dl olivolja
1 dl citronsaft
6 vitlöksklyftor, rivna
2 msk torkad oregano
2 msk torkad mynta
1 tsk nymald svartpeppar
1 msk Maldonsalt

1. Blanda olivolja, citronsaft och kryddor till marinad.
2. Lägg köttet i marinaden, blanda väl, och låt vila en timma.
3. Trä köttet på grillspett.
4. Tillaga på direkt grillning; cirka 2 gånger 2 minuter på varje sida; vänd flera gånger, för bästa resultat.

Sommarens grillsstunder är något vi ofta längtar till,
under den långa vintern.

Räkor i gudagod marinad - fredagsmat i repris

Jag väljer att återblogga detta otroligt enkla och goda recept på räkor i grym marinad. Receptidén dök upp i mitt huvud i april förra året, då jag hade hågen ställd på leverans av fredagstapas som inte blev av.

Med en minimal ansträngning skapade jag en rätt som blev så god, och så uppskattad, att den nog måste betecknas som något av det bästa jag bjudit på. Jo, jag hade nämligen dessa räkor i marinad som en av rätterna på min födelsedagsbuffé, en månad senare, och de blev minst sagt uppskattade.

Just i kväll ska vi utöver dessa räkor äta både charkuterier, baconlindade rökta musslor, marinerade ronärtskocksbottnar, någon god liten ost, och givetvis nybakade surdegsbaguetter.

Jag tror inte det blir öl till maten denna gång, snarare något rödvin. Men, den vårfagra fredagskväll i april förra året då vi första gången åt dessa räkor, pressade vi citron över dem, och dessutom vi svalkade våra strupar med

San Miguel (nr 88007) vi hällde i glasen.

Den som inte har små, torkade röda chilifrukter i sina kryddgömmor, kan med fördel pröva att använda chilifakes eller sambal oelek. Jag tror det kan funka minst lika bra.

Räkor i gudagod marinad
1 kilo räkor
0,75-1 dl neutral olivolja
0,5 gram saffran (1 kuvert)
3 vitlöksklyftor, finhackade
2 st smulade peperoncini; små, torkade chilifrukter
0,5 dl bladpersilja, finhackad
citronklyftor

färskt bröd till serveringen; gärna surdegsbaguetter

1. Blanda olivolja, saffran, vitlök och chili i en kastrull, och värm på försiktigt under omrörning. Det är mycket viktigt att inte oljan blir för het, så att vitlöken börjar brynas!
2. När det börjar småbubbla i olja, drar du kastrullen från plattan och låter innehållet svalna.
3. Skala under tiden räkorna, och blanda sedan ned dem i oljan tillsammans med den finhackade bladpersiljan. Låt alltsamman stå och ta smak av varandra i åtminstone 15 minuter, innan det är dags att äta.

Marinad till kyckling (barnsligt enkel, löjligt god)

Vi har ätit väldigt lite kyckling på sistone. Härom veckan slängde jag ihop en marinad till kycklingben, som var väldigt enkelt men samtidigt så otroligt god att jag bara måste dela med mig av den.
Vare sig kinesis soja eller sweet chilisås är ingredienser jag vanligtvis använder, men flaskorna finns ändå alltid skafferiet.

Reglera mängden sambal oelek både efter hur stark du förerar din kyckling, och hur nyöppnad burken är. Min dos på två teskedar var det sista i botten på en inte alldeles ny burk. Då är det alltid lite svagare styrka, enligt min erfarenhet, och marinaden fick ändå en påtaglig hetta.

Vi åt kycklingen tillsammans med ris och en blandad bönsallad. Jag valde också att vispa ur pannan med hälften vispgrädde och hälften crème fraishe. På så vis kom även de goda safterna från kycklingen till användnikng.

Enkel marinad till kycklingben
1,8 kilo kycklingben
0,5 dl kinesisk soja
1 dl sweet chilisås
1 dl olivolja
4 vitlöksklyftor, rivna
1-2 msk tsk sambal oelek (dvs efter önskad syrka)
1 tsk salt
svartpeppar på känn

Rör ihop ingredienserna till marinaden i en rymlig bunke, eller i dubbla plastpåsar, beriend epå hur du föredrar att marinera. Jag valde en bunke. I den lade jag sedan ned kycklingbenen, och blandade dem väl så att marinaden jämnt fördelade sig över bitarna.
Kycklingbenen fick marinera i en timma, och jag rörde runt bland dem vid ett par tillfällen under tiden.

