torsdag 30 april 2009

Kalventrecôte och sparris på grillen


Den som fyller år måste få bestämma vad som skall ätas till middag - så är det bara. Under förutsättning att födelsedagsbarnet har mål i mun, och någon sorts uppfattning om vad som är god mat.

I lördags inhandlades det därför en fin bit kalventrecôte på Sandströms. den grillades varsamt, och fick sedan ligga övertäckt och marineras i en blandning av olivolja, salt, riven vitlök och zestat citronskal. Vi vände på den ett par gånger under den halvtimma den låg och vilade. Därefter skar vi upp den. Jag kan verkligen rekommendera att grilla hela köttbitar. Om man känner sig lite osäker på tillagningstid, är det bara att trycka dit en stektermometer.
I slutet av grillsäsongen förra sommaren prövade vi lite försiktigt att grilla lammstek, och resultatet föll så väl ut att jag sedan dess ofta drömmer och fantiserar om stora köttstycken på grillen.
Som tillbehör serverades till entrecôten serverades grillad sparris och ugnsstekta kvisttomater. För den som så önskade fanns även klyftpotatis.

Fonterutoli (nr 32229) var ett mycket bra val av vin. Det fick oss att sucka och oja oss, och bättre än så blir det knappast.
Jag är så glad över att grillsäsongen är över oss igen!

onsdag 29 april 2009

En ny rosa vän i glaset


I helgen firade vi min mans födelsedag - givetvis med god mat och gott vin. Medan en rejäl bit kalventrecôte svettades pågrillen, njöt vi av ett för oss helt nytt rosévin. Det var en mycket trevlig upplevelse. jag tror minsann att vår gamla favorit
Puycheric Syrah (nr 2209) har fått en allvarlig konkurent, ja, rentav blivit omkullsprungen av
Boschendal Rosé 2008 (nr 6007).

Puycheric är det perfekta, ljuvligt svalkande alternativet för en riktigt het sommardag. Det är lika läskande som iskall hallonsaft. Vi föll som furor för den sommaren 2003, och har sedan dess troget återkommit varje vår och sommar.
Bochendal är tyngre och fylligare i smaken, och passar bättre till mat.
Det passade till exempel alldeles utmärkt till grissini, morbier och två sorters chorizo. En märklig kombination kan tyckas - men det smakade fantastiskt.

Det är numera närmast svårt att överblicka Systembolagets utbud av roséviner. Tur är väl det. Ingen längtar tillbaka till det ganska torftiga utbud som fanns att tillgå för inte så många år sedan.

Vad köket hade att erbjuda


Jaha...var det jag som skulle laga middag idag?
Jag stod som ett levande frågetecken i hallen i eftermiddags. Bristande kommunikation brukar man väl kalla sådant? Nu gällde det att börja rota i kylskåp, skafferi och frys för att se vad jag snabbt skulle kunna slänga ihop till något ätbart.

Jag erkänner villigt att mitt bloggande inte varit på topp på sistone. Ha överseende, kära läsare! Jag har lagat och ätit god mat, och jag har huvudet fullt av idéer. Det gäller bara att få fingarna ur och sätta sig ned och skriva. Så här års är tillvaron så full av aktiviteter att jag inte riktigt får tiden att räcka till.
Tillbaka till köket. Jag bestämde mig för att ta det småtrista paketet med chorizo jag hittat i frysen, squashen i kylen, cannelinibönorna i skafferiet samt bladpersilja och vitlök. Det borde väl kunna bli en bra kombination?
Faktum är att det blev över förväntan. Snabbt gick det också; fräset lagade jag till medan pastan kokade. Det kan tyckas som en märklig kombination att blanda bönor och pasta, men det fungerar hur bra som helst. För att klappa mig själv på axeln och berömma mig för min sinnesnärvaro och min kulinariska autopilot, kallar jag lite högtravande dagens middag för linguine con succhini, chorizo, fahioli e prezzemolo - eller kort och gott:

Linguine med squash, chorizo, cannelinibönor och bladpersilja
1 paket Scan chorizo, grovt strimlade (ännu hellre ett bättre märke!)
1 medelstor squash, skuren i tunna halvmånar
olivolja
3 vitlöksklyftor, hackade
1 burk cannelinibönor
1 dl grovhackad bladpersilja
2 msk rödvinsvinäger
svartpeppar
parmesanost till serveringen

Släng i din favoritpasta i kokande vatten, och sätt en timer. Jag tycker linguine passade klockrent.
Hetta upp olja i en gjutjärnsstekpanna
Fräs den grovt strimlade chorizon med hackad vitlök i några minuter. Tillsätt sedan den tunnt skivade squashen, och låt den steka med korven och vitlöken. När squashen mjuknat, höjer du temperaturen och tillsätter de avrunna bönorna, bladpersiljan och rödvinsvinägern. Låt vinägern koka in. Drag sedan stekpannan från plkattan.
Servera med nykokt pasta och rejält med parmesanost, samt kanske lite extra svartpeppar.
Mission accomplished.

