Pepparkakskryddad panna cotta med hjortron i hjortronglöggsgelé

Detta kan mycket väl vara den bästa panna cotta jag lagat. Den kvalar åtminstone in på en topp tre-lista. Faktum är att detta är en idé jag gått och grunnat på mycket länge.

Jag hade en föreställning om att krydda panna cotta med kanel, kardemumma, vanilj och nejlikor, och sedan toppa detta med osötade hjortron och en gelé på hjortronglögg. När jag nu sitter och skriver, inser jag att detta var precis vad jag tänk mig att göra förra advent. Men, då var hjortronglöggen slut i butiken, och jag tvingades tänka om. Det blev inte dumt, det heller.

I kväll var jag väldigt trött, och det motiverade mig till att hitta ett sätt att snabba på själva tillagningsprocessen. Inget sensationellt, men jag vill ändå dela med mig av hur jag gjorde, eftersom det fungerade bra. Alltid kan det glädja någon.

Jag hettade upp tre deciliter grädde, tillsammans med råsocker och kryddor. När den blandningen var klar, hällde jag ned den i en bunke och tillsatte resterande grädde. På så sätt svalnade blandningen avsevärt mycket snabbare än den brukar, då jag värmer hela mängden grädde.
Jag gick till väga på samma vis med glöggen. Värmde på endast en deciliter, tillsammans med det blötlagda gelatinet, och blandade sedan ned kall glögg. Hur mycket tid jag sparade på detta kan jag inte exakt ange, men jag vågar faktiskt påstå att det gjorde en markant skillnad. Mindre väntan på att saker ska svalna är aldrig fel, i min värld.

Både gott och snyggt; det blir inte mycket bättre än så. Jag vill också passa på att nämna att jag låter detta blogginlägg bli det första under den nya etiketten Glöggfest. Jag ska stoppa in några redan publicerade recept som jag tycker passar in, och fler tillkommer garanterat inom ramen för årets adventskalender.

Pepparkakskryddad panna cotta med
hjortron i hjortronglöggelé
(30 stycken panna cotta i bufféstorlek)

7 dl vispgrädde
0,5 dl råsocker
0,5 tsk ekologiskt vaniljpulver
1 kanelstång
10 kardemummafrön
4 kryddnejlikor
3,5 gelatinblad, generöst blötlagda

250 gram hjortron, kylskåpskalla
2,5 dl Dufvenkrooks lättglögg hjortron
2,5 gelatinblad, generöst blötlagda

Blötlägg gelatinbladen till panna cottan i generöst med vatten. Häll tre deciliter av grädden, råsocker och kryddor i en kastrull. Värm, men blandningen ska inte börja koka. Blanda ned de blötlagda gelatinbladen, så att de löser sig helt. Dra sedan kastrullen från plattan precis innan innehållet börjar sjuda, och låt det stå och dra till sig smak i åtminstone en kvart. Häll över blandningen i en skål, och rör ned resterande mängd grädde. Ställ i kylskåp för att svalna i cirka en halvtimma.

Fördela sedan blandningen i trettio små plastglas avsedda för snaps. Ställ tillbaka i kylskåpet för att stelna i 45 minuter.

Blötlägg gelatinet till glöggelén. Värm en deciliter av glöggen i en kastrull, och blanda ned det blötlagda gelatinet. Dra kastrullen från plattan, häll över blandningen i en skål, och till sätt sedan på den kalla glöggen. Glöggen behöver inte vara kylskåpskall när den ska hällas på panna cotta, men den får inte vara för ljummen.

Fördela hjortronen jämnt i glasen, och skeda därefter en matsked glögg i varje glas.
Ställ tillbaka i kylskåpet, och låt stelna i uppemot 45 minuter. (Om glöggen skulle ha börjat stelna, värmer du på den ytterst försiktigt, så löses gelén upp och du kan skeda den över panna cottorna).

För ett år sedan, den tredje december 2009, bloggade jag om min läckra kardemummaknäck. Om ni följer denna länk, finner ni i blogginlägget även en länk tillbaka till tredje december 2008, och min första adventskalender.

