Smaskens och son med kycklinglevermousse - snart i en TV nära dig

I början på maj hade vi representanter från ett produktionsbolag här hemma. En hel dags TV-inspelning ägde rum, inför vad som ska bli ett avsnitt i en serie matlagningsprogram för och med barn. "Fågel, fisk och marängswiss" heter programmet, som gått i Barnkanalen tidigare säsonger. I höst kommer ni vid ett tillfälle få se vår äldste son laga kycklinglevermousse i TV, assisterad av sin ömma moder, det vill säga undertecknad.

Valet av rätt kan för en utomstående tyckas tillgjort. Ni som har lite insyn i mitt kök och i våra matvanor, ni vet att just kycklinglevermousse (och även pastej och paté) är en familjefavorit sedan flera år tillbaka. När programmet visas kommer ni också, om man inte redigerar för hårt, se hur hela min familj med stor entusiasm smorde kråsen med kycklinglevermousse, serverad på crostini och toppad med en fantastiskt god fikon-balsamico-röra från Gattimondo.

Nästa vecka ska sonen och jag tillbringa en dag i en studio för kompletterande inspelningar. Jag vet ännu inte när under hösten programmet där vi medverkar kommer visas, men jag skriver säkert några rader om det när det är aktuellt.Under tiden bjuder jag på receptet på sonens och mitt förbättrade recept; långt ifrån det första på just kycklinglevermousse här på Smaskens, men helt ärligt det absolut godaste hittills.

Kycklinglevermousse (som förrätt till 6-8 personer)

450 g kycklinglever
4 st schalottenlök
3,st vitlöksklyftor
1 selleristjälk
2 st sardellfiléer
0,5 msk tomatpuré
0,5 msk dijonsenap
1 msk dijonsenap
0,5 dl Eau-de-Vie
1 krm svartpeppar
0,5 tsk torkad timjan
25 gr smör, rumsvarmt
1 dl vispgrädde + 1 dl vispgrädde

Till servering:
40 st crostini

1. Hacka lök, vitlök och selleri.
2. Stek dem i smör med sardellen och timjan.
3. Häll på Eau-de-Vie och låt koka in.
4. Putsa levern. Lägg den i pannan och stek den. Vänd några gånger.
4. Krydda med salt och peppar.
5. Lägg upp allt i en skål och låt svalna.
6. Mixa med senap, tomatpuré och 1 dl av vispgrädden.
7.Låt svalna i kylskåp.
8. Vispa 1 dl grädde och vänd ned i moussen.
9. Servera på crostini med en liten klick balsamicokokta fikon eller något motsvarande.

Kycklingsoppa med risoni, borlottibönor och en gnutta chili

Nej, jag kan inte få nog av kycklingsoppa. Jag tycker helt enkelt att det är något av det bästa man kan äta till middag, i synnerhet nu, när det milda hösvtädret slutligen börjat ersättas av mer vintriga temperaturer. I veckan som gick blev det en variant med risoni, borlottibönor och en gnutta chili. En någorlunda ny soppvariant, som fick en annan textur tack vare pastan och de genom min tillagningstekning ordentligt mjukkokta bönorna.

Risoni är, för de av er som mot förmodan inte känner till det sedan tidigare, sådana här små riskornsliknande pastagryn. Vad risonin gör, är att läcka stärkelse, så att soppan närmast reder sig själv. Dessutom lät jag borlottibönorna koka med ända från början, så att de blev mjuka, och närmast upplästa. Själv har jag ibland rett soppor med just mixade bönor, så detta var en i allra högsta grad medveten strategi från min sida.

Chilin, det var en eftergift för de vuxnas smaklökar. Barnen uppskattade det inte, men ibland tillåter jag mig att vara en smula egoistisk. De fick fiska upp kycklingbitarna och bönorna ur soppan.

Bladpersilja, parmesan och extra svartpeppar är givna tillbehör när jag äter kycklingsoppa. Dagen till ära fanns det dessutom alldeles nybakade baguetter att tillgå. Som så många andra soppor, smakar även denna närmast ännu bättre dagen efter. Givetvis blir upplevelsen en annan om man inte har tillgång till hemkokt kycklingbuljong, men pröva för all del att laga soppan ändå. Det här är strålande höstmat, helt klart.

