Brownies med mintchokladtryffel - en oväntad succé

Det började med att jag skulle baka något till en fikabuffé på jobbet. Min vana trogen ville jag köra ett säkert kort, men jag behövde undvika örter samt använda laktosfria produkter för att så många arbetskamrater som möjligt skulle kunna äta av mitt bidrag.

Tanken väcktes att göra det enkelt för mig och samtidigt pröva något nytt. Ja, nytt och nytt, men åtminstone oprövat för mig. Jag har annars varierat detta brownierecept från bloggens barndom på alla tänkbara sätt.

Mintchokladtryffel, som kändes som en ren chansning, visade sig vara extremt uppskattat. Jag håller med mina arbetskamrater - detta blev verkligen gott. Det bästa av allt är (nästan) att dessa brownies inte bara går väldigt bra att frysa. De smakar dessutom till och med bättre efter att de varit frusna och varsamt fått tina i kylskåp över natten.

Inte så dumt, va?

Brownies med mintchokladtryffel
200 g mörk choklad, hackad
150 g smör, rumstempererat
3 dl råsocker
1 msk äkta vaniljsocker
3 ägg
0,5 tsk salt
60 gr vetemjöl (cirka 1 dl)
4 msk kakao

Mintchokladtryffel
200 gram mörk choklad
0,75 dl vispgrädde
4-5 droppar pepparmyntolja (Apotekets), eller efter smak

1. Sätt ugnen på 175 grader. Blanda smöret med råsocker, vaniljsocker och salt.
2. Vispa ned äggen i smeten, ett i taget.
3. Smörj ett bakplåtspapper och forma det efter en kvadratisk form, 24 gånger 24 centimeter.
4. Smält chokladen över vattenbad, eller i micro, och rör ned den.
5. Sikta över kakao och vetemjöl, och blanda ned dem i smeten.
6. Häll smeten i formen, och jämna till den med en slickepott. 7. Grädda kakan i mitten av ugnen i 30.
8. Tag ut kakan ur ugnen, och låt den svalna. När årstiden så medger ställer jag ut kakan, för jag har lärt mig att sega chokladkakor mår bäst av at snabbt kylas ned.
9. Hacka chokladen till tryffeln och lägg den i en kastrull tillsammans med vispgrädden. Smält chokladen i grädden på medelvärme under omrörning. Smaka av med pepparmyntolja, och låt svalna.
10. Bred tryffeln på den kalla kakan och ställ därefter kakan i kylskåp några timmar.
11. När jag delar kakan, brukar jag först skära bort de yttre kanterna, för att det ser snyggare ut. Därefter delar jag den i relativt små bitar, då den är väldigt mäktig. Ofta delar jag den i sex gånger sex bitar, och dessa 36 små brownies räcker längre än man kan tro.

Robertson loves julskinka: timjan- och honungsglaserad skinka med ugnsrostad potatis och chilimorötter

Det känns inte som december, inte i min värld. Mitt sug efter julens smaker är ännu så länge obefintligt. Tur då att det går att höra så mycket mer med en julskinka än att enbart senapsgriljera den.

Sista råvaran i 2014 års samarbete med vinhuset Robertson i kampanjen Robertson loves Sweden är, som jag tidigare skrivit, julskinka. Jag sökte efter ett sätt att smaksätta och servera skinkan som kändes passande till årstiden utan att för den skull andas alltför mycket julhelg. Jag är ganska tacksam över att ännu inte ha suttit mig igenom något julbord - jag gillar smakerna, men är varje år lika rädd för att i förtid få en överdos.

Att köpa en färdigkokt skinka hade fram till för något år sedan varit fullständigt otänkbart för mig. Det fins emellertid stora fördelar med att kunna planera sin måltid med kortare framförhållning än vad som krävs för att långlaga en rimmad skinka. Min glasering med honung och skinka kombineras med de grymma chilismaksatta morötterna - och ugnsbakad potatis brukar alltid vara lika publikfriande.

Med Robertson Cabernet Sauvignon i glaset har du en decembermåltid som tillfredsställer smaklökarna utan att ta ut julen i förskott.

Timjan- och honungsglaserad skinka med ugnsrostad potatis och chilimorötter (4 portioner)
Färdigkokt skinka är en otroligt praktisk och prisvärd styckningsdetalj. Med hjälp av den kan man snabbt åstadkomma en gedigen måltid. Med min smakrika glasesing, och de enkla men goda tillbehören, blir skinkan en annorlunda upplevelse, l ångt ifrån vanlig julskinka.

en färdigkokt julskinka på ca 1,5 kilo
1 kilo delikatesspotatis
olivolja
flingsalt
4 medelstora morötter
0,5 röd chilifrukt, finhackad
smör

Glasering
0,5 dl äppelcidervinägerv 3 msk honung
1 msk Worcestershiresås
2 msk smör
1 tsk timjan

