torsdag 24 februari 2011

Men, så klantigt, Systembolaget

Det kom för en stund sedan, via Tre tjejer i köket, till min kännedom att det finns en klar miss med Systembolagets nya hemsida. En ganska så ordentlig miss, till och med. Alla direktlänkar till Systembolaget har nu slutat fungera (av kanske förklarliga skäl; upplys mig i så fall gärna).
Jag kan meddela er att jag inte kommer sitta och länka om de produkter jag skrivit om, hur gärna jag än skulle vilja vara tillmötesgående mot er läsare. Den tiden kan jag helt enkelt inte avsätta.

Jag vill ändå informera om hur det ligger till, och jag är glad att jag så gott som alltid skrivit ut artikelnummer när jag refererat till produkter.

Det finns givetvis många positiva saker med Systembolagets nya sida. såsom att de äntligen visar utseendet på sina produkter; något jag länge har saknat. Vi får glädjas åt det.

måndag 21 februari 2011

Sådant som tröstar

Jag är egentligen inte alls på blogghumör för tillfället. Det är inte en slump att det varit tyst här den senaste veckan. Nu ska jag ta mig i kragen och faktiskt försöka dela med mig av det goda vi trots allt lagat och ätit sedan jag senast skrev här. I stället för att beklaga min bristande entusiasm, vill jag berätta om denna grymma kaka, som jag trakterade familjen med förra torsdagen. En chokladkaka med både cocos, chokladpellets, farinsocker och kardemumma; jag har en hang up på båda dessa sistnämnda ingredienser, för tillfället.

Åt en chokladkaka med just kardemumma för några veckor sedan, som fick mig att vilja gå loss på mitt kanske äldsta och mest trogna recept. Detta kan mycket väl vara den första kaka jag själv bakade; och gudarna ska veta att jag bakat den under årens lopp, fler gånger än jag kanske borde.

Det finns många som tycket det är fel att använda mat som tröst, och det kan jag väl i princip hålla med om. Däremot tycker jag det är mer än rätt att använda sig av ätbara saker för att pigga upp sig. Trots att dagarna är ljusare, och våren kommer närmare, så tycket jag helt ärligt att detta är en väldigt jobbig tid på året. Jag är helt enkelt inte på topp; det är tungt och motigt.

Då kan en chokladkaka med farin, kardemumma, cocos och chokladpellets, toppad av en rejäl klick smetana, höja livsandarna ordentligt.
Det här fick mig helt enkelt att må lite bättre. Smetana är dessutom en makalös produkt. De kräsna (på gränsen till stockkonservativa) barnen föredrog dock vispad grädde.

Min trösterika chokladkaka
2 ägg
1 dl farinsocker
2 dl rörsocker strö
2 msk äkta vanilksocker
0,5 tsk salt
0,5 tsk kardemumma, nystött
100 gram smält smör
4 msk cacao
90 gram vetemjöl (cirka 1,5 dl)
1 dl mörka chokladpellets
cocos och smör till formen

1 tsk farinsocker + 0,5 tsk nystött kardemumma att strö över kakan

Sätt ugnen på 175 grader. Smöra en springform, och bröa den med cocos.
Vispa ägg, farin, socker, vaniljsocker, salt och kardemummma pösigt.
Rör ned smält smör. Sikta över cacao och vetemjöl, och blanda ned i smeten. Rör därefter ned chokladpelletsen.
Häll smeten i formen, och grädda längst ned i ugnen i 35 minuter.
Strö farin och kardemumma över kakan genast efter att den tagits ur ugnen.
Servera med smetana eller vispad grädde.

onsdag 16 februari 2011

Nygammalt (ni har sett det förut)

Titeln på inlägget passar både för mig och för pizzan.

I fredags blev det för ovanlighetens skull inte pizza till middag hos oss. Jag hade planerat att vara borta, men mina planer hindrades effektivt av ett minst sagt ymnigt snöande, vilket ledde till inställd kollektivtrafik.
Därför blev det i stället söndagspizza. För att vi skulle variera våra pizzor en aning, gjorde jag mindre pizzor, med annan topping än fredagarnas traditionella salami.

