Korvfestivalen och barnens korvskola - en rapport i bilder

Min sons korvar från "Barnens egen matskolas" korvskola i samarbete med Printz.

Korvfestivalen var en genuint trevlig upplevelse. Runt 6000 besökare kom till Globenannexet,där festivalen gick av stapeln; sprängfull av goda smaker och korvar av strålande kvalitet.

Jag och min son var med och röstade fram våra favoriter far och son Sandström, som tillverkar en fantastisk korv åt Svenska Matkompaniet - en korv som vann pris som Årets Utställarkorv. Korven, en rödvinskorv med lagerblad, vitlök och örter, tillverkad på gotländsk nötkött och svensk gårdsgris, var dessutom tillverkad på ekologiskt kött. Den är skapad av Ewa von Wowern, och den föll oss verkligen på läppen.

Bilden är från Scans Instagramkonto

Scan kommer med nya korvar som visar att även en ofta orättvist bespottad charkjätte kan producera färska korvar med riktigt fina smaker. De finns inte i handeln ännu (eller i varje fall inte ens på hemsidan) Edit 140402: Korvarna kommer i handeln vecka 15, men jag och sonen blev löjligt förtjusta i korven som kryddats med anchochili och svartpeppar.

Bilden publiceras givetvis med min sons tillstånd.

Sonen, ja. Han var med i Barnens Korvskola som anordnades vid upprepade tillfällen under de två dagarna då Korvfestivalen gick av stapeln. Den var ett samarbete mellan Barnens egen Matskola och Prinzt.

Min son blev inte den lycklige vinnaren av Barnens korvskola, men hans skapade en mycket god korv (de provstekte lite av smeten) kryddad med fänkål, vitlök, svartpeppar och rökt paprika - och jag ser fram emot att äta den till middag här framöver.

Nu måste jag bara själv få fingrarna ur och sätta igång med att göra egen korv. Om inte annat har jag ju en strålande assistent i form av sonen.

Korvfestivalen

Som den korvälskare och charkafficionado jag är skäms jag som en hund över att jag först idag skriver om Korvfestivalen. Tiden har sprutat iväg, och jag har lite för mycket omkring mig för att kunna blogga så aktivt som jag egentligen skulle önska.

Nu är jag emellertid ganska övertygad om att mitt omnämnande av detta event inte är första informationen som når ut de av er som delar mitt intresse. På Korvfestivalen samsas producenter med korvprofiler, nutid och dåtid knyts samman med korvhistoria och kuriosa - ja, det förefaller helt klart som att det finns något för alla smaker. Programmet är i mitt tycke imponerande brett, och det blotta faktum att Korvfestivalen i år går av stapeln i Globenannexet är i sig ett bevis för det stora intresset för korv i Sverige.

Korvfestivalen har vuxit i storlek och har i år en imponerande bredd och ett stort urval av aktiviteter. Bland annat håller Barnens egen Matskola i samarbete med korvrestaurangen Prinzt Barnens Korvskola. Detta intresserar mig i synnerhet, då jag för min äldste son lyckades få en plats i nämnda korvskola och med stort nöje ska bevaka aktiviteterna.

Har ni vägarna förbi Globenområdet och är det minsta intresserad av korv, då är detta evenemanget för dig. Idag kommer jag gå på pressträffen, i morgon blir det korvfestival (nästan hela dagen). Jag hoppas kunna dela med mig av mina upplevelser till er, på ett eller annat sätt - inte minst via smaskens.nu på Facebook.

Jag har en gång i tiden gått korvkurs hos mina favoriter Sandströms kött, vars butik jag av geografiska skäl alldeles för sällan besöker.
När jag började matblogga för fem och ett halvt år sedan var färsk korv en råvara som knappt gick att få tag på om man inte hade turen att kunna besöka en småskalig köttdisk. På mindre orter var utbudet obefintligt. Givetvis är det fortfarande en oerhörd fördel att bo på en större ort med ett bredare utbud av butiker, men den utveckling av svensk korvkultur som skett under de senaste åren är inte annat än fantastisk.

I onsdags missade jag tyvärr möjlighet att provsmaka Scans nya utbud för säsongen av färska korvar. När en så stor producent hänger på, då kan man minst sagt konstatera att efterfrågan är stor och att produkter blivit etablerade hos konsumenter. Det borde faktiskt vara en självklarhet att kunna köpa färsk korv i sin lokala mataffär - det tycker i varje fall jag.

Sedani med salsiccia, vitt vin, grädde och blåmögelost

Vi är en pastafamilj. Pasta är alltid högst upp på min mentala matlista. Detta avspeglar sig givetvis även här i bloggen. Vi har många familjefavoriter, och det känns ibland som att vi äter vår favorit salsicciaragu en gång i veckan.

Nätet svämmar över av recept, det vet vi alla. Konsten är att lyckas plocka russinen ur kakan, och hitta de riktiga godbitarna. Inte heller denna gång kan jag ta åt mig äran av receptet, då det var min man som föreslog at vi skulle pröva denna för oss nya variant på pastasås med salsiccia.

Vi har köpt mycket salsiccia från den latinamerikanska köttdisken i Hötorgshallen. Köttet i korvarna är svenskt (butiken säljer enbart svenskt kött), och de är verkligen riktigt goda.

Vi avvek från receptet vi inspireras av, då vi ökade mängderna av såsens ingredienser. Resultatet blev en krämig och smakrik pasta, där salsiccian lyftes av mögelosten utan att osten för den skull blev för dominerande.

Vi kunde gott tagit mer oregano, och det uppmanar jag därför alla att göra som eventuellt vill pröva att själva laga till receptet.

Sedani med salsiccia, vitt vin, grädde och blåmögelost (4 generösa portioner)
400 gram sedani
2 msk olivolja
4 stora, färska salsicca
200 gram blåmögelost
1 dl vitt vin
1 dl vispgrädde
2 msk färsk oregano, hackad
Maldon Salt, Svartpeppar

1. Koka upp vatten till pastan.
2. Hetta upp olja i en generös traktörpanna eller emaljerad gjutjärnsgryta.
3. Tag av skinnet från salsiccian, och fördela i köttbullsstora ned bitar i pannan.
4. Stek salsicciabitarna tills de är genomstekta.
5. Häll ned pastan i vattnet.
6. Häll det vita vinet över salsiccian, och låt koka ihop tills hälften av vinet återstår.
7. Blanda i grädde och oregano, och låt koka ihop under några minuter.
8. Smula i osten, och blanda tills den smält ned i grädden.
9. Smaka av med salt och svartpeppar.
10. Spara en mugg av kokvatnet när det är sags att hälla av vattnet från pastan.
11. Häll tillbaka den avruna pastan ned i kastrullen den kokade i.
12. Tillsätt salsicciablandningen, rör om, och späd med små slattar av kokvattnet tills konsistensen blir krämig; vare sig för torr eller för blöt.
13. Servera omdeelbart, med svartpeppar och parmesan som tilbehör.