1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Koka upp äppelcidervinäger och reducera tills en knapp matsked återstår.
3. Blanda i de övriga ingredienserna, och stud några minuter så att blandningen tjocknar. v Tag därefter kastrullen från plattan.
4. Häll olivolja i en ugnsfast form.
5. Dela potatisarna så att de är jämnstora, och lägg dem i formen.
6. Rör runt potatisarna så att oljan fördelas runtom, och salta därefter.
7. Tillaga i cirka 30 minuter eller tills de känns mjuka.
8. Förbered morötterna genom att skala och dela dem, och lägg dem i en kastrull med vatten.
9. Skär loss svålen och merparten av fettet från skinkan.
10. Skär ett rutmönster i skinkan. Lägg skinkan i en smord, ugnsfast form. Pensla på ett lager av glaseringen.
11. Koka morötterna.
12. Sätt på ugnens grillfunktion mot slutet av potatisarnas tillagning.
13. Ställ in skinkan, och låt den stå i ugnen i cirka 15 minuter tills den får vackert gyllenbrun yta. Tag ut och pensla skinkan med resterande mängd glasering medan den tillagas. Häll lite vatten i botten på formen så bränns inte glaseringen fast, och kan användas som sky, om man så önskar.
14. Slunga de färdigkokta morötterna med en klick smör och finhackad chili.

Jag önskar er god jul - kanske med en Christmas Sour?

God jul! Julfriden har infunnit sig och strax ska jag skjutsa in saffranssnurror i ugnen, bakade på deg som fått kalljäsa under natten. Även fast jag absolut anser att vi alla bör vara måttfulla med alkohol, i synnerhet under julhelgen, så vill jag ändå tipsa om den goda drink min man vispade ihop härom veckan. Han kallar den Christmas Sour, och med mandarinjuice som en av huvudingredienserna är det ett minst sagt passande namn.

Vi äter inte traditionellt julbord på julafton, det gjorde vi i söndags på Långbro Värdshus. Nej, här blir det snittar och champagne till lunch, och till middag ankbröst med goda tillbehör. Så gör vi just i denna period i livet. Vad sak har sin tid, och omväxling förnöjer. Det känns ganska skönt att kunna skala ned en smula och inte tillbringa större delen av julafton med att plocka saker i och ur kylskåpet och duka upp buffé. Hur matlagningsintresserad jag än må vara, så finns det trots allt gränser för hur mycket tid jag vill tillbringa i köket en dag som denna.

Jag önskar er alla en riktigt god jul, men god mat och dryck och gemenskap. Nya traditioner, gamla traditioner, förhoppningsvis många glada stunder - och lagom mycket julklappar.
Julefrid!

Christmas Sour (2 personer)
saft från 4 clementiner
0,5 tsk sirap
en skvätt angostura
6 cl Maker's Mark

1. Fyll en mixbägare med is.
2. Hällned ingredienser ovan, och rör tills blandat - skaka inte.
3. Häll upp i glas fyllda med is och dekorera med clementinskal.

Grönare högtider med Las Moras -sallad på finstrimlad brysselkål med apelsin-dijonvinaigrette, rostade hasselnötter och pecorino

Letar ni efter det perfekta, gröna tillbehöret till skinkan eller den rökta laxen? Då kan ni sluta leta, för här har ni det. Denna lilla brysselkålssallad är fantastisk. Allra godast blir den om brysselkålen får ligga och marinera, eller kanska snarare suga i sig, dressingen i ett par timmar innan den ska ätas. Nötterna och osten är mer än bara dekoration (om nu någon trodde det). Konsistensarna och smakerna hänger ihop på ett alldeles rasande bra sätt.

Om du inte är lika frälst på brysselkål som jag, så går det garanterat att pröva receptet med någon annan sorts kål. Rödkål skulle till exempel vara fantastiskt vackert. Dressingen passar bra till annat än brysselkål, så tveka inte att experimentera. Det tänker jag göra.

Varför inte följa denna länk och tävla med ditt eget gröna julrecept?

Sallad på finstrimlad brysselkål med apelsin-dijonvinaigrette, rostade hasselnötter och pecorino
500 gram brysselkål, ansad
1 dl rostade hasselnötter, grovt hackade
1 dl pecorino, grovt riven
Dressing:
0,5 dl färskpressad apelsinjuice
3 msk olivolja
1 tsk dijonsenap
0,5 vitlöksklyfta, finriven
flingsalt och svartpeppar

1. Strimla ⅔ av brysselkålen fint på en mandolin eller i en matberedare.
2. Plocka loss bladen från resterande mängd brysselkål.
3. Blanda samman ingredienserna till dressingen.
4. Lägg brysselkålen i en rymlig skål och blanda ned dressingen, lite i taget, så att kålen suger åt sig dressingen. Det kan hända att all dressing inte behövs - salladen ska inte kännas blöt.
5. Lät gärna salladen stå och ta smak av dressingen en stund innan den ska serveras.
6. Lägg upp salladen i en serveringsskål eller på ett fat. Strö över hasselnötter och pecorino strax innan den ska serveras.

Grönare högtider med Las Moras -bruschetta med grönkål och cannelinibönor

Jag älskar kål och jag älskar bönor, och faktum är att just grönkål och cannelinibönor även verkar älska varandra. Under vintern är det lätt att överdosera på rotfrukter. Som följ av detta riskerar man att falla till föga och köpa grönsaker som inte alls tillhör säsongen - och som egentligen inte smakar särskilt mycket.

