Häagen-Dazs nya smak, Honey, walnut and cream - och mina honungsrostade valnötter med rosmarin och flingsalt

I dag lanseras Häagen-Dazs nya smak honey, walnut and cream. Smaken lanseras faktiskt först i Sverige. Jag var en smula skeptisk först när jag hörde vad som skulle komma. Kan det verkligen funka med så enkla smaker?, tänkte jag. Svaret är - ja, det funkar alldeles strålande bra. Detta är en fantastiskt fin glass, som både passar att äta som den är och att kombinera med vårens och sommarens fruktiga desserter.

Sedan snart fyra år är jag medlem i Häagen-Dazs glassakademi. Själv tänkte jag på valnötter, ännu mer valnötter, när jag och de andra medlemmarna ombads att ta fram ett recept till denna nya smak.

Jag rostade grovhackade valnötter, smaksatte dem mer färsk rosmarin och flingsalt och kanderade dem slutligen i honung. En succé! Pröva själva, så får ni känna hur smakerna av glassen och nöttera förhöjer varandra.

Den som önskar en recension av någon annan än undertecknad kan läsa vad Sockerbiten tyckte om Honey, walnut and cream.

Honungsrostade valnötter med rosmarin och flingsalt
100 gram valnötter
0,5 msk olivolja
2 msk färsk rosmarin, finhackad
0,5 tsk flingsalt
2 msk honung

1. Hacka valnötterna grovt.
2. Rosta valnötterna försiktigt i torr stekpanna.
3. Häll över nötterna i en skål.
4. Värm olivoljan i stekpannan.
5. Fräs rosmarinen helt kort i oljan.
6. Tillsätt honungen och flingsaltet, och höj värmen.
7. Häll i nötterna, och blanda dem snabbt med honungen med hjälp av en stekspade.
8. Fortsätt vända nötterna i honungen, men passa dem noga, eftersom honungen bränns lätt.
9. Häll upp nötterna på ett bakplåtspapper för att svalna.
10. Bryt isär nötterna, och strö dem över Häagen-Dazs honey, walnut and cream precis innan serveringen.

Nutella gelato - perverst gott

Det var väldigt längesedan jag publicerade ett glassrecept här på bloggen, och sanningen att säga har det inte tillverkats så mycket glass i det här huset det senaste halvåret. Glasstillsatsen till vår KitchenAid professional har åkt fram vid några enstaka tillfällen när vi haft middagar med vänner, och då har resultatet rört sig om gamla klassiker. Vaniljglass, gärna smaksatt med bourbon.

Under sommaren har jag glatt smaskat i mig gelato, och då är det kanske inte så konstigt att lusten väckts att pröva att göra egen sådan. Gelato innehåller med mjölk än grädde, och har en i mitt tycke smidigare och frodigare konsistens. Ni vet att jag älskar grädde, och minst av allt är fettskrämd, så det enda skälet till att jag prövar att byta ut grädde mot större mängd gammaldags mjölk är att vidga mina vyer och pröva något nytt.

Detta recept på nutellagelato florerar på många håll på internet. Jag kan omöjligt ange dess ursprung, men jag kan intyga att det rsulterar i en löjligt och glass. Obegripligt god, om man i likhet med mig och mina barn tillber Nutella. Förgäves har jag letat efter ett likvärdigt alternativ, men denna italienska hasselnöts- och chokladkräm är alltjämt den starkast lysande stjärnan på himlen.

Som alltid gäller att ju kallare glassmeten är när du häller den i maskinen, desto bättre blir resultatet. Jag vet inte hur denna gelato blir i en enklare glassmaskin. I mitt nästa liv önskar jag mig en maskin med inbyggd kompressor, men i längden är jag nöjd med vår KitchenAid professionals starka motor.

Bortsett från den goda smaken och behagliga konsistensen, så gick denna gelato också väldigt bra att forma till kulor genast den togs ut ur vår frys. Den är helt enkelt mer formbar än vanlig gräddglass.

Jag har en sats med cupmått som jag använder när jag lagar mat efter amerikanska recept. Om du saknar sådana, är det följande som gäller:
1 cup motsvarar 2,25 dl
0,5 cup motsvarar 1,1 dl
0,25 cup motsvarar 4 msk

Nutella gelato
2 cups gammaldags mjölk
1 cup vispgrädde
0,5 cup råsocker + 0,25 cup
4 äggulor
0,5 tsk vaniljpulver
0,5 cup Nutella
0,5 cup rostade hasselnötter, grovhackade, till serveringen

1. Värm mjölk, grädde, 0,5 cup råsocker samt vaniljpulver i en kastrull.
2. Vispa äggulorna med resterande 0,25 cup råsocker.
3. Rör ned äggvispet i den varma gräddmjölken, och sjud försiktigt, utan att blandningen börjar koka.
4. Blandningen sväller en smula, och då är det dags att dra den från plattan.
5. Vispa ned nutellan i smeten. Låt den svalna, och därefter kylas ned i kylskåp; gärna över natten, men minst ett par timmar.
6. Kör den kala glassmeten i din glassmaskin enligt dess anvisningar.
7. Kyl gärna ned en skål eller en form i frysen medan glassen fryses i glasssmaskinen.
8. Stjälp ned den färdiga glassen i den kylda lådan eller formen.
9. Låt glassen stå i frysen ett par timmar. Servera med rostade, hackade hasselnötter.

Glass på ljust muscovadosocker med vanilj, kanel, kardemumma och kanderade pecannötter

Glassmaskinen har inte använts så flitigt det senaste halvåret. I torsdags kväll upptäckte jag ett bortglömt paket med vispgrädde, som trots ett rejält utgånget datum visade sig vara tjänlig. Jag såg det som en uppmaning att laga till en glassmet.

Med tanke på årstiden ville jag inte laga någon fruktig sommarglass. I ställer kombinerade jag vanilj, kanel och kardemumma; alla goda ting är som bekant (ofta) tre.
Vi hade inte någon vaniljstång hemma, men till en sådan här glass där vaniljen inte ska spela huvudrollen fungerar det precis lika bra med det ekologiska vaniljpulvret som numera verkar finnas i stort sett i varje mataffär.

Att kandera pecannötter är inte absolut nödvändigt, men det blir väldigt, väldigt gott. Se bara till att passa såväl sockret som nötterna, så att de inte bränns. Bikarbonatet brukar jag tillsätta för att det bidrar till att sockret inte stelnar till klumpar som hotar att spräcka plomber. Och så tycker jag dessutom att det smakar bättre så.