Obegripligt obloggad aptitretare

Kan det vara sant? Kan det verkligen vara så att jag aldrig tidigare skrivit om denna lilla aptitretare, denna enklaste bland enkla förrätter, dessa små läckra krustader? Ja, alla tecken tyder på det.

Det här är en riktig gammal klassiker hos oss, som jag tror att alla vi känner blivit bjudna på minst en gång. Vi kan ibland tycka att vi tar till den som en tråkig nödlösning, men när de små varma, doftande godsakerna garnerats med honung och pinjenötter, och när bubblet är upphällt i glasen, då är det ingen som klagar; tvärtom. Det smakar så gott, det är så enkelt, och enda smolket i bägare är det härdade vegetabiliska fettet i krustaderna. Men, vad sjutton - jag ror vi överlever det.
Just i lördags, när vi bjöd på detta, var både varmrätten och efterrätten delvis oprövade kort. Då är det särskilt bekvämt att kunna slita fram en beprövad aptitretare, eller kanske lätt förrätt, som ett ess ur rockärmen.

Rosta pinjenkärnor på låg värme i en torr stekpanna, tills de fått gyllenbrun färg runtom. Skär små bitar av chèvre, och placera dem i krustader. Tillaga i ugn på 200 grader i 2-3 minuter. Ringla över en smakrik, flytande honung, och styrö de rostade pinjenkärnorna över.

Jag hade nästan lite för trevligt sällskap när krustaderna skulle värmas, och missade att sätta en timer; därav resultatet på bilderna. Krustaderna blev så att säga well done, men det smakade trots detta hur gott som helst, och om ni följer mina tillagningsangivelser bättre än vad jag själv gjorde, så kommer det att resultera i att ni kan stoltsera med krustader som är betydligt snyggare än mina. Alltid något att glädjas åt.

Louis Bouillot Crémant de Bourgogne Brut (nr 7688)
var vad vi valde att dricka till dessa små krustader.
Så gott; så prisvärt.

Kanel-panna cotta med lingon i glöggelé

Jag har hamnat lite snett med adventskalendern. Från början var jag i fas; låg till och med före med inlägg, och kunde därför publicera dagens inlägg redan tidigt på morgnarna (tack vare den användbara tjänsten Schemalagd publicering - om någon mot förmodan skulle ha missat den).
Saker och ting hände, helgerna rusade snabbt förbi, och jag hamnade ur fas. Nu ligger jag nästan lite efter. Jag har i varje fall andan i halsen.
Varför skriver jag det här? jo, därför att jag publicerar kvällens inlägg utan att ens ha smakat av det. Jag fotade det, innan det ens hade stelnat.
Jag syftar, som inlägget redan avslöjat, på mina kanel-panna cotta med lingon i glöggelé. Tvärsäkert vågar jag påstå att de givetvis kommer att smaka fantastiskt bra. Ändå ska jag erkänna att jag delvis frångår min princip att den gräddsöta panna cottan alltid mår bra av ett syrligt tillbehör. Nu ligger det visserligen en tesked vackra lingon ovanpå respektive portion, men desa lingon omhöljs å andra sidan av glöggelé. Och glögg är, som vi alla vet, minst sagt sött.

Jag ber därför att få återkomma med smakrapport i morgon. Edit: Det blev aldrig någon "smakrapport i morgon". Däremot blir det en smakrapport nu, nästan ett år senare. Jag kan lova att de var mycket goda, dessa små läckerbitar.
Receptet, det får ni emellertid redan nu i kväll.

Kanel-panna cotta med
lingon i glöggelé
(8 små portioner)
3 dl vispgrädde
1 dl gammaldags mjölk
2 msk råsocker
1 krm ekologiskt vaniljpulver
2 kanelstänger
2 blad gelatin

0,5 dl frysta lingon
1,5 dl glögg, till exempel Dufvenkrooks
blåbär- och lingonglögg
1 gelatinblad

Blötlägg två gelatinblad i generöst med vatten. Häll grädde, mjölk, råsocker, vaniljpulver och kanelstänger i en kastrull. Värm, men blandningen ska inte börja koka. Blanda ned de blötlagda gelatinbladen, så att de löser sig helt i gräddmjölken. Dra sedan kastrullen från plattan precis innan innehållet börjar sjuda, och låt det stå och dra till sig smak i åtminstone tjugo minuter. Fördela i åtta små portionsglas. Ställ in i kylskåpet.

