onsdag 31 oktober 2012

De tävlande i första semifinalen i Årets Kock 2013

Tolv kockar från Stockholm, Luleå och Oslo kämpar om en åtråvärd finalplats i Årets Kock 2013, när den första semifinalen avgörs i Uppsala den 13 november.

Av totalt 146 bidrag till Årets Kock 2013 – SM i professionell matlagning - har juryn nu valt ut vilka 24 kockar som går vidare till någon av tävlingens båda semifinaler. Tolv semifinalister tävlar i Uppsala 13 november, och tolv tävlar i Jönköping den 20 november. Vilka kockar som tävlar i semifinalen i Jönköping offentliggörs den 6 november.

De 12 semifinalisterna i Uppsala 13 november och deras tävlingsrätter:

Jimmi Eriksson, Pontus Group, Stockholm: Skärgårdskalvrygg med lardo och som korv serveras med gratinerad potatispuré, lökar och värmdölingon samt ölsky

Richard Poland, Och himlen därtill, Stockholm: Blodduva bakad i tall och havre, blodkorv med krispigt äpple, palsternacka x3, lökar på tallkvistar, duvsky med svampkaraktär samt enbärsmyltade hjortron.

Anders Dahl, Hufvudsta Gård Mat och Möten, Solna: Kyckling från Hagby gård med betor, morot och kål

Johan Backeus, restaurang Lux, Stockholm: Spishalstrad gös från Mälaren med fänkål, syltad tomat och lake samt inkokt havskäfta och forellrom

Bosse Johansson, Thoresta Herrgård, Bro: Kål 3.0 2012

Daniel Räms, Räms Mat & Gastronomi, Stockholm: Kryddstekt rådjur från Sörmland med säsongens svamp, gruyère fylld med marmelad på Åkeröäpplen och pumpa från Gotland

Robert Hedman, Görvälns slott, Järfälla: Kryddstekt svensk dovhjortsrygg och skuren korv smaksatt med Himmelsraften

Andreas Filipsson Printz, Cloud Nine Food & Cocktails, Stockholm: Kyndelfylld kaninrulle, korv på kaninlår och bovete. Svenska höstsmaker med svamp, färska tranbär och sherrysås

Johan Laiti, Hemmagastronomi Matstudio, Luleå: Renlav

Mikael Svensson, restaurang Eik Savoy, Oslo: Grillad ytterfilé av dovhjort från Svanöya serveras med brynt ekologisk grädde, dillinfuserat höstäpple, rostad havre och lök på två vis samt dillsmör

Markus Westh, Griffins Steakhouse, Stockholm: Variation på kanin från Vreta kaningård serveras med gula morötter, rostade hasselnötter, äpple och mörk buljong

Patrik Jonsson, Hufvudsta Gård Mat och Möten, Solna: ”Viltrubbad” älg med kål, äpple, lök och svamp

Alla bidrag till Årets Kock 2013 bedömdes anonymt av en jury bestående av ett 20-tal av Sveriges mest välmeriterade kockar. Först när resultatet av juryns arbete var klart offentliggjordes namnen bakom tävlingsrätterna. Tävlingsuppgiften var att kreera en valfri varmrätt, med enda villkoret att den måste innehålla en mjölkprodukt förutom smör.

Årets uttagningsjury bestod av: Fredrik Eriksson (juryns ordförande), Årets Kock 1987, Långbro värdshus, Älvsjö, Markus Aujalay, Årets Kock 2004, ordförande i föreningen Årets Kock, Winterviken, Stockholm, Jonas Dahlbom, Årets Kock 1996, Dahlbom på Torget, Åre, Karin Fransson, Hotell Borgholm, Öland, Håkan Thörnström, Thörnströms kök, Göteborg, Elisabeth Johansson, Mediamat, Stockholm, Henrik Nordström, Restaurang Lux, Stockholm, Magnus Ek, Oaxen Krog, Mörkö, Stefan Karlsson, Årets Kock 1995, Fond, Göteborg, Malin Söderström, Moderna Museet, Stockholm, Stefano Catenacci, Operakällaren, Stockholm, Anders Vendel, Vendel Restauranger, Malmö, Magnus Lindström, Årets Kock 2003, Swedish Taste, Göteborg, Melker Andersson, Grupp F12, Stockholm, Karl Ljung, Årets Kock 1999, Stureplansgruppen, Stockholm, Andreas Hedlund, Årets Kock 2002, Hedlund mat och vin, Stockholm, Cajsa Johansson, Cajsas kök, Uppsala, Jonas Lundgren, Restaurang Jonas, Stockholm, Paul Svensson, Paul Svensson Mat, Stockholm samt Pontus Frithiof, Pontus Frithiof Group, Stockholm.

De båda semifinalsegrarna får varsin plats i finalen. Ytterligare åtta kockar går vidare på poäng till Sista chansen i Göteborg den 28 november där de tävlar om de återstående fyra finalplatserna. Totalt är det sex kockar som gör upp om titeln Årets Kock 2013 i Stockholm den 8 februari 2013.

tisdag 30 oktober 2012

Inför Årets Kock 2013 - semifinalen i Uppsala

Nu börjar det sippra ut diverse nyheter via @AretsKock på Twitter angående vilka som valts ut att tävla i Uppsala 13 novevember - den första av deltävlingarna i Årets Kock 2013.

