Väninnans fantastiska potatiskaka

En matbloggares främsta försyndelse är att inte med bilder dokumentera det som tillagas. I går klarade jag mig från detta med ett nödrop, då jag lagade och serverade vad jag kallar väninnans potatiskaka. VI har fått denna potatiskaka serverad vid åtskilliga tillfällen hos vännerna A ovh M, och den har figurerat vid nyårsmenyer under många års tid. Märkligt nog har jag ändå aldrig tidigare kommit mig för att blogga den.

Nu råder jag bot på detta, för det här är verkligen et recept som förtjänar att delas om och om igen. Som ni ser har bilden här ovan har rätten lagats många gånger sedan den för första gången får åratal sedan skrevs ned i min väninnas receptbok. Kaffegrädde förekommer inte i vare sig mitt eller A.s kök, men där gör såklart var och en som den själv vill.

Potatiskakan mår väldigt bra av att få stå och vila 20 minuter innan den ska serveras, då den inte bara svalnar, utan även stabiliserar sig så att den går att skära i fina skivor vid serveringen.

Huvudrätten vid vår påskaftonsmiddag bestod av lammrostbiff som marinerats i rosmarin och vitlök, potatiskaka, rödvinsreduktion samt vaxbönor. I glaset hade vi Lirac Les Chenaies.

Väninnans fantastiska potatiskaka (6 portioner)
750 gram mjölig potatis
2 ägg
2,5 dl vispgrädde
1 dl riven ost
1 dl hackad bladpersilja och gräslök
1 tsk salt
1 krm nymald svartpeppar
1 vitlöksklyfta, riven
smör till formen

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Smörj ett bakplåtspapper generöst med smör och tryck ned det i en brödform.
3. Blanda grädde, ägg, ost, örter, salt och svartpeppar i en rymlig skål.
4. Hyvla potatisen i lövtunna skivor på en mandolin.
5. Blanda med händerna potatisen med övriga ingredienser så att allt fördelas jämnt.
6. Häll ned blandningen i formen, och jämna till ytan med handen.
7. Tillaga potatiskakan i nedre delen av ugnen i 1 timma. Täck sedan formen med alufolie, och tillaga i ytterligare 15 minuter.
5. Tag ut potatiskakan ur ugnen, och låt formen stå i åtminstone 20 minuter.
6. Stjälp försiktigt upp potatiskakan på en skärbräda, skär upp och servera.

Robertson loves färskpotatis - örtig potatissallad med citron och fetaost

Ny månad, ny råvara och nytt recept från mig i kampanjen Robertson loves Sweden. Jag måste faktiskt erkänna att jag inte är någon dyrkare av färskpotatis, men den här salladen blev suveränt god. I mitt tycke är potatis bäst om man gör något med den, vare sig vi pratar om förskpotatis eller vinterpotatis.

I det här fallet har jag vågat mig på en ganska dramatisk och smakstark dressing, som inte minst gått hem alldeles utmärkt när jag bjudit på salladen. Många har höjt förvånat på ögonbrynen när de känt smaken av citronsaft och skal, och jag måste säga att jag själv tycker att just dessa ingredienser gör att salladen sticker ut. Rosmarin är inte heller den vanligaste kryddan i en sallad, men tveka inte, det blir alldeles strålande gott.

Jag gjorde en rejäl sats som inte gick åt, då vi hade många rätter på bordet, och jag hade därför med mig salladen som lunch till jobbet i flera dagar. den är helt ärligt precis lika god kylskåpskall som ljummen, och fungerar precis lika bra dagen efter - ja, till och med i en så föga smickrande kontext som en snabb jobblunch. Om jag skulle förbereda den skulle jag blanda ljummen potatis med smaksatt olja, men vänta med att tillsätta fetaosten. När den ska serveras skulle jag ta fram den i god tid, så att den hann bli rumstempererad. Därefter skulle jag ringla över lite mer olja, blanda den på nytt, för att slutlogen smula över fetaosten.

I glaset serveras den halvsöta, fruktiga Robertson Chardonay, som fungerar mycket väl till salladens örtiga dressing, och till fetastes sälta. Men vad serveras till potatissalladen? Nästan vad som helst, skulle jag lite vågat vilja påstå. Fågel, nöt eller fläsk - eller, varför inte lammkotletter? De skulle sannolikt passa som hand i handske med örterna och fetaosten.

Örtig färskpotatissallad med fetaost (4 portioner)
Detta är en riktigt smakrik och fin potatissallad, som passar lika bra till grillad lax som till fläskkarré eller lammracks. De kraftfulla smakerna till trots är det ändå potatisen som spelar huvudrollen. Salladen smakar lika bra ljummen som kalla.

1 kg färskpotatis

Dressing: 0,5 dl fruktig olivolja
1 msk färskpressad citronsaft (zestat citronskal, efter smak)
1 liten vitlöksklyfta, finriven
svartpeppar från kvarn
2 msk färsk rosmarin, finhackad
0,5 dl bladpersilja, finhackad

100 gram fetaost

1. Dela färskpotatisen i jämnstora bitar och koka varsamt i cirka 15 minuter, eller tills potatisarna känns färdiga om du provsticker.
2. Blanda under tiden ingredienserna till dressingen (inte fetaosten) i en rymlig bunke.
3. Häll av vattnet från potatisen, och låt den ånga av några minuter.
4. Häll den varma potatisen över dressingen, och vänd varsamt runt dem med hjälp av en slickepott eller annat mjukt köksredskap, som inte mosar potatisarna.
5. Låt salladen svalna i cirka 10 minuter, och smula slutligen över fetaosten.
6. Blanda alltsammans. Ringla eventuellt över lite extra olivolja innan serveringen.

Grönare högtider med Las Moras: Ugnsrostad potatis och tomater och pistage-dukka och mynta

Grönare högtider med Las Moras lider mot sitt slut för denna högtid. Här kommer det sista av mina midsommarrecept i kampanjen. Ett lite annorlunda tillbehör till det grillade, och samtidigt perfekt plockmat.

Dukka, som rätten kryddats med, är en fantastisk kryddblandning. Så vitt jag förstått har den persiskt ursprung. Nötter (i det här fallet pistage), kummin, koriander, chiliflakes, salt och sesamfrön stöts eller mixas grovt. Man tar helt enkelt en bit bröd, doppar i olivolja och därefter i dukka. Hur gott låter inte det? Givetvis måste ni pröva.

Detta recept ger mer dukka än vad rätten kräver, men det ser jag knappast som ett problem. Jag är ganska övertygad om att den som prövar denna potatis- och tomaträtt kommer vilja laga den om igen - och då är det onekligen ganska praktiskt att ha kvar av den goda kryddblandningen.