Glass med ljust muscovadosocker, vanilj, kanel,
kardemumma och kanderade pecannötter
4 dl vispgrädde
3 dl gammaldags mjölk
0,5 tsk ekologiskt vaniljpulver
0,5 tsk kardemummakärnor
2 kanelstänger
6 äggulor
1,5 dl ljust muscovadosocker

100 gram pecannötter (ca 1,5 dl)
1 dl råsocker
1/4 tsk (drygt 1 krm) bikarbonat

Laga till glassmeten på sedvanlig manér, det vill säga, hetta upp grädde, mjölk och kryddor i en kastrull medan du vispar äggulor och muscovadosocker fluffigt. Vispa ned äggfluffet i gräddmjölken och sjud mycket försiktigt under konstant omrörning tills smeten tjocknar.
Låt den då svalna, och sedan stå och svälla i kylen över natten.

Sila bort kryddorna, och kör glassen i glassmaskinen i uppemot 45 minuter. Kyl under tiden ned en lämplig form i frysen. Pecannötterna går fort att kandera, och de svalnar lika snabbt.

Kanderade pecannötter
100 gram pecannötter
1 dl råsocker
1 krm bikarbonat

Hacka nötterna grovt. Smält sedan sockret i en gjutjärnspanna. När sockret är helt smält, sänk värmen, strö över bikarbonaten, häll i nötterna och blanda snabbt alltsamman så att sockret fördelar sig så jämnt som möjligt över nötterna. Häll upp dem på ett bakplåtspapper, separera dem genom att bryta isär dem till mindre bitar. Låt dem svalna.

Strö lite av nötterna i botten av formen där glassen ska förvaras.Stjälp sedan ned glassen i den nedkylda formen, och fördela nötternaovanpå.
Frys i någon timma innan den ska ätas.

Läs gärna på Matmolekyler, där Lisa förklarar en hel del om hur karamellisering går till.

Påskens glasstårta på mörk och vit choklad - utan glassmaskin

Jag tog fram tårtan ur frysen - och glömde bort den. Därav dess halvsmälta utseende. Lite läckert ser det ut ändå, hoppas jag? Av förklarliga skäl släpade jag inte med mig glassmaskinen till landet. Trots detta ville jag våga mig på att göra en fryst dessert. En glasstårta - inte en parfait.
Under årens lopp har jag smakat en hel del hemlagad glass som inte frysts i glassmaskin, och jag har i ärlighetens namn inte varit särskilt imponerad av det jag ätit. Det blir så lätt frostigt, även om man använder sig av knep såsom vispad grädde. Frusen vispad grädde är trots alt inte detsamma som glass.

Jag gick tillväga på precis samma sätt som jag brukar göra när jag sjuder en glassmet. Inspirationen kom från det här receptet på den ultimata chokladglassen. Den enda skilnaden (ja, den stora skillnaden) är att jag, efter att glassmeten stått i kylen för att svalna och svälla, helt sonika hällde den i en form och därefter frös in den. Jag rörde inte i den under infrysningen. Det hade givetvis bidragit till en fluffigare konsistens. Nu blev resultatet ändå mycket lyckat, detta till trots.
En glasstårta som var krämig och len; inte det minsta hård eller frostig. SJuden glasskräm är helt enkelt vägen till sann glass-lycka. Oavset om en maskin sedan är inblandad i nedkylningen, eller ej.

Påskens glasstårta - utan glassmaskin
4 dl gammaldags mjölk
3 dl vispgrädde
0,5 tsk ekologiskt vaniljpulver
1,5 dl råsocker
6 äggulor
100 gram 70% mörk choklad
100 gr vit choklad

0,5 dl rostade hasselnötter, hackade
0,5 dl pistagenötter, hackade

1. Värm mjölk, grädde och vaniljpulver i en kastrull. Vispa under tiden socker och äggulor mycket fluffigt.
2. Blanda ned gräddmjölken i äggvispet. Sjud det hela över vattenbad under omrörning tills den tjocknar.
3. Fördela smeten någorlunda jämnt i två skålar. Rör ned mörk choklad i den ena, och vit choklad i den andra. Låt dessa svalna, och därefter kylas ned och svälla i kylskåp under åtminstone 4-5 timmar, men helst över natten.
4. Häll därefter ned den vita och den mörka smeten i en lämplig glasstårteform. Ställ in den i frysen i 3-4 timmar.

5. Tag ut glasstårtan cirka tio minuter innan den ska serveras. Doppa formen hastigt i hett vatten, och stjälp ned tårtan på ett fat. Strö de hackade nötterna på och runt tårtan.

Ett kakrecept under ständig utveckling

I veckan var jag en god mor, och släppte in barnen i köket en stund. Jag är lite dålig på det, ska jag erkänna, men jag ser det inte som något självändamål.

Att baka ett gäng kakor kändes som ett ganska lagom projekt en vanlig torsdagskväll. Det går snabbt att röra ihop en kakdeg, i synnerhet om man gör som jag gjorde för att barnens medverkan ska bli så smidig som möjligt. Jag curlade mig själv, genom att på TV-kockars vis mäta upp alla ingredienser i mått och skedar innan vi började baka.

Jag varierade, för vilken gång i raden vet jag knappt, smaksättningen på mitt pålitliga, gamla recept på chocolate chip cookies. Denna kak-typ har faktiskt fått en egen etikett. Jag tycker den förtjänar det.

Vad är det för speciellt med dessa kakor som skiljer dem från andra? Kanske inte så mycket. Jag mixade havregrynen, så att de blev till ett grovt mjöl. Skälet till detta var att jag ville variera konsistensen på kakorna. Smaksättningen blev ljus choklad, vit choklad, finstött kardemumma och rostade hasselnötter.

Min långsiktiga plan med kakbaket var att dessa spröda läckerheter ska krossas grovt och sedan blandas ned i glass. Ett mindre omständigt sätt att äta dem är att avnjuta med ett glas mjölk, eller en kopp kaffe.