Kycklingsoppa med risoni, borlottibönor och en gnutta chili
finstrimlat kött från en kyckling på 1,4 kilo(cirka 700 gram)
1 stor gul lök, finhackad
4 vitlöksklyftor, rivna
1 liten, torkad pepparfrukt
olivolja
8 dl hemkokt kycklingbuljong
1 burk Mutti coctailtomater
0,5 dl risoni
1 burk borlottibönor, väl avrunna
salt, svartpeppar
1 tsk rörsocker
0,5 dl finhackad bladpersilja
mer svartpeppar, samt långlagrad parmesanost, till serveringen

1. Hetta upp olivolja i en emaljerad gjutjärnsgryta.
2. Fräs gul lök, vitlök och chili, tills löken mjuknat, utan att den tar färg.
3. Tillsätt kycklingbuljong, tomatkonserv och risoni. Koka upp, och låt därefter soppan koka på medelvärme i cirka 10 minuter, tills risonin mjuknat. Tillsätt borlottibönorna redan i detta skede, om du vill att de ska bli mosiga.
4. När risonin mjuknat, tillsätt kycklingköttet och borlottibönorna, om du föredrar fastare bönor. Låt soppan småkoka i to minuter, tills kycklingen är hullständigt tillagad.
5. Smaka av soppan med salt, svartoeppar och rörsocker.
6. Servera soppan med bladpersiljan och parmesanosten.

Lantpaté - den perfekta fredagsmaten

Det var dags för paté igen. Äldste sonen har vid flera tillfällen frågat när vi ska äta denna rätt som står främst bland hans favoriträtter. Nu är säsongen helt rätt för denna typ av mat, och faktum är att hans påminnelse kom som en skänk från ovan. Jag och min man hade redan utbytt åsikter om att vi behöver få in nya rutiner för våra fredagar.

De av er som läst här ett tag vet att vi har en fredagsvana som vi med få undantag håller fast vid. Nu är det ju ändock så, för de flesta av oss, att fredagskvällen är den tyngsta av veckans kvällar. Man är minst sagt trött. Man är hungrig. Tanken vi fick är att försöka se till att underlätta för oss själva, genom att både planera och tillaga fredagarnas middagar i förväg. Det är helt enkelt väldigt skönt att bara kunna plocka fram något färdigt ur kylskåpet.

Det kanske inte låter så snabbt och enkelt för er, när jag beskriver hur jag tillagar paté. I ärlighetens namn så ska jag erkänna att jag lät det ta sin tid. Jag syftar på när jag i godan ro lagade till denna lantpaté, i torsdags kväll. Arbetet förlöpte stillsamt och njutningsfullt. Jag hackade, fräste, mixade och vispade. Dofterna steg i köket. Faktum är att det räcker med att jag plockar fram min fina patéform, för att jag ska bli på oerhört gott humör.

Enda smolket i bägaren var att jag inte hade haft möjlighet att införskaffa riktigt bacon. Jag tittade faktiskt på pancettan i charken på vår lokala ICA-butik, som ett tänkbart alternativ men - tro det eller ej - den var alldeles för mager. Därför fick det bli vanligt bacon denna gång. Jag får helt enkelt ta och köpa mig ett litet lager med finbacon för patébruk, och förvara i frysen, när behovet dyker upp.

När jag sent i torsdags kväll ställde ut patéformen på altanbordet, för att den skulle få stå och svalna över natten, kände jag mig så där fånigt nöjd med mig själv som jag nog egentligen bara gör när jag vet att jag är steget före. Jag kände mig bara aningen mer nöjd när vi skar upp patén på fredagskvällen, och dukade fram dess tillbehör.

