Matbloggspriset 2013 - snart är det dags igen!

Något av det roligaste jag var med om förra året var att jag genom Smaskens.nu vann Matblogsprisets hedersutnämning, eller "Hall of Fame" som det kallades 2012.

Jag minns tydligt när Christopher Anderton ringde upp mig för att berätta den goda nyheten. Stoltheten var stor, och jag kände mig genuint hedrad och rörd.

Nu drar ruljansen igång igen, och det är precis som tidigare en jury (där jag i år är stolt medlem) som utser alla priser utom Folkets val. Från och med nu på onsdag 25 september kan man börja nominera till detta pris. Ju fler som nominerar, desto mer ljus på detta det äldsta bloggpriset i norden; ett pris som inte får den uppmärksamhet det förtjänar och som i alla år drivits av eldsjälar; inte sällan i motvind.

Matbloggspriset är numera något av en institution. Gå gärna in och läs om dess historia på Matbloggsprisets egen sajt. Det finns i dagsläget tusentals matbloggar i Sverige, av alla de slag och med alla tänkbara olika inriktningar. Själv känner jag mig som att jag och Smaskens är en gammal institution. Jag står inte för förnyelse, men det finns det så många andra som gör.

Konkurensen är större än någonsin när så många bloggar tävlar om att synas. Jag tror ändå i grund och botten att de flesta bloggare 2013 drivs av samma passion som pinjärerna gjorde tidigt 2000-tal. Vi har allesammans ett geniunt maintresse, och vi brinner för att dela med oss av det vi skapar i köket; såväl i ord som i bilder.

Matbloggarnas betydelse för svenska folkets under 2000-talet exploderande matintresse går knappast att överblicka. Vad är hönan, och vad är ägget? Det kan jag inte svara på. Det fins vissa som klagar på att det är för mycket mat i mediarna, men det kan jag faktiskt inte alls hålla med om. Även fast jag själv inte är intresserad av matprogrammen på svensk television, och ytterst sällan läser recept i tidningar, så är den stora förekomsten av matrelaterade program och publikationer för mig fullständigt logisk. Gör en jämförelse med hur mycket utrymme exempelvis sport tillåts ta i medier?

När jag förra året fick veta att jag vunnit Matbloggsprisets hedersutnämning hade jag sedan många år givit upp tanken på att ens komma i åtanke till ett pris. Nu kan jag luta mig tillbaka och glädjas åt min vinst, och samtidigt än en gång aktivt uppmana er alla att nominera bloggar ni uppskattar och som ni tycker förtjänar uppmärksamhet. Det finns få saker som är så uppmuntrande som att få den uppskattning en nominering innebär. Den glädjen kan vi gott bjuda andra på.

The Black Box

Vad är The Black Box? Jo, för första gången ska svenska folket få vara med och rösta in ett vin i en bag-in-box till Systembolagets beställningssortiment. Vinet ska lanseras den 1 april. Vinimportören Prime Wine Group står bakom projektet med namnet The Black Box.

Svenska folkets röster väger 75% och de återstående 25% består av en expertjury av matbloggare. Det är, som ni förstår, här jag och sju andra matbloggarekommer in. De övriga bloggarna är

Veckans Middag
Mat med vänner
Mat och odla
Chili con Karin
Lyxlagat
Remsans bistro
Salt & Peppar

Vi matbloggare ska alltså tilsammans med det så kallade svenska folket rösta om vilket vin som ska fylla The Black Box under april. Blir det The Social, The Foodie eller The Cozy? Jag ska ta del av vinerna - givetvis utan att veta vilket vin jag smakar på - och därefter göra min bedömning. Röstningen pågår fram till 14 februari.

Jag minns inte riktigt när jag själv senast köpte en bag-in-box (men jag tror det kan ha varit i samband med en bokcirkel träff i december 2011). Detta känns som ett kul upptåg - och uppdrag - nu får vi se hur vinerna faller mig och de andra i bloggjuryn i smaken.

Matbloggarresa till Helsingfors

Bilden är lånad.

I morgon eftermiddag bär det av mot Helsingfors för mig och sex andra bloggare. Det är fantastiska Kicki Norman som i samarbete med Tallnik och OBH Nordica anordnat det hela. Utöver att vara chefredaktör för tidningen Daisy Beauty driver Kicki matbloggen Moster Ullas.

Vi ska äta den sjurätters signaturmeny som Tallink Silja tar fram en gång per säsongVäl framme i Helsingfors ska vå gå på guidad matrundvandring. Vi kommer dessutom få nyhetsinformation från OBH Nordica, samt inte minst lära känna varandra. Under resans gång kommer vi konferera om bloggetik, marknadsföringslagstiftningen och - givetvis - om mat.

Utöver Kicki har jag endast tidigare träffat Momas Kitchen. De övriga bloggarna, Den vassaste kniven, Gulfager, Matdelikat är hittills okända för mig.

Jag ser fram emot en spännande resa, och ska rapportera så gott det går; om inte under, så efter helgen.

Friterade wontons med sötsur sås

Förra lördagen lagade vi inte bara sichuan dumplings, utan även friterade wontons, fyllda med fläskfärs och räkor. Jag köpte för andra gången i mitt liv jätteräkor, de MSC-märkta som finns på Hemköp.

Vi blev lika nöjda med resultatet av detta recept som vi blev med våra sichuan dumplings. Dessa friterade wontons var helt enkelt ljuvliga. Sen sötsura dipsåsen var helt enkelt urgod.