Chocolate Chip Cookies med ljus choklad, vit choklad, rostade hasselnötter och kardemumma
100 gram rumsvarmt smör
2,5 dl ljust muscovadosocker
1 msk äkta vaniljsocker
2 tsk kardemummakärnor, finstötta
0,5 tsk salt
1 ägg
1 tsk bikarbonat
90 gram vetemjöl (cirka 1,5 dl)
3 dl havregryn, mixade
1 dl rostade hasselnötter, hackade
100 gram ljus choklad, hackad
100 gram vit choklad, hackad

Vispa samman smör, socker, vaniljsocker,salt och kardemumma. Vispa sedan ned ägget. Tillsätt bikarbonat, mjöl och mixade havregryn. Arbeta slutigen ned nötterna och chokladen.
Forma till valnötsstora kulor och placera dem på plåtar klädda med bakplåtspapper. Det blir omkring ett fyrtiotal kakor av en sats deg. Grädda i nedre delen av ugnen på 200 grader i 10-12 minuter.

Pecannötskakor med rågmjöl och ljust muscovadosocker

Seså, jag lyckades med nöd och näppe publicera detta inlägg den trettonde december. (Men bilden ville inte låta sig överföras, så den får ni i morgon). Vad sägs om en liten kaka med pecannötter; därtill aningen rågmjöl, för den goda smakens skull? Det är vad som bjuds så här sent på söndagskvällen. Egentligen skulle det bjudits på lönnsirapsknäck med pecannötter, men jag ska villigt erkänna att det hände, som sällan händer numera - det fungerade inte. Det blev inget av det hela. Inget som gick att göra något av, i varje fall.

Åter till kakorna. Jag avstod av pur lättja från att dra fram mandelkvarnen, och tog den snabba genvägen i stället - mixern. Där mixade jag pecannötterna med muscovadosocker, smör, en gnutta vaniljsocker, en nypa salt, samt givetvis mjöl; både råg och vete. Genom att mixa nötter, blir resultatet snarare ett sorts torrt nötsmör, än ett nötmjöl. Degen som blev resultatet av mixandet formade jag med mjölade händer till två korvar, som fick ligga i kylskåpet medan ugnen blev varm.
Sedan följde det gamla vanliga - skära skivor, upp på plåt klädd med bakplåtspapper, och skjuts in i ugnen.
En med beröm godkänd tröstkaka (efter den traumatiska incidenten tidigare under kvällen) - ja, mer än så, faktiskt. Kanske ännu en favorit till samlingen?

Pecanötskakor med rågmjöl och ljust muscovadosocker (cirka 45 stycken)
100 gram smör
1 dl ljust muscovadosocker
1 krm ekologiskt vaniljpulver
drygt 1 dl vetemjöl (cirka 60 gram)
drygt 1 dl rågmjöl (cirka 60 gram)
100 gram pecannötter
1 krm salt

Baka kakorna i 200 graders ugnsvärme i nedre delen av ugnen. De blir klara på cirka 10 minuter. Passa dem så att de inte bränns; de går förfärligt fort på slutet.

Dagens tillbakablick: För ett år sedan den trettonde december 2008, gjorde jag limoncello-tryfflar.

Adventsbröd - kalljäst surdeg med russin, mandlar och pomerans

Det blev en fullständigt oväntad start på helgen. Vi skulle sent i går eftermiddag ta tåget ned till Göteborg, för att hälsa på mina föräldrar och tillsammans gå på Lisebergs julmarknad.
På grund av att tunnelbanans gröna linje var närmare trettio minuter försenad, insåg vi att vi inte hade en sportslig chans att ta oss till T-Centralen, pressa oss genom folkmassan upp till Centralstationen och hinna med tåget. Det hade förmodligen gått om vi bara varit två vuxna - men nu råkade vi vara två vuxna, fyra barn varav ett i barnvagn; bagaget icke att förglömma.
Det var bara att tänka om, och sättta sig i bilen för att anträda färden ned till Göteborg.

Här sitter jag nu, lite lätt frusen efter att ha tillbringat några timmar på ett vacker julpyntat Liseberg. Dagens adventsrecept är på frukostbullar med russin och mandel som jag bakade tidigare i december. Eftersom hela nötter i bröd inte uppkattas av hela familjen, väljer jag ibland att smyga ned dem i degen i stället. Jag sötar gärna degar genom att blanda ned mixade russin, och vid detta tillfälle fick mandlar göra russinen sällskap i mixern. Jag tillsatte också älsklingskruddan pomerans.
Resultatet blev ett lite sött och lite nötigt bröd, som passar väldigt bra tillsmmans med lagrad ost och en inte alltför söt, lite bitter marmelad. En mögelost gör sig även den alldeles utmärkt på brödet i fråga.

Adventsbröd med russin, mandlar och pomerans
50 gram rågsur
50 gram vetesur
10 gram jäst
3,5 dl vatten
1 dl russin + 1 dl hett vatten
1 dl sötmandel
1 msk mald pomerans
150 gram rågnjöl
350 gram vetemjöl
1,5 msk flingsalt

Jag sätter degar lite olika. Ibland blir det en försur som får stå över natten (eller över dagen), och som sedan blandas i degen. Degen i fråga får ibland kalljäsa över dagen (eller över natten), och ibland jäsa endast någon dryg timma. Tillvägagångssätten beror på många saker; min egen dagsform, när jag har tänlt bara samt vilken framförhållning jag haft.
Just den här degen fick faktiskt jäsa över dagen. Russinnen blötlade jag i hett vatten i en kvart, innan jag mixade dem tillsammans med mandlarna till en tjock gröt. Jag blandade samman alla ingredienser till bröden, utom saltet. Degen arbetade jag med degkrokar (fortfarande ingen hushållsassistent), och lät fden sedan stå i en kvart- tjugo minuter. Därefter arbetade jag ned saltet med degkrokar under ett par minuter. Därefter täckte jag degbunken med plastfolie, och satte in den i kyskåpet.

På kvällen dsamma dag plockade jag ut degen ur kylskåpet. Jag satte ugnen på 225 grader. Degen stjälte jag ut på ett mjölat bakbord, och formade den sedan til ett tjugotal, ganska små brödbullar. Dessa placerade jag på en het plåt, täckt ,med bakplåtspapper. Jag penslade dem med kallt vatten, gräddade dem därefter i uppemot femton minuter.

Dagens tillbakablick: I dag för ett år sedan, den tolfte december 2008, befann jag mig på väg till Göteborg. Jag alkohol och choklad, och om att laga eget julgodis. Ett teoretiskt inlägg, således. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag vill och har lust att göra egna tryfflar och praliner i år. Det lutar faktiskt starkt åt ett besök på Chokladfabriken.
Jag hinner inte med allt jag vill - det är bara att inse.

