fredag 31 augusti 2012

Slakthusdagen

I morgon, lördagen den 1 september, är det öppet hus i Slakthusområdet här i Stockholm. Det bjuds på intressanta aktiviteter såsom rundvandringar i Slakthusområdet genom Stockholms stadsmuseum, marknad, föreläsningar, fotoutställningar och självklart serveras även mat. Under dagen lanseras även jubileumsboken ”Kött och Blod”. Slakthusdagen pågår mellan klockan 10.00 och 16.00. Aktiviteterna under dagen kostar inget.

Pressmeddelande från Stadsbyggnadskontoret i Stockholm:
Hundra år har gått sedan kung Gustaf V i samband med OS i huvudstaden öppnade portarna till det nybyggda slakteriområdet i Enskede Gård i utkanten av Stockholm. Under jubileumsdagen den 1 september lanseras boken ”Kött och Blod” som handlar om Slakthusområdets och Stockholms mathistoria.

– Slakthusområdets kulturella historia är central för Stockholm och har påverkat hur staden har vuxit fram. Jubileumsboken berättar på ett läsvärt sätt om Stockholms mathistoria och hur området har påverkat Sveriges kulinariska utveckling, säger Fastighetskontorets direktör Juan Copovi-Mena.

”Kött och Blod” är utformad som en ny typ av coffee table-bok - en ”meat table”-bok - med bilder från Stockholms Stadarkiv och intervjuer med historiker och människor som verkat i området. Bokens röda tråd är maten, människorna och miljöerna som tillsammans med arkitekturen och stadsplaneringen har givit området sin unika prägel.Boken går att köpa under Slakthusdagen den 1 september kl 10-16 i Slakthusområdet. I samband med lanseringen kommer den också att fritt kunna laddas ner i sin helhet via Stockholmskällans webbsida.

Jag är själv sugen på att ta med mig familjen och besöka Slakthusområdet, som praktiskt nog ligger bara ett par tunnelbanestationer ifrån där jag bor. Jag hoppas bara för allas skull, såväl arrangörer som besökare, att vädret blir något bättre än i dag. I skrivande stund ösregnar det över södra Stockholm som om himlen hade öppnat sig.

Slakthusdagen finns även på Facebook.

onsdag 29 augusti 2012

Vacche rosse - den fantastiska parmesanosten

Jag borde ha skrivit om denna fantastiska ost, Vacche Rosse-parmesan, för hela två månader sedan. Den som inte har smakat den, har inte smakat riktigt god parmiggiano reggiano. Mjölken som denna ost tillverkas av kommer från korasen Razza Reggiana, även kallad Vacche Rosse; därav namnet på osten. I Sverige kallas denna ras för rödkulla, och mjölken från dessa kor är mycket rikare på mineraler och proteiner än mjölken från andra koraser. Som Gattimondo skriver på sin hemsida: "(...) smaken är som en parmigiano Reggiano smakade förr".

Jag hade den stora turen att få denna ost som ett smakprov, och den föll fem sjättedelar av familjen i smaken. Vår äldste son vansläktas en smula, och undviker långlagrade hårdostar i största allmänhet, och parmesan i synnerhet. De andra barnen tar igen detta, minst sagt. Ja, verkligen minst sagt, för det var härligt att se hur de med god aptit högg in på generösa bitar av denna goda ost, och hela tiden bad om mer. Man kan nog säga att vi unnade oss att frossa en smula.

Den sista biten av osten sparade jag, och den förgyllde den krämiga polenta jag nämnde i gårdagens blogginlägg. Det blir snart en tur till Mi Piace i Sickla för att köpa en ny bit.

Flera matbloggarkollegor har skrivit om sina upplevelser av osten, såväl Fredrik på Who Cut the Cheeze, som David på Svenssonsmakaren - och säkerligen någon mer, som jag i hastigheten missar. Upplys mig gärna i så fall.

måndag 27 augusti 2012

Tävling: träffa Stefano Catenacci på The Cube

På fredag, 31 augusti, har någon av er som läser här möjlighet att träffa Stefano Catenacci på The Cube by Electrolux. Klockan 15:45 tar någon av er tillsammans med mig hissen upp till Operans tak. Där sippar vi champagne, njuter av utsikten och får möjlighet att träffa Stefano och smaka på hans fantastiska mat.

För att delta i tävlingen krävs att du svarar på följande fråga:

Vilken kock var aktuell på The Cube mellan 20-26 augusti?

Maila mig svaret på annika.ingemarsson@gmail.com senast kl 20:00 på onsdag, 29 augusti.

Jag till min besvikelse själv inte möjlighet att delta vid det besök som Electrolux anordnade med denne kock för oss Officiella Årets Kock-bloggare.

Missa inte chansen till en makalös matupplevelse, på en plats som inte liknar någon annan. Jag har haft nöjet att besöka The Cube vid två tillfällen hittills, och jag tycker det är helt fantastiskt. Både läget, byggnaden och närheten till kocken och köket bidrar till att göra ett besök på The Cube helt unikt.

Grillad polenta med örter

Det kommer bli mycket polenta i höst - tro mig. Efter att inte ha lagat detta på flera år är vi nu närmast nyförälskade i dessa små majsgryn. Min man och jag kom på att vi skulle pröva att laga polenta förra helgen, när vi skulle ha middagsbesök. Då lagade min man polenta med blandade örter. Den färdiga polentan fick stå och stelna, därefter skars i bitar, och slutligen grillades för att få en tilltalande yta.

