En hummerpasta utav guds nåde

Denna rätt kvalar lätt in på vår egen lista över årets godaste pasta. Det är ganska många veckor sedan min man slängde ihop rätten med inspiration från diverse olika recept han scannade på nätet, och jag borde bloggat om den för längesedan.

(Som alltid, nu för tiden.)

Här har ni den emellertid. Lika aktuell nu som när den lagades; ja, kanske till och med lite mer aktuell nu? Fryst hummer finns ju ofta att tillgå till bra pris i mataffären, och någonstans känner jag själv att denna typ av pasta passar aningen bättre framåt vårkanten än mitt i vintern.

Receptet räcker till fyra generösa varmrätter, eller varför inte som en läcker primi piatti, om man känner för att köra italienskt hela menyn igenom?

Linguine med hummer, tomat, sherry och chili
(fyra varmrättsportioner, eller sex förrättsportioner

2 msk olivolja
2 humrar
2 tsk chili flakes
2 tsk oregano, torkad
2 finhackade vitlöksklyftor
3 msk tomatpuré
1 dl torr sherry
1 burk hela plommontomater
2 dl fiskbuljong
1 dl bladpersilja, hackad
0,5 tsk strösocker
salt

500 gram linguine

1. Klyv humrarna, och ta ut köttet ur dem.
2. Dela hummerstjärtarna i fyra delar.
3. Behåll skalet på klorna, men men klyv dem.
4. Koka upp pastavatten och salta det.
5. Hetta upp olivolja i en traktörpanna.
6. Strö ned oregano, chiliflakes och vitlök. Stek försiktigt, men låt inte vitlöken ta färg.
7. Lägg i tomatpuré, och stek på i cirka två minuter.
8. Häll i pastan i pastavattnet.
9. Häll i sherry i trsktörpannan, och låt reducera till häften.
10. Blanda i tomatkonserven, och hacka sönder tomaterna.
11. Låt alltsamman koka ihop, och häll sedan i buljongen och sockret.
12. Koka i ytterligare fem minuter. Passa noga på pastan, så den inte blir överkokt.
13. Lägg ned klorna i tomatsåsen, och rör runt.
14. Häll vattnet av pastan. 15. Tag traktörpannan från plattan, och vänd ned resterande mängd hummerkött i tomatsåsen.
16. Blanda den heta, nykokta pastan med tomatsåsen, och rör om.
17. Häll över i stor skål och servera med ett kallt, torrt vin.

Sedani med salsiccia, vitt vin, grädde och blåmögelost

Vi är en pastafamilj. Pasta är alltid högst upp på min mentala matlista. Detta avspeglar sig givetvis även här i bloggen. Vi har många familjefavoriter, och det känns ibland som att vi äter vår favorit salsicciaragu en gång i veckan.

Nätet svämmar över av recept, det vet vi alla. Konsten är att lyckas plocka russinen ur kakan, och hitta de riktiga godbitarna. Inte heller denna gång kan jag ta åt mig äran av receptet, då det var min man som föreslog at vi skulle pröva denna för oss nya variant på pastasås med salsiccia.

Vi har köpt mycket salsiccia från den latinamerikanska köttdisken i Hötorgshallen. Köttet i korvarna är svenskt (butiken säljer enbart svenskt kött), och de är verkligen riktigt goda.

Vi avvek från receptet vi inspireras av, då vi ökade mängderna av såsens ingredienser. Resultatet blev en krämig och smakrik pasta, där salsiccian lyftes av mögelosten utan att osten för den skull blev för dominerande.

Vi kunde gott tagit mer oregano, och det uppmanar jag därför alla att göra som eventuellt vill pröva att själva laga till receptet.

Sedani med salsiccia, vitt vin, grädde och blåmögelost (4 generösa portioner)
400 gram sedani
2 msk olivolja
4 stora, färska salsicca
200 gram blåmögelost
1 dl vitt vin
1 dl vispgrädde
2 msk färsk oregano, hackad
Maldon Salt, Svartpeppar

1. Koka upp vatten till pastan.
2. Hetta upp olja i en generös traktörpanna eller emaljerad gjutjärnsgryta.
3. Tag av skinnet från salsiccian, och fördela i köttbullsstora ned bitar i pannan.
4. Stek salsicciabitarna tills de är genomstekta.
5. Häll ned pastan i vattnet.
6. Häll det vita vinet över salsiccian, och låt koka ihop tills hälften av vinet återstår.
7. Blanda i grädde och oregano, och låt koka ihop under några minuter.
8. Smula i osten, och blanda tills den smält ned i grädden.
9. Smaka av med salt och svartpeppar.
10. Spara en mugg av kokvatnet när det är sags att hälla av vattnet från pastan.
11. Häll tillbaka den avruna pastan ned i kastrullen den kokade i.
12. Tillsätt salsicciablandningen, rör om, och späd med små slattar av kokvattnet tills konsistensen blir krämig; vare sig för torr eller för blöt.
13. Servera omdeelbart, med svartpeppar och parmesan som tilbehör.

Min mans spektakulärt goda linguine med krabba

För några veckor sedan hade vi goda vänner på middag. Vi bjuder gärna på pasta, men kände att vi inte ville upprepa någon av våra klassiker. Det var helt enkelt dags att förnya sig. Vännerna som skulle komma på besök har sinsemellan inte helt enhetliga preferenser, så vi strävade efter att hitta något som kunde förena deras respektive faiblesser. Pasta och skaldjur blev den perfekta lösningen.

Min käre man, vars matlagningsintresse fullt ut matchar mitt eget, hittade detta lockande recept, och vi beslöt oss att i mesta möjliga mån återskapa och tolka det utifrån den tillgång vi själva har på krabba.

När jag skriver "vi", så menar jag egentligen min man. Jag kan inte ta med någon som helst trovärdighet till mig ett uns av äran för denna otroligt goda rätt. Vi smackade och njöt, och det skadade inte att rätten dessutom blev snygg att se på.

Hur gott som helst, vackert att skåda och serveras gärna med

Zecci Classico (nr 2478) i glaset - då är ni hemma. Vem blir inte glad över att serveras detta på tallriken?

Linguine med krabba
500 g De Cecco linguine

2 kokta krabbor (vacuumförpackade, finns i vanlig mataffär)
4 stora king crab-ben
100 gram pancetta
4 stora vitlöksklyftor, hackade
1-2 röda chilifrukter (efter styrka), hackade och urkärnade
1,5 dl torrt vitt vin
1,4 dl bladpersilja, finhackad
svartpeppar
havssalt
olivolja

1. Rensa krabborna på allt deras kött, och lägg i en skål. 2. Rensa ut köttet får ett av king crab-benen.
3. Dela resterande king crab-ben i 4-5 bitar.
4. Knäck med en kniv ett hack i skalen på varje del. (Syftet med detta är att de ska vara lättare att äta när de väl hamnar i tallriken.)
5. Koka upp rikligt med vatten, salta och lägg i pastan.Håll uppsikt över pastan, så den inte blir överkokt. När pastan är klar, tas 2 dl kokvatten undan för senare bruk. 6. Stek panchettan tills den börjar bli krispig. Tag den ur pannan med hålslev eller liknande redskap, så att så mycket som möjligt av fettett blir kvar.
7. Sänk temperaturen något, och häll i chili och vitlök.
8. Fräs chili och vitlök i cirka 30 sekunder, utan att vitlöken tar färg.
9. Tillsätt vinet, och låt koka upp 10.Tillsätt krabbköttet och king crabb-bitarna, och höj temperaturen något. 11. Värm krabbköttet försiktigt. Blanda ned persiljan precis innan pannan tas av plattan.
12. Blanda nykokt linguine med krabbfräset; späd försiktigt med kokvatten så att anrättningen inte känns torr, och så att krabbkött och pasta blir jämnt fördelat.
13. Häll pastan i en rymlig skål, och servera omedelbart. servera omgående

Jag önskar er god jul - kanske med en Christmas Sour?

