Galette des rois - på trettondagsafton

Har ni hört talas om eller sett denna kaka förut? Första försöket blev inte perfekt, men tillräckligt bra, och oerhört gott. Jag blev sugen på att baka denna traditionella franska kaka när jag geoglade runt efter olika traditioner förknippade med just trettondagsafton. Den franska kakan har en flera hundra år gammal tradition, och motsvarande varianter förekommer i många länder i samband med trettondagshelgen. När jag hittade detta recept signerat David Lebovitz, fanns det ingen anledning att tveka. Jag har hittills inte tutat något av hans recept och misslyckats.

Ingredienserna är enkla och själva tillvägagångssättet är inte heller svårt. Jag gjorde några nybörjarmissar, men inget allvarligare än att det trots allt blev en riktigt läcker kaka. Dessutom kan jag ju dela med mig av dessa missar, så att den som själv vill pröva slipper göra samma sak.

Jag hade aldrig tidigare köpt mandelmjöl och blev därför aningen chockad över dess kilopris. Smördeg som faktiskt har smör i sig hittar man på ICA, och det är en sådan förpackning mitt recept är baserat på. Smördeg finns även som hela plattor på Picard, och de ska jag pröva en annan gång. Det vare emellertid inget större bekymmer att kavla ihop två bitar till en.

Jag valde en något annan smaksättning än i David Lebovitz variant. Han förordar rom och bittermandelessens, jag valde i stället Amaretto di Saronno, som jag är barnsligt svag för.

Enligt David Lebovitz kan kakan serveras såväl varm som ljummen. Vi serverade den ljummen, men jag kände spontant att den hade varit lika god kall. Om det nu hade blivit någon kaka över, vill säga. Vi blev hela familjen, inklusive middagsgäster, så förtjusta i kakan att jag tänker baka den nu igen i helgen. Varför inte, nu när jag ändå har mandelmjöl hemma?

Galette des rois, på mitt sätt (8 portioner)
Tina de fyra smördegsplattorna innan den ska bakas ut, och förvara de två plattor som sist ska kavlas i kylskåp ända fram tills at de ska användas.

1 paket ICA,s smördeg (400 gram), tinad Fyllning
100 gram mandelmjöl
100 gram socker
en rejäl nypa flingsalt
3 tsk Maizena
2 tsk Amaretto di Saronno
finrivet skal från 1/2 apelsin
100 gram rumsvarmt smör
2 ägg

1 ägg
1 msk mjölk

1. Sätt ugnen på 180 grader.
2. Blanda mandelmjöl, socker, Amaretto, salt, Maizena och apelsinskal i en skål.
3. Vispa ned det rumsvarma smöret så att allt blandas.
4. Vispa därefter ned äggen, ett i taget.
5. Ta två smördegsplattor, lägg dem något överlappande på ett bakplåtspppe och kavla därefter ut dem så att det går att skära ut en rundel på minst 26 cm i diameter. Använd gärna en tallrik eller en botten till en springform för att få en jämn cirkel.
6. Fördela mandelkrämen på smördegsrundeln, men spara en ytterkant på 2,5-3 cm, så att det finns utrymme att försluta kakan innan den ska gräddas.

7. Kavla nu ut de resterande två smördegsplattorna på ett bakplåtspapper, och skär ut en rundel, enligt samma princip som tidigare.
8. Pensla ytterkanterna på den nedre smördegsrundeln med vatten.
9. Lägg på den övre smördegsrundeln. Tryck ihop kanterna noga.
10. Vispa upp ägg och mjölk och pensla kakan.
11. Om du känner dig säker på handeln, så snitta ett mönster i smördegens yttersta lager med en vass kniv.
12. Stick slutligen en fyra-fem diskreta små hål i översta smördegslagret, så att det finns lite utrymme för fyllningen att pysa när kakan gräddas.

13. Grädda slutligen kakan i uppemot 30 minuter. Kontrollera så att den inte blir för mörk, oc täck den i så fall med aluminiumfolie mot lutet av gräddningen.

Bli inte rädd om det läcker ut en smula av fyllningen ur kakan medan den gräddas. Skär i så fall bara bort det som runnit ut när kakan är färdig och har fått svalna, och ät sedan upp det goda.

Bisarra cravings: brownies med mjölkchoklad- och jordnötssmörtopping

Tidigare förhöll jag mig ganska likgiltig till jordnötter. Dessa i mitt tycke trista standardnötter dök som oftast upp i tråkiga sammanhang. Som regel alldeles för hårt saltade kändes de som det obligatoriska tillbehöret till blek standardöl på krogen.

Detta var innan jag upptäckte Snickers. Efter att bokstavligt talat ha sett ljuset, insåg jag att Snickers jämte Kexchoklad är mina två fulgodis-cravings.

Därefter upptäckte jag Sevans jordnötssmör. Jag insåg jordnötssmörets kulinariska storhet. Världen blev en smula vackrare.

Vad har nu detta med brownies att göra? Låt mig börja med att berätta (för de som inte är trogna bloggläsare) att jag har en förkärlek för att smeta topping och tryffel på tunga chokadkakor. Det är nog vad jag helst bakar; om, och när, jag bakar. 

Peanut butter brownies började dyka upp i de mest oväntade sammanhang. Det var som att något kallade på mig. Jag kämpade emot, men föll tillslut till föga - på sätt och vis.

Jag har låtit min brownie förbli ren, men smaksatt min mjölkchoklad med jordnötssmör. Funderade ett tag på att blanda jordnötter i smeten, men insåg att det skulle ha blivit för mycket. Nötterna jag strödde på när jag fotade var ärligt talat mer för estetiken skull än för smaken. Något för er att ta ställning till, när - eller om - ni själva bakar dessa mäktiga läckerheter.

Resultatet blev minst sagt godkänt. Återigen har jag mutat mig till mina barns kärlek. Strunt samma. Om dessa brownies kan få barnen att avstå från terapi, är de värda sin vikt i guld. Och då syftar jag inte på barnen.

Brownies med mjölkchoklad- och jordnötssmörtopping

Brownies mår bra av att stå kallt, och kakan är betydligt enklare att skära i om den är riktigt kall. Jag skär bort kanterna, delar den i munsbitar, ocg fryser in - perfekt att plocka fram en kvart innan jag sätter på kaffet.

Brownie:
200 g mörk choklad, hackad
150 g smör, rumstempererat
3 dl råsocker
1 msk äkta vaniljsocker
3 ägg
0,5 tsk flingsalt
60 gr vetemjöl (cirka 1 dl)
4 msk kakao
(enebtuelt saltade, hackade jordnötter att strö över)

Topping
0,5 dl vispgrädde
150 gram mjölkchoklad, hackad
1 dl jordnötssmör

1. Värm grädden i en kastrull.
2. Blanda ned den hackade chokladen i den varma grädden, och rör tills chokladhacket smält.
3. Blanda ned jordnötssmöret.
4. Låt toppingen svalna i rumstemperatur.