Det finns hur många goda sätt som helst att toppa en pizza, men de vi valde i söndags blev ovanligt lyckade. Vad sägs till exempel om paprikastinn chorizo och mozzarella, eller varför inte tonfisk, fetaost, olivolja och svartpeppar? Godast blev ändå, i mitt tycke, vår variant på sommarens favorit bland pizzor, nämligen pizzaladière.

Denna sydfranska pizza toppas med gul lök, som tillsammans med vitlök stekts smältande mjuk i generöst med olivolja. Jag mosade ned de sardeller som vanligtvis brukar toppa pizzan, och använde sedan denna gudomliga lök som topping på en vanlig pizza med tomatsås och mozzarella. Inte är det särskilt konstigt att detta smakade så gott? Hur skulle det kunna bli fel? Hade jag haft svarta oliver hemma, hade jag toppat pizzorna med några sådana. Nu fick kapris tjäna som stand in, vilket fungerade alldeles utmärkt.

Kapris, och strimlade, soltorkade tomater i olja, passade strålande bra att strö över tonfiskpizzorna. Recepten till min pizzadeg och tomatsås hittar ni (som eventuellt lyckats undkomma mitt pizzatjat) i detta blogginlägg.

I bland är det inte så dumt att variera sig, trots allt. Och vet ni vad? Vi drack till och med rosévin till pizzan. Det kändes för en stund som om vi vore någon helt annanstans än i en snöig närförort till Stockholm.

tisdag 15 februari 2011

Ett kärt återseende

Jag trodde nästan inte det var sant, när min vän Miss Meister tidigare i dag twittrade om att Fröken Dill är återuppstånden, efter mer än ett halvårs tystnad. Vi är många som har saknat henne i matbloggosfären, och undrat hur hon har det.

Varmt välkommen tillbaka, Fröken Dill!

måndag 14 februari 2011

Mandeltårta på nytt sätt
(jag övar inför påsk)

Jag förberedde denna tårta genom att baka den redan under gårdagen. Inte för att det är alla hjärtans dag idag. Nej, för att vi skulle sitta och planera på jobbet, och jag hade lovat att ordna något gott till fikapausen. Att valet föll på en ny variant av min mammas mandeltårta, det är egentligen ganska enkelt. Jag tänker mycket på påskmat för tillfället, trots att det är flera månader kvar till påsk, och jag tog därför tillfället i akt att öva på en för mig ny variant av det som för min familj blivit en klassisk påsktårta.

Detta är vad som kallas Kung Oscars mandeltårta i många bakböcker. Två mandelbottnar, i stället för den enda botten jag är van vid. Lite större mängd äggkräm, som dessutom förstärks med finhackad mandelnougat. Det kan ju knappast bli fel, eller hur? Mina kollegor åt med påtagligt god aptit. Det blev så pass mycket över av tårtan, att min familj fick varsin smakbit. En föraning av vad som komma ska, i slutet av april.

Jag valde att blanda ned den finhackade mandelnougaten i äggkrämen redan kvällen innan tårtan skulle ätas. Detta ledde till att nougaten på ett mycket läckert sätt läckte i äggkrämen, varvid den vanligtvis gula krämen i stället fick en ljusbrun nyans. Den som vill, blandar inte ned nougathacket i krämen förrän precis innan tårtan ska monteras. Detta ska jag pröva nästa gång.

Mandeltårta på nytt sätt
Tårtbotten
100 gram sötmandel
1 dl råsocker
4 äggvitor

Sätt ugnen på 200 grader. Rita två cirklar på ett bakplåtspapper, cirka 22 centimeter i diameter.
Mixa sötmandel och råsocker finkornigt. Vispa äggvitorna riktigt styva. Blanda därefter ned mandelmixen, och bred ut smeten i de två rundlarna på bakplåtspappret.
Grädda bottnarna i mitten av ugnen i 12 minuter, eller tills de fått fin färg.