Jag ser själv oerhört mycket fram emot att få närvara. Programmet för 13 november är minst sagt späckat, och på LRF's egen Årets Kock-sida kan man få mycket information om vad som händer och sker runt om tävlingen, i synnerhet då samarbetet mellan LRF och Årets Kock. Temat Bonde + Kock = Sant går igenom hela samarbetet, och LRF jobbar med Årets Kock just för att förstärka kopplingen mellan bonden och maten. Syftet är givetvis att utveckla den svenska gastronomin, att framhäva råvarornas kvalitet och deras unika egenskaper.

Det kommer bli många Årets Kock-inlägg i november månad. Det är trots allt detta jag sett fram emot ända sedan jag tackade "ja" till att bli LRF's officiella Årets Kock-bloggare i våras. Min förhoppning är att jag ska kunna förmedla detta till er, så att ni blir nästan lika engagerade och insatta som jag själv försöker vara.

Första veckofinalisten i Tapas-SM

Det blev Martina Kochs kantarell- och ostfyllda ugnsrostade paprikor som vann första veckofinalen i Tapas-SM. Nu ser jag fram emot veckans nya bidrag!


söndag 28 oktober 2012

Tapas-SM första veckofinalister -
provlagning och provsmakning

Det är inte helt lätt att återskapa något efter en bild (eller utan bild) och en delvis ospecificerad ingredienslista. Sannerligen en utmaning, men jag tror jag lyckades någorlunda väl.

De tre finalisterna i första veckofinalen i Tapas-SM lyder som följer (i den ordning ni ser dem på tallriken på bilden här oven):

1. Ramonas gorgonzolapaj - Bodil Fransson

Grahamspaj med rökt skinka, champinjoner och gorgonzolaost

Min bedömning: Jag är inte någon pajälskare, så jag vinnlade mig om att lägga ned så mycket engagemang jag bara kunde under provlagningen för att skapa bästa tänkbara förutsättningar för smakprovning. Detta till trots kan jag inte sticka under stol med att detta är det bidrag som tilltalade mig minst. Frasigt pajskal och krämig fyllning till trots är detta i mitt tycke inte smaker som lyfter. En ljus lager varit ett bättre dryckestillbehör än Ramon Bilbao, som jag inte smakmässigt tycker passar ihop med detta bidrag.

2. Kantarell- och ostfyllda ugnsrostade paprikor - Martina Koch
Rostade röda paprikor, getost, kantareller stekta med shalottenlök och vitlök

Min bedömning: Detta är riktigt fina smaker. Den rostade paprikan harmoniserar perfekt med getosten, och de shalotten- och vitlöksstekta kantarellerna gör sig bra som smakkamrat. Jag saknar dock kontraster i konsistens. Det blir väldigt mjukt, alltsamman. Detta bidrag passar rent smakmässigt emellertid som hand i handske till Ramon Bilbao. Riktigt gott.

3. Heta fyllda skinksnittar - Liselotte Karlsson

Lufttorkad skinka, cream cheese, soltorkade tomater och jalapeño

Min bedömning: Jag valde medvetet en medelstark som smaksättare, då den lufttorkade skinkans milda smak annars lätt skulle dränkas i chilihetta. Smakkombinationerna är fina och det var oväntat gott att blanda soltorkad tomat och jalapeño i cream cheese. Barnen gillade detta bidrag. Jag känner själv att jag även här saknar kontraster i konsistens. Det blir onekligen väldigt mjukt, alltsammans. Till Ramon Bilbao passade denna tapas smakmässigt någorlunda bra, men den hade kanske vunit på en annan typ av chilihetta.

Tävlingskriterierna för att delta i Tapas-SM lyder som följer:
"Varje vecka under en månad tävlar tre tapas mot varandra, varav en går vidare till final. Vår bloggarjury väljer ut veckofinalisterna, genom tillagning och provsmakning. I Tapas-SM-finalen tävlar fyra veckofinalister om guldmedaljen.

Jag har meddelat min bedömning av veckans tre bidrag till de som håller i trådarna, och i morgon blir det officiellt vem som vunnit denna veckas final.

Varför inte vara med och tävla? Tveka inte att lämna in ett bidrag. Jag ser fram emot nästa veckas bidrag!


Magiska revben

Några av er minns kanske dessa sedan förra söndagen? Nu har jag bloggat om dem - dock inte här.

Om ni vill läsa om Nigel Slaters revben och vad jag gjorde med dem (dåligt skämt, jag vet) så får ni läsa på Matgästen på Taffel. Och det vill ni så klart - inte sant?

lördag 27 oktober 2012

Skaldjursresa och hummerfiske

Att få utmärkelsen Matbloggspriset Hall of Fame var inte enbart en stor ära – det för också med sig trevliga upplevelser så som Skaldjursresa med Västsvenska Turistrådet. Nästa lördag, den tredje november, befinner jag mig tillsammans med bland annat Karoline på Gröna Skafferiet som vann Det Stora Matbloggspriset på hummerfiske i Göteborgs södra skärgård.

Vi ska som ni förstått få fiska hummer, och det gör vi tillsammans med fiskaren Lennart Johansson. Han jobbar aktivt för att få Göteborgs skärgård att bli mer levande och kör turer med turister året runt, i samarbete med bland andra Pensionat Styrsö Skäret. Vi kommer även träffa Burfiskarna som i flera år aktivt arbetat med hållbart och ekologiskt fiske och som är den enda KRAV-märkta kräftfiskaren på västkusten.