Lägg kycklingbenen på ett galler över en form. Ställ formen i nedre delen av ugnen, och tillaga på 200 grader varmluft med grill. Vänd kycklingbenen efter cirka femton minuter, så att de blir jämnt tillagade.

Rostbiff marinerad i olivolja,riven vitlök och rivet citronskal

Löjligt enkelt.
Det är vad det är att salta och peppra en rostbiff, trycka in en stektermometer i den, slänga in en den i ugnen på låg värme och lämna den att sköta sig själv i ett par timmar.
Lika löjligt enkelt är det att blanda:

1 deciliter olivolja
3 rivna vitlöksklyftor
rivet skal från en fin citron

När rostbiffen upnått en innertemperatur av 60 grader, tar jag ut den ur ugnen och lägger den i en liten form. Sedan häller jag över den smaksatta oljan; öser, vrider och vänder på rostbiffen medan den långsamt svalnar. Köttsaft blandar sig läckert med oljan, och det doftar överjordiskt gott.
När köttet svalnat till rumstempereratur, lägger jag ned det i en plastpåse, och häller sedan i marinaden. Sedan försluter jag härligheten och lägger i kylskåpet över natten. Jag vänder på påsen när jag har ärende in i kylen, så den marineras ordentligt.

Dagen efter plockar vi fram skärmasinen och trancherar den trevliga köttbiten.
Den som vill kan göra lite med citron- och vitlöksolja och ringla över när köttet skall serveras. Rostbiffen var ett mycket populärt inslag på min 35-årsbuffé.

Kalventrecôte och sparris på grillen

Den som fyller år måste få bestämma vad som skall ätas till middag - så är det bara. Under förutsättning att födelsedagsbarnet har mål i mun, och någon sorts uppfattning om vad som är god mat.

I lördags inhandlades det därför en fin bit kalventrecôte på Sandströms. den grillades varsamt, och fick sedan ligga övertäckt och marineras i en blandning av olivolja, salt, riven vitlök och zestat citronskal. Vi vände på den ett par gånger under den halvtimma den låg och vilade. Därefter skar vi upp den. Jag kan verkligen rekommendera att grilla hela köttbitar. Om man känner sig lite osäker på tillagningstid, är det bara att trycka dit en stektermometer.
I slutet av grillsäsongen förra sommaren prövade vi lite försiktigt att grilla lammstek, och resultatet föll så väl ut att jag sedan dess ofta drömmer och fantiserar om stora köttstycken på grillen.
Som tillbehör serverades till entrecôten serverades grillad sparris och ugnsstekta kvisttomater. För den som så önskade fanns även klyftpotatis.

Fonterutoli (nr 32229) var ett mycket bra val av vin. Det fick oss att sucka och oja oss, och bättre än så blir det knappast.
Jag är så glad över att grillsäsongen är över oss igen!

Syrlig räk- och avokadococtail

Det här är en blivande klassiker. Inspirationen kom från ett recept jag snubblade över inne på Systembolaget. Jag lade till, drog ifrån och bytte ut - och resultatet blev en riktigt delikat liten förrätt.
Våra goda vänner A och M är alltid lika fantastiska gäster.
Det är en ren njutning att få ägna större delen av en lördag åt att planera en meny, göra inköp och tillbringa tid i köket. Att sedan avnjuta resultatet tillsammans med trevliga människor som är lika matroade och matglada som man själv - ja, för min del blir det inte mycket bättre så.
Vi var allesamman överens om att vi lätt hade kunnat äta oss mätta enbart på en stor skål av denna räk- och avokadococtail, men en stor hög surdegsbröd till.