Blötlägg geölatinet till glöggelén. Glöggen ska småkoka, tills den reducerat så att en deciliter återstår. Blanda då ned gelatinbladen.
Låt lingonen halvtina.
När panna cottorna stått i kylskåpet i cirka en timma, går det bra att försiktigt fördela de halvtinade lingonen över dem, och sedan skeda på glöggen. Det tar cirka ytterligare en timma i kylskåpet innan alltsamman stelnat ordentligt..

Dagens tillbakablick: För ett år sedan, den sjuttonde december 2008, bakade jag drömmar, efter min mammas recept.

Kanske julens lyxigaste småkaka?

Ännu en sen kväll i köket. Nu är det förmodligen färdigbakat på ett tag, för min del. Lite pliktskyldigt pepparkaksbak med barnen senare i veckan, och de obligatoriska pepparkakshusen, men i övrigt börjar jag tröttna på det söta, och längta efter maten.
I kväll var jag ändå bara tvungen att baka småkakor. Jo, tvungen är rätt ord att använda, eftersom jag själv tagit på mig inte enbart uppgiften att vara risgrynsgröts-ansvarig vid morgondagens grötlunch på jobbet, utan även glatt tackat ja till att baka något litet till kaffet efteråt. Jag får med andra ord skylla mig själv, att jag bakar småkakor framåt nattkröken.

Det var tack och lov värt besväret. Precis om igår kväll är jag en smula suddig i kanterna, och kanske inte på topp vad gäller inspiration och kreativitet. Men eftersom smaklökarna fortfarande fungerar, lyckades jag slänga ihop en småkaksdeg som var otrolig god att äta, och som även resulterade i fantastiskt fina småkakor. Jag lyckades grädda dem aningen för länge, trots timer. Detta är inte något ptoblem för mig, som råkar gilla välgräddade småkakor, men det stör mig lite eftersom jag tyckte jag hade garderat mig.
När jag provsmakade den första kakan insåg jag emellertid att jag oroat mig i onödan. Det smakade fantastiskt gott. Jag var bara tvungen att spontanhalsa lite mjölk ur ett paket, för att perfekt ackompagnera kakan i fråga. Jag kan inte hitta något att likna kakan vid, men den påminner nog i grund och botten mer om franska och italienska kakor än om en äktsvensk småkaka.

Konsistensen är både frasig och seg. Citron- och apelsinsmaken är balanserad. Lagom mycket choklad; både ljus och mörk. Mandelmassan i smeten ger både smak och textur.
Kort sagt - gud nåde mina arbetskamrater i morgon, om de inte hyllar mig för dessa skapelser.

Kanske julens lyxigaste småkaka
200 gram rumstempererat smör
150 gram råsocker
0,5 tsk salt
1 msk äkta vaniljsocker
finrivet skal av en apelsin
finrivet skal av en citron
2 ägg
200 gram mandelmassa, grovt riven
400 gram vetemjöl
4 tsk bakpulver
100 gram mörk choklad, hackad
100 gram ljus choklad, hackad.

Vispa smör, råsocker, salt, vaniljsocker och citrusskal till en fluffig smet. Vispa i äggen, ett i taget, och därefter mandelmassan. Blanda vetemjölet och bakpulvret, och blanda ned det i smeten. Tillsätt slutligen chokladen.
Tag matskedsstora bitar av kaksmeten och forma dem till små, runda kakor som du lägger på en plåt klädd med bakplåtspapper. Grädda dem i 20 grader, i 8-9 minuter, i nedre delen av ugnen. Jag kan inte nog betona vikten av att passa kakorna, det går verkligen fort i slutet av gräddningen.