Vi övernattar på pensionat Styrsö Skäret, och där får vi band annat tillreda vår fångst tillsammans med köksmästare Jerker Albrechtsson.

Jag hoppas givetvis på sol nästa lördag. Kallt lär det vara ute på sjön, men att jag ser fram emot att få se den vackra miljön i Göteborgs södra skärgård, och att få komma ut på havet. Även fast jag bott i Stockholm i ganska många år, så saknar jag ibland västkusten, och då i synnerhet saltvattnet.

onsdag 24 oktober 2012

Den förment enkla köttfärssåsen

Så här skrev jag i Smaskens Facebookgrupp, i måndags kväll:

"Attans - glömde fota kvällens enkla, goda köttfärssås med läk, vitlök, brandy, vitt vin, sardeller, karljohansvamp, rosmarin, tomat och grädde...rasande god, i all enkelhet! Comfort food!"

Ja, jag skrev faktiskt "läk" i stället för lök, men annars sammanfattade detta ganska väl vad som ägde rum i måndags kväll. Jag kom hem, jag lagade, och vi åt. En helt vanlig vardagkväll.

När jag kallade såsen "enkel", fick jag lite kamratligt mothugg. Den långa ingredienslistan till trots vill jag ändå framhärda i att kalla såesn just - enkel. Enkel i bemärlelsen att den bestod av ingredienser vi hade hemma, från nötfärsen i frysen, via skafferiets tomatkonserv och torkade svamp, med ett svep ut till altanens fortfarande prunkande rosmarin och slutligen en djupdykning i kylskåpets inre efter grädde. Hur svårt är det här? Knappast ens värt att blogga om, kan man snarare tycka. Hur många köttfärssåser kan man blogga om? I princip hur många som helst, skulle jag gissa. Behöver världen ännu en köttfärssås?

Egentligen är det här den typ av blogginlägg jag har allra svårast för; den lyckade vardagsimporivisationen av en närmast till leda lagad rätt. Men, jag lovar er, jag inbillar mig inte för en sekund att jag uppfunnit den perfekta köttfärssåsen. Jag vet bara att det här blev så gott att jag komme vilja kunna laga det om igen.

Vad jag vill göra, det är att ännu en gång påminna om umamistinna ingredienser såsom sardeller och svamp, och påpeka hur fantastiskt de kan förvandla en rätt från medioker till mustig. Det gäller att våga laga mat utan slentrianmässigt fond eller buljongtärning som smakförstärkare. Det är vi redan många som gör, men det tål ändock att påpekas

Det började med tankarna sardeller, karljohanssvamp och rosmarin. Givetvis behövdes det gul lök och vitlök. Dessa frästes mjuka i olivolja. Bränna ur pannan med brandy? Ja, absolut - strålande idé. Vitt vin? Ja, för sjutton.

Tomatkonserv och puré, men inte för mycket. Vispgrädde för att runda av - för ovanlighetens skull, när jag lagar köttfärssås.

Hur länge ska en sådan hör sås tillagas? Det är inte fråga om ett långkok, men jag är inte heller någon vän av framstressad mat. Den här åsen förtjänar att stå och småputtra i åtminstone en halvtimma. Allt annat vore rent ut sagt slarvigt.

För mig blev kvällens val av pasta min favorit strozzapreti. Kanske inte det självklara valet, men - det blir inte mycket mer comfort food än så.

Krämig köttfärssås med sardeller, karljohansvamp och rosmarin
1 gul lök, finhackad
4 stora vitlöksklyftor, rivna
6 sardellfiléer
olivolja
2 dl torkad karljohansvamp, blötlagd 1,5 dl vatten och finhackad
4 msk Eau-de-Vie eller brandy
2 dl vitt vin
800 gram nötfärs
5 msk finhackad, färsk rosmarin
1 burk Delizie krossade tomater
2 msk tomatpuré
1,5 dl vispgrädde
0,5 tsk rörsocker strö
salt
generöst med svartpeppar

1. Fräs lök, vitlök och sardeller i olja i en emaljerad gjutjärnsgryta, så att de mjuknar, och sardellerna löses upp.
2. Tillsätt brandy eller Eau-de-Vie, och låt koka in.
3. Lägg i nötfärsen och finfördela den medan den fräser.
häll över blötläggningsvatnet från svampen och vitviner, och låt det puttra med färsen.
4. Tillsätt finhackad svamp, tomatkonserv, tomatpuré, finhackad rosmarin och socker. Krydda, med salt och peppar.
5. Låt såsen puttra i en halvtimma på medelvärme under lock.
5. Tillsätt grädden, smaka av, och låt såsen puttra i ytterligare en kvart utan lock.
6. Smaka av en sista gång med salt, svartpeppar, socker och rosmarin.

söndag 21 oktober 2012

Det började så bra

Det började så bra. Jag var hemma med liten sjuk dotter i fredags, och vad passar bättre en regnig fredag i oktober än att ställa sig och baka? Vi hade tre stycken riktigt groteskt övermogna bananer i fruktskålen, sådana där som doftar så starkt att endast min aversion mot att slänga mat hindrat mig från att för flera dagar sedan göra mig av med dem. Nu fick de möta sitt öde i form av banana bread muffins.