Det gällde dock att arbeta snabbt, när det väl var dags att fördela fyllningen på wonton-plattorna och nypa ihop dem. Jag var lite fundersam kring hur de skulle bete sig när de friterades, men min oro visade sig helt obefogad.

Det är längesedan jag kände mig så barnsligt nöjd med något jag åstadkommit i köket. Att pröva något nytt, något som inte liknade något jag tidigare lagat - det borde jag helt enkelt göra oftare.

Att våra barn dessutom gillade måltiden gjorde inte upplevelsen mindre trevlig. Lite pilligt, lite tidsödande, men definitivt värt besväret.

Behöver jag säga att jag varmt rekommenderar denna kokbok? Tack än en gång för tipset, Sara.

Friterade wontons med sötsur sås
Sötsur sås
1,5 dl vaten
2 msk rörsocker strö
3 msk risvinäger
3 msk tomatpuré
salt
0,5 tsk vitpeppar
1 tsk Maizena, blandad med 2 tsk vatten

1. Blanda alla ingredienser utom Maizena i en kastrull. 2. Koka upp, blanda i Maizenan och låt småputtra i en minut.
3. Ställ åtsidan, låt svalna och förvara i kylskåp.

Fyllning
200 gr skalade, råa räkor (1 påse kungsräkor från Hemköp)
100 gram 20% fet fläskfärs
1,5 tsk flingsalt
salt
svartpeppar
3 msk finhackad vårlök
2 tsk torr sherry eller risvin
0,5 tsk rörsocker strö
1,5 tsk sesamolja
1 äggvita, lättvispad

250 gr wonton-plattor
8 dl neutral olja till fritering

1. Finhacka räkorna, lägg dem i en skål och blanda dem väl med fläskfärsen. Tillsätt salt och dra några drag med svartpepparkvarnen.
2. Tillsätt övriga ingredienser.
3. Fördela rågade matskedar av fyllningen på wonton-plattor.
4. Lägg en plata med fyllning på i handflatan, fukta kanterna på plattan med vatten, och nyp sedan med blöta fingrar ihop plattan till ett knyte.
5. Hetta upp olja i en kastrull. Fritera fem-sex wontons åt gången. LÅt dem rina av på hushållspapper.
6. Servera med den sötsura såsen.

Sichuan dumplings med kryddstark sås - inspiration från Ken Hom

De bästa dumplings jag någonsin ätit åt jag på restaurang Yauatcha i London. Jag erkänner utan omsvep att den måltid jag och min man avnjöt där är den första och hittills enda i mitt liv som fått mig att faktiskt gråta. Det var så obeskrivligt gott att ögonen tårades.

När vi i lördags lagade dumplings och friterade wonton grät jag inte, men jag kunde däremot konstatera att dessa hemlagade läckerheter klådde allt i denna väg som jag hittills jag ätit i Sverige: det blev helt enkelt sällsynt lyckat.

Det enda med dessa dumplings som är svårt, det är att wonton-plattorna torkar ganska snabbt. Man måste hålla ett högt tempo när man fyller och formar dumplings. Bortsett från detta är det egentligen inte några större konstigheter. Det krävdes ett kompletterande besök til en asiatisk butik, men det var också allt.

Kokboken som receptet kommer från är Complete Chinese Cookbook av Ken Hom, som jag gav min man i julklapp. Att jag upptäckte boken i fråga har jag en annan bloggare att tacka för, närmare bestämt fantastiska Sara, som inte är en renodlad matbloggare, men som oerhört förtjänstfullt bloggar om bland annat mat.

Boken är oerhört inspirerande, och jag måste konstatera att de två första recepten vi prövat var så lyckade att mina förväntningar på resterande recept är minst sagt höga. Givetvis måste jag därför dela med mig av vår tolkning av receptet i fråga.

Sichuan dumplings med kryddstark sås
Kryddstark sås
1 tsk jordnötsolja
2 tsk chiliolja
1 tsk vitlök, finhackad
2 msk finhackad vårlök
2 tsk rostade och mortlade sechuanpepparkorn
3 msk sesampasta
2 msk mörk soja
1 msk socker
2 tsk chilibönpuré
8 dl kycklingbuljong

1. Hetta upp jordnötsolja och chiliolja i en traktörpanna. Tillsätt vitlök och vårlök och fräs hastigt i knappt en halv minut under omrörning.
2. Häll över övriga ingredienser och låt koka ihop under fem minuter.
3. Häll såsen i en skål och låt svalna. Förvara i kylskåp.

Fyllning
25 gram torkade kinesiska svarta champinjoner
400 gram fet fläskfärs (20%)
4 msk finhackad vårlök
1 äggvita
1 matsked Maizena
2 tsk sesamolja
salt och svartpeppar

225 gram wonton-plattor

1. Lägg ungefär en struken matsked fyllning på varje wonton-platta. Fukta kanterna, och nyp sedan ihop plattan med fuktiga fingrar till ett litet knyte.
2. Koka upp vatten i en rymlig kastrull. Pochera en näve dumplings i taget i cirka 3 minuter, tills de flyter upp till ytan. Rör om försiktigt medan de tillagas, så att de inte fastnar i botten av kastrullen.

Härliga tider - Bloggreceptboken som App

I dag släpps Bloggreceptboken som APP, eller åtminstone iPad- och mobilvänligt App-liknande format, med ännu fler fina recept, samt artiklar och inspiration.