Det är med polenta som med all annan gröt, vågar jag påstå. Det är oerhört lätt att den blir för stabbig; för tjock, och därigenom föga tilltalande att äta. Man får inte tveka att tillsätta mer buljong, om polentan verkar behöva det. Vad gäller örterna, så tar man det man vill ha. Vi valde ett urval av det vi har att tillgå i våra krukor på terrassen.

Några dagar senare lagade jag en rent ut sagt ljuvlig, krämig örtpolenta serverad med het tomatsås, när min vän och matbloggarkollega Miss Meister var på Stockholmsbesök. Bildbevis saknas dessvärre, då timmen blev sen och kvällen mörk innan vi satte oss till bords.

Nu längtar jag efter krämig polenta och en riktigt fyllig ragu. Höstmat? Ja, snart, och jag tycker det känns riktigt härligt.

Grillad örtpolenta
250 g polentagryn
8 dl fyllig nuljong(på grönsaker eller kyckling)
1,5 dl finriven parmesan
2 msk finhackade örter, till exempel rosmarin, salvia, oregano, vitlöksgräs
1 msk smör
flingsalt, svartpeppar

1.Värm buljongen i en rymlig kastrull.
2. Häll i polentagryn, och rör kontinuerligt under cirka 6 minuter, medan grynen sväller.
3. Drag kastrullen från plattan och blanda ned örter, parmesan och smör. Smaka av med flingsalt och svartpeppar.
4. Klä en form med plastfilm.
5. Fukta plastfilmen med kallt vatten.
6. Häll i polentan och platta ut den.
7. Täck polentan med plastfilm, och låt den svalna.
8. Låt polentan stå i kylskåp i minst två timmar, men helst över natten.
9. Ta ut polentan från formen, och tag av plastfilmen. Lägg det på en skärbräda och skär i cm tjocka skivor.
10. Grilla polentan så den får vacker yta. grillpanna rekommenderas.

söndag 26 augusti 2012

The Cube med Klas Lindberg

Ibland går tiden så obegripligt fort att det nästan skrämmer mig. Jag tittade i kalendern, och insåg att det är två månader sedan jag var på The Cube och fick njuta av Klas Lindbergs grymma mat, i trevligt sällskap av Årets Kock-bloggarkollegorna Spisat och Vardag med Nordefors.

Klas har ju redan tidigare imponerat på mig med både sin mat, sitt trevliga sätt och sin förmåga att berätta om sina tankar kring mat, och detta tillfälle gjorde inte någon av oss som var inbjudna besviken. Vi bjöds på en mängd läckerheter, och ja kan bara hoppas att bilderna talar sitt tydliga språk.

Så här i kräfttider vill jag också tipsa om Klas goda recept som publicerats i DN, där det också finns fina dryckestips av DN's ölskribent Sanna Blomquist, som för övrigt råkar vara sambo med Klas. Att säga något om hur braderas respektive professioner kompletterar varandra är väl nästan onödigt?

lördag 25 augusti 2012

4 år som matbloggare

Nu ska jag tillåta mig att bli ordentligt sentimental, och blicka tillbaka en smula. I dag för fyra år sedan publicerade jag mitt första blogginlägg här på Smaskens. När man som jag matbloggat så pass länge, är bloggen så intimt förknippad med livet att jag i dagsläget inte kan föreställa mig hur mitt liv skulle vara om jag inte matbloggade.


Det kan låta som stora ord, men det är precis så det förhåller sig. Bloggen är jag. Att vara matbloggare är en stor del av min identitet. Mycket vagt kan jag dra mig till minnes att det fanns en tid då jag bara lagade mat, och vare sig fotograferade den, dokumenterade recepten eller publicerade dem i bloggform. Detta säger kanske mer om mitt selektiva minne än det säger om livet som matbloggare, men det bjuder jag på.


Mitt liv har blivit roligare genom att jag började matblogga. Det är svårt att täcka in allt positivt det fört med sig, alla trevliga människor jag fått kontakt med, och allt jag lärt mig. Det är oerhört utmanande att hela tiden tvingas, eller snarare motiveras, till fortsatt kulinarisk utveckling. Utan sådan utveckling stagnerad bloggen. Detta är en ofrånkomlig sanning.

Mitt budskap så här på bloggens årsdag är i mångt och mycket detsamma i år som tidigare år, med undantag från förra året. Då bloggade jag också under vinjetten "Smaskens", men på alltommat.se. Jag hade bara några dagar tidigare tagit det svåra, men kloka beslutet att säga upp mitt avtal, och gå tillbaka till mitt eget forum. Denna bemärkelsedag, 25 augusti, uppmärksammade jag över huvud taget inte. I stället ångrade jag bittert att jag någonsin lämnat Smaskens.nu, och räknade dagarna tills jag skulle vara tillbaka.

Nu blev det lite gammal skåpmat, men detta utmynnar i några råd som jag själv önskar att någon givit mig. Trots att det finns många äldre bloggar än min, känner jag mig i många avseenden som något av en veteran:

1. Saker är aldrig fullt så bra som de förefaller vara. Var hälsosamt misstänksam mot de erbjudanden du får.

2. Ge aldrig upp möjligheten att fortsätta blogga under din egen bloggadress, även om du blir erbjuden att blogga någon annanstans. Det ena behöver inte utesluta det andra.