Denna rätt fungerar som smårätt tillsammans med andra rätter, men är också ett självklart och läckert tillbehör till exempelvis grillade lammracks eller till kyckling. Samtidigt fungerar rätten alldeles utmärkt i egen hlf person. Faktum är att vi själva åt de goda pirogerna, den stekta squashen med buffelmozzarella och dessa ugnsbakade potatisar och tomater som meze-rätter. Samtliga passade oerhört väl ihop med Las Moras Chardonnay.

Midsommarmaten känns onekligen aningen mer exotisk med en sådan här grönsaksrätt. Jag är verkligen glad att jag återupptäckt dukka.

Grönare högtider med Las Moras - gratäng på jordärtskocka, persiljerot och potatis med gryère och mandel

Mitt sista recept för Grönare högtider med Las Moras är något så härligt publikfriande som en riktigt mullig, krämig gratäng. Det perfekta tillbehöret till lammsteken, om ni frågar mig. Denna gratäng är emellertid sig själv nog, vilket kan intygas, då vi själva åt enbart gratäng och sallad till middag härom kvällen; fullt tillfredställda av den kulinariska upplevelsen.

Potatisgratäng med inslag jordärtskocka är inget nytt, vare sig för mig eller för de flesta andra. Men, när jag botaniserade i grönsaksdiskarna inför detta uppdrag, snubblade jag över en rotfrukt som jag tidigare aldrig funderat över. Jag syftar på persiljerot, en riktigt kul rotfrukt som till förvillelse liknar palsternackan. Smaken är som en blandning av bladpersilja och palsternacka, med en mindre dominerande sötma än den hos den sistnämnda. I denna gratäng samsades persiljeroten i bästa samförstånd med potatisen och jordärtskockan.

Att pimpa sin gratäng med grottlagrad gryère får närmast b etraktas som en dekadent utsvävning, men det blev å andra sidan så onaständigt gott att det var värt varenda krona.Mandeln då, vad ville jag med den? Syftet med mandeln är att förstärka den nötiga smaken jag tycker finns både hos osten och hos jordärtskockorna. Det, och det faktum att rostad mandel är så oerhört gott. Dessutom är det snyggt. Fler argument behövs knappast, eller bvad säger ni?

Det fruktiga, fiska och i detta sammanhang läskande Las Moras Chardonay kompletterade gratängen på ett utmärkt sätt. I sällskap av detta vin skulle jag rekommendera att gratängen för den som så önskas kompletteras med ugnsstekt majskyckling, eller varför inte varmrökt lax?

Gratäng på jordärtskocka, persiljerot och potatis med gryère och mandel (6 portioner)
300 gram jordärtskocka
300 gram persiljerot
800 gram mjölig potatis
6 dl vispgrädde
1 vitlöksklyfta
100 gram gruyère, grovt riven
1 dl mandelflarn
smör till ugnsformen
salt
svartpeppar

1. Sätt ugnen på 200 grader. Smörj en ugnsfast form.
2. Skala jordärtskockorna och lägg dem genast i vatten så att de inte missfärgas.
3. Skala potatisarna och persiljerötterna.
4. Värm grädden i en rymlig kastrull tilsammans med en skalad, krossad vitlöksklyfta.
5. Skiva potatis och persiljerötterna tunnt.
6. Tag upp vitlöksklyftan ur grädden, och vänd med potatis- och persiljerotskivorna.
7. Skiva sist av allt jordärtskockorna, en i taget, och vänd genast ned i grädden.
8. Lägg hälften av potatis- och rotfruktsblandningen i ugnsformen. Salta och peppra, och strö över knappt hälften av den rivna gryèren.
9. Täck med resterande mängd potatis- och rotfruktsblandning, salta och peppra och strö sedan över resterande mängd ost. Strö sist av allt ver den fagade mandeln.
10. Tillaga i mitten av ugnen i cirka 40 minuter, eller tills gratängen känns mjuk om man provsticker den.
11. Låt gärna gratängen stå och svalna 20 minuter innan den ska ätas.
12. Servera gärna gratängen med en blandad sallad med edamamebönor.

Örtig potatissallad, som sommaren 2011

Förra sommaren på vårt lantställe blev vi närapå överväldigande av det överflöd av örtkryddor som omgav oss. Några välriktade planteringsinsatser i början av sommaren bidrog till att vi omgavs av yppig ätbar grönska. Det mot alla odds prunkande kryddlandet levererade främst mynta till drinkarna och dragon till bearnaisåsen. Korgar och balkonglådorna överöste oss med citrontimjan, oregano och tåliga, småbladig basilika. Med all denna prakt på bokstavligt talat blott en armlängds avstånd, var det väl snarast underligt att jag inte förrän i mitten av juli kom på tanken att blanda till denna fina potatissallad.

Vi är annars inte några storkonsumenter av färskpotatis. Barnen är ganska skeptiskt inställda till knölarna i fråga, och själva tar vi hellre en bit nybakat bröd till middagen. Just den dag då potatissalladen kom till serverade vi den tillsammans med grillade korvar från såväl Sandströms kött som från Taylors and Jones. De passade utmärkt bra tillsammans; saftiga, köttiga korvar och ljummen otatissallad med en dressing på olivolja, vitvinsvinäger, honungsdijonsenap, vitlök och en rejäl näve färska örter.

I kväll återupplevde vi sommaren 2011, denna gång med några modifikationer. Vi grillade lax, och ersatte som synes på bilden här ovan ungefär en tredjedel av potatisen i receptet med grön sparris. Det blev väldigt gott, det också. Om du inte har honungsdijonsenap, så smaksätt med vanlig dijonsenap och generöst med honung.

Sommarens bästa potatissallad 2011
700 gram färskpotatis, kokad och lätt avsvalnad
0,5 dl olivolja
0,25 dl vitvinsvinäger
2 vitlöksklyftor, rivna
2 msk honunungsdijonsenap
0,75 dl hackade, färska örter (oregano, citrontimjan, och småbladig basilika)
flingsalt och nymald svartpeppar efter smak

1. Dela den lätt avsvalnade potatisen i mindre bitar.
2. Rör ihop olja, vinäger, senap, vitlök och örter till en dressing.
3. Blanda potatisen med dressingen, och låt alltsamman stå och marinera en kvart innan det ska serveras. Smaka av med flingsalt och svartpeppar.

Min mans Shepherd's Pie

Ibland är det så skönt att äta något som någon annan lagat. Här hemma blir det ofta så att jag planerar och lagar maten, på grund av att jag ofta är den som först kommer hem. Detta trots att matlagning och mat är ett i allra högsta grad gemensamt intresse. Man skulle till och med kunna säga att det delvis var det gemensamma matlagningsintresset som en gång i tiden förde oss samman.