Tanken är att Appen kommer uppdateras med jämna mellanrum. Jag känner spontant att detta är något av det roligaste i matbloggsammanhang som hänt på mycket länge.

(Om någon av er mot förmodag skulle ha missat vad Bloggreceptboken ursprungligen var, så kika här.)

Tveka inte att ladda ned denna guldgruva av snabba, goda recept på enkel mat som går att laga för att förgylla vilken måltid som helst; med eller utan gäster, till vardag lika väl som till fest.

Ha en riktig trevlig helg - det tänker jag själv ha; en helg full av mat och vila.

Hummerfiske med Västsvenska Turistrådet

Nu kanske undrar varför jag blev bjuden på Skaldjursresa i forn av hummerfiske? Västsvenska Turistrådet ligger bakom detta pris, som jag fått därför att jag tidigare i höstas hade den oerhörda äran att få motta Matbloggspriset Hall of Fame.

I lördags morse vaknade jag till ljudet av regn som strömmade ned utanför fönstret. Tanken på att tillbringa några timmar till sjöss för att vittja hummertinor tedde sig med ens inte längre lika lockande som tidigare.

Otroligt nog klarnade det upp, och när jag tillsammans med Ylva Carresjö Vitorovic/Västsvenska Turistrådet och Karoline Jönsson som skriver på Gröna Skafferiet (som vann Det stora Matbloggspriset) steg iland på Styrsö sken faktiskt solen.

Göteborgs södra skärgård är vacker oavsett årstid, men så här på senhösten är de karga, kala klipporna oerhört dramatiska- Jag njöt i fulla drag av att få andas in havsluft och känna dofterna av salt och tång.

Väl på plats på bryggan på Styrsö träffade vi Ola Tulldahl från Pensionat Styrsö Skäret, Peter Olsson från Burfiskarna (den enda KRAV-märkta kräftfiskaren på Västkusten) samt fiskaren Lennart Johansson som tog oss på hummertur.

Det var lite blåsigt och kyligt, men ändå härligt att komma ut på havet. Jag tror vi allesammans uppskattade upplevelsen lika mycket, både Karoline, Ylva och jag själv. Alla tecken tydde på det. Det är fascinerande att se hur hummertinorna dras upp, och närapå overkligt att se de stora, svarta humrarna plockas ut. Kontrasten mellan det karga landskapet, det kalla vattnet och dessa bjässar till skaldjur fascinerar mig.

Hur härligt det än var att komma ut på havet, var det riktigt skönt att få gå i öand på Styrsö igen och få värma sig vid brasan och njuta av en god lunch på Pensionat Styrsö Skäret. V fick dillkött på Styrsölamm och till detta drack vi Drygges "Brandmästare Andréns törstsläckare". Ett riktigt gott öl, som jag ska försöka hitta här i Stockholm.

Humrarna skulle givetvis tillredas, och det utfördes av Jerker Albrechtsson, köksmästare på Pensionat Styrsö Skäret.

Jerker hade gjort en lag med porter, dillfrön, fänkålsfrän, fänkålsvippor samt kummin. Han berättade att han har mindre mängder socker och salt i sin lag än vad som är gängse. Jag kan lova att humrarna och havskräftorna smakade fantastiskt bra, och är mer än benägen att pröva Jerkers kryddning i framtiden.

Bilden gör verkligen inte humrarna rättvisa. De var gigantiska, i synnerhet den främre av dem.

Den fantastiska middagen inleddes med havskräftor som serverades med majonnärs, aioli och nobisdressing. Till detta drack vi Chablis, Domaine Garnier & Fils (Jacobsson & Söderström).

Varmrätten bestod av rödtungafilé med hummer, blomkål, pumpapuré samt rödvinssås på fiskfond. Den utvalda drycken var Rias Baixas, La Cana Albariño 2009 100% Albariño (Vinovativa).

Bilden gör verkligen inte desserten rättvisa - vi fick inte möjlighhet att fota den i köket. Rasande god var den i varje fall, chokladtryffelkakan med maräng, svarta vinbär och lakrits. Till desserten drack vi Loire, Château Pierre-Bise, Claude Papin 100% Chenin Blanc (Mats Hoff).

Efter denna härliga dag och fantastiska middag tog jag farväl av Ylva och Karoline, då jag tråkigt nog inte hade möjlighet att övernatta på Pensionat Styrsö Skäret. Jag kommer gärna tillbaka, och rekommenderar ett besök till alla som har vägarna förbi - ja, faktum är att Styrsö är värt en omväg, för den delen.

Magiska revben

Några av er minns kanske dessa sedan förra söndagen? Nu har jag bloggat om dem - dock inte här.

Om ni vill läsa om Nigel Slaters revben och vad jag gjorde med dem (dåligt skämt, jag vet) så får ni läsa på Matgästen på Taffel. Och det vill ni så klart - inte sant?

Havets Wallenbergare - med inspiration från twitter

Om det inte hade varit för att Sara på bloggen Cookie Crumble hade twittrat om att hon skulle laga havets Wallenbergare - ja, då vete sjutton vad som hade serverats till middag hos oss denna kväll. Jag hade visserligen funderat på fisk, men då i vaga termer av fiskkakor med någon sorts thai-inspirerad sås. När Sara skrev de magiska orden i min twitterfeed föll emellertid allt på plats.

