söndag 30 september 2012

Jag tar mig i kragen - långlagad gryta på picnicbog,
med chorizo och tre sorters paprika

Kraftlöshet är mitt nuvarande tillstånd. Om detta hade varit en annan sorts blogg hade jag möjligen fördjupat mig en smula i orsakerna till detta, men så är nu inte fallet. Veckan som gick har varit rent obeskrivligt tung, och nu måste jag försöka skrapa ihop mig och göra det jag trots allt tycker väldigt mycket om att göra, nämligen blogga. Till min förtvivlan kunde jag inte för mitt liv hitta det utkast till detta inlägg jag vet att jag skrivit. Som tur är har jag mitt selektivt goda minne. Åratal av träning i att memorera ingredienser och deras mängder och antal räddar mig än en gång.

Det här var inte en genomtänkt och välplanerad rätt. Snarare var det improvisation under svår tidsbrist. Jag handlade, och behövde planera mat för flera dagar i rad. Inspirationen var katastrofalt låg. Köttdisken på lokala ICA var lika oinspirerande som alltid. Till råga på alt hade jag ganska ont om tid. Det fick bära eller brista; jag lade en picnicbog i kundkorgen och hoppades att jag väl hemma i köket skule kunna uppamma en smula kärlek och passion som kunde förvandla den vacuumförpackade köttbiten till en njutbar måltid.

Det är dagens sanning att långlagning räddat många vardagskvällar. Då menar jag inte rädda som i att vi annars skulle blivit utan middag, däremot rädda i att mitt i arbetsveckan kunna njuta av något som närmast liknar en rekorderlig söndagsmiddag.

Den här improviserade grytan blev faktiskt så bra att jag gärna lagar den igen. Serverad med polenta gav den mig den energikick jag behövde inför en kväll i simhallen med dubbla simskolepass. Ingredienserna kan givetvis varieras och bytas ut efter tycke och smak, men detta blev helt enkelt väldigt gott.

Comfort food? Ja, i allra högsta grad.

Långlagad gryta på picnicbog med chorizo och tre sorters paprika
1,5 kilo picnicbog, putsad
3 stycken Celizie chorizo, tunnt skivade
1 stor gul lök, finhackad
2 röda paprikor, grovt tärnade
5 vitlöksklyftor, finhackade
3 tsk sött, rökt paprikapulver
1 tsk starkt, rökt paprikapulver
1 burk krossade tomater 2 msk trippelkoncentrerad tomatpuré
1 dl rött vin
salt, svartpeppar
1 tsk rörsocker

1. Blanda tomatkonserv, tomatpuré, rödvin, paprikapulver och rörsocker i botten av grytan.
2. Tillsätt hackad lök, paprika, vitlök och chorizo.
3. Dela picnicbogen i ganska rejäla grytbitar. Krydda dem med salt och svartpeppar.
4. Blanda slutligen ned grytbitarna. Det kan verka som lite vätska i grytan, men köttet paprikan och löken släpper ifrån sig vätska under tillagningen.
5. Lägg på locket, sätt CrockPoten på lägsta effekt, och tillagagrytan i åtta timmar. Om du har en vanlig ugn, så sätter du den på cirka 85 grader, ställer in grytan med lock på och tillagar i uppemot tio timmar.
6. Den som vill kan reda av grytan med två-tre teskedan maizena utrörda i lite vatten. Det blir ganska mycket sås, och den är väldigt smakrik.
7. Servera gärna grytan med krämig polenta.

tisdag 25 september 2012

Långlagad fläskkarré med vitlök och rosmarin -
i perfekt sällskap

I flera års tid har långlagad fläskkarré i tomatsås varit en av mina absoluta favoriträtter. När jag trodde att jag inte kunde göra den godare än jag redan gjort, upptäckte jag denna receptvariant. Tanken var att ge karrén samma behandling som jag med förkärlek ger en lammstek eller lammrostbiff. Att servera karrén med en simmig, tjock tomatsås och en rejäl pöl av parmesanstinn, smörig örtpolenta, det framstod plötsligt som den perfekta höstmaten 2012.

