Quesadillas - i bland måste man göra det lätt för sig

Detta är en väldigt enkelt lunch eller middag, som uppskattas av såväl stora som små. Quesadillas får helt enkelt tjäna som det ultimata beviset på att även vi faktiskt handlar och äter halvfabrikat - ja även helfabrikat (tvärtemot vad många vänner och bekanta verkar tro).

Sätt ugnen på 175 grader. Riv ett par deciliter ost. Fräs cirka 400 gram nötfärs i olivolja med riven vitlök, spiskummin, paprikapulver, salt och svartpeppar.
Ta fram tolv stora, mjuka tortillas. Plocka fram en burk medelstark salsa. Bred salsa på hälften av paketets tortillas, och strö brynt färs och riven ost över. Vi gör oftast någon med bara ost och salsa, för vår äldsta dotter, som inte är så förtjust i kött (det stackars barnet vansläktas). Täck dem sedan med resterande tortillas.
Gör gärna en guacamole som smaksätts med pressad lime, riven vitlök och flingsalt.Låt tortillorna (eller vad sjutton de nu ska kallas i plural) stå inne i mitten av ugnen i cirka 8 minuter. Ta sedan ut dem, och dela dem i snibbar.
Servera med guacamole, gräddfil, salsa och öl.

Och - ja, jag vet, vi måste börja laga egen salsa. Vi har bara inte kommit till skott med det ännu.

Fusk och fjäsk:Fläskfärsbullar i röd curry och cocosmjölk

Det hände sig en onsdag för någon vecka sedan att det föll på min lott att laga middagsmaten. För en gångs skull hade jag inte en enda inspirerande tanke i huvudet. Dessutom hade jag suttit kvar på jobbet lite för länge. Jag befann mig med andra ord för en gångs skull i samma sits som många andra föräldrar gör varenda eftermiddag. Jag var i någon sorts limbo på ICA, panikslagen och stresssvettig i mitt sökande efter något som inte bara var snabbt och enkelt utan främst gott nog för att tilltala inte enbart barnen, även mig och min man.
Fläskfärsbullar i röd curry med grönsaker och ris lät som den perfekta kompromissen. Bullarna är ett perfekt insmickrande och barntillvänt fjäskalternativ till kycklingfilé, eller något annan halvtrist utfyllnadsprotein. Fläskfärs är dessutom prisvärt; till och med den magrare variant jag brukar köpa.
Jag har tidigare skrivit om Nigel Slaters gröna currypasta, och min första tanke var faktiskt att svänga ihop en sådan, fast med röd curry, för omväxlings skull. När jag hade plockat till mig samtliga ingredienser förutom röd chili, så föll hela idén på att min lokala ICA just denna sena eftermiddag inte hade någon medelstark, färsk röd chili att uppbringa.
Då fick jag lite lätt panik. Börja tänka om? Inte en chans. Jag styrde i stället, med tungt hjärta, stegen mot hyllan med Santa Marias kryddpastor. Lite lätt uppgiven tog jag en burk röd currypasta i min hand, och började läsa innehållsförteckningen. Jag fruktade det värsta. Döm om min förvåning, när jag insåg hur fördomsfull jag är. Denna röda currypasta innehöll inte en enda konstighet. Bara kryddor och olja. Inget mer.

Med betydligt lättare hjärta greppade jag kundkorgen och galloperade mot kassorna. Givetvis hade currypastan blivit godare om jag kunnat laga den själv, men - det är faktiskt tillåtet att fuska ibland. Fast det är förmätet av mig att kalla detta för fusk, när det egentligen bara är en genväg.
Nästa gång skall jag i varje fall göra en egen, röd currypasta enligt konstens alla regler. Men om det är någon som vill laga en enkel och god kvasi-thailändsk middag, så rekommenderar jag med varmt hjärta mina små fläskfärsbullar i röd curry och cocosmjölk.

