Ful men god soppa på svarta bönor

Om jag tittar tillbaka på de få inlägg jag publicerat det senaste dryga året, så dominerar (minst sagt) sopprecepten. Smaskens kanske tillfälligt har blivit en soppblogg? Detta är min variant på en soppa jag hittade hos Jamie Oliver, men anpassat efter vad som råkade finnas i vårt kylskåp. Jag vill dessutom passa på och nämna att korrekturläsningen av recept i Jamies kokböcker verkar minst sagt svajig numera. På sistone har jag stött på åtskilliga recept där jag varit tacksam över mina kunskaper och min erfarenhet av matlagning, så att jag kunnat undvika mindre lyckade resultat.

Nåväl, inget ont om den fantastiske Mr Oliver, hans gärning talar för sig själv. Det gör faktiskt också denna soppa, även fast en soppa med svarta bönor som huvudsaklig ingrediens inte direkt får något skönhetspris. Smaken är däremot inget att klaga över. Lagerblad och timjan kan tyckas som ett ovanligt val av kryddor för en soppa av denna typ, men de gör verkligen underverk med smaken. Röd, färsk chili kan ju vara allt ifrån tokstark till söt och mild, så var och en får helt enkelt själv smaka sig fram till något som passar de egna preferenserna.

Så här års är det lika gott att använda sig av fryst koriander i maten; den färska, fjösiga och hårt drivna som säljs i krycka kan på sin höjd tjäna som dekoration. Jag hade en liten bunt färsk koriander som kom med en låda från Årstiderna, och den fick hamna på soppan. I soppan tog jag ICA's frysta.

Jätteburken? Jo, vi är helt enkelt för lata för att koka bönor själva, och för snåla för att köpa småburkar. Därför blir det konserver av storköksmått som trängs i våra skåp.

Ful men god soppa på svarta bönor (4 stora eler 6 mindre portioner)
2 rödlökar, finhackade
2 selleristjälkar, finhackade
1 stor morot,fint tärnad
2 vitlöksklyftor, rivna
röd chili, finhackad (mängd efter styrka och smak)
0,5 tsk torkad timjan, smulad
2 lagerblad
olivolja
500 gram kokta, svarta bönor (motsvarar ungefär två normalstora konservburkar)
10-12 deciliter kraftig grönsaksbuljong
flingsalt
svartpeppar ur kvarn
3 msk finhackad koriander (fryst fungerar utmärkt)

färsk koriander till servering

1. Hetta upp olivolja i en emaljerad gjutjärnsgryta eller en rymlig kastrull.
2. Fräs röd lök, selleri, morot och vitlök tillsammans med chili flakes och timjan tills grönsakerna mjuknat.
3. Tillsätt lagerblad, bönor och en liter buljong; lägg på locket, och koka upp.
4. Låt soppan koka på medelvärme i en kvart.
5. Tillsätt koriandern, mixa soppan slät, späd eventuellt med mer buljong och smaka av med svartpeppar (och eventuellt salt).
6. Servera soppan med färsk koriander.

Jag har prövat fryst koriander från både Picard och ICA, och jag tycker ICA's är bäst av dessa två.

Majssoppa för alla årstider

Den här soppan hittade min man hos Jamie Oliver i vintras. Den lät för enkel för att vara sann och det är den - nästan. Vi har anpassat den efter vårt kök och vårt sätt att laga den, och soppan blev en sådan favorit (inte minst hos barnen) att den under vintern och våren 2016 förekom i stort sett varannan vecka på våra vardagsmenyer.

Nu hade vi inte lagat den på närmare två månader. Kanske var säsongen slut, tänkte jag. Då insåg jag att vi tidigare serverat soppan tämligen frugalt. Inget märkvärdigt. En tallrik varm soppa, en bit bröd. Inte ens lite smulat bacon uppepå.

Nu tänkte jag helt om. Jag tänkte salladslök, grön chili och koriander. Mer chili flakes i soppan. En majssoppa med någon sorts tex mex-flörtig approach. Faktiskt skulle den kunna vara en förrättssoppa, att servera som start på en grillkväll. Resultatet blev mycket bra, bortsett då från att jag inte fick tag på någon bra koriander, så den får ni helt enkelt föreställa er. Jag öste för övrigt på ännu mer av den finstrimlade salladslöken och hackade chilin när jag åt soppan.

Vi serverade soppan med quesadillas på enklaste vis, med köpt tacosås och rivna ostskalkar från kylskåpet. Löjligt gott. Och jag tackar Instagram och två trevliga förfrågningar för att receptet över huvud taget bloggas. Än finns det hopp.

Majssoppa för alla årstider (6 middagsportioner)
Soppan görs mycket enkelt vegetarisk genom att utesluta bacin och ersätta hönsbuljong med grönsaksdito. Den som önskar lite rökig smak men inte vill ha bacon, kan med fördel använda sig av liquid smoke eller kanske en liten gnutta rökt paprika.

0,5 pkt bacon, finhackat
1 gul lök, finhackad
chili flakes efter smak (ca 0,25 tsk)
olivolja
2-3 medelstora, tärnade potatisar (funkar även med färskpotatis)
ca 700 g fryst majs
ca 1 liter hönsbuljong
salt, peppar
1 dl vispgrädde

finstrimlad saladslök, hackad grön chili samt koriander till serveringen

1. Hetta upp olivoljan i en rymlig kastrull.
2. Fräs baconet med löken och chili flakes i oljan, tills löken mjuknat.
3. Tillsätt tärnad potatis och majs, och häll över 7 dl buljong.
4. Låt koka upp, och sedan småkoka 15-20 minuter tils allt är mjukt.
5. Smaka av med salt och peppar, runda av med grädden och mixa därefter soppan slät.
6. Späd soppan med mer buljong till önskad konsistens.
7. Servera soppan med tillbehören separata, och låt var och en själv ta för sig av salladslök, chili och koriander.

Kyckling med cashewnötter

Under vår vistelse i Thailand i somras var detta en mycket populär rätt hos barnen. Mild men ändå smakrik kyckling och generöst med cashewnötter - hur kan det gå fel?

Fram tills i söndags har jag inte funderat så mycket på att återskapa rätten här hemma, men i ett anfall av total brist på inspiration grävde jag djupt ned i minnet och plockade fram denna idé.

Resultatet blev mycket gott, och givetvis vill jag därför dela med mig av receptidén, väl medveten om att det redan vimlar av varianter på nätet. Strunt samma, för jag vill kunna återskapa just denna - vår - variant, när andan faller på.

