fredag 31 januari 2014

Nyförälskad i bagels - mitt recept; mina knep

Ni vet säkert själva hur det kan vara - plötsligt minns man något man tycker väldigt mycket o, men inte ätit eller lagat till på alldeles för länge. Så var det för mig med avseende på bagels. Min man och min äldste son frukosterade på stan för några veckor sedan, och åt då riktigt goda bagels. Självklart väcktes tanken på att återigen baka själv.

Jag sökte mig tillbaka i bloggens svårnavigerade register och hittade mitt gamla bagelinlägg från 2008. Det känns som en evighet sedan; ett helt annat liv, och inte minst ett helt annat sätt att blogga. Jag skummade receptet och gav mig en lördagskväll för några veckor sedan i kast med att återskapa bagelmagi från förr.

Det gick inte bra. Inte alls. Jag var kaxig, och tänkte enbart på hur mycket bättre jag blivit på att baka under de år som förflutit. Receptets mått och steg avfärdade jag som onödiga. Resultatet blev små, kompakta och närmast rynkiga bagels. När de rostats och fyllt med gott pålägg var det fullt ätbara, men långtifrån fantastiska. Jag begrundade mina misstag. Vi googlade, och samlade kompletterande information och tips rörande bagelbakandets mysterier.

I lördags kväll bakade jag på nytt bagels, och nu blev de bra. Riktigt bra. Baserat på dessa mina erfarenheter vill jag förmedla följande budskap: följ receptet. De olika momenten kan tyckas onödiga och omständliga, kanske inte kemisk motiverade - vad vet jag? Det jag vet är att detta recept fungerar. Jag hyser stor förtröstan inte minst till mitt sista tillägg - det kalla vattenbadet. Resultatet blir alldeles rasande snygga och goda bagels.

Till vardags är jag en sådan där typ som förstör Socialstyrelsens statistik. Vare sig jag ska till jobbet eller till gymmet drar jag endast i mig en kopp kaffe med mjölk. På helgerna, däremot - då vill jag ha brakfrukost. Eller kanske snarare brakbrunch? Gärna bagels. Det kommer vi äta till söndagsfrukost många helger framöver.

Bagels (8 stycken)
Låt dina bagels svalna under kökshandduk när de gräddats färdig. Om du bakar dem på kvällen, och du ska äta dem nästa morgon, räcker det med att lägga dem i en plastpåse - annars behöver de givetvis frysas in. Vi klyver våra bagels och rostar dem lätt i vår smörgåsgrill inan vi fyller dem med pålägg.

1 paket torrjäst
3 tsk farinsocker
3 3/4 ljummet vatten
1 msk salt 1 liter vetemjöl (600 gram) polenta till bakplåtarna
2 msk sirap

1. Blanda jästen med en tesked farinsocker och det ljumma vattnet. Låt stå cirka 10 minuter, tills blandningen börjar bubbla.
2. Tag en rymlig bunke och blanda under tiden i de resterande två teskedarna farinsocker med hälften av mjölet och saltet. Rör ned det i degvätskan, och rör därefter ned resten av mjölet.
3. Kör degen i matberedare eller med elvispens degkrokar på låg hastighet i fem minuter, tills den är smidig och elastisk. Låt degen jäsa övertäckt i en timme.
4. Tag upp degen på ett bakbord och dela den i åtta bitar.
5. Strö generöst med majsgryn på bakplåtspapper på plåtar. Förbered också en bricka med kökshandduk på.
6. Rundriv varje degbit, och tryck sedan pekfingret genom dess mitt. Snurra lätt och forma till en ring.
7. Koka upp vatten med sirapen i en rymlig kastrull. Häll upp kallt vatten i en bunke.
8. Lägg två bagels åt gången i kastrullen, och låt dem sjuda 30 sekunder på varje sida.
9. För över varje sjuden bagel till bunken med kallt vatten, så att de svalnar. Lägg dem sedan på kökshanduken för att rinna av, och sedan vidare till plåten.
10. Grädda dem i 250 grader i 10-15 minuter, eller tills de fått fin färg.

onsdag 29 januari 2014

Den eviga jakten på bra helfabrikat
- och vad jag egentligen tar emot av företag

De som följer Smaskens.nu på Facebook har de senaste tre dagarna, vid lunchtid, kunnat se bilder på de soppor jag varit i färd med att äta. Jag blev nämligen i förra veckan tillfrågad om jag ville ta emot varuprover på färska, ekologiska soppor från företaget Delizie. Ni som är trogna läsare vet att jag är relativt sparsam med att recensera varuprover. Jag skriver oftast om produkter jag själv upptäckt, eller i varje fall köpt för egna pengar.