Jag har blivit helt såld på polenta denna höst. Just nu är det vad jag mest av allt längtar efter att äta; varje dag. Vi serverar just nu krämig polenta (med eller utan örter) till alla köttgrytor här hemma. Inte nog med att polenta är gott och lättlagat. Det är dessutom rent obegripligt billigt. En sådan hr måltid, med en enkel och prisvärd styckningsdetalj, tomatsås och polenta, är faktiskt rena lyxmaten till budgetpris.

Örternas kvalitet är oerhört betydelsefull; här duger det inte med vilka hårt drivna krukor som helst från den lokala mataffären. Vi har en fantastiskt stor och fin rosmarinbuske i en kruka vår lila trädgård, och även andra örter växer och frodas alltjämt, och framstår som oerhört välmående med tanke på årstiden. Att går ut och skörda sig några nävar färska örter är ren lyx. Min målsättning är att hacka och frysa in härligheten för de långa vintermånaderna. Rosmarinen ska vi försöka få att överleva genom att isolera och skydda såväl krukan som själva växten.

Bilden lämnar allt övrigt att önska, så ni får helt enkelt kisa, och med hjälp av er fantasi föreställa er den vackra synen, dofterna och njutningen i att slå sig ned till en dylik måltid.

Långlagad fläskkarré med vitlök och rosmarin i tomatsås
1,2 kilo fläskkarré
salt och svartpeppar
4 vitlöksklyftor, rivna
0,5 dl rosmarin, finhackad

Sås
3 msk olivolja
2 burkar krossade tomater
1 dl vitt vin
2 schalottenlökar, finhackade
1 vitlöksklyfta, finhackad
2 msk trippelkoncentrerad tomatpuré
salt, svartpeppar, rörsocker

1. Blanda vitlök, rosmarin och olivolja till en pasta.
2. Torka av karrén, och krydda den med salt och svartpeppar.
3. Massera in kryddoastankryddoljan runtom karrén.
4. Blanda tomatkonserv, tomatpuré, vitt vin, schalottenlök och vitlök i grytan.
5. Krydda med salt, svartpeppar och rörsocker.
6. Lägg ned karren i tomatsåsen.
5. Sätt på locket, och ställ in CrockPoten på lägsta effekt i åtta timmar.
6. Den som inte har CrockPot, ställer in grytan i kall ugn och ställer ugnen på 80-90 grader. Lämna grytan i åtta-tio timmar.
7. Lyft varsamt upp karrén ur såsen, och pack in den i alufolie så att den behåller värmen.
8. Reducera såsen till önskad tjocklek. Smaka av med salt, svartpeppar och rörsocker.
9. Servera karrèn och såsen till pasta, eller ännu hellre till krämig örtpolenta.

Krämig örtpolenta (6 stora portioner)
cirka 14 dl grönsaksbuljong (eventuellt något mer)
50 gram smör
3 dl polenta
0,5 dl finackade, blandade färska örter (rosmarin, oregano, salvia, vitlöksgräs)
1,5 dl finriven parmesanost

1. Värm buljongen i en vid kastrull. Den ska sjuda; inte koka.
2. Vispa ned polentagrynen under omrörning. Tillsätt smör.
3. Vispa flitigt tills ploentan börjar småkoka.
4. Rör och vispa regelbundet under 15-20 minuter. Tillsätt de hackade örterna vid mitten av koktiden. Spara eventuellt lite till dekoration. Späd med mer buljong vid behov.
5. Polentan ska vara lösare än man kan tro. Blanda ned parmesanosten när den kokat fördigt, och se hur osten reder polentan.
6. Smaka av med salt och svartpeppar, och eventuellt en ytterligare klick smör.
7. Servera omedelbart.

torsdag 20 september 2012

Bourbonglass med vanilj och ljust muscovadosocker

Måltiden som inleddes med Crème Ninon, och fortsate med halstrad röding, avslutades med en riktigt fin bourbonglass. Det händer ibland att saker och ting blir godare än jag förväntat mig, och så var det sannerligen just i detta fall.