Kyckling med cashewnötter
1 kilo kycklinglårfiléer, delade i munsbitar
neutral olja til stekning
1 röd paprika, strimlad
1 gul lök, skuren i tunna klyftor
1 paket sockerärtor, finstrimlade
2 vitlöksklyftor, finhackade
150 gram rostade, saltade cashewnöter
1 msk sesamolja
saft från en limefrukt
1 dl ostronsås

1. Hetta upp olja i en emaljerad gjutjärnsgryta eller en rymlig, tjockbottnad traktörpanna.
2. Fräs kycklingbitarna i den heta oljan i omgångar. Lägg dem i en skål.
3. Tillsätt mer olja i pannan, sänk värmen en smula, och stek lök, vitlök och paprika. När de mjuknat, tillsätt sockerärtorna.
4. Höj temperaturen, och blanda kycklingen med grönsakerna i pannan.
5. Tillsätt cashewnötter, sesamolja, limejuice och ostronsås. 6. Stek hastigt ihop alltsammans.
7. Servera omedelbart.

Sedani alla vodka fick mig på fall

Det känns närmast en smula symboliskt att 2015 års första blogginlägg är vegetariskt. Mindre symboliskt dock att det är en pastarätt.

Jag vågar påstå att vi sedan augusti 2014 ätit pasta färre än tio gånger. Orsaken till detta är så enkel spm att vi helt enkelt inte varit ett dugg sugna. Som den lustdrivna matlagare jag är vägrar jag laga middagsrätter som jag inte känner för; oavsett hur praktiska eller väletablerade de än må vara.

Jag minns inte vem av mig och min man som hittade inspirationsreceptet på Saveur, men jag tror det kan ha varit jag. Rätten i fråga låter löjligt enkelt, men det är något med vodkan som lyfter smakerna så oerhört och gör att de enkla ingredienserna smakar så gudomligt gott.

Chilihetta och en minsta sagt påtaglig smak av vitlök - men det är som att vodkan rundar av vitlöken och tar fram en fruktig ton, som vanligtvis döljs av dess styrka. Vi är inte precis är känsliga för stark mat, men jag råder den som ska laga detta att ta så mycket chili flakes som man själv tror sig klara av. Rätten ska ha hetta i sig, men chilin ska givetvis inte ta över. Sänd en tanke till hur färska dina chili flakes är och hur mycket du vanligtvis brukar uppskatta.

Oavsett - detta är rent ut sagt förbaskat gott. Originalets penne byter vi ut mot sedani, men det är givetvis en ren smaksak. En riktigt smakrik parmesan och fullgrädde i såsen är inget att kompromissa med. Låt dig inte avskräckas av den till synes orimligt stora mängden vitlök. Det blir gott - jag lovar.

När man äter så här löjligt prisvärd (läs billig) men ändå så oerhört välsmakande mat, kan man unna sig ett riktigt bra vin till. De två gånger vi hittills lagat sedan alla vodka har vi njutit av en flaska

Torricella (nr 7179). Jag rekommenderar det å det varmaste.

Sedani alla vodka (4 middagsportioner eller 8 primi piatti)
400 gram sedani
4 msk olivolja
1 tsk chili flakes (eller efter smak)
12 vitlöksklyftor, tunt skivade
1 burk hela, konserverade tomater
4 msk vodka vodka
i,5 dl vispgrädde
2 rågade dl finriven parmesanost
flingsalt
svartpeppar från kvarn
en rejäl nypa rörsocker
0,5 dl finhackad bladpersilja
parmesanost och svartpeppar till serveringen

Koka upp vatten och tillred pasta enligt anvisningar på paketet. Laga under tiden såsen: 1. Hetta upp oljan i en tjockbotnad kastrull eller en liten emaljerad gjutjärnsgryta.
2. Sänk värmen och stek sedan vitlöken med chilin, så att den mjuknar utan att ta förg.
3. Häll vodkan över vitlöken och blanda hastigt.
4. Tillsätt tomater och socker, och låt koka under i fem minuter, så att tomaterna reduceras. Tryck sönder tomaterna i kastrullen medan de kokar.
5. Tillsätt grädde och parmesan, och blanda.
6. Smaka av med salt och svartpeppar.
7. Stjälp upp pastan i en skål eller på ett serveringsfat; trö över den hackade persiljan, och servera omedelbart.

Japanskinspirerade kycklingbullar i teriyakisås

Det var en fredag för några veckor sedan, klockan var närmare halv sex, och vi stod som vanligt som förlamade av beslutsångest på lokala ICA. Min första fredagsinstinkt lyder numera laxfajitas - förvisso en alldeles strålande fredagsrätt året om, men nu besinnade jag mig. Jag kände att det bara vore för illa att falla för första idé som dök upp.

Det är sådana gånger jag tackar mig själv för att jag är en så flitig användare av Pinterest. Jag pinnar allt intressant i receptväg som dyker upp. På så vis kunde jag denna fredagskväll som så många gånger förr slita upp telefonen och leta mig fram till något som vid ett tidigare tillfälle fångat mitt intresse.

Just därför blev det dessa japanskinspirerade kycklingbullar. En blandning av flera receptidéer, som resulterade i en ny nivå av fredagskreativitet i köket. Strunt samma att maten inte stod på bordet förrän 20:15 (vi var tvungna att vila oss en stund när vi kommit hem efter pärsen på ICA). Det var gott - så gott at jag lagade samma rätt på nytt bara några dagar senare. Inte är det svårt heller - tvärtom. Pröva själv så får du se.

Japanskinspirerade kycklingbullar med ingefära, salladslök och sesamolja (6 personer)
2 tsk riven ingefära
1 vitlöksklyfta, riven
1 tsk sesamolja
2 stjälkar salladslök, finhackade + 1 salladslök till serveringen
1 sk flingsalt
några drag med vitpepparkvarnen
1 ägg
0,5 dl panko
500 gram kycklingfärs
1 dl teriyakisås
neutral olja till stekning

1. Blanda ingefära, vitlök, sesamolja, salladslök, salt, vitpeppar, ägg och panko i en rymlig skål.
2. Blanda ned kycklingfärsen med en gaffel så att det blir en smidig smet.
3. Forma smeten till bullar, till exempel med hjälp av två skedar. Lägg dem på en fuktad tallrik.
4. Hetta upp oljan i en stekpanna. Stek kycklingbullarna i 3-4 minuter i omgångar, på medelvärme, tills de fått vacker färg och blivit genomstekta. 5. Lägg tillbaka alla kycklingbullar i stekpannan. hlj temperaturen, och häl över teriyakisåsen. Låt såsen koka in.
6. Stjälp upp i en tallrik och strö över finstrimlad salladslök vid serveringen.

Servera med jasminris, samt mer teriyakisås till den som så önskar. Vi tyckte chili- och sesamstekt spenat, samt gurksallad med risvinäger, var goda tillbehör.