Mandelnougat
20 sötmandlar, finhackade
0,75 dl råsocker

Hetta upp råsocker och mandelhack i en stekpanna. Passa noga, för råsockret bränns lätt vid. När sockret är smält, skrapas det ur stekpannan och får kallna på ett bakplåtspapper. Bryt det sedan i mindre bitar, och krossa dem i en mortel, eller genom att stötvis mixa dem.

Äggkräm
4 stora äggulor (eller fem mindre)
50 gram smör
2 dl vispgrädde
1 dl råsocker

Värm ingredienserna varsamt i en kastrull. Sjud krämen under omrörning; den får inte koka, men ska tjockna påtagligt.
Drag sedan kastrullen från plattan. Låt krämen svalna, och därefter kallna helt i kylskåp.

Montera tårtan någon timma innan den ska ätas. Blanda nougathacket i äggkrämen. Bred knappt hälften på den ena mandelbottnen, lägg på den andra, och bred på resten av krämen.

tisdag 8 februari 2011

Pulled pork på bogbladsstek

Ni har nog märkt att jag gillar bilder på kött?

Det är flera veckor sedan jag lagade pullled pork på bogbladsstek; jag har bara glömt av att skriva om det. Saker och ting kom emellan. Precis på samma sätt som att jag sedan flera år velat laga just pulled pork, efter att ha läst om det på många bloggar, men inte kommit mig för.
Bättre sent än aldrig, kan man å andra sidan säga, med tanke på hur gott det blev. Det här lär garanterat bli något som kommer att serveras här hemma med stor regelbundenhet.

Jag experimenterade mig fream, men hade detta recept från Lisa Förare Winbladh i tankarna när jag vidtog mina mått och steg. Jag fegade en aning med kryddorna, ska jag ärligt erkänna. Men, eftersom det var första gången jag lagade pulled pork, ville jag hitta en lagom nivå, något att kunna utgå ifrån vid kommande tillagningstillfällen.

Det verkar som att karré är den vanligaste styckningsdetaljen när man tillagar pulled pork. Det ska givetvis prövas, det också, men jag kan meddela att min kära bogbladsstek uppförde sig alldeles utmärkt.

Min man, som tillbringat mer tid i USA än jag gjort, och rest runt och ätit en hel del, tyckte att detta påminner mycket om North Carolina Barbecue. Det kan jag inte uttala mig om. Däremot skulle jag önska att alla de, som till skillnad från min familj sitter fastcementerade i det svenska taco-träsket, som omväxling ville pröva detta. Det går att långlaga över dagen, inför fredagskvällens eventuella mys.

Eftersom jag lagade min pulled pork som söndagsmiddag, körde jag den på 100 grader, i knappt sex timmar. Annars brukar jag, som ni vet, förorda cirka 85 grader; över dagen, vilket brukar betyda uppemot tio timmar. Det blir det sannolikt nästa gång.

Pullled pork på bogbladsstek - första försöket
drygt 2 kg bogbladsstek
chef Paul Prudhommes Magic Barbecue Seasoning
olivolja

Vår barbecuesås
1 burk Mutti krossade tomater
4 klyftor vitlök
0,5 dl Heinz tomatketchup
0,5 tsk mald kanel
0,5 tsk Chef Paul Prudhommes chipotlepulver
1 tsk nystött spiskummin
2 msk honung
2 msk bourbon
1 tsk flingsalt
några drag med svartpepparkvarnen

Sätt ugnen på 100 grader. Häll olivolja i botten på en emaljerad gjutjärnskastrull. Krydda bogbladssteken runtom med Chef Pauls barbecuekrydda.
Mixa samman ingredienserna till barbecuesåsen. Bottna i grytan med någon deciliter, lägg sedan i steken, och häll resterande mängd sås över.
Lägg på locket, och kör in i ugnen i fem-sex timmar.