Syrlig räk- och avokadococtail
1 blodgrapefrukt
saften av 1 lime
1 msk rapsolja
1 finhackad röd chilifrukt (styrka5/10)
150 gram skalade räkor
3 salladslökar, finhackade
1 msk bladpersilja, finhackad
(eventuellt flingsalt och svartpeppar)

2 skivor kantskuret, tärnat surdegsbröd
smör till stekning

Skär bort skalet från blodgrapen med en vass kniv, och skär ut filéerna. Dela dem i mindre bitar. Pressa ut saften ur de resterande hinnorna; jag fick ungefär 1,5 matsked. Saften hällde jag i en liten skål. Sedan pressade jag ned limesaften i skålen. Jag skar bort kärnorna från chilin, och finhackade den. Därefter blandade jag ned chili, rapsolja, salladslök och bladpersilja i skålen. Räkorna fick ligga en timma i kylskåp i denna lilla marinad.
Jag fiskade därefter upp räkorna ur marinaden, och blandade dem med blodgrapefileerna och det tärnade avokadoköttet. Detta delade jag sedan upp i fyra lämpliga skålar.
Precis innan serveringen smörstekte jag brödtärningarna, och fördelade dem ned i skålarna vi skulle äta ur.

Till detta drack vi
Zull Riesling Innere Bergen 2003 (nr 98292), som jag varit nyfiken på ända sedan jag läste om det hos Fredrik. Det passade något helt otroligt bra ihop blodgrape, lime och mild chili - som ju inte precis är de lättaste smakerna att matcha ett vin med.
Öl är givetvis ett säkrare kort, om man inte kan få tag på ett riktigt passande vin.

Efter denna förrätt serverades halstrad röding med jordärtskocksmos och pepparrotssmörsås, samt en citron-panna cotta med dulce de leche och hallon.

Nostalgi: mammas potatisgratäng (samt en finfin återbloggad lammstek)

När det kommer till potatisgratäng, är jag närmast stockkonservativ. Jag vill att den skall smaka som den alltid har gjort - som mamma lagar den.
Min mamma har berättat att hon någon gång under tidigt 70-tal läste ett recept på fransk potatisgratäng i tidningen VeckoRevyn, som då för tiden var något helt annat än det den är nu. Denna rätt som numera betraktas som standardkäk och en aningen fantasilös festrätt, var då något närmast exotisk och elegant.
Vitlök gick inte att uppbringa i vanliga matvarubutiker - det var vitlökspulver som gällde. Jag har alltid vitlökspulver hemma, just för denna nostalgiframkallande barndomsrätts skull.
I denna gratäng stoppas enbart potatis, gräddmjölk, vitlökspulver, svartpeppar, salt och ost. Ingen purjo, ingen gul lök eller andra smaksättningar. I mitt tycke har de inte i potatisgratäng att göra.
Det här var en av mina absoluta favoriträtter under min uppväxt. Den klarade dessutom av min övergång till vetetarisk mat under sena tonåren. Ja, den är till och med god att äta kylskåpskall till frukost - om det nu, mot förmodan, blivit något över från middagen kvällen innan.

Jag undrar hur många kilo potatis mamma stått och skurit i skivor till alla dessa gratänger, under alla dessa år? Det är inte för inte som jag henne en mandolin i julklapp för ett antal år sedan. Jag välsignar själv vår egen mandolin varje gång det skall lagas gratäng.
Mängden potatis i min receptidé är baserad på det faktum att det med detta köksredskap blir ett visst svinn. Dessa potatisslattar som inte skivas går dock inte till spillo, eftersom jag kokar dem och lagar barnmat på dem.

Potatisgratäng från 70-talet
2 kilo fast potatis
vitlökspulver
nystött svartpeppar och salt
3 dl vispgrädde
3 dl gammaldags mjölk
2 dl lagrad ost, riven
smör till formen

Sätt ugnen på 200 grader. Smörj en gratängform generöst, och pudra den med vitlökspulver över botten och upp längsmed kanterna.
Skiva potatisen med mandolin. Om du skivar för hand, kommer du inte att behöva så mycket som 2 kilo potatis.
varva potatisskivor i formen, salta och peppra efter smak mellan lagren. Häll över grädde och mjölk, och pressa gärna ned potatisarna med en stekspade (eller som jag själv - med nytvättad hand). Strö över osten, och sätt in i nedre delen av ugnen.
Grädda i minst 45 minuter, lite beroende på potatissort och skivornas tjocklek.
Tag ut gratängen, och låt den gärna stå i en kvart inan du hugger in.