Vilka är då dessa tillbehör? För oss handlar det alltid om syltlök, cornichoner, nybakade surdegsbaguetter, smör i stora lass samt någon variant av cumberlandsås, nästan alltid hemlagad. Jag prövade en ny sorts sås denna gång, som fick puttra på spisen medan jag ägnade mig åt att hantera de ingredienser som krävs för att en paté i mitt tycke ska bli riktigt lyckad. Receptet på såsen kommer senare i veckan.

Säga vad man vill, men att sätta en deg på kalljäsning, baka ut och baka av några baguetter, och därefter skära upp redan färdig paté - det är i mitt tycke något av det enklaste i middagsväg jag kan komma på, en fredagskvälll i slutet av oktober.

Lantpaté - andra versionen
150 gram bacon
100 gram färska trattkantareller, mycket finhackade
2 schalottenlökar, finhackade
2 vitlöksklyftor, rivna
smör till stekning
0,5 dl Eau-de-Vie
1 ägg
2 msk vetemjöl
1 dl crème fraishe
0,5 dl finhackad bladpersilja
450 gram kycklinglever, putsad
300 gram finmalen fläskfärs
300 gram färskt sidfläsk, mycket fint tärnat
2 tsk salt
svartpeppar

1. Sätt ugnen på 150 grader.
2. Stek trattkantarellerna i smör i en stekpanna, och lägg dem åt sidan.
3. Fräs schalottenlök och vitlök i generöst med smör. Tillsätt Eau-de-Vie, och låt det koka in nästan helt.
4. Putsa kycklinglevern. Mixa den i en mixerkanna tillsammans med ägge, vetemjöl, crème fraishe, bladpersilja och lökfräset.
5. Blanda fläskfärsen med det finhackade sidfläsket i en rymlig bunke. Krydda med saltet, och med svartpeppar efter smak.
6. Tillsätt de stekta trattkantarellerna och kycklingleverblandningen, och blanda därefter alltsamman med hjälp av elvisp på lägsta effekt.
7. Klä en patéform eller annan avlång form med baconskivorna. Häll ned patésmeten, drag sedan försiktigt med en gaffel genom smeten för att komma åt eventuella luftbubblor.
8. Vik över baconet, och lägg på locket på patéformen, eller täck ugnsformen med alufolie.
9. Ställ formen i vattenbad i nedre delen av ugnen, och tillaga i 1 timma och 15 min.
10. Låt patén svalna, och tag sedan upp den ur formen. Linda in den i plastfolie, och förvara i kylskåp; minst ett dygn, men gärna två. Den är ärligt talat godast efter två dygns mognad.

En inspirerad kycklingleverpastej

Inspirationen till denna skapelse kommer från ett blogginlägg av Silverkocken, en man vars produktivitet och kreativitet i köket aldrig upphör att fascinera mig. Jag har varit sugen på att pröva att laga pastej länge; sedan första adventskalendern är på bloggen, närmare bestämt. Det var Silverkockens recept som gav mig den välbehövliga sparken i baken, och efter inköpet av min nya, fina lilla pastejform härom dagen fanns det inte längre något att skylla på.

Jag hade höga förväntningar, och när jag plockade ut den färdiga pastejen ur ugnen i går kväll såg den mycket lovande ut. I kväll var det så dags för provsmakning.
Det var gott; nästan löjligt gott. Nu råkar vi vara både paté- och pastejälskare i min familj, och det var en ren fröjd att se hur barnen glupskt smaskade i sig tjocka skivor bröd, täckta med smör och generösa lager kycklingleverpastej. Själv avnjöt jag mina pastejsmörgåsar cornichonger. Jag funderar dessutom redan på hur jag ska gå vidare nästa gång. Hur jag ska göra pastejen mer elegant; till något som kan serveras som förrätt eller på snittar till champagne.

Under tiden sitter det inte fel med en smörgås mad pastej, och en julöl.

Jag lovar och försäkra er - detta kan inte gå fel. Tveka inte att pröva. Se framför dig hur lyxigt det skulle vara med hemlagad pastej på julbordet. Det är ju trots allt fyra dagar kvar till jul, så du hinner.