tisdag 28 april 2009

Fusk och fjäsk:
Fläskfärsbullar i röd curry och cocosmjölk


Det hände sig en onsdag för någon vecka sedan att det föll på min lott att laga middagsmaten. För en gångs skull hade jag inte en enda inspirerande tanke i huvudet. Dessutom hade jag suttit kvar på jobbet lite för länge. Jag befann mig med andra ord för en gångs skull i samma sits som många andra föräldrar gör varenda eftermiddag. Jag var i någon sorts limbo på ICA, panikslagen och stresssvettig i mitt sökande efter något som inte bara var snabbt och enkelt utan främst gott nog för att tilltala inte enbart barnen, även mig och min man.
Fläskfärsbullar i röd curry med grönsaker och ris lät som den perfekta kompromissen. Bullarna är ett perfekt insmickrande och barntillvänt fjäskalternativ till kycklingfilé, eller något annan halvtrist utfyllnadsprotein. Fläskfärs är dessutom prisvärt; till och med den magrare variant jag brukar köpa.
Jag har tidigare skrivit om Nigel Slaters gröna currypasta, och min första tanke var faktiskt att svänga ihop en sådan, fast med röd curry, för omväxlings skull. När jag hade plockat till mig samtliga ingredienser förutom röd chili, så föll hela idén på att min lokala ICA just denna sena eftermiddag inte hade någon medelstark, färsk röd chili att uppbringa.
Då fick jag lite lätt panik. Börja tänka om? Inte en chans. Jag styrde i stället, med tungt hjärta, stegen mot hyllan med Santa Marias kryddpastor. Lite lätt uppgiven tog jag en burk röd currypasta i min hand, och började läsa innehållsförteckningen. Jag fruktade det värsta. Döm om min förvåning, när jag insåg hur fördomsfull jag är. Denna röda currypasta innehöll inte en enda konstighet. Bara kryddor och olja. Inget mer.

Med betydligt lättare hjärta greppade jag kundkorgen och galloperade mot kassorna. Givetvis hade currypastan blivit godare om jag kunnat laga den själv, men - det är faktiskt tillåtet att fuska ibland. Fast det är förmätet av mig att kalla detta för fusk, när det egentligen bara är en genväg.
Nästa gång skall jag i varje fall göra en egen, röd currypasta enligt konstens alla regler. Men om det är någon som vill laga en enkel och god kvasi-thailändsk middag, så rekommenderar jag med varmt hjärta mina små fläskfärsbullar i röd curry och cocosmjölk.

Fläskfärsbullar i röd curry med cocosmjölk
500 gram fläskfärs
salt, vitpeppar
5 dl cocosmjölk (finns på tetra)
1 bukett broccoli, delad i små knippen
2 vitlöksklyftor, hackade
3 tjocka skivor ingefära
1 orange paprika, grovhackad
i squash, skuren i breda stavar
rapsolja eller annan neutral olja
2 msk Santa Maria röd currypasta
saften från 1 lime
1 msk fisksås
cashewnötter till serveringen

Krydda färsen med salt och vitpeppar och blanda den med 0,5 dl av cocosmjölken till en slät smet. Forma smeten med blöta händer till små köttbullar, och lägg dessa på en fuktad tallrik. Hetta upp rapsolja i en gjutjärnsstekpanna, och fräs bullarna helt snabbt runtom - om du så önskar, jag är helt övertygad om att detta moment går att hoppa över. Hetta upp ytterligare lite olja i en emaljerad gjutjärnsgryta, och fräs paprika, ingefära och vitlök helt lätt. Tillsätt squashen och fläskfärsbullarna. Häll över cocosmjölken, blandad med currypasta. Detta är inget måste, men jag föredrar att röra så lite som möjligt i grytan medan fläskfärsbullarna tillagas. Lägg på locket, höj temperaturen och låt koka på nedelvärme i fem minuter. Tillsätt sedan broccolibuketterna, samt limesaften och fislsåsen. Låt koka i ytterligare några minuter tills broccolin är så som du föredrar den - lätt spänstig eller mer välkokt.
Servera med ris och cashewnötter.

måndag 27 april 2009

Lime-panna cotta med
passionsfruktstäcke

Tålamod är en dygd. Så lyder talesättet - och tålamod har vi behövt generösa mängder av de senaste dagarna. Vid vissa tillfällen märks det tydligt att vi är en förhållandevis stor familj. Ibland är det svårt att få tiden och orken att räcka till allt vi vill göra. Jag brukar tänka som så, att det är tur att tålamodet fylls på varje natt, så att jag vaknar nytankad på morgonen, med en full dos inför dagens händelser och utmaningar.
Den här helgen har minst sagt varit en försmak av sommar. Vi har varit ute i det vackra vädret, och hunnit med grillpremiär här i stan på vår lilla uteplats.
Min man fyllde dessutom år i lördags, och önskade sig panna cotta med passionsfruktstäcke till efterrätt. I stället för den gamla vanliga vaniljsmakande varianten, valde jag att pröva att smaksätta grädden med skal och saft av lime. Det blev väldigt lyckat, i synnerhet i kombination med passionsfrukt. Jag tror dessutom jag lyckades få till den perfekta konsistensen. Inte för lös, men inte heller för fast. Det skall en vara len och krämig gräddpudding, inte gummiartad massa.
Precis som när jag gjorde citron-panna cotta tog jag det mycket försiktigt med citrussaften, eftersom jag inte ville riskera att grädden skulle skära sig. Nu är risken inte så stor att det skall inträffa så länge man använder sig av vispgrädde. Den som vill pröva mindre feta varianter får göra det på egen risk.. Grundregeln är mycket enkel - ju fetare mejeriprodukt, dessto mindre risk för oönskade bieffetkter.