Havets Wallenbergare är så gudomligt gott, och i grund och botten inte det minsta komplicerat. Må så vara att det kräver att du har tillgång till en någorlunda kraftfull mixer eller matberedare, men bortsett från det så är detta inte svårare än att steka pannbiff; snarast lättare. Faktum är att det är närmast obegripligt hur så enkla ingredienser kan resultera i så sublim mat. Rätten i fråga skäms inte för sig om den så serveras som festmåltid, men jag tycker sannerligen den förtjänar att tillagas även en vanlig vardagskväll.

Jag ska inte sticka under stol med att det tar en liten stund innan maten är serverad, men för mig är det inte ett problem att lägga en timma på förberedelser och tillagning; inte ens en onsdagskväll. Det är väl investerad tid, då hela familjen åt och njöt i fulla drag.

Det fins en uppsjö av recept på havets Wallenbergare. Detta är mn variant. Tveka inte att pröva olika sorters fisk - det fungerar med vilken vit fisk som helst; jag råkar bara vara särdeles förtjust i kolja. Proportionerna mellan lax och vit fisk kan också variera, men jag föredrar 50/50.

De fantastiskt fluffiga fiskbiffarna serverades, som ni ser på bilden, med de klassiska tillbehören - luftig potatispuré, skirat smör och små, fina ärtor. Ja, det kommer tveklöst bli mycket comfort food framöver. Det här är en riktig fullpoängare i sammanhanget. Det blir Wallenbergare snart igen: var så säkra.

Havets Wallenbergare på Smaskens vis (8 stycken)
400 gram laxfilé
400 gram koljafilé
2 ägg
2 dl vispgrädde
salt och vitpeppar efter smak
smör till stekning
3 dl färskt, mixat franskbröd

1. Skär fiskfiléerna i mindre bitar. 2. Mixa fisken, och häll i lite grädde i taget.
3. Mixa slutligen ned äggen, et i taget. Krydda med salt och vitpeppar, och blanda.
4. Låt smeten vila(medan du till exempel skalar potatis till potatispurén).
5. Provstek lite smet, om du vill smaka av kryddningen, Forma biffar av den lösa, mjuka smeten, och doppa dem i brödsmulorna.
6. Smält smör i en stekpanna.
7. Lägg ned två biffar i taget i pannan. Stek biffarna på medelvärme; vänd dem när de fått vackert gyllenbrun färg.
8. Lägg över de färdigstekta biffarna i ett kärl, exempelvis en låg gryta, och täck över dem, så att de håller värmen.

Matbloggspriset 2012 - alla vinnarna

Som ni säkert noterat delades det i torsdags ut ett flertal Matbloggspriser på Mitt Kök-mässan i Göteborg.

Det Stora Matbloggspriset: Det Gröna skafferiet av Karoline Jönsson
Juryns motivering: ”Gröna skafferiet utstrålar en härlig värme och bloggens små grafiska pärlor bidrar till helhetsupplevelsen. Bilderna tar oss till gården i Skåne. Det finns ett koncept bakom bloggen som handlar om saker som står oss nära och ligger i tiden. Karoline engagerar verkligen sina läsare och är även aktiv på andra ställen på nätet. Hennes passion smittar och vi är glada att få en rejäl dos av den."

Matbloggsprisets Hall of fame 2012: Annika Ingemarsson från Smaskens.nu
Juryns motivering: "Smaskens är en äkta representant för det svenska matbloggandet. Här lyfter man fram andra matbloggare, tar debatt och är en referenspunkt i bloggdjungeln. Vem minns t ex inte Mutti-kriget?"

Matbloggspriset Folkets val 2012: Matplatsen av Viktoria Riis

Matbloggspriset 2012 Bak & dessert: Bake my day av Mattias Kristansson
Juryns motivering: "Vi har haft ögonen på Bake my day ett tag. Det började som en förälskelse, men årets marshmallowstamponger, gayiga kinderägg, sex sorters sammanslagna kakor och likkistor i choklad har utvecklat våra känslor till en regelrätt passion. I Mattias blogg får galna uppslag komma till liv i ugnens hetta, dessutom erkänns bakmisstag och delas generöst. Vi drömmer om att han ska knacka på vår dörr med sina kakor, men tills dess nöjer vi oss med att besöka bloggen och längta efter den kommande kokboken."

Matbloggspriset 2012 Årets förnyare: Brödpassion av Sebastien Boudet
Juryns motivering: "En hejdlös degblandning. Man gillar bloggen för den smittande entusiasmen och passionen. Den har personlighet och styrka – inga krusiduller. Här hittar man alltid något nytt. Ett stort plus för att Sebastien utnyttjar flera kanaler. Debatt och videoklipp känns förnyande."

Matbloggspriset 2012 Vin & dryck: Öhmans Mat & Vin av Anders Öhman
Juryns motivering: "Som en av de främsta vinkännarna och som utbildare av sommelierer i Sverige är Anders en förebild för många. Bloggen Öhmans mat och vin lämnar ingen oberörd, med stilistisk och rättfram stil inspirerar Anders läsaren att prova på både de många recept och viner som han rekommenderar. Just blandningen av mat och dryck, samt den uppenbara kunskapen bakom, gör bloggen till något mer än bara en vinblogg.

Öhmans mat och vin är en välskriven, inspirerande blogg med inslag av humor, vackra bilder och härliga dryckestips som inte duckar för att ge såväl ris som ros."