Frukostbullar med aprikoser, mandlar och herrgårdsost

Vi hade besök av mina föräldrar i helgen som gick. Vårt umgänge präglas i hög grad av goda måltider. Därför kändes det särskilt trevligt att sätta en deg på söndagsmorgonen, för att kunna njuta av nybakat bröd till sen söndagsfrukost.
Givetvis kunde jag ha varit smart nog att sätta degen redan på lördagskvällen, och låta den kalljäsa i kylskåpet över natten. Nu är jag sanningen att säga inte alltid så vidare värst bra på att ha framförhållning. Som tur är så brukar det mesta lösa sig rätt så bra - detta till trots.
Ingredienserna må låta medvetet sammansatta, men de var i ärlighetens namn enbart ett resultat av vad som fanns i skafferiet. Aprikoserna gav precis lagom sötma, och jag är otroligt svag för mandel i bröd. Jag var dessutom slug nog att hacka dem lite finare än jag brukar - allt för att slippa klagomål från barnaskaran. Osten; ja, vad bidrog den egentligen med? Inte så mycket smak, i ärlighetens nanm, men en mycket saftig textur.
Mina givna pålägg var smör, en herrgårdsost så lagrad att den var svettig, och så apelsin- och ingefärsmarmelad uppepå. En med beröm godkänd frukost, helt enkelt.

Frukostbullar med aprikoser,
mandlar och herrgårdsost
100 gram ekologiska aprikoser
1,5 dl vatten

50 gram jäst
4 dl vatten
2 tsk salt
2,5 dl finriven, mellanlagrad herrgårdsost
1 dl sötmandel, hackad
650 gram råksikt (cirka 11 deciliter)

Lägg aprikoserna i blöt i vattnet över natten - eller mixa dem på en gång i hett vatten; det fungerar säkert lika bra. Blanda dem med vatten, jäst, salt, mandel och riven ost. Arbeta ned mjölet med degkrokar. Låt jäsa i 45 minuter. Forma till tolv bullar, och baka dem i mitten av ugnen i 15 minuter.

Vaniljglass på ljust muscovado-socker med karamelliserade valnötter

Det var alldeles för längesedan vi åt fredagsglass. Över en månad sedan, närmare bestämt. Orsaken till detta är mycket enkel, och väldigt trevlig - vi har helt enkelt tillbringat mycket tid på vårt lantställe, vilket inneburit att fredagskvällarna ägnats åt annat än glasstillverkning. Detta till trots har vi saknat vår glass, och jag hade en nygammal idé som jag längtade efter att pröva.
Vaniljglass på ljust muscovadosocker är något jag verkligen vill rekommendera. Att karamellisera nötter är barnsligt enkelt, och väldigt gott. Genom att tillsätta en gnutta bikarbonat till det smälta sockret får jag en avsevärt mycket trevligare konsistens som dessutom minskar risken att bita sönder tänderna.
Den här goda glassen är kort och gott ett lysande exempel på att det inte krävs särskilt mycket fantasi för att skapa en riktigt lyckad smakkombination.

Ljus muscovado-glass med karamelliserade valnötter
Glasskräm
1 dl ljust muscovadosocker
0,5 dl råsocker
6 äggulor
4 dl vispgrädde
3 dl gammaldags mölk
0,5 tsk ekologiskt vaniljpulver

Hetta upp grädde, mjölk och vaniljpulver. Vispa under tiden äggulorna och sockret pösigt. Häll därefter under omrörning den varma gräddmjölken över äggvispet. Sjud därefter glasskrämen över vattenbad under flitig omrörning tills den börjar tjockna. Låt den svalna helt, och kyl därefter ned den i kylskåpet. Låt den gärna stå och svälla över natten.

Karamelliserade valnötter
75 gram valnötter, grovt hackade
3/4 dl råsocker
2 krm bikarbonat

Smält sockret på medelvärme i en gjutjärnsstekpanna. Rör hela tiden om, så att det inte bränns. Strö bikarbonaten över det smälta sockret, och blanda snabbt ihop dem. Häll genast i nötterna och rör om ordentligt så att sockret fördelar sig jämnt över nötterna. Stjälp upp alltsamman på bakplåtspapper. Bryt och skär i mindre bitar när det svalnat.

Kör glassmeten i glassmaskinen. Kyl under tiden ned en lämplig form i frysen. Häll glassen i formen, och strö över större delen av de karamelliserade nötterna. Spara lite nötter till att dekorera med vid serveringen.

För alla gottegrisar: Hasselnötstårta med moccakräm

Återigen har jag botanisera i min kära gamla häfte Tårtor från hela världen(publicerad av Mejerierna, med recept från Jordbruken provkök; ISBN-kod saknas, årtal okänt).
Den här gången blev det en tårta som jag aldrig tidigare bakat. Jag har spanat på tårtan i fråga i över tjugo år, så jag tyckte det var dags att ta mig an den, för att se om den kunde funka i verkligheten - och inte bara i min fantasi.

Vi hade goda vännerna A och M på besök på landet i lördags, och den här tårtan avnjöts i solskenet på altanen efter en caecarsallad med grillad kyckling (samt ett rosévin som jag blev riktigt besviken på - därför tänkte jag förbigå det med tystnad, men jag vill trots allt ge er ett varningens ord, och en ledtråd - Chile).

Det enda kruxet med den här hasselnötstårtan är att du för att baka den måste ha en klassisk, gammaldags mandelkvarn. Den är för övrigt ett av mina favoritredskap i köket; fullständigt irrationellt, men sant. Kvarnen används titt som tätt; åtminstone en gång i månaden (eller så inbillar jag mig det bara). Lite lätt panik utbröt när vi i torsdags morse packade inför avfärden till landet, och jag inte kunde hitta kvarnen. Väl framme på landet kunde jag pusta ut, då den låg kvarglömd i en kökslåda, efter att ha använts till mammas mandeltårta.

I det här fallet behövdes de malda hasselnötskärnorna till en saftig tårtbotten. Smörkrämen blev en blandning av vad som fanns att tillgå på landet; hälften råflorsocker och hälften vanligt florsocker. Vaniljpulver och kallt kaffe för den goda smaken. Att det skulle vara två äggulor i smörkrämen glömde jag fullständigt bort. Det hade säkerligen gjort krämen än mer lättarbetad, och mindre stel när tårtan stått i frysen. Jag skall komma ihåg det nästa gång.
Att bre crème fraîche smaksatt med äkta vaniljsocker uppepå tårtan gav en fantastiskt fin och syrlig smakbrytning. Givetvis toppades tårtan med rikligt med grovhackade, rostade hasselnötter av märket Sera.
En ny klassiker är född.