En inspirerad kycklingleverpastej
150 gram kycklinglever
2 äggulor
2 schalottenlökar, finhackade
1 vitlöksklyfta, finhackad
1 msk + 75 gram smör
0,5 dl Eau-de-Vie
1 dl vispgrädde
svartpeppar + salt

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj en 0,5-liters pastejform eller annan liten form. Putsa kycklinglevern. Fräs den hackade schalottenlöken och löken i en matsked smör, tills de börjar mjukna. Höj värmen, häll över Eau-de-Vie, och låt koka in. Tillsätt grädden, och låt även denna reducera till hälften. Lägg i smöret, och blanda det med övriga ingredienser, medan blandningen fortsätter reducera och tjockna och antar en konsistens som påminner om stuvning. Drag den då från plattan.

Lägg kycklinglevern i en mixer tillsammans med äggulorna. Tillsätt salt och peppar. Mixa till en slät smet. Häll i kastrullens innehåll, och mixa alltsamman noga.

Häll smeten i den smorda formen, lägg på lock eller täck med alufolie, som du i så fall sticker några små hål i. Baka pastejen i nedre delen av ugnen i 45 minuter.

För ett år sedan, den tjugoförsta december 2009, bloggade jag om sill med lingon och ingefära. Det var en riktigt fin sill. Om ni följer denna länk, finner ni i blogginlägget även en länk tillbaka till tjugoförsta december 2008, och min första adventskalender.

En paté i advent

Adventsfriden har någorlunda lägrat sig över vårt hem. Jag ser fram emot en dag med mycket matlagning, även en del bakning, om inte tidsoptimisten i mig fått bågot om bakfoten än en gång.
I går lagade jag paté, eller rättare sagt adventspaté. Namnet har inget med smaksättningen eller utseendet att göra. I grund och botten är detta endast ytterligare en paté i raden. Endast en i raden kan tyckas lite nedvärderande, och det var inte min avsikt, för det här råkar vara en alldeles strålande god paté.

Det geniala med denna maträtt, eller vad den bäst kallas, är att den, förutom att vara lätt att tillreda, dessutom går att förbereda i god tid. Den serveras kall,eller lätt rumstempererad; ingen uppvärmning eller annan framförhållning behövs. En paté är helt enkelt otroligt praktisk att ha till hands i kylskåpet, den tid på året då många har mycket att göra.

Tveka inte att pröva detta recept. Låt dig inte luras av att det innehåller kycklinglever, om du skulle råka tillhöra dem som inte (tror sig) tycka om lever. Om du kan laga köttfärslimpa, då kan du också laga en paté. Ja - det räcker med att du kan hantera kniv och skärbräda, och har en mixer och en brödform i din ägo.
Sätt igång; alltid imponerar du på någon. Men, vad du än gör, så fuska inte med baconet. Vanligt, sladdrigt vacuumförpackat bacon fungerar inte. Det ska vara tunna skivor av riktigt, rökt sidfläsk av bästa kvalitet; inget annat duger. Själv köper jag Sandströms eget, fina bacon till min paté.

En paté i advent
2 schalottenlökar
3 vitlöksklyftor
1 ägg
0,5 dl Eau-de-Vie
0,5 dl crème fraische
1 msk vetemjöl
600 gram finmald fläskfärs
450 gram kycklinglever
0,5 dl finhackad bladpersilja, hårt packad
1 msk inlagda dragonblad
salt, svartpeppar
100 gram fint bacon i tunna skivor

Sätt ugnen på 175 grader. Skala schalottenlökarna och vitlökarna, och dela dem grovt. Finhacka persiljan. Lägg alltsamman i en mixer. Tillsätt dragon, ägg, crème fraische, vetemjöl och Eau-de-Vie och mixa tills allt finfördelats. Putsa kycklinglevern, och mixa även den med övriga ingredienser.
Krydda fläskfärsen med salt och svartpeppar. Tillsätt slutligen ungefär hälften av färsen till blandningen, och mixa noga. Tillsätt sedan ned resterande mängd färs i mindre bitar, så alltsamman blir ordentligt blandat.