Banana bread bakade mamman i den familj på Island där jag var au pair i min gröna ungdom. Jag fick med mig receptet, och har under de sjutton år som gått med jämna mellanrum återkommit till det. Att korsa banana bread med muffins var inte precis nyskapande, men det var gott.

Eller, rättare sagt - smeten var god. Muffinsarna blev emellertid fullständigt kontaminerade av mitt ytterst beklagliga val av choklad. Jag köpte ICA's märke på bilden ni ser nedan, och den var rent förfärlig. Akta er för den, det säger jag bara. Besk, bitter och med en eftersmak som på ett ytterst plågsamt sätt påminde om den man drabbas av vid pinjemun. Dessvärre upptäckte jag inte detta förrän vi smakade på de färdiga muffinsarna.

Bittert, i dubbel bemärkelse. Varför publicerar jag då detta recept på misslyckade bakverk? Jo, helt enkelt därför att de egentligen var helt fantastiska. Jag åt så mycket jag kunde av en muffins som fått lite mindre choklad i sig, och den var verkligen läcker.

Köp en godare choklad än den jag valde, så vet du precis vad du ska göranästa gång du har övermogna bananer. Helst Fairtrade-choklad, och kanske en sort med lägre cacaohalt. En god mjölkhchoklad vore förmodligen ett strålande val - det ska jag själv använda nästa gång.

Banana bread muffins (12 st)
300 gram vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
2 krm salt
2 ägg
2,5 dl farinsocker
0,5 tsk ekologiskt vaniljpulver
3 riktigt mogna Fairtrade-bananer
125 gram smör, smält
1,25 dl gammaldags mjölk
100 gram Fairtrade choklad

1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Blanda mjöl, bakpulver och salt i en bunke.
3. Vispa ägg, farinsocker och vaniljpulver riktigt fluffigt.
4. Blanda ned mjölk och smält smör i äggvispet.
5. Sikta ned mjölblandningen och vänd därefter ned den i smeten med hjälp av en ballongvisp.
6. Fördela smeten i tolv stora muffinsformar, gärna i en muffinsform som ger stöd. 7. Grädda muffinsarna i mitten av ugnen i 20 minuter.

lördag 20 oktober 2012

Vad var det i glaset?

Härom kvällen, när vi åt havets Wallenbergare, passade jag på att öppna en flaska vin jag blivit ombedd att recensera. Jag tycker det är ganska svårt att beskriva vin, trots att jag väldigt väl vet vad jag tycker om. Just detta vin var L Chardonnay (nr 5649), och jag kan ärligt säga att jag aldrig själv köper just Chardonnay-viner.

Kanske var det därför jag blev så positivt överraskad av L Chardonnay? Det var ett riktig bra vardagsvin - fruktigt och torrt, utan någon större komplexitet, men perfekt till just lite elegantare stekt fisk, som vi åt. Passar bra med smör - kan man skriva så? Ja, det gör jag, i varje fall.

fredag 19 oktober 2012

Vad ska barnen dricka?

I går var jag på Fairtrade-fika, och smakade då bland annat på den otroligt goda drycken Ega (nr 1941). Ega består främst av druvjuice, som har smaksatts med roiboste och granatäppeljuice. Smaken var frisk och närmast syrlig, och jag fick tipset att späda den en smula.
Genast tänkte jag på att späda den med en gnutta kolsyrat vatten. Min äldste son, som var med mig, tyckte också att Ega smakade mycket bra. När jag i dag passerade förbi ett Systembolag, passade jag givetvis på att köpa en hem flaska.

Vid de tillfällen då vi själva omsorgsfullt väljer vin eller öl till maten, känns det i mitt tycke lite futtigt att slentrianmässigt erbjuda barn saft eller läsk som måltidsdryck. Våra barn får till vardags vatten som måltidsdryck, precis som vi själva; kanske låter det spartanskt, men det är så vi gör här hemma. Givetvis tycker de därför det är mycket festligt då vi erbjuder dem något annat att dricka till maten; på helgen, eller vid festliga tillfällen. Ofta har jag köpt de av Kullamusts produkter som råkar finnas på vår lokala ICA.

När jag vid dagens ovan nämnda besök på Systembolaget Kullamust Premium Belle de Boskop (nr 90643), föll jag givetvis till föga, och köpte en flaska. Det ska bli spännande att låta barnen smaka på denna äppelmust.

torsdag 18 oktober 2012

Inför Årets Kock 2013

Nu börjar det närma sig - snart är det dags för semifinalerna inför Årets Kock 2013 - SM i professionell matlagning. Som ni vet är jag Officiell Årets Kock-bloggare för LRF. Jag tycker verkligen det ska bli otroligt spännande att se vilka de tävlande är i Årets Kock 2013. Jag kommer själv närvara vid semifinalerna och sista chansen nu i november, samt givetvis vid finalen i februari 2013. Jag fick i dag information inför tävlingen som jag gärna delar med mig av till alla de av er jag tror mig veta är intresserade.

I år har det inkommit 146 bidrag till Årets Kock 2013 Bland dessa tävlingsbidrag finns allt från fullblodstjur och getrygg till blodduva och gräsand. Populärast är dock de mer klassiska huvudråvarorna lamm och torsk.