Chiantibrässerade, fyllda lårkycklingfiléer med pappardelle

Vi hade våra goda vänner P och K på middag förra helgen. Vi äter alltid god mat hosa varandra, men denna gång kände jag för att försöka att faktiskt pröva att följa ett recept, närmare bestämt någon annans recept, så gott det gick.

Egentligen är jag i grund och botten hjärtligt trött på den lätt tillgjorda klyschan " jag har så svårt att följa någon annans recept". Jag har själv inte svårt att följa någon annans recept, så länge inte något går emot mina instinkter och mina kunskaper utifrån min identitet sim hyfsad rutinerad och kunnig matlagare. Om jag vet att en viss mängd av någon ingrediens garanterat är för liten eller för stor, då korrigerar jag närapå intuitivt. det är en sorts ryggmärgsreaktion. Att däremot pröva för mig nya metoder eller kombinationer, det är en helt annan sak. Det är just därför jag söker mig till andras recept; för att åtminstone försöka undkomma den överhängande risken att fasta i sina egna smaker.

Ursprungsreceptet till denna rätt hittar ni således på Bon Appetit, en mattidning som jag håller kär inte minst av nostalgiska skäl. När jag som fattig au pair huserade ett år på Island, unnade jag mig emellanåt ett numer av denna tidning, trots att den var rent perverst dyr med mina inkomster mätt, och tvärt emot min dåvarande kosthållning som vegetarian. Inspirationen kom från min isländska au pair-familj, som hade många nummer av tidningen i fråga.

Kycklinglårfilé är tveklöst den godaste delen av kycklingen (ja, om man bortser från sticky wings). Nu är de kycklinglårfiléer som finns att tillgå i svenska butiker inte desamma som omskrivs i detta recept. Att fylla dem var minst sagt en ut,aning. Jag baknade ändå ut dem, och stack dem så fulla av tandpetare att de såg ut som wodoodockor. (jag önskar mig rulladnålar i julklapp, för övrigt). jag anbefaller stektråd till alla som vill ge sig på att laga detta; det kommer jag själv använda, nästa gång. En nästa gång blir det nämligen, var så säkra. detta är brutalt gott. Hur skulle det kunna vara något annat? Mitt enda snedsteg i förhållande till ursprungsreceptet är att jag hade mer pancetta i såsen, struntade i brödsmulorna i fyllningen och bara reducerade fem deciliter chianti till såsen. (Ja, och så några saker till, i ärlighetens namn, men dem kan vi väl förbise?)

Dessa förseelser till trots smorde vi kråsen och njöt i fylla drag av denna fina rätt. Pappardelle passar bra till, och i glasen? Jo, Fratelli Revello Barbera d'Alba 2011. Vårt husvin; vi tackar XWine och inte minst Fredrik på Who Cut the Cheeze för att vi för nästan precis ett år sedan upptäckte detta vinhus.

Chiantibrässerade, fyllda kycklinglårfiléer
med pappardelle (8 portioner)
Fylda kycklinglårfiléer
150 gram rå salsiccia, inkråmet (till exempel från mina favoriter Sandströms)
1 dl finriven parmesanost
1 stor schalottenlök, finhackad
1 vitlöksklyfta, riven
1 ägg
0,5 dl bladpersilja, finhackad
2 msk timjan, finhackad
färskmalen svartpeppar
12 färska kycklinglårfiléer (ett stort paket à 900 gram)
smör och olivolja till stekning

Sås
2 msk olivolja
200 gram finskuren pancetta (eller 50 gram finskuren bacon)
2 schalottenlökar, finhackade
4 vitlöksklyftor, rivna
5 dl Chianti
1 Knorr fond du Chef kycklingfond
2 burkar krossade tomater
2 lagerblad
färskmald svartpeppar

1. Blanda alla ingredienser till fyllningen.
2. Banka ut kycklinglårfiléernahelt lätt, lägg på en rågad matsked av fyllningen och bind ihop dem med stektråd eller fäst samman dem med tandpetare. 3. Hetta upp smör och olivolja i en emaljerad gjutjärnspanna, och bryn några kycklinglårfiléerna åt gången runtom. Lägg dem i en skål.
4. Stek pancettan försiktigt så att den nästan smälter. Tillsätt schalottenlök, vitök och en skvätt olivolja, och förtsätt steka tills löken är genomskinlig.
5. Häll i Chianto och låt reducera tills cirka 2 deciliter återstår.
6. Tillsätt tomatkonserv och kycklingfond, blanda, och lägg i kycklingårfiléerna. Smula ned eventuella rester av fyllningen. 7. Låt alltsamman småkoka i uppemot 45 minuter.
8. Smaka av med salt, svartpeppar

Rätten går givetvis att förbereda hit. Den smakar snarast bättre dagen efter. Servera med spänstiga pappardelle, parmesanost, samt mer svartpeppar till den som så önskar.

Korvhantverk, såväl till namnet som till gagnet

På bilden skymtar I huvudet på Elvaelva, bredvid henne Fredrik och vid stekpannan Jon/Korvhantverk; bild från kvällen på PS Matsal

Jag hade läst om korvarna från Korvhantverk hos Fredrik på Who Cut the Cheeze; jag hade insett att den för mig närmaste återförsäljaren måste vara Sovel i Sickla (som jag passerar ibland), men jag hade inte haft nöjet att smaka på dem. Inte förrän vi träffades den där trevliga kvällen på PS Matsal, med anledningen av Bloggreceptboken.

Det var en smakrevolution i munnen, en ren njutning, som fick mig att högljutt bedyra att det var något av det godaste jag ätit i korvväg. Jag började genast twittra med hemsnickrade hashtags som blev närapå ekivoka när jag försökte sätta ord på hur gott alla dessa korvar smakade.