3. Viktigast av allt när man bloggar är och förblir att vara generös mot sina medbloggare. Länka, tipsa och försök bidra till sådant som kan gynna oss alla. Även om antalet matbloggar skjutit i höjden på närmast okontrollerat vis, så är vi ändå i jämförelse väldigt få, och väldigt små.

Vi får inte sluta att samverka och att visa generositet gentemot varandra. Du som bloggare förlorar aldrig något på att visa andra uppskattning, eller länka till andra som inspirerar dig, och som du imponeras av.

Jag hade själv den stora turen att några avsevärt större bloggar i början av min matbloggarkarriär länkade till mig. Det gav min trafik och min motivation en otrolig skjuts framåt, samtidigt som det var smickrande, och ett betyg på att det jag skrev nådde ut.

Nu är det längesedan Smaskens.nu hade sina storhetsdagar, men jag är tacksam över min trogna läsarskara, och jag uppskattar varje kommentar lika mycket idag som för fyra år sedan. Avslutningsvis har jag två frågor till er:

1. Vilket är ditt favoritrecept på Smaskens?

2. Vilket tror du själv är det mest lästa inlägget på Smaskens?

Tack för att du läser det jag skriver. Det betyder oerhört mycket för mig.

fredag 24 augusti 2012

Blåbärsfrossa

Förra sommaren fanns det mängder av blåbär i skogarna runt vårt dåvarande lantställe. Blåbärsrisen dignade tunga av stora, saftiga bär. Jag plockade bär nästan varje dag, men en alldeles särskild dag gav jag mig ut i blåbärsskogen med våra döttrar. Den då treåriga yngsta dottern var inte mycket att lita på; hon plockade föga förvånande rakt in i sin lilla mun. Äldst dottern däremot, sju år vid tillfället, var och är en flitig bärplockerska. Det är nästan så att man kan fundera på om bärplockningsförmågan är ärftligt betingad. Med hennes hjälp fick jag ihop drygt åtta deciliter.

Med så mycket bär hade nog många tänkt i termer av paj, men inte jag. I vårt fall var valet enkelt. Jag ugnsbakade bären med ett knäckigt mandeltäcke, och serverade härligheten med min kallrörda vaniljsås. Inget slår den. Få saker slår över huvud taget denna efterrätt. Tveka inte att pröva den med andra bär - hallon, vinbär eller varför inte björnbär, om du är lycklig nog att ha tillgång till sådana?

Hur mycket socker man vill ta i blåbärsfrossan, det är en ren smaksak, men eftersom det knäckiga mandeltäcket är ganska så sött, är det gott om bären i sig inte är alltför sötade.

Blåbärsfrossa med knäckigt mandeltäcke.
8 dl färska blåbär
0,75 dl rörsocker strö
4 msk Maizena
smör till ugnsformen

75 gram smör
1 dl rörsocker strö
2 msk sirap
2 msk vispgrädde
60 gram vetemjöl (cirka 1 deciliter)
75 gram sötmandel, grovt mixad eller hackad (en dryg deciliter
0,5 tsk bakpulver

1. Sätt ugnen på 200 grader. Smörj en ugnsform generöst.
Blanda blåbär, rörsocker och Maizena i en skål, och fördela jämnt i formen.
3. Baka blåbären i mitten av ugnen i 30 minuter.
4. Tillaga under tiden knäcktäcket: Blanda samtliga ingredienser i en kastrull, och värm dem under omrörning.
5. Drag kastrullen från värmen så snart blandningen börjar bubbla.
6. Tag blåbären ur ugnen då de bakat klart. Fördela knäcksmeten jämnt över blåbären genom att klicka över den med hjälp av två skedar.
7. Sätt på grillen på ugnen, och ställ in formen på nytt, i mitten av ugnen.
8. Tillaga knäcktäcket i cirka 10 minuter, lite beroende på hur effektiv ugnen är. Täcket ska vara gyllenbrunt.
9. Låt blåbärsfrossan svalna, innan den serveras; helst med kallrörd vaniljsås.

torsdag 23 augusti 2012

Jag tipsar vidare om en gammal riesling

Fredrik på favorit-ostblogen Who Cut the Cheeze tipsade om denna finfina gamla riesling, och vem vore jag, om jag inte förde tipset vidare?

Det finns fortfarande några flaskor kvar. I skrivande stund finns det enligt butiksinformationen sammanlagt 71 flaskor kvar på diverse Systembolag runt om i Stockholm; vinet tillhör Systembolagets tillfälliga sortiment.

Det må vara en sliten klyscha, men jag skriver det ändå: "skynda att fynda"!

Köp sedan en riktigt stinkande, långlagrad hårdost, skär den i kuber; ät, drick och njut.

Reinhold Oster Ürziger Würzgarten
Riesling Spätlese(nr 99367)

onsdag 22 augusti 2012

Rosmarinkanderade jordnötter från Eat Street

Härom veckan upptäckte vi ett fantastiskt kul matprogram på en TV-kanal jag inte ens visste fanns. Programmet heter Eat St., och vi ser det på TLC.

