Alla hönsen hemma - och färska ägg i köket

För några veckor sedan kom min goda vän Anna Billing ut med sin första bok, med det iögonfallande namnet Alla hönsen hemma - och färska ägg i köket. Anna är matskribent och syns oftast i Mat & Vänner eller Äkta Mat, och vi har haft kontakt sedan mina tidiga matbloggardagar, då Anna återfanns på Skånska Skafferiet/Taffel.se. Jag har länge räknat Anna som en av mina främsta inspiratörer.

Säkert kan ni föreställa er hur kul och hedrande det var att få tjuvkika i boken inan den ens gått i tryck, och redan då blev jag vansinnigt inspirerad av såväl recept, som av bilder och text. Att jag dessutom träffat Anas höns, det gör inte saken sämre.

Alla hönsen hemma är inte enbart en kokbok, det är en bok om konsten att ha höns utan att vara binds och utan att bo mitt ute på landet. Boken delger fakta om hönsskötsel, om raser och om hönsens kynne och vanor. Läsaren får följa med på Annas resa, från de första tankarna på höns, till de praktiska förberedelserna, med- och motgångar samt vardagslivet med höns som både äggproducenter och medlemmar av familjen.

Recepten är en skön blandning av gamla klassiker i ny tappning, och för mig helt nya och lockande rätter. Just förmågan att ge klassiska rätter en ny twist, utan att det känns sökt eller onödigt tillkrånglat, är i mitt tycke en av dina starkaste sidor, Anna! Jag har hittills bara testat två frukostrecept, galetter och pannkakor i en ny tappning. Båda föll hela familjen i smaken, och jag har redan en lista på recept jag kommer pröva inom en snar framtid.

Så här inför påsk kan jag lova er att ni kan finna all tänkbar läcker inspiration på temat ägg i Annas snygga bok, och jag kan dessutom lova er att den är lika läsvärd som den är receptstinn. Finns såklart både på Bokus och på AdLibris.

Årets bästa grillbok kommer från Bon Appétit

Kokboksfloden är som en aldrig sinande, stritt strömmande älv. Eller som en syndaflod; lite beroende på hus cynisk man känner sig och hur provocerad man låter sig bli av att kända ansikten och slätstrukna recept skåpar ut verklig kompetens och gediget arbete.

Nu är det som det är. Kreti och pleti bland kändisarna frontar kok- och livsstilsböcker, och det är något man bara måste lära sig att leva med. Mitt upp i allt detta är det en ren fröjd att det också ges ut riktigt bra, ja, rent ut sagt strålande bra kokböcker.

Den amerikanska mattidningen Bon Appetít har förgyllt vår vinter och vår, och nu kommer denna grillbok, The Grilling Book - the ultimate guide from Bon Appétit , förgylla vår grillsommar. Sannolikt även en bra bit in på hösten - märk mina ord.

V har hittills prövat två recept ur denna bok med strålande resultat, och vi har mentalt bokmärkt ytterligare ett lockande dussin.

Kort sagt: om du tycker om att grilla (på riktigt) och söker trevlig läsning och receptinspiration, så tveka inte. Klicka hem den redan i kväll. Ynka 274 kronor - det är minst sagt prisvärt. Närmast ett fynd, i mitt tycke.

Min man säger att det bästa med boken är att den är utformad som en lärobok i grillning. I sig oerhört sympatiskt, inte sant?

Inspiration från Kokbokshyllan: Alexandra Zazzis gnocchi med Smaskens mustiga, gräddiga tomatsås

Jag blev tillfrågad om jag ville pröva, och om jag så önskade även omtolka, ett recept ur appen Kokbokshyllan. Detta kändes som en självklar sak att testa, då jag är i en fas då jag verkligen behöver all inspiration jag bara kan få.

När jag bläddrade igenom Alexandra Zazzis recept påmindes jag om hur längesedan det var jag lagade gnocchi. De färska gnocchi man kan köpa i butik gör mig besviken. Jag köper dem några gånger om året; frågan är varför, då jag aldrig är riktigt nöjd. Mitt val ur Kokbokshyllan var således enkelt.

Faktum är att jag tror att jag inte gjort gnocchi sedan innan jag började matblogga. Med andra ord - på tiden att ta sig i kragen och skrida till verket. Det är ju verkligen inte svårt, bara en smula tidsödande. Dock inte mer avskräckande tidsödande än att jag ställde mig och lagade denna rätt en vanlig onsdagskväll.

Visserligen blev middagen ovanligt sen även för att vara hemma hos oss, då vi inte satte oss till bords förrän framåt åtta men - det var värt besväret, i alla avseenden.

Sådan här enkel mat är det som gör mig mest ödmjuk inför vad det de facto innebär att laga från grunden med enkla ingredienser. Detta är billig mat, vällagad mat, genuin mat. Så välsmakande, så mustig och samtidigt så okomplicerad. Gnocchi - ja, potatis, ägg och durumvetemjöl. Tomatsåsen fick extra djup av soffritto, chili och lagerblad samt en mjuk avrundning av grädde.

Så vansinnigt gott. Gnocchi lätta som små moln. Varför har jag inte gjort detta på så länge? Så dumt av mig.