Fläskfärsbullar i röd curry med cocosmjölk
500 gram fläskfärs
salt, vitpeppar
5 dl cocosmjölk (finns på tetra)
1 bukett broccoli, delad i små knippen
2 vitlöksklyftor, hackade
3 tjocka skivor ingefära
1 orange paprika, grovhackad
i squash, skuren i breda stavar
rapsolja eller annan neutral olja
2 msk Santa Maria röd currypasta
saften från 1 lime
1 msk fisksås
cashewnötter till serveringen

Krydda färsen med salt och vitpeppar och blanda den med 0,5 dl av cocosmjölken till en slät smet. Forma smeten med blöta händer till små köttbullar, och lägg dessa på en fuktad tallrik. Hetta upp rapsolja i en gjutjärnsstekpanna, och fräs bullarna helt snabbt runtom - om du så önskar, jag är helt övertygad om att detta moment går att hoppa över. Hetta upp ytterligare lite olja i en emaljerad gjutjärnsgryta, och fräs paprika, ingefära och vitlök helt lätt. Tillsätt squashen och fläskfärsbullarna. Häll över cocosmjölken, blandad med currypasta. Detta är inget måste, men jag föredrar att röra så lite som möjligt i grytan medan fläskfärsbullarna tillagas. Lägg på locket, höj temperaturen och låt koka på nedelvärme i fem minuter. Tillsätt sedan broccolibuketterna, samt limesaften och fislsåsen. Låt koka i ytterligare några minuter tills broccolin är så som du föredrar den - lätt spänstig eller mer välkokt.
Servera med ris och cashewnötter.

Det stora köttbulleskämtet

Är det dessa bullar som underlättar "livspusslet"?

Jag hittade den här fantastiska artikeln inne på Allt Om Barn-sajten. Det blir en del slösurfande när man, som jag, är i kräksjukekarantän. Med stigande irritation läste jag artikeln i fråga, som handlar om att sex barnfamiljer fått testa utbudet av färdiga köttbullar som finns i de flesta matbutiker.
Låt mig servera er följande häpnadsväckande citat ur texten i fråga:

"Kötthalten ligger generellt sett ganska högt, från 60 procent (Hemköp Lätt) till 74 procent (Coop)."

Ursäkta mig - men jag tycker faktiskt inte att 60-74% är en ganska hög kötthalt.

"För att kunna forma köttbullar krävs något som binder samman färsen. Hemma tillsätter vi ströbröd, havregryn, kokt potatis eller potatismjöl och kanske ett ägg. Industrin använder sig av detsamma men ibland också av potatisflingor (torkad potatis) som bindemedel. Det som kallas för potatisstärkelse är samma sak som potatismjöl medan tapiokastärkelse kommer från den tropiska roten med samma namn."

Nja - både ja och nej. Jag brukar faktiskt inte alltid tillsätta den typen av bindemedel. Det beror helt på vilken sorts köttbullar jag gör. Ofta tycker jag det räcker med ett ägg eller två, i synnerhet om köttbullarna skall serveras i tomatsås. Om det ska lagas smörgåsköttbullar, sådana vi har på julbordet, kan det vara på plats med lite rivet bröd.

Visst framkommer det kritik i artikeln i fråga, och visst informeras det om att köttbullarna innehåller ganska "några underligheter" som vi inte tillsätter hemma i köket (ett minst sagt märkligt ordval). Jag tycker ändå att tonen är på tok för välvillig i beskrivningen av dessa hos många barnfamiljer så populära helfabrikat.

"Flera av köttbullarna innehåller varken mjölk, laktos (vasslepulver), ägg eller gluten och är därmed bra alternativ för många allergiker. De flesta steks också i palmolja som sällan ger allergiska problem.
Visserligen suger köttbullarna nästan inte upp något alls av fettet de steks i, men för en allergiker kan det ändå vara bra att känna till att palmolja sällan ger allergi.
Däremot är konventionellt tillverkad palmolja sällan ett bra alternativ ur miljösynvinkel. Rapsolja, liksom förstås ekologisk palmolja, är bättre. Felix ekologiska köttbullar steks inte i något fett alls."