Den uppsjö av fantastisk street food som visas i detta program är fantastiskt inspirerande, men får mig också att inse hur svårt det är att sälja street food i Sverige. Det som i tv-programmet kanske kan uppfattas som en pittoresk lite lastbil som säljer hamburgare, är i själva verket en restaurang som säljer tusentals lunchmåltider varje dag.

Alldeles bortsett från tillgången på bra street food i Sverige, så får jag och min man mängder av kul idéer och tips bara av att titta på programmen. En falafelförsäljare hade dessa jordnötter som stående inslag land sina tillbehör. Rosmarinkanderade jordnötter lät bara för gott för att inte prövas, och de var precis lika goda som vi hade trott. Pröva själva, för detta är en riktig höjdare.

Rosmarinkanderade jordnötter från Eat Street
3 msk finhackad färskt rosmarin
1 msk olivolja
3 msk vitt socker
200 gr saltade jordnötter

1. Hetta upp olivoljan i en teflonpanna, och fräs den hackade rosmarinen någon minut.
2. Tillsätt sockret, och rör flitigt p ganska hög värme till sockret smälter. Detta sker plötsligt, så passa stekpannan.
3. Häll i jordnötterna, och blanda så att de täcks av sockret.
4. Häll upp dem på et bakplåtspapper, och låt svalna. Bryt isär dem om för många fastnat i varandra.
5. Förvara i lufttät burk, om det mot förmodan blir några nötter över.

tisdag 21 augusti 2012

Matbloggsentralen - ett fantastiskt norskt matbloggnätverk

När jag var på Bloggforum 2012 i början av maj, träffade jag Ina-Janine Johnsen, en otroligt trevlig norska, som för övrigt var den enda norska deltagaren på Bloggforum-eventet. Tillsammans med Ina Shelby driver hon det norska matbloggnätverket Matbloggsentralen.

Att det tagit mig ända nu till att bli medlem och börja gilla deras Facebookgrupp, det kan bara skyllas på lättja. Jag är oerhört imponerad av detta nätverk, som i dagsläget engagerar 400 norska matbloggare. Matbloggsentralen förefaller drivas helt ideellt, utan vare sig annonsintäkter eller någon dold agenda. Av matbloggare, för matbloggare. Detta är bloggkärlek i kubik

Ina-Janine Johnsen och Ina Shelby.

Ina-Janine arbetar som inredningsarkitekt, och driver Mat på bordet, som är en av Norges största matbloggar. Ina Shelby är jurist och driver matbloggen [kjøkkentjeneste], samt har en matspalt i en norsk tidskrift och medverkar i en lokaltidning. Jag tycker verkligen ni ska ta er tid att gå in och botanisera på Matbloggsentralen, och provläsa någon av alla de fantastska norska matbloggar som finns representerade där. Visst har vi en uppsjö med otroligt fina och läsvärda svenska bloggar, men det skadar faktiskt inte att lyfta blicken en smula - och då inte enbart till USA och Storbritannien.

Om jag hade haft lite mer tid till mitt förfogande, så hade jag gärna startat upp något liknande här i Sverige. Det finns nämligen, mig veterligen, inget motsvarande här hos oss.

Kanske sitter det fler matbloggare där ute, som blir lika sugna som jag? Ibland funderar jag på hur det skulle vara att ingå i ett bloggkluster för matbloggare. Kanske är vi flera som tänker i samma banor?

måndag 20 augusti 2012

Trippelgrillade, klibbiga kamben

Första gången vi (eller rättare sagt min man) grillade dessa kamben var för säkert en månad sedan. De blev så goda att familjen genast utnämnde dem till sommarens bästa grillupplevelse. I går gjorde på nytt kamben efter samma recept, och - kan ni tänka er - de blev precis lika goda.

Det är något magiskt med dessa klibbiga, kryddiga och smakrika kamben. Som alltid när min man grillar innehåller receptet det några förberedande moment, men själva tillagningen är inte det minsta svår. Det svåraste är nog snarast att få tag på kryddblandnigen Old Bay Seasoning, då den inte säljs i Sverige. Ni får helt enkelt be nästa bekant som åker till USA att ta med sig en burk hem åt er.

Jag behöver inte vara så mångordig; receptet är desto längre. Låt mig bara försäkra er om att jag skulle kunna inta en måltid endast bestående av en stor hög av dessa kamben, och några kalla öl, och vara fullkomligt lycklig. På den nivån är det. Min man är helt enkelt en mästare på att grilla.

Trippelgrillade, klibbiga kamben

1,7 kg kamben (alterntivt tunna revben)

Senapsrimning
0,5 dl dijonsenap
0,5 dl vatten
1 msk worshestersås
1 msk äppelcidervinäger

Blanda alla ingredienserna i en skål.