Matbloggsprisets jury 2012:
Alexandra Zazzi, Paul Svensson, Alice Brax, Fredrik Schelin, Ilva Beretta, Kinna Jonsson, Ylva Carresjö Vitorovic, Christopher Anderton, Pär Gamlin.

Smaskens rekommenderar: "Bjud hem"

Pyttes blogg upptäckte jag strax efter nyår 2009. Obegripligt längesedan; det känns märkvärdigt avlägset. Redan då drabbades jag av den fantastiska blandning av stillsamt avund och ohöljd beundran som för mig signalerar att jag stött på en sann överman. Eller snarare - överkvinna. I vilket fall är Pytte vansinnigt duktig på att laga grym mat, och att göra det utan en massa krångel. (Själv krånglar jag alldeles för ofta till det. Sådan är jag. Och dessvärre är krångel ingen garanti för att resultatet visar sig värt ansträngningarna.)

Som om det inte vore nog med en fantastisk blogg, och en karriär som matskribent och receptmakare, så har Pytte i dagarna dessutom kommit ut med en kokbok.

Nu tänker kanske någon av er som läser här "ja, ja - ännu en kokbok i kokboksfloden". Tvärtom! Bjud hem är en bok som sticker ut i mängden. Den är uppbygd på temat att bjuda hem olika typer av gäster, alltifrån paret ni vill bräcka, till mamma, barnfamiljen eller bästa polaren. Med gästen eller gästerna som tema, bygger Pytte upp menyer som känns både klassiska och nyskapande.

Bilderna är lika läckra som recepten är lättillgängliga. Det här är helt enkelt en kokbok med recept som jag känner att jag faktiskt kommer laga - och det tillhör verkligen inte vanligheten. Bokens undertitel lyder "för glada, lata och sociala". Jag tycker det sammanfattar innehållet alldeles strålande bra.

Jag har efter lite mjuk påstötning äntligen lyckats med konststycket att få tillgång till recensionsexemplar av diverse kokböcker. Detta är en sådan. Låt nu inte detta förleda er att tro att mitt positiva omdöme skulle ha något att göra med att boken kom med posten och att jag gillar Pytte. Nej, så enkelt är det inte. Eller, rättare sagt - så dumma tror jag inte att ni läsare är.

Precis som tidigare kompromissar jag inte. Jag gillar det jag gillar, men jag skriver heller inte negativa omdömen i onödan. Därför kommer jag endast att skriva om sådana kokböcker jag verkligen uppskattar. Ja, det vill säga, om jag inte snubblar över något rent förskräckligt motbjudande eller pinsamt överreklamerat, som jag instinktivt känner att jag vill varna er för. Det kan ni lita på, att det gör jag i så fall; med största nöje.

Jag tipsar vidare om en gammal riesling

Fredrik på favorit-ostblogen Who Cut the Cheeze tipsade om denna finfina gamla riesling, och vem vore jag, om jag inte förde tipset vidare?

Det finns fortfarande några flaskor kvar. I skrivande stund finns det enligt butiksinformationen sammanlagt 71 flaskor kvar på diverse Systembolag runt om i Stockholm; vinet tillhör Systembolagets tillfälliga sortiment.

Det må vara en sliten klyscha, men jag skriver det ändå: "skynda att fynda"!

Köp sedan en riktigt stinkande, långlagrad hårdost, skär den i kuber; ät, drick och njut.

Reinhold Oster Ürziger Würzgarten
Riesling Spätlese(nr 99367)

Matbloggsentralen - ett fantastiskt norskt matbloggnätverk

När jag var på Bloggforum 2012 i början av maj, träffade jag Ina-Janine Johnsen, en otroligt trevlig norska, som för övrigt var den enda norska deltagaren på Bloggforum-eventet. Tillsammans med Ina Shelby driver hon det norska matbloggnätverket Matbloggsentralen.

Att det tagit mig ända nu till att bli medlem och börja gilla deras Facebookgrupp, det kan bara skyllas på lättja. Jag är oerhört imponerad av detta nätverk, som i dagsläget engagerar 400 norska matbloggare. Matbloggsentralen förefaller drivas helt ideellt, utan vare sig annonsintäkter eller någon dold agenda. Av matbloggare, för matbloggare. Detta är bloggkärlek i kubik

Ina-Janine Johnsen och Ina Shelby.

Ina-Janine arbetar som inredningsarkitekt, och driver Mat på bordet, som är en av Norges största matbloggar. Ina Shelby är jurist och driver matbloggen [kjøkkentjeneste], samt har en matspalt i en norsk tidskrift och medverkar i en lokaltidning. Jag tycker verkligen ni ska ta er tid att gå in och botanisera på Matbloggsentralen, och provläsa någon av alla de fantastska norska matbloggar som finns representerade där. Visst har vi en uppsjö med otroligt fina och läsvärda svenska bloggar, men det skadar faktiskt inte att lyfta blicken en smula - och då inte enbart till USA och Storbritannien.

Om jag hade haft lite mer tid till mitt förfogande, så hade jag gärna startat upp något liknande här i Sverige. Det finns nämligen, mig veterligen, inget motsvarande här hos oss.

Kanske sitter det fler matbloggare där ute, som blir lika sugna som jag? Ibland funderar jag på hur det skulle vara att ingå i ett bloggkluster för matbloggare. Kanske är vi flera som tänker i samma banor?