1. Sätt ugnen på 175 grader. Blanda smöret med råsocker, vaniljsocker och salt. Vispa ned äggen, ett i taget.
2. Smörj ett bakplåtspapper och forma det efter en kvadratisk form, 24 gånger 24 centimeter.
3. Smält chokladen över vattenbad, eller i micro, och rör ned den.
4. Sikta över kakao och vetemjöl, och blanda ned dem i smeten.
5. Häll smeten i formen, och jämna till den med en slickepott.
6. Grädda kakan i mitten av ugnen i 30-35 minuter, beroende på vilken typ av form du använder. Provstick efter 30 minuter, så att kakan inte blir för välgräddad.
7. Låt kakan svalna. Bred på toppingen, och ställ den därefter i kylskåpet, eller ännu hellre en stund i frysen, innan du delar den.

Blåbärsfrossa

Förra sommaren fanns det mängder av blåbär i skogarna runt vårt dåvarande lantställe. Blåbärsrisen dignade tunga av stora, saftiga bär. Jag plockade bär nästan varje dag, men en alldeles särskild dag gav jag mig ut i blåbärsskogen med våra döttrar. Den då treåriga yngsta dottern var inte mycket att lita på; hon plockade föga förvånande rakt in i sin lilla mun. Äldst dottern däremot, sju år vid tillfället, var och är en flitig bärplockerska. Det är nästan så att man kan fundera på om bärplockningsförmågan är ärftligt betingad. Med hennes hjälp fick jag ihop drygt åtta deciliter.

Med så mycket bär hade nog många tänkt i termer av paj, men inte jag. I vårt fall var valet enkelt. Jag ugnsbakade bären med ett knäckigt mandeltäcke, och serverade härligheten med min kallrörda vaniljsås. Inget slår den. Få saker slår över huvud taget denna efterrätt. Tveka inte att pröva den med andra bär - hallon, vinbär eller varför inte björnbär, om du är lycklig nog att ha tillgång till sådana?

Hur mycket socker man vill ta i blåbärsfrossan, det är en ren smaksak, men eftersom det knäckiga mandeltäcket är ganska så sött, är det gott om bären i sig inte är alltför sötade.

Blåbärsfrossa med knäckigt mandeltäcke.
8 dl färska blåbär
0,75 dl rörsocker strö
4 msk Maizena
smör till ugnsformen

75 gram smör
1 dl rörsocker strö
2 msk sirap
2 msk vispgrädde
60 gram vetemjöl (cirka 1 deciliter)
75 gram sötmandel, grovt mixad eller hackad (en dryg deciliter
0,5 tsk bakpulver

1. Sätt ugnen på 200 grader. Smörj en ugnsform generöst.
Blanda blåbär, rörsocker och Maizena i en skål, och fördela jämnt i formen.
3. Baka blåbären i mitten av ugnen i 30 minuter.
4. Tillaga under tiden knäcktäcket: Blanda samtliga ingredienser i en kastrull, och värm dem under omrörning.
5. Drag kastrullen från värmen så snart blandningen börjar bubbla.
6. Tag blåbären ur ugnen då de bakat klart. Fördela knäcksmeten jämnt över blåbären genom att klicka över den med hjälp av två skedar.
7. Sätt på grillen på ugnen, och ställ in formen på nytt, i mitten av ugnen.
8. Tillaga knäcktäcket i cirka 10 minuter, lite beroende på hur effektiv ugnen är. Täcket ska vara gyllenbrunt.
9. Låt blåbärsfrossan svalna, innan den serveras; helst med kallrörd vaniljsås.

Rosmarinkanderade jordnötter från Eat Street

Härom veckan upptäckte vi ett fantastiskt kul matprogram på en TV-kanal jag inte ens visste fanns. Programmet heter Eat St., och vi ser det på TLC.

Den uppsjö av fantastisk street food som visas i detta program är fantastiskt inspirerande, men får mig också att inse hur svårt det är att sälja street food i Sverige. Det som i tv-programmet kanske kan uppfattas som en pittoresk lite lastbil som säljer hamburgare, är i själva verket en restaurang som säljer tusentals lunchmåltider varje dag.

Alldeles bortsett från tillgången på bra street food i Sverige, så får jag och min man mängder av kul idéer och tips bara av att titta på programmen. En falafelförsäljare hade dessa jordnötter som stående inslag land sina tillbehör. Rosmarinkanderade jordnötter lät bara för gott för att inte prövas, och de var precis lika goda som vi hade trott. Pröva själva, för detta är en riktig höjdare.

Rosmarinkanderade jordnötter från Eat Street
3 msk finhackad färskt rosmarin
1 msk olivolja
3 msk vitt socker
200 gr saltade jordnötter

1. Hetta upp olivoljan i en teflonpanna, och fräs den hackade rosmarinen någon minut.
2. Tillsätt sockret, och rör flitigt p ganska hög värme till sockret smälter. Detta sker plötsligt, så passa stekpannan.
3. Häll i jordnötterna, och blanda så att de täcks av sockret.
4. Häll upp dem på et bakplåtspapper, och låt svalna. Bryt isär dem om för många fastnat i varandra.
5. Förvara i lufttät burk, om det mot förmodan blir några nötter över.

Amarettoglass med ljust muscovadosocker och pistagekrokant

Kanske är detta inte det mest strategiskt placerade blogginlägget efter den sockerstinna orgie som påskhelgen verkar vara för många av oss? I mitt fall så kan jag ärligt säga att vi i min familj inte frossade i godis. Vi var måttfulla, givetvis utan att neka barnen deras påskägg eller oss själva våra vhokladägg till kaffet. nej, snarare handlar det nog om att det åts så mycket god mat, att vi inte saknade sötsakerna. Tro det eller ej, men påskaoftons dessert glömdes halvt om halvt bort, och åts i stället på påskdagen.

Denna amarettoglass har i själva verket sitt ursprung i en amarettoparfait jag lagade i somras. Då befann vi oss på landet, och jag hade valt att inte prioritera att ta med glassmaskinen. Smaken var på parfaiten var precis så god som jag hade hoppats på, men, konsistensen lämnade trots allt en del att önska. Det går inte att bortse från att parfait och glass inte är samma sak.

Att det skulle dröja mer än ett halvår innan jag försökte mig på att köra den perfekt smaksatta smeten i glassmaskinen, det var kanske lite otippat. Samma goda vänner som i somras åt av parfaiten, fick nu för ett par veckor sedan njuta av glassen. Vi gav den full poäng. Tänk er själva hur fint ljust muscovadosocker, amaretto och rörsockerkanderade, rostade pistagemandlar gifter sig med varandra. Jag vet att det finn flera av er läsare som är precis lika sålda på dessa smaker som jag själv är.

Någon tjusig glassbild på kulor beströdda med pistagekrokant, det kan jag emellertid inte bjuda på, för vid det laget då desserten avnjöts var det redan mörkt ute. Ni får spana på glassen i formen, och använda er fantasi. Håll tillgodo - detta är ren njutning.

