lördag 25 oktober 2014

Parmigiano Reggiano Night

I kväll är det Parmigiano Reggiano Nigit. Vad är det, undrar ni kanske - ännu ett jippo? Låt mig förklara:

Runt om i världen lagas det mat och njuts av Parmigiano Reggiano i kväll, såväl på restauranger som hemma hos privatpersoner. Det är tredje året i rad som man med hjälp av sociala medier sprider sitt middagsbudskap, helt enkelt att träffa vänner och umgås runt en måltid med Parmigiano Region som en samlande punkt. Initiativet kommer - föga förvånande -från producenterna i fråga.

Säga vad man vill, men det finns bara en äkta parmesanost och det är Parmigiano Reggiano. Denna fantastiska ost är en nyckelingrediens i mitt kök, och så är det nog för många av er. Jag firar dagen eller rättare sagt kvällen genom att laga till två av våra favoritrecept med parmesanost, nämligen de fantastiska parmesankex jag en gång i tiden hittade tack vare Anders Öhman samt inte minst min mans fantastiska risotto; varsamt tillredd, med några rejäla nävar finriven parmesan som avgörande avslutning.

Bildbevis saknas, så också recept - hittills. Jag funderar på att doku,montera min mans mått och steg i kväll för att kanske kunna dela med mig av hans förmåga att laga till i mitt tycke helt perfekt risotto. Ingen gör det så bra som han.

tisdag 21 oktober 2014

Jag bryter tystnaden efter London
(bilder och tips)

Nu har det varit en smula tyst här, och det beror på att jag lidit av sviterna efter att våldsamt ha kastats tillbaka in i verkligheten efter några dagar i ett parallellt universum. Ett universum där vardag inte finns, där vuxna får prata till punkt utan att bli avbrutna och där man med självklarhet promenerar så långt man vill och tittar i de butiker man själv väljer utan att någon beklagar sig eller frågar när vi ska gå därifrån.

Jag var nämligen i London 10-12/10; en efterlängtad resa som dessutom var min 40-årspresent från min man. Vi bodde på fantastiska St Pacras Renaissance Hotel, vilket jag helt klart kan rekommendera. Otroligt cool miljö, och en hotellbar som heter duga.

Vi hade inte några konkreta planer för resan, förutom att vi långt i förväg bokat restauranger där vi ville äta. Jag valde av olika skäl att inte fota när vi åt middagar, men jag tipsar gärna om restaurangerna vi besökte.

I ett annat liv skulle jag göra sådana här resor betydligt oftare. Nu var det två år sedan vi senast reste iväg på liknande sätt, och jag kan säga att resan minst sagt var efterlängtad.

Fredagens lunch var ett besök i repris på Koya, en restaurang i Soho som bland annat serverar otroligt goda udonnudlar. Man ska förtsöka undvika att upprepa sig, men somliga ställen förtjänar fler besök än ett, och detta är ett sådant.

Bilden är lånad från Time Out.

På fredagskvällen åt vi middag på Ember Yard, också i Soho, som av Time Out valdes till Londons andra bästa restaurang tidigare i höstas.

Maten var föga förvånande oerhört god, och vi gillade verkligen menyn med matiga, vällagade och riktigt eleganta tapasrätter samt små kötträtter med suveräna tillbehör. Vi åt bland mycket annat precis sådana Roasted and Chargrilled Ibérico Pork Ribs with Quince Glaze and Celeriac Purés som ni ser på den lånade bilden, och de var rent överjordiskt saftiga.

På lördagskvällen hade vi bokat bord på Social Eating House. En helt annan upplevelse än kvällen innan - högre nivå på servicen, fantastisk miljö, och mat som verkligen imponerade.

Jag började med en Smoked Black Angus tartare, radishes, wood sorrel, horseradish, egg jam till förrätt, och till varmrätt åt jag Charred côte de porc, creamed girolles, grilled courgette, parmesan, ale, vilket visade sig vara en tjock, makalöst vacker fläskkotlett - den saftigaste jag någonsin ätit. Väl värt vartenda pund, det kan jag intyga.

Det är få värdsliga saker som gör mig lyckligare än riktigt lyckade restaurangbesök. Det är inte ofta jag och mib man har förmånen att äta ute, och att få uppleva två sådana här måltider under en och samma resa ger minnen som vi lever på länge.

På söndagen åt vi en ljuvlig frukost på The Wolseley. Även om inte maten varit alldeles strålande, så hade stället varit värt ett besök enbart för den fantastiska miljön.

När någon frågade vad vi gjorde i London, svarade jag:
"Vi promenerade, pratade och åt.
En resa blir inte mycket bättre än så.

onsdag 8 oktober 2014

På begäran - panir (en gammal klassiker i mitt kök)

Panir är en indisk färskost som används i matlagning. Jag lärde mig att tillverka panir av min vän M's föräldrar för mer än tjugo år sedan. Då för tiden var jag vegetarian, och min matlagning - ja, den var stundtals bra, men lämnade på det sotra hela taget en hel del övrigt att önska.

