måndag 5 januari 2009

Familjens canneloni


Jag uppehåller mig fortfarande vid det som försiggick, eller skall jag snarare säga tillagades, här hemma på juldagen. Födelsedagsbarnet skall ju ha vissa privilegier, och ibland dem ingår givetvis att få bestämma vad som skall ätas till middag.
Vår äldste sons absoluta älsklingsrätt är köttfärsfyllda canneloni - en rätt som jag enligt honom tillagar alldeles för sällan. Det blir väl några gånger om året, och varje gång undrar jag varför jag inte lagar det oftare.
Visst, det är lite pilligt, men inte värre än att det är görbart. Köttfärssåsen kan man ju dessutom förbereda långt innan, ja, till och med ta fram ut frysen, om man så skulle vilja.

Barilla hade ändrat sina tillagningsangivelser sedan jag senast köpte cannelonirör. Nu skriver de uttryckligen på förpackningen, att de rekommenderar att man förkokar rören i fyra minuter. Jag valde att följa rådet, och det hela föll mycket väl ut. Jag tyckte att den färdiga rätten blev bättre än tidigare.
Det behövdes av förklarliga skäl inte lika mycket bechamelsås, eftersom pastan redan sugit i sig kokvatten. Dessutom fick jag en bättre uppfattning om hur många rör som rymdes i formarna. I bland har jag varit lite väl entusiastisk och pressat ned aningen för många. Resultatet blir att de klibbar ihop, och det är helt enkelt inte lika trevligt när man skall äta.
Köttfärssåsen liknar inte vår vanliga, ultimata köttfärssås. Denna skall vara slät och jämn i konsistensen, men inte alls lös, för att det skall vara så lätt som möjligt att fylla rören.

Köttfärssås till canneloni
800 gra nötfärs
1 gul lök, riven
3 vitlöksklyftor, rivna
3 dl rödvin
2 lagewrblad
1 köttbuljongtärning
1 burl Mutti krossade tomater
3 msk Mutti tomatpuré
salt, svartpeppar och råsocker
olivolja till stekning

Fräs lök och vitlök försiktigt i olivolja. Tillsätt färsen, och finfördela den med en stor gaffel medan den bryns. Häll över rödvin, lagerblad, buljongtärning, tomatkonserv och tomatpure. Blanda, och krydda efter smak.
Låt såsen koka upp i stekpannan, och sänk sedan värmen. Nu kan stå och småputtra i minst en timma, bara du rör i den lite då och då.
När du tycker att den är klar, och har kokat ihop ordentligt, drar du den från plattan och låter den svalna någon timma.
Annars behöver du använda asbesthandskar (eller möjligtvis ha extremt härdade kockhänder) för att fylla cannelonirören.

Bechamelsås:
1,6 l gammaldags mjölk
50 gram smör
cirka 10 matskedar vetemjöl (jag missade att väga)
salt, vitpeppar, muskot

Smält smöret i en rymölig kastrull. Vispa ned mjölket och späd sedan försiktigt med mjölken, lite i taget. Vispa entusiastiskt, för att undvika otrevliga klumpar. Låt såsen koka upp, och småkoka försiktigt under omrörning. Om såsen inte får koka ordentligt kan det bli en lite mjölig smak, och det vill man ju inte ha.

Smörj två formar generöst. Jag råkar ha två ugnsfasta formar av Höganäs saligen avsomnade märke Tellus i min ägo, och dessa är mycket "cannelonivänliga" till sin form. De rymde sammanlagt 26 rör, varför jag förkokade samma mängd i saltat vatten. De slungades försiktigt med lite olivolja, för att undvika att de skulle klibba ihop.
Vissa rör måste ha haft små sprickor, vilka märktes tydligare genom att de förkokats. Även dessa rör gick bra att fylla med den goda köttfärssåsen.
Jag grundade formarna med bechamel, lade ned de fyllda pastarören och täckte sedan hela härligheten med den resterande såsen. Därefter strödde jag cirka en halv deciliter finriven parmesan över vardera form, ställde in dem i ugnen på 200 grader och tillagade dem i 20 minuter.

Buon appetito! Det här var en alldeles ypperlig juldagsmiddag, med gott rödvin därtill. Vi, fyra vuxna och fyra barn, tömde formarna med stor entusiasm.
Kalkon, många familjers traditionella juldagsmat -det åt vi på annandagen. Det var mycket gott, men det har jag faktiskt ingen lust alls att blogga om.
Det kan jag göra nästa jul.

8 kommentarer:

  1. Med stort nöje läst och sparat ned på hårddisken. Får jag bidra med två tips som jag tillämpar? Väntar inte på svaret utan stövlar på.