Amarettoglass med ljust muscovadosocker och pistagekrokant
75 gram pistagemandlar
0,5 dl rörsocker strö
5 äggulor
2 dl gammaldags mjölk
1,5 dl ljust muscovadosocker
1 vaniljstång
4 dl visgrädde
0,5 dl Disaronno originale
1 gelatinblad

1. Rosta pistagemandlarna försiktigt på medelvärme, i en torr stekpanna. Hacka dem därefter. 2. Smält rörsockret i stekpannan, och rör flitigt medan det smälter. Akta så att det inte bränns.
3. Tillsätt de hackade pistagemandlarna, blanda alltsammans snabbt, och häll upp på ett bakplåtspapper. Låt svalna, och hacka sedan pistagekroanden i bitar av lite varierande storlek.
4. Vispa äggulorna och muscovadosockret.
5.Blanda grädden och mjölken med den urskrapade vaniljstången i en kastrull, och sjud blandningen försiktigt. Tillsätt äggvispet, och blanda alltsammans.
5. När smeten börjar tjockna, är det dags att ta kastrullen av plattan. Glöm inte att plocka upp vaniljstången.
6. Vispa då ned det blötlagda gelatinbladet, så att det helt löser sig i smeten. Tillsätt därefter amaretton.
7. Låt svalna helt, och sedan stå och svälla i kylskåp ett par timmar, eller över natten.
8. Kör smeten i glassmaskin. Ställ in en form i frysen under tiden.
9. Fördela en tredjedel av pistagekrokanten i botten av formen. Stjälp i glassen, och strö en tredjedel av krokanten över ytan. Spara resterande mängd korkant till serveringen.
10. Låt glassen stå i frysen ett par timmar, innan den ska ätas.

Mamie Eisenhower - tredje gången gillt

Vad återstår nu? Två arbetsdagar, julavslutning, och därefter en resa ned till Göteborg på torsdag. Jag har ju inte gjort annat än bakat och lagat julgodis under december månad, men merparten av dessa godsaker är för längesedan uppätna, inte minst av tacksamma arbetskamrater, som får hjälpa till med överflödet.

Det som ska ätas till jul, det vill jag inte göra förrän några dagar innan. Således var det julgodisfabrik här i köket i kväll. Jag blev otroligt sugen på en godsak jag lagade redan i första kalendern 2008, nämligen de små nötchokladkolarutorna som går under namnet Mamie Eisenhower. Nu tror jag bestämt att jag lagat den hittills bästa versionen av dem. Några små justeringar av grundreceptet, och resultatet är en typ av julgodis som vare sig går att kategorisera som kola, fudge eller knäck. Något alldeles mitt emellan, kanske?

Sedan någon vecka har jag en digital kökstermometer i min ägo; på tiden, skulle man kunna tycka. Nu försöker jag vänja mig vid att använda denna. Resultatet höll nästan på att bli att jag brände vid smeten, men jag insåg vart det barkade innan det var för sent.

Det är min smala lycka att det finns skalade, lätt rostade hasselnöter att köpa i butik. Att rosta och skala hasselnötter måste vara något av det tråkigaste och mest hopplösa som finns. Ge er inte på det, det säger jag bara. Det är bara att pröva sig fram, om man vill lägga i någon annan typ av nötter. Kanske salta jordnötter? Inte någon av mina favoriter bland nötter, men de skulle nog kunna bryta fint mot det söta.

Ett år experimenterade jag med själv valnötter, men de smakade inte tillräckligt mycket, i jämförelse. Hasselnötter ska det vara, om jag får välja jag. Och, så klart, en rejäl nypa flingsalt i smeten.

Mamie Eisenhower - tredje gången gillt
100 gram smör
1,5 dl vispgrädde
250 gram rörsocker strö
0,5 tsk flingsalt
1,5 dl mörk sirap
125 gram 70% mörk choklad
175 gram skalade, rostade hasselnötter, hackade (cirka 3 dl)
2 tsk Dansukker vaniljsocker

1. Värm grädde och smör i en kastrull.
2. Tillsätt sirap, socker och salt. Rör samman, och koka upp.
3. Lägg i chokladen, och låt den smälta ned under omrörning.
4. Koka konsistensen blivit tjock och seg, och smeten klarar ett vattenbad. Detta motsvarar ungefär 110 grader.
5. Sikta ned vaniljsockret, under omrörning. Rör därefter ned de hackade hasselnötterna.
6. Häll massan i en form som du smort eller klätt med bakplåtspapper.
7. Låt stelna, och skär därefter i rutor. Förvara i kylskåpet.

I dag för ett år sedan, den tjugonde december 2010, bloggade jag om bittermandelskorpor med pistagenötter. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från tjugonde december 2009 och 2008.

Vit ischoklad med saffran och pepparkakskanderade mandlar

Så här års kan det bli lite väl mycket saffran. Allt smaksätts med saffran - bakverk, drycker, mat och konfekt. Trots detta kunde jag inte låta bli att pröva på att smaksätta ischoklad gjord på vit choklad med saffran. Tur var det, för resultatet blev faktiskt riktigt bra. Detta fungerar; saffranssmaken kompletterar verkligen den vita chokladen, och smaken blir otroligt fin.

Det är absolut inte nödvändigt att dekorera dessa små ischokladformar, men jag kunde inte låta blir. Jag rostade hackad mandel, strödde över socker och kryddor, vilket resulterade i de pepparkakskanderade mandlar som syns på bilden. Min ischoklad fick stelna en smula, och jag tryckte därför dit en bit mandel. Om man strör på de hackade mandlarna lite tidigare, kan man i stället strö dem över formarna.

Detta är helt enkelt ytterligare ett exempel på oerhört lättlagat julgodis., vilket inte är det sämsta, när nu julhelgen närmar sig i hög fart. Tillsammans med de övriga ischokladsorterna jag lagat till här i advent, bildar denna vita ischoklad med saffran en både läcker och vacker kvartett.

Vit ischoklad med saffran och pepparkakskanderade mandlar (cirka 28 stycken)
200 gram vit choklad
75 gram smör
0,5 gram saffran

35 gram mandel (ungefär 0,5 dl)
2 msk rörsocker atrö
1 tsk kanel
0,5 tsk ingefära
2 krm nejlikor
en rejäl nypa flingsalt

1. Smält smöret över vattenbad, och häll i saffran. Blanda tills saffranet löser sig i smöret.
2. Bryt chokladen i bitar, och låt den smälta och blandas med smöret under omrörning. Stäng av spisvärmen när chokladen börjar smälta på allvar, och fortsätt röra.
3. Skeda i ischokladen i formarna med hjälp av exempelvis ett matskedsmått.
4. Hacka mandeln, och rosta den varsamt i en torr panna. Häll över socker, salt och kryddor, och låt sockret smälta under omrörning.
5. Häll upp nötterna på ett bakplåtspapper. Hacka i mindre bitar när de svalnat.

I dag för ett år sedan, den första december 2010, bloggade jag om mina adventsskorpor med ingefära och farinsocker. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från första december 2009 och 2008.

Saffransbrytbulle med fyllning av mandel, farin och vanilj

Det har varit mycket på sistone. Min tillvaro är ganska heltisk just nu, och det har märkts på de alltför flitigt förekommande felen i texterna här på bloggen. En läsare vid namn Renée påpekade igår till min stora tacksamhet att jag gjort några missar i länkningarna tillbaka till tidigare års adventsinlägg. Nu hoppas jag att det är ordning och reda igen, och skulle ni upptäcka något som inte stämmer, så hoppas jag att ni uppmärksammar mig på det, så jag har en chans att rätta till felen.