Alexandra Zazzis gnocchi
800 gram mjölig potatis
2 tsk olivolja
2 krm salt
1 ägg
275 gram durumvetemjöl
1. Koka potatisarna med skalet på tills de är mjuka.
2. Dela de varma potatisarna, lägg dem med snittytorna nedåt och pressa ned i en rymlig skål genom potatispress.
3. Häll över olivolja, tillsätt salt och uppvispat ägg och arbeta därefter ned mjölet i omgångar. Lite mjöl blir över till att hantera degen. Degen ska vara smidig och inte kladdig.
4. Rulla ut degen, skär i cirka 2 cm breda bitar och tryck mönster med en gaffel (eventuellt doppad i mjöl) om så önskas.
5. Koka gnocchi i saltat vatten tills de flyter upp till ytan.

Smaskens mustiga, gräddiga tomatsås
1 liten morot
1 liten gul lök
1 selleristjälk
3 vitlöksklyftor
0,5 dl vitt vin
4 msk olivolja
0,5 tsk chili flakes
2 burkar krossade tomater av god kvalitet
salt och svartpeppar
0,5 tsk rörsocker strö
1 dl vispgrädde

1. Skala och dela alla grönsaker. Lägg dem i en mixer och finfördela.
2. Hetta upp olivoljan i en rymlig kastrull. Fräs grönsakshacket på medelvärme tills det mjuknat.
3. Tillsätt vitt vin och chiliflakes. Låt vinet koka in.
4. Häll i tomatkonserverna. Krydda med salt och peppar, och tillsätt rörsocker.
5. Låt tomatsåsen koka ihop på medelvärme i cirka 30 minuter. Tillsätt grädden mot slitet, när såsen tjocknat ordentligt. Smaka av med mer salt och svartpeppar om det behövs.

Servera gnocchi med tomatsåsen, parmesanost och gärna några drag med svartpepparkvarnen. I mitt tycke är detta, i all enkelhet, är detta något av det lyxigaste och godaste man kan äta.

Chili Pork Spareribs - första försöket

Här har vi originalet, fotat ur Ken Homs Complete Chinese Cookbook.

Här har ni min egen version.

Jag lät mig återigen inspireras av Ken Homs Complete Chinese Cokbook i början av förra veckan. Valet föll på det frestande receptet Chili Pork Spareribs, detta trots att en sannolikt mycket viktig ingrediens saknades i vårt skafferi, närmare bestämt whole yellow bean sause. Detta är en fermenterad produkt tillverkad av gula sojabönor, som garanterat hade givit rätten en helt annan smak än den smak jag lyckades skapa. Nu var detta inte något som hindrade mig. Jag ersatte den helt fräckt (eller ska jag kanske snarare säga att jag improviserade?) med två andra ingredienser, nämligen rostad, mortlad sechuanpeppar och färsk ingefära.

I en iver att följa recept gjorde jag i övrigt allt så likt det bara gick originalet. De avvikelser som trots allt skedde skyller jag på lättja. Jag orkade inte stå och yxa isär revbenen - i stället skar jag bort köttet från benen. Detta gjorde jag fullt medveten om att det skulle komma att påverka det slutliga resultatet. Jag är övertygad om att det bästa och saftigaste sättet att tillaga Chili Pork Spareribs är att göra som Ken Hom säger. Nästa gång ska jag vara mer renlärig; ja, åtminstone i detta avseende.

Att fritera fläsket innan det ska koka i sin sås och slutligen tillagas i ugn - vad ska det vara bra för? det vet jag inte, men jag gjorde det likafullt. Fläsket friterades, och det doftade gott. Väldigt gott. Såsen som puttrade i kastrullen doftade även den mycket gott. Förväntningarna höjdes fortlöpande under detta mitt matlagningsäventyr, ev vanlig måndagskväll i januari.

Resultatet blev väldigt gott, men kunde varit ännu saftigare. Kanske är jag lite långlagnings-skadad när det kommer till fläskkött? Jag kommer definitivt laga detta igen, men då tror jag som jag nämnde ovan att jag finstyckar (om man nu får lov att kalla det så) enligt Ken Homs instruktioner, och kanske vill jag egentligen helst av allt pröva att först brässera fläsket i såsen och därefter slänga det på grillen. Jag ber att få återkomma i ämnet vid lämpligt tillfälle.

Chili Pork Spareribs, inspirerade av Ken Hom (första försöket)
Såsen serverade jag faktiskt som tillbehör, och den blev mycket uppskattad. Ken Hom skriver själv att man kan frysa in den och återanvända den nästa gång man ska laga rätten i fråga. Jag följde hans exempel. Såsen blev riklig, och alldeles för god för att slänga.

cirka 2 kilo tjocka revben av gris, urbenade och skurna i mindre bitar
8 dl-1 liter neutral olja till fritering

Sås
1 liter kycklingbuljong
0,75 dl Chili Bean Sauce
1 dl torr sherry eller risvin
0,5 dl mörk kinesisk soja
0,5 dl ljus kinesisk soja
5 vitlöksklyftor, rivna
4 salladslökar, finhackade
2 tsk rostad, mortlad sechuanpeppar
2 msk riven ingefära 0,5 dl hoisinsås
2 msk Maizena + 4 msk vatten

finstrimlad salladslök till dekoration

1. Blanda alla ingredienser till såsen i en rymlig kastrull. Tänk på att fläsket ska få plats.
2. Ge såsen ett uppkok, blanda i Maizena, och låt den därefter stå och småputtra.
3. Hetta upp oljan i en lämplig kastrull eller gryta. Jag använder själv en liten emaljerad gjutjärnsgryta, och tycker det fungerar bra.
4. Fritera en grabbnäve av fläsket åt gången. Tag upp dem ur kastrullen när de fått vacker färg. LÅt rinna av på hushållspapper, och blande sedan ned dem i såsen.
5. Låt fläsket puttra i såsen i uppemot 40 minuter. Sätt under tiden ugnen på 175 grader.
6. Lägg fläsket på et galler, pensla med mer sås, och tillaga i 10-15 minuter. Vänd efter halva tiden, och pensla med mer sås.