Plocka upp bogbladssteken ur grytan. Reducera såsen till ungefär halva dess mängd. Finfördela under tiden bogbladssteken. Rör sedan ned köttet i såsen, så att det blir en smidig, inte alltför blöt köttröra.

Denna gång valde vi att servera pulled pork med hembakade pitaliknande bröd. Tortillas eller nachochips passar givetvis bra till. Gräddfil, majs och en guacamole var goda, kompletterande till behör.

Någon sorts pitaaktigt bröd
1 pkt jäst
5 dl ljummet vatten
1 tsk råsocker
1 tsk salt
0,5 dl olivolja
cirka 700 gram vetemjöl (knappt 12 deciliter)

Rör ut jästen i vattnet tillsammans med salt, socker och olivolja. Arbeta ned mjölet i degvätskan. Låt jäsa i uppemot en timma.
Dela degen i tolv bitar. Kavla ut dessa till cirka 1,5 centimeters tjocklek, och grädda dem i mitten av ugnen på 200 grader i 10 minuter, eller tills de fått fin färg.


Mjölkchokladpudding med punschgrädde

Det här var en mycket passande avslutning på en middag som inleddes med Öjebytoast, och vars huvudrätt bestod av dillkött på långlagad kalvbog. Det kändes som en ganska klassisk, svensk söndagsmiddag, och då var det inte mer än rätt att avsluta med en variant på chokladpudding, en efterrätt som många med mig minns från barndomen.

Som barn älskade jag chokladpudding passionerat, trots att det inte var mer avancerat än en pulverefterrätt som rördes ihop med mjölk. När jag i eftermiddags lagade till denna ganska lyxiga chokladpudding, sneglade jag inte så lite på mina tidigare recept på chokladcréme, som jag då valde att kalla det. Nu skriver jag pudding, trots att ckokladpudding brukar tillagas med maizenamjöl, och inte med gelatin. Kanske borde denna efterrätt snarare kallas mjölkchoklad-panna cotta, men just denna gång fick den heta pudding Jag råkar helt enkelt föredra den konsistens gelatinet ger tillsammans med choklad.

Snåla inte när ni väljer choklad. Jag hade Chokladfabrikens ljusa drickchoklad hemma, vilket närmare bestämt är en blandning av pellets och pralingjutningsrester av Callebaut-choklad. Det gav ett alldeles strålande resultat.

Eftersom dagens efterrätt inte planerats i förväg, utan tillkom i stundens inlevelse, var jag tacksam över att ha en gräddskvätt över, som jag vispade, och smaksatte med punsch från flaskan i frysen. Det blev det perfekta tillbehöret till den krämiga chokladpuddingen. Denna efterrätt är helt enkelt ett strålande exempel på att det inte alltid är de mest välplanerade rätterna som blir de mest lyckade. En blivande familjeklassiker, det garanterar jag.

Mjölkchokladpudding med punschgrädde (8 portioner)
200 gr mjölkchoklad av god kvalitet
2 dl vispgrädde
2 dl gammaldags mjölk
1 krm flingsalt
3 gelatinblad, generöst blötlagda
(lite mörk choklad till garnering)

1,5 dl vispgrädde
2 msk Cederlunds Caloric punsch (nr 592)

Värm grädde och mjölk i en kastrull. Tag kastrullen från plattan när mjölken blivit riktigt het; rör noggrant ned chokladen, så att den blandar sig ordentligt.
Blanda ned gelatinbladen så att de blir helt upplösta i chokladmjölken. Fördela blandningen i åtta portionsglas eller formar. Ställ in puddingarna i kylskåpet, och låt dem stå i åtminstone tre timmar innan de ska ätas.
Blanda grädden med punschen, och vispa tills grädden blit fast i konsistensen. Fördela grädden ovanpå chokladpuddingarna precis innan de ska serveras. Garnera eventuellt med bitar av mörk choklad, eller riv lite choklad över grädden.

söndag 6 februari 2011

Dillkött på långlagad kalvbog


Vi har haft mina föräldrar på besök i helgen, och för söndagens middag kände jag starkt för att sätta ihop en meny med lite mer klassiska, svenska smaker. Till förrätt bjöd vi på Öjebytoast, och till varmrätt blev det, som ni förstår, dillkött på långlagad kalvbog. Efterrätten var en grym mjölkchokladpudding med punchgrädde (recept kommer).