Någon sorts Khao Soi

Det har på många sätt varit en märklig och högst stimulerande mathöst. Min mesta inspiration har jag hittat på omvägar; bland annat har jag omtolkat och Smaskensfierat recept från Bon Appètit. Just detta recept från The Kitchn som gav mig och min familj Khao Soi (vilket jag för övrigt fick anpassa och fördubbla för att det skulle räcka åt oss), det fick mig att leta vidare.

Jag är en smula kluven till den matsnobbism jag tycker präglar de som alltför kategoriskt avfärdar lokala variationer och anpassningar. Det är tillräckligt svår eller omöjligt med att försöka återskapa en rätt på en annan breddgrad - du kan aldrig få den att smaka exakt som den gjorde när du åt den på plats. Rätter som anpassas efter sin nya kontext är kanske inte genuina, men de kan faktiskt vara en sorts hyllning till originalet. Så gott man kan - helt enkelt.

Jag har aldrig varit i norra Thailand, jag har inte ätit Khao Soi bågen annanstans än i´hemma hos mig själv. Jag har emellertid läst denna artikel i Saveur, samt denna på Serious Eats och kan därmed konstatera att jag vet egentligen inte vad det är jag lagat.

Jag må vara osäker, men det jag vet är att detta är löjligt gott. Enkla ingredienser, samt frivilliga tillbehör. En rätt som redan efter bara två tillagningar är omåttligt populär hos hela familjen. En rätt att lita på, helt enkelt. Oavsett nivån av autenticitet.

Någon sorts Khao Soi (6 portioner)
1 kg lårkycklingfiléer
smakneutral olja
1 msk röd thailändsk currypasta
2 msk madras curry
6 vitlöksklyftor, finhackade
1 dl finhackad schalottenlök (cirka fyra stora)
1 burk Kung Markatta cocosmjölk
2 tsk rörsocker
1 msk fisksås
1 struken sked Maizenamjöl till redning

Tillbehör
1 dl neutrala jordnötter, torrostade
2 salladslökar, tunt skivade
koriander
friterad schalotenlök (se tillagningsbeskrivning nedan)

1. Putsa kycklinglårfiléerna och skär i munsbitar-
2. Hetta upp olja i en tjockbottnad traktörpanna eller emaljerad gjutjärnsgryta.
3. Tillsätt curruypasta, curry, vitlök och schalottenlök. Fräs på medelvärme tills löken mjuknat.
4. Tillsätt kycklingen och bryn runtom.
5. Häll över cocosmjölken och blanda. Tillsätt fisksås och rörsocker.
6. Låt småkoka under lock på medelvärme i 10 minuter.
7. Red av genom att ta sås ur grytan och vispa samman med maizena. Häll tillbaka i grytan, blanda och låt puttra helt kort tills såsen tjocknat en liten smula.

Friterad schalotenlök - ett fantastiskt tillbehör
4 schalottenlökar
cirka 0,75 dl smakneutral olja (eller en rejäl bottenskyla

1. Skiva schalottenlöken tunt.
2. Hetta upp olja i en kastrull.
3. Blanda i schalottenlöken, rör om flitigt och tillaga på högsta värme tills löken blivit krispig och gyllenbrun.
4. Plocka upp schalottenlöken ur kastrullen och låt den rinna av på hushållspapper.

Inför måndagen - överraskande läcker soppa på broccoli och grönkål

Jag lagade denna soppa i månadsskifte mars-april; en kväll då jag plötsligt insåg att jag inte hade någon lunch planerad inför nästkommande dag. Klockan var för mycket för att jag ens skulle orka tänka tanken att åka och handla. Det fick, som så många gånger förr, bli en soppa baserad på vad som råkade finnas hemma.

Tur var väl det, för denna oansenliga, helt vegetariska soppa är beviset för att man med några få, enkla ingredienser kan åstadkomma något vansinnigt gott. Enda kruxet är nog att du måste gilla broccoli och grönkål - men, vem gör inte det?

Nu för tiden har jag nästan chiliflakes i allt. Det är verkligen inte så att det alltid är fråga om några större mängder. Jag är inte ute efter någon egentlig chilihetta; snarare vill jag ha en liten underton av chili - en mullrande bordunstämma av värme.

När jag serverat mig själv soppan som jobblunch, har jag kompletterat den med nymald svartpeppar och generöst med finriven parmesanost. Slutligen har jag ringlat över fruktig olivolja. Det skulle kunna fungera lika bra med pecorino, ja, jag tror säkert att mozzarella bruten i mindre bitar bitar skulle fungera med soppan.

Detta var en soppa jag njöt av vid många jobbluncher. Jag var nästan lite ledsen när den tog slut. Den fungerar även som vårmat, trots att säsongen för soppa kanske för vissa tar slut när vinter går över i vår. Just efter denna småkyliga helg känns den återigen helt rätt.

Soppa på broccoli och grönkål (6 lunchportioner)

1 stor gul lök, finhackad
2 vitlöksklyftor, finhackade
0,25 tsk chili flakes
olivolja
0,5 dl vitt vin
8-10 deciliter kraftfull grönsaksbuljong
500 gram broccoli, tinad
400 gram grönkål, tinad
salt och nymald svartpeppar

parmesan, nymald svartpeppar och fruktig olivolja till serveringen

1. Heta upp olivolja i botten av en rymlig kastrull.
2. Fräs gul lök vitlok och chili flakes mjuka i oljan, utan att de tar färg.
3. Häll över broccoli och grönkål, och blanda runt grönsakerna.
4. Häll över vitt vin och cirka åtta deciliter kraftfull grönsaksbuljong.
5. Koka up soppan, och låt den koka på medelvärme i cirka 20 minuter, eller tills broccolin mjuknat.
6. Stöt i kastrullen med en potatisstöd, så att broccolibuketterna mosas en smula, och blir mer finfördelade.
7. Smaka av soppan med salt och nymald svartpeppar. Servera med parmesan, nymald svartpeppar och fruktig olivolja.

Robertson loves sill - Parmesanpanerade sillfiléer med tomat-, kapris- och chilisalsa

April månads råvara i Robertson loves Sweden är, som jag tidigare nämnt, sill. Vin och sill, kan det verkligen fungera? Jag kan bara tala för mitt eget recept, och det fungerade alldeles väldigt bra.

Jag tänkte mig, så snart jag fått veta råvaran, bortom de för mig sedvanliga sätten att tillaga sill. Jag ville ha andra smaker än de klassiska. Att parmesanpanera är enklare än man kan föreställa sig, och resultatet blir verkligen läckert.