Blanda samman följande ingredienser i en skål:
1 msk grovmald svartpeppar
1,5 tsk Old Bay Seasoning
1 tsk kanel

1. Blanda kryddorna i en skål.
2. Strö kryddblandningen runtom kambenen innan de läggs på grillen.

Wrappnings-marinad
3 msk mörk muskovadosocker
0,5 dl honung
1 dl äppeljuice

1. Blanda ingredienserna i en skål.

Glaze
1 äpple (granny smith)
0,5 dl honung
1 msk äppelcidervinäger
1 dl barbeque sås (vi valde ICA´s egen)

1.Skala äpplet och riv på fint på en microplane.
2.Banda äpplet med de övriga ingredienser i en skål

Kommentarer:
* Använd briketter, de håller temperaturen längre
* Ingen tändvätska i närheten av mat. Detta borde vara självklart, men tål ändå att upprepas igen och igen.
* Tänd med hjälp av tändrör.
* Använd gärna rökspån (hickory att föredra till denna rätt)

Tillagning
Lägg rökspån i vatten.
Tänd briketter (gärna med hjälp av tändrör).

1. Lägg kambenen tex en långpanna.
2. Häll över senapsrimmning och vänd om så alla delar av kambenen är täckta. Låt ligga i ca 20 minuter.
3. Strössla kryddrubben över kambenen. Försök täcka så väl som möjligt, och "klappa" in i köttet.
4.Häll briketterna i grillen för indirekt grillning, och låt temperatur gå upp till 220 - 250 grader.
5. Lägg på kambenen i mitten av brillen. Det gör inget att de ligger på varandra.
6. Häll av vattnet från rökspånen, och lägg på glöden.
7. Lägg på locket på grillen och låt ligga i 40 minuter.

8. Riv av långa bitar av aluminiumfolie, och lägg i dubbelt lager.
9. Tag kambenen från grillen, och lägg dem på aluminiumfolien. Vik upp kanterna, och förbered på så vis att stänga om kambenen.
10. Häll över wrappnings-marinaden. Stäng om kambenen genom att vika ihop aluminiumflien, och vrida till i ändarna.

11. Lägg paketet på grillen, lägg på locket, och tillaga i 20 min.
12. Lyft upp kambenen ur paketet, och lägg tillbaka dem på grillen. Pensla med glaze, grilla, vänd och pensla på nytt. Upprepa.

13. Kambenen ska vara vackert rödbruna och klibbiga, men passa så att de inte får för mycket färg.
14. Ät och njut.

söndag 19 augusti 2012

Provkörning med mersmak

Bilden är lånad.

Tidigare i somras investerade vi i glasstillsatsen till KitchenAid. Att använda uttrycket investera låter kanske lite svulstigt, men när det handlar om att lägga såpass mycket pengar som den ändå kostar på något som enbart använda till att tillverka glass, då handlar det sannerligen om att göra en investering.

Att kunna använda samma köksmaskin till så många aktiviteter som möjligt har verkligen ett stort mervärde; det tror jag de flesta håller med om. Jag har gjort egen glass i snart åtta år, och med kärleksfull användning lyckats slita ut en glassmaskin. Nu är jag på nummer två i glassmaskinsparken; en maskin som visserligen fungerade bättre än sin föregångare, men långt ifrån perfekt. Att ta steget upp till en maskin med kompressor i ett hemmakök - ja, det gör nog bara den som har obegränsat med både ekonomiska resurser och plats.

Trots att vi haft skålen i fråga i vår ägo sedan mitten av juli, så var det först igår jag kom mig för att pröva den. Jag valde ett av mina favoritrecept; standardglassen vanilj-kardemumma med ljust muscovadosocker. Resultatet var rent ut sagt häpnadsväckande. Jag överdriver inte - häpnadsväckande skillnaden var som natt och dag. Med Kitchen Aids glasstillsats blev min glass fluffig, krämig och lätt. Med andra ord precis den effekt som är så svår att uppnå med hemgjord glass.

Märkligast av allt var att jag plötsligt upplevde smaken på mitt gamla, beprövande glassrecept som aningen för sött. Jag undrar verkligen vad detta kan bero på. Det är ett välkänt fantum (ja, i varje fall för mig) att sötman på den nysjudna glassmeten alltid upplevs som mindre än sötman på den färdigfrusna glasen. Att konsistensen på den färdiga glassen skulle kunna påverka smaken och upplevelsen av sötma i munnen på den som äter, det hade jag ingen aning om.

Är det verkligen så som jag upplevde det. Jag kommer i varje fall vara mycket benägen att minska sockret i mina glassrecept framöver. Det var oväntat.

Om det inte redan framgår, så rekommenderar jag varmt detta tillbehör till alla som har en Kitchen Aid i sin ägo, och som tillverkar egen glass. Skålen passar alla modeller, både Artisan, Professional och Heavy Duty.

Avslutningsvis vill jag bara förtydliga: jag är inte sponsrad, och vi betalade glasstillbehöret för egna pengar - om någon mot förmodan skulle undra.

fredag 17 augusti 2012

En helt annan kall sås

Grilla, det kommer vi att fortsätta långt in i höst, vad oss anbelangar. Shish kebab är en favorit sedan många år tillbaka, och det är ofta det första i grillväg jag blir sugen på när säsogen börjar.

När vi grillar dessa kryddiga köttfärsspett har vi alltid en eller flera kala såser och röror som tillbehör. Ofta rör vi helt oortodoxt ihop en tzatziki. Hummus, eller en blandning av ajvar och grekisk eller turkisk yoghurt är oftast givna tillbehör.

Sent i våras fick jag via Twitter ett makalöst bra tips på kall en sås, som passar särskilt bra till allt som innehåller det minsta spiskummin. Det här är verkligen en hekt annan kall sås. dess smak liknar inte smaken av någon kall sås jag tidigare stött på.