Jag hade fått tag på en riktigt fin lamstek på 1,2 kilo. Jag skar bort fettkappan, och masserade som så många gånger förr in steken med följande goda blandning:

2 msk olivolja
1 msk Maldon-salt
0,5 tsk svartpepparkorn, nystötta
2 msk finhackad rosmarin
3 vitlöksklyftor, finrivna

Denna gång hade jag planerat middagen såpass väl att steken fick vila omsluten av alufolie i nästan en timma. Detta resulterade i en ljummen, saftig och oerhört mör stek.
I mitt tycke är det här det absolut snällaste sättet att behandla stekar på - det vill säga, om man nu har tid.
I bland måste maten helt enkelt upp på bordet med en gång. Jag kommer försöka vinnlägga mig mer om att ta mig den här tiden i fortsättningen, när jag nu på ett så påtagligt sätt blev påmind om vilken smakskillnad det faktiskt gör.

Till denna goda fredagsmiddag drack vi något som var en ny bekantskap för mig.

Château Pech-Latt (nr 2233), ett vin som passade mycket bra till både lammets kryddor och salladens dressing.

Balsamico- och vitlöksmarinerad skinkstek med honungsrostade palsternackor och edamamebönor

Jag har tidigare dissat fläskfilé här på bloggen. Inte så att jag sågade den rakt av, men det är trots allt en i grunden ganska lam köttbit. Som råmaterial sett är den ju ändå praktisk, eftersom man kan matcha den med nästan vilka kryddor som helst.
Jag vet att jag inte på minsta vis är ensam om att ha denna åsikt. I gengäld kan man ju vara tacksam över att filén i fråga inspirerat och säkerligen varit orsak till många fina smaksättningar, som kanske annars inte kommit fram.

Min man brukar banka ut filébitar en aning, steka dem, och slutligen, precis innan serveringen hälla över röd balsamvinäger och riven vitlök och hastigt fräsa runt. Detta blir mycket gott, och nu tyckte jag det var dag satt pröva att tillaga en skinkstek med samma kryddning.
Dock i aningen omvänd ordning. Jag började med bryna steken runtom i smör. Sedan fick den marinera i den röda balsamvinägern och vitlöken i ungefär 10 minuter. Den varma stekytan sög på så vis glatt åt sig av smaksättningarna, innan det dags att låta den tillagas färdigt i ugnen.

Balsamico- och vitlöksmarinerad skinkstek
1 skinkstek på cirka 1 kilo
0,5 dl röd balsamvinäger
4 vitlöksklyftor, rivna
salt och vitpeppar
smör till stekning

Sätt ugnen på 200 grader. Torka av steken med hushållspapper, om den är blöt.

Hetta upp smör i en gjutjärnspanna, och bryn den runtom.
Häll vinägern och vitlöksklyftorna i en skål som ganska precis rymmer steken. Lägg ned den, och vänd sedan runt den med hjälp av till exempel två skedar. Den varma stekytan suger åt sig av vinägern och tar smak av vitlöken. Låt steken ligga i uppemot 10 minuter, och vänd den regelbundet.
Lägg den sedan i en ugnsfast form, allra helst av sorten med galler i. Sätt i en stektermometer, och ställ in i ugnen.
När steken fått fin färg i ugnen kan det vara bra att täcka över den med alufolie. Tillagningstiden beror givetvis på hur kallt köttet är när man ställer in det, samt vilken form och storlek det har.
Jag låter absolut inte fläskkött stå inne längre än tills innertemperaturen mäter 72 grader. Annars blir det torrt och tråkigt.

Honungssrostade palsternackor
700 gram palsternackor
2 msk olivolja
1 msk flytande honung
flingsalt

eventuellt lite balsamcicoreduktion till serveringen

Det här är inte något nytt, vare sig för bloggen eller rent generellt för matlagare. Jag halverade mina ganska jämnstora palsternackor, slungade dem med oljan och honungen, saltade och lät den baka i ugnen under stekens sista 30 minuter.
Jag trodde ett tag att jag hade förätit mig på ugnsrostade rotsaker. Lösningen har varit att inte blanda för många, utan i stället hålla sig till en åt gången.
På sistone har vi annars prövat på olika former av puréer. Blomkålspuré smaksatt med västerbottenost är till exempel en vertitabel smakexplosion.

Edamamebönorna är av ICA:s eget märke "Selection". Jag hade ingen aning om att de ens fanns, än mindre vad de är för något, innan jag hittade dem hos Pytte. De är lätta att tillaga; tar visserligen en liten stund att sprita, men smaka hur gott som helst. Ärtlika, men fräshare i smaken, och inte ett dugg mjöliga.
Jag slungade dem med lite halvsmält smör och en gnutta Maldon-salt.