Lägg upp fläsket i en skål, och dekorera med finstrimlad salladslök - det blir snyggare så. Vi serverade fläsket med jasminris och den goda såsen.

Friterade wontons med sötsur sås

Förra lördagen lagade vi inte bara sichuan dumplings, utan även friterade wontons, fyllda med fläskfärs och räkor. Jag köpte för andra gången i mitt liv jätteräkor, de MSC-märkta som finns på Hemköp.

Vi blev lika nöjda med resultatet av detta recept som vi blev med våra sichuan dumplings. Dessa friterade wontons var helt enkelt ljuvliga. Sen sötsura dipsåsen var helt enkelt urgod.

Det gällde dock att arbeta snabbt, när det väl var dags att fördela fyllningen på wonton-plattorna och nypa ihop dem. Jag var lite fundersam kring hur de skulle bete sig när de friterades, men min oro visade sig helt obefogad.

Det är längesedan jag kände mig så barnsligt nöjd med något jag åstadkommit i köket. Att pröva något nytt, något som inte liknade något jag tidigare lagat - det borde jag helt enkelt göra oftare.

Att våra barn dessutom gillade måltiden gjorde inte upplevelsen mindre trevlig. Lite pilligt, lite tidsödande, men definitivt värt besväret.

Behöver jag säga att jag varmt rekommenderar denna kokbok? Tack än en gång för tipset, Sara.

Friterade wontons med sötsur sås
Sötsur sås
1,5 dl vaten
2 msk rörsocker strö
3 msk risvinäger
3 msk tomatpuré
salt
0,5 tsk vitpeppar
1 tsk Maizena, blandad med 2 tsk vatten

1. Blanda alla ingredienser utom Maizena i en kastrull. 2. Koka upp, blanda i Maizenan och låt småputtra i en minut.
3. Ställ åtsidan, låt svalna och förvara i kylskåp.

Fyllning
200 gr skalade, råa räkor (1 påse kungsräkor från Hemköp)
100 gram 20% fet fläskfärs
1,5 tsk flingsalt
salt
svartpeppar
3 msk finhackad vårlök
2 tsk torr sherry eller risvin
0,5 tsk rörsocker strö
1,5 tsk sesamolja
1 äggvita, lättvispad

250 gr wonton-plattor
8 dl neutral olja till fritering

1. Finhacka räkorna, lägg dem i en skål och blanda dem väl med fläskfärsen. Tillsätt salt och dra några drag med svartpepparkvarnen.
2. Tillsätt övriga ingredienser.
3. Fördela rågade matskedar av fyllningen på wonton-plattor.
4. Lägg en plata med fyllning på i handflatan, fukta kanterna på plattan med vatten, och nyp sedan med blöta fingrar ihop plattan till ett knyte.
5. Hetta upp olja i en kastrull. Fritera fem-sex wontons åt gången. LÅt dem rina av på hushållspapper.
6. Servera med den sötsura såsen.

Sichuan dumplings med kryddstark sås - inspiration från Ken Hom

De bästa dumplings jag någonsin ätit åt jag på restaurang Yauatcha i London. Jag erkänner utan omsvep att den måltid jag och min man avnjöt där är den första och hittills enda i mitt liv som fått mig att faktiskt gråta. Det var så obeskrivligt gott att ögonen tårades.

När vi i lördags lagade dumplings och friterade wonton grät jag inte, men jag kunde däremot konstatera att dessa hemlagade läckerheter klådde allt i denna väg som jag hittills jag ätit i Sverige: det blev helt enkelt sällsynt lyckat.

Det enda med dessa dumplings som är svårt, det är att wonton-plattorna torkar ganska snabbt. Man måste hålla ett högt tempo när man fyller och formar dumplings. Bortsett från detta är det egentligen inte några större konstigheter. Det krävdes ett kompletterande besök til en asiatisk butik, men det var också allt.

Kokboken som receptet kommer från är Complete Chinese Cookbook av Ken Hom, som jag gav min man i julklapp. Att jag upptäckte boken i fråga har jag en annan bloggare att tacka för, närmare bestämt fantastiska Sara, som inte är en renodlad matbloggare, men som oerhört förtjänstfullt bloggar om bland annat mat.

Boken är oerhört inspirerande, och jag måste konstatera att de två första recepten vi prövat var så lyckade att mina förväntningar på resterande recept är minst sagt höga. Givetvis måste jag därför dela med mig av vår tolkning av receptet i fråga.

Sichuan dumplings med kryddstark sås
Kryddstark sås
1 tsk jordnötsolja
2 tsk chiliolja
1 tsk vitlök, finhackad
2 msk finhackad vårlök
2 tsk rostade och mortlade sechuanpepparkorn
3 msk sesampasta
2 msk mörk soja
1 msk socker
2 tsk chilibönpuré
8 dl kycklingbuljong

1. Hetta upp jordnötsolja och chiliolja i en traktörpanna. Tillsätt vitlök och vårlök och fräs hastigt i knappt en halv minut under omrörning.
2. Häll över övriga ingredienser och låt koka ihop under fem minuter.
3. Häll såsen i en skål och låt svalna. Förvara i kylskåp.