Lime-panna cotta med passionsfruktstäcke
(6 portioner)

6 dl vispgrädde
0,5 dl råsocker
skal och safta av en limefrukt
3 gelatinblad, blötlagda i rikligt med kallt vatten
6 passionsfrukter

Koka upp grädden med sockret och limeskalet. Jag brukar skala limen med en vass potatisskalare. Försök få med så lite av det vita som möjligt, så att det inte blir beskt.
Drag kastrullen från plattan innan grädden börjar koka, och låt gädden stå och dra åt sig smak från limeskalet i 10-15 minuter. Vispa sedan försiktigt ned limesaften, och lös gelatinbladen i den varma grädden. Fördela sedan panna cottan i sex glas eller portionsskålar. Jag häller silar över grädden i en tillbringare, så blir det lättare att fördela mänderna och dessutom minskar risken att spilla och kladda.
Ställ panna cottorna i kylskåp i ett par timmar. Gröp ur en passionsfrukt över varje glas precis innan serveringen.

onsdag 22 april 2009

Fläskkarré tillagad i i ugnen, med
makalös tomatsås och tagliatelle


Allt började med att jag läste det här receptet inne på Taffel. Idén att stoppa in en karré, glömma bort den och sedan plocka fram en nästintill färdig måltid några timmar senare lät otroligt frestande.
Därför stod jag och hackade schalottenlök, selleri och vitlök i köket i morse strax före sjusnåret. Det ångrade jag definitivt inte elva timmar senare, när familjen satte sig till bords. Karrén var så obeskrivligt mör att den kollapsade i sina egna safter, och bara föll sönder när jag försökte skära den i något som skulle likna skivor. Köttet var så smörigt lent och smakrikt att jag blev helt såld. Genast började jag fundera på sommarmat, på mulliga sallader med strimlat, ljummet kött, någon smakrik smulad ost och rostade frön eller nötter ovanpå.

Det blir verkligen inte mycket lättare att laga mat än så här. Jag borde rimligtvis ha kunnat välja att sätta ugnen på 75 grader, ställa in grytan i kall ugn och gå till jobbet, för att sedan plocka ut grytan vid hemkomsten. Det skall jag testa en anan gång. Nu hade jag i stället min hemmaman som plockade ut grytan efter ungefär tre timmar i ugnen.
Tomatsåsen kryddades upp och fick snabbt reducera i en kvart, medan jag skar upp köttet och kokade pastan. Med andra ord tog middagsförberedelserna bara drygt tjugo minuter. Därför väljer jag att etikettera denna rätt som Snabbt och enkelt. Jag satt ju trots allt inte och stirrade in i ugnen i tre timmar.

Fläskkarré tillagad i ugnen, med makalös tomatsås
en fläskkarre på 1,5 kilo
olivolja
1,5 dl torrt vitt vin
2 burkar Mutti krossade tomater
3 schalottenlökar, finhackade
1 stjälk bladselleri, finhackad
3 vitlöksklyftor, finhackade
flingsalt och svartpeppar
2 rejäla kvistar rosmarin

0,5 msk finhackad rosmarin
1 riven vitlöksklyfta
råsocker

Sätt ugnen på 150 grader. Häll en rejäl skvätt olja i en emaljerad stekgryta. Lägg i karrén. Häll över vin och tomat samt de finhackade smaksättarna; rosmarin, salt och svartpeppar.
Jag hade därefter en kort diskussion med min man, som utmynnade i att han hävdar att vår stekgryta av det välkända, franska märket har ett lock vars handtag av plast, varför locket inte skall få vara med inne i ugnen. Eftersom jag inte hade tid att leta upp alla exempel från latbloggsvärlden där jag sett att grytan visst kan ställas in i ugnen med sit lock på, täckte jag i stället grytan med alufolie.

"Adjö lilla gryta, vi ses i kväll!" Sedan åkte jag till jobbet.
Väl hemma igen på kvällen ägnade jag mig åt det som ni redan läst ovan: jag plockade upp karrén ur såsen, kryddade såsen med råsocker samt med mer rosmarin och vitlök, skar upp karrén samt kokade tagliatelle. Vid serveringen strödde vi högvis med parmesanost över tallrikarna, vilket givetcvis förhöjde det hela ytterligare.

Till denna så snabba och så goda måltid drack vi var sitt glas
Perdera Monica di Sardegna 2006 (nr 98993), ett vin vi smakade på härom kvällen, och som jag inte trodde skulle passa så bra till mat, utan bättre att bara sitta och smutta på. Nu visade det sig faktiskt att jag hade helt fel.
Vinet passade tvätrom alldeles utmärkt, i synnerhet till den här rätten.

En inbjudan jag självklart tackar "ja" till


Tack vare SMASKENS blir ibland inbjuden till diverse olika sammankomster, eller skall jag kanske snarare kalla det för event. Ofta har jag varit tvungen att tacka nej på grund av att det mesta går av stapeln inne i centrala Stockholm, och jag arbetar i en kranskommun. Vissa saker har inte heller varit särskilt intressanta.
Men - när det dyker upp en inbjudan till att äta Adam Aamanns smørrebrød på Jakobs Krog på Artillerigatan, då hade jag gråtit blod om jag varit tvungen att tacka nej. Jag älskar smørrebrød, och det skall bli mycket spännande att få smaka på den omskrivne och omtalade herr Aamanns varianter.
Som tur är kan jag komma, och jag har dessutom det stora nöjet att (under förutsättning att inget oförutsett inträffar) träffa Rebecca för första gången.
Jag skall dessutom försöka komma ihåg att ta med kameran.

Bilden är lånad från Tasteline.

tisdag 21 april 2009

Lammgryta med aubergin,
squash, paprika och oliver

Man skulle kunna tycka att grytsäsongen definitivt är över för den här gången. Men - det finns grytor, och så finns det grytor. Min man hade köpt lammgrytbitar hos Sandströms, och tillsammans med aubergine, squash, gul lök, paprika, rödvin och kryddor bildade de en gryta som inte påminde det minsta om de tunga, mustiga varianter som vi ätit under hösten och vintern. Kanske bidrog de goda, svarta oliverna från Sevan samt det faktum att tillbehören var couscous och kikärtor, till att denna gryta kändes så passande att äta till middag en solig eftermiddag i april. Jag var särdeles nöjd med att grytan räckte även till gårdagens lunch.