Dags att nominera till Matbloggspriset 2012

Nu är det dags för Matbloggspriset 2012. Ja, det vill säga, det är dags att nominera sin(a) favorit(er) bland den oändliga, ständigt växande mängden mat-bak- och dryckesbloggar. Jag hade själv den oerhörda äran att vara en av de nominerade 2009. Konkurrensen är som alltid hård, då det finns otroligt många bra bloggar. Matbloggsprisets upplägg är också bättre i år än det någonsin varit.

Christopher Anderton, som drog igång priset 2005, har alltid jobbat oerhört hårt, engagerat och passionerat och det är tack vare honom Matbloggspriset bestått. Detta hårda jobb har absolut inte lönat sig i ekonomiskt hänseende. Christoffer är i ordets rätta bemärkelse en eldsjäl, som arbetar otroligt hårt för att Matbloggspriset ska kunna fortsätta existera år efter år. Tråkigt nog har priset vid flera tillfällen kritiserats, och förfaringssättet vid urvalet har ifrågasatts på ett både oinsatt och aggressivt vis.
Kinna Jonsson började arbeta med Matbloggspriset 2008, och har också hon lagt ned mycket egen tid och engagemang.

Årets kategorier är:

Det Stora Matbloggspriset

Folkets Matbloggspris (tas fram genom omröstning på webben av folket)

Matbloggsprisets hederspris

Matbloggspriset Bak & dessert

Matbloggspriset Vin & dryck

Matbloggspriset årets förnyare

Jag citerar Matbloggprisets hemsida för dessa förtydliganden:

När det gäller Matbloggspriset Folkets val så nominerar besökare sina favoritbloggar. Därefter så utser juryn 10 st bloggar bland nomineringarna. Efter det så är det omröstning där majoritetsprincipen gäller för att ta fram en vinnare.

- Hall of Fame priset (tidigare Hederspriset) utses av juryn och går till den som har gjort bra saker för matbloggsfären.

- Årets förnyare utses av juryn, och går till den bloggare som har förnyat sättet att matblogga på.

- Vid oenighet i juryn så har Christopher Anderton, grundare av Matbloggspriset utslagsröst. Vid oavgjort resultat vid Folkets val, så enas juryn om vinnaren.

I år är kategorierna fler än någonsin tidigare, och detta borgar för juryns möjligheten att uppmärksamma många duktiga bloggare. Min personliga reflektion är att man genom att öka antalet kategorier också minskar problemet med att jämföra äpplen och päron, då juryn kan premiera bloggar och bloggare utifrån den kategori och de kriterier de bäst passar in i.

Matbloggspriset är Sveriges äldsta bloggpris. Jag rekommenderar alla att gå in och rösta, då det inte enbart är en chans att framföra sin åsikt, Folkets val, utan också ett sätt att faktiskt rent konkret visa hur många som är engagerade i mat- bak- och dryckesbloggar. Detta signalerar i sin tur vilket viktigt (jo, jag tycker faktiskt det) jobb Christoffer och de övriga jurumedlemmarna lägger ned.

I år består Matbloggsprisets jury av följande prominenta medlemmar:

Alexandra Zazzi
Paul Svensson
Alice Brax
Margit "Gitto" Richert
Kinna Jonsson
Fredrik Schelin
Magnus Reuterdahl
Ylva Carresjö Vitorovic
Ilva Beretta
Christopher Anderton
Pär Gamlin

Arrangör av Matbloggspriset är Deluxive och Hej Mat! i samarbete med Mitt Kök
.

Fram till måndagen den 13 augusti går det bra att gå in och nominera en blogg till MatbloggsprisetFolkets Val. Nytt för i år är att det krävs ett Facebookkonto för att kunna nominera.

Bloggreceptboken 2012

I dag släpps Bloggreceptboken 2012. Tjugo bloggare har delat med sig av fina recept på temat "Något köpt, något lagat".

Själv har jag bidragit med ett riktigt bra recept på räkor med enkel smaksättning - perfekt som en lätt förrätt, eller som tapas.

Precis som förra året är det gratis att ladda ned Bloggreceptboken. Tveka inte att ta denna möjlighet att bli inspirerad till enkel mat för okomplicerat umgänge. Sommarmaten består ju faktiskt av så mycket mer än enbart grilllat.

Bloggreceptboken 2012 - inspirationskväll på PS Matsal

Bilderna har jag fått låna av generöse Fredrik på Who Cut the Cheeze. På bilden ser ni mig och vännen Kinna/Mormors Mat.

Vi var en skara bloggare som träffades på PS Matsal förra tisdagen, för att tillsammans laga mat, prova vin, samtala och inspireras. Sist av alla får jag fingrarna ur, och skriver om den trevliga tillställningen. Återigen hade Anton och Fredrik dragit ihop en samling matbloggare, denna gång för att skapa Bloggreceptboken 2012.