I Årets Kock anmäler man sig med ett eget recept på valfri varmrätt. De enda kriterierna är att man så långt det bara går ska använda sig av svenska och ekologiska råvaror.

Bland årets tävlingsbidrag finner man rätter med huvudråvaror såsom fullblodstjur, njurtapp, hästbiff och oxhjärta. Andra i sammanhanget mer konventionella råvaror är lamm och torsk; gös, vildand och rådjur. Drygt 40 tävlande har fisk eller skaldjur som huvudråvara och ett 15-tal har valt fågel.

De insända bidragen bedöms nu anonymt av uttagningsjuryn för Årets Kock 2013. När poängsättningen är klar offentliggörs namnen bakom de inskickade recepten. I juryn ingår ett 20-tal av Sveriges mest meriterade kockar, bland andra Karin Fransson, Hotell Borgholm, Borgholm, Björn Frantzén, Frantzén och Lindeberg, Stockholm, Malin Söderström, Moderna museet, Stockholm, Håkan Thörnström, Thörnströms kök, Göteborg, Anders Vendel, Vendel Restauranger, Malmö, Henrik Norström, Lux Stockholm, Stockholm, Stefano Catenacci, Operakällaren, Stockholm, Ulrika Bengtsson, Roger Smith, New York, Magnus Ek, Oaxen, Mörkö och Fredrik Eriksson, Långbro Värdshus, Stockholm.

Datum Årets Kock 2013:

30 oktober Namnen offentliggörs på de kockar som tävlar i
semifinal 1

6 november Namnen offentliggörs på de kockar som tävlar i semifinal 2

13 november Semifinal 1, Uppsala

20 november Semifinal 2, Jönköping

28 november Sista chansen, Göteborg

8 februari 2013 Final Årets Kock 2013, Stockholm

De båda semifinalsegrarna får varsin plats i finalen. Ytterligare åtta kockar går vidare på poäng till Sista chansen i Göteborg där de tävlar om de återstående fyra finalplatserna. Totalt är det sex kockar som gör upp om titeln Årets Kock 2013 i Stockholm den 8 februari 2013.

onsdag 17 oktober 2012

Havets Wallenbergare - med inspiration från twitter

Om det inte hade varit för att Sara på bloggen Cookie Crumble hade twittrat om att hon skulle laga havets Wallenbergare - ja, då vete sjutton vad som hade serverats till middag hos oss denna kväll. Jag hade visserligen funderat på fisk, men då i vaga termer av fiskkakor med någon sorts thai-inspirerad sås. När Sara skrev de magiska orden i min twitterfeed föll emellertid allt på plats.

Havets Wallenbergare är så gudomligt gott, och i grund och botten inte det minsta komplicerat. Må så vara att det kräver att du har tillgång till en någorlunda kraftfull mixer eller matberedare, men bortsett från det så är detta inte svårare än att steka pannbiff; snarast lättare. Faktum är att det är närmast obegripligt hur så enkla ingredienser kan resultera i så sublim mat. Rätten i fråga skäms inte för sig om den så serveras som festmåltid, men jag tycker sannerligen den förtjänar att tillagas även en vanlig vardagskväll.

Jag ska inte sticka under stol med att det tar en liten stund innan maten är serverad, men för mig är det inte ett problem att lägga en timma på förberedelser och tillagning; inte ens en onsdagskväll. Det är väl investerad tid, då hela familjen åt och njöt i fulla drag.

Det fins en uppsjö av recept på havets Wallenbergare. Detta är mn variant. Tveka inte att pröva olika sorters fisk - det fungerar med vilken vit fisk som helst; jag råkar bara vara särdeles förtjust i kolja. Proportionerna mellan lax och vit fisk kan också variera, men jag föredrar 50/50.

De fantastiskt fluffiga fiskbiffarna serverades, som ni ser på bilden, med de klassiska tillbehören - luftig potatispuré, skirat smör och små, fina ärtor. Ja, det kommer tveklöst bli mycket comfort food framöver. Det här är en riktig fullpoängare i sammanhanget. Det blir Wallenbergare snart igen: var så säkra.

Havets Wallenbergare på Smaskens vis (8 stycken)
400 gram laxfilé
400 gram koljafilé
2 ägg
2 dl vispgrädde
salt och vitpeppar efter smak
smör till stekning
3 dl färskt, mixat franskbröd

1. Skär fiskfiléerna i mindre bitar. 2. Mixa fisken, och häll i lite grädde i taget.
3. Mixa slutligen ned äggen, et i taget. Krydda med salt och vitpeppar, och blanda.
4. Låt smeten vila(medan du till exempel skalar potatis till potatispurén).
5. Provstek lite smet, om du vill smaka av kryddningen, Forma biffar av den lösa, mjuka smeten, och doppa dem i brödsmulorna.
6. Smält smör i en stekpanna.
7. Lägg ned två biffar i taget i pannan. Stek biffarna på medelvärme; vänd dem när de fått vackert gyllenbrun färg.
8. Lägg över de färdigstekta biffarna i ett kärl, exempelvis en låg gryta, och täck över dem, så att de håller värmen.

tisdag 16 oktober 2012

Detta är Tapas-SM

Vad är Tapas-SM?
Tapas-SM är en tävling arrangerad av PrimeWine Group. Varje vecka under fyra veckors tid väljer bloggarjuryn ut tre veckofinalister.
För att delta laddar man du ett recept (och gärna bild) samt motiverar varförtapasen är Sveriges godaste och passar bra med Ramon Bilbao.