Den lilla salladen på tomat, kapris och röd chili toppas med flingsalt och pepprig olivolja, och detta tillbehör kompletterar verkligen fisken. Robertson Chardonnays fruktiga smak gifter sig slutligen fint med sältan och syran i maten. Har ni inte stekt sill på liknande sätt tidigare, så pröva absolut min idé. Den gjorde till och mig positivt överraskad.

Parmesanpanerade sillfiléer med tomat-, kapris- och chilisalsa (4 portioner)

600 gram sillfiléer
1 dl vetemjöl
2 dl parmesanost, finriven
1,5 dl ströbröd (gärna hemmagjort)
3 ägg
2 tsk flingsalt
0,5 tsk svartpeppar från kvarn

olivolja att steka i

<7p> Salsa
500 gram körsbärstomater, finhackade
5 msk kapris
1 röd chilifrukt, urkärnad och finhackad
flingsalt
olivolja

(eventuellt surdegsbröd och olivolja till serveringen)

1. Börja med att förbereda ingredienserna till salsan. De bör inte blandas sammanförrän strax innan den ska serveras, annars kan den lät upplevas som blöt och mosig.
2. Knäck äggen i en vid skål, och vispa dem lätt.
3. Blanda parmesan och ströbröd i en annan vid skål. Krydda med flingsalt och svartpeppar.
4. Lägg sillfiléerna i en plastpåse, och häll i vetemjölet. Knyt till påsen och knåda försiktigt runt sillfiléerna i den, så att mjölet fördelas jämnt.
5. Tag upp sillfiléerna ur påsen, och skaka av eventuellt överflödigt mjöl.
6. Hetta upp olivolja i en teflonpanna.
7. Doppa två sillfiléer i taget i vispat ägg, och därefter i parmesanblandningen.
8. Lägg de panerade sillfiléerna i stekpannan när oljan blivit het. Sänk temperaturen, och stek cirka två minuter på varje sida, eller tills sillfiléernas panering blivit gyllenbrun.
9. Varmhåll de stekta sillfiléerna genom att täcka över dem med ett lager hushållspapper (som absorberar fukt) och alufolie, medan samtliga steks.
10. Blanda slutligen samman ingredienserna till salsan. Servera på individuella tallrikar. Lättrostat surdegsbröd och en smakrik olivolja är gott som tillbehör.

April månads råvara i kampanjen Robertson loves Sweden är - som ni vid det här laget förstår - sill. Missa inte möjligheten att tävla och vinna en stavmixer med tillbehör från Kitchen Aid.

För att delta i aprilmånads tävling tar du helt enkelt en Instagrambild på en maträtt med månadens råvara och taggar den med #robertsonloves #sill och #vasterbottensost.

Regler hittar du här på hemsidan.

Sedani med salsiccia, vitt vin, grädde och blåmögelost

Vi är en pastafamilj. Pasta är alltid högst upp på min mentala matlista. Detta avspeglar sig givetvis även här i bloggen. Vi har många familjefavoriter, och det känns ibland som att vi äter vår favorit salsicciaragu en gång i veckan.

Nätet svämmar över av recept, det vet vi alla. Konsten är att lyckas plocka russinen ur kakan, och hitta de riktiga godbitarna. Inte heller denna gång kan jag ta åt mig äran av receptet, då det var min man som föreslog at vi skulle pröva denna för oss nya variant på pastasås med salsiccia.

Vi har köpt mycket salsiccia från den latinamerikanska köttdisken i Hötorgshallen. Köttet i korvarna är svenskt (butiken säljer enbart svenskt kött), och de är verkligen riktigt goda.

Vi avvek från receptet vi inspireras av, då vi ökade mängderna av såsens ingredienser. Resultatet blev en krämig och smakrik pasta, där salsiccian lyftes av mögelosten utan att osten för den skull blev för dominerande.

Vi kunde gott tagit mer oregano, och det uppmanar jag därför alla att göra som eventuellt vill pröva att själva laga till receptet.

Sedani med salsiccia, vitt vin, grädde och blåmögelost (4 generösa portioner)
400 gram sedani
2 msk olivolja
4 stora, färska salsicca
200 gram blåmögelost
1 dl vitt vin
1 dl vispgrädde
2 msk färsk oregano, hackad
Maldon Salt, Svartpeppar

1. Koka upp vatten till pastan.
2. Hetta upp olja i en generös traktörpanna eller emaljerad gjutjärnsgryta.
3. Tag av skinnet från salsiccian, och fördela i köttbullsstora ned bitar i pannan.
4. Stek salsicciabitarna tills de är genomstekta.
5. Häll ned pastan i vattnet.
6. Häll det vita vinet över salsiccian, och låt koka ihop tills hälften av vinet återstår.
7. Blanda i grädde och oregano, och låt koka ihop under några minuter.
8. Smula i osten, och blanda tills den smält ned i grädden.
9. Smaka av med salt och svartpeppar.
10. Spara en mugg av kokvatnet när det är sags att hälla av vattnet från pastan.
11. Häll tillbaka den avruna pastan ned i kastrullen den kokade i.
12. Tillsätt salsicciablandningen, rör om, och späd med små slattar av kokvattnet tills konsistensen blir krämig; vare sig för torr eller för blöt.
13. Servera omdeelbart, med svartpeppar och parmesan som tilbehör.

Robertson loves Sweden - Mac and cheese på Västerbotensost med pancetta, örter och ugnsrostade tomater

I går skrev jag om upplägget kring och bakgrunden till mitt samarbete med Robertson. Den första råvaran i mitt samarbete med PrimeWineGroup och Robertson är Västerbottensost, och den använde jag mig av för att smaksätta en riktigt episkt god mac and cheese - (helt enkel, amerikans makaronilåda, om man så vill).

Utöver den smakrika och goda osten smaksatte jag rätten med pancetta och örter, för att ge ännu mer smak och karaktär. Den toppas av ugnsbakade, mustiga tomater, och jag kan lova er att detta är comfort food som tilltalar de flesta. Samtidigt med en lite elegantare twist, som i mitt tycke höjer rätten från vardagsmat till lördagsmiddag.

Jag är alltid väldigt selektiv i mitt val av pasta, och just i detta fall ansåg jag att sedani var det bästa valet. Det är en kort pasta som binder såsen fint, och vars egenskaper gör att den pasar särskilt bra just i pastagratänger.

Till vår mac and cheese drack vi Robertson Cabernet Sauvignon, och det hela var en minst sagt tilltalande lördagsmiddag. Jag rekommenderar er att pröva detsamma. Så mycket känsla av comfort food än mac and cheese går knappast att åstadkomma.