Min princip är att jag enbart tar emot varuprover som jag känner överensstämmer med mina preferenser och mitt konsumtionsmönster. Det är helt enkelt inte intressant - vare sig för mig som privatperson, eller som bloggare - att ta emot något som jag med största sannolikhet inte ens först blicken vid, än mindre stoppat i kundvagnen vid et besök på lokala matvarubutiken. I enstaka fall har det hänt att jag tagit emot något som verkat vara rätt, men som visat sig vara fel. Då har jag helt sonika valt att inte recensera produkten i fråga.

Några minns kanske inlägget från i höstas med titeln Min största matutmaning heter vardagslunch. Inläget handlade om mina våndor inför att släpa rester i plastlåda till jobbet, och min lösning blivit (och förblivit) att ta med soppa till jobbet.

Jag kokar ofta en rejäl kastrull soppa som räcker till många luncher. Men - ibland stämmer inte planeringen. Logistiken fallerar. Eller så glömmer jag helt enkelt lunchen hemma.

Vad gör jag då? När jag svurit och förbannat min glömska tvingas jag uppsöka matbutiken eller lunchrestaurangerna närmast min arbetsplats. Sorgligt, det är vad det är.

Tillbaka till de varuprover jag tog emot. Färska soppor, på i stort sett uteslutande ekologiska varor. Detta var sannerligen produkter som tilltalade mig. Jag fotade, smakade av och postade på både Facebook och Instagram. Första dagen åt jag morotssoppa. På Facebook fick jag en kommentar som löd som följer:

"Hur svårt är det att skala några morötter, fräsa lite lök o morötter, buljong o vad man vill ha i och koka själv? Mixa och sen är det klart! "

Mitt svar löd som följer:

"(...) det är hur enkelt som helst, och jag kokar själv lunchsoppor och tar med mig till jobbet varje vecka. MEN, och ett stort men, ibland glappar det, eller jag glömmer soppan hemma. Då tycker jag detta är ett oerhört trevligt lunchalternativ - jämfört med mycket annat trist som bjuds på lunchrestauranger eller i kyl- och frysdisken i mataffärer. Jag brinner för mat som lagas från grunden, men jag brinner också för att det ska finnas ett brett utbud av helfabrikat av god kvalitet. det ena utesluter inte det andra."

Efter dagens lunch, som bestod av en riktigt fin tomatsoppa smaksatt med apelsin och min favoritkrydda stjärnanis, fick jag följande kommentar:

"Hur mkt fick du för att recensera deras "fantastiska" produkter?"

Då snedtände jag fullständigt. Ni som läst här ett tag vet hur selektiv jag är med att recensera produkter. Jag kan därför inte anta annat än att den person som skrev ovanstående kommentar tror att jag tillhör den skara matbloggare som relativt okritiskt tar emot diverse varuprover och recenserar urskiljningslöst. Det står det dessa fritt att göra, men jag vill inte anklagas för något jag inte gjort mig skyldig till. Mitt svar löd därför som följer:

"jag anar en illa dold sarkasm i din fråga . Jag vet inte hur länge du följt min blogg? De som följt mig ett tag vet att jag är ytterst selektiv med vilka produkter jag recenserar. Jag skriver i stort sett uteslutande om sådant jag själv köpt och jag anger alltid om det är ett varuprov jag recenserar. De som läst mitt inlägg från i höstas om jobbluncher, soppor och trist lunchmat ser den röda tråden och förstår varför jag blir glad över att hitta sjysta helfabrikat som komplement till mina hemlagade jobbluncher. Detta är varuprover jag recenserar och jag har inte tagit emot någon ekonomisk ersättning för att skriva om dem. Jag tar betalt för att skapa recept för uppdragsgivare, inte för att skriva positiva recensioner om produkter jag gillar. Det gör många andra matbloggare däremot utan att blinka."

Kanske överreagerade jag. Det bjuder jag i så fall på. Sammanfattningsvis vill jag bara skriva att just dessa tre soppor jag fått smaka samtliga varit goda. Morotssoppan kommer jag inte köpa, men både potatis- och purjolökssoppan och tomatsoppan tilltalade mig så mycket att jag utan tvekan skulle köpa dem till lunch om jag glömt min egen soppa hemma. Nu återstår bara att se i vilken utsträckning det eventuellt kommer gå att få tag i dem i de butiker jag frekventerar.