På tal om fel, så kan jag berätta att jag gräddade denna brytbulle för kort tid, när jag bjöd på den på jobbet i förra veckan. Jag hade kalljäst bullen över natten, och tänkte fel, när jag inte insåg att den kylskåpskalla brytbullen behövde längre tid att gräddas än jag beräknat. Bortsett från denna i mitt tycke ytterst pinsamma och irriterande detalj, så var det en alldeles strålande god bulle. Jag har prövat mig fram och bakat saffransbröd med såväl mandelmassa som vit choklad, men - jag kan tycka att det blir för mycket.
För sött.

Genom att mixa sötmandlar med farinsocker, sirap och vanilj, får jag en fin nötsmet, med lite mer modest sötma, som smaksättning till bullen. Det är både snyggt och bekvämt att göra en stor brytbulle, men givetvios går det lika bra att göra saffransbullar i pappersformar.

Sedan jag fick en ny kollega, H, som inte tål nötter, tänker jag mer och mer på nötfria alternativ när jag bakar. Just i detta fall är jag helt övertygad om att man skulle kunna blanda solroskärnor i fyllningen. Kanske inte mixa dem släta, utan i stället röra ned dem hela i sockret och smöret. På samma sätt kan man strö solroskärnor ovanpå, som dekoration. Definitivt värt ett försök, eller vad säger du, H (om du nu läser detta)?

Saffransbrytbulle med fyllning av
mandel, farin och vanilj
2 paket jäst
2 dl råsocker
1 tsk salt
1 gram saffran (två kuvert), stött i mortel med en nypa socker
5 dl gammaldags mjölk, rumstempererad
200 gram smör
1 ägg
1 kilo vetemjöl (drygt 10 dl)
200 gr sötmandel, grovt mixad
150 gram smör, rumsvarmt
1 dl farinsocker
0,5 dl mörk sirap
0,25 tsk flingsalt
2 tsk ekologiskt vaniljpulver
2 msk Maizena
1 ägg till pensling
100 gram flagad mandel till dekoration

1. Lös jästen i mjölken.
2. Blanda ned socker, salt, saffran och ägget.
3. Arbeta ned mjölet.
4. Täck över degen, och låt den jäsa i 45 minuter.
5. Blanda under tiden ingredienserna till fyllningen, genom att mixa mandlar och farinsocker.
6. Tillsätt flingsalt, sirap, vaniljpulver och smör, och fortsätt mixa tills alltsamman bildat en jämn smet.
7. Sätt ugnen på 200 grader, och smörj en rymlig ugnsform på cirka 40 gånger 50 centimeter, om du vill baka en brytbulle.
7. Stjälp upp den färdigjästa degen på ett mjölat bakbord. Dela degen i två jämnstora delar.
8. Kavla ut varje degbit till en stor rektangel, och bred på hälften av smeten.
9. Rulla ihop, och dela i femton delar.
9. Uprepa med den andra degbiten.
10. Placera bullskivorna i pappersformar, om du vill göra bullar. Om du vill göra en stor brytbulle, lägger du sex bullar i fem rader, jämnt fördelade i ugnsformen.
11. Låt bullarna jäsa i 15 minuter. Pensla därefter med uppvispat ägg, och strö över flagad mandel.
12. Grädda den stora brytbullen i mitten av ugnen i 30 minuter. Passa den, så att den inte blir för mörk. Täck i så fall ytan med alufolie.
13. Bullarna gräddas i mitten av ugnen i ungefär 12 minuter.

I dag för ett år sedan, den tionde december 2010, bloggade jag om adventsrillette anno 2010. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från tionde december 2009 och 2008.

Vit ischoklad med anis och pistagenötter

Det här är inget publikfriande recept. För det första måste du gilla vit choklad, för att uppskatta dessa små godsaker. Under åren har jag insett att det faktiskt är färre än man kan tro som uppskattar detta. Själv kan jag nog klassa mig som en person som har ett ambivalent förhållande till chokladvarianten i fråga. Denna gång blev det emellertid riktigt bra.

Som jag nämnde i det tidigare ischokladinlägget här i advent, så är jag inte särskilt förtjust i cocosfett. Jag använder mig därför av smör i ischoklad. Detta lede till att smeten blir mer trögflytande. Således använde jag mig framgångsrikt av ett matskedsmått, när jag skopar upp smeten och fördelar den i formarna.

Formarna, ja, det är en eftergift för mina impulser tidigare i höstas. Jag är ingen storkonsument av bakformar eller kökspynt, men dessa kunde jag inte motstå. Det vete sjutton om de var värda sitt pris, men de är en fröjd för ögat. Min bestämda känsla är att de rymmer mer än de sedvanliga ischokladformarna, så, om du använder sådana räcker smeten sannolikt till fler formar.

För det andra (det tog mig ända hit att bli klar med mitt resonemang) så bör du uppskatta anis, om detta recept ska vara mödan värt. Själv är jag barnsligt förtjust i anis, ända sedan barndomens brödkryddor, och inte minst också de där ovala, vackra askarna med violtabletter, i vars mitt det fanns ett helt aniskorn.

Men - om du nu råkar tillhöra skaran som uppskattar såväl vit choklad som anis, då är detta definitivt en godsak för dig. Pistagenötterna? Ja, de bidrar med både färg och smak. Faktum är att jag till en början mest såg dem som vacker dekoration, men de kompletterar smaken på ischokladen på ett alldeles ypperligt vis. Hoppa inte över dem, det säger jag bara.

Vit ischoklad med anis och pistagenötter (28 formar)
200 gram vit choklad
75 gram normalsaltat smör
2 tsk anisfrön, grovt stötta
25 gram pistagenötter, hackade

1. Smält smöret över vattenbad.
2. Rör ned de stötta anisfröna i smöret.
3. Bryt chokladen i bitar, och rör ned den i smöret, så att de smälter, och alltsamman blandas.
4. Fördela smeten i ischokladformar med hjälp av exempelvis ett matskedsmått.
5. Dekorera med hackade pistagenötter.

I dag för ett år sedan, den nionde december 2010, bloggade jag om cocostryffel med kardemumma. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från nionde december 2009 och 2008.

Fredagsmat: en röra på mezeyoghurt, rostad blomkål, hasselnötter och spiskummin

Det här är ett tappert försök att återskapa den fantastiska lila röran vi fick som tilltugg på restaurang NOPI, i London, i början av september. När vi fick våra menyer, ställdes också en skål med surdegsbröd och en skål med detta fantastiska innehåll på vårt bord.

Jag är väl som matbloggare inte direkt känd för mina vegetariska recept, men det hindrar mig inte från att lyfta fram ett sådant här tilltugg, som i mitt tycke inte bara är en liten förrätt, utan också en perfekt rätt om man till exempel vill servera plockmat som fredagsmat.