Nu har jag inte lagat panir på många år. Det som väckte lusten att återupptäcka denna goda, milda ost, det var faktiskt Facebookgruppen Fegvego - hälften så mycket, dubbelt så gott. En fantastiskt trevlig grupp, där tipsen är många, och stämningen öppen och tillåtande.

Med "fegvego" menas att vi inte alls nödvändigtvis avstår från animaliska produkter, men däremot använder dem selektivt och med måttfullhet. Detta tänk präglar numera min matlagning i högre utsträckning än tidigare. Sedan början av hösten skulle jag säga att vi äter vegetariskt cirka två dagar i veckan. Panir, det har det blivit ungefär varannan vecka.

Nu ger jag er det recept jag själv använder. Ingredienserna är blott två. Jag vet att om man googlar, så kan man hitta andra varianter. Jag har själv bara prövat kombinationen mjölk och yoghurt, och tycke det fungerar mycket bra.

Jag gör bara en sak med panir - skär den i bitar, och steker i olja och smör med currypulver och lite extra gurkmeja. Få se om eller när jag utvidgar min repertoar, men - när något smakar så bra och är så populärt som detta, då finns det ingen anledning att ändra ett vinnande koncept.

Panir (sex generösa portioner)
Jag tycker att Arlas matlagningsyoghurt är den som passar bäst när jag gör panir. Det går även bra att använda vanligt 3% naturell yoghurt, om man föredrar det. Det är viktigt att låta paniren rina av ordentligt i handduken i durkslaget, och att därefter dra åt handduken med kraft, då att paniren verkligen pressas ihop ordentligt.

3 liter gammaldags mjölk
8 dl Arlas matlagningsyoghurt (eller 3% naturll yogurt)

Vid tillagningen smör
neutral olja (till exempel varmpressad rapsolja)
currypulver
gurkmeja
flingsalt

1. Häll mjölks i en stor, rymlig kastrull.
2. Hetta upp mjölken under försiktig omrörning, så att den, inte bränner vid.
3. När mjölken sjuder och är precis på gränsen att koka rörs yoghurten ned.
4. Rör försiktigt i kastrullen.
5. När mjölken skär sig och blir ostmassa och vassle, tas kastrullen från spisen.
6. Lägg en kökshandduk i en rymlig finmaskig sil, och häll över ostmassan (den som vill kan givetvis spara vasslan för att till exempel använda som degvätska).
7. Låt paniren rinna av ordentligt i 30 minuter.
8. Slå sedan duken om paniren och vrid och drag åt den ordentligt.
9. Ställ paniren i kylskåp över natten. Jag brukar själv ställa stilen över en skål, och därefter ställa in alltsamman. 10. Dela ostklumpen i två bitar, och skär därefter i cirka 0,5 cm tjocka skivor. Dela i mindre bitar efter smak.
11. Hetta upp smör och olja, cirka 0,5 tsk currypulver och en gnutta gurkmeja i en stekpanna, Stek paniren i omgångar på medelvärme, cirka en minut på varje sida, så att den blir gyllenbrun och får en trevlig yta. Smula över flingsalt efter smak.
12. Fyll på med mer smör, olja och kryddor mellan varje stekning.

Servera med basmatiris, tomat- och spenatröra samt gärna raita.

Tomat- och spenatröra med indisk inspiration
smör och olja
1 gul lök, finhackad
3 vitlöksklyftor, finhackade
1 grön chilifrukt, finhackad
1 tsk garam masala
1 tsk spiskummin, nystött
1 tsk koriande, nystött
1 tsk gurkmeja
1 kanelstång
8 gröna kardemummakapslar
2 burkar krossade tomater
0,5-1 dl vaten
flingsalt
1 tsk rörsocker
400 gram bladspenat ( det går bra med fryst)

1. Hetta upp oja och smör i en rymlig traktörpanna eller emaljerad gjutjärndgryta.
2. Lägg i lök, vitlök, chili och kryddor, och fräs på låg värme tills löken mjuknat.
3. Häll över krossade tomater, salt och socker, blanda, och låt puttra på medelvärme i 15 minuter. Späd med vatten om blandningen tjocknar.
4. Blanda i spenat, och låt puttra i ytterligare 5 minuter eller tills spenaten känns tillagad.

tisdag 7 oktober 2014

Vinnaren i "Robertson loves rödbetor"

Den lyckliga vinnaren i september månads tävling i kampanjen Robertson loves Sweden heter Monica, aka anadora29 på Instagram.