Dagens tillbakablick: I dag för ett år sedan, den fjortonde december 2008, gjorde jag sambuco-tryfflar.

Pepparkaksbrownies med saffranstryffel

Jag komponerade mitt alldeles egna recept på brownies förra hösten, och även om det säkerligen finns tusen recept på denna populära kaka, så är jag sällsynt nöjd med just min variant. Chokladkakor är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, förmodligen därför att det går tretton på dussinet av dem, varav åtminstone hälften inte brukar vara mycket att hänga i julgranen.

I mitt tycker finns det alldeles för många trista chokladkakor i omlopp. Det måste vara mycket choklad i en chokladkaka för att den ska fungera för mig.
Jag har blivit bjuden på alldeles för många bleksiktiga kakor i mina dagar; ni vet, den där sortens ljusbruna kladdkakor eller nästintill beige-bruna så kallade kärleksmums, som inte smakar ett dugg choklad; bara trist.
Utöver den höga chokladhalten, så krävs det en lätt sälta i kakan. Utan salt smakar chokladkakan bara fadd och platt.

Mina vänner A och M kan vittna om att jag vid ett restaurangbesök fann dessertens vackra chokladfudgekaka lida total brist på sälta. Som tur var fanns det saltkvarn på bordet, så det var bara att tillsätta det jag saknade. Kakan lyfte till nya höjder, och vännerna fick sig ett gott skratt.

Det här är ett rent experiment, vill jag säga. Det känns nästan lite för mycket att smaksätta en brownie med pepparkakskryddor, och dessutom smeta saffranstryffel ovanpå. Lite överlastat, kan man tycka. Men, tro mig, det fungerade verkligen hur bra som helst. Snyggt blir det, dessutom.
Skär kakan i små rutor, det behövs bara en liten munsbit för att man ska känna sig nöjd. Om nu någon inte skulle hålla med mig om detta, så går det alltid att ta fler bitar.

Pepparkaksbrownies med saffranstryffel
100 g mörk choklad, hackad
150 g smör, rumstempererat
3 dl råsocker
1 msk vaniljsocker
2 tsk mald kanel
0,5 tsk mald ingefära
0,5 tsk mald kardemumma
0,5 tsk mald nejlika
0,5 tsk pomerans
3 ägg
1/2 tsk salt
60 gram vetemjöl (cirka 1 deciliter)
4 msk kakao

Sätt ugnen på 175 grader. Blanda smöret med råsocker, vaniljsocker, salt och pepparkakskryddor. Vispa ned äggen, ett i taget. Smält chokladen över vattenbad eller i micron och rör ned den. Sikta över kakao och vetemjöl, och blanda ned i smeten.
Jag hade täckt min form med smort bakplåtspapper. Formen mäter 24*24 centimeter. Jag hällde smeten i formen, och bredde ut den. Därefter gräddade jag kakan i mitten av ugnen i 30 minuter - och inte en minut mer.

Saffranstryffel
0,75 dl vispgrädde
0,5 gram saffran (ett kuvert)
200 gram vit choklad, hackad

Värm grädde försiktigt i en kastrull tillsammans med saffran. Lägg ned den hackade chokladen, och smält den under omrörning. Låt tryffelns svalna, och bred den sedan över kakan, i formen.

Dagens tillbakablick: För ett år sedan, den åttonde december 2008, gjorde jag barfi - ett exotiskt inslag i godisskålen.

Weronicas avec

En av de första bloggar jag började läsa och aktivt följa, skrevs av Weronica, som nu sedan några år skriver här. Weronica skriver om inredning och livsstil på ett sätt och med ett språk och ett tilltal som verkligen passar mig. Hon är också intresserad av matlagning och bakning, och detta kakrecept hittade jag hos henne. Hon fann själv receptet hos Laga Lätt, en tidning som jag hittills inte stiftat bekantskap med.
Weronica anpassade receptet en smula efter sina preferenser, och även jag har lagt till och dragit ifrån. Resultatet är en riktig vuxenkaka; en avec, som Weronica så riktigt kallade dessa, när hon skrev om dem. En kaka som vi vuxna kan njuta av, och kanske kan få ha ifred från små nallande barnahänder; det vill säga, under förutsättning att man är en person som tycker om kombinationen mustig chokladsmak och salt. Och att barnen i fråga har barnsliga smaklökar. Jag ska pröva dessa kakor på vår äldste son, chokladomanen, och se vad han tycker.
I originalreceptet anger man att det räcker till tjugo kakor, men jag som är förtjust i små kakor, valde att dubblera antalet. Gör den storlek som passar just dig.