Vi gillar samma sorts mat, men har ändå ganska olika matlagningsstilar. Det ser jag som en stor tillgång. Ta till exempel den Shepherd's Pie som min man lagade till i lördags kväll. Jag skulle aldrig ställa mig och tillaga denna rätt, men jag njuter i fulla drag av att äta den.

Som en bieffekt av att han är gift med en fanatisk matbloggare, har min man numera fått in vanan att dokumentera sin matlagning. Jag uppskattar givetvis detta, då det möjliggör för mig att kunna dela med mig även om de rätter han lagar.

Shepherd's Pie är så mycket comfort food det någonsin kan bli. Min man lyckas få til den i mitt tycke perfekta kombinationen av saftig, mustig färs och fluffigt täcke av potatispuré. Varianterna må vara otaliga, och jag är så klart partisk, men detta var helt klart den godaste Shepherd's Pie jag ätit.

Ett särskilt gott betyg var att den smakade lika bra dagen efter. Potatispuré tycker jag inte alltid gör sig så bra när den värms upp på nytt, men just i det här fallet var smakerna likvärdiga med när den var nylagad.

Snäll mat som passar hela familjen, även de medlemmar som metodiskt petar bort ärtor. Den som så vile kunde komplettera med ångkokt broccoli.

Min mans Shepherd's Pie
2 gula lökar, hackade
2 morötter, grovt rivna
smör
3 lagerblad
1 kg nötfärs
300 gram champinjoner
1,5 dl öl (helst Bitter)
1 fond du chef oxfond
1 dl vispgrädde
1 msk vetemjöl
salt och svartpeppar

3 dl frysta, gröna ärtor
1,5 dl jölig potatis
smör och mjölk efter smak
salt och vitpeppar

1. Smält smöret i en stekpanna. Lägg i lök och morötter, och stek försiktigt tills löken mjuknar, utan att den tar färg.
2. Lägg i köttfärs, och finfördela den med en gaffe medan den tillagas.
3. Mixa champinjonerna till en slät massa. Tillsätt champinjonerna när köttfärsen är genomstekt.
3. Låt champinjonerna steka med några minuter, och tillsätt sedan öl, oxfond och grädde. Låt alltsamman koka ihop i några minuter.
4. Pudra över vetemjöl, blanda och låt altsamman småputtra tills vätskan tjocknar. Smaka av med salt och svartpeppar.Låt färsblandningen stå kvar på eftervärmen. Koka potatisen mjuk, stöt sönder den, och blanda med smör och mjölk till önskat konsistens. Smaka av med salt och vitpeppar.
Tina ärtorna i mocro eller med kokande vaten.

Smörj en rymlig ugnsfast form, och montera med färsen i botten, ärtorna ovanpå färsen och slutligen potatispuré i ett lager på toppen. Snygg yta får du till genom att med en gaffel göra spår i potatispuré.
Tillaga i nedre delen av ugnen på 200 grader i 20 minuter.

Potatisgratäng à la Toulouse - fredagsmat på en söndag

Herregud, vilken helg! Bandyskola, schackturnering, nioårskalas, bandymatcher och ju jutsu-träningar. "Som man bäddar får man ligga", tänker kanske några av er, och det kan jag verkligen inte argumentera mot. Däremot förväntar jag mig närmast stående applåder för det geniala recept jag trollade fram igår; denna makalöst goda gratäng, som avnjöts på söndagskvällen av vår trötta, men nöjda, familj.

Jag lagade till en potatisgratäng med överbliven korvsmet. Inte vilken korvsmet som helst, nej, det var den smet som blev över från Toulouse-korvarna jag stoppade under korvkursen hos Sandströms tidigare i höstas. Denna kurs dokumenterades i ett av mina blogginlägg som gått i graven, i samband med att jag försvann från alltommat.se. Det förtjänar att återbloggas, redan den här veckan.

Hur kan jag blogga ett recept med en återanvänd korvsmet, och förvänta mig att ni ska intressera er för ett recept där jag höftar fram en snarlik fyllning? Svaret är ganska enkelt: därför att det faktiskt verkar som att ni litar på mitt goda omdöme. Och, jag axlar det förtroendet med viss förtröstan, efter som jag trots allt har gjort liknade saker tidigare. Vi kan kalla det korvsmetskopiering.

Jag har bloggat om salsiccia-substitut i form av såväl pizza, pastasås och lasagne. De av er som testat dessa rätter, har varit nöjda. Därför vågar jag mig på att återskapa också smaken av Toulouse. Om ni tycker lika bra om fläsk, senap och dragon som jag gör, då är det här definitivt något för er.

Potatisgratäng à la Toulouse
1,8 kilo mjölig potatis
smör till gratängformen
salt och svartpeppar
500 gram fläskfärs, gärna grovmald
0,5 dl torrt, vitt vin
salt och vitpeppar
0,5 tsk finriven vitlök
1 msk dragon i vinäger
1 tsk torkad dragon, smulad
2 msk dijonsenap
2 msk grovkornig dijonsenap (a´láncienne)
cirka 5 dl vispgrädde
skorpsmulor till gratineringen

1. Blanda först av allt en smidig smet av fläskfärs, vin, senap och kryddor.
2. Sätt ugnen på 200 grader.
3. Smörj gratängformen.
4. Skala och skiva potatisarna i cirka 3 millimeter tjocka skivor.
5. Lägg hälften av potatisskivorna i gratängformen. Krydda med salt och svartpeppar
6. Smula fläskfärsen över potatisen.
7. Täck med resterande mängd potatisskivor. Krydda återigen med salt och peppar.
7. Häll över grädden, och strö sedan över ströbröd.
8. Tillaga gratängen i nedre delen av ugnen i 50 minuter, eller tills potatisarna är mjuka och gratängen fått fin färg.
9. Vinterns favoritsallad passar bra att servera till.

Att komma hem till en gulasch

När jag steg in genom dörren här hemma i lördags, doftade hela huset av gulaschen som puttrade på spisen. Det är i sanning en lyx att komma hem och få sätta sig till dukat bord. Den som inte uppskattar det efter förtjänst, borde få sig en riktig tankeställare.

Vi är väldigt olika i köket, men man och jag, och det är enbart positivt. Vi uppskattar varandras mat, men drar i grund och botten åt lite olika håll. Han lagar ofta sådan som jag aldrig hade kommit på tanken att göra, lika lite som min man skulle komma på tanken att laga till exempelvis en paté.

Den viktigaste ingrediensen i gulasch måste väl ändå vara paprika - såväl grönsaken, som den torkade kryddan. Bladpersiljan vill vi inte heller vara utan. Någon kummin var det däremot inte i denna min mans version av de ungerska nationalrätten. Min man valde att köpa högrev med ben, plocka upp köttbitarna när de var färdiga, och därefter gaffla loss det möra köttet från benet och föra tillbaka ned i soppan. Det tillförde något alldeles extra.