    Primo: Bechamel har en tendens att brännas alltför ofta, ssk när det är hemkomst fr jobbet och lite för bråttom. För att reducera risken så värmer jag drygt hälften av mjölken i mikrovågsugnen. Då behöver jag inte höja och sänka värmen på plattan utan kan hålla en jämnare värme och då är risken för bruna flagor i såsen mindre. Har du något annat tips? Eller bränner du aldrig den vita såsen?

    Secunco: Din ultimata köttfärssås stämmer i stort sett med vad jag själv gör. Men eftersom jag inledde mina matagningsansträngningar på 70-talet så använde jag mig av 'Carl Butlers Kokbok'. Den heter så, en klassiker enligt min mening, från 1974, utgiven av Forum. Nåväl, han har lite kycklinglever och lättrimmat fläsk i sin Sås Bolognese. Jag tar det fläsk jag har hemma, ibland bara lite bacon, men det ger must, smak, karaktär till såsen. Det är den som mina kidz alltid gillat bäst. Har du inte boken så kan jag skanna in det där receptet och mejla så ser du hur han 'monterar ihop' sin sås. Om du vill testa en alternativ variant alltså.

    /Stefan

    SvaraRadera
  2. Stefan: Låter som ett utmärkt tips att värma mjölken i micron! Själv vakar jag ju minutiöst över såsen, värmer den försiktigt och vispar närtintill konstant just för att undvika att den bränner.
    Carl Butler känner jag mycket väl till, och det låter jättegott att ta lite bacon eller rökt sidflösk i såsen. Definitivt något jag kommer pröva.
    Väd gäller kycklilever...så står det (skam sägandes) på listan över råvaror jag ännu inte riktigt fallit för. Men jag tänker försöka "omvända mig själv, för det verkar ju gott...har du kanske något bra tips?

    SvaraRadera
  3. Take my word for it: Utelämna inte kycklinglevern!

    Det går säkert lika bra med kalvlever eller något liknande. Slutresultatet smakar dock inte kycklinglever när det är färdigt, alltså inte så att du tänker "oj, det är kycklinglever i det här" utan mer att ger "body" till såsen. Kycklinglever solo äter jag aldrig, även om jag smakat.

    Jo, mjölken. Jag behåller en lite del kylskåpskallt för att kyla ned när det såsen eventuellt värms för fort. Det mesta dock mikorvärmt för att slippa den där stenhårda värmen på spiselhällen som potentiellt kan förstöra allt med mjölk i.

    /Stefan

    SvaraRadera
  4. åh så gott! Jag ska se o mjag hittar cannelonirör här borta ;)

    Jag är uppvuxen med stek på annandagen. Lutfisk på juldagen och viltstek dagen efter :) iår blev det köttbullar på julafton och skinka och fläsk på juldagen.... annandagen tror jag vi åt -ehhh-- rester .... eller julbord kanske man kan kalla det?!

    SvaraRadera
  5. Mumma låter supersmaskigt. Gör själv en cannelonivariant av färska lasagneplattor som fylls med en skinkröra som är riktigt god men verkligen på sin plats att testa köttfärsvarianten. Härligt med ett avbrott i julmaten med "vanlig" mat. Tack för härlig inspiration du har gett mig mången nya mattankar. Nu skall jag in och kolla dina sopp-recept för här skall familjen med vänner värmas av en god soppa till helgen.
    Tack och bock så här långt in på 2009.

    //Anne

    SvaraRadera
  6. Chall: det kan inte vara lätt att få till det med maten, så långt hemifrån"! För mig är lutfisk ett absolut måste som lunch på julafton, med gröt som efterrätt. Julbordet äter vi på kvällen.
    Julbord, rester - kärt barn har många namn;).
    Hoppas du hittar canelonirör, anars kan man ju rulla själv med färska pastaplattor.

    Anne: Just de köttfärsfyllda cannelonisarna är favoriter här hos oss. Kyckling och grönmögelost är en annan god fyllning, med en mustig tomatsås över. Skinka låter inte dumt det heller.
    Hoppas du fann en soppa som föll dig i smaken!

    SvaraRadera
  7. Hej,

    försökte göra bechamelsås efter ditt recept, men........

    1,6 dl mjölk! Det blev en degklump, stor som en semla ung.!

    SvaraRadera
  8. Anonym: Aj då, där korrekturläste jag dåligt. Givetvis måste jag ha menat 1,6 liter. Ska genast rätta detta. Tack för att du uppmärksammade mig på denna miss!

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...