Jag ville spara allt detta till ett alldeles eget inlägg, och aå gick tiden. Nu är det dags att göra lite välförtjänt reklam för dessa goda korvar. De liknar inte de färska korvar jag vanligtvis köper, och jag skulle inte välja dem i alla sammanhang, trots att jag verkligen tycker att de är helt fantastiska. Det som främst särskiljer korvarna från Korvhantverk från andra färska korvar, det är att de tillämpar den naturliga fermenteringsprocess som sätter igång första dygnet av salamiproduktion, samt att de använder mjölksyrakultur(så vitt de själva vet) är de första som använder mjölksyrakultur istället för nitrit i färsk Brühwurstkorv i större skala. Det gör att deras korvar har en aningens syrlig ton, som påminner mig vagt om isterband (som jag älskar).

Just den där diskreta syrligheten i kombination med den fina smaksättningen fick mig ohjälpligt på fall. Bor ni så att ni har möjlighet att pröva dessa korvar, så tveka inte. Jag ska själv pallra mig iväg och handla så snart jag bara får tid.

Korvarna finns i smakerna Parmigiano Reggiano, Fänkål, Chorizo (med Pimenton de la Vera, det goda, rökta paprikapulvret), Rostad Vitlök (med chili) samt snart (?) en lammkorv à la Merguez, fast utan harissa.
Jag är ju minst sagt förtjust i fänkål, och måste nog framhålla den som min favorit, men samtliga korvar smakar oerhört gott.

Jag kan för övrigt meddela att vi beställt ett korvhorn. Förr eller senare ska det tillverks korv i detta hus. Jag har inte gått min korvkurs för inte.

Ibland är det näst bästa gott nog

Jag vet att jag har varit en riktigt trist bloggare på sistone. Glest mellan inläggen, och dålig svarsfrekvens på kommentarer. Jag skyller skamlöst alltsammans på januaritröttheten. Det är en trötthet så kraftfull att den kan få mig att sitta och nicka till under ett möte, trots att jag gick och lade mig i god tid kvällen innan. Den sortens trötthet som förlamar, trots att jag börjat åka kommunalt till jobbet, för att därigenom få lite mer dagsljus och luft.

En sådan dag som idag var jag tacksam att jag inte somnade på bussen hem, och därmed slapp vakna med ett ryck, i plötslig rädsla för att - ve och fasa - ha åkt för långt. Jag är gladdes över att bara behöva vänta ett par minuter på tunnelbanan som tar mig de sista kilometrarna hem, och såg minst sagt vid tanken på att det väntar något riktigt gott til middag.

Ni känner till min fäbless för korv. Gärna från Sandströms; ibland från Taylors and Jones, om jag för ovanlighetens skull har vägarna förbi Kungsholmen. Ännu har jag inte prövat Korvhantverk, trots att Fredrik hyllat dem så lockande, men det kommer; var så säker.

I kväll blev det en helt annat korv. Redan i somras noterade jag vid ett tillfälle då jag besökte den ICA-butik vi frekventerar när vi bor på lantstället, att ICA's eget märke Selection börjat med färska korvar. Chorizo och salsiccia är de jag hittills sett, och just i kväll var det dags att pröva att laga till en korvragu på den förstnämnda.

Jag tycker detta är en väldigt trevlig utveckling. Färsk korv ska inte enbart vara något förunnat den som bor i storstad med dess rika utbud, eller har turen att bo nära en bra charkuteributik.

Det är egentligen inget annat än en smärre revolution, att jag kunde köpa dessa korvar i vår lokala ICA-butik. Det var inte längesedan köttkorv eller julkorv var den enda råa korv man kunde finna i de flesta matbutiker i vårt land. Att dessa chorizos från ICA innehåller konserveringsmedel och antioxidationsmedel, det är inte så konstigt, då de inte tillverkas på plats av en charkuterist. Smaken var det sannerligen inget fel på, den var riktigt fin. Jag kommer inte tveka att köpa dem igen, om jag blir suger på korvragu, och råkar ha tom frys eller kyl.

Som ni ser på bilden, så var det julklappsgrytan som än en gång kommt till pass. Jag kan inte förstå hur vi klarade oss utan den. Vi använder den var och varannan dag, och även om vi inte tillagar allt i den, så fungerar den suveränt för varmhållning eller att helt enkelt servera mat i. Kärleken vid första ögonkastet verkar helt klart bli bestående.

Strozzapreti med korvragu på färsk chorizo
cirka 300 gram försk chorizo
olivolja
2 vitlöksklyftor, finhackade
3 schalottenlökar, finhackade
1,5 dl vitt vin
1 msk Mutti trippelkoncentrerad tomatpuré
1 burk Mutti krossade tmater
0,5 dl vispgrädde
salt, svartpeppar
0,5 tsk rörsocker strö

400 gram strozzapreti

1. Snitta upp fjälstren på korvarna, och fördela ned korvsmeten i små bitar i en traktörpanna eller emaljerad gjutjärnspanna.
2. Värm på pannan, ringla över olivolja, och fräs korvbitarna någon minut.
3. Häll i vitlök och shalottenlök, och låt desa steka med korvbitarna tills löken mjuknat.
4. Häll över vinet, och låt det koka in till hälften. Tillsätt därefter tomatpuré och krossade tomater.
5. Låt ragun småputtra i tio minuter. Häll över grädden, strö över rörsockret och krydda med salt och svartpeppar. Blanda allltsammans, och låt det få fortsätta att småputtra i tio-femton minuter till så att såsen tjocknar en smula.
6. Koka strozzapreti al dente, och spara någon matsked av kokvattnet när du häller av det. Slunga strozzapreti med korvragu, och servera omedelbart, tillsammans med svartpeppar och parmesanost.

Aldrig känns en helgfrukost så avlägsen som på en måndag

Jag är oerhört förtjust i det som på engelska benämns som cooked breakfast. Vad kallar man det på svenska? Jag har inte hittat något bra ord eller utryck annat än möjligtvis varm frukost, men det ger ju utifrån en svensk frukostkontext snarare associationer till gröt. Tillagad frukost? Jag spånar vidare.

Förra året kollapsade mina frukostrutiner av pur leda och stress, och under et par månader körde jag med den klassiska, om än ohälsosamma varianten att enbart hälla i mig en kopp kaffe och et glas juice innan det bar av till jobbet. Sedan kom jag på bättre tankar och skärpte till mig. En liten skål med helfet filmjölk och en lagom skopa fin müsli förgyller sedan några månader tillbaka min morgonstund på vardagarna.