God jul! Julfriden har infunnit sig och strax ska jag skjutsa in saffranssnurror i ugnen, bakade på deg som fått kalljäsa under natten. Även fast jag absolut anser att vi alla bör vara måttfulla med alkohol, i synnerhet under julhelgen, så vill jag ändå tipsa om den goda drink min man vispade ihop härom veckan. Han kallar den Christmas Sour, och med mandarinjuice som en av huvudingredienserna är det ett minst sagt passande namn.

Vi äter inte traditionellt julbord på julafton, det gjorde vi i söndags på Långbro Värdshus. Nej, här blir det snittar och champagne till lunch, och till middag ankbröst med goda tillbehör. Så gör vi just i denna period i livet. Vad sak har sin tid, och omväxling förnöjer. Det känns ganska skönt att kunna skala ned en smula och inte tillbringa större delen av julafton med att plocka saker i och ur kylskåpet och duka upp buffé. Hur matlagningsintresserad jag än må vara, så finns det trots allt gränser för hur mycket tid jag vill tillbringa i köket en dag som denna.

Jag önskar er alla en riktigt god jul, men god mat och dryck och gemenskap. Nya traditioner, gamla traditioner, förhoppningsvis många glada stunder - och lagom mycket julklappar.
Julefrid!

Christmas Sour (2 personer)
saft från 4 clementiner
0,5 tsk sirap
en skvätt angostura
6 cl Maker's Mark

1. Fyll en mixbägare med is.
2. Hällned ingredienser ovan, och rör tills blandat - skaka inte.
3. Häll upp i glas fyllda med is och dekorera med clementinskal.

Trottole med brässerad brysselkål, bacon och pecorino.(Tack till min räddare i nöden.)

En söndag för några veckor sedan var jag mer än någonsin tacksam för all den inspiration jag och min familj får från Bon Appétit. När den egna inspirationen tryter är det tur att det finns andra resurser, som aldrig verkar sina. Min man och jag är brysselkålsälskare i själv och hjärta. Brysselkål i en pasta kan tyckas att utmana ödet en smula, även i vår familj, där äldsta dottern ändå delar vår faiblesse.

Det finns många fördelar med att lite större barn. Nåja, allt är relativt, men när yngsta barnet hunnit fylla fem är det inte fråga om småbarn längre. Det som inte passar i en rätt, det står det var och en fritt att efter bästa förmåga peta bort. Om jag vill ha brysselkål i en pasta så gör jag det; må så vara att det genererar lite småsura miner från tre av barnen.

Nu var det inte jag som gjorde pastan. Det var min man. Och originalreceptet hittade vi här. Jag kallar utan tvekan detta för höstens godaste pasta - hittills. Det enda jag vänder mig emot är att kalla deta för carbonara. Carbonara är carbonara, och det är detta inte fråga om. Däremot är det perverst gott, men det får inte grumla omdömet så till den milda grad att man inte kallar saker för sin rätta namn. Punkt slut.

Trottole med brässerad brysselkål, bacon och pecorino
Trottole är en pastasort vi snubblade över på ICA. Originalets orecchiette finns i Sverige av bland annat märket De Ceccho. Det går självklart bra att välja en kort pastasort efter din egen, smak om du inte hittar någon av dessa förslag.

500 g färsk brysselkål
2 paket bacon, finhackad
2 vitlöksklyftor, rivna
1,5 dl grädde
4 äggulor
2 dl riven pecorino
500 g pasta
salt
peppar

1. Ta loss bladen från brysselkålen. Vi avstod från att använda de allra minsta.
2. Koka upp pastavatten och lägg i ditt val av pasta. Koka enligt instruktionerna på paketet.
3. Värm upp en torr stekpanna så att den blir riktigt het. Lägg i brysselkålsbladen i omgångar, och slunga runt så de får färg och mjuknar. Lägg över i en skål.
4. Stek baconet krispigt i omgångar. Häll av överflödigt fett och lägg det färdiga baconet på hushållspapper. 5. Lägg tillbaka baconet i pannan, och fräs vitlöken med baconet så att den blir mjuk. Tillsätt därefter bsysselkålen, och blanda och värm allt tillsammans.
6. Smaka av med salt och nymald svartpeppar.
7. Blanda grädde, äggulor och pecorino i en skål. Tillsätt några nypor salt mal över svartpeppar.
8. Häll av den färdigkokta pastan, men spara någon deciliter av kokvattnet i en skål.
9. Häll tilbaka pastan i kastrullen. Rör ned gräddblandningen, och tillsätt därefter bacon- och brysselkålsfräset.4 äggulor
10. Tillsätt lite av det sparade kokvattnet om pastan behöver mer vätska. Smaka av med mer salt och svartpeppar om så behövs, och servera pastan med mer riven pecorino.

Världens godaste kolettrad - förmodligen. Rimmad, rubbad och glazead.Och grillad. Länge.

Om jag var tvungen att välja endast ett djur, vars kött jag skulle äta resten av mitt liv, då vore valet enkelt. Griskött är det godaste jag vet. I längden slår grisköttet alt annat kött. När det kommer till grillning, och i synnerhet långgrillning, då är grisköttet outstanding.

Nu är det egentligen inte jag som varit i farten, annat än med applåder och hurrarop. Som alltid så här års njuter jag i fulla drag av de fantastiska rätter min minst sagt grillningsbegåvade man trollar fram vid vår Weber. Jag är privilegierad. Vi äter godare här hemma än på den finaste grillkrog, det vågar jag sanningsenligt påstå.

<7p> Detta recept är inspirerat av den fantastiska grillboken Serious Barbecue av grillguryn Adam Perry Lang, en bok som inspirerat oss till otaliga fantastiska grillupplevelser. Den kostar ynka 244 kronor på AdLibris, och den är minst sagt värd varenda krona. (som jag hyllade sommaren 2010)är tolkat till svenska förhållanden.

Det enda problemet i detta recept är sannolikt kryddan Old Bay Seasoning, som inte finns att få tag på i Sverige ( så vitt jag vet), men som en vän köpte åt oss vid en USA-resa. Ingredienslistan må vara lång, men resultatet är mödan värd. Vi gillar skarpt att börja förbereda maten ett dygn i förväg, och i detta fall började det egentligen tidigare än så. Denna fantastiska kotlettrad med ben, fetkappa och svål härör nämligen från den halva rapsgris jag hade nöjet och privilegiet att få stycka hos Scan i början av mars i år. Att tina en sådan gigantiskt stycke kött tar en bra stund i kylskåpet.