Att skiva potatisen tunt är kanske inte så genuint, men tro mig, detta var en fantastisk gulasch; det bästa jag ätit på mycket länge.

En gulasch att komma hem till
3 msk smör
2 tsk rökt paprikapulver
3 gula lökar, finhackade
5 röda paprior, delade och smått strimlade
1,2 kilo högrev med ben, grovt skivat
salt och vitpeppar
2 burkar Mutti krossade tomater
3 dl vatten
2 förpackningar fond du Chef
6 medelstora potatisar, mjöliga
1 knippa bladpersilja, finhackad

Hetta upp smör i en emaljerad gjutjärnsgryta. Fräs paprikapulvret helt kort i smöret, så att det börjar dofta. Blanda ned löken i paprikapulvret, och fräs i ett par minuter tills den mjuknat.
Tillsätt paprikorna, och blanda runt. Låt det hela fräsa i cirka fem minuter. Salta och peppra under tiden köttskivorna. Lägg dem ovanpå grönsakerna, och häll på tomatkonserv, vatten och fond. Lägg på locket, och låt gulaschen småkoka på låg temperatur i uppemot tre timmar. Plocka då upp köttbitarna ut grytan, och låt dem svalna i en skål.
Skala under tiden potatisen, och skär den i mycket tunna skivor, gärna på en mandolin. Lägg potatisskivorna i en kastrull fylld med vatten, så att deras stärkelse sköljs av. Häll av vattnet, och blanda ned potatisskivorna i grytan.
Plocka köttet av benen med hjälp av exempelvis en gaffel, och dina fingrar. Rör ned köttet i grytan. Lägg på locket, och låt koka tills potatisskivorna mjuknat. Detta kan ta avsevärt mycket längre tid än man kan tro; för oss tog det drygt en timma. Blanda ned bladpersiljan innan serveringen. VI tycker att gräddfil passar bra att servera till.

Sommarmaten 2010, del 2: den grymma, enkla potatissalladen

Det blir ofta potatissallader på sommaren. Våra gamla, trogna recept har tidigare varit min mans goda potatissallad med vinaigrette och vår krämiga potatissallad.
I början av sommaren kom denna löjligt enkla variant till, kanske som en motvikt till de förras ganska ingredienstunga recept.

Honungsdijonsenap har vi tidigare ignorerat i butikshyllan. Fråga mig inte varför, det är ju en helt suverän produkt, som blivit en riktigt god vän i sommar.
Jag tillbringar mer än gärna tid i köket, men att skrapa färskpotatis är nog något av det absolut tråkigaste jag vet. När potatisen väl är skrapad och kokar finns det inte så mycket tålamod kvar hos mig. Då är det särskilt bekvämt att bara behöva tänka på gurka, äpple, gräddfil, dill och två sorters senap. Sedan är den grymma, superenkla potatissalladen klar.

Till salladen har vi ätit grillade toulouse- och merques-korvar från Sandströms, som jag köpte en större mängd av och tog med mig till landet. Sådan korv finns inte att tillgå här.

Potatissallad 2010 - en receptidé
1 kilo färskpotatis
1 slanggurka
2 små eller 1 riktigt stort, syrligt äpple
5 dl gräddfil, kanske mer
a l´ancienne dijonsenap (hela korn), rikligt
honungsdijonsenap, rikligt
1 dl hackad dill, eller kanske ännu mer

Skiva den kokta potatisen grovt när den svalnat en smula. Skala, kärna ur och dela gurkan. Skala och dela äpplena. Blanda gräddfil och rikligt med senap; smaka av. Blanda samtliga ingredienser. Tillsätt med gräddfil och senap om salladen inte är tillräckligt krämig.

Vad vi åt igår

Jag är inte på topp för tillfället. Vissa skulle nog kalla mig en tillkämpad bloggare. Viljan finns, men förmågan räcker inte riktigt till. Därför är jag särskilt glad och tacksam över all den feedback jag på sistone fått av er som läser här. Det gör mig verkligen glad.
Jag vill så mycket, men det är också mycket som jag måste hinna med i andra sammanhang. Detta gör mig understundom såpass besviken att lusten att skriva inte riktigt infinner sig, trots att ämnen finns. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma till rätta med detta. Kanske måste jag bara acceptera att det är så här det är; livet ser ut så här, åtminstone periodvis.

I går, på min födelsedag, hade jag i ärlighetens namn väldigt gärna satt mig till dukat bord och njutit av mat som tillagats av ngon annan än jag själv. Nu saknades det förutsättningar för att detta skulle kunna genomföras. Inte för att den viljan eller förmågan saknas hos min man; det var bara praktiskt omöjligt att genomföra. Det föll således på min lott att skrapa ihop tillräckligt med inspiration för att måltiden skulle bli så pass festlig som jag tycker att en födelsedag förtjänar.
Jag var i det närmaste tom på inspiration, när jag klev in i butiken. Nästintill lakoniskt, började jag klämma på och plocka på migh primörer. Grön sparris (fin ungersk), förskpotatis (förvånadsvärt god israelisk) och jordgubbar (belgiska, något träiga, för att pimpa tårtresterna med). Köttet var emellertid svensk; entrecôte av mälardalskalv. Sandströms i Älvsjö gjorde mig ännu en gång på gott humör. Det är härligt att handla riktigt bra kött. Farligt också; fast på ett bra sätt. Mina krav höjs hela tiden på vilken typ av kött jag vill köpa. Upplevelsen blir trevligare; både av att välja och köpa köttet, att tillaga det, och att slutligen njuta av det.

Till dessa entrecôter rörde jag ihop ett smaksatt smöt. Chalottenlök, gräslök och flingsalt var allt som behövdes för ett nytt, och mycket gott tillbehör till grillat kött. Den nykokta potatisen slungade jag med några nävar ruccola och en rejäl klick av det smaksatta smöret. Även detta blev ett värdigt tillbehör till de fantastiskt fina köttskivorna.

Chalottenlök- och gräslökssmör
2 sm chalottenlökar, mycket finhackade
0,5 kruka gräslök, mycket finhackad
100 gram rumsvarmt smör
flingsalt

Blanda samman ingredienserna. Klicka ut på ett ark plastfolie, svep folien runt smöret, och rulla försiktigt smöret så att det formar en någorlunda jämn korv under i sitt foliehölje. Kyl smöret så att det blir fast; det går bra att snabbkyla i frysen. Skär i skivor och servera til grillat kött.