Vad är hemligheten? Inget konstigare än tahini, sesampastan som oftast tjänar som smaksätare till hummus. Jag har då aldrig använt den till något anat. Har ni? Tahini har en väldigt speciell smak. Det är den som ger såsen dess karaktär. Av mig får ni snarare ett tillagningsförslag än ett recept. Tycke och smak varierar, men såsen har en säregen strävhet och beska i sig som jag skulle tro att inte kan förhålla sig neutral till. Som tillbehör till shish kebaber är den oslagbar.

En helt annan kall sås
2-3 dl tjock yoghurt (grekisk eller turkisk, efter smak)
citronsaft
tahini
flingsalt
nymald svartpeppar
cirka 15 cm gurka; skalad, urkärnad och riven
färsk mynta, finhackad

1. Häll några deciliter yoghurt i en rymlig skål.
2. Blanda ned den rivna gurkan.
3. Smaka dig fram med tahini, citronsaft, salt, svartpeppar och mynta.

torsdag 16 augusti 2012

Miljömärkta jätteräkor - jo, det är sant

I slutet av april, när jag hade vägarna förbi Hav fisk & catering i Hötorgshallen, fick jag med mig ett smakprov på ekologiska, vildfångade räkor från Australien. Vi tillagade dem på enklaste vis, genom att snabbt grilla dem (denna gång på en grillpanna), och därefter låta dem umgås med ett chili- och vitlökssmör. De smakade oerhört gott, och att äta sådana räkor var mycket ovant för mig, då jag tidigare aldrig varit någon konsument av jätteräkor.

Det var emellertid inte riktigt rätt i tiden att skriva om jätteräkor i våras. Det kändes väldigt nära inpå debatten kring Naturskyddsföreningens kampanj AntiScampi. Informationsfilmen på YouTube spreds som en löpeld på Facebook och twitter. Det kändes helt enkelt lite tokigt att skriva om jätteräkor, på fler än ett sätt.

Igår fick jag plötsligt syn på denna informationsfilm som postats i Facebookgruppen "Blå Fisk", närmare bestämt MSC (Certifierat Hållbart Fiske) svenska Facebookgrupp. I det svenska pressmeddelandet går det bland annat att läsa följande:

"De jätteräkor vi vanligen äter i Sverige brukar komma från Sydostasien. De odlas i bassänger på områden som skövlats på sin oersättliga mangroveskog, som sedan överges efter bara ett par år då alla gifter som använts förstört marken. De MSC-märkta kungsräkorna lever i havet och fiskas i Spencer Gulf på Australiens sydkust.

– Om man vill äta jätteräkor kan man välja MSC-märkta kungsräkor. Då är man säker på att de kan spåras tillbaka till ett bärkraftigt bestånd samt att havsmiljön inte tagit skada, säger Minna Epps, verksamhetschef på Marine Stewardship Council (MSC), östersjöområdet.

Redan nu är kungsräkorna på väg ut till Axfoods livsmedelsbutiker. Från den 10 september kommer räkorna att finnas i flertalet av Willys, Hemköps och PrisXtras butiker. Då kan man hålla ögonen öppna efter MSC:s miljömärke – den blå fisken.

Nu känns det rätt att skriva om jätteräkor. Jag är väldigt glatt överraskad över att de inom så snar framtid kommer ut i dagligvaruhandeln. Det framgår inte ifall de kommer vara färska eller frysta, men det är nog en kvalificerad gissning att det är det senare som gäller. Om man ändå vill ha fäsrka, och bor i STockholm, så antar jag att de finns att få tag på hos HAV?

måndag 13 augusti 2012

En weekend i Köpenhamn

Vi hade tänkt London, ännu en gång, men av olika skäl blev det i stället Köpenhamn. Jag ser löjligt mycket fram emot at tillbringa en weekend i den danska huvudstaden. Vi har inte varit där tillsammans på tio år, och under många år undvek vi Köpenhamn som resmål på grund av att min man veckopendlat dit i långa perioder, och rent ut sagt var trött på stället.

Nu är situationen en annan. Jag ser verkligen fram emot att bland annat besöka den av Anders Öhman omskrivna saluhallen Torvehallerne, och tanken på att få äta smørrebrød hos Adam Aamann gör mig genuint lycklig till mods.

Bortsett från detta har jag i stort sett usel koll på Köpenhamn. Så - ge mig era bästa tips. Har ni någon favoritställe, eller har ni kanske något ställe vi absolut inte ska besöka, och i så fall - varför?

Jag ser fram emot era tips.

söndag 12 augusti 2012

Rödingfilé med kantareller i gräddig vitvinssky

Förra året var den elfte augusti, vår bröllopsdag, en vanlig torsdag. Vi hade inte tillgång till barnvakt, och min man hade börjat arbeta efter semestern. Våra barn och jag hade en heldag på stan, som inbegrep lekparkshäng, pannkakslunch på Vurma och glassfika. Vi avslutade den ganska långa stadspromenaden med ett halvkaotiskt besök på Hav i Hötorgshallen, där jag tack med personalens hjälp (mina trötta barn till trots) inhandlade diverse godsaker, som avnjöts senare under kvällen. Ett trevligt firande blev det, för hela familjen.