Fyllning
25 gram torkade kinesiska svarta champinjoner
400 gram fet fläskfärs (20%)
4 msk finhackad vårlök
1 äggvita
1 matsked Maizena
2 tsk sesamolja
salt och svartpeppar

225 gram wonton-plattor

1. Lägg ungefär en struken matsked fyllning på varje wonton-platta. Fukta kanterna, och nyp sedan ihop plattan med fuktiga fingrar till ett litet knyte.
2. Koka upp vatten i en rymlig kastrull. Pochera en näve dumplings i taget i cirka 3 minuter, tills de flyter upp till ytan. Rör om försiktigt medan de tillagas, så att de inte fastnar i botten av kastrullen.

Vinn kokboken "Sveriges Godaste Mat" - i samarbete med Årets Kock

I samarbete med Årets Kock har jag fått möjlighet att lotta ut två exemplar av kokboken Sveriges Godaste Mat. Detta är en på alla sätt fantastiskt trevlig kokbok, som vem som helst kan bli inspirerad av, där recepten kommer från tidigare vinnare av Årets Kock, med andra ord de flesta av de mest prominenta svenska kockarna.

Om du vill vara med och tävla, måste du svara på följande frågor:

1. Vilket år startade tävlingen Årets Kock?
2. Vilka drog igång detta mästerskap i professionell matlagning? 3. Vem i den nuvarande juryn i tävlingen Årets Kock har suttit med längst?

Maila svaren till annika.ingemarsson@gmail.com senast söndag 25 november, så drar jag två vinnare (bland de som svarat rätt, eller som svarat rätt på flest frågor). Dessa meddelas via mail och offentliggörs här på bloggen senast måndag 26 november.

Härliga tider - Bloggreceptboken som App

I dag släpps Bloggreceptboken som APP, eller åtminstone iPad- och mobilvänligt App-liknande format, med ännu fler fina recept, samt artiklar och inspiration.

Tanken är att Appen kommer uppdateras med jämna mellanrum. Jag känner spontant att detta är något av det roligaste i matbloggsammanhang som hänt på mycket länge.

(Om någon av er mot förmodag skulle ha missat vad Bloggreceptboken ursprungligen var, så kika här.)

Tveka inte att ladda ned denna guldgruva av snabba, goda recept på enkel mat som går att laga för att förgylla vilken måltid som helst; med eller utan gäster, till vardag lika väl som till fest.

Ha en riktig trevlig helg - det tänker jag själv ha; en helg full av mat och vila.

Oheliga köttbullar, och barnarbete i köket

Vår äldste son har börjat uttrycka att han gärna vill vara med och laga mat. När han visar intresse, vill jag kunna erbjuda honom recept som är av den karaktären att han i stor utsträckning kan klara sig med mig som rådgivare och hantlangare.

Anne på Annes Food twittrade för någon månad sedan om kokboken David Batras inte så tråkiga indiska mat. Då indisk mat är något vår äldste son gillar, började jag fundera på om inte något recept från just den kokboken kunde vara passande för honom?

Flera recept fanns att tillgå via Svd/Tasteline, och valet föll på oheliga köttbullar. Detta visade sig vara ett riktigt lyckokast. Det blev fantastiskt gott, och var precis rätt svårighetsgrad för vår son. Faktum är att det blev så gott att vi lagade rätten igen, bara en dryg vecka senare. Nu funderar jag på att köpa kokboken till sonen i julklapp.

David Batras oheliga köttbullar
3 msk ströbröd
1 dl mjölk
1,5 tsk malen spiskummin
1 vitlöksklyfta, riven
0,5 msk färsk ingefära, riven
500 gram nötfärs
1,5 tsk salt
3 msk smör
1 dl vatten
2 dl grädde
1 st kanelstångv 1 krm cayennepeppar
0,5 tsk koriander, malen
0,5 tsk gurkmeja
salt och nymalen svartpeppar
1 kruka koriander
(rörsocker strö efter smak)
0,5 dl rostade cocosflingor (flagad mandel i originalreceptet)

1. Blanda ströbröd, mjölk och kryddor i en bunke. Låt blandningen svälla några minuter. 2. Tillsätt nötfärs och salt och blanda med händerna till en smidig smet. 3. Forma färsblandningen till generösa köttbullar. Hetta upp smör i en vid emaljerad gjutjärnsgryta eller traktörpanna. Stek köttbullarna cirka 5 minuter.
4. Häll i vatten, grädde, kanelstång, cayenne, koriander och gurkmeja i stekpannan. Låt alltsamman småkoka i tio minuter. Smaka av med aalt och svartpeppar (och eventuellt en nypa rörsocker strö).
5. Strö över någon matsked av de rostade cocosflingorna och lite av koriandern innan serveringen, och låt sedan var och en ta för sig mer efter tycke och smak.
6. basmatiris är givetvis det självklara tillbehöret.

Afternon Tea - en trevlig bagatell

Jag fick denna bok hemskickad för en dryg månad sedan. Jag är rätt så övertygad om att de lättsamt hållna texterna kan tilltala en stor publik. Utbudet av böcker på detta tema förefaller ganska stort, däremot inte böcker på svenska. De två äldsta barnen blev genast förtjusta vid åsynen av boken, och jag insåg att konceptet Afternoon Tea helt klart tilltalar personer i alla åldrar. Det handlar i grund och botten om en sorts fika med substans - i brist på bättre ordval.

Boken är riktigt ögongodis för världsfrånvända anglofiler, och boken innehåller en mängd riktigt trevliga recept. Bland annat hittade jag nästan längst bak i boken en chokladtårta som jag garanterat kommer provbaka. Om inte förr, så blir det sannolikt när vår chokladälskande äldste son fyller tio år. Jag kan knappast annat än älska ett recept på en chokladtårta vid namn Heavy Chocolate Cake, som innehåller såväl ljust muscovadosocker som kaffe; utöver rent perversa mängder choklad, givetvis.