Korv-kompisar, del III - en återbloggning

Det är dags att rikta ljuset mot en gammal favorit, som var bortglömd en period, men som återuptäcktes här hemma för drygt ett år sedan. Den känns så självklar, och smakerna fungerar så väl tillsammans. Ungsrostad potatis med sardeller, rödlök, vitlök och parmesan är en grymt god potatisrätt, och inte minst i mitt tycke ett fullvärdigt alternativ till potatisgratäng. Jag menar det verkligen. Gratäng i all ära, det är makalöst gott, men låt oss vara ärliga och säga att det inte alltid passar till allt som det serveras med.

Just vid detta tillfäller blev denna potatiskombo en korv-kompis. Den serverades till fyra olika sorters fläskkorvar från....Taylors and Jones, vad annars?

Vad gäller sardeller, då måste jag vara tråkig och dissa Zetas. Gillar inte doften, och smaken kunde vara betydligt bättre. Jag köper ett märke som heter Caber, som jag är väldigt nöjd med, och eftersom sardellerna är så viktiga i denna rätt, så gäller det verkligen att de håller hög kvalitet.

Ugnsrostad potatis med
sardeller, rödlök,
vitlök och parmesan
1 kilo mjölig potatis
2 rödlökar
10 vitlöksklyftor
6 sardellfiléer
olivolja
salt och svartpeppar
1 dl riven parmesanost

Sätt ugnen på 200 grader. Skala potatisen och skiva den i 3-4 millimeter tjocka skivor; gärna på en mandolin. Skala rödlöken och klyfta den. Skala vitlöksklyftorna. Olja enugnsfast form och blanda alltsamman i den. Finfördela gärna sardellfiléerna med finrarna. Salta och peppra.
Tillaga i ugnen i cirka 30 minuter; rör om vid ett par tillfällen. Parmesanen strör du äver när potatisen är klar och tas ut ur ugnen.

Korv-kompisar, del II

Jag fortsätter på temat korv-kompisar, helt enkelt för att det pasar såväl årstoden som mitt kynne. I början av februari kände jag en fredag att det var dags för ett gäng fina lammkorvar från Taylors & Jones (det verkar kanske som att jag är sponsrad av dem, men så är inte fallet, kan jag meddela). Jag blev verkligen inte besviken. Bara för att bjuda er på lite korv-matporr, så var jag tvungen att fota de vackra korvarna i rått tillstånd. De var otroligt goda. I synnerhet merguezen var makalös.

Först funderade jag på att laga en gammal potatis-klassiker med sardeller och parmesan (en återbloggning kommer i veckan). Sedan insåg jag att lammkorvarna krävde andra smaker. I all enkelhet blev denna lilla panna med potatisskivor, rödlöksklyftor, klyftade romantica-tomater och feta sådär grymt läcker om det nästan bara blir när man slänger ihop goda saker utan någon större finess. Rustik fredagsmat, när den är som bäst. Det blir smakrikt, ganska mäktigt, och helt enkelt oerhört gott.
Fungerar lika bra mitt i vintern, som i ett foliepaket på grillen en varm sommarkväll. Jag gör en egen notering, inför den säsong som komma skall.

Ugnsrostad potatis med
tomater, rödlök och feta
500 gram potatis
200 gram coctailtomater
2 stora rödlökar
100 gram riktigt fin fetaost
olivolja
flingsalt

Sätt ugnen på 200 grader. Ringla olivolja i en ugnsfast form. Skala och skiva potatisen, gärna med hjälp av en mandoloin, i 3-4 mm tjocka skivor. Skala och klyfta rödlökarna; klyfta tomaterna, och blanda alltsamman i formen. Ringla över mer olja, och strö över flingsalt.
Ugnsbaka i uppemot 30 miuter, och rör i blandningen med jämna mellanrum. Strö över smulad fetaost när du tar formen ur ugnen.

Svartpeppar- och vitlöksgnuggad rostas, brysselkålspuré och crudité, jordärtskocksgratäng och portvinssås med timjan

Årets Kock var riktigt inspirerande i år, måste jag säga. Gustav Trädgårdh var verkligen en värdig vinnare. Mycket av det kockarna gör är oerhört imponerande och inspirerande, men samtidigt inte något jag känner att just jag kan återskapa i mitt kök, med mina kunskaper och förutsättningar. De är ju inte för inte proffs.
Av allt det jag såg under programmets gång, var det som fastnade i mitt minne Linus Ströms brysselkålspuré och crudité. Edit 100203: Och även hos Silverkocken, som synes. I ett måhända fåfängt försök att efterapa en professionell kock, beslöt jag mig för att försöka laga något liknande till lördagskvällens middag. Måltiden inleddes med dessa goda snittar, och avslutades med en sällsynt läcker panna cotta.

Jag tror att vi måste köpa en ny stektermometer, för köttet blev inte alls så som jag förväntat mig. Jag var missnöjd. Dessutom kan jag meddela att rostas inte är en köttbit som faller mig i smaken. Trots mycket varsam tillagning (där jag först brynte den runtom och därefter lät den steka klart på låg ugnstemperatur) uppfyllde den inte mina förväntningar.

Det är inte något självändamål för mig att variera och experimentera. När det kommer till jordärtskockgratäng, är det klokast att inte krångla till det. När det blir så sagolikt gott med enbart de goda skockorna, potatis, salt, svartpeppar och grädde, vore det bara pretantiöst av mig att slänga in någon ny krydda.

Svartpeppar och vitlöksgnuggad rostas - en receptidé
Mortla svartpepparkorn med flingsalt. Tillsätt några rivna vitlöksklyftor, och hungga med mortelstöten till en grov smet. Bryn en rumstempererad och avtorkad bit kött i smör på ganska hög värme runtom.
Lägg köttet på ett smort ungsfast fat, och masserá in kryddblandningen runtim. Sätt en stektermometer i dess tjockaste bit. Baka på 150 grader till en innertemperatir av 60-65 grader, veroende på tycke och smak.

Brysselkålspuré och crudité
500 gram brysselkål
salt, vitpeppar
cirka0,75 dl vispgrädde
2 msk smör
citronsaft

Skala och putsa brysselkålen. Lägg undan 3-4 stycker till crudité. Koka resterande mängd i lättsaltat vatten tills de är al dente, och ännu inte helt förlorat sin klargröna färg. Man skulle kanske heöt enkelt kunnma säga att de ska vara halvmjuka? Häll av vattnet, och mixa dem sedan med grädde och smör till en slät puré. Smaksätt den med salt, vitpeppar och citronsaft.

Crudité gjorde jag genom att helt enkelt skiva rå brysselkål mycket tunnt, och snabbt marinera den i lite citronsaft och en aning flingsalt.