Konsten är väl helt enkelt att hitta något nytt, något som är riktigt gott och som lyfter vinterns grönsaker till en högre nivå. Med denna blandning av grönkål och cannelinibönor känner jag att jag lyckats uppnå just detta. Det gjorde inte saken sämre att det som inte åts upp samma dag blev huvudingrediens i en rasande god middag dagen därpå, men det ber jag att få återkomma till.

För många är bruschetta detsamma som hackade tomater på en bit bröd, men det är mycket mer än så. Här har ni en riktigt god vinterförrätt, eller varför inte en lunch? Utmana dig, om du mot förmodal är grönkålsskeptiker (eller för den delen bönskeptiker). Jag vågar påstå att du säkerligen blir glatt överraskad.

Varför inte följa denna länk och tävla med ditt eget gröna julrecept?

Bruschetta med grönkål och cannelinibönor
250 gram grönkål, ansad, sköljd och finhackad
3 msk olivolja
1 vitlöksklyfta, finhackad
0,25 tsk chili flakes
salt och svartpeppar
1 burk canelinibönor, sköljda och avrunna

8 skivor surdegsbröd
1 vitlöksklyfta
parmesanost
smakrik olivolja till serveringen

1. Hetta upp olivolja i en teflonpanna.
2. Fräs grönkålen så att den får färg och släpper ifrån sig sin vätska.
3. Tillsätt vitlök och chili flakes, och fräs tils vitlöken mjukmnat men inte tar färg.
4. Häll över cannelinibönorna, sänk värmen, och låt bönorna steka med några minuter.
5. Smaka av med salt och svartpeppar.
6. Dela eventuellt brödskivorna, rosta dem lätt och gnid sedan försiktigt vitlöksklyftan mot brödskivorna.
7. Fördela grönkåls- och canneliniblandningen på brödskivorna. Ringla över olivolja och riv grova flagor av parmesanost över.

Pepparkaksbrownies med vit choklad- och cocosfudge

Det här är en variant på en gammal favoit från min adventskalender 2009, nämligen pepparkaksbrownies med saffranstryffel. Jag betraktar fortfarande denna kaka som en av mina främsta skapelser under de fyra år då jag slet med adventskalender här på bloggen. Förra året, inför december 2012, tog jag det kloka beslutet att faktiskt inte ens försöka upprätthålla denna roliga med enormt slitsamma prestation. Detta år, 2013, kan jag bara konstatera att det aldrig hade gått att genomföra en adventskalender på Smaskens med mindre än att jag tagit semester från mitt jobb.

Livet förändras, tiderna förändras. För knappt ett år sedan var jag fortfarande en närapå manisk, gränsande till matbloggningsberoende person med enorma krav på mig själv. Under 2013 har jag blivit (eller kanske snarare utvecklats till) en väldigt avspänd bloggare. Nu har jag en lustfyllt inställning till bloggandet och allt det för med sig. Nerven, den där driften att till varje pris hitta något värt att blogga om, den har kanske gått förlorad. Det är det i så fall värt.

Var sak har sin tid - och det är mer än en klyscha, det kan jag intyga.

Jag kan med förundran bläddra i mina arkiv och närmast häpna över hur mycket jag åstadkommit. Då händer det sig inte sällan att jag, som denna gång, snubblar över ett gammalt favoritrecept, och drabbas av lust att variera det.

Nu tar jag mig friheten att skriva receptet så som jag hade tänkt göra det. Jag bakade nämligen denna kaka kcv'len innan jag skulle bjuda på den på mitt jobb, och jag upptäckte väldigt sent att jag glömt köpa cocosgräddde. Därför använde jag vispgrädde i min tryffel, men cocosgrädde blir sublimt- jag lovar. Kombinationen av den kryddiga, men samtidigt chokladstinna och saftiga brownien och cocostryffel är makalös. Om ni undrar hur jag vågar påstå det efter att ha erkänt att jag glömde köpa cocosgrädde, så säger jag bara som så att jag har prövat olika varianter tidigare - jag vet vad jag talar om.

Kakan gjorde succé på jobbet. Jag tog fula bilder med Instagram-filter; kakorna låg på ett trist glasfat som stod på ett ganska fult laminatbord. Det får ni leva med. Dagarna med ambitioner att fixa vackra foton är sedan länge förbi. Det är ett faktum.

Baka denna kaka. Ni kommer inte ångra er.

Pepparkakabrownies med vit choklad. och cocostryffel
150 gram smör
3 dl råsocker
1 msk vaniljsocker
2 tsk mald kanel
0,5 tsk mald ingefära
0,5 tsk mald kardemumma
0,5 tsk mald nejlika
0,5 tsk pomerans
1/2 tsk salt
3 ägg
200 gram mörk choklad
60 gram vetemjöl (cirka 1 deciliter)
4 msk kakao

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Blanda smöret väl med råsocker, vaniljsocker, salt och kryddor.
3. Vispa ned äggen, ett i taget.
4. Smält chokladen över vattenbad eller i micron och rör ned den i smeten.
5. Sikta kakao och vetemjöl ned i skålen, och vänd ned i smeten.
6. 6. Täck en rektangulär form med smort bakplåtspapper. (Min form mäter 24*24 centimeter.)
7. Häll ned smeten i formen, och bred ut den.
8. Grädda kakan i mitten av ugnen i 30 minuter - och inte en minut mer.