Boken är helt enkelt en trevlig bagatell, som jag är övertygad om att vi kommer inspireras av i höst.

Höstens inspiration är av nygammalt slag

Vår gode vän P visade mig för en dryg månad sedan två böcker han hittat (och fyndat) på Bokbörsen. För de av er som inte känner till Bokbörsen så kan jag berätta att det är en våt dröm för en gammal antikvariatsnörd som jag själv. Jag har köpt en hel del böcker där de senaste åren, men inte några kokböcker. Det vill säga, inte förrän jag såg de två böcker P hade köpt, och kände att jag också ville äga dem.

Böckerna i fråga har ett par år på nacken. De kom ut på den tiden då en kokbok vara väldigt långt ifrån vad dagens kokböcker är. Ytterst få eller als inga bilder, och relativt tät text. Ingen coffeetable book, ingen visuell matporr - tvärtom. Däremot är böckerna fulla av härliga recept. Inte så värst moderna eller spektakulära, men oerhört lockande - och, inte minst, mängder av recept som går att anpassa till CrockPot.

Jag tror att vp CrockPot kommer rädda hösten. Två långlagade måtider i veckan, minst, så förenklas vardagslogistiken avsevärt. Det är inte konstigare än så.

Den första boken är, som ni ser, Det klassiska franska köket.

Den andra boken, med den tjusiga framsidan, har titeln Det franska lantköket.

Nu återstår bara att se vilka recept från dessa böcker som först kommer tillagas av mig. Tack än en gång, P, för tipsen.

Jakt på inspiration - kyckling med rosmarin, purjolök, vitlök och senap

Vi såg med stor behållning på Jamie Oliver's "30 minute meals" när serien gick på TV. Även om jag har svårt att tro att de flesta av oss klarar av att hålla hans tempo, så var programmen bevis på att man med framförhållning och smarta knep i köket kan skapa riktigt vällagad mat på ganska kort tid.

Kokboken som åtföljde TV-serien införskaffade vi ganska så omgående, men för egen del har jag inte botaniserat i den. Det blir alldeles för lätt så, vad mig anbelangar. Jag tycker inte tiden räcker till; har en hög med olästa kokböcker, som jag både vill och borde plöja mig igenom, men vet bara inte när det ska bli av.

Som tur är har jag inte ensamrätt på kökstjänst här hemma. Min man satt och bläddrade i boken i helgen, och hittade ett kycklingrecept som vi modifierade efter vår smak. Resultatet blev riktigt bra - en smakrik kyckling i krämig senapssås som föll både oss, våra barn och en gästande kamrat i smaken.

Jag blev riktigt inspirerad, och funderar nu på att kanske, kanske ge mig på att laga ur kokboken med jämna mellanrum. Många menyer känns väldigt lockande utifrån konceptet "Fredagsmat". Det återstår att se om detta blir mer än enbart en trevlig tanke.

Kyckling med rosmarin, purjolök och senap
Mängden rosmarin, purjo och senap reglerar du givetvis efter egen smak. Såsen sväljer dock mer av både rosmarin och senap n man kan tro, så bli inte avskräckt av receptets mängdangivelser.

1 kilo kycklinglårfiléer
4 tsk Colemans senapspulver
smör och olivolja
1,5 msk finhackad rosmarin
1 linen purjolök, finhackad
4 vitlöksklyftor, rivna 1 dl vitt vin
3-4 msk grovkornig dijonsenap
1,5 dl vispgrädde
0,5 msk rörsocker strö
flingsalt, nymald svartpeppar

1. Putsa och dela kycklinglårfiléerna.
2. Lägg dem i en bunke, pudra över senapspulvret och blanda så att det fördelar sig så jämnt som möjligt över filéerna.
3. Hetta upp smör och olivolja i en emaljerad stegryta, och bryn kycklingfiléerna i omgångar.
4. Lägg tillbaka all kyckling i grytan. Tillsätt eventuellt lite mer smör. Blanda i purjo, rosmarin och vitlök, och fräs försiktigt tillsammans med kycklingen.
5. Häll över vinet, strö över sockret, lägg på ett lock och låt puttra i tio minuter.
6. Häll i grädden och senapen, och låt puttra i ytterligare fem minuter utan lock. Smaka av med flingsalt och svartpeppar.

Kycklingfrikassé med vinäger, timjan och kapris

Kvällsljusets sista suck? Inte ännu, men snart. Varje höst drabbas jag av samma känsla av panik. Jag är ohjälpligt hänvisad till kvällar och helger, för att fotografera maten jag lagar.

Ännu en frikassé; den andra under samma vecka? Ja, absolut. Om inte detta är en familjeklassiker, så vet jag inte vad en sådan ska sägas vara. Hela familjen delar samma faiblesse för denna rätt. Ursprungsrecepet kommer från kokboken "Medelhavsmat för svenska kök" av Mette Ankarloo; en kokbok som tog mig med storm när den kom ut 1998. Än idag kan jag bläddra i den och tycka att den står sig utmärkt väl i jämförelse med många av de kokböcker som kommit ut under de fjorton år som gått sedan just denna titel stod högst på min önskelista.

I originalreceptet är det kycklinglever som tilagas med rödvinsvinäger, timjan, kycklinbuljong, créme fraishe och kapris. När receptet var nyt för mig hade jag ännu inte lärt mig uppskatta kycklinglever. I många år lagade jag rätten av kycklingbröstfiléer, ända tills de överlägset saftiga och goda kycklinglårfiléerna dök upp i butik. Givetvis går det att använda hel kyckling, men lårfiléerna är helt klart att rekommendera.