Hasselnötstårta med mockakräm
Tårtbotten
50 gram smör
1,5 dl hasselnötter, malda
1 ägg
1 dl råsocker
90 gram vetemjöl (ca 1,5 dl)
0,5 tsk bakpulver
3 krm ekologiskt vaniljpulver
1 dl mjölk

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj en form och bröa eller mjöla den om du så vill, det fungerar bra att låta bli. Mal hasselnötterna. Vispa ägget och sockret pösigt. Tillsätt vaniljpulver, de malda hasselnötterna, smöret och mjölken. Blanda noga. Rör sedan försiktigt ned mjölet och bakpulvret.
Häll smeten i formen, och grädda i nedre delen av ugnen i 30 minuter. Låt svalna.

Moccakräm
150 gram rumsvarmt smör
1 3/4 dl florsocker (av valfri sort)
3 krm ekologiskt vaniljpulver
2 äggulor
2 msk kallt, starkt kaffe

Garnering
2 dl crème fraîche
1 tsk äkta vaniljsocker
1 dl rostade hasselnötter, grovhackade

Rört smöret mjukt med florsockret och vaniljpulvret. Blanda ned äggulorna en i taget. Rör sedan försiktigt ned kaffet. Vispa krämen fluffig och luftig med elvisp.
Dela tårtbotten i två delar, och bred krämen på den undre tårtbotten. Tryck därefter dit den övre. Blanda crème fraîche med vaniljsocker och bred över tårtan. Strö slutligen över de hackade, rostade hasselnötterna.

Mezeyoghurt med vanilj och honung samt aprikoser, dadlar och pistagenötter

Denna opretentiösa lilla efterrätt blev något så vansinnigt god. Min man lyckades med den skapa en fullgod ersättning till vår sedvanliga fredagsglass.
Min man säger att det hela handlade om att han ville matcha yoghurtens krämiga, lena konsistens med den torkade fruktens tuggmotstånd och nötternas krispighet. Det skulle vara en efterrät som passade bra efter en måltid bestående av hembakatd surdegsbröd, charkuterier och ostar (nu snackar vi fredagsmys för vuxna).
Arlas mezeyohurt är i mitt tycke mycket trevligare än de grekiska och turkiska alternativen. Den är lösare i konsistensen, och dess syrlighet passar min smak bättre. Givetvis går det lika bra att använda vilken typ av youghurt som helst. Är du riktigt fettskrämd kan du använda vanlig naturell youhurt - eller, ve och fasa, lättyouhurt.
Som synes av bilden använde vi svavlade aprikoser, helt enkelt för att det var vad som fanns att tillgå vid inklöpstillfället. De osvavlade är (tyvärr) av naturliga skäl fulare att skåda, men smakar bra.

Mezeyoghurt med vanilj och honung samt aprikoser, dadlar och pistagenötter
3 dl mezeyoghurt
2 msk flytande honung (gärna skogshonung)
0,5 tsk ekologiskt vaniljpulver
1 dl torkade aprikoser, finhackade
1 dl torkade dadlar, urkärnade och finhackade
0,5 dl pistagenötter, finhackade

Blanda yoghurten med honung och vaniljpulver; smaka dig fram.Hacka frukten och nötterna.
Fördela yoghurten i små glas eller skålar, och toppa med nöt- och frukthacker precis innan serveringen.

Min bästa vaniljglass, med karamelliserade macadamianötter och dulche de leche

Glasshimlen öppnar sig, och extasen infinner sig.
Det är så gott att det är löjligt.
Jag tar en tugga till. Fyllig vaniljglass på råsocker och äkta vaniljstång. Krämig dulche de leche av kondenserad mjölk som fått koka ihop till såsig konsistens. Feta, knubbiga macadamianötter som slungats ned i en blandning av smält råsocker och ljust muscovadosocker. Vad säger ni om det?
Jag tro jag är kär.

Det här är en riktig godisdglass. Ja, den är nästan lite för mycket, till och med för mig. Men, den är gudomligt läcker.
Nötterna förtjänar nästan ett kapitel för sig. Jag köper rostade, saltade macadamianötter av den måhända obskyra mäskert Sun Dream på Willys. Detta är riktigt, riktigt fina macadamianötter, men precis lagom sälta.
I kanderat tillstånd blir dessa nötter en delikatess som jag redan fantiserar om att använda i andra sammanhang. Pröva, för sjutton, även om ni aldrig skulle få för er att ställa er och laga till hemmagjord glass! Ät dem som de är, de är så goda att de är sig själva nog.

Dulche de leche, förresten - min väninna A berättade i en kommentar till det förra inlägget, att i Chile kallas detta för manjar. Oavsett vad denna godsak kallas i Sydamerika, så känner jag att den för mig personligen mest påminner om messmör. Ja, helt ärligt, det smakar messmör!
Nu lät jag bara burken koka i drygt två timmar, eftersom jag ville ha en krämig sås som gick att klicka över glass - men det borde rimligtvis inte ha påverkat smaken?
Jag kan för övrigt upplysa er om att jag gjort nya upptäckter vad gäller glass. Rena självklarheter för vissa av er, kanske, men jag berättar ändå. I dag insåg jag att om man i likhet med mig, vill smaksätta glassen med coulis, såser och annat, så sker detta lämpligast efter att glassen har fått börja frysa.
Om man låter glassen stå och frysa till någon halvtimma efter att den förts över till sin fryslåda, är den inte lika kämslig, och riskerar inte att börja smälta lika snabbt.
En viktig upptäckt för mig - bättre sent än aldrig

Min bästa vaniljglass, med karamelliserade macadamianötter
och dulche de leche
5 äggulor
1,5 dl råsocker
3 dl vispgrädde
3 dl gammaldags mjölk
1 vaniljstång

Hetta uppp grädde, mjölk och ituskuren vaniljstång i en kastrull. Vispa under tidem socker och äggulor pösigt i en rostfri bunke. Tag upp vaniljstångenr, skrapa ur vaniljkornen och för tillbaka dem ned i gräddmjölken. Häll den sedan över äggvispet, under omrörning.
Skölj ur kastrullen, och fyll den med några centimeter varmt vatten. Hetta upp detta, och ställ den rostfria skålen med glassmet över kastrullen. Vispa noga i glassmeten, medan den låmgsamt tjocknar över vattenbadet. Badet skall sjuda eller småkoka, inte stormkoka.
I dag hällde jag helt sonika över glassmeten i en ny, kall binke, och ställde den raskt in i kylskåter - på grund av tidsbrist. Jag lät också glassmeten stå en kvart i frysen, innan jag hällde den i glassmaskinen.