Att få tag på en sådan här tjusig kotlettrad är inte det enklaste, om du inte har tillgång till en riktig kötthandlare. Det enda som brukar gå att få tag på i vanliga mataffärer är de där läskiga ben- och fettfria kotlettraderna som jag bara blir ledsen av att se. I min värld är det en fullständigt obegripligt meningslös styckningsdetalj vars existens sannolikt bara är en följd av den fettfobi som rått i Sverige i decennier. Man måste inte äta fettet om man inte vill, men det är hela hemligheten bakom denna tillagningsmetods strålande resultat. Benet, fettet och kappan är vad som gör det i grund och botten mycket magra kotlettköttet närmast obeskrivligt saftigt och fint.

Jag närmast spammade sociala medier med dessa bilder under gårdagskvällen; inte underligt, så gott som det blev. Ni vet säkert själva hur härligt det känns när något inte bara blir så bra som man hoppats på, utan till och med bättre. Ni var en hel del som bad om receptet - och här har ni det. Väl bekomme, hälsar jag och min grillmästarman.

Rimmad, långrrillad kotlettrad med rub och aprikosglaze

1 kotlettrad på 2,5 kilo med ben, fettkappa och svål
Rimmningslag
2 msk chiliflakes
3 msk kokande vatten 2 dl koncentrerad äppeljuice
3 dl vatten
1 hel, stor vitlök (12 klyftor), finrivna
1 tsk nymald svartpeppar
1 msk flingsalt

1. Lägg chiliflakes i en skål. Häll över kokande vatten, och låt stå i 10 minuter.
2. Blanda med resterande ingredienser. 3. Lägg kottletraden i en rymlig fryspåse (femliters rekommenderas).
4. Häll rimmningslagen i påsen.
5. Kläm ut all luft, och låt ligga i kylskåp minst 12 timmar, men gärna uppemot 1,5 dygn.

Kryddrub
2 tsk passilla chilipulver
2 msk sött, rökt paprikapulver
2 msn mörkt muskovadosocker
1 tsk colemans senapspulver
0,5 tsk cvitlökssalt
0,5 tsk citronpeppar
0,5 tsk nymald svartpeppar
2 msk flingsalt
1 tsk Old Bay Seasoning
1 tsk mortlad kummin
rapsolja till pensling

Aprikosglaze
1,5 dl aprikosmarmelad
saft från en citron
3 msk slätbladig persilja, hackad
en riven vitlöksklyfta
2 msk kallpressad rapsolja
salt
peppar

Tillagning

1. Tag upp kotlettraden ur rimmningslagen, och torka av ordentligt.
2. Täck kotlettraden med kryddrubben på alla sidor. Massera och klappa in det med händerna så att så mycket som möjligt fastnar.
3. Pensla ytan runt om med kallpressad rapsolja. 4. Förbered grillen för indirekt grillning. Lägg kotlettraden på grillen, och tillaga på cirka 150 grader drygt två timmar eller tills innertemperaturen nått upp till 70 grader.
5. Pensla kotlettraden med ett tunt lager aprikosglaze fem minuter innan den är färdig.
6. Lyft kotletraden från grillen, och låt den vila i tio minuter. 7. Skär i skivor, lägg upp på ett rymligt fat, och ringla över mer alrikosglaze. 8. Servera köttet med resterande mängd glaze.

Rimmade tunna revben i pikant barbecuesås

Jag är ur fas med matbloggandet, trött på att skriva långa blogginlägg. Förr om åren hade detta varit nog för att ge mig prestationsångest. I detta nu stör det mig det minsta. Sorgligt är det kanske på sitt sätt, att jag distanserat mig från matbloggandet, men samtidigt nästan lite befriande. Jag tänker inte sluta blogga, men jag njuter av att inte känna någon press

Mitt upp i detta lagas det mat i vårt hus. Det skapas fantastiska måltider; måltider som förtjänar att omskrivas, min bristfälliga blogginspiration till trots.

Dessa rimmade tunna revben i pikant barbecuesås är ett strålande exempel på en sådan måltid. Min bättre hälft, min grillmästare, hämtade inspiration från sommarens bästa grillbok, och skapade utifrån detta dessa helt otroligt goda tunna revben.

Har du dessa revben, så behöver du bara ett gäng kalla öl och en öl med servetter.

Rimmade tunna revben i pikant barbecuesås (fyra någorlunda generösa portioner)

1,5-1,75 gram tunna, feta revben

Pikant BBQ-sås
2 dl vatten
1 dl torrt vitvin
0,5 dl äppelcidervinäger
1 burk krossade tomater
1 dl farinsocker
2 msk sugar cane sirap
3 finhackade charlottenlökar
2 rivna vitlöksklyftor
1 msk chiliflakes
salt
svarpeppar

1.Blanda ingredienser förutom salt och svartpeppar i en kastrull.
2. Koka upp dem, och låt sjuda i cirka en timma.
3. Rör om emellanåt, och späd eventuellt med mer vatten om såsen tjocknar för mycket.
4. Smaka av med salt och svartpeppar.

Rimninglag
1 gul lök, tunt skivade (använd gärna mandolin)
6 vitlöksklyftor, krossade
6 grenar färsk timjan
1 msk chiliflakes
1 msk maldonsalt
5 dl vatten

1. Häll alla ingredienser i en kastrull.
2. Värm tills de börjar sjuda.
3. Lyft kastrullen från plattan, och låt svalna till rumstemperatur.
4.Lägg revbenen i en långpanna, och häll över rimmningslagen.
5. Vänd runt revbenen i rimningslagen, och täck sedan över långpannan med folie.
6. Låt stå i kylskåp i minst fyra timmar - ännu hellre uppemot åtta timmar. 7. Vänd revbenen emellanåt, så alla sidor blir ordentligt rimmade.

Förberedelser vid grillen
Tänd briketter.
Förbered grillen för indirekt grillning.
Dra upp temperaturen till 200 - 225 grader.
Värm barbecuesåsen på nytt.

Dags att grilla
1. Lägg revbenen på grillen. Det gör inget om de täcker varandra. Vänd dem bara, då och då, och låt dem byta plats med varandra.
2. Grilla indirekt i ca 40 minuter.
3. För över de färdiggrillade revbenen i en rymlig långpanna, och häll över den pikanta barbecuesåsen.
4. Låt revbenen vila i barbecuesåsen i tio minuter, men vänd då och då, så alla blir ordentligt täckta.v 5. Skär upp revbenen, och lägg sedan tillbaka dem i såsen i långpannan. Blanda runt dem så att de på nytt täcks av barbecuesås.
6. Njut.

Min mans grillade senapskyckling med salladslök, vitlök och citron

Jag är bortskämd med de mest delikata grillade rätter; ja, så ser det ut för mig om somrarna. Det vore mig fjärran att beklaga mig över att jag sommartid får ta ett steg tillbaka och lämna plats åt familjens mästergrillare. Det har helt klart sina fördelar att vara bra på olika saker.