Jordärtskocksgratäng med potatis
Behövs det ett recept? Jag vill inte förolämpa någon, men så här kan man till exempel göra: Smöra en ugnsfast form. Skala 600 gram jordärtskockor och lika mycket fast potatis. Skiva dem lövtunnt på mandolin. Varva dem sedan i formen, och krydda mellan lagren med salt och svartpeppar. Häll över ungefär 4 deciliter vispgrädde. Tillaga i nedre delen av ugnen på 200 grader, tills gratängen fått fin färg och blivit riktigt genommjuk.

Portvinssås med timjan
3 dl portvin
2 dl rödvin
1 schalotenlök, grovt hackad
1 vitklök, delad
8 svartpepparkorn
0,5 tsk råsocker
2 msk kycklingfond
0,5 kruka timjan

Låt alltsamman koka och långsamt reducera till tjock, sirapsliknande konsistens.

Något av det svåraste jag vet med upplägningar är att få maten att hålla sig varm. Då är det ändå sällan jag lägger upp till fler än fyra personer. Det handlar om att ha varma tallrikar (det hade jag inte), att se till att maten är varm när den läggs upp (nja...gratängen var bara ätvarm) samt att lägga upp det som ska vara varmt sist av allt (den turordningen lyckades jag i varje fall med).
Våra gäster, vännerna P och K, verkade dessa små fadäser till trots uppskatta maten. Jag tyckte själv det smakade bra. Men, som jag skrev ovan - rostas, det är ingenting för mig. Om det nu inte möjligtvis är så att jag ska skylla på att vår gamla stektermometer börjar ge upp?

Potatisgratäng med spenat och chèvre

Det här är inte några konstigheter. Att blanda bladspenat och getost i en potatisgratäng är fantastiskt gott. Därför kan jag inte riktigt förstå att vi inte gjort det på säkert sju år. Anledningen till att jag kan vara så säker är att jag vet att jag var gravid med vår äldste son senast jag åt denna variant.

Jag använder mig av fryst bladspenat, och jag tycker det fungerar mycket bra. Någon erfarenhet av att använda färskl spenat har jag inte, men jag kan tänka mig att det borde smaka utmärkt, det med. Då bör nog spenaten förvällas lätt innan den ska varvas med potatis.
Jag skalar getosten, innan jag smälter den i grädden. Det är en fix idé jag har; givetvis en smaksak.

Av någon anledning tror jag att denna gratäng skulle passa utmärkt tillsammans med rökt lax. Vi åt den emellertid med en långlagad kalvstek. Det var inte dumt, det heller.

Potatisgratäng med chèvre och bladspenat
cirka 1,5 kilo mjölig potatis
45o gram fryst bladspenat
salt, svartpeppar
smör till formen
5 dl vispgrädde
350 gram chèvre

Tina spenaten. Krama ur så mycket vätska som möjligt. Sätt ugnen på 225 grader.
Skär potatisen i tunna skivor, gärna med hjälp av en mandolin. Smält under tiden osten i grädden i en kastrull, på medelvärme.
varva potatis och spenat; salt och peppra mellan lagren. Avsluta med ett lager potatis. Häll den varma ostgrädden över, och grädda sedan i nedre delen av ugnen i uppemot 45 minuter, eller tills gratängen har fin färg och potatisen är mjuk.
Jag hade lite för många bollar i luften vid det här tillfället, och hade min gratäng inne lite för länge sist, så glöm inte att sätta en timer; det är mitt bästa tips.

Lite för hög värme + lite för lång tillagningstid = gott, i alla fall

I går långlagade jag en benfri kotlettrad över dagen. Jag var lite ovarsam, och satte in den på 80-90 grader. Jag borde verkligen ha vågat mig på en ännu lägre temperatur - 65, eller liknande. Kanske skulle jag till och med ha vågat mig på att ställa in kotlettraden i kall ugn?
Kotlettraden smordes in med en blandning av:

2 msk olivolja
finrivet skal från en citron
2 finrivna vitlöksklyftor
1 msk flingsalt.

Jag kryddade upp köttet med vitpeppar, innan jag kletade in det med citron- och vitlöksoljan.
Det fick sedan stå inne i ugnen i närmare nio timmar. Varför så länge? Jo, jag var helt enkelt på jobbet.
Resultatet blev en riktigt god, om än aningen för länge tillagad, köttbit. Det var inte det att den var torr - den vara bara aen smula well done. Inte för att jag är någon förespråkare av alltför rosa griskött, men fulständigt genomlagat behöver det inte vara.
Någonstans mittemellan.
Det prövar jag nästa gång.
Vad har jag lärt mig av det här? Jo, att kotlettrader verkligen kräver ett mer ömsint handlag och lägre tillagningstemperatur än exempelvis karré. Helt enkelt därför att en kotlettrad är en ganska så mager köttbit. Dessutom har jag lärt mig att jag kanske ska passa på att långlaga den när jag har möjlighet att komma hem lite tidigare; när jag, så att säga, kan bevaka den.

Något av det bästa med köttbiten i fråga var faktiskt den fantastiska köttsky som långsamt sipprat ur den under de många timmarna i ugnen. Denna sky tog jag givetvis kärleksfullt tillvara. Jag skar fast potatis i knappt centimetertjocka skivor, och lät dessa vältra sig med köttskyn i en ugnsform på 250 grader i cirka 30 minuter. Lite extra flingsalt var allt som behövdes, för att dessa potatisar skulle smake himmelskt.

Jag är verkligen inte det minsta sugen på salladsgrönsaker så här års. Tack och lov, skulle man kunna tillägga, eftersom det ju verkligen inte är säsong för sallad, gurka och tomater. Nej, så här års vill jag ha kål - i alla dess former.
Till kotlettraden och de nästan smärtsamt läckra potatisarna serverade jag därför rödkål, hastigt stekt i smör, och smaksatt enbart med äppelcidervinäger, råsocker och salt. Det är inte svårare än så; förutsatt att man är lika förtjust i kål som jag är.

Rödkål med äppelcidervinäger och råsocker
ett halvt rödkålshuvud, cirka 1 kilo
3 msk äppelcidervinäger
2 msk råsocker
salt

Tag av de yttersta bladen på kålhuvudet, och skär bort stammen samt det grövsta i mitten. Hetta upp smör i en gjutjärnsstekpanna. Fräs kålen på medelvärme, tills den mjuknat. Tillsätt äppelcidervinäger, och låt den koka in. Rör sedan ned råsockret. Salta slutligen, och smaka av.

Nästan lite julkänsla - fläskkött och rödkål. Inte dumt alls.

Älgfärsjärpar med rotsaksrakor och lingon-pepparrotsyoghurt

Jag köpte älgfärs och fläskfärs när jag skulle laga viltpanna för två veckor sedan. Då använde jag bara hälften av färsarna; resten frös jag in. Dessa kom mycket väl till pass i söndags, då det stod älgfärsjärpar på menyn.
Lika smaksatt som viltpannan var, lika rena i smakerna blev dessa järpar. Ibland behövs det helt enkelt inte en massa kryddor; man klarar sig ganska långt med bara gul lök, salt och svartpeppar.