Det är (dessvärre) ingen självklarhet att nya produkter dyker upp just där jag behöver dem - min erfarenhet är snarare den motsatta.

tisdag 28 januari 2014

(Förmodligen) världens enklaste förrätt

Vilken tur det är att det fins så många andra entusiastiska matnördar att inspireras av. Förra helgen såg jag en bild som foodetc postat på Instagram som fick snålvattnet att rinna till.

Hur skulle det kunna gå fel? Enkelt att slänga ihop, vansinnigt gott och dessutom så oerhört aptitligt på tallriken. Jag noterar genast detta som en passande sallad att servera även på bufféer eller bara i större sällskap.

Huruvida man vill lägga upp på individuella tallrikar eller arrangera på ett stort, läckert fat, det kan man för övrigt låta stundens ingivelse avgöra.

(Detta är, eller måste vara) en av världens enklaste och samtidigt snyggaste förrätter för två vuxna (vågar jag påstå)

8 skivor bresaola
en grabbnäve späd, pepprig ruccola
riktigt gräsig, smakrik olivolja (i vårt fall Novello)
riktigt fin parmesanost (Vacce Rosso)
två matskedar rostade pinjenötter.

fredag 24 januari 2014

"Fågel, fisk och marängsviss" - på söndag är det dags

Vår äldste son, i sällskap av Tom Sjöstedt. Sonen har
givetvis själv godkänt att jag publicerar bilden.

Det känns väldigt längesedan programmet spelades in. Första delen, den som spelades in hemma hos oss, var redan i maj förra året. Studioinspelningen var i början av september. Nu är det emellertid dags.

På söndag kan ni bänka er framför Barnkanalen klockan 18:30 om ni vill se min äldste son tillaga kycklinglevermousse, assisterad av mig, sin stolta och ömma moder.

onsdag 22 januari 2014

En fantastisk vintersallad

Vinter och grönsaker är ett sorgligt kapitel. Inte blir det muntrare av att jag (pinsamt nog) för några år sedan fick en överdos av ugnsrostade rotfrukter, och rent ut sagt inte längre går igång på markens knölar. De gör mig inte lycklig.

Att få till vintriga sallader, det gör mig däremot väldigt förnöjd. I helgen snodde vi ihop den sallad ni ser på bilden här ovan. Inget märkvärdigt, bara spenat och små buketter av broccoli. Pecorino och hackade valnötter gör salladen lyxig och matig. Som dressing använde vi en vanlig, standard dijonvinaigrette, med mycket honung - och riven schalottenlök, utöver den obligatoriska vitlöken. Absolut inget måste, men väldigt gott.

Vintersallad på spenat och broccoli med pecorino och valnötter
Inga absoluta mängder - enbart en receptidé. Dressing höftas och provsmakas alltid fram. Följd er egen smak.

150 gram bladspenat (en liten påse)
en bukett broccoli (cirka 150 gram)
25 gram pecorino, grovt hyvlad
0,75 dl valnötter, grovhackade

Dressing
1 msk dijonsenap
0,5 msk honung
1 liten vitlöksklyfta, riven
0,5 msk schalottenlök, finriven
4 msk olivolja
4 msk äppelcidervinäger
havssalt
svartpeppar ur kvarn

1. Blanda senap, honung, vitlök och schalottenlök i en skål.
2. Vispa ned vinäger och därefter olivolja.
3. Smak av med salt och peppar; mer senap, honung eller olja - efter smak.

måndag 20 januari 2014

Mer orecchiette - med grönkål och cannelinibönor

Nu hamnar vi i kategorin "goda rätter jag faktiskt trodde att jag för längesedan bloggat om". Hur det nu skulle ha gått till. Inlägg bloggar sig inte av sig själva.

Jag försöker ta mig själv i kragen. Strävar efter att få samma avspända och självklara inställning till Smaskens.nu som jag har till Smaskens på Facebook. Kanske är det ett tecken i tiden att bloggformatet börjar kännas lite otympligt och obekvämt? Vad mig anbelangar så har jag hittills inte hittat något annat sätt för att förmedla mig.

Strax inan jul bloggade jag om bruschetta med grönkål och canelinibönor. Detta var väldigt gott, men det blev trots god aptit ändå över grönkål och bönor. Dagen efter värmde vi på blandningen, tillsatte grädde, och blandade med nykokta orechiette. Hur gott som helst.