Temat i år är "Något köpt, något lagat", vilket för mig blir en riktig utmaning. Bloggreceptboken samarbetar i år med Spendrups, och just den aktuella kvällen i fråga innebar detta att vi hade med oss två såväl representanter från Spendrups som från vinhuset El Coto. Utöver att laga god mat tillsammans provade vi också fem goda viner, vilka samtliga på olika sätt passade till maten vi lagade och åt. Av alla godsakerna fastnade jag nog mest för denna oväntat delikata lila rätt:

Medelhavsansjovis på svenska
(dryckesförslag: El Coto Blanco / El Coto Rosado)
Nordisk ansjovis möter spansk plockmat. (4 personer)

Något köpt
2 burkar ansjovisfilé (typ Grebbestad)

Något lagat
2 tomater skållade, urkärnade tärnade i bitar
1 liten rödlök finhackad
1 msk gräslök finhackad
4 msk fin rapsolja eller olivolja
1 tvättad citron, lite av skalet och lite av saften garnityr, kapris och dill
2 dl crème fraiche
1 dl västerbottenost

Beredning:
1. Häll av ansjovis.
2. Lägg upp filéerna i fina rader på ett stort vackert fat.
3. Fördela tomathacket, löken och gräslöken på varje bit.
4. Ringla över rapsoljan smaksatt med citronskal, kapris, dill. Blanda till ostkrämen av västerbottensost och creme fraiche.
Servera gärna med surdegsbröd.

Ja, temat för året blir, som jag skrev ovan, något av en nöt för mig att knäcka. "Något köpt, något lagat". Visst händer det att jag tar genvägar i köket, men jag behöver träna på att ta fler och smartare sådana. Framför allt är jag inte så bra på att tänka ut liknande varianter. Det blir till att pressa ut ett bra inlägg, för jag nöjer mig inte med någon halvmesyr - det vet i nog, vid det här laget?

Alla de andra bloggarna har redan för längesedan skrivit om denna trevliga kväll, och många hade dessutom (till skillnad från mig) med sig sina kameror och dokumenterade kvällen i bilder. p>

Jag hänvisar er därför till följande trevliga och duktiga bloggare, och passar på att skicka ett sent tack til Anton/Matlycka och Fredrik/Who Cut the Cheeze som ordnat denna trevliga kväll.

Landley's kök

Momas Kitchen

I huvudet på Elvaelva

Mormors Mat

Vårsoppa och Taffel-tävling

Några av er kanske har sett att det just nu pågår en fantastisk sparris-tävling på Taffel? Jag har inte för avsikt att själv tävla, men tävlingen fick mig att minnas den goda soppan jag lagade förra påsken. En rent ut sagt fantastisk soppa, där grön sparris kombinerades med salladslök, vilket visade sig föra sparrissmaken till nya höjder.

SOm så ofta ser jag tillbaka på saker jag lagat, och undrar varför jag inte lagat soppan igen? Svaret är enkelt - det är vådan av att vara matbloggare; att ha en självpåtagen plikt att hela tiden försöka förnya sig, hita på nya smakkombinationer och skapa nya recept.

Nu gör tillgången på fryst grön sparris att man inte är beroende av sparrissäsongen för att kunna koka ihop denna lilla våriga soppa, men givetvis är det något alldeles särskilt med den färska sparrisen. På Taffel kan den som tävlar och har turen att vinna njuta av att få hela fem kilo fin sparris från Österlen Sparris levererad hem till dörren. Som om detta inte vore nog, så vinner ytterligare tre tävlingsdeltagare var sitt kilo sparris, som också dessa levereras till dörren.

Har du ett bra recept, så tveka inte att maila ditt recept till sparris@taffel.se eller blogga ditt recept och länka det till Spåna spännande sparrisrecept på Taffel. Om du har bilder är det trevligt, men absolut inte nödvändigt. Senast 30/4, så varför inte lägga lite tid nu i helgen till att laga, äta, njuta och tävla med sparris?

Vårsoppa med grön sparris och vårlök
Förberedelser: 5 minuter
Tillagningstid: 15 minuter

300 gram sparris
65 gram vårlök (ungefär tre stänglar)
4 dl kycklingbuljong, helst hemkokt
1 dl vispgrädde
nymald vitpeppar

1. Skär av sparrisknopparna och lägg dem åt sidan.
2. Dela sparrisen i mindre bitar.
3. Putsa, skölj och dela vårlöken i mindre bitar.
4. Koka upp kycklingbuljongen.
5. Tillsätt vispgrädde, sparris och vårlök, och låt småkoka i fem minuter, eller tills grönsakerna känns mjuka.
5. Lägg sparrisknopparna i en liten skål, och häll i så mycket vatten att det täcker dem. Tillaga i micro på full effekt i 60 sekunder.
6. Mixa soppan slät, och smaka av med nymald vitpeppar. Fördela i fyra skålar, och lägg i sparrisknopparna.

Det passar otroligt bra att servera ett glas

Georg Breuer Riesling Sauvage (nr 5899) till soppan.

Trefaldig gul lök - fredagmat, en podcast och en länk

En sådan här blåsig marsdag är det ren tortyr att plåga sig själv med en bild som den här ovanför. Likväl gör jag det. Den sydfranska lökpizzan pissaladière är för mig intimt förknippad med sommar, men den passar faktiskt lika bra att äta året runt.

Att satsa på gul lök i stora lass så här års, då grönsakssäsogen inte direkt är så inspirerande, känns helt rätt. Pizzan i fråga råkar dessutom vara lika uppskattad av hela familjen, vilket skulle kunna tyckas vara ganska otippat, då dess topping enbart består av gul lök, vitlök, sardeller och rikligt med olivolja. Gott, billigt och (ganska) enkelt. Bättre än så blir inte fredagsmaten hos oss i kväll.