Till biffarna stekte jag rotsaksrakor. Helt enkelt rårakor på potatis, gul lök, morot, rotselleri och kålrot. När jag var vegetarian i min ungdom, blev det ofta råraka till middag, när fantasin tröt. Då stekte jag en stor raka, som tog upp hela stekpannan. I söndags valde jag i stället att steka mindre rakor, som sedan fick baka färdigt i ugn på 175 grader.
Jag kan inte minnas att jag stekt något liknande på åtminstone sju-åtta år. De är ju så otroligt läckra, de frasiga, goda rakorna. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att de två äldsta barnen skulle rata dessa godsaker. Efter en diskussion nådde vi slutligen kompromissen att de skulle äta var sin halva. De två yngre barnen åt å andra sidan varsin vuxenportion, så man skulle kunna säga att det hela jämnade ut sig.
Vad serverar man då till älfärsjärpar med rotsaksrakor? Jo, givetvis mezeyoghurt, smaksatt med lingon och finriven pepparrot. Det är aldrig fel att ha ett paket lingon i frysen.

Älgfärsjärpar med rotsaksrakor och
lingon-pepparrotsyoghurt
250 gram älgfärs
250 gram fläskfärs
1 ägg
1 liten gul lök, riven
salt och svartpeppar
smör till stekning

Sätt ugnen på 175 grader. Blanda ägget med den rivna löken, och knåda ihop med färserna samt salt och peppar efter smak. Hetta upp smör i en gjutjärnsstekpanna, och bryn järparna vackert bruna runtom. För över dem till en liten ugnsfast form, och låt dem något senare bli genomtekta i ugnen på 175 grader i uppemot tio minuter. Givetvis går det lika bra att steka klart dem i stekpannan.

Rotsaksrakor - en receptidé
8 medelstora potatisar
i stor gul lök
2 morötter
rotselleri motsvarande en morot
kålrot motsvarande en morot
salt och vitpeppar
smör till stekning

Riv potatisarna, löken och rotfrukterna. Blanda väl, och krydda med salt och vitpeppar. Rent generellt kan jag säga att rotsaksrakorna äter med salt än man kan tro.
Hetta upp ordentligt med smör i en gjutjärnsstekpanna. Klicka i tre klumpar av det rivna, och platta ut dem. Stek på medelhögvärme. Vänd försiktigt med hjälp av stekspade och en lilleman eller en gaffel. För över till en plåt med bakplåtspapper när de blivit vackert gyllenbruna på båda sidor.
Låt dem tillagas klart i ugnen i cirka fem minuter.

Mezeyoghurt med lingon och pepparrot
1 dl lingon, varsamt tinade
1 dl mezeyoghurt
1-2 msk finriven pepparrot (efter smak)
en nypa flingsalt

Blanda yoghurten med en matsked riven pepparrot och en nypa flingsalt. Rör försiktigt ned lingonen. Smaka av med mer pepparrot om det behövs.

Stekt, dill-dubbelpanerad sej, potatis-och rotsellerimos, edamamebönor med pepparrotssmör

Jag har inte varit riktigt lika alert vad gäller vår konsumtion av fisk de senaste veckorna. Helst av allt vill jag att vi ska äta fisk två gånger i veckan, men av olika skäl har fokus, som ni noterat, snarare legat på kött, och i då synnerhet långkok.

I torsdags blev det äntligen fisk till middag. Valet föll på sejfilé, eftersom det var så otroligt bra pris på just dessa på vår lokala ICA.
Det enda negativa med sej, det är dess gråa färg, som gör att den kan se om det vill sig illa kan se riktigt oaptitlig ut. Smakmässigt värderar jag faktiskt ofta sej högre än torsk. Genom att dubbelpanera den, så som jag gjorde i torsdags, lyckades jag dessutom fullständigt trolla bort den gråa ytan.

Jag var kanske lite feg med dillen i paneringen; det går alldeles utmärkt att blanda mer dill i skorpsmulorna, men jag ville inte utmana ödet (eller snarare mina barns toleransnivå). Nu är ju inte heller den krukodlade dillen särskilt stark i smaken, så det handlar givetvis om vad man har att tillgå.

Potatis- och rotsellerimos är en riktig höstfavorit hos mig. Proportionerna regleras utifrån hur mycket man tycker om rotselleri. Just i torsdags var jag lite väl generös med min favorit bland rotfrukterna, det blev snarare rostsellerimos med potatis av det hela, vilket inte föll alla familjemedlemmar i smaken. Knappt två tredjedelar potatis, och drygt en tredjedel rotselleri, borde vara ganska lagom proportioner.

Edamamebönor finns i frysdisken på , men även i så kallade asiatiska butiker. Där lär de enligt uppgift ska finnas i skalat skick, men ICA's edamamebönor får man vackert stå och sprita. Om man tinar dem, går det givetvis utmärkt att precis som med bondbänor sprita innan de ska tillagas, men jag gjorde precis tvärtom, och spritade dem efter att jag kokat dem. De passade väldigt bra ijhop med pepparrotssmöret.

Någon kanske saknar en sås till upplägget? Om jag hade valt att göra en sådan, hade jag plockat upp dill- och pepparrotssmakerna, och blandat dessa med gräddfil. Det lär garanterat smaka bra, i synnerhet om man väljer att servera fisken med kokt potatis, i stället för mos.

Stekt, dill-dubbelpanerad sej
700 gram sejfilé
1 kruka dill, finhackad
1,5 dl ströbröd, helst ekologiskt
2 ägg
salt och vitpeppar
smör

Byxa filéerna om det behövs, och dela dem sedan i ganska stora bitar. Krydda med salt och peppar på ömse sidor. Hetta upp smör i en gjutjärnsstekpanna.
Panera filébitarna; först i vetemjöl, uppvispat ägg och slutligen i ströbörd blandat med finhackad dill. Jag rekommenderar inte att man gör dessa moment förrän precis innan det är dags att lägga fisken i stekpannan. Stek fiskbitarna på medelhög värme, och snåla inte med smöret.

Potatis- och rotsellerimos

2/3 potatis
1/3 rotselleri
salt
vitpeppar
smör
gammaldags mjölk

Det känns närmast fånigt att skriva ut detta recept, men jag kör ändå: tärna potatis och rotselleri, och h koka dem mjuka. Pressa dem med potatispress, och blanda med smör och varm mjölk till ett fluffigt mos. (Jag använder aldrig elvisp till mos;, jag tycker inte att det behövbs, och dessutom riskerar man att moset blir klistrigt, om man av misstag kör lite för länge med vispen.) Smaka av med salt och vitpeppar.