Varje vecka under fyra veckor väljer juryn ut tre veckofinalister. Juryn provsmakar dessa tillsammans med Ramón Bilbao och recenserar eftersmak och hur väl tapasen matchar vinet. Juryn överlägger och kommer överens om vilken finalist som går vidare till slutfinalen. I slutändan kommer alltså fyra olika tapas att gå till final. I finalen hjälper en representant från Ramón Bilbao till att välja ut segraren i Tapas SM.

Förstapriset i tävlingen är en resa till Rioja, med besök på Bodegas Ramón Bilbao.På Facebook-sidan Smakar På redogörs det löpande för tävlingen och de bidrag som går vidare.

Vad är min roll i Tapas-SM?
Jag sitter i juryn tillsammans med Karoline Nordefors på Vardag med Nordefors, Camilla Gruell på Salt & Peppar och Frederik Zäll på Lyxlagat.

Vår roll i tävlingen är att provlaga tre tapas och provsmaka dem med Ramón Bilbao, samt att därefter enas om en veckofinalist.

Klicka dig vidare till tävlingen - jag ser fram emot att pröva många goda tapas!

måndag 15 oktober 2012

Måndag, oktober, kolmörkt

Jag är beklagar - det är inte mycket med den här bloggen just nu, vad recept nya anbelangar. I kväll lyckades jag ändå sno ihop en riktigt trevlig lax- och räksås till pastan. Inget extraordinärt och inte en endaste spännande ingrediens, men däremot en riktigt fin vardagspasta.

Det är märkligt, för jag tycker trots allt att detta är en härlig tid på året, på många sätt. Ändå lyser inspirationen med sin frånvaro. I själva verket är det kanske så att jag är så seg och långsam att jag inte hinner med mina egna mat-tankar; min egen, inre mat-röst. Till helgen skulle jag vilja fota mat i dagsljus. Det blev inte mycket av den varan under helgen som gick.

Måndagspasta med lax och räkor
600 ram laxfilé
1 kilo räkor
olivolja
2 schalottenlökar, finhackade
2 stora vitlöksklyftor rivna
1 dl vitt vin
0,5 fiskbuljongtärning
1 burk Delizie körsbärstomater
2 dl crème fraishe
0,5 tsk rörsocker strö
1 torkad, röd chilifrukt
salt och vitpeppar
bladpersilja, finhackad

1. Hetta upp olivoljan i en emaljerad gjutjärnsgryta eller en traktörpanna. Fräs schalottenlöken och vitlöken tills de mjuknat.
2. Häll på vitvinet och låt det delvis koka in. Smula över fiskbuljongen och den torkade chilifrukten, och tillsätt tomatkonserv och crème fraishe.
3. Låt såsen småputtra på låg värme. Skala under tiden räkorna och dela fisken i munsbitar.
4. Krydda laxbitarna med salt och vitpeppar, och lägg ned dem i såsen. Låt dem sjuda försiktigt, så att de inte blir för hårt tillagade.
5. Smaka av såsen, strö över räkorna och bladpersiljan.

onsdag 10 oktober 2012

Best of Smaskens: tomatsås med fusk-salsiccia

Jag blir alltid väldigt stressad när jag får en bloggsvacka. Det har ni säkert förstått, ni som hängt här ett par år. Det är fullt naturligt att inte konstant prestera en strid ström av fullmatade blogginlägg; det är jag väl medveten om, och blir med viss regelbundenhet påmind om av vänner och bekanta (och läsare) som vill hjälpa mig att känna mig mindre stressad. Smaskens är inte mitt jobb, jag har plikter och åtagandet och inte minst en familj och fyra barn som måste komma i första rummet.

De senaste veckorna har vi mestadels ätit gamla klassiker. Jag har dessutom har oerhört mycket omkring mig, och inspirationen har lyst med sin frånvaro. Träffar med vänner har frusit inne på grund av att alla har så mycket att stå i. En sedan länge planerad middagsbjudning i lördags gick om intet, då gästerna blev sjuka. Kort sagt - förutsättningarna för inspirerande experiment i köket har inte varit de bästa.

Vad gör jag då? Jo, jag återbloggar en riktig klassiker. Låt oss kalla temat för "Best of Smaskens". Även fast detta är en favorit i repris, finns det garanterat de av er läsare som aldrig tidigare stött på på den. Rätten är billig, snabb och enkel; ja, utan falsk ödmjukhet vill jag hävda att den är något av det godaste jag skapat i köket.

Till råga på allt är den en strålande rätt för alla de som av outgrundkig anledning aldrig riktigt fallit för fläskfärs. I butik saluförs två sorters fläskfärs - en med 10% fett, och en med 20% fett. Jag väljer tveklöst den fetare varianten. Hade ni trott något annat?

Det är sardeller, vitt vin, fänkål, schalottenlök och vitlök som ger tomatsåsen dess goda smak. Grädden rundar av; som en fet smekning. Valet av tomatkonserv är emellertid inte helt oviktigt. Just i detta fall vill jag slå ett slag för märket Delizie, som jag allt oftare köper, när jag får tag på dem.