Min mans lammgryta med squash,
aubergine, paprika och oliver

600 gram lammgrytbitar, tärnade i små kuber
vetemjöl, salt och vitpeppar
1 stor gul lök, grovhackad
1 stor aubergibe, skuren i kvartar
1 squash, klyftad
1 röd paprika, hackad
4 dl rödvin
1,5 dl vatten
2 köttbuljongtärningar
2m msk Mutti tomatpuré
0,5 tsk spiskummin
1 tsk paprikapulver
salt och vitpeppar
1,5 dl svarta oliver
smör till stekning

svarta oliver, gräddfil/youhurt,
couscous och kikärtor till serveringen

Smält smör i en emaljerad gjutjärnsgryta. Stek löken och paprikan tills de mjuknat.
Blanda vetemjöl med salt och vitpeppar i en djup tallrik. Doppa grytbitarna i mjölblandningen. Stek dem i omgångar i en gjutjärnsstekpanna. Lägg under tiden ned squash- och auberginbitarna i stekgrytan, pudra över spiskummin och paprikapulver, och stek alltsamman på låg värme under omrörning.
För över grytbitarna till grönsakerna i stekgrytan. Häll sedan i rödvin, buljongtärningar samt vattnet. Låt grutan stå och puttra på spisen i närmare två timmar. Tillsätt oliverna strax innan grytan skall serveras.

Mina falska krabbelurer med frysrensningens drottningssylt


I söndags morse kände jag för att pröva något nytt och laga en lite lyxigare frukost. Efter några sökningar insåg jag att jag ville pröva krabbelurer, men att jag inte riktigt kunde förlika mig med ingrediensernas mängder. Helgfrukostar måste absolut inte vara hälsosamma, det är inte det det handlar om - men det finns en gräns för hur många deciliter socker jag är beredd att röra ned i en pannkakssmet, vad den än månde heta. Att dessutom doppa de tjocka små plättarna i strösocker...nej, det var bara för mycket för mig. Jag pudrade över råflorsocker i stället.
Jag var helt enkelt tvungen att tolka de recept jag fann och skapa mig ett eget. Trots att jag minskade duktigt på mjölmängden, blev dessa falska krabbelurer aningen för kompakta för min smak. Resten av familjen åt under den tystnad som infaller när maten verkligen tystar mun av den bästa av anledingar - helt enkelt därför att den smakar så bra.
Jag skriver ut den mängd jag använde, så får den som eventuellt skulle få för sig att pröva receptet själv avgöra vad som är lämpligt.

Vid en snabb frysrensning hittade jag några bottenskylor bär. Det blir lätt så att det blir över skvättar, när vi använder frysta bär i olika sammanhang. I stället för att de skall ligga där och skramla, kan man snabbt och lätt koka en god sylt av dem. Jag kokar gärna små satser av sylt om vi skall äta våfflor eller plättar. Sylten blir klar samtidigt som det är dags att äta, och nykokt varm sylt är en gravt underskattad delikatess. Vid detta tillfälle bestod fyndet ur frysen av lite drygt 200 gram hallon och närmare 100 gram blåbär, som fick koka med en deciliter råsocker och två breda remsor citronskal. Sylten passade alldeles ypperligt ihop med de falska krabbelurerna tillsammans med gräddfil.

Mina falska krabbelurer
4 ägg
1 dl råsocker
400 gram vetemjöl (drygt 6,5 dl)
4 dl mjölk
4 tsk bakpulver
0,5 tsk salt

råflorsocker att pudra över
smör till stekning

Vispa samman äggen i en skål. Häll i två deciliter mjölk, och rör ned sockret och saltet. Blanda bakpulvret med resterande mängd mjöl. Blande ned de resterande två decilitrarna mjölk, och rör sedan ned mjöl- och bakpulverblandningen. Hetta upp ett plättjärn, klicka lite smör i varje plättrundel och fyll rundlarna med cirka två rågade matskedar smet. Stek på ganska låg värme, så att krabelurerna får vacker färg på ömse sidor.
Pudra generöst med råflorsocker på ett uppläggningsfat. Lägg över den färdigstekta första laggen, och varva sedan lagren med mer pudrat råflorsocker.
Förutom den nykokta drottningsylten och gräddfil åt vi även lönnsirap och citronmarinerade bananer till krabbelurerna. Det var ett minst lika gott alternativ.

måndag 20 april 2009

Tjinuskiglass - något för
oss som älskar gräddkola


Jag vet verkligen inte varför jag inte kommit på denna smaksättning tidigare. Det är helt enkelt obegripligt. Jag tycker så mycket om mina små tjinuskikakor, och jag är en riktigt fantast av allt som stavas grädd- eller smörkola. Rollo är en gammal favorit, och jag sörjer fortfarande den saligen avsomnade AKO gräddkola, vars diskreta inslag av sälta gjorde den överlägsen alla andra liknande produkter.
Resultatet av detta glassexperiment blev en mjuk och krämig glass, med en tydlig, men ändå diskret smak. Hur kan en smak vara både tydlig och diskret?, undrar kanske någon. Jo, smaken är helt enkelt balanserad. Helt enkelt en glass, med smak av tjinuski.
Jag är öppen för vidare experiment, exempelvis att göra dubbel sats av tjinuski och rippla hälften i glassen. Nu blev den emellertid ganska mäktig, så ett sådant experiment skulle förmodligen resultera i en glass som jag bara skulle klara av att äta en endaste liten kula av. Vi får väl se vad jag kommer fram till vid framtida övningar vid vattenbadet.

Jag fotade glassen i sämsta tänkbara ljus, men dess färg får nog kallas beige. Denna trista kulör till trots var detta en glass som fick högsta betyg av min barnaskara. Och det är nog inte så konstigt.
Gräddkola är ju helt enkelt väldigt gott.