Helgerna, däremot, blir ofta en orgie i sådant som i sanning får betecknas som frukostar som förhöjer livskvaliteten. Bacon, stekta ägg eller äggröra, bönor i tomatsås, korvar, nybakat bröd eller amerikanska pannkakor - ja, listan kan göras lång. Njutningen är genuin, och det är inte bara jag som är barnsligt förtjust vid dessa tillfällen. Det är så att säga en upplevelse som delas av hela familjen.

Härom veckan presenterade min man en ny twist på den tillagade frukosten, nämligen bacon-korv-äggpannan ni kan skåda på bilden här ovan. Han stekte helt enkelt en generös mängd kotlettbacon och slantad, kryddig korv, och när de blivit brynta knäckte han ned ägg i pannan. Anrättingen serverades när äggvitorna precis stelnat, men gulorna fortfarande var lösa. Med en mugg kaffe, ett glas juice som en skvätt HP-sås (eller varför inte hemlagad ketchup), var detta en söndagsfrukost som närmast gick till historien.

Min man kommer få laga detta snart igen, var så säkra.

En befogad återbloggning: korvkurs hos Sandströms kött och chark

Här kommer ännu en återbloggning från min tid på alltommat.se. Korvkursen jag gick i höstas var fantastiskt inspirerande. Tråkigt nog så har vi ännu inte kommit oss för att börja experimentera med egen korvtillverkning, men, det kommer - jag lovar. Under tiden får ni hålla tillgodo med inlägget här nedan.

Inlägget publicerades ursprungligen 2011-09-24.

Ser ni hur lycklig jag var? Jo, jag var verkligen lycklig, när jag stegade ut från Sandströms butik i torsdags kväll. I handen höll jag en kasse full med sex olika sorters fina korvar, ett recepthäfte med åtta olika korvrecept, samt minnet av en otroligt trevlig och lärorik kväll.

Jag vill noga påpeka, för att undvika eventuella misstankar, att jag absolut inte är sponsrad för att skriva detta. Jag betalade min kurs med egna pengar, och jag har en flerårig god relation till Sandströms och deras ypperliga produkter.

Korvkursen hölls av trevlige och duktige Joachim Sandström. Att det gå så lätt och okomplicerad till att guida sex korvnoviser genom alla mått och steg i korvtillverkning bara under ett par timmar en vardagskväll, det hade jag aldrig kunnat tro.

Först blev vi välkomnade med lite tilltugg. Därefter blev vi slumpmässigt tilldelade varsitt korvrecept. Man fick byta, om man så ville. Själv bytte jag merguez mot Toulouse; fläskälskare som jag är. Toulouse är en fläskkorv som antingen enbart kryddas med vin, salt, vitpeppar och socker, eller också ,ed dragon och dijonsenap. Jag valde den sistnämnda varianten.

Nästa steg var att väga upp (i mitt fall fläsk-)kött och späck, mala detsamma i den stora kvarnen, och därefter blanda samman de kryddor och det vin som skulle smaksätta korven.

Det malda köttet och späcket knådades med lätt hand samman med smaksättarna. Sedan var det dags att trä fjälstret på korvhornet och hantera den minst sagt burdust stora korvstoppningsmaskinen. Detta var sannerligen en upplevelse i sig.

När korvsmeten väl hamnat i fjälstren, fick vi lära oss hur vi skulle snurra korvarna. Därefter pickade vi dem, och fördelade i påsar - vi skulle ju dela med oss till varandra, så att vi fick smaka på flera varianter.

Kvällen korvskörd utgjordes av:

Toulouse med vitvin, senap och dragon
Fänkålssalsiccia
Viltsalsiccia
Merguez
Chorizo
Cajun

Mina fina korvar! Jag var stolt som en mor. Denna kurs har verkligen inspirerat mig, och uppfyllt alla mina förväntningar. Vårt projekt i höst är att skapa ett eget alldeles eget recept på grovmalda frukostkorvar. Min man och jag är lika motiverade att se till att detta går från idé till verklighet.
Jag ber att få återkomma...

Potatisgratäng à la Toulouse - fredagsmat på en söndag

Herregud, vilken helg! Bandyskola, schackturnering, nioårskalas, bandymatcher och ju jutsu-träningar. "Som man bäddar får man ligga", tänker kanske några av er, och det kan jag verkligen inte argumentera mot. Däremot förväntar jag mig närmast stående applåder för det geniala recept jag trollade fram igår; denna makalöst goda gratäng, som avnjöts på söndagskvällen av vår trötta, men nöjda, familj.

Jag lagade till en potatisgratäng med överbliven korvsmet. Inte vilken korvsmet som helst, nej, det var den smet som blev över från Toulouse-korvarna jag stoppade under korvkursen hos Sandströms tidigare i höstas. Denna kurs dokumenterades i ett av mina blogginlägg som gått i graven, i samband med att jag försvann från alltommat.se. Det förtjänar att återbloggas, redan den här veckan.

Hur kan jag blogga ett recept med en återanvänd korvsmet, och förvänta mig att ni ska intressera er för ett recept där jag höftar fram en snarlik fyllning? Svaret är ganska enkelt: därför att det faktiskt verkar som att ni litar på mitt goda omdöme. Och, jag axlar det förtroendet med viss förtröstan, efter som jag trots allt har gjort liknade saker tidigare. Vi kan kalla det korvsmetskopiering.

Jag har bloggat om salsiccia-substitut i form av såväl pizza, pastasås och lasagne. De av er som testat dessa rätter, har varit nöjda. Därför vågar jag mig på att återskapa också smaken av Toulouse. Om ni tycker lika bra om fläsk, senap och dragon som jag gör, då är det här definitivt något för er.

Potatisgratäng à la Toulouse
1,8 kilo mjölig potatis
smör till gratängformen
salt och svartpeppar
500 gram fläskfärs, gärna grovmald
0,5 dl torrt, vitt vin
salt och vitpeppar
0,5 tsk finriven vitlök
1 msk dragon i vinäger
1 tsk torkad dragon, smulad
2 msk dijonsenap
2 msk grovkornig dijonsenap (a´láncienne)
cirka 5 dl vispgrädde
skorpsmulor till gratineringen

1. Blanda först av allt en smidig smet av fläskfärs, vin, senap och kryddor.
2. Sätt ugnen på 200 grader.
3. Smörj gratängformen.
4. Skala och skiva potatisarna i cirka 3 millimeter tjocka skivor.
5. Lägg hälften av potatisskivorna i gratängformen. Krydda med salt och svartpeppar
6. Smula fläskfärsen över potatisen.
7. Täck med resterande mängd potatisskivor. Krydda återigen med salt och peppar.
7. Häll över grädden, och strö sedan över ströbröd.
8. Tillaga gratängen i nedre delen av ugnen i 50 minuter, eller tills potatisarna är mjuka och gratängen fått fin färg.
9. Vinterns favoritsallad passar bra att servera till.