När jag ändå är inne och skamlöst rekommenderar produkter, vill jag också passa på att nämna att Casa Di Lucas fettucini är väldigt fina. Just idag blev det fettucini till fusk-salsicciasåsen, men spagetti, eller ännu hellre linguine, passar givetvis utmärkt bra till - de också.

Tomatsås med fusk-salsiccia
Hoppa inte över sardellfiléerna - såsen blir än mer smakrik om man tillsätter dem. Tveka inte heller vad gäller grädden; det är den som höjer såsen från rasande god till fantastist.

3 vitlöksklyftor, finrivna
2 sardellfiléer
olivolja
1 dl vitt vin
500 gram fläskfärs
1 burk Delizie krossade tomater
1 tsk finstötta fänkålsfrön (eller efter smak)
0,5 tsk rörsocker strö
salt, svartpeppar
0,5 dl vispgrädde

1. Hetta upp olivolja i en traktörpanna eller emaljerad gjutjärnsgryta. Fräs schalottenlök, vitlök och sardellfiléer på låg värme, så att de mjuknar utan att ta färg.
2. Lägg fläskfärsen i pannan, och fördela den med hjälp av en gaffel. Fräs den runtom.
3.Häll över vinet, och låt det till hälften koka in.
4. Häll över tomatkonserv, och tillsätt socker och finstött fänkål. Krydda med salt och svartpeppar.
5. Låt såsen småputtra i cirka 20 minuter. Tillsätt grädden. Smaka eventuellt av med mer socker, salt eller svartpeppar.
6. Servera med nykokt pasta, parmesanost och nymald svartpeppar.

Några ord om Chark-SM

Jag twittrade någorlunda flitigt under Chark-SM's två bedömningsdagar förra veckan. I synnerhet under första dagen försökte jag regelbundet rapportera om vad jag sysslade med, trots extremt dålig uppkoppling i lokalerna där vi befann oss.

Årets Chark-SM är det sjunde i ordningen. Detta evenemang äger rum vartannat år, och i år slår det alla tidigare rekord vad gäller antalet anmälda produkter och deltagande domare. Under loppet av två dagar bedömdes 730 produkter i sexton olika klasser av ett fyrtiotal domare i nio domarteam.

Jag hamnade själv i samma domargrupp som för två år sedan, då det senast begav sig. Det var ett mycket trevligt återseende av mina domarkollegor, och det tog inte lång stund att falla tillbaka i den inställning kring produkter som vi redan vid förra tillfället visade oss dela.

Det är viktigt att som domargrupp noggrant ha pratat igenom de olika bedömningskriterierna innan själva arbetet börjar, för att bedömningarna ska fungera. Man måste tala samma språk. Utmaningen är inte de produkter som får full pott i alla kategorier. Sådana produkter talar för sig själva. Nej, utmaningen är de produkter som inte håller hela vägen.

Det är viktigt att ge så konstruktiv kritik som det bara går. Att välja sina ord väl, så att budskapet går fram. Utgångsläget är inte våra personliga preferenser, utan om att så objektivt som det bara går bedöma produkternas kvalitet.

Varje produkt bedöms enligt ett mycket utförlig blankett där vi sätter poäng för olika kriterier rörande ytskikt, snittyta, smak och arom. För att få guldmedalj måste en produkt bedömas vara helt felfri.

Den första dagen bedömde min domargrupp 64 kallrökta, lufttorkade korvar. Av dessa korvar var det många som fick full pott i poängsättningen. Många produkter kan få guld. Däremot kan bara en produkt av dessa guldmedaljörer väljas till Svensk Mästare. I slutändan var det ingen tvekan om vilken produkt som verkligen stack ut. Här var vi fullständigt överens, och jag är mycket nöjd med vårt val.

Andra dagen bedömde mitt domarteam 23 olika sorters lufttorkade helköttsprodukter. Även bland dessa fanns många fantastiska produkter, och vi hade i slutändan fem fina guldmedaljörer att välja mellan. Den produkt som i år blir Svensk Mästare i denna kategori är ett exempel på ett fantastiskt charkhantverk av otroligt hög kvalitet.

Bilderna talar för sig själva - det var ett hav av charkprodukter. Allt som blev över skänktes precis som tidigare år till Stadsmissionen och Frälsningsarmén.

Någon kanske undrar vad som är så speciellt med detta evenemang? Jag kan inte förklara det annat än med det stora ordet passion. Här samlas människor från olika brancher som alla delar ett genuint intresse för svensk charkproduktion. Alla är fokuserade, koncentrerade och engagerade och bidrar med sina respektive kunskaper till att ge en så fullödig bedömning som möjligt av de inlämnade produkterna. Det är helt enkelt lärorikt, roligt och oerhört inspirerande.

För mig som varit med vid ett tidigare Chark-SM var det dessutom fascinerande att se hur kvaliteten på de inskickade produkterna jag bedömde blivit högre sedan 2010. Här sker en konstant produktutveckling. Det finns fantastiskt många högklassiga, svenska charkprodukter. Utmaningen är nu att görs konsumenter ännu mer medvetna. Detta är dessutom en viktig del av årets Chark-SM. Konferensen på Den Stora Charkdagen 1 november hålls i år på temat "Med konsumenten i fokus". Jag ser mycket fram emot att ta del av innehållet.

onsdag 3 oktober 2012

Charkuterier och vin

Nu är det bedömning i Chark-SM, två dagar i rad. Som ni vet var jag med även senast det begav sig, för två år sedan. Jag är mycket nyfiken på vilken kategori charkprodukter jag blir satt att bedöma i år.