Mac and cheese på Västerbottenost med pancetta, örter och ugnsrostade tomater
400 gram sedani (eller andra pastarör av durumvete)

Ostsås:
3 msk smör
3 msk vetemjöl
4,5 dl gammaldags mjölk
3 msk frysta, hackade provencalska örter
3,5 dl riven Västerbottenost + 1 dl att strö över
salt och svartpeppar
150 gram pancetta, hackad

350 gram romanticatomater (små kvisttomater)

1. Koka pastan i saltat vatten efter anvisningar på paketet. Låt den rinna av och sköljd den därefter med kallt vatten så att den svalnar och inte klibbar.
2. Sätt ugnen på 225 grader och smörj en ugnsfast form.
3. Smält smöret i en kastrull. tag kastrullen av värmen, och vispa ned mjölet. Späd med mjölken lite i taget, och vispa tills allt blandat sig.
4. Koka upp såsen under omrörning. Rör sedan ned örter och riven Västerbottenost. Smaka av med salt och svartpeppar.
5. Fräs den hackade pancettan i en stekpanna så att den får lite färg. Blanda ned i såsen.
6. Blanda slutligen pasta och ostsås. Häll ned i den smorda ugnsformen och strö över resterande mängd Västerbottenost.
7. Gratinera i mitten av ugnen i 20 minuter. Lägg sköljda kvisttomater i en smord liten ugnsform och ställ in i ugnen efter att 10 minuter gått.
8. Avsluta tillagningen med att köra grillfunktion i några minuter så att ytan blir vackert gyllenbrun.
9. Lägg på de ugnsbakade tomaterna när rätten ska serveras.

http://www.robertsonlovessweden.com/

Missa inte möjligheten att tävla och vinna en Kitchen Aid För att delta i mars månads tävling tar du helt enkelt en Instagrambild på en maträtt med månadens råvara och taggar den med #robertsonloves och #vasterbottensost. Varje månad dras en ny vinnare. Regler hittar du här på hemsidan.

Mer orecchiette - med grönkål och cannelinibönor

Nu hamnar vi i kategorin "goda rätter jag faktiskt trodde att jag för längesedan bloggat om". Hur det nu skulle ha gått till. Inlägg bloggar sig inte av sig själva.

Jag försöker ta mig själv i kragen. Strävar efter att få samma avspända och självklara inställning till Smaskens.nu som jag har till Smaskens på Facebook. Kanske är det ett tecken i tiden att bloggformatet börjar kännas lite otympligt och obekvämt? Vad mig anbelangar så har jag hittills inte hittat något annat sätt för att förmedla mig.

Strax inan jul bloggade jag om bruschetta med grönkål och canelinibönor. Detta var väldigt gott, men det blev trots god aptit ändå över grönkål och bönor. Dagen efter värmde vi på blandningen, tillsatte grädde, och blandade med nykokta orechiette. Hur gott som helst.

Jag vet inte hur god tillgången är på grönkål i butik just nu? Nog är den i säsong, men så rikliga mängde som kring jul tror jag knappast butikerna tar in. Detta receptförslag fungerar såväl med grönkål som med spenat. Bönorna ger både god smak, mättnad och tillskott av protein. Den gamla vegetarianen i mig hade definitivt behövt mer mat av denna kaliber när det begav sig (jag var vegetarian mellan 15 och 20 års ålder och åt erbarmligt proteinfattig, kolhydratstin mat.)

Orecchiette med grönkål och cannelinibönor - en receptidé
(2 generösa portioner)
Spenat mjuknar på några sekunder, medan grönkål behöver längre stektid. Om du använder spenat kan det vara lämpligt att först fräsa på vitlök och chiliflakes, och därefter tillsätta spenaten.

250 gram orecchiette
150 gram färsk grönkål; ansad, sköljd och finhackad
(eller 300 gram färsk spenat)
1 burk canelinibönor, sköljda och avrunna
smör och olivolja
0,25 tsk chili flakes
1 vitlöksklyfta, finhackad
0,5-1 dl vispgrädde (mängd efter smak)
rikligt med långlagrad parmesanost
havssalt
svartpeppar från kvarn

1. Koka pastan efter anvisningar på paketet, medan du förbereder grönsakerna.
2. Hetta upp smör och olivolja i en stekpanna, och fräs grönkålen eller spenaten med vitlök och chili flakes tills den mjuknat. 3. Tillsätt bönorna, och låt dem bli varma. Mosa eventuellt en mindre mängd av bönorna i pannan.
4. Tillsätt vispgrädde, och låt koka in.
5. Smaka av med salt och svartpeppar.
6. Blanda omedelbart med avrunnen, nykokt pasta.

Orecchiette med romanesco och parmesankräm

Orecchiette av märket De Cecco är nu officiellt min favorit bland korta pastasorter. Sedan jag upptäckte denna pastasort har jag velat äta den mest hela tiden. I nuläget köper vi den i en liten italiensk delikatessbutik i Hötorgshallen. Säkert fins den på annat håll, men jag har inte tid att leta. I de matvarubutiker jag til vardags frekventera finns den i varje fall inte.

Härom dagen fanns fantastiskt fin romanescokål i matbutiken nära min arbetsplats. Dena kål är i sig så vacker att dess skönhet är skäl nog att köpa hem den. Givetvis hade jag ändå en matplan. Planen bestod i att skära itu kålen och dela den i munsbitar, koka dessa al dente och därefter blanda dem med parmesankräm och nykokta orechiette.

Ibland blir matplaner inte riktigt som man tänkt sig. Detta kan vara både bra och dåligt. Just i detta fall blev jag närmast lyriskt nöjd. Jag föreställer mig att det borde gå bra att laga till broccoli på samma sätt. Blomkål tror jag inte riktigt på i denna kontext. Det skulle bli för blekt, och smakerna för mjäkiga.

Jag skriver samma sak som jag skrivit många gånger förut: "en ny vardagsfavorit", "jag kommer laga detta snart igen". Enda problemet är att det inte alltid är så enkelt att hitta romanesco. Så, om du stöter på den - slå till.

Parmesankrämen komer från Gattimondo. Jag köper den i butiken Mi Piace i Nacka. Om du inte har möjlighet att få tag på denna parmesankräm, så ersätt den med finriven, långlagrad parmesanost av god kvalitet. Se receptet för ytterligare beskrivning.

Orecchiette med romanesco och parmesankräm (2 generösa portioner)
500 gram romanesco
250 gram orecchiette
4 msk parmesankräm eller 1 dl finriven, långlagrad parmesanost och 2 msk olivolja
svartpeppar ur kvarn
pepprig olivolja

1. Bryt isär romanescon i buketter och skär dessa i munsbitar.
2. Lägg romanescon i saltat, kokande vatten och tillaga tills den mjuknat, men fortfarande har kvar spänst.
3. Koka under tiden orechiette. Tag undan en kopp av kokvattnet innan du häller av det från pastan. För tillbaka pastan till kastrulen den kokat i.
4. Rör ned parmesankräm eller riven parmesan och olivolja i den nykokta pastan, så att allt blandas väl.
5. Vänd ned romanescon och ringla ned lite olivolja. Smaka av med svartpeppar.

