fredag 30 augusti 2013

Rostad brysselkål med lime, honung och srirachasås

Att jag gillar brysselkål är inget nyhet. Detta recept har jag velat pröva ända sedan jag först spanade in det i Bon Appètit i våras, men det var först för några veckor sedan som jag kom till skott. Jag kan knappt med ord beskriva hur gott det här smakade.

Brysselkålen förvälldes, halverades och ugnsrostades i neutral olja. Under tiden vispade vi ihop en dressing på limejuice, honung och den fantastiska sriracha-såsen. Vi smakade oss fram till en för våra smaklökar fin balans mellan syra, sötma och hetta.

Srirachasås är för övrigt en ganska ny bekantskap för oss, men dess användningsområden är oändliga. Har ni inte prövat den, så köp en flaska så snart ni stöter på den. Vare sig det är orignialet eller någon av de otaliga kopiorna, så kan jag försäkra er om att den smakar fantastiskt bra, och pasar till mer än man kan föreställa sig.

Denna enkla dressing kommer förgylla hösten och vinterns varma grönsaker, sanna mina ord. Den passar garanterat lika bra till gröna bönor och broccoli som till brysselkål.
Men, vilken brysselkål.
Vilken njutnig.

Jag skriver som jag gjort förr - detta lär garanterat få även de som tror att de inte gillar brysselkål att uppskatta grönsaken i fråga.

torsdag 29 augusti 2013

Hej. Minns ni mig?

Jag skulle kunna hävda att jag varit på en lång semester; långt borta från bloggen. Det är bara inte riktigt med sanningen överensstämmande. Tro inte annat än att jag vet med mig att det är mer än bara sommaren som kommit emellan mig och Smaskens.

Jag lagar mat, min man lagar mat; vi äter mat. jag läser en del om och kring mat, men inte som förr. I år missade jag Smaskens födelsedag, den 25:e augusti. Jag tror det säger det mesta om vilken nivå mitt engagemang varit på de senaste månaderna.

Hur blev det så här? Omständigheterna har förändrats. Jag behöver vara mer rädd om hur jag använder min tid. Tiden är dyrbar, och ska räcka till så många områden i livet. Familj, jobb och träning. Vänner, fritid och kanske stunder då jag inte alls behöver prestera.

I mitt liv, så som det ser ut just nu, ryms inte helhjärtat matbloggande. Det ryms inte mängder med roliga matevent och spännande matrelaterade upplevelser. Jag måste avstå, och då gör jag det. På sätt och vis känns det ganska skönt att ha fått sådan distans till bloggandet. Periodvis har jag varit närmast manisk; fått panik om jag inte regelbundet uppdaterat. Det känns just nu oändligt avlägset.

Jag kommer blogga recept, men jag kommer medvetet fatta mig kort. Jag tror det kan vara enda vägen för mig att orka fortsätta, att i varje fall då och då uppdatera denna min matdokumentära följeslagare i livet.

Saker kommer och går, men jag jag har matbloggat i fem år, och det är tillräckligt länge för att ha satt avtryck i mitt liv. Rätt vad det är vaknar kanske lusten till liv att på nytt blogga mer aktivt; när tiden finns, och omständigheterna så tillåter.

Under tiden kommer det helt enkelt att småputtra på lite lägre temperatur här inne. Bara så ni vet, vi som trots allt tittar in, och kanske undrar vad som händer. Nu vet ni.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...