I fredags köpte jag denna fina kalvbog på Sandströms, med dillkött i tankarna. Till skillnad från hur dillkött brukar tillagas, ville jag pröva att långlaga bogen. Jag var fullständigt övertygad om att detta skulle visa sig mycket lyckat; jag har trots allt enbart positiva erfarenheter av detta tillagningssätt.

Dillkött tillhör de där goda rätterna som man ofta tänker på, men sällan lagar. Jag hoppas att min variant av detta klassiska recept kan inspirera några av er att rusa åstad och skaffa kalvbog, eller kalvrygg. Det är så mycket enklare än man kan föreställa sig.

Nu var det söndag idag, och jag lämnade min kalvbog i ugnen ovanligt kort tid för att vara jag; i knappt fem timmar, på 100 graders ugnsvärme.
hade det i stället varit en vardag, hade jag som vanligt ställt in grytan i kall ugn på morgonen, satt ugnen på cirka 85 grader, och låtit alltsamman stå över dagen.


Dillkött på långlagad kalvbog
1,7 kilo kalvbog
0,5 gul lök, klyftad
3 morötter
ett knippe dill (bara kvistarna)
salt
12 vitpepparkorn
2 lagerblad
5 dl vatten

Salta kalvbogen runtom. Lägg den i en emaljerad gjutjärnsgryta tillsammans med de övriga ingredienserna. Häll i vattnet. Ställ in grytan i ugnen, och tillaga på 100 grader i cirka fem timmar.

Tag ut grytan ur ugnen. Lyft ur kalvbogen, och lägg den på en skärbräda. Plocka upp morötterna, och spara dem. Sila bort övriga ingredienser, och spara buljongen till såsen.

Sås
3 msk smör
3 msk vetemjöl
buljong (cirka 7 dl)
2-3 tsk 12% ättiksprit (12 %)
1 tsk råsocker
vitpeppar ur kvarn
1 dl finhackad dill
salt efter smak
1 äggula
1 dl vispgrädde

Smält smöret i en kastrull. Dra kastrullen tillfälligt från plattan, tillsätt mjölet, och rör ihop. Späd med buljongen under vispning, och ställ tillbaka kastrullen på plattan. Koka upp under omrörning.
Tillsätt ättika; smaka dig fram till. Blanda äggulan och grädden, och vispa ned i såsen. Smaka av med vitpeppar och salt. Varmhåll såsen medan du tar hand om köttet.

Kalvbogen är nu så mör att det går att lossa köttet från benet med bara händerna. Bryt köttet i stora, generösa bitar. Skär bort fett efter smak. Dela sedan morötterna, och blanda kött, morötter och sås i ett lämpligt kärl. Strö över dillen och blanda runt precis innan serveringen. Kokt potatis och gröna bönor passar bra till. Öl är i mitt tycke den lämpligaste måltidsdrycken till dillkött.

Att söka på SMASKENS


Min vän AK frågade mig varför sökfunktionen i högerkolumnen här på SMASKENS försvunnit. Jag insåg då att jag inte skrivit om varför jag tog bort den. Så här ligger det till:

Jag tog bort sökfunktionen, helt enkelt för att det inte fungerade. Google-sökrutan som tidigare stod att finna högst upp i högerkolumnen, ovanför bilden av mig, hade funktionen att den arkiverade gamla blogginlägg. Denna arkivering tog sig uttrycket att det var som om de gamla inläggen aldrig funnits, när man söker på dem. Vissa saker som jag själv sökte på, kom inte upp, fast jag visste att jag lagat dem. Det slutade med att jag fick googla efter mina egna recept!