Tjinuskiglass
Glasskräm
4 dl vispgrädde
4 dl gammaldags mjölk
6 äggulor
1 dl råsocker
4 krm ekologiskt vaniljpulver

Hetta upp mjölk och grädde med vaniljpulver i en kastrull. Vispa under tiden äggulorna och sockret pösigt. Häll den heta gräddmjölken över äggvispet under omrörning. Ställ sedan skålen över vattenbad, och vispa tills krämen tjocknat.

Tjinuski
2 dl vispgrädde
1 dl råsocker
0,5 dl ljus sirap
1 nypa flingsalt
4 krm ekologiskt vaniljpulver

Hetta upp samtliga ingredienser i en kastrull. Koka på gabnska hög värme i uppemot 15 minuter. Tjinuskin skall få en simmig konsistens, utan att börja tjockna alltför mycket. Den kan tillagas medan du gör glassmeten klar.
Rör sedan ned tjinuskin i glassmeten. STäll den att svalna, och förvara den sedan i kylskåp; gärna över natten.
Ställ i en form i frysen för nedkylning. Kör krämen i glassmaskin, och för sedan över den till den nedkylda formen.
Låt den stå i frysen någon timma innan den skall ätas.

söndag 19 april 2009

Hamburgare och coleslaw


Det blev precis som jag hade anat hamburgare till middag i fredags. Saftiga, läckra burgare på nötfärs som smaksatts med finhackat bacon och dijonsenap.
De serverades i hembakade hamburgerbröd, med bland annat French's Original Yellow mustard och Sweet Baby Rays honey chipotle barbecue sauce.
Utöver detta lade jag i strimlad isbergssallad, ketchup, hemgjord hamburgerdresing, rödlök, tomat och bacon.
När det handlar om hamburgare är det verkligen more is more som gäller för mig .

Det finns få saker som är så goda som en bra burgare. Allt hemlagat är inte godast, det kan vi nog alla intyga, men när det kommer till just hamburgare gillar vi i vår familj verkligen att sköta det hela på hemmaplan. Min hamburgerman hade dessutom gjort vår goda coleslaw, vars ursprungsrecept kommer från kokboken Culinaria USA. Coleslaw kan vi mitt tycke vara rent ut sagt vidrigt - men det här receptet har precis rätt balans mellan syra, sötma och krämighet.
Att ställa sig och göra hamburgare från grunden, baka bröd därtill samt fixa en coleslaw kan inte precis etiketteras under Snabbt och enkelt. Enkelt, möjligtvis, för det är inte svår mat. Det tar trots allt ändå en stund att planera och tillaga alltsamman. Eftersom min man är föräldraledig, hade han tid och möjlighet att lägga en stor del av eftermiddagen på de nödvändiga förberedelserna.

Min mans hamburgare
1 kilo nötfärs
2 ägg
1 stor gul lök, riven
0,5 paket bacon, finstrinlat
0,5 msk Bourniers Dijonsenap
salt och svartpeppar
smör till stekning (om man nu inte grillar

Blanda ägg, lök och bacon i en rymlig skål. Krydda färsen med salt och svartpeppar ( vi tycker det är lättare att ögonmåtta kryddorna om vi kryddar på färsen). Blanda alltsamman väl; slunga gärna färsklumpen ned i bunkern ett par gånger för att slå ur luft och göra färsblandningen mer kompakt. Vät händerna, forma platta biffar och lägg dem på fuktade tallrikar i väntab på att de skall stekas eller grillas. Grillat är godast, precis som reklamen säger, men i fredags valde vi ändå att steka våra burgare.

Vanliga, enkla hamburgerbröd
50 gram smör
5 dl mjölk
1 tsk salt
1 msk råsocker
700 gram vetemjöl(knappt 12 dl)

1 uppvispat ägg, samt sesamfrön

Smält smöret och blanda med mjölken. Låt blandningen svalna tills den är knappt fingervarm. Smula jästen i en bunke. Häll över degvätskan, rör ned salt och socker och blanda slutligen i mjölet. Arbeta med degkrokar eller i hushllsassistent. Låt degfen jäsa i 45-50 minuter. Forma till önskat antal hamburgerbröd. Pensla dem med ägg och strö över sesdamfrön om du så önskar. grädda bröden i 225 grader i nedre delen av ugnen tills bröden blivit gullenbruna.

Coleslaw - så som den skall smaka
750 gram (cirka 9 deciliter) strimlad vitkål
1/2 msk Bournier Dijonsenap
2 msk vitvins- eller äppelcidervibäger
1 tsk salt
1 tsdk socker
svartpeppar
1,75 dl gräddfil
1 dl äkta majonnäs

Blanda senap, vinäger, salt, socker och svartpeppar. Nu kommer ett viktigt tips - vintervitkålen som finns till hands så här års är motspänstig och krävde i fredags tredubbel sats dressing för att få rätt smak. Dessutom behövde den få stå och dra till sig dressing i närmare en timma. Den fina, späda vitkålen som finns på hösten beter sig helt annorlunda, och drar dessutom till sig senapssmaken på ett trevligare sätt.
Nu blev det, detta till trots, ändå en mycket god coleslaw. det kan bara vara bra att ha detta i åtanke, så här års. Lita inte på vintervitkål.
När kålen väl hade antagit rätt smak, blandades den med gräddfilen och majonnäsen och fick stå i kylskåp i en dryg timma innan det var dags för oss att slå oss ned och njuta av en god fredagsmiddag som faktiskt tilltalade samtliga familjemedlemmar.