I lördags plockade min man fram sommarens grillbibel, läste helt kort, och fann ganska omedelbart det recept som ligger till grund för dessa fantastiska kycklingklubbor. Kombinationen av senap, salladslök, vitlök och citron kunde knappast gå fel. Bland bokens digra utbud av kycklingrecept stack detta ut, och tiggde om att få prövas.

Detta är inte ett svårt recept, men det kräver en smula förberedelser. Bortsett från denna ringa ansträngning är det ganska rakt på. Kycklingklubborna grillas på indirekt värme. Bilderna talar för sig själva.

Vi serverade kycklingklubborna med polenta, som fått smak av mascarpone, chili och majs. Det var en riktigt bra smakkombination - receptet på polentan kommer inom de närmaste dagarna.

Min mans grillade senapskyckling med salladslök, vitlök och citron
8 stycken kycklingklubbor
6 salladslökar, finhackade
saften från en citron
3 rivna vitlöksklyftor
0,5 dl dijonsenap
olivolja
flingsalt
svartpeppar efter smak

1. Blanda samman senap, salladslök, citronsaft och vitlök till en smet.
2. Fyll kycklingklubborna med smeten genom att peta upp en ficka mellan skinnet och låren. Försök göra fickan så stor som möjligt utan att det går hål i skinnet. 3. Fördela smeten jämnt mellan kycklingklubborna, och använd fingrarna för att smeta ut den ordentligt under skinnet.
4. Lägg kycklingklubborna i en form, med skinnsidan upp. Pensla dem med olivolja, och krydda därefter med flingsalt och svartpeppar.
5. Täck formen med plastfolie, och ställ in i kylskåpet. Lås stå i minst fyra timmar.
6. Grilla kycklingklubborna på indirekt värme i uppemot 40 minuter, på omkring 200 grader.
7. LÅt dem vila några minuter innan de serveras.

Tacos al Pastor

Lyckan att få slå sig ned vid ett dukat bord, och njuta av en fantastisk måltid tillagad av någon annan än mig själv - det är en ynnest. I lärdags trakterade min man vår familj med Tacos del Pastor, en rätt ur nya favoritboken.

Vi fick tag på helt fantastisk ananas, som används både till marinaden och som tillbehör. Jag har läst någonstans att det finns ett enzym i färsk ananas som bryter ned protein. Just i skrivande stund orkar jag inte goola sanningshalten i detta mitt lösryckta minne, men låt mig säga som så, att ananas är en väldigt trevlig ingrediens i marinader.

Jag är oerhört svag för fläskkarré, som spelar huvudrollen i just detta recept. Det är viktigt att låta marinaden verka under ett par timmar, och att under tillagningen arbeta snabbt som sjutton med grillspaden så att bitarna inte fastnar på gallret.

Bortsett från dessa råd är det nog bara att köra. Vill ni pröva något som skiljer sig från mängden, pröva då Tacos del Pastor. En rätt som får till och med oss att ta ordet tacos i våra munnar.

Bara en sådan sak är skäl nog att pröva detta recept. Rökig salsa på två sorters chili är givetvis ett självklart tillbehör.

Tacos al pastor (6 portioner)

1,2 kilo fläskkarré, putsad och skuren i cirka 2 gånger 2 centimeter tjocka strimlor

Tillbehör
vetetortillas
ananas, finhackad
gul lök, finhackad
färsk koriander
rökig salsa på två sorters chili

Marinad
1 gul lök, grovt hackad
0,5 färsk ananas, skalad, ansad och grovt hackad
1,5 dl apelsinjuice
0,5 dl äppelcidervinäger
1 mak pasilla chilipulver
3 vitlöksklyftor
2 msk flingsalt
1 tsk torkad oregano
1 tsk kummin
1 färsk habanero

1. Mixa alla ingredienserna till en slät massa.
2. Blanda med strimlad fläskkarré i rymliga, dubbla plastpåsar. Låt mariera i kylskåp i fem-sex timmar.
3. Tag ut karrestrimlorna ur påsen, och låt dem rinna av helt kort i ett durkslag.
4. Grilla karrestrimlorna i omgångar, och skyffla runt dem utan finlir så att de inte fastnar på gallret.
5. Lägg slutligen vetetortillas på grillen så att de får lite färg och blir varma. 6. Fyll tortillabröden med karréstrimlor, hackad gul lök, rökig salsa på två sorters chili, finhackad försk ananas och korianderblad eter smak. Pressa lite lime över, och njut.

Rökig salsa på två sorters chili

Här kommer tillbehöret innan själva huvudreceptet. I lördags åt vi Tacos al Pastor, ett recept ur fantastiska The Grilling Book - the ultimate guide from Bon Appétit . När jag skriver vi menar jag i ärlighetens namn min man. Jag stod mest för käcka tillrop under processen, samt rikligt med beröm när vi avnjöt de färdiga resultaten.

Denna salsa liknar inget någon av oss tidigare smakat. Tillagningsprocessen var i sig smått underlig. Att nästintill bränna lök och vitlök, medvetet, det är inte något vi vanligtvis ägnar oss åt.

resultatet blev alldeles strålande. En salsa med djup och mustig eftersmak. Stark utan att vara stark. Vansinnigt kul, dessutom, att pröva något helt nytt. Det bådar gott inför sommaren.

Till Tacos al Pastor föreslogs som tillbehör denna rökiga salsa på två sorters chili.

Rökig salsa på två sorters chili
6 torkade pepparfrukter (20-gramspåse, finns på ICA)
2 dl vatten
1 gul lök
4 vitlöksklyftor
0,5 tsk chipotle
saft från en lime
2 tsk brunt farinsocker
2 färsk, röd chilifrukt
ett knippe koriander
2 tsk flingsalt

1. Ryck sönder pepparfrukterna och lägg i en skål.
2. Koka upp vatten och häll över pepparfrukterna.
3. Låt ligga i vattnet i minst fyra timmar.
4. Låt pepparfrukterna rinna av, men spara vattnet som de legat i.
5. Lägg pepparfrukten i ett mixer, och häll på 1 dl av vattnet.
6. Skala löken och vitlöken. Dela löken i åtta klyftor.
7. Värm en stekpanna mycket het, utan att tillsätta något stekfett.
8. Lägg lökklyftorna i den heta pannan och låt dem blir svärtade runt om.
9. Tillsätt vitlöksklyftorna i stekpannan efter en stund, och låt även de blir svärtade. Stekningen tar uppemot åtta minuter.
10. Lägg lökbitar och vitlök i mixern tillsammans med pepparfrukternerna. Tillsätt övriga ingredienser, och mixa till en slät pure.
11. Tillsätt vatten tills konsistens blir lös. Vi tillsatte cirka två matskedar vatten

Macaroni and cheese, och en motvillig matbloggare

Det var sex dagar sedan sist, men - här har ni mig igen. Den numera något motvilliga matbloggaren. Om någon skulle fråga mig vad jag gör i stället för att blogga, så skulle jag svara att jag inte riktigt vet vart tiden tar vägen. Visst gör jag mer av sådant jag inte gjorde för bara några månader sedan, såsom att träna och att läsa skönlitteratur, men det är inte hela förklaringen.