Jag vet inte hur god tillgången är på grönkål i butik just nu? Nog är den i säsong, men så rikliga mängde som kring jul tror jag knappast butikerna tar in. Detta receptförslag fungerar såväl med grönkål som med spenat. Bönorna ger både god smak, mättnad och tillskott av protein. Den gamla vegetarianen i mig hade definitivt behövt mer mat av denna kaliber när det begav sig (jag var vegetarian mellan 15 och 20 års ålder och åt erbarmligt proteinfattig, kolhydratstin mat.)

Orecchiette med grönkål och cannelinibönor - en receptidé
(2 generösa portioner)

Spenat mjuknar på några sekunder, medan grönkål behöver längre stektid. Om du använder spenat kan det vara lämpligt att först fräsa på vitlök och chiliflakes, och därefter tillsätta spenaten.

250 gram orecchiette
150 gram färsk grönkål; ansad, sköljd och finhackad
(eller 300 gram färsk spenat)
1 burk canelinibönor, sköljda och avrunna
smör och olivolja
0,25 tsk chili flakes
1 vitlöksklyfta, finhackad
0,5-1 dl vispgrädde (mängd efter smak)
rikligt med långlagrad parmesanost
havssalt
svartpeppar från kvarn

1. Koka pastan efter anvisningar på paketet, medan du förbereder grönsakerna.
2. Hetta upp smör och olivolja i en stekpanna, och fräs grönkålen eller spenaten med vitlök och chili flakes tills den mjuknat. 3. Tillsätt bönorna, och låt dem bli varma. Mosa eventuellt en mindre mängd av bönorna i pannan.
4. Tillsätt vispgrädde, och låt koka in.
5. Smaka av med salt och svartpeppar.
6. Blanda omedelbart med avrunnen, nykokt pasta.

lördag 18 januari 2014

Orecchiette med romanesco och parmesankräm

Orecchiette av märket De Cecco är nu officiellt min favorit bland korta pastasorter. Sedan jag upptäckte denna pastasort har jag velat äta den mest hela tiden. I nuläget köper vi den i en liten italiensk delikatessbutik i Hötorgshallen. Säkert fins den på annat håll, men jag har inte tid att leta. I de matvarubutiker jag til vardags frekventera finns den i varje fall inte.

Härom dagen fanns fantastiskt fin romanescokål i matbutiken nära min arbetsplats. Dena kål är i sig så vacker att dess skönhet är skäl nog att köpa hem den. Givetvis hade jag ändå en matplan. Planen bestod i att skära itu kålen och dela den i munsbitar, koka dessa al dente och därefter blanda dem med parmesankräm och nykokta orechiette.

Ibland blir matplaner inte riktigt som man tänkt sig. Detta kan vara både bra och dåligt. Just i detta fall blev jag närmast lyriskt nöjd. Jag föreställer mig att det borde gå bra att laga till broccoli på samma sätt. Blomkål tror jag inte riktigt på i denna kontext. Det skulle bli för blekt, och smakerna för mjäkiga.

Jag skriver samma sak som jag skrivit många gånger förut: "en ny vardagsfavorit", "jag kommer laga detta snart igen". Enda problemet är att det inte alltid är så enkelt att hitta romanesco. Så, om du stöter på den - slå till.

Parmesankrämen komer från Gattimondo. Jag köper den i butiken Mi Piace i Nacka. Om du inte har möjlighet att få tag på denna parmesankräm, så ersätt den med finriven, långlagrad parmesanost av god kvalitet. Se receptet för ytterligare beskrivning.

Orecchiette med romanesco och parmesankräm (2 generösa portioner)
500 gram romanesco
250 gram orecchiette
4 msk parmesankräm eller 1 dl finriven, långlagrad parmesanost och 2 msk olivolja
svartpeppar ur kvarn
pepprig olivolja

1. Bryt isär romanescon i buketter och skär dessa i munsbitar.
2. Lägg romanescon i saltat, kokande vatten och tillaga tills den mjuknat, men fortfarande har kvar spänst.
3. Koka under tiden orechiette. Tag undan en kopp av kokvattnet innan du häller av det från pastan. För tillbaka pastan till kastrulen den kokat i.
4. Rör ned parmesankräm eller riven parmesan och olivolja i den nykokta pastan, så att allt blandas väl.
5. Vänd ned romanescon och ringla ned lite olivolja. Smaka av med svartpeppar.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...