I år hade vi däremot den stora turen att ha barnvakt. Tack vare detta bar det i går kväll ut på restaurang. Nu var det emellertid inte detta som var mitt huvudsakliga syfte med att skriva ett blogginlägg. Jag ville i stället ta tillfället i akt att dela med mig av den enkla, goda röding jag lagade den där kvällen för ett år sedan.

Vi är en fiskälskande familj, som (vilket de flesta av er vet) består av två vuxna och fyra barn mellan fyra och knappt tio års ålder. När jag planerar måltider med fisk, brukar jag räkna med mellan 600 och 700 gram filé. Om vi äter en förrätt, är 600 gram generöst räknat, men å andra sidan är det inte någon katastrof om det blir lite mat över.

Jag är ingen svampplockare. Kantarellerna på bilden kom från Hötorget. Där fick jag dem för det facila priset 9,90/hekto. I år är de ännu billigare - härom dagen köpte min mamma kantareller från samma ställe för 6,9:- hektot.

Vi satsade på klassiska tillbehör till rödingen, i form av pressad potatis och sockerärtor. Pressad potatis går alltid hem hos oss, när man ska få upp varenda droppe av en god sås.

Det är när vi njuter av sådana här goda fiskrätter som tanken ofta slår mig - vad märkligt det är att det finns barn som "inte tycker om fisk". Vad har de stackars barnen blivit bjudna på för elände?

Ugnsbakade rödingfiléer och kantareller i gräddig vitvinssky
Tillagningstiden är beroende av filéernas tjocklek. Passa noga på när det vita äggviteämnet i fisken börjar tränga upp till ytan. Då är det dags att kontrollera filéerna, så att de inte blir för hårt tillagade.

600 gram rödingfiléer
salt och nymald vitpeppar
smör till formen

1. Värm ugnen till 175 grader.
2. Smörj en ugnsfast form.
3. Salta och peppra filéerna på köttsidorna, och lägg dem med skinnsidorna ned i ungsformen.
4. Tillaga rödingen i nedre delen av ugnen.

Kantareller i gräddig vitvinssky
300 gram kantareller, ansade och grovt delade
salt och nymald vitpeppar
smör
1 dl vitt vin
2 dl vispgrädde
rörsocker efter smak

1. Hetta upp smöret i en stekpanna. Fräs kantarellerna mjuka i smöret. Krydda dem med salt och vitpeppar.
2. Häll över vitvinet, och låt kantarellerna småputtra i någon minut.
4. Tillsätt vispgrädden, och låt alltsamman koka ihop en smula. Smaka av med rörsocker, så förstärks kantarellernas smak, och vinet rundas av.

lördag 11 augusti 2012

Elvaårig bröllopsdag

Jag skrev ett snarlikt inlägg förra året, då jag bloggade på Allt om Mat, men jag kör helt sonika en personlig favorit i repris.

I dag för elva år sedan vigdes jag och min man i Tjolöholms slottskyrka. Jag behöver inte hänge mig åt några klyschor om hur snabbt tiden går eller hur obegripligt det är att vi varit gifta så länge. Ni förstår säkert själva hur det är när man plötsligt inser att ett decennium av ens liv har passerat förbi.

Det är i sig ett väldigt vackert minne, att ha haft den stora turen att bröllopsdag i alla avseenden var fri från missöden och besvikelser. Det fanns verkligen ingenting att anmärka på, vare sig vad gällde service, servering eller meny. Mat och dryck smakade utmärkt, och dukningen var strålande vacker.

Mattrender kommer och går, och vi hade inte valt dessa rätter om vi hade gift oss i dag. För mig ter den sig ändå riktigt sympatisk, även så här i backspegeln. Eftersom detta var många år innan jag började matblogga, så saknas det dessvärre bildbevis på maten. Jag hade ännu inte nått det tillstånd då jag närapå omdömeslöst fotar det mesta som hamnar på en tallrik framför mig.

Bilderna är dessutom tagna långt innan vi införskaffade digitalkamera, och jag saknar scanner. Således fick jag ta till den något udda metoden att fota foton. Ni får därför ta bildkvaliteten för vad den är.

För mig är det nostalgi. För er blir det kuriosa.

fredag 10 augusti 2012

Om jag hade blåbär (och en ugn):
pojkarnas kaka

Vi sålde vårt lantställe i början av sommaren, och detta är därför första sommaren sedan 2007 vi tillbringat någon annanstans än västra Sörmland. Jag kan ärligt säga att jag inte saknat lantstället en enda gång i sommarn. Vad jag däremot saknat en smula, det är tillgång på bär. Min mamma, som är på besök och som var inne en sväng i stan i dag, rapporterade om stora lådor med blåbär på Hötorget. Det fick mig att minnas tidigare somrars blåbärsexkursioner. Vi hade faktiskt blåbärsris på tomten, och barnen var i stort sett konstant blåa om läppar och tunga.