fredag 17 april 2009

På tal om fredagsmys

Jag har skrivit om fredagsmys tidigare, bland annat med anledning av att Isobel Hadley-Kamptz erkände att hon inte riktigt visste vad fredagmys är, och vad som förväntas. Pytte delar i dag med sig av sina våndor inför det krav fredagsmys som ofelbart infinner sig när man blivit förälder. Det fick mig att tänka på det samtal jag och min man hade förra veckan.
Vad min kloke man kom fram till, och som jag nog är benägen att instäma i, det är att fredagsmyset har en djupare innebörd än att frossa i transfetter, raffinerat socker och kolsyrade drycker. Det är inget annat än en muta, så flagrant att den varit brottslig om den förekommit i ett vuxet och proffesionellt sammanhang:

"Ät vad ni vill, barn, titta på vad ni vill på TV - bara mamma och pappa får sitta ned en stund, utan att behöva resa på sig för att hjälpa till med något, kanske till och med kunna dricka ett glas vin under tiden och föra ett samtal utan att bli avbrutna..."

Och därmed inte sagt att det skulle vara något fel i detta. Bara man tar det för vad det är. Fredag är den dag i veckan då de flesta av oss är absolut mest trötta. Detta gäller såväl vuxna som barn. Låg ambitionsnivå kan därför vara en räddning, om man inte haft halva eftermiddagen på sig att i lugn och ro förbereda kvällens middag.
Vad som serveras i hos oss i kväll har jag inte den blekaste aning om. Få se vad mannen lagat till för gott? Det mumlades om hamburgare i gårkväll; kanske med coleslaw...

Vår fina tradition fredagsglassen faller numer, sedan jag började jobba igen, allt som oftast på att jag inte förbereder glassmeten redan på torsdagskvällen. Antingen glömmer jag av det, eller så har det hänt att jag somnat i soffan. I går hade jag både viljan och orken - men se, då var kylskåpet helt tomt på ägg.
Det blir lördagsglass, i stället. Vi har hur mycket vispgrädde som helst hemma. Jag har fått en idé om en riktigt lovande smaksättning, som jag längtar efter att pröva.

torsdag 16 april 2009

Lammfärspanna med
squash, tomat och feta

Lammfärs finns oftast att tillgå i köttdisken. Tråkigt nog är den inte alltid svensk, men ibland måste längtan efter en viss smak få gå före viljan att handla svenskt kött.
Vi är inte någon potatisfamilj, vilket snarare är en följd av de vuxnas önskemål än barnens preferenser. Visst gillar jag potatis, men den skall helst inte bara vara kokt, rakt upp och ned. Färskpotatis, pressad potatis, mos eller gratäng är en helt annan sak.
De tre yngsta smaskar visserligen glatt i sig pasta, men äldste sonen tycker egentligen bara riktigt bra om linguine. All annan pasta får portioneras ut till honom med stor diplomatisk kompetens och med ett påtagligt inslag av köpslående. Just den här varianten av kort pasta är vi sällsynt förtjusta i. Vi åt den första gången hemma hos goda vännerna J och J, och sedan dess har den varit en trogen stapelvara i skafferiet. Och jo, äldste sonen kan tolerera denna sorts pasta - i synnerhet om den kompenseras med mycket kött.

Just den här dagen kunde jag glatt konstatera att det äntligen fannss quash till bra pris igen, och nu när tomaterna långsamt örjar bli ätbara kändes det passande att låta den konserverade varianten stå över till förmån för några hackade färska. Fetan, ja, den talar väl för sig själv? Lammfärs och feta är ju helt enkelt bästa kompisar.
Detta var en osedvanligt snabb vardagsmiddag för att vara tillagad av mig.

Lammfärspanna med squash, tomat och feta
1 silverlök, finhackad
5 vitlöksklyftor, finhackade
500 gram lammfärs
300 gram squash, skuren i kvartar
3 stora färska tomater, hackade
olivolja
salt och svartpeppar

Hetta upp olivolja i en gjutjärnsstekpanna. Fräs silverlök och vitlök mjuka på medelvärme. Tillsätt färsen, höj temperaturen, och finfördela den medan den bryns. Kryda efter smak.
Blanda i squashen, och lägg på ett lock över stekpannan. Låt innehållet puttra på medelvärme i cirka 10 minuter. Tillsätt sedan tomaterna och knappt hälften av fetan, och låt alltsamman fräsa ihop och bli lite krämigt.
Strö resten av fetan ovanpå och servera med valfri pasta.

onsdag 15 april 2009

Rester i ett större perspektiv - och
vad man kan göra med dem

I morse kunde man i DN läsa om familjen Billings ICA-butik i Lund, där man tillagar god mat av butikens egna rester. Ja, resterna är ju i det här fallet råvaror som annars skulle ha passerat bäst före datumet, eller grönsaker som det inte är något annat fel på än att man kanske behöver skära bort en liten bit. Otroligt föredömligt i vilket fall!
Nu skrev Anna Billing faktiskt om detta på Matgästen- bloggenTaffel för ganska längesedan, närmare bestämt i augusti förra året. Läs även detta fantastiskt trevliga inlägg som visar en ambitionsnivå hos en handlare som känns nästintill utopisk i min lilla värld, utlämnad som jag är på nåd och onåd åt min lokala ICA-handlares godtycke.

Sådana här initiativ blir jag bara lycklig av att läsa om! Skall det vara så svårt att tänka ett varv till? Ja, tydligen. Ett talande exempel är att "min" ICA Kvantum-butik anser sig för fin för att sälja varor med kort datum till ett lägre pris. Inte ens varor med bäst föredatum samma dag säljs till reducerat pris. När jag bad att få förklarat för mig varför, fick jag följande svar: Så gör inte vi. Uttömmande och logiskt, eller hur?