Vit choklad- och cocostryffel
0,75 dl cocosgrädde
200 gram vit choklad, hackad

1 dl cocosflingor att strö över kakan

1. Värm grädde försiktigt i en kastrull tillsammans den hackade chokladen. 2. Smält chokladen i grädden under omrörning.
3. Låt tryffelns svalna, och bred den sedan över kakan.
4. Strö cocosflingorna jämnt över tryffeln.
5. Ställ in kakan i kylskål i en timma, så att tryffeln stelnar.
6. Skär kakan i bitar. Jag kanstskär ofta kakan för snyggare effekt, och delar den gärna i ganska små bitar, då den är väldigt mäktig.

Grönare högtider med Las Moras - Krämig blomkålssoppa med saffran

Soppa till jul? Ja - varför inte? Detta är en verkligt atypisk soppa vad mig som receptmakare anbelangar. Den innehåller nämligen vare sig kycklingbuljong eller grädde. Dessa två ingredienser är närmast obligatoriska när jag lagar till soppa, men just i detta fall var de överflödiga. Den som använder olja i stället för smör, den har en vegansoppa. Oavsett till vilken kosthållning du bekänner dig är detta en läcker, lyxig och ovanlig delikat soppa vars ingredienser och smaksättare balanserat varandra på ett ovanligt bra vis.

Varför inte servera denna soppa med ett glas Las Moras som förrätt? Det passar lika bra vare sig det är da´n före doppareda'n eller juldagen. Eller - varför inte som lunch på julafton?

Själv är jag löjligt nöjt - riktigt fånigt nöjd. Jag har ätit denna soppa till lunch på jobbet, och njutit i fulla drag. Arbetskamrater har nyfiket frågat efter receptet. "Det kommer mot slutet av veckan", har jag sagt. Nu har ni det.

Jag vet inte vad som riktigt kan sägas vara hemligheten bakom soppans delikata smak, men jag vågar påstå att jag tror att det avgörande är den väl avvägda mängden saffran. Det är farligt lätt att överdosera saffran, med följden att den fullständigt andra smaker. Tag därför inte mer än ett halvt paket, vad ni än gör. Soppan ska smaka både blomkål och saffran (och gul lök - den är viktig).

För mycket saffran blir inte bra.
Behärska er - det är mitt bästa råd.

Varför inte följa denna länk och tävla med ditt eget gröna julrecept?

Krämig blomkålssoppa med saffran
500 gram blomkål, grovt hackad
1 liten gul lök, hackad
2 msk smör
0,25 gram saffran (ett halvt paket)
8-10 dl grönsaksbuljong
salt och svartpeppar efter smak

Spara gärna några späda blomkålsblad till garnering.

1. Smält smöret i en rymlig kastrull. Fräs löken på medelvärme tills den mjuknat.
2. Tillsätt saffran och blomkål, rör om väl och fräs helt kort.
3. Häll över åtta deciliter grönsaksbuljong, lägg på ett lock och låt koka upp.
4. Koka blomkålen tills den mjuknat.
5. Mixa soppan slät. Smaka av med salt och peppar, och späd med mer buljong om soppan behöver tunnas ut.

Här hittar ni mina tidigare recept på temat
"Grönare högtider med Las Moras".

Knäck för oss lata gottegrisar

Vad gör man om man är gottesugen, vill laga till julgodis men har extremt låg ambitionsnivå? Svaret är enkelt - man kokar knäck. Det låter förmodligen helt befängt, för pillgörat med knäckformar som välter, het knäck som klibar och bränns förknippas knappast med lättja och låg ambitionsnivå.

Just därför är det tur att det går lika bra att täcka en liten form med bakplåtspapper och hälla ned knäcken däri. När det sedan stelnat, kan man bedoende på knäckens knäckighet antingen klippa, skära eller bryta den i lagom stora bitar. Et voilá - knäck för lata gottegrisar.

Omfamna lättjan i jul, hörni. Gör möjligtvis, kanske, en sats snygg-knäck i form till julafton, bara för sakens skull. För att så att säga hålla stilen en smula. Kanske.

En liten sats knäck
Jo, jag har flingsalt i knäcken, sedan förra året. Den blir så otroligt mycket godare då. Dessutom bryter det så fint mot nästan alla smaksättare.

1,5 dl vispgrädde
0,5 dl mörk sirap
0,5 dl råsocker
0,5 tsk flingsalt

100 gram mjölkchoklad, grovt hackad eller 1 dl rostade hasselnötter, grovt hackade

1. Blanda grädde, sirap och socker i en kastrull.
2. Koka på medelvärme, rör om emellanåt.
3. När knäcken börjat anta en bubblig och seg konsistens kan det vara på sin plats att göra ett kulprov.
4. Häl den färdiga knäcken i en liten form klädd med bakplåtspapper. Strö över önska smaksättning.
5. Låt stelna.
6. Dela, ät och njut.

Cocosbollar 2.0 - också ett julgodis

I lördags sparkade jag bakut, och vägrade köpa plockgodis till barnen. Min man var ytterst tveksam till mina planer och trodde nog att våra ätteläggar skulle brista i gråt av chockartad besvikelse. Till hans (och delvis min) stora förvåning var det ingen, faktiskt inte ett enda av barnen som ens nämnde avsaknaden av det sedvanliga lördagsgodiset. Vi är ändå ganska modesta vad gäller mängden sötsaker vi säter i oss, men så här i adventstid tycker jag gott man kan tjuvstarta och snaska loss ända fram till julafton. Då brukar ändå de flesta vara så stinna av julmat att det inte går ned några större mängder godis.