Hon vann en KitchenAid köksmaskin med sin rätt "rostade rödbetor, purjolök, morötter, valnötter, granatäpple, sallad, dressing". Stort grattis till dig!

söndag 5 oktober 2014

Robertson loves svamp -
smörstekta kantareller med ricottagnudi och vårlök

Jag älskar svamp, men jag är långt ifrån någon svampkännare, och definitivt inte någon svampplockare. Mina svampar plockar jag på ICA, eller som i detta fall på Hötorget.

När jag växte upp fick jag följa med min faster och gudmor B då hon plockade svamp. Oftast blev det gula kantareller; någon enstaka taggsvamp kunde få följa med.

Jag kände mig väldigt nöjd när jag bestämde mig för att laga denna rätt till månadens råvara svamp, i mitt samarbete med vinhuset Robertson och kampanjen Robertson loves svamp. Jag föreställde mig rätten, och tänkte på min faster B, och på min vän Å.

Om B introducerade kantareller i mitt liv för med än trettio år sedan, så var det min vän Å som härom året introducerad smakkamraterna gula kantareller och salladslök. Och - vilka smakkamrater de är! De plockar verkligen fram det bästa hos varandra.

Dessa ricottagnudi är en favorit sedan några år tillbaka. Jag lagar dem som förrätt, och har då nöjt mig med att servera dem med en mustig tomatsås och generöst med fin parmesanost.

Kombinationen ricotagnudi, gula kantareller och vårlök var en riktig höjdare. Jag började med att steka svamp och lök, varmhöll medan jag tillredde gnudi, och serverade slutligen raskt på varma tallrikar som jag hyvlade stora, generösa flagor av parmesanost över.

En fantastisk lätt middag eller generös förrätt - vilket väljer an själv. Robertson Pinot noir är ett lätt rödvin, som passade mycket bra till denna svamp- och osträtt, där smakerna är generösa men samtidigt milda, och man inte vill kräva dem med en alltför mustig dryck.

I desa dagar faller kanske valet lika lätt på trattkantareller som på gula kantareller - ingen fara, de passar precis lika bra till. Det lovar jag.

Smörstekta kantareller med salladslök och ricottagnudi
Förbered gnudismeten innan svampen steks. Varmhåll svampen medan gnudi kokas, montera på varma tallrikar, och servera därefter genast portionerna.

Svamp
1 kg gula kantareller eller trattkantareller, rensade
2-3 stjälkar vårlök
smör till stekning
vitpeppar ur kvarn
flingsalt
råsocker

1. Dela eventuellt de större svamparna.
2. Ansa och strimla salladslöken grovt.
3. Hetta upp generöst med smör i en stekpanna.
4. Stek svampen tils den mjuknat och fått färg.
5. Tillsätt salladslöken och låt den steka med svampen tills den mjuknat en aning.
6. Krydda och smaka av med flingsalt och vitpeppar, och eventuellt lite råsocker efter smak.
7. Varmhåll svampen försiktigt medans gnudi tillagas.

Ricottagnudi (20 stycken)
250 gram ricotta
1 dl finriven, smakrik parmesanost
1 ägg + i äggula
1 tsk flingsaltv några tag med svartpepparkvarnenv 60 gram durumvetemjöl + mer

1. Blanda samtliga ingredienser till en jämn smet.
2. Mjöla ett bakplåtspapper generöst.
3. Forma gnudi med två skedar. Doppa den övre skeden i mjöl och fös med den försiktigt ned gnudin på det mjölade bakplåtspappret. Strö lite mjöl över varje färdig gnudi.
4. Koka upp saltat vatten i en rymlig gryta.
5. Lyft försiktigt upp gnudi med en hålslev, en i taget, och släpp varsamt ned i det kokande vattnet.
6. Koka i 5-6 minuter, låt fortsätta koka en kort stund även efter att de flyter upp i grytan.
7. Lyft gnudi ur grytan med hålslev och servera omedelbart.

lördag 4 oktober 2014

Robertson loves svamp

Plötsligt är det oktober. Ny månad, och ny råvara i mitt samarbete med vinhuset Robertson. i kampanjen Robertson loves Sweden.

Oktober månads råvara är svamp. Mitt eget recept, som jag kommer publicera de närmaste dagarna, innehåller gula kantareller - receptet skapades tidigare i höstas. Nu är ju detta av allt att döma en fantastisk svamphöst; inte minst av bilderna jag ser på sociala medier att döma. Avundsjuk har jag suktat över vänner och bekantas bilder på karljohanssvamp, och nu börjar det dyka upp trattkantareller i mitt flöde.

Med andra ord är jag alldeles övertygad om att de flesta av er har minst ett fantastiskt svamprecept på lut. Varför inte passa på att tävla med det, och ha chansen att vinna en stavmixer med fina tillbehör från KitchenAid?.

För att delta i oktober månads tävling tar du helt enkelt en Instagrambild på en maträtt med svamp. Sedan taggar du den med #robertsonloves och #svamp. Varje månad drar Robertson en ny vinnare. Fullständiga tävlingsregler hittar du här på hemsidan.



LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...