Smörj en patéform, eller annan avlång ugnsfast form, helt lätt med smör. Klä den med baconskivorna, genom att lägga dem jämnt tvärs över formen. Häll patésmeten i formen, och platta till för att undvika luftfickor. Vik sedan de överhängande baconskivorna så att de ligger lite omlott och täcker patén. Lägg på locket, eller täck med aluminiumfolie.
Grädda i 50 minuter i nedre delen av ugnen. Tag ut patén, låt den svalna något, och stjälp sedan upp den på en skärbräda där den kan svalna helt. Förvara i kylskåp. Jag rekommenderar inte att frysa denna paté, men den har en hållbarhet på minst fyra dagar, om den hanteras varsamt, och man inte skär upp och tar fram mer åt gången man ska äta.

För ett år sedan, den femte december 2009, bloggade jag om "Mamie Eisenhower 2009". Vad är då detta? Följ länken, och se. Då finner ni i blogginlägget dessutom en länk tillbaka till andra december 2008, och min första adventskalender.

Crépinette och crépinette (eller: när jag prövade, tvekade och fegade ut)

Varning! Inlägget innehåller rikligt med bilder
på bukhinna och färs i olika konstellationer.
Känsliga läsare bör kanske hålla sig undan...

I söndags bombarderade jag såväl Facebook som twitter med mobilkamerabilder på bukhinnan från en gris. Så kan det bli, när jag gått och undrat över något tillräckligt länge. Ända sedan den olycksaliga patén i påskas, då jag berusad av inspiration från Adam Aamann gav mig i kast med något jag helt klart inte behärskade, har jag någonstans i bakhuvudet bevarat en hang up på svinnät. Ja, det vill säga, jag trodde det hette så, tills jag för en knapp vecka sedan blev upplyst om att det kallas crépinette.

Det var tack vare ett ingripande från Sandströms jag fick tag på en sådan. Och jag var så girig att jag införskaffade den trots att jag borde vetat bättre. Veckan som gick var minst sagt hektisk, och den stackars crépinetten fick vila i kylskåpet ända tills i lördags, innan jag slutligen tog hand om den. Huruvida det var ett klokt eller dåraktigt beslut, det är jag ännu inte på det klara med. Det finns en viss risk att den hade utvecklats till det sämre under dygnen i vårt kylskåp. Inget tydde på det vad gällde dess doft i rått tillstånd, men efter att den tillagats var jag lite mer fundersam.
Nu ska jag inte gå händelserna i förväg.

Jag beslutade mig att pröva crépinette på två vis. Dels ville jag verkligen veta hur det fungerar att använda den till att klä en patéform, dels hade jag läst hos Jane Grigson att det finns en rätt som heter crépinette. Det fanns tillräckligt med bukhinna för att räcka till båda dessa saker; mer därtill, om jag så hade önskat.

Själva hinnan i sig var inte det minsta obehaglig att hantera. Jag fick visserligen väldigt många associationer både till människokroppen och till naturfenomen, när jag iakttog hinnorna och dess närmast bladnervliknande fettsträngar, men allt annat vore väl närmast underligt. Jag följde Jane Grigsons rekommendation, och lät crépinetten vila i ljummet vatten med en gnutta vinäger, för att mjuka upp den.
Patésmeten var en förenklad version av ovan nämnda tolkning av ett Aamann-recept. Jag kommer inte att återge den, trots att smaken blev mycket fin. Skälet till detta var att jag dristade mig till ett experiment med en kombination av mixad kycklinglever, finmald fläskfärs och mycket grovmald fläskfärs. Jag kan nu en gång för alla konstatera att jag ska hålla mig till de mer finfördelade konsistenserna, om jag vill ha en paté som håller ihop när den skivas.
Så vet ni det.

Jag smorde patéformen mycket lätt med smör, och fodrade den sedan med crépinette. Därefter fyllde jag den med patésmeten, och vek sedan över crépinetten så att patén förslöts. Det var väldigt estetiskt tilltalande.