På en bord med plockmat i meze-stil skäms inte denna vegetariska röra för sig; inte ett dugg. Pröva själv, så får du se.

En röra på mezeyoghurt, rostad blomkål,
hasselnötter och spiskummin
300 gram små blomkålsbuketter, och små bitar av blomkålsstjälken (motsvarar ett huvud på cirka 500 gram)
olivolja
1,5 dl mezeyoghurt
30 gram (ca 0,5 dl) rostade, finhackade hasselnötter
0,5 tsk spisumminfrön, mortlade
salt, svartpeppar
0,5 tsk flytande honung

1. Rosta blomkålsbuketterna med lite olivolja på 200 grader i en ugnsform, i 10-15 minuter, tills de mjuknat och fått lite färg.
2. Låt blomkålen svalna till rumstemperatur.
3. Blanda mezeyoghurt med hasselnötter, spiskummin och honung.
4. Rör ned blomkålen i yoghurtröran. Det gör inget om den delvis går sönder. Smaka av med salt och svartpeppar, och mera honung, om du så önskar.
5. Servera röran med grissini, små bitar av surdegsbröd, FinnCrisp, eller på lätta dinkelkex.

En fullmatad choklad-semifreddo

Ja, här har ni den; min chokladmättade kreation från i fredags. Mig veterligen har jag aldrig tidigare lagat semifreddo. Jag har då definitivt inte bloggat om det, det kan vi åtminstone vara säkra på. Över huvud taget har jag ett mycket ambivalent förhållande till glass som inte är glass, mitt eget namn på frysta desserter som inte passerat genom en glassmaskin. Jag ska emellertid villigt erkänna, att i det är fallet får jag se mina fördomar komna på skam.

Detta är hur gott som helst. Vansinnigt mäktigt, men otroligt gott. En sådan här sats med semifreddo räcker gott och väl som efterrätt till åtta personer; om den serveras uppskuren på tallrik. Det är inte att rekommendera att ta om. Den som, trots denna varning, framhärdar i att ta om av semifreddon, kommer att finna sig själv i sitsen att nödgas knäppa upp i midjan, och inta ryggläge på soffan, omedelbart efter att sista tuggan slunkit ned i magen.

Två detaljer, angående receptet: Det är oerhört viktigt att inte vispa grädden för mycket. Den ska vara lös, men fluffig. Dessutom hade det varit ännu godare med rostade hasselnötter. Det tar jag nästa gång jag gör denna chokladsemifreddo. Kanske redan till påsk?

Choklad-semifreddo med kanderade valnötter, hackad
choklad och marshmallows (6 stora portioner)
Förberedelser: 20 minuter
Tid i frysen: minst 4 timmar

3 dl vispgrädde
3 äggulor
0,5 dl råsocker
4 msk cacao
50 gram (ungefär 1 dl) valnötter
0,5 dl råsocker
100 gram mörk choklad
30 gram mörk choklad, till dekoration
1 dl mini-marshmallows

Hacka valnötterna grovt. Rosta dem i en stekpanna, på medelvärme. Strö över sockret, höj värmen, och rör om medan sockret smälter och karamelliseras runt nötterna. Häll ut det hela på ett bakplåtspapper, och låt svalna. Tag eventuellt undan några til att dekorera semifreddon med.
Hacka chokladen fint. Vispa äggulor och socker riktigt fluffigt. Blanda ned cacao.
Vispa grädden fluffigt, men löst. Smula ned nötterna i grädden, häll i den hackade chokladen, och rör om. Blanda med äggvispet. Rör ned marschmallow.
Häll smeten i en form; avlång eller rund är en smaksak.
Hacka den mindre mängden choklad grovt, och strö över som dekoration, tillsammans med eventuella sparade, kanderade nötter.
Frys i fyra timmar. Tag fram semifreddon åtminstone 20 minuter innan den ska ätas.

Mandeltårta på nytt sätt (jag övar inför påsk)

Jag förberedde denna tårta genom att baka den redan under gårdagen. Inte för att det är alla hjärtans dag idag. Nej, för att vi skulle sitta och planera på jobbet, och jag hade lovat att ordna något gott till fikapausen. Att valet föll på en ny variant av min mammas mandeltårta, det är egentligen ganska enkelt. Jag tänker mycket på påskmat för tillfället, trots att det är flera månader kvar till påsk, och jag tog därför tillfället i akt att öva på en för mig ny variant av det som för min familj blivit en klassisk påsktårta.

Detta är vad som kallas Kung Oscars mandeltårta i många bakböcker. Två mandelbottnar, i stället för den enda botten jag är van vid. Lite större mängd äggkräm, som dessutom förstärks med finhackad mandelnougat. Det kan ju knappast bli fel, eller hur? Mina kollegor åt med påtagligt god aptit. Det blev så pass mycket över av tårtan, att min familj fick varsin smakbit. En föraning av vad som komma ska, i slutet av april.

Jag valde att blanda ned den finhackade mandelnougaten i äggkrämen redan kvällen innan tårtan skulle ätas. Detta ledde till att nougaten på ett mycket läckert sätt läckte i äggkrämen, varvid den vanligtvis gula krämen i stället fick en ljusbrun nyans. Den som vill, blandar inte ned nougathacket i krämen förrän precis innan tårtan ska monteras. Detta ska jag pröva nästa gång.

Mandeltårta på nytt sätt
Tårtbotten
100 gram sötmandel
1 dl råsocker
4 äggvitor

Sätt ugnen på 200 grader. Rita två cirklar på ett bakplåtspapper, cirka 22 centimeter i diameter.
Mixa sötmandel och råsocker finkornigt. Vispa äggvitorna riktigt styva. Blanda därefter ned mandelmixen, och bred ut smeten i de två rundlarna på bakplåtspappret.
Grädda bottnarna i mitten av ugnen i 12 minuter, eller tills de fått fin färg.

Mandelnougat
20 sötmandlar, finhackade
0,75 dl råsocker

Hetta upp råsocker och mandelhack i en stekpanna. Passa noga, för råsockret bränns lätt vid. När sockret är smält, skrapas det ur stekpannan och får kallna på ett bakplåtspapper. Bryt det sedan i mindre bitar, och krossa dem i en mortel, eller genom att stötvis mixa dem.

Äggkräm
4 stora äggulor (eller fem mindre)
50 gram smör
2 dl vispgrädde
1 dl råsocker

Värm ingredienserna varsamt i en kastrull. Sjud krämen under omrörning; den får inte koka, men ska tjockna påtagligt.
Drag sedan kastrullen från plattan. Låt krämen svalna, och därefter kallna helt i kylskåp.

Montera tårtan någon timma innan den ska ätas. Blanda nougathacket i äggkrämen. Bred knappt hälften på den ena mandelbottnen, lägg på den andra, och bred på resten av krämen.

Bittermandelskorpor med pistagenötter

Tomt i kakburkarna. Hur kan det komma sig? Jo, eftersom vi inte ska fira jul hemma, ser jag till att allt jag bakar äts upp; om inte hemma, så av arbetskamraterna. Det kändes lägligt med ännu ett skorpbak, så att vi har något att knapra på fram till på onsdag, då vi åker ned till Göteborg.