Vad är det då som är så fantastiskt med denna bleksiktiga rätt, med för många säkerligen föga lockande smaksättare? Jo, smaken är fantastisk. Det händer så mycket när pannan bränns ut med rödvinsvinägern. Kycklingbuljong, crème fraîche och timjan bildar med vinägersyran en otroligt läcker sås. Många skulle säkerligen välja att avstå från kapris (obegripligt nog), men tro mig, de höjer rätten ytterligare en nivå.

Kycklingfrikassé med vinäger, timjan och kapris
Bästa serveringsförslaget? Ja, i mitt tycke måste det vara pappardelle. Även ris smakar bra till denna fina frikassé.

800 gram kycklinglårfiléer
smör och olivolja
vetemjöl till panering
flingsalt och svartpeppar
2 msk rödvinsvinäger
2 dl kycklingbuljong
2 dl crème fraîche
1,5 tsk torkad timjan
3-4 msk kapris

1. Putsa filéerna och dela dem i stora munsbitar. Krydda dem med salt och peppar, och doppa dem i vetemjöl.
2. Hetta upp en blandning av smör och olivolja i en emaljerad stekgryta, och stek kycklingbitarna i omgångar, så att de blir varsamt brynta.
3. Lägg tillbaka alla kycklingbitar i grytan. Häll vinägern i grytan, och låt den koka in.
4. Häll över kycklingbuljong och crème fraîche; smula över timjan.
5. Låt kycklingbitarna puttra i såsen i cirka femton minuter. Smaka eventuellt av med mer salt och peppar. Tillsätt kapris efter smak strax innan rätten serveras.

Smaskens rekommenderar: "Bjud hem"

Pyttes blogg upptäckte jag strax efter nyår 2009. Obegripligt längesedan; det känns märkvärdigt avlägset. Redan då drabbades jag av den fantastiska blandning av stillsamt avund och ohöljd beundran som för mig signalerar att jag stött på en sann överman. Eller snarare - överkvinna. I vilket fall är Pytte vansinnigt duktig på att laga grym mat, och att göra det utan en massa krångel. (Själv krånglar jag alldeles för ofta till det. Sådan är jag. Och dessvärre är krångel ingen garanti för att resultatet visar sig värt ansträngningarna.)

Som om det inte vore nog med en fantastisk blogg, och en karriär som matskribent och receptmakare, så har Pytte i dagarna dessutom kommit ut med en kokbok.

Nu tänker kanske någon av er som läser här "ja, ja - ännu en kokbok i kokboksfloden". Tvärtom! Bjud hem är en bok som sticker ut i mängden. Den är uppbygd på temat att bjuda hem olika typer av gäster, alltifrån paret ni vill bräcka, till mamma, barnfamiljen eller bästa polaren. Med gästen eller gästerna som tema, bygger Pytte upp menyer som känns både klassiska och nyskapande.

Bilderna är lika läckra som recepten är lättillgängliga. Det här är helt enkelt en kokbok med recept som jag känner att jag faktiskt kommer laga - och det tillhör verkligen inte vanligheten. Bokens undertitel lyder "för glada, lata och sociala". Jag tycker det sammanfattar innehållet alldeles strålande bra.

Jag har efter lite mjuk påstötning äntligen lyckats med konststycket att få tillgång till recensionsexemplar av diverse kokböcker. Detta är en sådan. Låt nu inte detta förleda er att tro att mitt positiva omdöme skulle ha något att göra med att boken kom med posten och att jag gillar Pytte. Nej, så enkelt är det inte. Eller, rättare sagt - så dumma tror jag inte att ni läsare är.

Precis som tidigare kompromissar jag inte. Jag gillar det jag gillar, men jag skriver heller inte negativa omdömen i onödan. Därför kommer jag endast att skriva om sådana kokböcker jag verkligen uppskattar. Ja, det vill säga, om jag inte snubblar över något rent förskräckligt motbjudande eller pinsamt överreklamerat, som jag instinktivt känner att jag vill varna er för. Det kan ni lita på, att det gör jag i så fall; med största nöje.

Bloggreceptboken 2012

I dag släpps Bloggreceptboken 2012. Tjugo bloggare har delat med sig av fina recept på temat "Något köpt, något lagat".

Själv har jag bidragit med ett riktigt bra recept på räkor med enkel smaksättning - perfekt som en lätt förrätt, eller som tapas.

Precis som förra året är det gratis att ladda ned Bloggreceptboken. Tveka inte att ta denna möjlighet att bli inspirerad till enkel mat för okomplicerat umgänge. Sommarmaten består ju faktiskt av så mycket mer än enbart grilllat.

Adam Perry Lang: Charred and Scruffed

Alldeles nyligen kom Adam Perry Lang ut med en ny grillbok vid nam Charred and Scruffed. Min man hade givetvis sedan länge förbeställt boken. Faktum är att jag inte ens övervägde att köpa den till honom i födelsedagspresent - jag visste att han garanterat låg steget före.

Min man har ögnat igenom boken, samt gjort vissa fördjupningar. Om den förra boken handlade mycket om rimning, så handlar denna mycket om saltning och om avståndet mellan köttet och glöden. Spännande är det, i vilket fall, tycker jag, som vet att jag kommer ha en minst lika trevlig grillsommar framför mig i år som jag hade förra året.