Alltid på Långfredagen -
mammas mandeltårta


Den här tårtan har många namn. Vi har alltid kallat den för just mandeltårta. Och mammas mandeltårterecept är det absolut bästa och godaste - jag är partisk, men det är sant.
I min hemstad Göteborg grundades det till och med ett särskilt bageri, dedikerat enbart till mandeltårtor. Detta bageri blev sedemera företaget Almondy, vars olika varianter av mandeltårtor de flesta någon gång smakat på. Med all respekt för dessa faktiskt riktigt goda tårtor - de kan ändå inte jämföras med den här versionen.
Jag vet inte varifrån mamma fått sitt recept, bara att denna tårta bakats i mitt föräldrahem under hela min uppväxt. Tårtan går bra att frysa, men då rekommenderar jag att man styckfryser den utan mandelspån, och strör över dessa precis innan serveringen. Jag föredrar över huvud taget att sätta ihop tårtan precis innan den skall ätas. Jag vill inte att krämen skall göra mandelbotten svampig, eller ta bort det krispiga från nyrostade mandelspån. När jag tagit med tårtan, exempelvis för att bjuda på denpå jobbet, har jag givetvis tagit med tårtbotten, kräm och mandelspån i separata behållare för att montera tårtan på plats.
Pröva - det här är så enkel, men såp vansinnigt gott. Mandeltårtan har varit vår långfredagstårta de senmaste fyra-fem åren. det är lite extra roligt att en sådan gammal familjeklassiker fått en ny, självklar plats i våra påsktraditioner.

Mammas mandeltårta
Botten
100 gram sötmandel, mald i mandelkvarn
1,5 dl råsocker
4 äggvitor från stora ägg

175 grader i 15-20 min

Sätt ugnen på 200 grader. Mal mandeln i en mandelkvarn. Det blir inte samma sak att mixa mandeln i en matberedare. Vispa äggvitorna och sockret riktigt pösigt, och blanda ned den malda mandeln. Häll smeten i en smord springform, gärna med bakplåtspapper i botten. Grädda tårtbotten i nedre delen av ugnen i 25-30 minuter. Den skall vara gyllenbrun i färgen när du tar ut den.
Rosta därefter mandelspånen. Sprid ut dem på ett bakplåtspapper en plåt, och sätt in plåten i övre delen av ugnen. Passa dem noga, och gå inte ifrån dem, för de bränns mycket lätt. Jag har brännt mandelspån fler gånger än jag har lust att minnas

Kräm
1,5 dl vispgrädde
4 äggulor från stora ägg
0,5 dl socker
50 gram smör

50 gram flagad, rostad mandel

Lägg ingredienserna till krämen i en kastrull. Värm dem på medelvärme, och rör hela tiden i krämen. Sjud den försiktigt tills den tjocknat; den skall inte koka, då kan den skära sig. Låt krämen svalna i kastrullen. Förvara den i kylskåp om den inte skall användas inom ett par timmar.
Det skall vara stora äggulor, och helst från ekologiska ägg. Annars bir krämen inte lika fast och vackert gul i färgen.
I fredags hade jag inte riktigt så bra ägg som jag önskat, och då valde jag att tillsätta en extra äggula. trots detta blev krämen inte helt perfekt. men, som synes, blev det detta till trots en både vacker och god tårta.

tisdag 14 april 2009

Vinet till lammet


Les Hauts du Castellas 2006 (nr 2286) - ett helt enkelt perfekt vin till påsklammet!

Det är inget mindre än ett oskick att Systembolaget inte har bilder på sina produkter.
Som tur är fanns det en fin bild att tillgå som jag lånat från Spendrups - vi glömde i hastigheten att själva fota flaskan i fråga.

Rekommenderas!

Påskalammet i ny skrud -
grillad lamminnerfilé med rödvins- reduktion, hasselbackspotatis och ugnsbakade tomater

Åh, vad det här var gott! Det var helt perfekt påskmat, en påskafton med strålande sol och ljuvlig försommarvärme. Lammstek i all ära, men vi har ätit så många lammstekar den här vintern att jag verkligen kännde för någon anna del av det delikata djuret.
Påskafton var grillpremiär för oss, och vad passade då bättre än att lägga generöst med fina små lammytterfiléer på grillen? Tillbehören var måhända inte så innovativa - men allt måste inte vara så nydanande alla gånger. Det räcker bra med att det smakar utmärkt.
Hasselbackspotatis är en stor favorit hos barnen, och en rödvinsreduktion passar utmärkt till lamm. De fina små tomaterna blev makalöst söta och goda av att snabbt rostad i ugn. De behövde vare sig salt, peppar eller socker för att smaka helt perfekt.

Nu tänker jag försöka låta mig inspireras av av Silverkockens teknik för att beskriva hur vi tillagade maten. Silver är genial på att med några väl valda ord beskriva tillagningsförfaranden; fullödigt, men föredömligt kortfattat. Jag är väl snarast den raka motsatsen - krånglar gärna in mig i långrandiga resonemang. Men så är skrivande också halva grejen för mig. Jag borde kanske ändå låta mig inspireras av Silver lite oftare?

Till saken nu:
Lammytterfiléerna torkade vi av, kryddade med flingsalt och nymald svartpeppar och penslade med olivolja smaksatt med några rivna vitlöksklyftor. Därefter grillade vi dem på vackert rödglödande briketter, några minuter på ömse sidor.

Hasselbackspotatisarna snittade vi, penslade med smör och beströdde med skorpsmulor samt balkade dem på 200 grader i närmare en timma - det var stora, fasta potatisar. Vi penslade dem med mer smör i halvtid.
Tomaterna slängde vi in i ugnen i en oljad form, cirka femton inuter innan potaisarna beräknades vara klara.