Edamamebönor med pepparrotssmör
1 paket ICA's edamamebönor
25 gram rumsvarmt smör
flingsalt
1,5 msk finriven, färsk pepparrot

Koka bönorna ordentligt. Skidorna ska vara mörktgröna innan du tar dem av spisen. Det ska nästan se ut som om du kokat dem för länge.
Låt dem svalma, och sprita dem sedan. Blanda smör, pepparrot och flingsalt. Smaka av, pepparotens styrka kan minst sagt variera. Lägg tillbaka bönorna i kastrullen där de kokades, tillsätt smöret, och värm hastigt på alltsamman, bara så att smöret smälter, och bönorna blir ljumna igen.

Servera slutligen fisken med moset och bönorna, och generöst med citron att pressa över. Fisken hade en strykande åtgång hos oss, och jag kan bara än en gång konstatera att arbetsinsatsen för att laga till egen, panerad fisk inte är hälften så stor som många nog tror. Det finns verkligen ingen anledning til att köpa fiskpinnar - ingen alls.

Isterbandens nya kompis:ljummen potatis-och rotsakssallad med krämig senapsdressing

I kväll ville jag äta isterbanden jag köpte i fredags, men kände inte riktigt för att ha den sedvanliga stuvade potatisen som tillbehör; hur god den än är. Rotfruktsäsongen är härlig, och det gäller att njuta av dem medan de fortfarande känns inspirerande. Rätt vad det är har alla idéer tagit slut, och jag stirrar ilsket på de fnasiga knölarna och undra? hur många varianter det egentligen kan finnas på ugnsrostade rotsaker.
I kväll brann tack och lov inspirationens lampa med full låga. Vi hade en löjligt stor mängd av den så kallade delikatesspotatisen här hemma, på grund av ett missförstånd kring vem som skulle handla vad i förra veckan. Nu kom de väl till pass. Denna potatis köper vi i påse på ICA - det är helt enkelt små, fina knölar av sorten Asterix; odlade på Gotland.
Jag sammanförde delikatesspotatisen med morot, palsternacka och ett alldeles bedårande sött litet blomkålshuvud; knappt större än en apelsin. Till dessa en dressing på crème fraîsche och två sorters svensk senap. Läs receptidén, och tag mig på orden - det här var grymt gott. Passar till alla sorters god korv, eller varför inte till en fin fläskkotlett?

Ljummen potatissallad med rotsaker och senapsdressing

cirka 500 gram delikatesspotatis
3 palsternackor
4 morötter
1 blomkålshuvud
olivolja
flingsalt

1 dl crème fraîsche
1 mskSlotts skånsk grovmald senap
1 msk Slotts gästabudssenap
svartpeppar och flingsalt

Jag satte på ugnen på 200 grader. Därefter förkokade jag potatisarna tills de var nästan klara. Under tiden ugnsbakade jag grovt skurna stavar av palsternacka och morot, tillsammans med små blomkålsbuketter, i olivolja med flingsalt. Potatisarna blandade jag sedan försiktigt ned med rotfrukterna och lät dem baka tilsammans i ugnen cirka 5-10 minuter till. Medan de tillagades färdigt brynte jag isterbanden runtom i smör i stekpannan, och placerade dem i en smord, ugnsfast form
Tidsangivelsen är ungefärlig, alltsamman hänger ju på potatisarna och rotfrukternas storlek. När potatisarna och rotisarna åkte ut ur ugnen, åkte isterbanden in. Medan de förstnämnda svalnade en aning, blandade jag ingredienserna till den enkla dressingen, och smakade av den med svartpeppar och salt. Slutligen vände jag ned potatisarna och rotfrukterna i dressingen.
Isterbanden behövde drygt en kvart i ugnen för att bli tillagade.

Nu undrar några av er säkert vad barnen tyckte om denna senapsdressing? Då ska jag avslöja, att jag tog till ett gammalt, beprövat knep, närmare bestämt - gräddfil. En rejäl klick gräddfil över salladen mildrade senapssmaken så att den tilltalade även familjens lite mer kräsna gommar. Isterbanden däremot, de var så populära att jag borde ha köpte ett paket till.

Fredagsmys: korvpanna deluxe

Dagens skörd från Taylors & Jones bestod av traditional beef, beef with chrushed black pepper (samt vildsvinskorv med enbär och portvin - en senare historia). Det har blivit en fredagstradition att jag passar på att handla korv, medan mina två äldsta barn går på simskola. Jag blir alltid på gott humör när jag kommer in i butiken en trappa ned på Hantverkargatan. Trevlig stämning är vad som kännetecknar atmosfären i butiken. Jag blir nästan glad, om det är ett par kunder före mig; då kan jag stå och glo på de härliga korvarna medan snålvattnet rinner till.

Min man stod för denna nästan löjligt goda middag. Vi åt faktiskt nästan precis samma middag förra fredagen. Enda skilnaden är att jag då hade köpt traditional pork till barnen, samt att vi ökade på mängden sky den här gången. Det var ett snilledrag av min man, när han kom på att vi efter att korvarna brynts runtom skulle vispa ur stekpannan med fransk, grovkornig senap och en rejäl skvätt whisky.
Detta är comfort food. Vad finns det för svenskt uttryck som kan motsvara detta? Jag kan inte hitta något som passar lika bra. I brist på bättre, kallar jag det för fredagsmys - i ordets bästa, och mest sanna bemärkelse. Totalt fritt från transfetter. Inte en taco så långt ögat når.

Korvpanna deluxe - en receptidé
800 gram riktigt goda korvar
500 gram delikatesspotatis (Asterix)
3 rödlökar
250 gram coctailtomater
1 paket sockerärtor (Felix frysta)
smör
1 msk grov, fransk senap (Maille moutarde a l'Ancienne)
1 dl whisky (vi körde med Red Label)

Sätt ugnen på 200 grader. Koka potatisen i mycket salt vatten tills de bara nästan är klara. Klyfta rödlöken. Smörj en rymlig, ugnsfast form med mycket smör. Häll i rödlök, tomater och potatis och kör in i ugnen.
Bryn korvarna i smör i en gjutjärnsstekpanna. Plocka upp korvarna, och vispa ur pannan med senapen och whiskyn. Lägg korven i formen när den stått inne i 10 minuter. Häll över senaps- och whiskyskyn. Ställ in formen i ugnen i ytterligare 20 minuter.
Koka sockerärtorna enligt rekommendationerna på förpackningen, tills de är nästan klara. Tag sedan ut formen; blanda ned sockerärtorna och låt formen vila i fem minuter innan innan du serverar den - tillsammans med mer senap, av samma sort. Vi drack öl till, vilket kändes ganska naturligt.