På tal om charkuterier, så njöt vi i fredags av några fina salamifavoriter, ostar och ett riktigt gott vin. Perfekt fredagsmat, om ni frågar mig.

För några veckor sedan blev jag tillfrågad om jag ville pröva
Jeanneret Reserve Cabernet Sauvignon (nr 6830). Detta är ett både fylligt och fruktigt vin, som visade sig passa mycket bra till just fredagskvällens charkuterier och ostar. Det var lika gott att dricka till maten, som att fortsätta dricka efteråt. Med andra ord - ett vin jag kan tänka mig att dricka snart igen.

Jag ber att få återkomma framåt slutet av veckan.

tisdag 2 oktober 2012

Afternon Tea - en trevlig bagatell

Jag fick denna bok hemskickad för en dryg månad sedan. Jag är rätt så övertygad om att de lättsamt hållna texterna kan tilltala en stor publik. Utbudet av böcker på detta tema förefaller ganska stort, däremot inte böcker på svenska. De två äldsta barnen blev genast förtjusta vid åsynen av boken, och jag insåg att konceptet Afternoon Tea helt klart tilltalar personer i alla åldrar. Det handlar i grund och botten om en sorts fika med substans - i brist på bättre ordval.

Boken är riktigt ögongodis för världsfrånvända anglofiler, och boken innehåller en mängd riktigt trevliga recept. Bland annat hittade jag nästan längst bak i boken en chokladtårta som jag garanterat kommer provbaka. Om inte förr, så blir det sannolikt när vår chokladälskande äldste son fyller tio år. Jag kan knappast annat än älska ett recept på en chokladtårta vid namn Heavy Chocolate Cake, som innehåller såväl ljust muscovadosocker som kaffe; utöver rent perversa mängder choklad, givetvis.

Boken är helt enkelt en trevlig bagatell, som jag är övertygad om att vi kommer inspireras av i höst.

måndag 1 oktober 2012

Smaskens äter ute - köttigt värre i Köpenhamn

Jag har inte skrivit något alls om vår helg i Köpenhamn. Nu känner jag att det är dags att dela med mig av några tips innan det gått allt för lång tid sedan besöken. Minnet är dessvärre inte alltid så gott som jag skulle önska; det gäller att skriva medan förnimmelsen av smakerna fortfarande finns tillgängliga.

Jag och min man hade inte så högt ställda ambitioner som vi brukar när vi reser. Vi ville egentligen bara ta det lugnt; promenera, sova middag och äta god mat. Det låter kanske hopplöst trist, men tro mig, det är precis vad man kan behöva, när tillfälle bjuds att få uppleva lyxen att få tillbringa en helg på tu man hand.

Vår första kväll i Köpenhamn hade vi bokat bord på MASH, efter rekommendation från en vän till min man. MASH visade sig vara precis det vi hoppats på - en köttrestaurang i toppklass, med hög nivå på såväl service som på mat och dryck.

Utöver prima kött har MASH en fantastiskt kreativ drinklista, såväl som en vinlista som nästan matchar Systembolagets i omfång och bredd; imponerande inte minst då det fanns fantastiska viner i alla prisklasser. MASH rekommenderas helhjärtat.

Edit: Igår avgjordes Sommelier-SM i Stockholm. När dagens tävlingar var över stod 28-årige Robert Andersson, som arbetar på MASH i Köpenhamn, som segrare. Läs mer på Fopdnet. Inte så konstigt att jag var så förtjust i drinken jag avnjöt?

På lördagskvällen hade vi bokat bord på Oysters & Grill, en restaurang jag hittade när jag på rekommendation av en bloggvän botaniserade bland de restauranger som hör till restauranggruppen Cofoco. Vi hade i princip kunnat besöka vilken som helst av restaurangerna; alla verkade nog så tilltalande.

Det som fick mig att bli sugen på Oysters & Grill var det enkla upplägget. Bra skaldjur, några få varmrätter, i en enkel, närapå spartansk miljö. Jag läste några grogrecensioner, och gillade det jag tog del av.

Vi blev heller inte besvikna på det vi fick oss till livs. Makalöst fina skaldjur, bland dem de möraste blåmusslor jag ätit. Vongole, små fina bläckfiskar, kammusslor, räftor och friterade soft shell crabs med en liten chiliaioli. Alltsammans serverades med citronklyftor och cruditéer.

Till varmrätt tog vi var sin hängmörad tournedos som i all enkelhet serverades med ett enkelt örsömr, fina små pommes med husets timjansalt och blandad grönsallat med en bra senapsvinaigrette. En dubbel espresso och en vansinnigt prisvärd cognac avslutade denna grymma måltid. Notan slutade för övrigt på ungefär hälften av notan på MASH, men så är detta också två helt olika typer av restauranger; var och en lika bra, på sitt vis.

Har ni vägarna förbi, och gillar denna typ av inrättningar, så rekommenderar jag Oysters & Grill å det varmaste. Mer avspänt och ändå välsmakande än så här går det knappast att få det.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...