>Vad som däremot faktiskt inte alls var så vidare värst tilltalande, det var att crépinetten efter en timmas tillagning i 175 graders ugnsvärme inte alls smält in i patén och blivit ett med den, så som jag föreställt mig. Den låg kvar som ett skal. Ett faktiskt inte alls särskilt tilltalande skal.
Detta var vad som fick mig att fega ut. När patén svalnat och legat till sig i kylskåpet, avlägsnade jag crépinetten. Vad annars kunde jag göra? Jag hade annars, helt ärligt, inte kunnat äta patén.

Crépinette, det vill säga korvsmet omsluten av ovan nämnda bukhinna, var det andra experimentet. Jag blandade till en rent ut sagt förbaskat god smet av finmald fläsk- och lammfärs, schalottenlök, vitlök, örtkryddor och vitt vin. Tack och lov för att jag dokumenterar det jag lagar, för detta kommer jag att göra igen. Utan hinnan i fråga, ska tilläggas.

Ni kan själva se på bilden hur snygga de faktiskt var i rått tillstånd. Men, dessa råa små skönheter skulle tillagas efter min paté-upplevelse. Jag var inte direkt sugen på att steka dem efter att ha upplevt hur crépinetten reagerat i patéformen. Därför klädde jag helt sonika av dem, och, voilá, hade i stället ett litet gäng små biffar, som stektes i smör och avnjöts med linguine och en sås på färska tomater.

Ja, jag fegade ut. Säkert gjorde jag något fel; jag är trots allt bara en glad amatör, när det kommer till sådana här experiment. Jag är ändå väldigt glad över att jag faktiskt höll fast vid min lilla fixering och inte gav mig förrän jag testat svinnätet. Nu har jag nämligen skrivit det där franska ordet så många gånger i denna text att jag inte orkar skriva det en till gång.

Få se om jag vågar mig på att experimentera med detta igen, framöver. I så fall vill jag gärna göra det i sällskap av en expert, som verkligen kan vägleda mig och visa hur det ska gå till. För så här skulle det förmodligen inte gå till, så mycket kan jag i varje fall säga.

Nu har jag i varje fall fått ut svinnätet ur mitt system, det kan jag lova er. Få se vad som blir nästa hang up.

Jag kallar det "lantpaté"

Det var alldeles för längesedan jag lagade paté. Det beror givetvis på att årstiden inte inbjudit till den typen av mat. Nu är det höst, oavsett vad meteorologoerna säger om dygnsmedeltemperatur. Eftersom jag gillar höstmat mest av allt, är jag således i mitt esse.
Till min bestörtning upptäckte jag att jag glömt att blogga om en av mina födelsedagspatéer från i maj, men jag kan inte överdosera patéerna, så jag får helt enkelt spara den någon vecka eller två.

Låt mig i stället presentera min lantpaté, tillagad på de finaste av råvaror. Jag var och handlade alldeles ensam i söndags; en sann lyx, i synnerhet som jag hade tillfälle att besöka Sandströms butik i Älvsjö, och shoppa loss på diverse trevliga produkter, däribland fläskfärs, lammfärs och sublim, riktig bacon.
De maler färsen finare än den man får i vanliga matbutiker, och det var därför jag avstod från att mixa patésmeten, vilket jag annars ofta gör.

Det som främst skiljer denna paté från de tidigare jag bloggat om, är att jag, inspirerad av Jane Grigson, klädde min älskade patéform med tunna skivor bacon. Patén är smaksatt med schalottenlök, vitlök och örter. Kombinationen fläskfärs och lammfärs är klockren; bacon är bacon, vad kan egentligen gå fel?
Håll tillgodo, patéälskare. Detta kan vara den bästa paté jag hittills lagat.

Lantpaté - första versionen
100 gram fint bacon, tunnt skivat
2 schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
1 ägg
2 smk vetemjöl
0,25 dl grädde
0,5 dl Eau-de-Vie
0,5 dl finhackade örter såsom timjan, rosmarin och bladpersilja
450 gram kycklinglever, putsad
300 gram finmalen fläskfärs
300 gram finmalen lammfärs
salt och svartpeppar

Sätt ugnen på 175 grader. Mixa schalottenlök, vitlök, ägg, vetemjöl, örtkryddor, kycklingfilé, grädde och Eau-de-Vie. Krydda färserna med salt och svartpeppar. Blanda sedan kycklinglevermixen med färserna i en rymlig bunke, helst för hand.
Smörj en patéform eller brödform lätt med smör (för säkerhets skull). Klä den sedan med baconskivorna. Häll i patésmeten, pressa försiktigt ned den med en slickepott. Vik baconskivorna på plats över smeten, täck formen med ett lock eller med aluminiumfolie, och tillaga i mitten av ugnen i uppemot en timma.
Låt svalna, och förvara i kylskåpet tills dagen därpå.