Vad tycker vi om isterbands-gratäng?

Halva familjen älskar Janssons; ja, vi hyser närapå en passionerad kärlek till denna typiskt svenska klassiker. Vad gäller den andra halvan av familjen, så brukar jag laga en variant med rökt skinka, för att tillfredsställa deras tycke och smak. Förhoppningsvis ska de väl växa till sig, och utveckla samma besatthet som vi andra.

Vad har då detta med isterband att göra? Inte mer än att det slog mig,m i veckan som fick, att det borde vara gott att laga till en sorts variant på Jansson, fast med smulade, stekta isterband, i stället för ansjovis. Jag är fullt medveten om att det garanterat stått att finna diverse olika varianter på lådor och gratänger om jag hade velat söka efter dessa. Det ville jag emellertid inte. Givetvis var själva syftet att laga en egen variant.

Det ska erkännas att det här tog lite längre tid än en middag kanske vanligtvis gör en vardagskväll, men det var värt besväret. Tro mig, det var i allra högsta grad värt besväret. Det här är vansinnigt gott. I synnerhet i sällskap med den lilla sallad jag svängde ihop som tillbehör. Den förtjänar ett eget inlägg.

Jag hade hittat mina favoriter bland isterband, de goda från Ello i Lammhult. De extra syrliga, så klart. Gudomligt goda; om man gillar isterband, men det gör väl alla?

Isterbands-Jansson
Förberedelser: cirka 25 minuter
Tillagningstid: 40-45 minuter

smör till ugnsformen
300 gr isterband (1 paket Ellos syrliga isterband, 2 st)
1,2 kilo mjölig potatis
2 små gula lökar
2 dl crème fraische
2 dl vispgrädde
2-3 dl gammaldags mjölk
salt och svartpeppar
0,5 kruka färsk timjan, repad

Sätt ugnen på 200 grader. Snitta isterbanden; drag av dem skinnet, och smula korvköttet ganska fint. Hetta upp smör i en stekpanna, och bryn isterbandssmulorna i omgångar, på medelvärme, under flitig omrörning. De fastnar lätt.
Värm crème fraische, grädde och mjölk i en kastrull; tag den från plattan precis innan de börjar sjuda.
Skala, skiva och strimla potatisarna. Finhacka lökarna.
Smörj en ugnsfast form. Varva potatis, lök, isterbandssmul och repad färsk timjan. Krydda med salt och svartpeppar. Upprepa detta. Häll därefter över de varma mjölkprodukterna. Platta till gratängen med en stekspade så att allt trycks ned i vätskan.
Tillagas i nedre delen av ugnen i 40-45 minuter.

Smaskens rekommenderar: Tresovlat

"En blog om charkuterier, livsmedelsindustrin, matlagning, bakning, ekonomi och allmänna betraktelser. Väldigt mycket alltså, extra pålägg - Tresovlat helt enkelt."

Till min oerhört stora glädje har Tresovlaren efter många tankar och funderingar beslutat sig för att börja blogga. Detta är en korv-, chark- och matblogg som kommer drivas av ett proffs, av någon som inte bara är en korvälskare i största allmänhet (som så många av oss är), utan faktiskt dagligdags arbetar med att kommersiellt framställa charkprodukter till försäljning.

Utan att sätta alltför stor press på denna sympatiska och duktiga person, så dristar jag mig till att skriva att jag har stora förhoppningar kring vad för ämnen som kan komma att avhandlas på bloggen framöver.

Bönor och korv

Jag hittade fina korvar från Sandströms i frysen, sådana korvar som vi grillade mängder av i somras. Merguez, den grymma lammkorven, och Toulouse, en fantastisk fläskkorv som snabbt blev min favorit när jag först smakade på den i början av sommaren.
Nu kände vi inte för att grilla. Tur att det går lika bra att varsamt tillaga korvarna i ugn, med en lite lätt grilleffekt. Till dessa korvar serverades, förutom senap, en fin ragu på smörbönor och tomat. Den liknar mycket av det vi ätit förr, men den är ändå värd att beskrivas lite närmare.

Egentligen är den en brunchrätt, i mitt tycke. Hela kvällens måltid hade lika gärna kunnat intagits en söndagsförmiddag, med ett stort glas iskall apelsinjuice till, i stället för ett glas öl. Stekt bacon och brödskivor stekta i baconfett hade fulländat en måltid som skulle ha kunnat göra vem som helst lite lyckligare dagen efter kvällen före.

Nu var det trots allt fråga om en vanlig måndagskväll, om än med en ovanligt god måltid. Jag delar med mig av en receptskiss. Det är för övrigt min man som stått vid grytorna, ska tilläggas.
Äras den som äras bör.

Ragu på smörbönor och tomater
(6 generösa portioner)
olivolja
1 gul lök, finhackad
2 st vitlöksklyftor, finhackade
1 tsk Chef Paul´s pasilla chile
2 msk balsamvinäger
250 gram färska plommontomater, kvartade
1 burk Mutti krossade tomater
2 burkar smörbönor (cirka 500 gram)
salt, svartpeppar, råsocker
hackad bladpersilja till serveringen

Hetta upp olivolja i en traktörpanna. Fräs lök på medelvärme, tillsätt vitlöken något senare; därefter pasilla chile. Häll över vinägern, och låt den smälta in i löken.
Skölj av bönorna, och tillsätt dem till lökblandningen. Värm på bönorna en stund, och häll därefter över tomatkonserven. Lägg på locket, och låt puttra några minuter. Tillsätt sedan de kvartade plommontomaterna. Låt koka ihop under lock i åtminstone fem minuter. Smaka av med salt, svartpeppar och socker.

Fredagsmat för medvetslösa

Om inte detta är comfort food, då vete sjutton vad det är. Enklare fredagsmat får man dessutom leta efter. Hur svårt låter det att koka ihop en tomatsås, vända ned strimlade chorizoskivor och mozzarella som slitits i lagom stora bitar, och varsamt blanda denna goda sås med nykokt spagetti? Det kan ju vem som helst klara av att göra i sömnen. Och den är ju nästintill som en sömngångare jag och många med mig känner sig på fredagskvällarna.