Mästerbagaren Sèbastien Boudet på Brödpassion bloggade om pissaladière så sent som i måndags. Ta er en ordentlig titt på den fantastiskt vackra filmen om hur han själv lagar en avsevärt mycket mer genuin variant av pizzan än jag själv gör.

Fia Gulliksson och Lisa Förare Winbladh; foto från Sveriges Radio.

Om ni inte kan få nog av gul lök som steks långsamt och länge, så ta och lyssna på podcasten Meny i P1 från 8 mars. Där får ni höra Fia Gulliksson samtala med Lisa Förare Winbladh, som hemma i sitt eget kök ger en alldeles vansinnigt aptitretande, och därtill ytterst vetenskaplig, förklaring till vad det egentligen är som händer med löken när den steks på detta sätt. Hur kan det egentligen bli så rasande gott?

En något torftig bloggvecka från min sida. Jag är lite under isen. I helgen ska jag försöka ta mig tid att baka chokladbiskvier. Det förhöjer livsandarna.

Trevlig fredag!

Matgäst - igen

Den här ragun på långlagad kalvbog bjöd vi på i vintras, när goda vännerna J och J och deras barn var på middag. Ragun var inte bara god, utan också fantastiskt dryg.

Gå nu genast in på Matgästen, och läs hela blogginlägget och receptet.

Nutellagifflar - frukostnjutning på hög nivå

Tanken på att baka nutellagifflar har legat och grott i min fantasi en längre tid. I min värld är detta precis den typ av godsak som bäst förgyller en helgmorgon, och skapar en rent himmelsk frukostupplevelse.

Samtidigt som jag planerade att göra slag i saken, och förverkligen dena min frukosthägring, läste på Söta Saker om Månadens sötsak - frukost. Therésia Erneborg är så otroligt produktiv, skicklig och inte minst trevlig, och jag läser bloggen med den största behållning. Däremot har jag inte förrän nu känt ett sug att själv bidra. Dessa makalösa gifflar är helt enkelt alldeles för goda för att inte spridas till en potentiell större publik än er, mina egna bloggläsare.

Gifflarna i sig är en flirt med de tapenadegifflar jag ofta bakade förr, och återupptäckte i samband med ett födelsedagsfirande för några år sedan. Typiskt nog har jag inte bakat dem sedan dess. Jag misstänker dock starkt att det inte kommer dröja lika länge innan jag åter bakar denna söta variant med nutella.

Egentligen är detta en självklar deg att kalljäsa över natten, men jag måste erkänna att jag ibland tycker att det kan vara lite svårare att hantera och kavla ut kalljästa degar. Kanske kommer det sig av att jag borde låta dem stå framme och jäsa till sig lite extra i rumstemperatur, innan jag ger mig på dem?

Vis av tidigare erfarenheter satte jag denna gång degen samma morgon. Den här typen av degar, med ganska stor mängd jäst, jäser väldigt fort. De är ju raka motsatsen till allt vad långjäsning och surdegar heter, men var sak har sin tid. Degen kräver ett fast men lätt handlag när den ska hanteras, särskilt då när degbitarna ska lossas och formas till gifflar. Jag vill inte påstå att de är svårbakade, men kanske ändå inte något jag skulle rekommendera för nybörjare.

Med en så söt och smakstark fyllning som Nutella, tycker jag inte att degen i sig ska vara alltför söt. Jag gjorde därför en vetedeg med endast en gnutta rörsocker. Att strö flingsalt ovanpå gifflarna blir en fin kontrast, och förhöjer verkligen smakupplevelse - hoppa inte över det.

hela familjen njöt i fulla drag; barnen med iskall mjölk i glasen, och vi vuxna med nybryggt kardemumma kaffe i kopparna. Låter inte detta som en riktigt lyxig start på dagen och helgen, så säg?

Nutellagifflar (16 stycken)
Förberedelser och jästid: cirka 50 minuter
Tillagningstid: 15 minuter

1 paket jäst
5 dl gammaldags mjölk
2 tsk flingsalt
1 msk rörsocker strö
cirka 750 gram vetemjöl
75 gram rumsvarmt smör
1 uppvispat ägg till pensling
1 liten burk Nutella (à 400 gram)
extra flingsalt at strö över

1. Lös upp jäst, salt och rörsocker i mjölken.
2. Tillsätt mjölet, och arbeta samman degen i en degblandare.
3. Tillsätt därefter smöret, och låt det blandas in i degen.
4. Låt degen jäsa övertäckt i 40 minuter. Värm under tiden på ugnen til 200 grader.
5. Stjälp upp degen på ett mjölat bakbod. Knåda samman den helt lätt, och dela i två delar.
6. kavla ut varje del till en vid cirkel med knappt 0,5 centimeters tjocklek. Dela med degskrapa eller slö kniv degen i åtta ungefär lik stora tårtbitar.

7. Fördela en rågad matsked Nutella vid den breda änden på varje degbit. Rulla därefter samman degbiten med hjälp av degskrapa eller slicepott. Forma till en giffel, med degänden nedåt, och placera på en plåt klädd med bakplåtspapper. Lägg inte fler än sju giflar på varje plåt, så slipper du att de jäser in i varandra under gräddningen.
8. Pensla gifflarna med uppvispat ägg, och strö flingsalt över.
9. Grädda strax under mitten av ugnen i 15 minuter. Låt gifflarna svalna en kort stund på ett galler, innan det är dags att sätta tänderna i dem.