Jag blev glatt överraskad av steken, och på något sätt påmind om barndomens söndagsmiddagar. I jämförelse med fläskfilé vinner skinksteken med god marginal.
Smaksättningen var perfekt. Det söta fläskköttet smakar fint med än mer sötma, i form av den sötsyrliga balsamicon. För att inte tala om de söta, honungsrostade palsternackorna.
All denna sötma tarvade givetvis ett passande vin. Valet föll på något helt nytt:
Lamura Prima Nero d'Avola Syrah (nr 2289), ett mycket prisvärt sicilianskt vin för endast 59:-.

Grillade dragon- och vitlöksmarinerade fläskkotletter med vinkokta linser och endiver

Fläskkotletter igen? - tänker kanske några av er. Ja, när de var så billiga på ICA, och jag hade en idé för smaksättning som jag ville pröva, då fanns det ingen anledning att låta bli. Dessutom hade jag två endiver kvar sedan paté-måltiden i söndags, som jag ville laga något av.
Jag hade läst det här goda receptet hos Lotta, och insåg att jag kunde leka vidare med hennes fina smaker och få in små, goda linser i härligheten.

Dragon är annars en krydda jag sällan använder. Den har en säregen doft, som jag tycker påminner om lakrits. När jag i kväll gnuggade den mellan tummen och pekfingret, och sniffade på den, slogs jag av släktskapet med fänkålens doft. Dragon och fänkål borde passa utmärkt tillsammans.
Men de kanske redan är etablerade kompanjoner? Jo, jag hittade någon träff när jag googlade, men det var mest så at båda var smaksättare. Jag hade nog tänkt mig att fänkålen skulle spela huvudrollen, flankerad av dragon...

Det blir en annan gång. I kväll fick fänkålen sällskap av riven vitlök och olivolja. Min lilla vidareutveckling av Lottas endiverätt blev mycket bra. Linserna har egentligen inte ett så tacksamt utseende, och den som inte är förtjust i baljväxter ser nog inte tjusningen i dem - i synnerhet inte i sällskap av rödvin och portvin, vilka ger anrättningen en ännu mörkare färg.
I mina ögon ser alltsamman otroligt smakfullt ut, för jag vet ju hur gott det var.

Grillade vitlöks- och dragonmarinerade fläskkotletter
4 fläskkotletter
4 msk olivolja
3 vitlöksklyftor, rivna
1 msk finhackad, färsk dragon
flingsalt och vitpeppar

Blanda olivolja, vitlök och dragon. Lägg kotletterna i en fryspåse, och häll blandningen över. Förslut med en klämma, eller knyt en knut. Se till att blanda runt kotletterna med oljan ordentligt.
Låt påsen vila i rumstemperatur i 30 minuter; ruska på den några gånger så att smaksättningen kommer åt kotletterna ordentligt.

Hetta upp en grillpanna riktigt ordentligt. Hetta upp en grillpanna. Pannan ska vara så het att du knappt klarar av att hålla handen några centimeter ovanför den - då är det dags att lägga på kotletterna.
Sänk temperaturen till strax ovanför medel, och grilla två kotletter åt gången i 4-5 minuter på vardera sidan, givetvis beroende på deras tjocklok. Skär ett snitt i och kontrollera att de är genomstekta, om du är det minsta tveksam. Jag kryddar med flingsalt och färskmald vitpeppar på kotlettens tillagade sida då jag vänder på den; därefter på den andra sidan vid servering.

Linser och endiveröra med inspiration från Lotta
1 msk smör
1 msk mörkt muscovadosocker
1 stjälk selleri, finhackad
1 liten silverlök, finhackad
2 endiver, strimlade på längden
1 dl rött vin
1 dl portvin
0,5 gränsaksbuljongtärning
4 dl kokta, små linser

Smält smör och socker i en stekpanna. Fräs selleri, silverlök och endivstrimlor tills smörsockret fördelats jämnt över dem. Häll på rött vin och portvin, och låt puttra några minuter. Smula över den halva buljongtärningen, och blanda så att den smälter ned .
Häll sedan i linserna, och låt dem bli varma.