Karamelliserade macadamianötter
0,25 dl ljust muscovadosocker
0,25 dl råsocker
1,5 dl rostade, saltade macadamianötter
0,5 dl 0,5 tsk bikarbonat

Hacka nötterna grovt. Hetta upp sockret i en torr gjutjärnsstekpanna. Rör om, och passa så att det inte bränns. Sänk värmen, och strö över bikarbonatet. Häll sedan genast över nötterna och blanda snabbt alltsaman. Det bubblar, ovch stelnar omedelbart. För över till bakplåtspaper, låt svalna en aning, och dela sedan i småbitar, lämpligast med fingrarna.
Lägg på en flat tallrik eller en liten bricka, och kyl ned i frysen.

Dulche de leche
1 burk kondenserad mjölk kokas i 2-3 timmar. Jag kan säga att jag inte direkt följde de råd jag fått när jag sökte information. Jag kokade, i stället för att sjuda, och jag behöll locket på kastrullen. Min koktid begränsades som jag nämnde ovan till drygt två timmar, eftersom jag ville ha en lite rinnigare konsistens på den kolasås som blir resultatet av att den kondenserade mjölken kokas samman i sin burk.

När jag kört glassmeten i glassmaskinen, förde jag över den till den nedkylda form jag alltid förvarar i frysen (well, that's me). Sedan lät jag glassen stå i frysen i 30 minuter, innan jag fördelade de karamelliserade macadamianötterna över den., Efter ytterligare drygt 30 minuter, klickade och ringlade jag dulche de leche över glassen.
In i frysen i ytterligare 10 minuter - därefter var det dags att utsätta familjen för ytterligare ett av mina glassexperiment.
Som ni förstår av min hänryckta skildring i början på inblägget, så föll det hela mycket väl ut.

Släng er i väggen, Ben & Jerry!

Nu har stunden kommit. Jag skall våga mig på att förvandla innehållet i denna tjusiga burk till krämig kolasmet, det vill säga till dulce de leche.

Jag har genom flitigt googlande läst mig till att två timmar borde vara lagom tid att sjuda burken om man som jag vill att innehållet skall anta en aningen lös konsistens. Vi säger väl 2,5 timmar då, för att vara på den säkra sidan?

Vad jag skall göra med resultatet säger väl sig självt, med tanke på titeln på detta inlägg? Det är ju trots allt fredag. Ni som läst här ett tag vet att fredag för vår familj oftast är synonymt med glass.
Ben & Jerry lanserade som många vet en ny smak tidigare i veckan. Jag skall självklart inte vara så banal att jag gör en kopia av den. Nej, jag skall göra något ännu bättre.
Jag ber att få återkomma!

Choklad-panna cotta med apelsinfiléer och hackade, rostade hasselnötter

Det här var lördagskvällen efterrätt. Jag har funderat på choklad-panna cotta sedan i julas, och kanske är det lite julkänsla över kombinationen av choklad, apelsin och rostade hasselnötter? Den fungerade i varje fall lika bra i februari, och som alla vet var det ju dessutom Alla Hjärtans Dag i lördags.
Jag har angivit antalet gelatinblad utifrån att jag själv önskar en krämig konsistens på min panna cotta. Vill du ha den aningen fastare än så, lägger du helt enkelt till ett gelatinblad.
Att filéa apelsiner är inte särskilt svårt. Man skär helt enkelt bort skalet med en vass kniv, så att köttet är helt blottat. Därefter går det ganska lätt att skära ut klyftorna till skinnfria filéer.
Som jag tidigare berättat gör jag mig inte besväret att rosta hasselnötter och gnugga av dem skinnet. Jag köper i stället ICA's rostade hasselnötter - de är prisvärda och goda.

Jag valde att göra lite mindre portioner, eftersom vi ätit både förrätt och varmrätt innan. Den som så vill kan givetvis i stället använda samma mängd ingredienser till att göra sex något större portioner.

Choklad-panna cotta med apelsinfiléer och hackade, rostade hasselnötter (8 lite mindre portioner)
5 dl vispgrädde
100 gram mjölkchoklad av mycket god kvalitet, eller en "ljusare mörk choklad (t ex Anton Bergs 57%)
2 gelatinblad

3 apelsiner, filéade
0,75 dl hackade, rostade hasselnötter

Börja med att blötlägga gelatinbladen i genberöst med kallt vatten. Hetta upp grädden i en kastrull, och bryt ned chokladen i den varma grädden. Stäng av värmen, och vispa så att chokladen smälter och blandar sig väl i grädden. Tillsätt därefter de blötlagda gelatinbladen, och rör runt så att också dessa löser sig ordentligt.
Jag väljer ofta att hälla blandningen i en liten kana, eftersom det då är mycket lättare att fördela den i glasen eller skålarna utan att spilla på kanterna.
Låt svalna, och ställ sedan in i kylskåpett par timmar.

Filéa apelsinerna precis innan ni skall äta, och dekorera inte i förskott.
Det smakar absolut bäst att lägga på apelsinerna och strö över de hackade hasselnötterna precis innan serveringen.
Vi vill ju ha spänstiga filéer och knapriga nötter.

Melankoli inspirerar till småkaksbak

Det börjar dra ihop sig nu. Jag har inte många veckor kvar av mitt livs sista föräldraledighet. Det är med blandade känslor jag återgår till arbetet.
Just nu är jag i en fas i livet då det känns som att jag gärna fortsatta att hänga hemmavid och tillbringa osunt mycket tid i köket - om jag fått bestämma. Nu ser ju livet inte ut så, och det är så klart bara att gilla läget. Jag kommer vara så privilegierad att jag har en hemmaman under några månader, vilket inte är fy skam det heller.