Det förefaller som artikelförfattaren inte direkt är någon påläst konsumentjournalist. I min värld är palmolja förkastligt. Jag har skrivit om det tidigare, här och här. Jag länkar återigen till den artikel som givit mig mest upplysningar och konkreta argument för varför man skall försöka undvika att köpa produkter som innehåller palmolja.
Argumentet för ekologisk palmolja är rent ut sagt naivt. Som det står att läsa här, bör sådan användas som drivmedel. Inte som matfett.
Och det där snacket om att köttbullarna nästan inte suger upp något av fettet de steks i - vad är det för strunt? Det är klart att de suger upp fett, i synnerhet ju mer bindemedel de innhåller.

Jag är inte ute efter att skuldbelägga de som väljer att köpa den här typen av helfabrikat. Det har även vi gjort, i synnerhet sommartid, fram till för något år sedan. Vi slutade, därför att vi vuxna helt enkelt inte tycker att färdiga köttbullar är särskilt goda. Vi började som så många andra läsa mer noggrant på förpackningar, och fick då veta vad köttbullarna innehåller. Och vi vägrar hamna i sitsen där barnen föredrar färdiga framför hemlagade.

Carbonara - himmel och helvete

vatten
grädde
kött av gris 7,2%
bacon 6,5%
vegetabilisk olja
modifierad stärkelse
ost 2,7%
salt
lök
arom (med bl. a sojasås, vete, jästextrakt)
smakförstärkare (mononatriumglutamat, dinatriuminosinat)
emulgeringsmedel (E452, E472e, E339)
socker
stabiliseringsmedel (xantangummi, guargummi)
vitlök
surhetsreglerande medel (natriumkarbonat)
glukossirap
färgämne (betakaroten)

Är det här carbonara? Ja, Knorr tycker det.
Och även alla de som köper Knorrs färdiga carbonarasås. Det faktum att det dessutom existerar carbonara i pulversåsmix från Knorr är inget mindre än en skam.

Jag skräder inte orden när det handlar om de läbbiga helfabrikaten. Keldas färdiga sås Carbonara Crush - vem köper egentligen en så motbjudande produkt? Hur står sig denna färdiga sås i jämförelse med Knorrs?

bog 3 %
salt
druvsocker
jästextrakter
rökextrakt
ostpulver (cheddar 4 %, parmesan 2 %)
modifierad stärkelse
vitlök
emulgeringsmedel (E452, E339, E472e)
salt
arom
svartpeppar
gurkmeja

Inte fullt lika läskig som Knorr, men likafullt en ganska otrevlig produkt. Kan man tänka sig, på Keldas egen hemsida står det att läsa att detta är en ostsås gjord på mjölk och grädde. Intressant, med tanke på bristen på båda dessa produkter i innehållsförteckningen.*

Tänk att något så skenbart oskyldigt som pasta carbonara väcker så starka reaktioner? Inte bara hos mig, skall tilläggas. Jag har varit runt och läst på många matbloggar och receptsiter, och känslorna har svallat höga när olika smaker och synpunkter ställts mot varandra.

Bacon, pancetta eller rökt sidfläsk?
Grädde - en nödvändighet, eller en styggelse?
Hela ägg, eller bara gulor?
Somliga vill ha purjolök (!).
Andra vill ha gröna ärtor (!?) till.

Låt mig genast bedyra att jag faktiskt, helt ärligt, inte bryr mig ett dugg om hur någon annan väljer att tillaga sin carbonara. Så länge den tillagas från grunden, struntar jag blankt i vilka ingredienserna någon annan föredrar.
(Låt oss inte ens gå närmare in på lunchrestaurangernas varianter på carbonara. Vad sägs om överkokt pasta av dålig kvalitet med stabbig béchamelsås, i vilken det simmar runt lök och några ynkliga bitar bacon - eller, ve och fasa, skinka!)