Nej - barnen åt inte vinkokta linser med endivestrimlor. De åt kotlett med pasta och gräddig tomatsås.
Alla var nöjda och glada - som det skall vara.

Kikärtsbiffar i pitabröd med honungsmarinerad lök

Det här receptet fick jag för många år sedan av H, som då för tiden var en nära vän. Jag har inte längre kvar H som vän, men det här goda receptet återkommer vi till, även fast det kan gå långa tider emellan.
H var (och är säkert fortfarande) i likhet med mig mycket matlagningsintresserad. Våra otaliga telefonsamtal kretsade ofta kring vad vi hade lagat eller planerade att laga för mat.
Vi bakade och lagade mat tillsammans, och vi var båda två på den tiden mästare på att trolla med det lilla som fanns kvar i kylskåp och frys. Det var konstant var alldeles för mycket månad kvar i slutet på pengarna, och nästa studielånsutbetalning kändes ständigt alldeles för avlägsen!
Jag har förresten för mig att det var H's mamma K, som var vegetarian, som ursprungligen introducerade detta recept.

Till skillnad från många andra gamla favoriter, som man mer eller mindre tillagar på en höft, så är det oerhört viktigt att vara noggrann med proportionerna i kikärtssmeten! Kryddningen kan däremot givetvis experimenteras med, och anpassas efter tycke och smak. Men - för att biffarna skall gå lätt att steka och få bra konsistens, är det som sagt avgörande att man inte mixtrar med mängdangivelserna!

Kikärtsbiffar
400 gr kikärtor
3 dl grovt riven ost
2 ägg
2 vitlöksklyftor, rivna
1/2 msk mild curry
1 tsk spiskummin
1 tärning grönsaksbuljong, riven eller finhackad,
upplöst i ytterst lite hett vatten

smör till stekning

Blanda alla ingredienser, företrädesvis genom att mixa dem. Börja då med att mixa kikärtorna med äggen och den upplösta buljongtärningen. Därefter häller du i kryddorna och vitlöken. Sist av allt mixar du ned osten.
Forma smeten till små biffar, och stek dem på svag värme; cirka fem minuter på varje sida.

Honungsmarinerad lök
2 dl finstrimlad rödlök, gul lök och purjolök
1 msk honung
1 msk äppelcidervinäger
1 msk olivolja
1 krm flingsalt
1 krm torkad timjan

Blanda helt enkelt olja och vinäger med honung, salt och smulad timjan. Det kan tyckas vara lite snålt med dressing, men vätska tränger ut ur löken under tiden den marineras. Gör i ordning detta tillbehör ett par timmar innan du skall äta. Denna marinerade lök går däremot inte bra att förbereda dagen innan, och den blir inte rolig om man sparar det som eventuellt skulle bli över.
Gillar man verkligen lök, så gör dubbel satsa på en gång!l

Pitabröd på vårt sätt
1 pkt jäst
5 dl ljummet vatten
1 msk råsocker
1 tsk salt
5 msk olivolja
700 gr vetemjöl

Smula jästen i en stor bunke. Tillsätt vatten, socker, salt och olivolja; blanda. Häll i 700 gr vetemjöl, och arbeta väl med degkrokar i några minuter. Strö över lite mjöl, lägg över en bakduk och låt jäsa i 45 min. Just i dag fick degen jäsa i över en timme. eftersom jag var upptagen, och helt glömde bort den...
Häll ut degen på ett mjölat bakbord. Dela den i två delar, knåda lätt med lite mjöl; dela varje halva i fyra bitar. Forma bollar som du kavlar till så att de får någon sort rund form. Grädda dem i 200 grader i drygt 12 minuter.

Vi serverade i dag kikärtsbiffarna i två varianter.
Båda dessa varianter var lika uppskattade!:

För barnen:
Med pitabröd, gräddfil, rårivna morötter och burkmajs.

För de vuxna:
Med pitabröd, marinerad lök, gräddfil, skivade coctailtomater, avokado och Druvans Ajvar Relish Vitlök. Jag är vanligtvis mycket skeptisk till alla produkter som är smaksatta med vitlök. Det brukar som regel bara smaka illa.
Därför blev jag mycket glatt överraskad när mannen kom hem med denna Ajvar-variant i somras. Den är jättegod! Nu är förvisso Ajvar-säsongen över - åtminstone i vårt kök. Men den kommer väl till pass nästa sommar igen!