Receptet i fråga är vårt vanliga. Inget märkvärdigt als. Nästa löjligt att blogga. Inget avancerat, men på några sätt skiljer det sig kanske från vissa andra? Till att börja med så mixar vi havregrynen. Utöver detta är kaffe och flingsalt livsviktiga smaksättare. Smeten ska vara lite lös. Detaljen som höjer nivån ett snäpp är att cocosbollarna fryses in en stund, spetsas med tandpetare och därefter doppas i choklad. Sedan rullas de snabbt i cocosflingor. Ja, just de sista två moenten är de som gör cocosbolarna till nivån 2.0. Den som vill vara lite mer ambitiös rostar cocosflingorna helt lätt. Det ger en fantastiskt fin och nötig smak.

Cocosbollar 2.0
4 dl havregryn
100 gram rumsvarmt smör
1 dl råsocker
1 msk äkta vaniljsocker
2 msk cacao
0,5 tsk flingsalt
1 tsk snabkaffepulver
1 msk hett vatten
1 msk vispgrädde

tandpetare, rejäla 200 gram blockchoklad (även kallad "fulchoklad"
2-3 dl cocosflingor

1. Mixa havregrynen till ett grovt mjöl.
2. Blanda rumsvarmt smör med socker, vaniljsocler, cacao och salt.
3. Lös upp snabbkaffet i hett vatten, och häll i grädden. 4. Tillsätt kaffet i smörröran, och blanda noga.
5. Häl slutligen ned havregrynen och blanda till en slät smet.
6. Forma till cirka 25 cocosbollar (givetvis beroende på den storlek du önskar) och lägg dem på ett fat.
7. Ställ in cocosbollarna i frysen i 20 minuter.
8. Smält chokladen över vattenbad och rosta cocosflingorna - om du så önskar. Förbered en bricka eller ett stort fat täckt med bakplåtspapper.
9. Tag ut cocosbolarna ur frysen. Spetsa dem på tandpetare.
10. Doppa och vrid hastigt varje cocosboll i den smälta chokladen, och rulla därefter i cocos.
11. Ställ cocosbolarna på bakplåtspappret, och låt stelna.

Jag önskar er julefrid

Ni ska veta att jag kände en viss resignerad besvikelse, när i år jag insåg att jag inte skulle klara av at genomföra julkalender på Smaskens. Det var ett beslut som kändes väldigt naturligt, med tanke på hur hösten tett sig för min del, men för den skull var det inte ett beslut jag gladdes åt. Jag insåg att det var nödvändigt, men sörjde samtidigt att traditionen bröts, så här på det femte året.

Nu har det gått oändligt mycket bättre än jag kunnat föreställa mig. Jag har haft en stundtals väldigt hektisk december, som så många andra, men så snart jag stängde ned jobbdatorn strax efter fyra i fredags infann sig - faktiskt - en påtaglig känsla av frid. Julefrid? Ja, kanske det.

Jag önskar alla ni som läser här julefrid. Oavsett om ni firar jul eller ej, så hoppas jag att ni får njuta av lugn och av god mat och dryck. Själv inledde jag julen på allvar redan igår, då jag tillsammans med familjen och mina föräldrar avnjöt ett helt otroligt fint julbord på Långbro Värdshus. Det var till och med bättre än jag hade föreställt mig. Där fanns allt - med betoning på allt. Och allt var gott (men, min paté är faktiskt godare).

Vi ses på andra sidan jul. Kanske inför nyår? Även nyår präglas i år av ett helt anat lugn och en anan ambitionsnivå är tidigare år. Vi kör best of även vad nyår anbelangar. I år orkar jag inte vara på tå. Det blir så bra ändå. Bevisligen.

God jul!

Bräck skinkan!

Det är högsäsong för skinka, inte tu tal om annat. Hur mycket jag än gillar julskinka (och tro mig, det gör jag), vill jag ändå påpeka det smått absurda i att vi just vid den här tiden på året konsumerar just denna del av grisen. Vad händer med resten? Blir det korv och färs? Vi var några twittervänner som spånade kring om det inte vore hög tid att föra in karén på julbordet. Pulled pork med julkryddor; kanske till och med lite glögg? Det får bli ett annat år.

Vi fick en skinka till smakprov redan i november, närmare bestämt en skinka av rapsgris från Scan. Jag smakade skinka på rapsgris rdan förra julen - det var den första färdigkokta skinka jag tagit innanför min dörr, och jag måste tillstå att jag blev minst sagt positivt överraskad. Den skinka vi fick i november smakade precis lika bra som den första. Jag har ju själv varit domare i Chark-SM - visserligen bedömde jag inte kategorin julskinka, men jag kan förstå att den blev svensk mästare.

Jag vill slå ett slag för ett alternativt sätt att använda julskinkan. Varje år läser jag med största förvåning om hur svårt det verkar vara för somliga att få slut på sina skinkor. Antingen köper de för stora skinkor, eller så äter de för dåligt. I stället för att som så många föreslår strimla skinkan och frysa in den i något obskyrt syfte, uppmanar jag er alla till att utföra följande handling:

Bräck skinkan!