Macaroni and cheese, och en motvillig matbloggare

Det var sex dagar sedan sist, men - här har ni mig igen. Den numera något motvilliga matbloggaren. Om någon skulle fråga mig vad jag gör i stället för att blogga, så skulle jag svara att jag inte riktigt vet vart tiden tar vägen. Visst gör jag mer av sådant jag inte gjorde för bara några månader sedan, såsom att träna och att läsa skönlitteratur, men det är inte hela förklaringen.

Kanske letar jag efter en annan uttrycksform? Inget är omöjligt, men i nuläget är det Smaskens som gäller; bloggen jag tycker så hemskt mycket om och som varit en så stor och viktig del av mitt liv i så många år.

När jag inte bloggat regelbundet på ett tag, då tappar jag rutinen. Jag känner mig lite osäker. Kanske är det då en smula passande att det som tillagades här i kväll var äkta amerikansk comfort food. Givetvis från grunden, inga halvfabrikat så långt ögat kunde nå. Receptinspirationen hittade min man här, och jag kan skriva under på att lovorden i blogginlägget som länken leder till inte på minsta vis är överdrivna.

Detta var grymt gott. Barnen jublade. Vi vuxna fnissade nästan av lycka - kan det smaka så här bra av något så enkelt som pasta (vi använde sedani), ost och ostsås? Ja, det kan det. Colemans senapspulver, rökt paprikapulver och svartpeppar gav såsen en riktigt pikant smak. Osten bestod av diverse skalkar från lagrade ostar.

Denna amerikanska klassiker har nog en chans att bli en klassiker även i vårt kök. En av våra barns absoluta favoriträtter är stuvade, gammaldags makaroner. Jag tror nästan att makaronerna fick konkurrens i kväll.

Macaroni and cheese
Jag har cupmått till mitt förfogande. För den som inte har det kan jag nämna att i cup motsvarar cirka 2,4 deciliter.

400 gram makaroner, sedani eller annan kort, rörformad pasta
3 msk smör
3 msl vetemjöl
1 tsk Colemans senapspulver
2 krm starkt, rökt paprikapulver
0,5 tsk salt
nymald svartpeppar efter smak
2,5 cups gammaldags mjölk
3 cups grovt riven lagrad ost
paprikapulver till dekoration

1. Koka pastan efter anvisningar på paketet. Häll av vattnet, och kyl sedan pastan genom att skölja den kallt vatten.
2. Lägg tillbaka pastan i kastrullen. Slunga den med en klick smör så att den inte klibbar ihop.
3. Sätt ugnen på 200 grader och smörj en ugnsfast form.
4. Smält smöret i en kastrull. Tag kastrullen från plattan, och vispa ned vetemjöl, senapspulver, rökt paprikapulver, peppar och salt.
5. Häll i mjölken, och blanda väl. Koka upp såsen under omrörning, så att den tjocknar.
6. Rör ned 2 cups riven ost i såsen, och blanda så att den smälter och blandas helt med såsen. 7. Blanda såsen med pastan i kastrullen.
8. Häll hälften av pastablandningen i ugnsformen. Strö över hälften av den resterande rivna osten. Lägg på resten av pastablandningen och avsluta med ett lager ost. Strö över paprikapulver.
9. Ställ in ugnsformen i mitten av ugnen, och tillaga i 20 minuter. Vrid därefter upp till 250 grader samt grilleffekt, så att ytan blir läckert gyllene.
10. Låt svalna 10 minuter innan serveringen.

Pappardelle med bacon, salladslök och grädde

Helgen som gick har vi njutit av två helt fantastiska pastarätter. Här kommer den första av dessa. Rätten är en variant på detta recept Bon Appetit, som hittills i år varit överlägset bäst på att förse mig med inspiration.

Det är egentligen märkligt hur så få och enkla ingredienser kan resultera i något så makalöst gott. En av anledningarna till att det blev så bra som det blev är faktiskt att jag prövade en ny sorts bacon. Inget exklusivt, bara en oväntat bra produkt från ICA.

Ja, faktiskt, detta torrsaltade bacon rökt på alspån överträffade mina förväntningar på bacon man kan köpa i en vanlig matvarubutik. Fin smak, fast i konsistensen och inte en massa vatten som läcker ut när man steker det. Med beröm godkänt, helt enkelt.

Vårlöken kan ersättas med fin purjolök. Vitlök, timjan, grädde och parmesan - hur skulle det kunna gå fel? Pastan spänstig och al dente, så klart, annars fungerar det inte att blanda den med såsen. Såsen ska för övrigt inte vara alltför riklig, då dränker den pastan, och gör den obehagligt blöt.

Laga detta. Pröva detta. Jag kan inte tänka mig att ni blir anat än nöjda.

Pappardelle med bacon, salladslök och grädde
500 gram pappardelle
2 paket bacon, finhackad
1 stort knippe salladslök, strimlad
1 vitlöksklyfta, finhackad
1 tsk torkad timjan
2 dl vispgrädde
1 dl finriven parmesnost
nymald svartpeppar

1. Sätt på pastavatten. 2. Värm en emaljerad gjutjärnsgryta, och bryn baconet i omgångar. Låt baconet rinna av.
3. Fräs salladslök och vitlök i pannan i resten av baconfettet.
4. Lägg i pastan i kastrullen.
5. Häll tillbaka baconet i pannan, och rör ned grädden. Smula över timjan, och låt såsen koka upp.
6. Låt såsen småputtra några minuter och blanda sedan ned parmesanen. Smaka av med svartpeppar.
7. Häll av pastan, och blanda den genast ned den i såsen.
8. Servera omedelbart med mer parmesanost och svartpeppar.

Stekt kyckling och nudlar med five spice, chili, ingefära och koriander

En kväll i veckan som gick tröttnade min man på att vi så ofta faller till föga för gamla familjeklassiker. Ibland måste man orka utmana sig själv även en vardagkväll, resonerade han, och bläddrade i Jamie Olivers kokbok Jamies dinners för inspiration. Där fann han ursprunget till det som utmynnade i vår delikata middag. Det tackade jag för - själv kunde jag nämligen inte komma på något mer upphetsande än pasta med tomatsås. Man kan inte alltid vara på topp.

Vi valde att steka häften av chilin separat, tillsammans med vårlöken, för att kunna skona våra mindre barns smaklökar. Rätten var ganska kryddstark i sig, så ta det försiktigt med five spice om du känner dig osäker.