Kanske letar jag efter en annan uttrycksform? Inget är omöjligt, men i nuläget är det Smaskens som gäller; bloggen jag tycker så hemskt mycket om och som varit en så stor och viktig del av mitt liv i så många år.

När jag inte bloggat regelbundet på ett tag, då tappar jag rutinen. Jag känner mig lite osäker. Kanske är det då en smula passande att det som tillagades här i kväll var äkta amerikansk comfort food. Givetvis från grunden, inga halvfabrikat så långt ögat kunde nå. Receptinspirationen hittade min man här, och jag kan skriva under på att lovorden i blogginlägget som länken leder till inte på minsta vis är överdrivna.

Detta var grymt gott. Barnen jublade. Vi vuxna fnissade nästan av lycka - kan det smaka så här bra av något så enkelt som pasta (vi använde sedani), ost och ostsås? Ja, det kan det. Colemans senapspulver, rökt paprikapulver och svartpeppar gav såsen en riktigt pikant smak. Osten bestod av diverse skalkar från lagrade ostar.

Denna amerikanska klassiker har nog en chans att bli en klassiker även i vårt kök. En av våra barns absoluta favoriträtter är stuvade, gammaldags makaroner. Jag tror nästan att makaronerna fick konkurrens i kväll.

Macaroni and cheese
Jag har cupmått till mitt förfogande. För den som inte har det kan jag nämna att i cup motsvarar cirka 2,4 deciliter.

400 gram makaroner, sedani eller annan kort, rörformad pasta
3 msk smör
3 msl vetemjöl
1 tsk Colemans senapspulver
2 krm starkt, rökt paprikapulver
0,5 tsk salt
nymald svartpeppar efter smak
2,5 cups gammaldags mjölk
3 cups grovt riven lagrad ost
paprikapulver till dekoration

1. Koka pastan efter anvisningar på paketet. Häll av vattnet, och kyl sedan pastan genom att skölja den kallt vatten.
2. Lägg tillbaka pastan i kastrullen. Slunga den med en klick smör så att den inte klibbar ihop.
3. Sätt ugnen på 200 grader och smörj en ugnsfast form.
4. Smält smöret i en kastrull. Tag kastrullen från plattan, och vispa ned vetemjöl, senapspulver, rökt paprikapulver, peppar och salt.
5. Häll i mjölken, och blanda väl. Koka upp såsen under omrörning, så att den tjocknar.
6. Rör ned 2 cups riven ost i såsen, och blanda så att den smälter och blandas helt med såsen. 7. Blanda såsen med pastan i kastrullen.
8. Häll hälften av pastablandningen i ugnsformen. Strö över hälften av den resterande rivna osten. Lägg på resten av pastablandningen och avsluta med ett lager ost. Strö över paprikapulver.
9. Ställ in ugnsformen i mitten av ugnen, och tillaga i 20 minuter. Vrid därefter upp till 250 grader samt grilleffekt, så att ytan blir läckert gyllene.
10. Låt svalna 10 minuter innan serveringen.

En räddande ragu i februari

Det här är verkligen inte min favoritperiod på året, det ska gudarna veta. Fastän dagarna blir längre och ljusare, är jag mer frustrerad än i mörkaste november. Inspirationen är inte på topp, och vardagsmaten blir därefter. Tur då att vi är två matlagare i familjen; två som kan turas om att försöka variera födointaget en smula, så att vi inte lever på enbart långagat fläsk och tomatsås.
Detta recept är en variant på en variant på en variant, men likafullt en mycket bloggbar måltid. Min man utförde själva tillagningen, men idén var vår gemensamma. Och hur kan det bli fel med nötfärs, rosmarin vitlök, tomat och grädde? Det kan det inte. Jo, möjligtvis om man verkligen anstränger sig.
Detta var verkligen en alldeles perfekt söndagsmiddag. Sådan här mat gör mig lycklig. Vi blandade allt och serverade i en stor gryta- det blir godast så. Pastan, det är min favorit bland kort pasta, som jag hyllat många gånger tidigare, nämligen Zetas strozzapreti.
En räddande ragu i februari
1gula lökar, finhackade
olivolja
5 vitlökslkyftor, rivna
1,5 msk färsk rosmarin, finhackad (mer om du använder den klena krukodlade)
700 g nötfärs
1 förpackning (250) coctailtomater, klyftade
1 dl vitt vin
250 g kastandchampinjoner, kvartade
1 paket fond du chef oxbuljong
2 msk tomatpure
1,5 dl grädde

1. Hetta upp olivolja i en panna, och fräs löken mjuk, utan att den tar färg.
2. Tillsätt vitlök och rosmarin och fräs helt kort.
3. Lägg i köttförs, salt och svartpeppar. Vänd runt, och hacka sönder köttfärsen grovt.
4. Bryn färsen, och tillsätt champinjonerna.
5. Låt champinjonerna steka med någon minut, och tillsätt därefter tomaterna, som också de får steka med helt hastigt.
6. Häll i vinet, och reducera ned till hälften.
7. Tillsätt därefter oxbuljong, tomatpure och grädde.
8. Låt alltsamman puttra på låg värme några minuter.
9. Blanda ragun med nykokt strozzapreti, och servera med svartpeppar och parmesan - och gärna ett glas vin.

Blåmusslor och linguine med tomat, chili och canellinibönor

De senaste åren har mit enda nyårslöfte varit att äta mer skaldjur, och dricka med champagne. I enlighet med dessa inofficiella löften har vi blivit duktigare på att köpa och tillaga musslor. Ett nät med blåmusslor är oftast prisvärt och i det här fallet resulterade detta inköp i upptäckten och omarbetningen av ett trevligt recept från Bon Appetit, och i förlängningen en väldigt god måltid.

Det var och är min man som lagade till dessa musslor. Jag vet inte riktigt varför vi har hamnat i denna fördelning av roller, men hittills har han stått för musselkoken i detta hus. Inte mig emot, när resultatet blir så bra som detta.

Som kuriosa kan jag berätta att Bon Appetit var den första icke-svenskspråkiga mattidning jag började läsa. Det kom sig av att jag året efter studenten arbetade ett på Island, och familjen jag bodde hos hade en mängd gamla nummer av tidningen i fråga. Jag blev så förförd att jag tog av min ynka au pair-lön och i stort sett varje månad gick till en välsorterad tidningsbutik köpte mig ett rent ut sagt svindyrt nummer. Det fantastiskt goda vita vinet köpte jag på Matbloggarresan till Helsingfors. Jag borde verkligen ha köpt fler flaskor - precis som du så klokt sa, Kicki.