Ibland hamnade bären rakt i munnen, andra gånger räckte de til en liten efterrätt; en skål blåbär med socker och gräddmjölk. Om vi repade lite mer, och fick ihop några deciliter, bakade vi gärna något gott. Denna blåbärskaka bakade jag tillsammans med mina båda söner förra sommaren

Jag erkänner utan förbehål att jag inte är så värst bra på att låta barnen vara delaktiga i köket; fast jag har blivit bättre på det under det senaste året. Helst av allt lagar jag mat och bakar på egen hand. Kanske kan detta bero på att vi är så många i familjen, att det ibland känns som ett väldigt stort och tidsödande projekt, att låta barnen vara med? Vad gällde denna blåbärskaka, så minns jag tydligt att det föll det sig väldigt naturligt att bara två av fyra barn fick vara med och baka. Dessa två barn var, av förklarliga skäl, de barn som plockat bären.

Kakan i sig är en bearbetning av ett gammalt favoritrecept, som jag under årens lopp anpassat på alla möjliga sätt för att tilltala mina smaklökar och för att det ska passa med olika smaksättningar. Om man inte har så mycket blåbär som vi hade (sommaren 2011 var en fantastisk blåbärssommar i västra Sörmland), så går det ändå alldeles utmärkt att baka kakan. Den är god nog i sig.

Det givna tillbehöret är, givetvis, kallrörda vaniljsås. Jag är ganska lite osäker kring ifall jag har bloggat om den. Om så inte är fallet, så kommer den. Detta blev helt enkelt en sällsynt god blåbärskaka. Jag dristar mig till att påstå att den fungerar bra att baka, även för den som enbart har frysta bär att tillgå. Var då lite extra generös med Maizenamjölet; för säkerhets skull, och häll av överflödig vätska från de tinade bären. Annars blir kakan för blöt.

Lite nostalgisk blir jag av bilden; de växer
en hel del bara på ett år, barnen.

Pojkarna blåbärskaka
3 ägg
3 dl rörsocker strö
2 msk äkta vaniljsocker
1 rejäl nypa flingsalt
125 gram smör, smält
180 gram vetemjöl (cirka 3 deciliter)
1 tsk bakpulver
smör och mjöl till springformen

3 dl färska blåbär
0,5 msk florsocker av rörsocker
2 tsk Maizenamjöl

florsocker av rörsocker att pudra på kakan

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Spänn ett bakplåtspapper i botten av en springform. Smörj pappret och formens kanter, och mjöla. Slå av allt överflödigt mjöl.
3. Vispa ägg, socker, vaniljsocker och salt riktig pösigt.
4. Rör ned det smälta smöret.
5. Blanda mjölet och bakpulvret, och vänd ned dessa i smeten.
6. Vänd ned florsocker och Maizenamjöl i blåbären, så att de fördelas jämnt över bären.
6. Häll smeten i formen, ställ in den i nedre delen av ugnen, och grädda i 10 minuter.
7. Tag ut kakan ur ugnen. Fördela blåbären över kakan, men lämna en marginal på cirka 2 centimeter ut mot kanten.
8. Ställ på nytt in kakan i ugnen, och grädda den i ytterligare 35-40 minuter.
9. Vicka på kakan, och se till att den är fast i mitten, innan du tar ut den ur ugnen.
10. Låt kakan svalna. Pudra över lite florsocker innan serveringen, och bjud gärna kallrörd vaniljsås till.

onsdag 8 augusti 2012

Vår vanligaste sommarlunch
(och en ny trotjänare i köket)

Bilden är lånad från tretti.se.

När vi var i Barkarby köpte vi inte bara nya, fina skålar på Le Creuset-outleten. Vi gjorde också ett riktigt fynd, när jag av en slump lät blicken leta sig in i ett skyltfönster, och fastna vid en kontaktgrill, som omedelbart väckte ett habegär.

Vi har i flera år grillat smörgåsar i en riktigt usel liten smörgåsgrill med plats för endast två dubbelmackor. Med tanke på att vi är sex personer i familjen, har en vuxen fått stå i oavbruten kökstjänst för att leverera grillade mackor i strid ström.

Med den här kontaktgrillen från Krups kan vi göra fyra mackor åt gången. Resultatet blir perfekt. Jag är barnsligt glad över denna köksmaskin, som vi inte ens bryr oss om att ställa undan mellan gångerna; så som det gärna blir med det man verkligen använder regelbundet.

Det är något så vansinnigt läckert att sätta tänderna i en frasig, grillad dubbelmacka, full av smält ost, rökt skinka och rejält med dijonsenap. Tänk att det kan vara så läckert med smält ost, till och med av den trista, mellanlagrade sort jag adrig annars frivilligt lägger på en smörgås? Skinkan, den kompromissar jag emellertid inte med. Den ska vara av välrökt helmuskel, och från manuell charkdisk.

Faktum är att en grillad macka, i all enkelhet, är något av det godaste jag vet. Hur många dubbelmackor som grillats sedan denna kontaktgrill införskaffades, det kan jag inte ens ge mig på att gissa. Många fler lär det bli.

Vi betalade strax under 400:- på Barkarby Outlet, vilket får sägas vara rena fyndet, då jag ser att samma grill kostar 850:- kronor på tretti.se. Som vår familj fungerar, kommer vi bokstavligt talat att slita ut maskinen i fråga. Den kommer få uttrycket trotjänare att låta som en underdrift.

Ibland har vi grillat surdegsmackor, men jag ska erkänna att det smakar väldigt gott även att grilla vanligt, simpelt köperostbröd.
Det kan vi tacka maillardeffekten för.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...