Vi åt bräckt skinka til frukost förra helger i rad. Skinka skars upp i skivor innan den frystes in. Jag lovar er att detta blev sällsynt läckra och uppskattade frukostar. Vi stekte skinkskivorna hastigt i grillpanna, men det fungerar så klart även med en vanlig stekpanna. En het stekpanna, ska understrykas. Skinkskivorna ska chockas. Annars blir de inte bräckta.

Jag tackar inte nej til en sådan här tallrik på juldagsmorgonen, var så säker.

Tre julfavoriter - och några ord om min egen jul

Har ni tröttnat på sötsakstipsen? Själv är jag för tillfället inte det minsta sötsugen. Då passar det särskilt bra att tipsa er om några av mina matiga julfavoriter. På bilden här ovabnför ser ni min vansinigt goda och tillika läjligt lättlagade kycklingleverpastej. Den har en mild, mycket tilltalande leversmak, som gör att den uppskattas även av de leverskeptiska.

För min del är detta en av de få trditionella rätter jag kommer laga denna jul. Vi hat i samråd bestämt oss för att inte äta julmat på julafton. I stället satsar vi på kanapéer och champagne till lunch. Till middag kommer det serveras ankbröst, med ankfettsrostad potatis och diverse tillbehör; givetvis nedsköljt med ett gott rödvin. Efter maten blir det franska ostar, och sedan kaffe, konjak och konfekt.

Vi kommer få vår beskärda del av välagad julmat när vi på lördag äter julbord på Långbro Värdshus. Jag ser löjligt mycket fram emot detta julbord. Med tanke på hur god maten alltid varit då jag ätit där, är mina förväntningar minst sagt högt ställda.

Detta hindrar mig inte från att komma med ytterligare ett tips. Min goda lantpaté, som ni ser på bilden här ovan, är visserligen aningen mer svårlagad än kycklingleverpastejen, men den är värd varenda minut i köket. Vår äldste son, som fyler år på juldagen, har två år i rad önskat sig denna paté till födelsedagsmiddag. Hur det blir i år, det vet jag ännu inte. Pojken får själv önska vad han vill äta. Jag kan dock erkänna att jag håller tummarna för att det blir paté, änu en gång.

Min kärlek till fläskkött, och inte minst fläskfärs, fick mig att förra året skapa receptet till julens fläskfärsbullar med senap och kryddpeppar. Jag är över huvud taget väldigt förtjust i att smaksätta färs med senap, och just denna smakkombination med kryddpeppar blev verkligen lyckad. Kanska jag ska ta och steka några sådana här, trots allt? En köttbullssmörgås med ett glas öl är trots allt inget dumt sätt att avsluta julafton på. Vi får väl se vad som händer.

På begäran - ischoklad med mina smaker

Vit ischoklad med anis och pistagenötter

Jag fick en fråga av min vän AK igår. Hon skulle pröva att göra ischoklad, och mindes bara den läskiga variant hon gjort med cocosfett för många år sedan. Jag kunde upplysa henne om att många numera använder cocosolja, men att jag själv föredrar vanligt smör.

Förra året i advent gjorde jag fyra olika sorters ischoklad med fyra väldigt olika smaksättningar. Jag kan inte säga vilken av dem som var godast - pröva själva, så får ni se vilken variant som tilltalar er mest.

Ischoklad på mjölkchoklad med rosépeppar och flingsalt

Ischoklad för vuxna - chili och kardemumma

Vit ischoklad med saffran och pepparkakskanderade mandlar

Smaskens bästa saffransrecept

Vit ischoklad med saffran och pepparkakskanderade mandlar

Saffran är ingen enkel smaksättare. För lite blir trist; för mycket blir kväljande. Här hemma är det bara vi vuxna och vår äldsta dotter som uppskattar saffran. Godsaker som smaksätts med denna krydda får vi således ha lite för oss själva.

Under årens lopp har det blivit en hel del bra recept med saffran här på Smaskens, och nu har jag samlat dem för att göra dem mer överskådliga för er.

Kanske hittar ni en ny favorit? För mig var det lite av julafton att gå tillbaka i arkivet och hitta saker jag knappt kom ihåg att jag gjort. Håll tillgodo!

Smaskens saffranssnurror - kanse de godaste
saffransbullar jag någonsin bakat?

Smaskens recept på bästa saffransdegen, från Allt om Mats julnummer anno 1973

Saffransbrytbulle med fyllning av mandel, farin och vanilj

Saffransdrömmar

Tariq Taylors fantastiska saffransmandlar

En kavalkad av tryfflar - choklad, alkohol och bär

Jag börjar på klassiskt, självcentrerat manér och citerar mig själv:

"Det är på sin plats att ställa följande frågor:
Är det verkligen nödvändigt att experimentera med egna tryffel-recept?
Är det värt besväret?
Svaret på dessa frågor är ja, och nej. Om man verkligen är road av att stå och leka i köket, så är det självklart ett rent nöje att pröva sig fram med ingredienser och smakkombinationer. Man måste så kart vara beredd på och medveten om att man kan komma att bli besviken.
Smaker och utseenden blir inte alltid som man föreställt sig.
Arbetsinsatsen tar också, oftast, dubbelt så lång tid man trott. Det är i ärlighetens namn ganska tidsödande att slänga ihop lite godis.