Blåmusslor och linguine med tomat, chili och canellinibönor
500 g linguine

olivolja
4 vitlökslyftor, finhackade
2 + 1 dl torrt vitt vin
2 burkar hela tomater, avrunna
1 burk cabellinibönor, sköljda och avrunna
ett nät blåmusslor
3 msk bladpersilja, finhackad (skrapade och noggrant bedömda)
1 tsk chiliflakes
Maldonsalt
svartpeppar

1.Koka upp saltat vatten, och häll ned linguine.
2. Häll ned en skvätt olivolja i en rymlig kastrull. Tillsätt vitlök och chiliflakes, och värm runt dem i oljan utan att låta vitlöken ta färg.
3. Tillsätt vinet
4. Mosa tomaterna och blanda ned dem i vinet. Rör om, och låt blandningen reducera tills hälften återstår.
5. Tillsätt salt och peppar.
6. Häll ned de sköljda avrunna canellinibönorna i tomatsåsen, och låt dem bli varma.
7. Häll över tomatsåsen i en skål och ställ, den åt sidan. Skölj inte ur tomatresterna ur kastrullen.
8. Sätt tillbaka kastrullen på spisen, och höj temperaturen till max.
9. Häll i en skvätt olivolja, låt den bli het, men häll i musslorna innan den börjar ryka.
10. Häll i den resterande decilitern vin, och lägg på locket. Ruska på kastrullen några gånger, tills musslorna öppnat sig.
11. Häll av vattnet från den färdigkokta pastan i ett durkslag. Blanda pastan med tomatsåsen persilja, och häll upp i en riktigt rymlig skål. Häll över musslorna och eventuell resterande vätska. Blanda försiktigt, och servera omedelbart.

Sött och salt i sublim syntes - min mans baconmarmelad

Vi är knappast först på bollen med detta recept, min man och jag. INte sist heller, förvisso. Erkännas måste ändå att bacontrenden gått från att vara matbördig till att bli närmast folklig. Många har bloggat om baconmarmelad tidigare; långt tidigare, bland annat Gitto, som mer eller mindre frivilligt under en tid titulerades bacondrottning.

Hur som helst - det spelar ingen roll hur många som bloggat om baconmarmelad tidigare. Det förändrar inte min upplevelse av denna delikatess. Det förminskar inte heller värdet av mitt blogginlägg. I stället ger det mig ett ypperligt tillfäle attt nämna en av mina budord såsom matbloggare med en viss, om än måttlig, senioritet.

Många som bloggar, vare sig de skriver om mat eller annat, verkar omedvetna om eller rent utav ointresserade av att sätta sig själva i ett sammanhang. Någon har, i något sammanhang, någonstans och vid något tillfälle, skrivit något son är snarlikt det du skriver. Det ligger i sakens natur. Vi uppfinner inte hjulet på nytt. Vi är en del av detta sammanhang, och det vore ytterst baivt, för att inte säga djupt okunnigt, att inte förhålla sig till detta faktum på ett eller anat sätt.p>

Jag skule kunna låtsas som att jag vore den första som någonsin skrivit om baconmarmelad (i varje fall på svenska). Om jag hade varit riktigt full av mig själv, hade jag rent utav kunnat inbilla mig att jag faktiskt var först.

Min poäng är följande: jag visuliserar bloggosfären som ett gigantiskt spindelnät som täcker jordens yta. Vi har alla en indirekt relation till varandra, vi som bloggar om mat. Att ge någon annan den uppmärksamhet personen förtjänar eller den uppmärksamhet jag vill att personen ska få, det kan aldrig vara annat än positivt. Att inte inse att många av oss tänker snarlika tankar, lagar snarlika rätter och skriver snarlika texter - det är att leva i förnekelse.

Hur smakade då denna min mans baconmarmelad? Alldeles utmärkt, tackar som frågar. Min man lyckades verkligen få till en rent vansinnigt god baconmarmelad. Den förgyller våra helgmorgnar. Jag har (som genom ett mirakel) lyckats återfå min förmåga att baka surdegsbaguetter (med jästfusk), och baconmarmeladen smetas generöst på smörade bitar av dessa bakverk. Jag tycker personligen att mogen camembert är alldeles strålande smakamrat.

Min mans baconmarmelad
4 pkt bacon
2 gula lökar hacka
3 vitlöksklyftor, hackade
0,2 tsk chiliflakes
0,2 tsk chipotle
1/4 cup äppelcidervinäger
1/4 cup muscovado
1/4 cup lönnsirap
1/4 cup bourbon
1 cup bryggt kaffe

1. Strimla bacon i cirka 2 cm breda skivor. Stek i i 2-3 omgångar i stekpannan tills baconet fått färg och är krispigt. Lägg i en sil, och låt baconfettet rinna av i en skål. Lägg de avrunna baconbitarna på hushållspapper.
2. Torka ut stekpannan och återför 1 msk av baconfettet till pannan.
3. Häll i lök, och stek försiktigt i baconfettet; den ska inte få färg. Tillsätt vitlöken efter några minuter.
4. Tillsätt chiliflakes när löken mjuknat, och låt dem steka med någon minut. 5. Lägg löken och baconet i en sauteus eller vid kastrull.
6. Värm till, medeltemperatur och lägg i chipotle, äppelcidervinäger, lönnsirap, muscovadosocker och bourbon.
7. Rör om medan blandningen börjar sjuda, och tillsätt kaffe.
8. Blanda noga, och sänk temperaturen, så att blandningen försiktigt sjuder.
9. Reducera ned till en simmig sås. Detta kan ta upp till 1,5 timma.
10. Häll över den färdiga marmeladen i en mixer, och pulsa snabbt, mycket försiktigt, så att texturen inte blir för slät.
11. Häll marmeladen i en väl rengjord glasburk. LÅt den svalna, och förvara i kylskåp. Hållbarheten är åtminstone två veckor.

Min mans högrevsköttmos med chili

I kväll åt vi denna rätt igen - för andra gången på knappt två veckor. Receptidén kommer från det oerhört inspirerande tv-programmet Eat Street, som jag tidigare skrivit om. När min man såg ur en street food-försäljare långlagade bitar av högrev med chili blev han genast intresserad av att pröva att själv laga något liknande.

detta får sägas vara nygammal mat, vi har lagat många olika styckningsdetaljer på liknande sätt, men aldrig med denna typ av chilifrukter.

Vi gjorde det enkelt för oss, och köpte torkad chili på ICA. Den som har mer exklusiv smak föredrar kanske andra fabrikat eller leverantörer, men det finns inget formellt att anmärka på just dessa produkter.

Ni som själva långlagar vet att det finns få saker som kan mäta sig med att komma hem till ett hus som doftar av kött som långlagats över dagen. Det skulle då möjligtvis vara att långlaga över dagen då man faktiskt befinner sig hemma och frestas av dessa ljuvliga dofter under flera timmar.

Tillfredsställelsen när matlagningsförväntningar med råge överträffas, den ska inte underskatas. Hela familjen åt och njöt i fulla drag. Mycket godare än så här blir det knappast - inte ens hemma hos oss.