Att smaks ätta glass med sprit är inget nytt för mig. Punchglassen från nyår 2010 var en riktig höjdare; så också romglassen från nyår 2011. Frågan är ändå om inte denna glass slår de tidigare med hästlängder, och det beror inte enbart på den goda smaken, utan lika mycket på den fantastiska konsistensen min glasstillsats till Kitchen Aid åstadkommer.

Kanske hade jag kunnat låta bli gelatinbladet i smeten, men jag tillsatte det av gammal vana, då det trots allt är så att alkohol påverkar fryspunkten samt att flytande smaksättning späder glassmeten. Vilken bourbon man vill använda sig av är givetvis en fråga om tycke och smak. Jag valde den runda, mjuka smaken hos Maker's Mark, då den är en stor favorit hos mig. Visst har vi finare bourbon i vår ägo, men den föredrar jag att dricka ur glas.

Receptet på mandelflarn hittar ni här. Kaffesirap med bourbon var ett experiment som bestod av 0,5 dl rörsocker strö, 0,5 dl starkt kaffe samt 1 dl bourbon. Koka ihop till simmig konsistens och kyl ned. Gå till väga på samma sätt som i detta recept.

Bourbonglass med vanilj och ljust muscovadosocker
4 dl vispgrädde
3 dl gammaldags mjölk
1 vaniljstång, urskrapad
1,5 dl ljust muscovadosocker
6 äggulor
0,5 dl Maker's Mark
1 gelatinblad, generöst blötlagt

1. Häll grädde och mjölk i en kastrull, och tillsätt vaniljstången och de urskrapade fröna. Värm blandningen försiktigt.
2. Vispa muscovadosocker och äggulor fluffigt.
3. Lägg gelatinbladet i blöt.
4. Blanda ned äggvispet i den varma gräddmjölken. Vakta blandningen och vispa kontinuerligt medan den värms upp. Den får inte koka.
5. Tag kastrullen från plattan när krämen börjar tjockna. Vispa ned gelatinbladet, så at det blandas ned i smeten.
5. Låt krämen svalna, och därefter bli kall i kylskåp. Låt den gärna stå och svälla ett par timmar, helst över natten.
6. Ställ in en bunke eller en skål i frysen. Kör glassmeten i glassmaskinen.
7. Stjälp ned glassen i den iskalla bunken eller lådan, och frys den sedan i 2-3 timmar.
8. Tag fram glassen 10-15 minuter innan den ska serveras.

Förberedelser, vardagsmat och
uppladdning inför Köpenhamn

I morgon bitt i åker jag och min man till Köpenhamn. Vi blir borta hela helgen. Vår vana trogen har vi givetvis bokat restauranger både til fredags- och lördagskvällen. I övrigt ska vi vara någorlunda spontana.

MIna föräldrar kommer hit för att passa barnen. Som alltid vill vi att det ska finnas färdig mat för åtminstone de flesta dagarna. Det är en smula ovant för mig att tänka mat för så många dagar framåt i tiden. Jag fungerar inte riktigt så; vill helst få lov att känna efter vad jag är sugen på samma dag, eller möjligtvis dagen innan.

Frikadellerna ni ser på vilden ovan, de blir söndagsmiddag i vårt hus. På lördag vankas det bolognese, som redan finns i frysen. Fredagens middag tänkte jag låta mina föräldrar själva bestämma. I kväll, då blir det ett CrockPot-experiment, en gryta på picnicbog med chorizo, tomat, rödvin, lök, vitlök och tre sorters paprika. Jag är mycket förväntansfull och hoppas att detta ska bli lika gott som det låter.