Jag har skrivit det förut, och jag skriver det mer än gärna igen - pate är riktigt bra barnmat. Våra barn älskar paté, med en intensitet som nästan gör mig rörd. Det är den perfekta middagen, lätt att förbereda och snabb att plocka fram; den blev en lyxig vardagsmiddag, en hektiska onsdagseftermiddag mellan äldsta dotterns kyrkokör och äldste sonens schackklubb.
Vi åt patén med en experimentsås. Recept kommer

Paté på kycklinglever och fläskfärs med cognac och kaljohanssvamp

Vi har frossat i goda korvar många fredagar den här vintern. Förra veckan bröt vi trenden, och njöt av hembakad surdegspizza med mozzarella och charkuterier. Inför denna fredag uttryckte min man en önskan om paté. Hemlagad paté med surdegsbröd, syltlök och cornichoner. Kanske lite cumberland därtill? Jag nappade ganska omedelbart.

Först funderade jag på att rota fram receptet på Adam Aamanns paté på fläskkarré (som jag smakade förra våren, och har på en CD någonstans), men tiden räckte inte riktigt till.
Det kommer fler tillfällen. I kväll blev det i stället en paté på kycklinglever och fläskfärs som smaksattes med cognac (eller närmare bestämt Eau de Vie) och torkad karljohanssvamp. Löftesrika smakkombinationer, helt klart. Kanske kan det blir tema fredagspaté här framöver?

Jag korrigerade proportionerna en aning utifrån julens recept på paté. Där var jag nöjd med smaken, men kände i efterhand att konsistensen kanske kunde utvecklas en smula. Doften från smeten var vad man brukar kalla förförisk, trots associationer till köttsmoothie. Smaken på den färdiga patén var god; mycket god. Detta är den bästa patén hittills. Jag tog det försiktigt med karljohanssvampen; kunde kanske tagit mer, men tycker ibland att den kan bli lite dominant.

Paté är för övrigt det perfekta fredagsmyset, och desutom riktigt barnvänlig mat. Våra barn älskar paté, och de är nog så kräsna med annan mat, så jag koketterar inte det minsta med att ha närt små gourmeter vid min barm.
Laga som jag en paté på torsdagskvällen, baka surdegsbaguetter på fredag, och komplettera med en hemlagad tranbärscumberlandsås (recept kommer) - eller köp bröd och sås, om du inte är lika insnöad som jag. Korka sedan upp en flaska
Château de Seguin (nr 3958)
- och njut av att det är fredag

Fredagspaté
2-3 schalottenlökar, beroende på storlek
2 vitlöksklyftor
1 ägg
0,5 dl eau de vie (matlagningscognac)
0,5 dl vispgrädde
500 fläskfärs
450 gram kycklinglever
0,5 dl torkad karljohanssvamp, blötlagd
2 tsk salt
svartpeppar

Sätt ugnen på 175 grader. Hacka schalottenlökarna grovt, och riv vitlöksklyftorna. Mixa dem med ägget. Mixa sedan i grädde, cognac och blötlagd svamp.
Putsa kycklinglevern; detta gör du enligt mig enklast med en kökssax. Mixa levern med övriga ingredienser. Tillsätt salt, och svartpepparn lite på känn. Lägg i fläskfärsen lite i taget, och mixa ned den.
Smöra din tjusiga patéform (alternativt en annan, för ändamålet lämplig avlång form), och häll i smeten. Släta till den med en slickepott. Lägg på locket, och ställ in i ugnen för en timmas tillagning.