Min mans högrevsköttmos med chili
1.2 kg högrev
1 lök, finhackad
2 röda paprikor, finhackade
5 vitlöksklyftor, skalade och grovt krossade
2 torkade stora chilifrukter

2 tsk mald spiskummin
1 tsk rökt paprikapulver
1 msk rörsocker strö
0,5 tsk chipotle pulver
2 tsk nescafe
1 msk salt

1.lägg chilifrukter i en skål och häll över lite kokande vatten. låt ligga och dra i 2-3 minuter, och häll därefter bort vattnet.
2. Skär bort senor, och putsa eventuellt bort de lite större fettbitarna från högreven. dela i 5*5 cm kuber 3.Lägg ned kött och grönsaker i CrocPoten ,och häll över kryddor och kaffepulver.
4. Blanda runt ingredienserna något. 5. Tillaga i CrockPot på lägsta effekt i 7-8 timmar.
6. Plocka upp chilifrukterna ur grytan. Ta därefter upp kött och grönsaker ur crocpot med en hålslev. Låt rinna av, och lägg i en rymlig skål.
7. Mosa ihop det möra köttet och grönsakerna med en hålslev, potatisstöt eller trägaffel.

Servera köttmoset i tortillabröd med dina favorittillbehör. I vårt fall är detta bland annat guacamole, sallad, färska tomater, salsa och gräddfil.

Crème Ninon - som aldrig förr

Det var åratal sedan jag senast åt grön ärtsoppa, föga likt den gudomliga Crème Ninon min man lagade till förrätt i kördags. Vi hade våra goda vänner P och K på besök, och vi ville laga en riktig festmåltid som skulle gå att förbereda, så att vi inte behövde tillbringa för mycket tid i köket.

Till förrätt blev det alltså soppa, och då en Crème Ninon lagad efter alla konstens regler; så vitt vi känner till dem. När jag lagat den har jag varit bekväm, och bara mixat ärtorna tills soppan blivit slät. Nu gjorde min man sig det extra besväret att passera soppan genom en finmaskig sil, och tor mig, det är verkligen värt besväret. I själva verket är det inte ens särskilt besvärligt.
Att försiktigt vända ned lättvispad grädde precis innan serveringen, för att därefter låta gästerna själva hälla i en skvätt champagne, det ger en särskilt festlig touch till soppan.
Oststången ni ser på bilden har jag tidigare propagerat för i Smaskens Facebookgrupp. De kommer från Liedl, har en mycket tilltalande inehållsförteckning, och är både billiga och läckra. De innehåller faktiskt smör, till skillnad från den så kallade smördeg som saluförs i Sverige.

Min mans Crème Ninon (6 portioner)
Soppan föll inte bara oss vuxna i smaken, utan även tre fjärdedelar av barnaskaran. Jag beräknar att den räcker till sex vuxenportioner.

2 msk smör
1 stor charlottenlök, finhackad
1 vitlöksklyfta, finhackad
1,5 dl torrt vitt vin
1,5 l hemkokt kycklingbuljong (eller 1,5 l vatten och 2 st fond du chef kyckling)
1 kg frysta ärtor
1,5 dl visppgrädde
flingsalt
några centiliter champagne
(ärtskott till garnering, och ostsänger till serveringen)

1. Smält smöret i en rymlig kastrull.
2. Sänk temperaturen, och häll ned charlottenlök- och vitlökshack. Fräs dem under omrörning, så att de mjuknar utan att de tar färg.
3. Tillsätt vinet, och låt det reducera under omrörning tills knappt hälften återstår.
4. Häll i kycklingbuljongen, och koka upp.
5. Lägg i ärtorna, och koka dem mjuka.
6. Mixa soppan så slät som möjligt, och passera den därefter genom en finmaskig sil.
7. Vispa grädden lätt.
8. Servering: värm soppan tills första bubblan. Rör försiktigt ned den lättvispade grädden i soppan. Smaka av med flingsalt.
Häll upp i skålar, och dekorera med ärtskott Låt gästerna hälla i en skvätt champagn i soppan vid vid bordet
Servera gärna soppan med oststänger.

Klibbiga kycklingben - enkel fredagsmat

I fredags var jag sänkt. Sömnbrist och ett hektiskt torsdagsdygn hade förvandlat mig till en utmattad skugga av mig själv. Efter att ha tillbringat större delen av dagen i halvdvala på soffan, under en filt, var det en närmast en religiös upplevelse att känna de fantastiska dofterna som spred sig från köket. Att sedan sätta sig till bords, och sätta tänderna i dessa klibbiga kycklingben, var inget annat än en ren välsignelse.

Min man kan sägas ha vidareutvecklat receptet på klibbiga kamben och anpassat det till kycklingben - till riktigt snabb och enkel fredagsmat. Jag har sedan tidigare ett recept på marinad till kyckling här på bloggen som i åratal legat högt uppe på sökningar och varit ett av de mest populära recept som publicerats. Dessa kycklingben skåpar ut de förra, på alla sätt.

Just nu känns det - helt ärligt - som att jag skulle vilja äta sådana här kycklingben vareviga fredag, resten av hösten. Då tror jag ni förstår vilket lyckat recept min man (ännu en gång) slängt ihop.

Klibbiga kycklingben
2 kg färska kycklingben
6 msk Chef Paul Prudhomme chicken magic

Glaze
1 syrligt äpple (granny smith)
0,5 dl honung
1 dl äppelcidervinäger
2 dl barbeque sås (vi valde ICA´s egen)

1.Fördela kycklingbenen i två fryspåsar. Häll ned 3 msk Chef Paul Prudhomme chicken magic i varje påse.
2. Knyt till påsarna med mycket luft kvar, och skaka så att kryddona fördelar sig över kycklingbenen. Låt ligga i ca 1 timme.
3. Riv äpplet fint med hjälp av ett microplane rivjärn och blanda med barbequesås, äppelcidervinäger och honung.
4. Sätt ugnen på 200 grader i god tid innan kycklingbenen ska tillagas.
5. Lägg ett galler över en långpanna. Ett bra tips är att klä långpannan med alufolie, så slipper du omständlig diskning.
6. Placera kycklingbenen plant på gallret. Sätt in kycklingen i ugnen. Låt stå i ugnen ca 20 minuter. Vänd dem efter 10 minuter.
7. Ta ut kycklingbenen ur ugnen. Höj temperaturen till 250 grader, samt slå på grillfunktion.
8. Plensla kycklingbenen med glaze, och sätt in dem i ugnen i cirka 5 minuter. Ta ut benen, vänd dem och pensla andra sidan. Ställ tillbaka dem in i ugnen i 5 minuter. Upprepa detta ytterligare en gång om glazen räcker till.

9. Ta ut och låt svalna tills de är ätvarma.

Grillad polenta med örter

Det kommer bli mycket polenta i höst - tro mig. Efter att inte ha lagat detta på flera år är vi nu närmast nyförälskade i dessa små majsgryn. Min man och jag kom på att vi skulle pröva att laga polenta förra helgen, när vi skulle ha middagsbesök. Då lagade min man polenta med blandade örter. Den färdiga polentan fick stå och stelna, därefter skars i bitar, och slutligen grillades för att få en tilltalande yta.

Det är med polenta som med all annan gröt, vågar jag påstå. Det är oerhört lätt att den blir för stabbig; för tjock, och därigenom föga tilltalande att äta. Man får inte tveka att tillsätta mer buljong, om polentan verkar behöva det. Vad gäller örterna, så tar man det man vill ha. Vi valde ett urval av det vi har att tillgå i våra krukor på terrassen.