Pröva detta nästa gång du inte vet vad ni ska äta till middag!

Spagetti och tomatsås med chorizo och mozzarella
olivolja
2 vitlöksklyftor, rivna
2 burkar Mutti krossade tomater
salt, svartpeppar, råsocker

200 gram ganska snäll chorizo i skivor, grovstrimlade
3 paket mozzarella à 125 gram styck, rivna i mindre bitar
mer svartpeppar

Hetta upp olivolja i en kastrull, och låt vitlöken försiktigt värmas i oljan innan du häller över tomatkonserverna. Krydda, och låt sedan såsen stå och småputtra i en halvtimma, eller så. Koka spagettin mot slutet av såsens koktid. Rör ned chorizon, och låt den smälta in i tomatsåsen. Detta vore gott nog i sig, men när du sedan blandar ned mozzarellabitarna och de långsamt börjar smälta, då kanske du anar vart detta barkar.
Häll av vattnet från spagettin, häll sedan tillbaka den i kastrullen och blanda ordentligt med tomatsåsen. Mozzarellan kan vara lite blöt, men det går i så fall att försiktigt hälla av.
Häll hela härligheten i en rymlig skål, och servera genast; gärna med mycket svartpeppar uppepå.

Korv-kompisar, del III - en återbloggning

Det är dags att rikta ljuset mot en gammal favorit, som var bortglömd en period, men som återuptäcktes här hemma för drygt ett år sedan. Den känns så självklar, och smakerna fungerar så väl tillsammans. Ungsrostad potatis med sardeller, rödlök, vitlök och parmesan är en grymt god potatisrätt, och inte minst i mitt tycke ett fullvärdigt alternativ till potatisgratäng. Jag menar det verkligen. Gratäng i all ära, det är makalöst gott, men låt oss vara ärliga och säga att det inte alltid passar till allt som det serveras med.

Just vid detta tillfäller blev denna potatiskombo en korv-kompis. Den serverades till fyra olika sorters fläskkorvar från....Taylors and Jones, vad annars?

Vad gäller sardeller, då måste jag vara tråkig och dissa Zetas. Gillar inte doften, och smaken kunde vara betydligt bättre. Jag köper ett märke som heter Caber, som jag är väldigt nöjd med, och eftersom sardellerna är så viktiga i denna rätt, så gäller det verkligen att de håller hög kvalitet.

Ugnsrostad potatis med
sardeller, rödlök,
vitlök och parmesan
1 kilo mjölig potatis
2 rödlökar
10 vitlöksklyftor
6 sardellfiléer
olivolja
salt och svartpeppar
1 dl riven parmesanost

Sätt ugnen på 200 grader. Skala potatisen och skiva den i 3-4 millimeter tjocka skivor; gärna på en mandolin. Skala rödlöken och klyfta den. Skala vitlöksklyftorna. Olja enugnsfast form och blanda alltsamman i den. Finfördela gärna sardellfiléerna med finrarna. Salta och peppra.
Tillaga i ugnen i cirka 30 minuter; rör om vid ett par tillfällen. Parmesanen strör du äver när potatisen är klar och tas ut ur ugnen.

Korv-kompisar, del II

Jag fortsätter på temat korv-kompisar, helt enkelt för att det pasar såväl årstoden som mitt kynne. I början av februari kände jag en fredag att det var dags för ett gäng fina lammkorvar från Taylors & Jones (det verkar kanske som att jag är sponsrad av dem, men så är inte fallet, kan jag meddela). Jag blev verkligen inte besviken. Bara för att bjuda er på lite korv-matporr, så var jag tvungen att fota de vackra korvarna i rått tillstånd. De var otroligt goda. I synnerhet merguezen var makalös.

Först funderade jag på att laga en gammal potatis-klassiker med sardeller och parmesan (en återbloggning kommer i veckan). Sedan insåg jag att lammkorvarna krävde andra smaker. I all enkelhet blev denna lilla panna med potatisskivor, rödlöksklyftor, klyftade romantica-tomater och feta sådär grymt läcker om det nästan bara blir när man slänger ihop goda saker utan någon större finess. Rustik fredagsmat, när den är som bäst. Det blir smakrikt, ganska mäktigt, och helt enkelt oerhört gott.
Fungerar lika bra mitt i vintern, som i ett foliepaket på grillen en varm sommarkväll. Jag gör en egen notering, inför den säsong som komma skall.

Ugnsrostad potatis med
tomater, rödlök och feta
500 gram potatis
200 gram coctailtomater
2 stora rödlökar
100 gram riktigt fin fetaost
olivolja
flingsalt

Sätt ugnen på 200 grader. Ringla olivolja i en ugnsfast form. Skala och skiva potatisen, gärna med hjälp av en mandoloin, i 3-4 mm tjocka skivor. Skala och klyfta rödlökarna; klyfta tomaterna, och blanda alltsamman i formen. Ringla över mer olja, och strö över flingsalt.
Ugnsbaka i uppemot 30 miuter, och rör i blandningen med jämna mellanrum. Strö över smulad fetaost när du tar formen ur ugnen.

Korv-kompisar, del I

Jag skulle kunna skriva en drapa om den utmaning det är att baxa iväg fyra barn till simskolan, när det bara är de två äldsta i skaran som ska delta i själva undervisningen.
Det är verkligen frestande att försöka formulera något lustigt om hur svettframkallande och blodtryckshöjande det kan vara att dirigera in denna skara i ett omklädningsrum, och få de två äldsta att duscha och byta om. Detta samtidigt som jag mutar de två yngsta med chokladkex, och försöker att inte sticka ut alltför mycket i den i övrigt konforma skaran av mammor med ett (eller högst två) barn, alternativt farmor/mormor med ett barn, som dominerar dessa miljöer.
Likaledes skulle jag kunna beskriva den lättnadens suck som rister genom hela min kropp, när de två äldsta väl har vandrat bort mot bassängen, och jag kan ta de yngsta med mig ut ur lokalen för det ofta återkommande fredagsbesöket på Taylors & Jones.