Med anledning av resan blir det sannolikt ganska tyst här inne några dagar framöver. På åteseende i nästa vecka!

onsdag 19 september 2012

Halstrad röding med potatispuré, vitvinssås med vitlöksgräs, forellrom och blancherad salladslök

Lördagens middag med vännerna P och K inleddes med Crème Ninon. Till varmrätt serverade vi röding, som inte bara är en av våra favoritfiskar, utan också en fisk som passar lika bra till vardags som i lite mer festliga sammanhang. I lördags halstrade vi rödingfiléerna, och serverade dem med ett riktigt smörig, fluffig potatispuré.

Hemligheten bakom riktigt gott mos eller god puré är i vårt tycke att pressa potatisen, blanda den med smör och varm mjölk och sedan vända runt ingredienserna i kastrullen med en bred slickepott. Det blir alltid lika lyckat, och risken för klistrigt mos är utesluten.

Rödingfiléerna halstras i en het teflonpanna med lite smör, och de tillagas tills de nästan är klara. Vi lägger över dem i en form, och varmhåller på 75 grader i ugnen.

Att värma tallrikarna maten ska läggas upp är viktigt; tyvärr är vi inbland lite dåliga på detta. Jag kan inte anat än sända en beundrande tanke till proffsen i restaurangköken, då det kan vara nog så svårt att få ut varm mat från köket till fyra vuxna.

Det enda egentliga recept jag bjuder på i detta inlägg, det är den fantastiskt goda fisksåsen. Nu råkar vi ha tillgång till vitlöksgräs i vår lilla trädgård, men det går lika bra med gräslök. Jag brukar inte alltid göra en så pass omständlig sås som denna, men det är värt besväret att lägga ned det lila extra jobb som krävs på slutet, för resultatet blir fantastiskt. Att dekorera med forellrom och några strån vitlöksgräs var vårt sätt att få rätten att se mer tilltalande ut vid serveringen, men forellromen smakar dessutom väldigt gott.

Fin vitvinssås med vitlöksgräs (8 portioner)
3 msk smör
2 schalottenlökar, finhackade
3 msk vetemjöl
2 dl vitt vin
1 msk fiskfond
1,5 dl vispgrädde
flingsalt och vitpeppar
1 äggula + 0,5 dl lättvispad grädde
0,5 dl finhackat vitlöksgräs

1. Smält smöret i en kastrull.
2. Fräs shalottenlöken till den mjuknat, utan att ta färg.
3. Tag kastrullen från plattan, och blanda ned vetemjölet. Späd sedan med vitvinet under omrörning, så blandningen blir slät och jämn.
4. Tillsätt grädden, och låt såsen koka upp. Småkoka några minuter.
5. Sila såsen så att alla lökbitar fångas upp.
Fram till detta moment går det att förbereda.
6. Koka upp såsen försiktigt.
7. Blanda äggulan med den lättvispade grädden, och vänd ned i såsen. Värm den försiktigt.
8. Blanda ned vitlöksgräset, och smaka av såsen med flingsalt och vitpeppar, innan den serveras.

måndag 17 september 2012

Crème Ninon - som aldrig förr

Det var åratal sedan jag senast åt grön ärtsoppa, föga likt den gudomliga Crème Ninon min man lagade till förrätt i kördags. Vi hade våra goda vänner P och K på besök, och vi ville laga en riktig festmåltid som skulle gå att förbereda, så att vi inte behövde tillbringa för mycket tid i köket.

Till förrätt blev det alltså soppa, och då en Crème Ninon lagad efter alla konstens regler; så vitt vi känner till dem. När jag lagat den har jag varit bekväm, och bara mixat ärtorna tills soppan blivit slät. Nu gjorde min man sig det extra besväret att passera soppan genom en finmaskig sil, och tor mig, det är verkligen värt besväret. I själva verket är det inte ens särskilt besvärligt.
Att försiktigt vända ned lättvispad grädde precis innan serveringen, för att därefter låta gästerna själva hälla i en skvätt champagne, det ger en särskilt festlig touch till soppan.
Oststången ni ser på bilden har jag tidigare propagerat för i Smaskens Facebookgrupp. De kommer från Liedl, har en mycket tilltalande inehållsförteckning, och är både billiga och läckra. De innehåller faktiskt smör, till skillnad från den så kallade smördeg som saluförs i Sverige.