Medan jag ömkar mig själv en smula och funderar över meningen med livet, slänger jag ihop några goda kakor för att höja stämningen en smula. Det här är en modifiering av mitt gamla vanliga recept på chocolate chip cookies, men jag har smaksatt degen med cacao (och därför minskat mängden vetemjöl). Med en rejäl hög vit choklad därtill blir detta en värdig konkurrent till originalet.
Numera brukar jag göra ganska mså kakor; det känns lite passé i största allmänhet att göra den där typen av tefatsstora kakor man hittar på Seven Eleven och Waynes Coffee.

White chocolate chip chocolate cookies
100 gr rumsvarmt smör
1,5 dl farinsocker
1 dl råsocker
2 krm ekologiskt vaniljpulver
1 ägg, vispat
1,25 dl vetemjöl (75 gram)
3 dl havregryn
3 msk cacao
0,5 tsk bikarbonat
0,5 tsk salt
175 gram vit choklad, hackad

Rör smöret med farinsockret, sockret, vaniljpulvret och cacao. Tillsätt därefter ägget. Blanda vetemjöl och bikarbonat, och rör ned det tillsammans med havregrynen. Blanda slutligen ned den hackade vita chokladen.
Forma till knappt valnötsstora kulor, och klicka ned på plåtar klädda med bakplåtspapper. Grädda försiktigt på 175 grader i 6-8 minuter. Passa kakorna så att de inte blir för mörka.

Soppa på flageoletbönor, savojkål och purjolök med bladpersilje- och valnötspesto

Det var alldeles för längesedan vi åt en riktigt fullmatad, mättande soppa till middag. Nu när jag känner mig trygg i förvissningen om att mitt förråd är fyllt med flageoletbönor, vill jag ta tillfället i akt att använda bönorna i en soppa tillsammans med savojkål och purjolök.
Det är svårt att förklara varför flageoletbönor är så goda. Smaken låter sig inte beskriva så lätt. De är väldigt milda, och kanske är de inte riktigt lika mjöliga i konsistensen som vissa andra sorter är. Många som inte gillar bönor, brukar just klaga på konsistensen snarare än smaken. Jag använde mig både av hela bönor och av mixade, för att reda upp soppan.

Persiljepeston kom sig av att jag älskar bladpersilja (lika mycket som jag avskyr krusbladig), och hade en stor bukett stående i köket som jag inte ville skulle gå till spillo. Kombinationen bladpersilja och valnötter råkar dessutom helt enkelt väldigt god.
En klutt av denna pesto i soppan höjde en redan gott rätt till skyarna.

Soppa på flageoletbönor, savojkål och purjolök
med bladpresilje- och valnötspesto
6 dl kokta flageoletbönor (175 gram torkade)
100 gram rökt sidfläsk, fint tärnat
1 stjälk selleri, finhackad
1 liten purjolök, finhackad (100 gram)
400 gram finskuren savojkål
2 vitlölsklyftor, rivna
3 msk finhackad bladpersilja
olivolja
1 liter vatten
1 hönsbuljongtärning
4 buskiga stjälkar timjan
salt och peppar efter smak

Koka flageoletbönorna enligt dessa anvisningar. Hetta upp en gjutjärnsstekpanna, och fräs det fint tärnade rökta sidfläsket. För över det till en emaljerad stekgryta. Häll i en skvätt olivolja, och tillsätt selleri, purjo, vitlök och bladpersilja. Låt fräsa en stund under omrörning.
Tillsätt sedan savojkålen, och låt den fräsa med. Häll över vatten, lägg i buljongtärningen och timjan
samt 4 dl av bönorna. Låt soppan koka upp under lock. Soppan skall sedan koka på medelvärme i uppemot 30 minuter.
Mixa de resterande bönorna med en halv deciliter buljong ur soppgrytan, och rör ned dem efter cirka 20 minuters koktid. Passa samtidigt på att plocka upp timjankvistarna ur grytan. Smaka av med salt och svartpeppar.

Bladpersilje- och valnötspesto:
2 dl bladpersiljeblad, packade
2 dl valnötter
0,5-0,75 dl olivolja
flingsalt efter smak

Mixa ingredienserna och smaka av med flingsalt. Den som vill kan givetvis också ha med lite riven vitlök.

Servera soppan med en generös kluck av peston.
Till vår förtjusning hade vi dessutom kvar ett sådant här valnötsbröd i frysen, vilket inte gjorde måltiden sämre.

Bitter skörd

Vad menar jag med denna högtravande titel på ett blogginlägg? Låt mig genast förklara.
När jag skulle använda valnötter till fyllningen i mina filodegrullar, tyckte jag det passade utmärkt att öppna varuprovspåsen från Exotic Snacks. Jag har redan recenserat de chokladdoppade cashewnötterna och de rostade, saltade macadamianötterna. Dessa nötter var inte riktigt i min smak.
Nu hoppades jag att valnötterna skulle vända trenden. Desssvärre blev så inte fallet.
Som jag berättat är jag extremt känslig för minsta antydan till härsken smak eller andra smak- och doftvariationer hos nötter och oljerika produkter.
Nu var det inte så illa att valnötterna var härskna - absolut inte. På påsens bäst föremärkning står det dessutom 30/04/09. Tyvärr spelar denna märkning ingen som helst roll, när nötterna är bittra. Sådana nötter vill jag inte äta, vare sig naturella eller i ett bakverk.

Det känns jättetrist att ge dåligt omdöme till en produkt som i teorin är så bra.
Självklart vill jag konsumera ekologiska nötter - om de håller den kvalitet jag kräver.

Som tur var för mig, hade jag kvar valnötter i frysen från i julas. Bottenskylan i mitt storpack valnötter av det ringaktade märket Eldorado fick vid detta tillfälle agera räddande ängel.

Gratis är gott? - ekologiska nötter

För någon vecka sedan fick jag, i likhet med
många andra matbloggare, smakprov från Exotic Snacks hemskickade.
Jag har nu smakat på några av deras ekologiska produkter, och är redo att dela med mig av mina åsikter. Jag skall säga att jag inte är någon storkonsument av företagets nötter och så kallade naturgodis, men jag har då och då köpt rostade cashewnötter.
Tilll att börja med, så tycker jag att nötterna genomgående håller en hög kvalitet. Det är bara smaksättningen på den två sorter jag hittills testat, som inte riktigt föll just mig i smaken.

Cashewnötter chokladmix är ekologiska cachewnötter täckta av ekologisk choklad. Tråkiga jag tycker att det är för mycket choklad i proportion till nötterna. Dessutom föll chokladen inte mig i smaken. Jag kan säga att jag faktiskt inte åt upp min del av påsens innehåll. Den lilla nötsmak som trängde fram genom det massiva chokladtäcket var i varje fall god.