I stället vill jag skriva några rader om att goda korvar kräver de bästa av tillbehör. Det handlar då inte enbart om ett brett urval av olika sorters senap. Många fredagar har jag slängt ihop olika sorters pannor där jag ungsrostat saker som råkar passa synnerligen väl ihop med korv.
Tidigare i vintras slogs jag av tanken att jag aldrig prövat att ugnsrosta brysselkål. Det är oklart hur jag kan ha missat att pröva detta, eftersom jag är så vansinnigt förtjust i kålen i alla dess former. Brysselkål passar alldeles ypperligt att tillagas i ugn. Jag lät dem dessutom ingå en liaison med blomkål, och kärlekssagan var ett faktum. Dubbel-kål; det blir inte bättre än så. Det enda negativa är att färgskalan inte precis är klatchig, men det kan jag leva med, när smakerna blir så delikata.
Jag serverade läckerheterna med en korv vid namn beef with chrushed black peppers. En lite gucka bestående av cème fraische, Liss-Elsas specialsenap, pepparrot och färsk timjan bidrog ytterligare till att detta blev en minnesvärd måltid. (Om ni undrar vad som skymtar bakom kålen, så är det förkokt och därefter ugnsrostad delikatesspotatis. Alla älskar märkligt nog inte kål.)

Ugnsrostad blomkål och brysselkål
500 gram blomkål
500 gram brysselkål
olivolja
flingsalt

Sätt ugnen på 200 grader. Häll en ordentlig skvätt olivolja i en ugnsfast form. Dela blomkålshuvudet i ganska små buketter, aningen större än brysselkålen. Putsa brysselkålen. Lägg dem i formen; strö flingsalt över. Blanda runt med oljan, och tillsätt mer om det behövs.
Ugnsrosta i uppemot 30 minuter, och banda med jämna mellanrum så att de blir jämnt tillagade.

Gucka med senap och pepparrot
1,5 dl crème fraische
3 tsk Liss-Elsas specialsenap
2 msk finriven pepparrot
1 tsk honung
flingsalt och svartpeppar

Blanda samtliga ingredienser. Låt stå en kvart, och smaka sedan av på nytt. Kanske behövs det mer av någon ingrediens? Det kan ta en stund innan man verkligen känner hur pepparroten biter till.
Guckan blir i mitt tycke godast om den får stå någon timma innan den ska serveras.
Den är bara ytterligare en i raden av alla dessa senaps- och pepparrotsskapelser jag älskar att avnjuta till stekt, panerad fisk, stekt panerad kyckling - eller korv. Senap och pepparrot är något av det godaste som finns. I synnerhet tillsammans.

Jag saknar er redan, små vänner

I eftermiddags besökte jag Taylors and Jones för vad som förmodligen blir den sista korvfrossan på flera veckor. Jag har inte direkt vägarna förbi Kungsholmen på daglig basis, och de äldsta barnens simskola är slut för den här terminen, så jag kommer inte kunna slinka in på fredagar som jag brukat de senaste månaderna.
Jag köpte två favoriter, beef and chrushed black peppers och traditional beef, samt en korv som jag spanat på i flera veckor - veal with porcini and truffel oil.
Den sistnämnda var sublim - fantastisk. Jag blev glatt överraskad över att korvmakarna varit så försiktiga med karljohanssvampen och tryffeloljan; man anade dem helt klart, men det smakade framför allt kalv. En otroligt fin smaksättning.

Jag fick idag också veta att all korv hos Taylors and Jones tillverkas av ekologiskt kött från Skebo Kvarn, vilket är otroligt trevligt. Jag trodde inte det gick att bli bättre än bäst, men det gör det, helt klart.

Jag saknar redan våra fredagskorvar.

Det godaste jag någonsin lagat av en butternut squash

I kväll lagade jag det godaste jag någonsin lagat av en butternut squash. Detta trots att förutsättningarna verkligen inte var de bästa. Jag hade en sedvanlig, intensiv fredagseftermiddag med simskolespektakel, korvhandling, trötta barn som somnade i bilen på vägen hem samt mannen på tjänsteresa.
Väl hemkommen säckade jag ihop en stund, och tog mig inte i kragen förrän framåt halv sjutiden. Jag har tur som har så flexibla barn, den saken är säker. Här stod inte middagen på bordet förrän klockan var närmare halv åtta.
Till barnen lagade jag det gamla säkra kortet potatisskivor ugnsrostade i olivolja, med flingsalt. Till mig själv ville jag vara aningen mer kreativ. Jag hade en butternut squash som legat i kylskåpet i flera veckor. Det är ju bland annat det som är så fantastiskt med dessa vackra, goda myskpumpor. Deras hållbarhet är otroligt lång,. så länge man så att säga inte bryter förpackningen, eller om de råkar ha en skada i skalet.

Jag har gjort reflektionen att butternut squash påminner lite om sötpotatis. Då syftar jag inte på köttets färg, eller på sötman: Vad jag tänker på är att jag föredrar båda när de är ugnsrostade. Att tillsätta dem i grytor fungerar bra, men att koka dem, rakt upp och ner, har inte imponerat på mig. Ska jag laga pumpasoppa, så vill jag först ugnsrosta min butternut squash. Jag tycker att texturen blir mer tilltalande på det viset.

Veckans fredagskorv från Taylors and Jones blev dels en repris, i form av pork and smoked bacon, och en ny bekantskap i form av salsiccia. Jag tyckte det skulle vara intressant att jämföra denna salsiccia med den jag brukar köpa hos Sandströms, och skattar mycket högt.
För just kvällens ändamål passade Taylors and Jones salsiccia perfekt, men den skiljer sig mycket från Sandströms variant. Främst i fråga om att den sistnämnda är mycket mer grovmald än den förstnämnda. Jag hade till exempel aldrig kunnat använda kvällens salsiccia till den pastasås vi är så förtjusta i. Men, i sällskap med min nya butternut squash-favorit, passade dessa mer finmalda små korvarna verkligen riktigt bra.

Man brukar ju säga att det enkla är det goda; det är en floskel, som visserligen ofta stämmer bra med verkligheten, men inte alltid. Just i kväll stämde den emellertid löjligt bra. Jag begriper inte hur det kan smaka så gott av butternut squash, olivolja, flingsalt, parmesanost och rostade pinjenötter. det enda raka är att berätta för er hur jag gjorde, och att starkt rekommendera dem av er som uppskattar butternutten, att snarast apa efter.