Bittermandel var faktiskt en av de första smaksättningar jag experimenterade med, vad gäller detta skorprecept. Jag har bestämt för mig att jag och min man bakade mängder av bittermandelskorpor, fyllde stora glasburkar med dem, och gav bort som julgåvor julen 2001. Då var det också svinkallt, och mängder med snö; precis som i år.

Jag tror att bittermandel är en smak man antingen älskar eller avskyr. Mig har den alltid tilltalat; ända sedan barndomens torra, men ändå möra mandelkubbar hos farmor. Jag har dragit i en minst sagt generös mängd av essensen i detta recept, så den som känner sig aningen mindre entusiastiskt inställd än jag minskar givetvis på detta. Tänk bara på att en del av smaken försvinner vid gräddningen.

Det går för övrigt lika bra med mandel , men det blir snyggare med pistagenötter. Att helt strunta i mandlar och nötter är också ett alternativ; de är inget måste.

Bittermandelskorpor med pistagenötter
105 gram rumsvarmt smör
75 gram pistagenötter, grovt hackade
0,5 tsk bittermandelessens (eller mindre; efter smak)
210 gram råsocker
2 ägg
320 gram vetemjöl
1 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 200 grader. Vispa det rumsvarma smöret med bittermandelessensen, sockret de grovt hackade pistagenötterna. Vispa ned äggen, ett i taget. Blanda mjöl och bakpulver, och knåda ned det.
Bli inte bekymrad om degen verkar aningen lös. Tag hjälp av en slickepott, och lyft upp den på ett lätt mjölat bakbord. Arbeta hela tiden med lätt mjölade händer.
Dela degen i tre delar, och för över dem till en plåt klädd med bakplåtspapper. Forma degbitarna till tre limpor, längsmed som plåtens kortända, och platta ut dem till cirka 2 centimeters tjocklek och fem centimeters bredd. Tidigare har jag gjort större skorpvarianter efter detta grundrecept, men denna gång ville jag lite mindre skorpor.
Grädda skorporna i nedre delen av ugnen, i cirka 15 minuter.
Tag ut plåten, och skär längderna på snedden i bitar. Stäng av ugnsvärmen, ställ tillbaka plåten i ugnen, och låt skorporna stå kvar och torka i ett par timmar, eller över natten.
Förvara skorporna i en tätslutande burk.

I dag för ett år sedan, den tjugonde december 2009, bloggade jag om glass på ljust muscovadosocker med pepparkakskryddad mjölkchokladtryffel. Om ni följer denna länk, finner ni i blogginlägget även en länk tillbaka till tjugonde december 2008, och min första adventskalender.

Knäck extra allt

Knäck är så vansinnigt gott. Varje jul frågar jag mig själv varför jag inte kokar knäck oftare? När jag gick i gymnasiet, minns jag att vi ibland hade filmkväll hemma hos min goda vän M. Hennes familj kokade knäck ganska ofta, och hällde den inte i knäckformar, utan i stället i en brödform. Där fick den sedan stelna, innan den klipptes i bitar.

Det finns ju i ärlighetens namn gränser för hur mycket man kan (eller snarare bör) variera knäck. Tidigare har jag framgångsrikt gjort såväl ingefärsknäck som kardemummaknäck (även fast den senare hade smakat bättre med nystötta kardemummakärnor, i stället för malda sådana).

Fanns det då verkligen skäl att variera sig ytterligare en gång? Faktum är att när jag kom på den här varianten, med en rostade hasselnöt och choklad, så kändes det helt klart så.
Lita på mig.

Edit: Att rosta, och sedan gnugga bort skalet på hasselnötter, det är något av det tråkigaste och mest tidsödande jag vet. Köp skalade och rostade hasselnötter i påse på ICA i stället. Det gör jag.

Knäck extra allt
2 dl vispgrädde
2 dl råsocker
1 dl ljus sirap

cirka 50 rostade hasselnötter
50 gram mjölkchoklad
50 gram vit choklad

Blanda samtliga ingredienser i en kastrull. Koka knäcken som vanligt, det vill säga på medelvärme i omkring 45 minuter, tills den tjocknat ordentligt, och bubblar segt. (Jag brukar koka min knäck tills den nästan gränsar till att brännas.)

Fördela knäcken i cirka 50 knäckformar. Det går lättare om man först häller knäcken i en kanna; nackdelen är bara att knäcken stelnar snabbare på detta sätt.
Tryck ned en hasselnöt i varje knäck. Smält den vita chokladen och mjölkchokladen i micron. Rör försiktigt i chokladen, så att färgerna går i varandra utran att helt blandas. Fördela sedan en knapp tesked över varje knäckform. Låt stelna, och förvara i kylskåp.

För ett år sedan, den nittonde december 2009, bloggade jag om äldste sonens eget val av tårta, en enkel men grym kladdkaka med tryffeltäcke. Om ni följer denna länk, finner ni i blogginlägget även en länk tillbaka till nittonde december 2008, och min första adventskalender.

Tariq Taylors fantastiska saffransmandlar

Håll i hatten, alla kritiska läsare; nu blir det reklam.

För en knapp månad sedan var jag på en jullunch i regi av Apoteket. Tariq Taylor, känd från diverse TV-program, hade lagat de julrecept som presenteras i Apotekets receptbroschyr "Tariqs goda jul". Jag erkänner villigt att allt som dukats fram föll min ganska så kräsna gom i smaken.

I synnerhet kändes de saffransmandlar som erbjöds som tilltugg till glöggen som något för mig nytt, som jag absolut ville testa att göra. Det känns avsevärt mycket roligare att bjuda saffransmandlar, än att plocka fram de gamla vanliga russinen och skållade mandlarna.

Av många goda skäl har det dröjt ända tills idag innan jag kommit till skott Det gick otroligt snabbt att göra mandlarna, och receptet är nästintill idiotsäkert. Resultatet blir både vackert och gott. Jag ska ta med mig en burk med mandlar som present, när vi ska bort på middag om en stund.

Tariq Taylors goda saffransmandlar
3 dl socker
0,5 dl vatten
1 kuvert saffran (0,5 gram)
1 liter skållad, skalad mandel (motsvarar knappt 650 gram

Koka ihop vatten, socker och saffran. Jag stötte saffranet i lite av sockret, innan jag tillsatte det. När sockret har löst upp sig, tillsätter du mandlarna, blandar ordentligt, och låter kastrullen stå kvar på plattan tills sockret stelnat och fördelats så jämnt över mandlarna som möjligt.

Häll upp mandlarna på ett bakplåtspapper på en plåt eller en bricka. Fördela dem över pappret. Efter en stund, när mandlarna svalnat kan du bryta isär de mandlar som eventuellt fastnat i varandra. Förvara mandlarna i en lufttät burk.

För ett år sedan, den artonde december 2009, bloggade jag om förras årets adventspaté. Om ni följer denna länk, finner ni i blogginlägget även en länk tillbaka till artonde december 2008, och min första adventskalender.