Stekt kyckling och nudlar med five spice, chili, ingefära och koriander
500 gram kycklingkött
1-2 tsk five spice
neutral olja
0,5 dl japansk soja
2 msk flytande honung
2 röda chilifrukter, finhackade
4 vårlökar, strimlade
färsk ingefära, skivad - efter smak
400 gram äggnudlar
1 kruka koriander

1. Strimla kycklingköttet.
2.Hetta upp olja i en stekpanna, och bryn köttet i omgångar, tillsammans med hälften av den röda chilin, ingefäran och five spice.
3. Lägg över kycklingen i en skål, och hetta upp lite mer olja i stekpannan. Fräs hastigt resterande mängd chili tillsammans med den strimlade vårlöken. Tag ur pannan.
4. Tillaga nudlarna efter anvisningar på paketet.
5. Lägg tillbaka kycklingen i pannan och tillsätt, sojan och honungen. Blanda och rör sedan ned nudlarna. Värm på tillsammans med nudlarna under omrörning.
6. Lägg upp på ett generöst serveringsfat, strö över chili- och vårlöksblandningen samt koriander. Servera omedelbart.

Frysfyndssalsa

Den senaste månaden har vi vid ett flertal tillfällen tillagat så rikligt med mat att vi ätit samma rätt två dagar i rad. Hur tråkigt det än må låta, kan jag försäkra er om att det inte enbart var av praktiska skäl, utan faktiskt, helt ärlig, för att rätten i fråga smakade så gott att det kändes onädigt att frysa in eller spara i kylskåpet till senare i vackan.

Vid ett av dessa tillfällen stod kycklingfajitas med kidneybönor på menyn. Vi hade lite ont om grönsaker, och kände inte för att åla och kompletteringshandla. I stället grävde jag djupt i frysens mest dunkla hörn, och hittade ett paket ananasbitar. I kykskåpet fanns lime och röd chili, och resultatet blev denna rätt så vackra och faktiskt riktigt goda lilla salsa.

Jag har mycket blandade känslor inför frukt i maten, men det här, det fungerade faktiskt klockrent bra. Detta fånigt enkla, snabbt improviserade recept förtjänar att spridas. Om ni inte gillar ananas, fungerar det för övrigt lika bra med nektariner eller persikor.

Frysfyndssalsa
Skulle det nu råka förhålla sig så att ni inte vill äta frukt med era fajitas, så servera härligheten som dessert med en klick yoghurt. Det smakar alldeles utmärkt bra, det också.

200 gram fryst, tärnad ananas
saften från 0,5 stor lime
liten, röd chilifrukt, urkärnad och finhackad
flingsalt

1. Tina ananashacket.
2. Pressa över lime och blanda med chili.
3. Smaka av med flingsalt.

Sent om sider - en ny (fläskfärsbaserad) familjeklassiker

Detta är inte den första period då jag legat lågt på bloggfronten, och inte heller den sista. Jag tänker inte urskulda mig, men jag är medveten om att det inte är lika roligt att följa en oregelbundet och glest uppdaterad blogg som det är att följa en mer aktiv.

Nu finns det hopp om livet - ljusare dagar, ny inspiration och lust att laga något annat än den tunga vintermaten. Jag är (säkerligen i likhet med de flesta av er) mäkta besviken på våren, så som den hittills tett sig. I mitt fall tror jag det handlar om bristande verklighetsuppfattning. Jag tror nog, innerst inne, att jag bor i ett land där gräsmattorna ska lysa gröna och vårblommorna frodas i början av april. Vilket skämt. Efter att ha tilöbringat påskhelgen i ett snö- och isfritt Göteborg, var det med dystra känslor jag återsåg Stockholms snöhögar och isklädda gångvägar. Det är så långt kvar till det jag kallar vår.

Vad ska vi roa oss med under tiden? Själv tänker jag dela med mig av en ny familjeklassiker. Den tillagades för över en vecka sedan, och lovade på Facebook att dela med mig av receptet. Sent om sider kommer det, en fånigt enkel men rasande god pastasås på fläskfärs, kryddad med bland annat vitt vin, sött, rökt paprikapulver och chili. Frågan är ändå om inte det var den generöst tilltagna mängden nymald svartpeppar ao verkligen lyfte rätten?

Min glädje över den goda måltiden var särskilt stark då den just vid det aktuella tillfället tillagades enbart av vad kyl,frys och skafferi hade att erbjuda. Det är alltid lika barnsligt tillfredställande.

Pastasås på fläskfärs med vitt vin, rökt paprika och chili
500 gram fläskfärs (20% fett, annars får det vara)
olivolja
2 schalottenlökar, finhackade
3 vitlöksklytor, rivna
1 tsk sött, rökt paprikapulver
0,5-1 tsk chiliflakes (efter smak
1 dl vitt vin
1 burk konserverade körsbärstomater
4 msk trippelkoncentrerad tomatpuré
1 dl vatten
mycket generöst med nymald svartpeppar
salt
0,5 tsk rörsocker
0,5 fl bladpersilja, finhackad

1. Hetta upp olovolja i en emaljerad gjutjärnsgryta. Fräs försiktigt schalottenlök och vitlök, utan att de tar färg.
3. Tillsätt fläskfärsen, och fördela den i grytan med en trägaffel medan den bryns.
4. Tillsätt paprikapulver och chiliflakes, och fräs någon minut
5. Häll över vinet, och låt det koka in nästan helt.
Tillsätt tomatkonserv, tomatpuré och vatten. 6. Salta, strö över sockret och krydda med svartpeppar - mycket generöst.
7. Låt såsen puttra under lock, på låg värme, i cirka 15 minuter.
8. Tag av locket, och låt såsen koka ihop på låg i ytterligare cirka 15 minuter. Blanda ned bladpersiljan mot slutet av tillagningen.
9. Smaka av med salt och förmodligen mer svartpeppar.

Mezze maniche med soffritto, pancetta och kikärtor

Herregud. Jösses. Vad är det som händer? Vissa dagar glömmer jag nästan bort att jag har en matblogg. Vi äter god mat varje dag, men just nu är det gamla klassiker som gäller. Nästan inget nytt. Vad finns då att blogga om?
Tack och lov infann sig lusten att pröva något nytt; ett recept jag fann i senaste numret av Bon Appètit. Vi lät oss inspireras. Nu blev vår version inte lik originalet - jag undrar faktiskt en smula ver hus receptmakarna formulerat sig. Oavsett detta, så blev rätten rent djävulusiskt god. Löjligt god.