Nu finns det i Blogger sedan en tid tillbaka en sökfunktion, längst upp till vänster på själva bloggsidan. Ni ser den om ni själva tittar högst upp till vänster på SMASKENS-sidan. Med denna sökfunktion hittar jag precis allt. Det är bara att sätta igång och leta; men, givetvis fungerar även etiketterna också bra om man är ute efter något särskilt.

Håll tillgodo, AK, och alla andra!

fredag 4 februari 2011

Smaskens rekommenderar: Tresovlat

"En blog om charkuterier, livsmedelsindustrin, matlagning, bakning, ekonomi och allmänna betraktelser. Väldigt mycket alltså, extra pålägg - Tresovlat helt enkelt."

Till min oerhört stora glädje har Tresovlaren efter många tankar och funderingar beslutat sig för att börja blogga. Detta är en korv-, chark- och matblogg som kommer drivas av ett proffs, av någon som inte bara är en korvälskare i största allmänhet (som så många av oss är), utan faktiskt dagligdags arbetar med att kommersiellt framställa charkprodukter till försäljning.

Utan att sätta alltför stor press på denna sympatiska och duktiga person, så dristar jag mig till att skriva att jag har stora förhoppningar kring vad för ämnen som kan komma att avhandlas på bloggen framöver.

onsdag 2 februari 2011

En annan lasagne

Ja, nu radar jag upp ett gäng familjeklassiker här på SMASKENS. Inget särskilt nydanande eller uppseendeväckande, men garanterat en riktigt god måltid som gör hela familjen nöjd.

Precis som jag skrev i inlägget om frikadeller i förrgår, så är min familj inne i en intensiv period med många aktiviteter på kvällstid. Att förbereda en lasagne dagen innan, eller åtminstone flera timmar innan den ska avnjutas, har blivit ett knep jag tar till även när det egentligen inte behövs av pur tidsnöd. Det gör i mitt tycke lasagnen ännu godare. Den sväller, den sätter sig, och får en helt annan och trevligare konsistens än om man äter den direkt när den kommer ut ur ugnen.
En snabb titt i arkivet fick mig att inse att jag förvånansvärt nog inte tidigare haft någon etikett vid namn Lasagne; denna rätt verkar ha varit lika diskriminerade som Frikadellerna, men detta har jag nu rått bot på. Uppenbarligen har jag tillagat lasagne på såväl fågel, fisk (ja, i varje fall skaldjur) och mittemellan, även fast den mest vanligt förekommande lasagnen hos hos fylls med min grymma bolognese extra allt.

Det finns ingen anledning att ta i tills man slår knut på sig för att variera vardagsmaten, men detta råkade faktiskt vara en alldeles för strålande bra idé, för att jag skulle ha hjärta att ignorera den. Jag klappar mig själv på axeln, och konstaterar att jag egentligen inte gjort något nytt, inte alls, jag har bara vidareutvecklat min gamla fixering vid att kombinera fläskfärs, vitt vin och fänkål. Precis som i denna pastasås med falsk salsiccia, eller dessa pizzor. Nu ger jag er deras hittills okända syskon, lasagnen.
Ni förstår nog själva hur gott detta är; och så, dessutom, mozzarella. Inte bara ovanpå lasagnen, utan också mellan dess lager. Ren njutning.

Lasagne på fänkålskryddad fläskfärs, med
vitvinsspetsad tomatsås och mozzarella

3 schalottenlökar, finhackade
4 vitlöksklyftor, finhackade
olivolja
800 gram fläskfärs
1 msk fänkålsfrön, finstötta
salt, svartpeppar
2 dl torrt, vitt vin
2 burkar Mutti krossade tomater
råsocker, salt, svartpeppar

Hetta upp olivolja i en gjutjärnsstekpanna. Fräs schalottenlök och vitlök mjuka på medelvärme. Tillsätt fläskfärsen, dela den i mindre bitar med en gaffel, och fräs den på medelvärme. Krydda med salt, svartpeppar och nystött fänkål.
Häll över vinet, höj temperaturen, och låt vinet koka in ungefär till hälften. Häll sedan över tomatkonserverna. Krydda med med salt och svartpeppar, samt strö över råsocker. Lå sedan såsen koka ihop med låg värme under 40 minuter, eller tills den ser fyllig och reducerad ut.