Nu är det säkert så att många är så vana vid de färdiga såserna, att deras smaklökar föredrar dessa. Risken att de läser det här är inte särskilt stor, men om så är fallet, skulle jag vilja berätta följande: Nu tycker säkert någon att det jag skriver andas snobbism. Låt oss enas om att det man behöver göra, oavsett vilken sås man föredrar - det är att sätta på pastavatten.
Medan vattnet kokar upp, finhackad man gul lök och bacon. Somliga vill ha vitlök; det avstår vi från.
Därefter lägger man i sin pasta i vattnet, och börjar fräsa lök och bacon i en gjutjärnsstekpanna.
Under tiden pastan kokar och stekpannan fräser, vispar man ihop äggulor, riven vällagrad parmesanost samt en generös skvätt grädde. Att sedan slunga den nykokta pastan med baconfräset och äggblandningen, och strö på mer parmesan och nystött svartpeppar - det är inte direkt så att man behöver gå en matlagningskurs för att ro iland det hela - eller hur?
Om inte det här är snabbmat, då vet jag inte vad snabbmat är.

Min mans carbonara - en receptidé**
2 normalstora gula lökar, finhackade
2 paket bacon á 150 gram styck, finhackade
6 äggulor
2 dl finriven parmesanost
1 dl vispgrädde
flingsalt och nystött svartpeppar
500 gram papardelle (jo, det är jättegott till carbonara - tro oss)

mer parmesan och svartpeppar till serveringen

* Edit 090323: Det framgår på själva den fysiska Kelda-förpackningen att mjölk och grädde ingår, däremot inte hur många procent.
**Se i kommentarerna; min man hade några tillägg med avseende på själva tillagningen.

Kardemummaglass to die for och filorullar med äpple, sultanarussin, valnötter, honung och kanel

Jag råkar vara gift med en fantastisk, underbar man. Det är bara det att han verkligen inte gillar paj.
Detta var upprinnelsen till att jag, för första gången, nu testat att arbeta med filodeg. Jag har givetvis ätit det många gånger tidigare, men det har inte letat sig in i vårt kök förrän jag kom på att jag ville ha ett riktigt läcker, frasigt och sött tillbehör till den kardemummaglass jag njutningsfullt planerade.
Ja, jag var tvärsäker på att glassen skulle bli en riktig succé, och exakt så läcker som jag föreställde mig den. Jag ber att få påpeka att det var inte ett skrivfel ovan - filoknytena var tillbehör till glassen, inte tvärtom.

Såsom nybörjare gjorde jag misstaget att rulla in fyllningen i lite för många lager deg. Resultatet blev detta till trots mycket välsmakande, men nästa gång skall jag bara använda hälften så mycket deg.
Jag beskriver därför tillagningen utifrån hur jag borde gjort, och hur jag fortsättningsvis kommer att göra.
Men - vi börjar så klart med det viktigaste:

Kardemummaglass

3 dl grädde
3 dl gammaldags mjölk
2 krm ekologiskt vaniljpulver
1 tsk kardemummakärnor, nystötta
5 äggulor
1,5 dl råsocker

Hetta upp grädde och mjölk med vaniljpulvret och kardemumman. Vispa äggulorna och sockret riktigt pösigt. Häll den heta gräddmjölken över äggvispet under omrörning.
För tillbaka blandningen i kastrullen, och värm på under uppsikt och konstant omrörning. Häll sedan tillbaka blandningen i bunken igen, låt svalna, och förvara den därefter i kylskåp i ett par timmar - eller, så klart, helst över natten.
Ställ in en form i frysen. Sila av kardemumakärnorna, och häll sedan glassmeten i glassmaskinen. Kör smeten i maskinen, häll den i den förkylda formen och låtden sedan stå ett par timmar i frysen innan det är dags att äta glassen.
Som sagt- detta är en makalöst läcker glass; ett klokrent tillbehör till bärpajer - eller, helt enkelt, till allt som man vanligtvis serverar med standardtillbehöret vaniljsås.