För många år sedan, när jag började leka chokladfabrik, höll jag på dag och natt veckan innan jul. Jag slavade i köket - och vek dessutom vackra lådor, som jag sedan stoppade hemlagat julgodis i. Arbetet utfördes med en lust och frenesi som gränsade till besatthet.
Lådorna blev så klart mycket uppskattade gåvor, men jag tar det lite lugnare nuförtiden. "

Så uttryckte jag mig för fyra år sedan, tolv dagar in i vad som var min första adventskalender här på Smaskens. Tar jag det lugnare nu för tiden? Jo, det gör jag nog, på sätt och vis. I synnerhet i år. Och tur är det - det är tillräckligt hektiskt runt omkring mig även fast jag avstår från att publicera dagliga recept i advent.

När jag tittar i backspegeln här i bloggen slås jag av att den största skillnaden är kvaliteten på bilderna. Jag tycker att jag skriver ungefär på samma sätt som jag hela tiden gjort. Kanske var jag aningen mer entusiastisk för några år sedan, men jag känner igen mig själv i mina ord.

Bilderna - ja, ni får ta dem för vad de är. Och vad de var. Det som var godkänt för fyra år sedan är underkänt idag. Recepten, däremot, de fungerar fortfarande.

Choklad, alkohol och bär. Det blir goda tryfflar, och samtliga här nedan har sin förtjänst. Kanske håller jag ändå mina amarettotryfflar kärast av alla? Om jag gör några tryfflar i år, tror jag bestämt att det blir dessa.

Mjölkchokladtryfflar med cognac, espresso och flingsalt

Cocostryfflar med kardemumma

Amarettotryfflar

Hallontryfflar

Lingontryfflar med vanilj och vodka

Luciatryfflar med limoncello

Vintergrönt: dressad broccoli, och några återblickar

Jag tycker verkligen det är svårt att få till grönsakstillbehör under vinterhalvåret. Det är nog något av det jag är sämst på i köket. Det stupar ofta på ren lättja. Vardagsmaten är alltid god och vällagad, men inte nödvändigtvis så fantasifull. Det ligger kanske i sakens natur.

I går skärpte jag emellertid till mig. Jag förvällde 500 gram broccoli, precis så mycket så den blev mjuk, men fortfarande hade kvar sin spänst och sin vackra färg. När jag hade hällt av kokvattnet, dressade jag genast broccolin med en något lika gott som enkelt:

2 msk balsamvinäger
2 msk olivolja
0,5 vitlöksklyfta, finriven
några nypor flingsaltflingsalt
några tag med svartpepparkvarnen
1 liten, torkad röd chili, smulad

Denna dressing förenade sig med broccolin som om de vore gjorda för vandra. Och det var de ju, trots allt; just den här gången. Några av er känner igen det tydliga släktskapet med vår fantastiska dressade brysselkål. Den enda skillnaden är att jag här tillsatte torkad chili.

Denna dressing har omvänt många brysselkålsskeptiker. Det händer fantastiska saker med smakerna när varm brysselkål får suga åt sig den aromatiska dressingen.

Jag vill passa på att påminna både er och mig själv om att vi dressat brysselkål på många vis under åren. Inte enbart med balsamicovinaigrette, utan även med brynt smör och dill - fantastiskt gott; så här i adventstid eller på julbordet i synnerhet tillsammans med varmrökt lax.

En annan höjdare är senapsdressad brysselkål, här i sällskap med god korv men den passar lika bra till skinka, eller varför inte långsambakat, rimmat sidfläsk?

Den gemensamma nämnare för alla dessa dressingar är att de märkligt nog både förhöjer smalen på grönsakerna, och samtidigt döljer mer distinkta smaker, som somliga inte uppskattar. Något för alla smaker, helt enkelt.

Årets knäck slår alla tidigare varianter

I dag bjuder jag på ett tips som är så självklart att jag borde ha prövat det för längesedan - om jag hade kommit på det, vill säga. Jag tyckte närmast det var lite pinsamt när jag uppdaterade följande på Smaskens Facebookgrupp:

"Smulade flingsalt över knäcken. Jag kommer äta ihjäl mig innan kvällen ;) "

När så många som 50 personer "gillade" denna korta mening med tillhörande bild insåg jag att jag slagit an en sträng hos alla oss som gillar sött med salt.

Jag behärskade mig, och åt inte upp all knäck. Däremot kan jag säga att den minst sagt gav mersmak. Sött och salt, och då i synnerhet knäckens gräddiga karamellsmak med havssaltets sälta - det kan så klart inte bli fel.

Hur kokar man knäck? Det vet väl varenda kotte. Vad många kanske ändå inte tänker på är att det går aldeles utmärkt att koka bara en liten sats knäck. Allt handlar om proportionerna. Formeln lyder som vi väl alla vet 1 + 1 + 1. En del vardera av grädde, sirap och socker. Jag använder alltid råsocker, eller rörsocker strö, som det numera står på paketen jag oftast köper. Mörk eller ljus sirap, eller hälften av varje; det är en smaksak.