Bèchamelsås
3 msk smör
4 msk vetemjöl
6 dl gammaldags mjölk
salt, vitpeppar, muskot

Smält smöret i en sauteuse eller annan lämplig kastrull. Tag kastrullen från plattan, tillsätt mjölet och vispa genast medan du späder med mjölken så att du undviker klimpbildning. Ställ tillbaka kastrullen på plattan, och vispa medan såsen kokar upp och tjocknar.
Bli inte förskräckt över att såsen snarast liknar en tjock stuvning - det ska vara så. Mozzarellan kommer att läcka så mycket vätska att såsen måste vara fast, annars skulle lasagnen bli på tok för lös.

Montering
3 paket mozzarella (á 125 gram avrunnen ost)
9 lasagneplattor

Smörj en ugnsfast form generöst. Häll någon deciliter sås i botten. Lägg på tre lasagneplattor, täck dem med en tredjedel av fläskfärssåsen, ringla över mer sås, och täck lagret med ett tunt skivat paket mozzarella. Upprepa proceduren, och avsluta därefter med ett lager färssås, ett lager sås och slutligen en skivad mozzarella.
Baka lasagnen i 200 grader i nedre delen av ugnen, i 30-35 minuter. Om du gör som jag gör, täcker du lasagnen med alufolie och lägger på något tungt, varefter du ställer ut den för att kallna över natten.

tisdag 1 februari 2011

Baggu är min nya kompis


Varning: Nu blir det reklam. Jag har blivit sponsrad.
Men jag är så nöjd med min Baggu efter endast några dagar, att det vore direkt fånigt att inte tipsa om denna användbara produkt.

Vi storhandlar inte längre. Anledningen till detta är att det inte lönar sig för oss. Jag tröttnade på att fylla frys och skafferi och sedan utgå från detta innehåll under de närmaste veckorna. Det är inte så jag vill ha det; må så vara att vår mat inte alltid är särskilt variationsrik, men fullt så förutsägbara är vi inte att jag med säkerhet kan veta vad vi kommer att göra av med den närmaste månaden.
Jag vill köpa färsk fisk till middag; en färsk kyckling, eller en bit kött över disk. Grönsaker och frukt, inte vill jag köpa det för en vecka framöver?

I stället sticker jag några gånger i veckan ut och handlar på lunchen, eller passar på att handla efter jobbet. Nu undrar nog många om inte detta är stressande, eller slöseri med tid? Svaret är nej. I synnerhet självscanning, detta ljuvliga påfund, har förenklat min vardag något oerhört. Jag råkar nämligen vara så ovanligt principfast när jag springer in för att handla, att jag köper det som står på min lista; inte en massa dumheter.

Att handla för två-tre dagar åt gången, det är min melodi. Och då kommer vi osökt till ämnet för detta blogginlägg.

Plastpåsar. Plastpåsar till förbannelse. När jag var student var jag på alla sätt en god konsument; jag handlade närapå enbart ekologiskt, och bar hem maten i tygkassar. Sådan är jag inte idag. Att ha en stor, knölig tygkasse i handväskan, eller en hoprullad plastpåse för den delen, det känns inte så genomförbart. I stället drunknar jag vi plastpåsar från matbutiker. Tills nu, vill säga.

Jag vet att det finns och har funnits liknade produkter i åratal, men Baggu är den som tilltalar mig mest. När jag blev tillfrågad av NinasMat ifall jag ville få pröva ett exemplar, tackade jag ja. Jag kände på mig att det här skulle vara något för mig. Den är platt, den är oerhört - ja, överraskande - rymlig, och den är inte minst bekväm att bära även när den är fullastad med matvaror.
Nu tänker jag köpa på mig ett gäng, och ge bort i present. Baggu och självscanning; det passar mig som hand i handske. Eller, som en platt liten påse i väskan.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...