Min man har lovat mig grillektioner i helgen. Det är faktiskt lite pinsamt att han är så grym på att grilla, och att jag knapt vet hur man tänder grillen.
Dags för en skärpning?

Visste ni förresten att Adam Perry Lang och Jamie Oliver är vänner? Senast jag och min man var i London, i september 2011, var vi inte medvetna om att Adam och Jamie har en restaurang tillsammans, vid namn Barbecoa. Just nu planerar vi lite löst en London-resa i september, och jag kan utan tvekan säga att Barbecoa är en av restaurangerna som står på vår önskelista. Kombinationen av båda dessa kockar är förhoppningsvis lika oemotståndlig i praktiken som i teorin.

Hela kycklingar på grillen

Nu verkar väderleksrapporterna lova högtryck resten av maj, och detta lär garanterat leda till att grillarna går varma runt om i landet. Förra våren fick min man en fantastisk kokbok i födelsedagsprent av mig, nämligen Adam Perry Langs otroliga grillbok bok Serious Barbecue.

Jag har många gånger sänt en tacksam tanke till min bloggvän Anna på Längst in i Skafferiet, som gav mig detta boktips. Utan överdrift var det boken i fråga som lyfte min mans redan fantastiska grillning till en högre nivå, vilket kom hela familjen till godo, då det gav oss många minnesvärda grillmåltider under sommaren 2011.

Det var sommaren 2010 vi började grilla kyckling över huvud taget, och det är något visst med att grilla dem hela. Dessa kycklingar låg på vår grill vid det här tiden redan förra våren. De är så goda att det vore skamligt att inte blogga om dem igen.

Här tar jag ett steg tillbaka, och tackar ödmjukast min man, för att han intresserar sig för och fördjupar sig i konsten att grilla. Jo, för det är en konst; en konst som alltför många tror sig behärska, men bara ett fåtal verkligen exekverar med fulländning. Alltför många kremerar sitt kött över eldslågor som aldrig fått falna till prefekt glöd, eldslågor som dessutom tänts med hjälp av den i mitt tycke motbjudande produkten tändvätska. Kanske är det dags att jag låter min man gästblogga om hur han går till väga när han förbereder grillen?

Åter till blogginläggets huvudämne. Min man började redan tidigt på morgonen med att blanda till en marinad, som dessa kycklingar fick ligga i kylskåpet och gona sig i under närmare åtta timmar.

Marinad
1 cup majsolja
0,5 cup vatten
2 msk worcestershiresås
1 msk japans soja
1 msk äppelcidervinäger
1 msk colemans senapspulver
1 msk mörkt muskovadosocker
1 msk sambal oelek
1 tsk svartpeppar
1 msk Maldonsalt
6 stora vitlöksklyftor, rivna
1 silverlök, finhackad

1. Lägg en hel kyckling i varje plastpåse.
2. Se till att marinaden fördelas jämnt i påsarna.
3. pressa ur så mycket luft som möjligt. Förslut dem väl, och förvara i kylskåp i åtta timmar.

Nästa steg är, för att direktcitera min man: " Kör upp grillen för indirekt grillning, cirka 200 grader." Häll sedan 33 cl ljust öl i tråget under gallret. Lägg på kycklingarna, och lägg därefter på locket på grillen. Vänd kycklingarna kontinuerligt var femtonde minut under tillagningen. Mot slutet av grillningen (efter ca 1 timme) är det dags att pensla kycklingarna med denna glace:

0,5 cup apelsinmarmelad
1/4 cup honung
2 msk äppelcidervinäger
saft från 1 citron
2 msk hackad bladpersilja

Låt dem därefter tillagas i ytterligare 15-20 minuter. Provstick sedan kycklingarna, och se efter att de är ordentligt tillagade. Njut sedan av helt otroligt saftiga kycklingar, med ett skinn som jag skulle kunna äta ihjäl mig på.

Ricottabiffar med tomatsalsa

Det hä var en positiv överraskning för mig. Jag valde inte rätten i fråga; fördomsfull som jag ibland kan vara hade jag förmodligen bläddrat förbi den i Jamies Italian, men min man fastnade för den. Tur var det, för dessa små ricottabiffar är otroligt goda. De är också otroligt svårstekta, för att uttrycka sig milt. Vi var kloka nog att provsteka dem, innan gästerna kom, vilket var ett mycket klokt initiativ. Vi misslyckades nämligen kapitalt med de två första, innan vi insåg att biffarna måste vara små, stekas riktigt gyllenbruna innan de vänds och tillagas i teflonpana.

Vi serverade biffarna minst sagt à la minute, och som tillbehör hade vi en liten salsa på röda och gula körsbärstomater, olivolja, rödvinsvinäger, chili och basilika.

Det är ganska trevligt att stå och tillreda en förrätt och servera den till gästerna direkt från stekpannan. Det är inte sista gången vi lagar dessa biffar, och det beror inte minst på att alla blev lika förtjusta i dem; barn som vuxna.

Ricottabiffar
450 gram ricota
2 msk riven parmesan
1,5 msk vetemjöl
havssalt och nymald svartpeppar
1 stort ägg

1. Blanda ricotta med parmesan, mjöl och ägg.
2. Krydda smeten med flingsalt och svartpeppar, och ställ sedan in smeten i kylskåpet.

Tomatsalsa
300 gram körsbärstomater, gärna i olika färger
fruktig livolja
fyllig rödvinsvinäger
1 röd chilifrukt, urkärnad och finstrimlad
0,5 kruk basilika
flingsalt och nymald svartpeppar

1. Kvarta tomaterna, och blanda dem med olivolja och vinäger.
2. Krydda med salt och peppar. Riv basilikabladen i mindre bitar och blanda ned dem med tomaterna.
3. Låt salsan stå och vila medan biffarna steks.