Rödvinsreduktionen - jag det var helt enkelt närmare en halvlite rödvin, som hällde i en kastrull där två grovhackade schalottenlökar och en vitlöksklyfta fått svettas lätt i smör. Vi tillsatte också en försvarlig skvätt oxfond. Reduktionen smaksattes med råsocker, en gnutta flingsalt samt vitpeppar, och reddes av helt lätt med Maizena.

En ypperlig påslmåltid - men den skulle passa vilken solig vårkväll som helst.

måndag 13 april 2009

Påskaftons chokladtårta


Det har varit slött på bloggfronten över påskhelgen. Jag blev själv överraskad av hur jag genast föll in i en annan lunk när vi tillbringade en långhelg på landet. Hemma i stan är bloggandet så självklart, det nästan kliar i kroppen om jag inte skriver något litet varje dag. Samtidigt var det någonstans rätt skönt att bara ta en paus.
Nåväl - jag bloggar om vår påskmat ändå, för samtliga rätter och bakverk kan lika väl njutas vid andra tillfällen.

Ursprunget till denna tunga, mäktiga men ändå så lättbakade tårta kommer från mitt älskade gamla tårthäfte - Tårtor från när och fjärran. I detta häfte kallas tårtan för Gateau au chocolat. Visst är det en fransk chokladtårta, och efter åratal av provbakningar, samt inte minst förfiningar av ingredienser och ugnstemperatur, har jag tagit tårtan till nya höjder.

Jag tycker att en chokladdessert hör påskafton till. Under årens lopp har jag provat en del olika varianter, men jag har alltid återkommit till den här tårtan. Givetvis därför att den är så god, men det gör ju inte saken sämre att den dessutom är så lätt att baka. Det viktigaste är att man verkligen ställer sin timer eller sitt äggur, och aldrig låter den stå kvar i ugnen en minut längre än den skall. Tårtan är perfekt när den är saftig, tung och lite blöt i mitten - utan att vara kladdig, för det är inte någon kladdkaka vi talar om. Till råga på allt blir den absolut bäst om den bakas en dag i förväg och förvaras i kylskåp. Det kan knappast bli bättre, eller hur?
Världens enklaste topping får du genom att smälta mörk choklad i vispgrädde. När detta svalnat, brer du det på tårtan. Dekorera sedan med vad som passar bäst. Valnötter, påskkycklingar eller som i mitt fall mandelchokladägg från Anthon Berg - för att uppnå en påskkänsla, givetvis.

Påskaftons chokladtårta
Kakan
150 gram smör
200 gram mörk choklad, 70%
4 ägg
2 dl råsocker
4 tsk ekologiskt vaniljpulver
0,5 tsk salt
1,5 dl hackade valnötter

2 msk kakao
30 gram vetemjöl (cirka 0,5 dl)

Smält smöret. Tag det från plattan, bryt ned chokladen och låt den smälta i det varma smöret.
Vispa ägg, socker, vaniljsocker och salt pösigt. Rör sedan ned smörchokladblandningen. Sikta över mjölet och vänd ned det i smeten. Blanda slutligen i de hackade valnötterna. Häll smeten i en smord springform; jag brukar sätta fast bakplåtspapper mellan botten och kanten och pensla det med smält smör. Grädda kakan på 175 grader i 30 minuter, kanske 25, beroende på hur vid form man använder. Provstick för säkerhets skull efter 25 minuter.

Glasyr
1 dl vispgrädde
100 gram mörk choklad, 70%

Värm grädden försiktigt tillsammans med grovt hackad choklad. Ställ kastrullen åt sidan och låt glasyren svcalna och stelna. Bred den på kakan strax innan den skall serveras.

Jag serverar helst kakan med en blandning av:
3 dl créme fraîsche
3 krm ekologiskt vaniljpulver
1 tsk flytande honung

Jag tycker det blir en så god smakbrytning mycket godare än vispad grädde.

Denna tårta kräver mer än bara en kopp kaffe. Vi valde att dricka
Castaño Dulce Monastrell (nr 8412).
Hur fransk tårtan än må vara, passade det ändå ypperligt med valet av ett spansk dessertvin. Just detta tidigare omnämnda vin är något så otroligt gott tillsammans med alla upptänkbara desserter eller bakverk som innehåller en försvarlig dos mörk choklad.

torsdag 9 april 2009

Inget påskbord utan nubbesallad

Alla familjer har sina traditioner. Sedan ganska många år tillbaka äter vi påskbord på långfredagen. Den här goda nubbesalladen har stått på påskbordet sedan 2001. Jag minns att det var helt fantastiskt väder den påsken, och att salladen smakade otroligt gott tillsammans med smör, hårt bröd och kall öl efter en långpromenad i vårsolen.

Ursprungsreceptet tror jag vi hittade på Tasteline, men det har självklart genomgått ett flertal förändringar sedan dess. Nu tycker jag mig ha uppnått fulländning - och salladen skall absolut tillagas dagen innan man planerar att äta den, för att alla smaker skall mogna och komma till sin rätt.

Det här är helt enkel något av det godaste jag vet. Och det skall vara tunnt, knaprigt knäckebröd som serveras till; helst av allt fäbodknäcke.

Min nubberröra
2 dl gräddfil
0,5 dl Kalles kaviar
0,5 dl äkta majonnäs
1,5 dl
finhackad purjolök
0,5 dl finhackad gräslök
0,5 dl finhackad dill
250 gram matjes, tärnad
5 inte alltför stora potatisar, tärnade
flingsalt och svartpeppar

Blanda gräddfil, kaviar, majonnäs, purjo, gräslök och dill till en jämn röra. Vänd ned matjes och
potatis. Smaka av med flingsalt och svartpeppar. Behärska dig sedan - och ställ röran i en försluten burk i kylskåpet över natten.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...