Några dagar senare lagade jag en rent ut sagt ljuvlig, krämig örtpolenta serverad med het tomatsås, när min vän och matbloggarkollega Miss Meister var på Stockholmsbesök. Bildbevis saknas dessvärre, då timmen blev sen och kvällen mörk innan vi satte oss till bords.

Nu längtar jag efter krämig polenta och en riktigt fyllig ragu. Höstmat? Ja, snart, och jag tycker det känns riktigt härligt.

Grillad örtpolenta
250 g polentagryn
8 dl fyllig nuljong(på grönsaker eller kyckling)
1,5 dl finriven parmesan
2 msk finhackade örter, till exempel rosmarin, salvia, oregano, vitlöksgräs
1 msk smör
flingsalt, svartpeppar

1.Värm buljongen i en rymlig kastrull.
2. Häll i polentagryn, och rör kontinuerligt under cirka 6 minuter, medan grynen sväller.
3. Drag kastrullen från plattan och blanda ned örter, parmesan och smör. Smaka av med flingsalt och svartpeppar.
4. Klä en form med plastfilm.
5. Fukta plastfilmen med kallt vatten.
6. Häll i polentan och platta ut den.
7. Täck polentan med plastfilm, och låt den svalna.
8. Låt polentan stå i kylskåp i minst två timmar, men helst över natten.
9. Ta ut polentan från formen, och tag av plastfilmen. Lägg det på en skärbräda och skär i cm tjocka skivor.
10. Grilla polentan så den får vacker yta. grillpanna rekommenderas.

Rosmarinkanderade jordnötter från Eat Street

Härom veckan upptäckte vi ett fantastiskt kul matprogram på en TV-kanal jag inte ens visste fanns. Programmet heter Eat St., och vi ser det på TLC.

Den uppsjö av fantastisk street food som visas i detta program är fantastiskt inspirerande, men får mig också att inse hur svårt det är att sälja street food i Sverige. Det som i tv-programmet kanske kan uppfattas som en pittoresk lite lastbil som säljer hamburgare, är i själva verket en restaurang som säljer tusentals lunchmåltider varje dag.

Alldeles bortsett från tillgången på bra street food i Sverige, så får jag och min man mängder av kul idéer och tips bara av att titta på programmen. En falafelförsäljare hade dessa jordnötter som stående inslag land sina tillbehör. Rosmarinkanderade jordnötter lät bara för gott för att inte prövas, och de var precis lika goda som vi hade trott. Pröva själva, för detta är en riktig höjdare.

Rosmarinkanderade jordnötter från Eat Street
3 msk finhackad färskt rosmarin
1 msk olivolja
3 msk vitt socker
200 gr saltade jordnötter

1. Hetta upp olivoljan i en teflonpanna, och fräs den hackade rosmarinen någon minut.
2. Tillsätt sockret, och rör flitigt p ganska hög värme till sockret smälter. Detta sker plötsligt, så passa stekpannan.
3. Häll i jordnötterna, och blanda så att de täcks av sockret.
4. Häll upp dem på et bakplåtspapper, och låt svalna. Bryt isär dem om för många fastnat i varandra.
5. Förvara i lufttät burk, om det mot förmodan blir några nötter över.

Trippelgrillade, klibbiga kamben

Första gången vi (eller rättare sagt min man) grillade dessa kamben var för säkert en månad sedan. De blev så goda att familjen genast utnämnde dem till sommarens bästa grillupplevelse. I går gjorde på nytt kamben efter samma recept, och - kan ni tänka er - de blev precis lika goda.

Det är något magiskt med dessa klibbiga, kryddiga och smakrika kamben. Som alltid när min man grillar innehåller receptet det några förberedande moment, men själva tillagningen är inte det minsta svår. Det svåraste är nog snarast att få tag på kryddblandnigen Old Bay Seasoning, då den inte säljs i Sverige. Ni får helt enkelt be nästa bekant som åker till USA att ta med sig en burk hem åt er.

Jag behöver inte vara så mångordig; receptet är desto längre. Låt mig bara försäkra er om att jag skulle kunna inta en måltid endast bestående av en stor hög av dessa kamben, och några kalla öl, och vara fullkomligt lycklig. På den nivån är det. Min man är helt enkelt en mästare på att grilla.

Trippelgrillade, klibbiga kamben

1,7 kg kamben (alterntivt tunna revben)

Senapsrimning
0,5 dl dijonsenap
0,5 dl vatten
1 msk worshestersås
1 msk äppelcidervinäger

Blanda alla ingredienserna i en skål.

Blanda samman följande ingredienser i en skål:
1 msk grovmald svartpeppar
1,5 tsk Old Bay Seasoning
1 tsk kanel

1. Blanda kryddorna i en skål.
2. Strö kryddblandningen runtom kambenen innan de läggs på grillen.

Wrappnings-marinad
3 msk mörk muskovadosocker
0,5 dl honung
1 dl äppeljuice

1. Blanda ingredienserna i en skål.

Glaze
1 äpple (granny smith)
0,5 dl honung
1 msk äppelcidervinäger
1 dl barbeque sås (vi valde ICA´s egen)

1.Skala äpplet och riv på fint på en microplane.
2.Banda äpplet med de övriga ingredienser i en skål

Kommentarer:
* Använd briketter, de håller temperaturen längre
* Ingen tändvätska i närheten av mat. Detta borde vara självklart, men tål ändå att upprepas igen och igen.
* Tänd med hjälp av tändrör.
* Använd gärna rökspån (hickory att föredra till denna rätt)

Tillagning
Lägg rökspån i vatten.
Tänd briketter (gärna med hjälp av tändrör).

1. Lägg kambenen tex en långpanna.
2. Häll över senapsrimmning och vänd om så alla delar av kambenen är täckta. Låt ligga i ca 20 minuter.
3. Strössla kryddrubben över kambenen. Försök täcka så väl som möjligt, och "klappa" in i köttet.
4.Häll briketterna i grillen för indirekt grillning, och låt temperatur gå upp till 220 - 250 grader.
5. Lägg på kambenen i mitten av brillen. Det gör inget att de ligger på varandra.
6. Häll av vattnet från rökspånen, och lägg på glöden.
7. Lägg på locket på grillen och låt ligga i 40 minuter.

8. Riv av långa bitar av aluminiumfolie, och lägg i dubbelt lager.
9. Tag kambenen från grillen, och lägg dem på aluminiumfolien. Vik upp kanterna, och förbered på så vis att stänga om kambenen.
10. Häll över wrappnings-marinaden. Stäng om kambenen genom att vika ihop aluminiumflien, och vrida till i ändarna.

11. Lägg paketet på grillen, lägg på locket, och tillaga i 20 min.
12. Lyft upp kambenen ur paketet, och lägg tillbaka dem på grillen. Pensla med glaze, grilla, vänd och pensla på nytt. Upprepa.

13. Kambenen ska vara vackert rödbruna och klibbiga, men passa så att de inte får för mycket färg.
14. Ät och njut.