Filorullar med äpple, sultanarussin,
valnötter, honung och kanel
0,5 paket Phillsbury filodeg
cirka 75 gram smält smör
2 medelstora Aroma-äpplen, skalade och rivna
1 dl sultanarussin
1 dl valnötter, hackade
3-4 msk flytande honung
1 tsk kanel

Tina filodegen efter anvisningarna på paketet. Sätt ugnen på 200 grader. Blanda rivet äpple med russin, hackade valnötter, honung och kanel.
Lägg ut första filodegstycker på ett bakplåtspapper. Dela stycket i två delar. pensla första lagret deg med smält smör, lägg på ytterligare två lager och pensla mellan dem sam t på det sista lagret.
Lägg på hälften av äppelröran, vik degen över röran och vik därefter över sidorna (tänk på hur vårrullar är vikta). Det viks ganska bra beskrivning av detta även på degpaketet. Rulla ihop filorullen och lägg den på en plåt med bakplåtspapper, med skarven nedåt. Upprepa proceduren med ytterligare en rulle. Bred smält smör över rullarna, och sätt in dem i mitten av ugnen. Grädda dem i 10-12 miuter eller tills de är gyllenbruna. Det är lämpligt att ta ut glassen ur frysen i samband med att man sätter in plåten i ugnen.
Låt rullarna svalna på plåten i 5 minuter. Skär upp dem till snygga bitar och servera med en kula kardemummaglass.

Det var verkligen roligt att pröva något nytt. Jag tror att jag kommer experimentera med filodeg mycket snart igen.
Beskrivningen ovan är som sagt en korrigering av hur jag gick till väga - jag beskriver hur jag borde gjort, utifrån de erfarenheter jag drog av detta första möte med degen i fråga.
Avslutningsvis kan jag bara säga att det var betydligt lättare än jag hade förväntat mig. Om någon som läser här har mer rutin, och kan vägleda mig ytterligare, så tar jag gärna emot råd och tips!

Kycklingfajitas med två sorters salsa - och guacamole

Vi är inte någon taco-familj. Har aldrig varit. Inte av någon sorts förmäten snobbism, utan helt enkelt för att vi äter andra saker. Vi gör gärna bean burritos, eller dessa svenne-mexikanska kycklingfajitas.

Två sorters salsa är ett sådant lyft för rätten att jag abslout måste rekommendera dem. Jag vet så väl att det egentligen är helt fel säsong, men i bland behöver man en sådan här måltid mitt i vintern.
faktum är att vi åt dessa burritos ett par dagar innan julafton. Det smakade hur bra som helst da´n före da´n för da´n - och det smakar lika gott i januari.
Om man inte hittar mango som verkar någorlunda mogen, kan jag rekommendera ICA's frusta mangotärningar. De är inte fantastiska, men funkar mycket bra en sådan här gång.

Chef Paul Prudhommes Fajita Magic är ett kapitel för sig. Det är en av de få kryddmixer man hittar hemma hos mig, men jag vill absolut inte vara utan den. Utöver att vare sig innehålla smakförstärkare eller konserveringsmedel, så är den en fantastisk smaksättare till den här typen av rätter. Jag kan bara varmt rekommendera er att pröva själva.

Kycklingfajitas
Kyckling:
1 kilo kycklingfilé
Smör eller neutral olja tillstekning
Chef Paul Prudhommes Fajita Magic efter smak
saften från 0,5 lime

(Det känns nästan löjligt att skriva ned tillagningsbeskrivning på detta, men låt gå.)Strimla kycklingfiléerna; inte alltför smått. Hetta upp smör eller olja i en gjutjärnsstekpanna. Bryn kycklingbitarna, och krydda med Fajita Magic när de börjat ta färg. Pressa limesaften över kycklingen precis innan den skall serveras.

Röd salsa
1 paket coctailtomater (250-300 gram)
1 liten röd paprika
1 liten burk konserverad majs
2 salladslökar
1 liten vitlöksklyfta, riven
0,5 gurka
Cholula hot sauce efter smak
saften från 1 lime
flingsalt

Dela coctailtomaterna i kvartar. Skär paprikan smått. Skala, kärna ur och tärna gurkan. Finhacka salladslökarna, och riv vitlöken. Blanda altsamman med den avrunna burkmajsen; pressa limesaft över, och smaksätt med Cholula hot sauce och flingsalt.
Låt stå en 20-30 minuter och ta smak.