Hur bra kan det bli, när basen är så löjligt enkel som soffritto, en gnutta chili, pancetta och vitt vin? Hur bra som helst, uppenbarligen. Med tillägg av tomatpuré och kikärtor skapades en rätt som var så smakrik och läcker att jag fann mig själv famla efter ord för att beskriva dess smaker.

Stora ord, jag vet, men som min man så klokt sade - vete och kikärtor är ju de ursprungliga grödorna, det som de första bofasta jordbrukarna odlade. Soffritto är i sin tur basen i många italienska rätter. Grunden. Hur kan det bli annat än läckert?

Det vita vinet och pancettan lade vi själva till. Jag vet inte hur nödvändiga desssa ingredienser egentligen är för smaken. Om man tar bort dem, och tänker sig ett scenario med en betydligt mindre lat person än jag; sådan jag var när jag var yngre, och kokade alla baljväxter jag åt - ja, då är detta plånboksvänlig studentmat.

Om pastan är äggfri, ja, då är det till och med veganmat. Helt oavsiktligt - jag eftersträvar ite en dylik kosthållning.

Fast, jag själv vill inte utesluta pancettan och vinet. De kännetecknar i alltför hög grad min matlagning. Låt er inte avskräckas av rättens något fula yttre. Jag har lagt ala fotografiska ambitioner på is. Så här såg maten ut, strax efter sju i måndags kväll. Vackert så.

Mezze maniche med soffritto, pancetta och kikärtor
500 gram Mezze maniche
100 gram pancetta, fint tärnad
olivolja
1 gul lök, skalad och kvartad
1 medelstor morot, skalad och slantad
1 selleristjälk, slantad
4 vitlöksklyftor, delade
1 dl vitt vin
0,5 dl bladpersilja (ett litet knippe
0,5 tsk chili flakes
flingsalt
2 msk tomatpuré
2 burkar kikärtor, väl sköljda

1. Lägg lök, morot, selleri, vitlök och vitt vin i en matberedare eller mixer och finfrdela till en slät massa. 2. Värm en liten smula olivolja i en gryta, och fräs pancettan. Tillsätt grönsaksblandningen efter några minuter, och fortsätt fräsa på medelvärme.
3. Koka upp vatten till pastan.
4. Tillsätt kikärtorna, tomatpuré och två deciliter vatten. Låt småputtra i 10-15 minuter. Soäd med ,er vaten vid behov.
5. Tag ifrån cirka 1,5 av blandningeb och mixa slätt. För tillbaka i grytan och blanda väl.
6. Häll av vattnet från pastab, men spara någon deciliter. Blanda därefter pastan med kikärtsröran, och späd med kokvatten till smidig konsistens. Servera omedelbart.

En räddande ragu i februari

Det här är verkligen inte min favoritperiod på året, det ska gudarna veta. Fastän dagarna blir längre och ljusare, är jag mer frustrerad än i mörkaste november. Inspirationen är inte på topp, och vardagsmaten blir därefter. Tur då att vi är två matlagare i familjen; två som kan turas om att försöka variera födointaget en smula, så att vi inte lever på enbart långagat fläsk och tomatsås.
Detta recept är en variant på en variant på en variant, men likafullt en mycket bloggbar måltid. Min man utförde själva tillagningen, men idén var vår gemensamma. Och hur kan det bli fel med nötfärs, rosmarin vitlök, tomat och grädde? Det kan det inte. Jo, möjligtvis om man verkligen anstränger sig.
Detta var verkligen en alldeles perfekt söndagsmiddag. Sådan här mat gör mig lycklig. Vi blandade allt och serverade i en stor gryta- det blir godast så. Pastan, det är min favorit bland kort pasta, som jag hyllat många gånger tidigare, nämligen Zetas strozzapreti.
En räddande ragu i februari
1gula lökar, finhackade
olivolja
5 vitlökslkyftor, rivna
1,5 msk färsk rosmarin, finhackad (mer om du använder den klena krukodlade)
700 g nötfärs
1 förpackning (250) coctailtomater, klyftade
1 dl vitt vin
250 g kastandchampinjoner, kvartade
1 paket fond du chef oxbuljong
2 msk tomatpure
1,5 dl grädde

1. Hetta upp olivolja i en panna, och fräs löken mjuk, utan att den tar färg.
2. Tillsätt vitlök och rosmarin och fräs helt kort.
3. Lägg i köttförs, salt och svartpeppar. Vänd runt, och hacka sönder köttfärsen grovt.
4. Bryn färsen, och tillsätt champinjonerna.
5. Låt champinjonerna steka med någon minut, och tillsätt därefter tomaterna, som också de får steka med helt hastigt.
6. Häll i vinet, och reducera ned till hälften.
7. Tillsätt därefter oxbuljong, tomatpure och grädde.
8. Låt alltsamman puttra på låg värme några minuter.
9. Blanda ragun med nykokt strozzapreti, och servera med svartpeppar och parmesan - och gärna ett glas vin.

Måndag, oktober, kolmörkt

Jag är beklagar - det är inte mycket med den här bloggen just nu, vad recept nya anbelangar. I kväll lyckades jag ändå sno ihop en riktigt trevlig lax- och räksås till pastan. Inget extraordinärt och inte en endaste spännande ingrediens, men däremot en riktigt fin vardagspasta.

Det är märkligt, för jag tycker trots allt att detta är en härlig tid på året, på många sätt. Ändå lyser inspirationen med sin frånvaro. I själva verket är det kanske så att jag är så seg och långsam att jag inte hinner med mina egna mat-tankar; min egen, inre mat-röst. Till helgen skulle jag vilja fota mat i dagsljus. Det blev inte mycket av den varan under helgen som gick.

Måndagspasta med lax och räkor
600 ram laxfilé
1 kilo räkor
olivolja
2 schalottenlökar, finhackade
2 stora vitlöksklyftor rivna
1 dl vitt vin
0,5 fiskbuljongtärning
1 burk Delizie körsbärstomater
2 dl crème fraishe
0,5 tsk rörsocker strö
1 torkad, röd chilifrukt
salt och vitpeppar
bladpersilja, finhackad

1. Hetta upp olivoljan i en emaljerad gjutjärnsgryta eller en traktörpanna. Fräs schalottenlöken och vitlöken tills de mjuknat.
2. Häll på vitvinet och låt det delvis koka in. Smula över fiskbuljongen och den torkade chilifrukten, och tillsätt tomatkonserv och crème fraishe.
3. Låt såsen småputtra på låg värme. Skala under tiden räkorna och dela fisken i munsbitar.
4. Krydda laxbitarna med salt och vitpeppar, och lägg ned dem i såsen. Låt dem sjuda försiktigt, så att de inte blir för hårt tillagade.
5. Smaka av såsen, strö över räkorna och bladpersiljan.