Chokladkakor med flingsalt (20-40 kakor)
100 g smör, kylskåpskallt
0,5 dl ljust muscocadosocker
0,5 dl råsocker
1 tsk äkta vaniljsocker
1 msk ljus sirap
1 krm salt
1 dl kakao
120 gram vetemjöl (cirka 2 deciliter)
1 tsk bakpulver
drygt 1 tsk flingsalt

Sätt ugnen på 175 grader. Skär smöret i mindre bitar. Mixa smör, socker, sirap, salt, vaniljsocker, kakao, mjöl och bakpulver i matberedare.
Låt degen vila i cirka en kvart. Rulla sedan 20 små bollar av degen, och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper. Platta ut dem till 1/2 cm tjocka kakor.
Strö flingsalet över kakorna och grädda dem mitt i ugnen ca 8-10 minuter. Låt svalna.

Dagens tillbakablick: För ett år sedan, den sjunde december 2008, bakade jag en saftig saffranskaka. Precis en sådan tung, lite kompakt bull-kaka som jag gillar.

Ädelostkex till glöggen

Samma gamla burkar. Håll ut, för jag har faktiskt
just idag införskaffat lite ny rekvisita.

Jag bakade parmesankex med kummin till en kantarelsoppa tidigare i höstas. Receptet till dessa kex kom från Anders Öhman. Jag blev helt såld på dessa små goda kex. Jag kände att receptet borde gå att variera i det oändliga, med alla tänkbara ostsorter. När jag skulle på glöggprovning för några veckor sedan, nöjde jag mig således inte med att enbart ta med saffranskakorna. Jag improviserade även fram dessa ädelostkex.
Kexen i fråga delar alla som smakat dem i två, mycket olika grupper. Helt kort - de som gillar dem, och de som ogillar dem. Ingen har förhållit sig ljummen. Själv tycker jag att de blev mycket goda, men att jag borde ha valt en ännu starkare mögelost, eller kanske helt enkelt tagit mer ost och mindre smör? De blev inte riktigt lika krispiga som parmesankexen.

Ni har med andra ord en mycket okomplicerad receptskiss framför er. I mitt tycke passar små ädelostkex helt perfekt till min absoluta favoritglögg just nu, den för mig innan glöggprovningen okända
Blossa Trestjärnig Glögg Spetsad med Cognac (nr 96517).
Jag tycker att ostkex passar bra till de flesta sorters glögg. Originalkexen går att smaksättas med såväl Västerbottensost, som andra vällagrade ostar. Glöggens tilltugg måste inte vara söta.

Ädelostkex till glöggen
70 gram smör
130 gram Kvibille ädel
120 gram vetemjöl

Smöret och osten ska vara ordentligt rumsvarma, innan man börjar knåda samman degen. Rör dessa båda till en slät smet. Knåda i vetemjölet tills degen har en ganska fast konsistens. Den ska vara förhållandevis lätt att med mjölade händer forma till två korvar, med en diameter ungefär som femkronor.
Sätt ugnen på 200 grader. Lägg degkorvarna i kylskåpet i cirka 20 minuter. Skär korvarna till ganska tunna skivor; 3-4 millimeter. Grädda dem under övervakning, de bränns lätt vid. tag ut dem när de fått en tilltalande färg. Låt svalna på plåten, förvara i lufttät burk. Kexen är faktiskt godast dagen efter de bakats.

Dagens tillbakablick: I dag för ett år sedan, den fjärde december 2008, skrev jag om tjinuskikakor, som för övrigt är något av det godaste som finns, även fast de inte alls kommer till sin rätt på bilderna.