Tjinuski deluxe (för att det är kolan jag vill åt)

En fullständigt orealistisk bild. Hur tilltalande det än må se ut, så är det direkt olämpligt att lägga upp läckerbitarna så här, annat än för ett lockande foto. Bitarna bildar efter några minuters samvaro en massiv klump.
Don't try this at home.

De små läckra tjinuskikakorna, som jag bloggade om redan tidigt i december 2008, är i sanning något av det absolut godaste jag vet. De spelar i en egen division. Faktum är att jag blir lycklig bara jag tänker på dem.

Nu har det ändå alltid varit så att kolan är den största behållningen i kakorna. Mandelbottnarna och den rostade, flagade mandeln i all ära, men det är trots allt kolan jag vill åt. Så, varför inte göra slag i saken, och tillåta mig av frossa i det godaste? Det blir inte sämre av att tjinuskin pimpats med rostade, hackade pecannötter.

Receptfoldern "Tårtor från när och fjärran", och receptet på tjinuskitårta med bilden på de tjusiga ryska damerna, är en av guldklimparna bland mina kokböcker och receptsamlingar. Så många minnen är förknippade med detta lilla oansenliga häfte.

Tjinuski deluxe, helt enkelt. Eller, om ni så vill, vaniljkola med rostade pecannötter?

Tjinuski deluxe
2 dl råsocker
1 dl mörk sirap
3 dl grädde
1 nypa flingsalt
2 msk smör
1 msk siktat vaniljsocker
100 gram rostade pecannötter, grovt hackade

Blanda socker, sirap, grädde och en nypa flingsalt i en kastrull. Koka upp, och låt koka på medelvärme i uppemot 30 minuter, tills kolakrämen blir trögare i konsistensen, och börjar tjockna ordentligt. Rör ned smöret, låt krämen svalna en aning, och blanda sedan ned det siktade vaniljsockret.
Blanda slutligen i pecannötterna. Häll i en form klädd med bakplåtspapper. Låt stelna och skär sedan i bitar.

Jag placerar mina uppskurna tjinuskibitar på breda remsor av bakplåtspapper, med lite avstånd emellan, och lägger sedan dessa remsor i lager i en plåtburk. Burken, den får stå i kylskåpet.

För ett år sedan, den sextonde december 2009, bloggade jag om julens rillettes, 2009 års version. Om ni följer denna länk, finner ni i blogginlägget även en länk tillbaka till sextonde december 2008, och min första adventskalender.

Obegripligt obloggad aptitretare

Kan det vara sant? Kan det verkligen vara så att jag aldrig tidigare skrivit om denna lilla aptitretare, denna enklaste bland enkla förrätter, dessa små läckra krustader? Ja, alla tecken tyder på det.

Det här är en riktig gammal klassiker hos oss, som jag tror att alla vi känner blivit bjudna på minst en gång. Vi kan ibland tycka att vi tar till den som en tråkig nödlösning, men när de små varma, doftande godsakerna garnerats med honung och pinjenötter, och när bubblet är upphällt i glasen, då är det ingen som klagar; tvärtom. Det smakar så gott, det är så enkelt, och enda smolket i bägare är det härdade vegetabiliska fettet i krustaderna. Men, vad sjutton - jag ror vi överlever det.
Just i lördags, när vi bjöd på detta, var både varmrätten och efterrätten delvis oprövade kort. Då är det särskilt bekvämt att kunna slita fram en beprövad aptitretare, eller kanske lätt förrätt, som ett ess ur rockärmen.

Rosta pinjenkärnor på låg värme i en torr stekpanna, tills de fått gyllenbrun färg runtom. Skär små bitar av chèvre, och placera dem i krustader. Tillaga i ugn på 200 grader i 2-3 minuter. Ringla över en smakrik, flytande honung, och styrö de rostade pinjenkärnorna över.

Jag hade nästan lite för trevligt sällskap när krustaderna skulle värmas, och missade att sätta en timer; därav resultatet på bilderna. Krustaderna blev så att säga well done, men det smakade trots detta hur gott som helst, och om ni följer mina tillagningsangivelser bättre än vad jag själv gjorde, så kommer det att resultera i att ni kan stoltsera med krustader som är betydligt snyggare än mina. Alltid något att glädjas åt.

Louis Bouillot Crémant de Bourgogne Brut (nr 7688)
var vad vi valde att dricka till dessa små krustader.
Så gott; så prisvärt.

Mild äppelglass med rostade, kanelkaramelliserade valnötter

Jag kan inte klandra er om ni för ett ögonblick skulle tro att detta är samma glass som sist. Jag råkar vara väldigt förtjust i kanderade nötter, och det passar så bra till glass, så här på hösten.
Är detta äppelglass? Det ser ju ut som vanlig vaniljglass? Mina vänner, just hemkokt äppelmos är inte en smaksättning som bidrar med färg till en glassmet, så ni får tro mig - det smakade äpple, även fast skenet bedrar.

Jag hade fått äpplen av en arbetskamrat; fina vinteräpplen, som enligt henne lämpade sig bäst till mos eller paj. Det blev mos, som jag medvetet lät få bli ganska syrligt, genom att jag tillsatte en ganska begränsad mängd råsocker. Som smaksättning fick två kanelstänger koka med i moset.
Glassmeten, ja, den vet nog vid det här laget de flesta av er hur jag gör. Jag använde denna gång både muscovadosocker och råsocker; det blir så god smak, och snygg färg. Äkta vaniljstång i glasskrämen, dagen till ära, det smakar så gott med vanilj och äpple. Detta var finalen i söndagens middag med goda vännerna A och M och deras barn; middagen som inleddes med trattkantarellsoppa. Varmrätten bestod av ugnsstekt anka, potatis rostad i ankfett, brysselkål och inte minst ankans lilla gräddiga, rabarbersyrliga sås. Hösttemat var påtagligt.
Kanske kunde jag tagit mer kanel när jag kanderade valnötterna? De övriga tyckte smaken var perfekt, men jag hade personligen gärna känt av kanelen än mer. Ta det som ett tips.

Det blev en sällsynt krämig och fin glass; om nu äppelmoset hade något med saken att göra, det får jag låta vara osagt. Moset var mindre mjöligt än vad färdigköpt äppelmos brukar vara. Använd hemkokt mos, om du kan. Eller, varför inte koka ihop ett snabbt mos av svenska äpplen från butiken? Det går smabbare än man kan tro, och smaken blir ojämförligen bättre.

Mild äppelglass med rostade,
kanelkaramelliserade valnötter
4,5 dl vispgrädde
4 dl gammaldags mjölk
1 vaniljstång
0,75 dl råsocker
0,75 ljust muscovadosocker
7 äggulor
3 dl hemkokt, syrligt äppelmos

Snitta vaniljstrången och skrapa ur kornen. Vörm mjölk och grädde i en kastrull tillsammans med vaniljen.
Vispa äggulorna riktigt fluffiga med sockret. Blanda sedan alltsamman i sauteusen, och värm på under flitig omrörning och med full koncentration på att krämen ska tjockna, men absolut inte koka.
Låt glasskrämen svalna, och sedan stå kallt och svälla ett par timmar, gärna längre. Ställ en form i frysen innan du kör krämen i glassmaskinen. Äppelmoset blandar du ned i glasskrämen precis innan den ska köras iglassmaskinen. Uppemot 45 minuter i maskinen brukar vara lagom. Stjälp ned den färdiga glassen i den frysta formen, och ställ in i frysen någon timma eller två.