Jag har också hunnit med att smaka på Macadamianötter (rostade och saltade). Dessa härliga, feta nötter är jag väldigt förtjust i, särskilt i mat. Nötterna höll en god kvalitet, vilket är särskilt viktigt med tanke på deras höga fetthalt. De härsknar förmodligen snabbare än andra nötter, och jag är extremt känslig för minsta lilla antydan till härsket. Jag har slängt många produkter som inte passerat bäst föredatum, bara för att oljan inte smakat som den skall.
Nötterna smakade alltså som de skulle - om det inte hade varit för att de var så ettersalta. det är nästan så att jag undrar om det var något fel. Saltat för mycket i fabriken?
Alldeles för salt för min smak. i varje fall.

Slutligen måste jag bara kommentera förpackningarna.
Det här är inte snyggt.
Jag insåg, när jag väl fick hem produktproverna, att jag sett dessa påsar i butik - men automatiskt tittat bort. Dessa smutsbruna, halvtransparenta påsar tilltalar inte ögat.
På 80-talet kanske allt som var ekologiskt eller miljövänligt behövde vara havrefärgat och oblekt, men nu är det 2000-talet, och en snygg förpackning säljer bättre än en som ser ut som att samtliga nötvarianter rostats i någon obskyr kryddblandning. Dessutom skulle KRAV-loggan synas bättre utan all annan (onödig) text.
Säkert är detta ett sätt att skydda innehållet från direkt ljus, men det hjälps inte.
Så var det sagt.

Vaniljglass på ljust muscovadosocker med lönnsirap och pecannötter

Jag är rädd för att min glassmaskin går på sista versen. Känner ärligt talat en viss stolthet över att ha lyckats slita ut den. Den har tjänat mig väl, men den skall få dö på sin post. Jag skaffar inte någon ny, förrän den dragit sin sista suck.
Under tiden får jag vakta den en aning, eftersom den inte riktigt är att lita på. Lördagsvällens glass fick jag rädda, den hann inte riktigt bli vispad så länge i maskinen som jag önskat. Ett tag blev jag riktigt stessad, för jag hade stora förhoppningar och förväntingar på smakkombinationen.

Jag slapp bli besviken - det här är en riktig höjdare. Ljust muskovadosocker, äkta lönnsipar och pecannötter blider en treenighet (eller en trekant för den som föredrar en sådan liknelse).
Dessa smaker trivs inte bara mycket bra tillsammans - de förstärker dessutom varandra. Jag kan inte rekommendera annat än att pröva. Det skulle i så fall vara att göra en och en halv sats. Jag gjorde nämligen tankemissen att inte beakta det faktum att smaksättningen, tilll skillnad från glasser med frukt- och bärsmak, inte tar plats på samma vis.
Det är en viss skillnad på 100 gram pecannötter och 4 matskedar lönnsirap - jämfört med coulis på 500 gram hallon. Ni förstår vad jag menar - det blir helt enkelt inte lika mycket glass.

Det är så gott med lönnsirap. Jag hade gått omkring och spanat på flaskorna, och dragit mig en aning för att köpa en. De är ju trots allt rätt så dyra. Nu löste det sig av sig själv, då jag rotade runt i en skafferilåda och upptäckte en halvfull flaska som jag inte ens visste att vi hade.

Hasselnötsglassen är fortfarande kungen bland mina glassar, men den här smaken är en presumtiv tronarvinge.

Vaniljglass på ljust muscovadosocker med lönnsirap och pecannötter
5 äggulor
1,5 dl ljust muscovadosocker
4 krm ekologiskt vaniljpulver
3 dl vispgrädde
3 dl gammaldags mjölk

100 gram pecannötter, hackade
4 msk lönnsirap

Blanda grädde, mjölk och vaniljpulver, och hetta upp i en kastrull. Vispa muscovadosockret och äggulorna hårt. Häll gräddmjölken äver äggvispet, och blanda noga.
Häll tillbaka alltsamman i kastrullen, och hetta upp på nytt, under konstant vispande och noggrann övervakning. Tag kastrullen frn värmen, häll över glasmeten i skålen igen. Låt svalna, och därefter kylas ned och svälla i kylskåp; gärna över natten.
Ställ in en lämplig form i frysen. Kör glassmeten i glassmaskinen. För över den till den iskalla formen. Strö sedan över nötterna och häll över lönnsirapen. Vänd runt en aning i glassen med en slickepott, för att fördela nätterna och sirapen.
Låt stå i frysen ett par timar. Tag fram glassen en stund innan den skall ätas.

Tillägg:Hittade precis det här inne på Kort om gott. Ett inlägg jag aldrig läst. Spännande om glass och vilka metoder man som hemmatillverkare använder.

Min burk - valnötskakor med anis och vanilj

Denna burk hade jag gärna hade behållit för egen del. Måste baka de här kakorna mycket snart igen.
Jag har ett recept från boken Culinaria Italia, som jag länge tänkt pröva. Denna bok har stått i vår bokhylla i många år. Jag bläddrar ibland, och låter mig inspireras. Receptet i fråga lyder till namnet Biscotti di Prato, och är (givetvis) små italienska skorpor med sötmandel, smaksatta med vanilj och anis.
Jag hade en stor påse valnötter från i julas, som jag stoppat i frysen, och gärna skulle vilja baka något gott av. Men biscotti var jag inte det minsta sugen på.
Varför inte en korsning med svensk småkaka?
Anis, vanilj och valnötter. Det borde väl kunna bli hur bra som helst, tyckte jag. Och det blev det.

Valnötskakor med anis och vanilj
100 gram smör
1 dl råflorsocker
1 krm ekologiskt vaniljpulver
2 dl vetemjöl
2 dl valnötter, finhackade (jag anger inte vikten
1 msk anis, nystött

Blanda smöret med råflorsocker, vaniljpulver och färskstött anis. Blanda ned mjölet, och därefter de finhackade valnötterna. Degen blir mycket fast.
Rulla ut degen till en lång, smal korv. Linda in den i plastfolie, och låt den ligga i kylskåpet i åtminstone en timma. Skär den sedan i cirka 0,5 cm breda skivor.
Grädda kakorna i 175 grader i 8-10 minuter, eller tills de fått vacker färg.