Gul salsa
1 paket ICA mangotärningar (250 gram)
1 syrligt, grönt äpple
2 salladslökar
saften från 0,5 lime
flingsalt
1-2 matskedar cocosflingor

Skala äpplet och tärna det fint. Finhacka salladslökarna. Blanda alltsamman med mangotärningarna, och pressa limesaften över. Smaka av med flingsalt, och blanda ned cocosaen precis sinnan salsan skall serveras.

Guacamole
2 mogna avokado
1 liten vitlöksklyfta, tiven
limesaft och flingsalt efter smak

Ja, vad skall jag säga? Alla har ju sitt sätt att göra guacamole. Vad som är autentiskt eller ej ger jag mig int ens in på att undersöka - men så här gör jag: jag finhackad två avokado på en skärbräde, tills jag fått en mjuk, kornig massa. Den skrapar jag över i en skål, och smaksätter med limesaft, vitlök och flingsalt.
Så var det med det.

Vi äter detta tillsammans med gräddfil och Santa Maria Wholegrain Tortillas. Senast vi åt denna rätt hade jag även köpt ICA's ekologiska tortillachips, och det var då jag upptäckte palmolja som en av ingredienserna.
Nästa gång skall jag i stället se vad Santa Marias Organic Tortilla Chips kan tänkas innehålla.

Det var veckans sista kycklingrecept. Få se när det kommer en temavecka nästa gång.
Det var inte direkt något jag planerat långt i förväg.
Jag råkade bara ha ett par bra recept på lut, och på den vägen var det.

Bean burritos

Jag må vara fördomsfull, men det där med tacos har jag ärligt talat aldrig begripit mig på. Det är en så vanligt förekommande måltid, och så många människors favoriträtt - så mycket vet jag. Men, ärligt talat - hårda, friterade skal som man skall fylla och sedan försöka äta?

Satsa på burritos i stället. Eller varför inte kycklingfajitas? Fast, det får det bli en annan gång

I kväll vill jag berätta om vad vi åt till middag i lördags. En av våra favoriter, och nästan så nära helfabrikat som man kommer i det här hemmet. Visst är det någon sorts snabbmat, även fast det tar sin lilla stund att hacka ihop den goda salsan, som är så avgörande för den här rätten.

Bean burritos
Bönröra
knappt 500 gram kidneybönor
2/3 burk Santa Chunky Salsa Medium
olivolja

Salsa
3 tomater
1 gul paprika
1 orange eller röd paprika
1 liten burk konserverad majs
2 salladslökar
1 lime
1 vitlöksklyfta
några stänk Cholula hot sauce
flingsalt

Serveras med Santa Maria stora majstortillas, gräddfil, Santa Maria Chunky Salsa, Cholula hot sauce

Hetta upp olivolja i en stekpanna. Häll av vätskan från de konserverade bönorna och skölj av dem. Häll ned dem i stekpannan, rör runt bland dem och låt dem bli varma. Mosa dem därefter med en potatisstöt. Häll över 2/3 burk Santa Maria Chunky Salsa, mosa ned den i bönorna så att det blandas ordentligt. Det var böngeggan, det!
Dela tomaterna och skär bort kärnorna och den där läbbiga lilla saken där skaftet suttit fast (vad den nu kallas). Skär sedan tomatköttet i små kuber. Rensa paprikorna från deras kärnhus, strimla dem och dela strimlorna i små bitar. Skär salladslöken i ytterst tunna ringar. Riv vitlöken. Blanda sedan tomatkuber, paprikabitar, lökringar, vitlöksriv och majs. Pressa över saften av en lime, smula över lite flingsalt och stänk över Cholula hot sauce efter smak. Låt gärna salsan stå en halvtimma innan den skall ätas, så växer smaken. Men - står den för länge, blir den bara vattnig!

Fyll sedan din majstortilla med bönröra, din hemgjorda salsa, Santa Maria-salsa, gräddfil och kanske lite extra Cholula hot sauce, för den som så önskar. Vik ihop den efter alla konstens regler, och njut!