Rostade, kanelkaramelliserade valnötter
100 gram valnötter (cirka 2,5 dl)
1 dl råsocker
0,25 tsk bikarbonat
1 tsk mald kanel

Börja med att grovhacka och varsamt rosta valnötterna. Smält sedan sockret i en gjutjärnsstekpanna, på medellåg värme. Så snart sockret smält, tillsätter du bikarbonatet och kanelen, rör hasigt om; blanda noggrant ned valnötshacket och häll sedan alltsamman på ett bakplåtspapper för att svalna, och därefter hackas eller brytas i mindre bitar.

Strö de kanderade nötterna över glassen när den ska serveras.

Kalljästa valnötsbaguetter till söndagsfrukosten

Jag är egentligen alldeles för trött för att sitta här och skriva, så jag kommer fatta mig kort. Dessa baguetter började improviseras fram förra helgen, och fulländade dem (kanske?) i morse.
Jag ska lägga ett varningens ord för de mycket rikligt tilltagna mängderna surdeg; båda mina surar surar en hel del på grund av att jag är en sådan periodare när det kommer till bakning. Om du har riktigt potenta surdegar, är dessa mängder säkerligen överdrivna. Ni får ta det för vad det är; jag är bara en glad amatör som delar med mig av det jag njuter av.

Det är på helgerna jag ägnar mig åt sådant. Då vill jag ha närmast rituella frukostar. Det ska vankas nybakat bröd, kaffe med skummad mjölk, ost, marmelad, DN och klassiskt musik i bakgrunden. Vardagsmorgnarna har sin tjusning, de också, men det är på helgmorgnarna jag verkligen njuter av att äta frukost; i likhet med många andra, misstänker jag?

Det passar alldeles utmärkt bra att kröna söndagsmorgonen med ett par grymma valnötsbaguetter. I synnerhet om de breds med franskt smör med havssalt, och därefter pryds med tjocka skivor gorgonzola, för att slutligen toppas med kluttar av den finaste marmelad av Williamspäron.

Ja, det är bara att pröva sig fram, efter bästa förmåga. Och receptet går alldeles utmärkt att modifiera genom att utesluta surdeg, öka mängden jäst och minska mängden mjöl. Det kan knappast gå fel.

Kalljästa valnötsbaguetter med råg- och vetesur
100 gram rågsur
100 gram vetesur
5 gram jäst
5 dl vatten
3 tsk salt
100 gram valnötter, grovt hackade (cirka 1,5 dl)
750 gram vetemjöl

Börja med att blanda rågsur och vetesur med vatten och jäst. Jag vet att detta inte är alldeles renlärigt, men det orkar jag faktiskt inte bry mig om. Jaga bakar så som det passar mig.
Blanda därefter i vattnet, saltet och valnötterna. Fyll på med mjöl, och arbeta ordentligt i maskin eller med degkrokar. Till en början kan degen kännas fast, men den blir lösare allt eftersom den arbetas.
Täck över bunken, och låt den jäsa i kylskåp över natten.

Tag ut degen ur kylen. Sätt ugnen på maxtemperatur; gärna med varmluft. När ugnen nått sin temperatur, stjälper du upp degen på ett väl mjölat bakbord. (Degen var aningen lös;kanske borde jag ha haft i mer mjöl?) Vik över degens sidor in mot mitten. Dela den i fyra långsmala delar, och för snabbt över dessa till en lätt smord baquetteplåt. Min baguetteplåt är teflonbelagd, men bröden fastnar ohjälpligt om jag inte smörjer den helt lätt med rapsolja.). Om du inte har någon sådan plåt, rekommenderar jag dig starkt att dela degen i två delar och placera dem i varsin välsmord plåt.
Ställ in baguetterna (eller bröden) i nedre delen av ugnen. Släng in ett par isbitar eller en deciliter vatten på en plåt nederst i ugnen. Grädda i tio minuter. Då sänker du värmen till 200 grader, vädrar ut värme under en minut, och stänger sedan ugnsluckan för ytterligare 10 minuters gräddning (eller snarare 15-20 minuter, om du gör två bröd i form).
Tag ut bröden, och låt dem svalna på en skärbräda.

Hallon under knäckigt mandeltäcke

Efter en helg som pendlat mellan kaos och idyll, kändes det på sin plats att axla rollen som den goda modern och slänga ihop en efterrätt. Slänga ihop är faktiskt precis vad det handlade om.
I fredags var jag av logistiska skäl än en gång nödgad att använda en påse frysta hallon som spontan kylklamp, för att kunna pussla in matinköp i eftermiddagens något hektiska schema.

Jag har alltför många fredagar hamnat på lokala ICA i sällskap av hela barnaskaran. Det kan gå både bra och mindre bra, men just i fredags ville jag inte ens ta risken att pröva. Och jag kan villigt erkänna att det var jag själv som var den svagaste länken i kedjan.

Den där halvtinade hallonpåsen, den slängde jag sedan snabbt in i ett av grönsaksfacken i kylskåpet när jag kom hem framåt fredagskvällen. I eftermiddags upptäckte jag den, och insåg att jag faktiskt var så illa tvungen att göra något av och med den.
Varför inte ett paj-substitut? Pajen innehar inte någon självklar plats i min familjs matlagning. Min käre man är lika skeptisk till traditionell paj med skal som till smulpaj.
Då tar vi helt enkelt en annan väg.
Inte för att jag måste, utan för att jag kan. Barnen tyckte att jag skulle kalla den för "mammas super-duper-efterrätt", men jag höll inte riktigt med dem.

Hallon under knäckigt mandeltäcke
(cirka 8 portioner)
1 kilo hallon, tinade
2 msk maizenamjöl
smör till ugnsformen

200 gram sötmandel
1,5 dl råsocker
1 msk äkta vaniljsocker
100 gram smör
3 msk vispgrädde
3 msk ljus sirap

Sätt ugnen på 200 grader. Smörj en ugnsfast form generöst. Häll de tinade hallonen i en bunke; sikta över maizenamjölet och blanda väl.
Häll sötmandlar, råsocker och vaniljsocker i en mixer. Mixa med snabba stötar tills mandlarna finfördelats.
Smält smöret i en kastrull. Rör ned grädde och sirap, och blanda sedan i mandelblandningen. Låt det hela småsjuda ihop under omrörning, på låg värme, någon minut.
Häll hallonen i formen. Klicka därefter den sega mandelsmeten över hallonen.
Grädda i nedre delen av ugnen i 25 minuter.

Servera gärna med kallrörd vaniljsås:
vispa ihop 3 äggulor, 3 msk råsocker flor och 0,5 tsk vaniljpulver vanijpulver (eller helst av allt skrapet från en äkta vaniljstång), och rör ned blandningen i 3 deciliter inte alltför hårt vispad grädde.