Tillagning av biffar
1. Hetta upp en teflonpanna, och ringla i olivolja.
2. Klicka i några matskedsstora ricottabiffar på inte alltför nära avstånd.
3. Stek biffarna gyllenbruna, och vänd dem sedan. Tillsätt lite mer olja vid behov.
4. Servera biffarna omedelbart, tillsammans med salsan.

Bloggreceptboken 2012 - inspirationskväll på PS Matsal

Bilderna har jag fått låna av generöse Fredrik på Who Cut the Cheeze. På bilden ser ni mig och vännen Kinna/Mormors Mat.

Vi var en skara bloggare som träffades på PS Matsal förra tisdagen, för att tillsammans laga mat, prova vin, samtala och inspireras. Sist av alla får jag fingrarna ur, och skriver om den trevliga tillställningen. Återigen hade Anton och Fredrik dragit ihop en samling matbloggare, denna gång för att skapa Bloggreceptboken 2012.

Temat i år är "Något köpt, något lagat", vilket för mig blir en riktig utmaning. Bloggreceptboken samarbetar i år med Spendrups, och just den aktuella kvällen i fråga innebar detta att vi hade med oss två såväl representanter från Spendrups som från vinhuset El Coto. Utöver att laga god mat tillsammans provade vi också fem goda viner, vilka samtliga på olika sätt passade till maten vi lagade och åt. Av alla godsakerna fastnade jag nog mest för denna oväntat delikata lila rätt:

Medelhavsansjovis på svenska
(dryckesförslag: El Coto Blanco / El Coto Rosado)
Nordisk ansjovis möter spansk plockmat. (4 personer)

Något köpt
2 burkar ansjovisfilé (typ Grebbestad)

Något lagat
2 tomater skållade, urkärnade tärnade i bitar
1 liten rödlök finhackad
1 msk gräslök finhackad
4 msk fin rapsolja eller olivolja
1 tvättad citron, lite av skalet och lite av saften garnityr, kapris och dill
2 dl crème fraiche
1 dl västerbottenost

Beredning:
1. Häll av ansjovis.
2. Lägg upp filéerna i fina rader på ett stort vackert fat.
3. Fördela tomathacket, löken och gräslöken på varje bit.
4. Ringla över rapsoljan smaksatt med citronskal, kapris, dill. Blanda till ostkrämen av västerbottensost och creme fraiche.
Servera gärna med surdegsbröd.

Ja, temat för året blir, som jag skrev ovan, något av en nöt för mig att knäcka. "Något köpt, något lagat". Visst händer det att jag tar genvägar i köket, men jag behöver träna på att ta fler och smartare sådana. Framför allt är jag inte så bra på att tänka ut liknande varianter. Det blir till att pressa ut ett bra inlägg, för jag nöjer mig inte med någon halvmesyr - det vet i nog, vid det här laget?

Alla de andra bloggarna har redan för längesedan skrivit om denna trevliga kväll, och många hade dessutom (till skillnad från mig) med sig sina kameror och dokumenterade kvällen i bilder. p>

Jag hänvisar er därför till följande trevliga och duktiga bloggare, och passar på att skicka ett sent tack til Anton/Matlycka och Fredrik/Who Cut the Cheeze som ordnat denna trevliga kväll.

Landley's kök

Momas Kitchen

I huvudet på Elvaelva

Mormors Mat

Friterad nors med mojo rojo à la Hav

Jag bloggade om kokboken från Hav för en dryg månad sedan, och i veckan som gick fick jag den i min hand; personligen överlämnad av Pär-Anders Bergqvist, en av männen bakom boken i fråga. Jag som inte är bortskämd med gratis kokböcker är givetvis mycket tacksam för detta.

Pär-Anders fick mig dessutom att våga pröva att tillaga nors, en liten fisk som fram tills i fredags var relativt okänd för mig. Jag kände till uttrycket att "vara skapt som en nors", men bortsett från detta något kryptiska talesätt var själva fisken i fråga höljd i dunkel.

Så är nu inte längre fallet. Det var enkelt att tillreda de små fiskarna, och gott blev det. Jag vet att man inte måste rensa fisken, men vi vade att göra det, och om man är någorlunda bekant med att rensa småfisk är det inte till minsta bekymmer.

Jag sköljde norsen, torkade av den, doppade i mjöl och salt och friterade hastigt i varmpressad rapsolja. Därefter serverades de tillsammans med mojo rojo. Detta blev minst sagt lyckat - vi kommer laga det igen var så säker. Mojo rojo lär fungera alldeles strålande bra till pankopanerad kolja, eller annan stekt fisk.

Mojo rojo
Då vi forfarande är utan fungerande ugn, gjorde jag såsen på köpt grillad paprika i vinäger. det blev jättegott, så jag kommer nog hålla mig till det, även när vi återigen kan grilla paprika. Den som själv grillar sin paprika, ska smaka av såsen med lite vitvinsvinäger.

1 röd paprika, rostad och skalad
2 vitlöksklyftor, rivna
(2 msk vitvinsvinäger)
1 skiva vitt bröd, tärnad
1 äggula
2 tsk spiskummin
2 tsk paprikapulver
1 krm cayennepeppar
2 krm salt
1,5 dl olivolja

1. Mixa alla ingredienser, förutom oljan.
2. Tillsätt oljan droppvis.
3. Förvara såsen i kylen tills den ska ätas.