Jag har lagat knäck på många olika sätt under årens lopp. Smaksatt med bittermandelarom och rostade solrosfrön, med hasselnötter och en klick mjölkchoklad, med ingefära och med kardemumma. Bara fantasin sätter gränser.

Kanske är ändå denna enkla variant den godaste jag prövat?

Grundrecept på knäck
1 del sirap
1 del strösocker (gärna rörsocker)
1 del vispgrädde

Ingredienserna blandas i en kastrull och kokas tills massan är seg och klarar ett kulprov.

Julklappar för köksbruk

Det verkar nästintill ha blivit en tradition, att jag får någonting användbart i gjutjärn från Le Creuset i julklapp av min man. I år var jag helt oförberedd, när jag öppnade paketet, och fann en sådan vacker och användbar gryta som den ni ser ovan.

Jag har spanat på denna modell, som flitigt används av Jamie Oliver i Jamie's 30 minute meals, men har faktiskt aldrig sett någon i verkligheten. Min man kom över det sista exemplaret på Cordon Bleu (den välsorterade butiken med den snorkiga personalen).

Själv led jag länge, ända till sista veckan innan jul, av såväl idétorka som tidsbrist. Slutligen släpade jag mig iväg in till stan, och hade då sådan tur att jag faktiskt fick tag på precis det jag letade efter. Numera är jag så ovan vid att köpa böcker annat än via nätet, att det närapå vare ett äventyr att besöka vanliga boklådor.

Jag misströstade en kort stund, men på tredje försöket, i den stora Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan, fick jag slutligen tag på Jamie's Great Britain, kokboken jag var ute efter. Utöver denna härliga bok köpte jag också den ovanligt snygga skärbräda ni kan se här nedan. Vi komer nog snarast använda den för uppläggning, då den nästan känns för snygg för att använda. Drivor av tunna skivor av goda charkuterier gör sig säkert ypperligt bra mot denna svarta bakgrund, med styckningsscheman i vitt.

Vad kan man säga, annat än att vi har ett stort gemensamt intresse? Det är onekligen ganska trevligt att köpa de föremål till varandra, som man lika gärna själv hade fått i julklapp.

En ostfavorit, och ett glöggtips

Jag och min familj anlände till Göteborg i går kväll vid sjutiden, efter en mörk och regnig bilfärd. I morgon ska vi till Lisebergs julmarknad, om vädergudarna så tilåter. Eftersom prognosen inte ser alltför munter ut och det snarare verkar bli regn och rusk, så finns det en god chans att vi i stället hamnar på något av stadens alla trevliga muséer.

Mina fina planer för kalendern kollapsade någonstans i helgen som gick. Av denna enkla anledning har veckans bilder varit tagna på kvällstid, med den då ofrånkomliga lejongula färgskala som mina enkla bildbehandlingstalanger inte kan rå på. Recepten har det dock inte varit något fel på; det tröstar jag mig med.

Nu ska jag kurera min rosslande hosta, och njuta av min mammas goda mat, ända fram till tredjedag jul. Min kökstjänst kommer bestå i att jag kommer assistera vid måltiderna, snarare än producera; ja, med undantag då för att vår äldste sn fyller nio år på juldagen, och helst av allt vill ha min lantpaté till middag. Hur skulle jag kunna neka honom detta?

I dag blir det inte något recept från mig, men i stället två riktigt bra tips. Många av er känner säkert redan till den fantastiska danska mögelosten vid namn Blå Kornblomst, eller Blåskimmel, som den också kallas? denna ost är en av mina absoluta favoriter, som jag gärna tar rejäla bitar av på helgens frukostsmörgås. Osten råkar också uppskattas av den danske smørrebrødskungen Adam Aamann, som är en förebild för mig och många andra. Han serverar den med ett tillbehör som jag själv tyvärr vare sig lagat eller haft möjlighet att smaka, nämligen hasselnötsnougatine. Som tur är har min matbloggandevän Anna Billing både smakat, lagat och inte minst bloggat om detta tillbehör, som ju låter något rent otroligt läckert.

På tal om Adam Aamann och smørrebrød, så blev det av ovan nämnda skäl inget av min trevliga idé smørrebrød i advent. Jag sparar mina idéer, och kan kanske återkomma med smørrebrød i januari - vem vet?

Nu är det emellertid fortfarande advent, och den som vill pröva en glögg som sticker ut en smula, och som dessutom passar alldeles sanslöst bra till ostar, så rekommenderar jag Ripa Starkvinsglögg med smak av peppar & chili (nr 96009).
Glöggen är gjord på fylligt italiensk rödvin, har en trevlig hetta i smaken, och inte minst i eftersmaken, utan att för den skull vara påträngande stark. Den tiltalade mig i allra högsta grad, och den passar kanske särskilt bra att seeveras till långlagrad hårdost.
Varför inte servera denna goda dryck med uppskurna hårdosttärningar som tilltugg till glöggen? Skippa pepparkakor, russin och mandlar, och följ mitt exempel, så lovar jag er en härlig smakupplevelse.

I dag för ett år sedan, den tjugotredje december 2010, bloggade jag om det enkla vörtbrödet. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från tjugotredje december 2009 och 2008.