Butternut squash när den är som bäst
1 butternut squash på cirka 1 kilo
olivolja
flingsalt
1 dl finriven parmesanost
1 dl rostade pinjenötter

Sätt ugnen på 225 grader. Skala butterniut squashen noga. Klyv den sedan, kärna ur den omsorgsfullt och dela den i mindre bitar. Skvätt ordentligt med olja i en ugnsfast form, sväng bitarna i oljan, och salta. Baka dem sedan i mitten av ugnen tills de helt mjuknat och fått en lätt antydan till färg. Hur lång tid detta tar, beror på hur stora bitar du skurit. Jag uppskattar det till 25-35 minuter. Under tiden rostar du pinjenötterna och river parmesanen.
Tag ut nuternut squashen ur ugnen, strö över osten och strössla över nötterna. Ät rätten som den är, eller gör som jag, och komplettera med några riktigt goda korvar.

Isterbandens nya kompis:ljummen potatis-och rotsakssallad med krämig senapsdressing

I kväll ville jag äta isterbanden jag köpte i fredags, men kände inte riktigt för att ha den sedvanliga stuvade potatisen som tillbehör; hur god den än är. Rotfruktsäsongen är härlig, och det gäller att njuta av dem medan de fortfarande känns inspirerande. Rätt vad det är har alla idéer tagit slut, och jag stirrar ilsket på de fnasiga knölarna och undra? hur många varianter det egentligen kan finnas på ugnsrostade rotsaker.
I kväll brann tack och lov inspirationens lampa med full låga. Vi hade en löjligt stor mängd av den så kallade delikatesspotatisen här hemma, på grund av ett missförstånd kring vem som skulle handla vad i förra veckan. Nu kom de väl till pass. Denna potatis köper vi i påse på ICA - det är helt enkelt små, fina knölar av sorten Asterix; odlade på Gotland.
Jag sammanförde delikatesspotatisen med morot, palsternacka och ett alldeles bedårande sött litet blomkålshuvud; knappt större än en apelsin. Till dessa en dressing på crème fraîsche och två sorters svensk senap. Läs receptidén, och tag mig på orden - det här var grymt gott. Passar till alla sorters god korv, eller varför inte till en fin fläskkotlett?

Ljummen potatissallad med rotsaker och senapsdressing

cirka 500 gram delikatesspotatis
3 palsternackor
4 morötter
1 blomkålshuvud
olivolja
flingsalt

1 dl crème fraîsche
1 mskSlotts skånsk grovmald senap
1 msk Slotts gästabudssenap
svartpeppar och flingsalt

Jag satte på ugnen på 200 grader. Därefter förkokade jag potatisarna tills de var nästan klara. Under tiden ugnsbakade jag grovt skurna stavar av palsternacka och morot, tillsammans med små blomkålsbuketter, i olivolja med flingsalt. Potatisarna blandade jag sedan försiktigt ned med rotfrukterna och lät dem baka tilsammans i ugnen cirka 5-10 minuter till. Medan de tillagades färdigt brynte jag isterbanden runtom i smör i stekpannan, och placerade dem i en smord, ugnsfast form
Tidsangivelsen är ungefärlig, alltsamman hänger ju på potatisarna och rotfrukternas storlek. När potatisarna och rotisarna åkte ut ur ugnen, åkte isterbanden in. Medan de förstnämnda svalnade en aning, blandade jag ingredienserna till den enkla dressingen, och smakade av den med svartpeppar och salt. Slutligen vände jag ned potatisarna och rotfrukterna i dressingen.
Isterbanden behövde drygt en kvart i ugnen för att bli tillagade.

Nu undrar några av er säkert vad barnen tyckte om denna senapsdressing? Då ska jag avslöja, att jag tog till ett gammalt, beprövat knep, närmare bestämt - gräddfil. En rejäl klick gräddfil över salladen mildrade senapssmaken så att den tilltalade även familjens lite mer kräsna gommar. Isterbanden däremot, de var så populära att jag borde ha köpte ett paket till.

Fredagsmys: korvpanna deluxe

Dagens skörd från Taylors & Jones bestod av traditional beef, beef with chrushed black pepper (samt vildsvinskorv med enbär och portvin - en senare historia). Det har blivit en fredagstradition att jag passar på att handla korv, medan mina två äldsta barn går på simskola. Jag blir alltid på gott humör när jag kommer in i butiken en trappa ned på Hantverkargatan. Trevlig stämning är vad som kännetecknar atmosfären i butiken. Jag blir nästan glad, om det är ett par kunder före mig; då kan jag stå och glo på de härliga korvarna medan snålvattnet rinner till.

Min man stod för denna nästan löjligt goda middag. Vi åt faktiskt nästan precis samma middag förra fredagen. Enda skilnaden är att jag då hade köpt traditional pork till barnen, samt att vi ökade på mängden sky den här gången. Det var ett snilledrag av min man, när han kom på att vi efter att korvarna brynts runtom skulle vispa ur stekpannan med fransk, grovkornig senap och en rejäl skvätt whisky.
Detta är comfort food. Vad finns det för svenskt uttryck som kan motsvara detta? Jag kan inte hitta något som passar lika bra. I brist på bättre, kallar jag det för fredagsmys - i ordets bästa, och mest sanna bemärkelse. Totalt fritt från transfetter. Inte en taco så långt ögat når.

Korvpanna deluxe - en receptidé
800 gram riktigt goda korvar
500 gram delikatesspotatis (Asterix)
3 rödlökar
250 gram coctailtomater
1 paket sockerärtor (Felix frysta)
smör
1 msk grov, fransk senap (Maille moutarde a l'Ancienne)
1 dl whisky (vi körde med Red Label)

Sätt ugnen på 200 grader. Koka potatisen i mycket salt vatten tills de bara nästan är klara. Klyfta rödlöken. Smörj en rymlig, ugnsfast form med mycket smör. Häll i rödlök, tomater och potatis och kör in i ugnen.
Bryn korvarna i smör i en gjutjärnsstekpanna. Plocka upp korvarna, och vispa ur pannan med senapen och whiskyn. Lägg korven i formen när den stått inne i 10 minuter. Häll över senaps- och whiskyskyn. Ställ in formen i ugnen i ytterligare 20 minuter.
Koka sockerärtorna enligt rekommendationerna på förpackningen, tills de är nästan klara. Tag sedan ut formen; blanda ned sockerärtorna och låt formen vila i fem minuter innan innan du serverar den - tillsammans med mer senap, av samma sort. Vi drack öl till, vilket kändes ganska naturligt.