Min mans Crème Ninon (6 portioner)
Soppan föll inte bara oss vuxna i smaken, utan även tre fjärdedelar av barnaskaran. Jag beräknar att den räcker till sex vuxenportioner.

2 msk smör
1 stor charlottenlök, finhackad
1 vitlöksklyfta, finhackad
1,5 dl torrt vitt vin
1,5 l hemkokt kycklingbuljong (eller 1,5 l vatten och 2 st fond du chef kyckling)
1 kg frysta ärtor
1,5 dl visppgrädde
flingsalt
några centiliter champagne
(ärtskott till garnering, och ostsänger till serveringen)

1. Smält smöret i en rymlig kastrull.
2. Sänk temperaturen, och häll ned charlottenlök- och vitlökshack. Fräs dem under omrörning, så att de mjuknar utan att de tar färg.
3. Tillsätt vinet, och låt det reducera under omrörning tills knappt hälften återstår.
4. Häll i kycklingbuljongen, och koka upp.
5. Lägg i ärtorna, och koka dem mjuka.
6. Mixa soppan så slät som möjligt, och passera den därefter genom en finmaskig sil.
7. Vispa grädden lätt.
8. Servering: värm soppan tills första bubblan. Rör försiktigt ned den lättvispade grädden i soppan. Smaka av med flingsalt.
Häll upp i skålar, och dekorera med ärtskott Låt gästerna hälla i en skvätt champagn i soppan vid vid bordet
Servera gärna soppan med oststänger.

söndag 16 september 2012

Höstens inspiration är av nygammalt slag

Vår gode vän P visade mig för en dryg månad sedan två böcker han hittat (och fyndat) på Bokbörsen. För de av er som inte känner till Bokbörsen så kan jag berätta att det är en våt dröm för en gammal antikvariatsnörd som jag själv. Jag har köpt en hel del böcker där de senaste åren, men inte några kokböcker. Det vill säga, inte förrän jag såg de två böcker P hade köpt, och kände att jag också ville äga dem.

Böckerna i fråga har ett par år på nacken. De kom ut på den tiden då en kokbok vara väldigt långt ifrån vad dagens kokböcker är. Ytterst få eller als inga bilder, och relativt tät text. Ingen coffeetable book, ingen visuell matporr - tvärtom. Däremot är böckerna fulla av härliga recept. Inte så värst moderna eller spektakulära, men oerhört lockande - och, inte minst, mängder av recept som går att anpassa till CrockPot.

Jag tror att vp CrockPot kommer rädda hösten. Två långlagade måtider i veckan, minst, så förenklas vardagslogistiken avsevärt. Det är inte konstigare än så.

Den första boken är, som ni ser, Det klassiska franska köket.

Den andra boken, med den tjusiga framsidan, har titeln Det franska lantköket.

Nu återstår bara att se vilka recept från dessa böcker som först kommer tillagas av mig. Tack än en gång, P, för tipsen.

fredag 14 september 2012

Jakt på inspiration - kyckling med rosmarin,
purjolök, vitlök och senap

Vi såg med stor behållning på Jamie Oliver's "30 minute meals" när serien gick på TV. Även om jag har svårt att tro att de flesta av oss klarar av att hålla hans tempo, så var programmen bevis på att man med framförhållning och smarta knep i köket kan skapa riktigt vällagad mat på ganska kort tid.

Kokboken som åtföljde TV-serien införskaffade vi ganska så omgående, men för egen del har jag inte botaniserat i den. Det blir alldeles för lätt så, vad mig anbelangar. Jag tycker inte tiden räcker till; har en hög med olästa kokböcker, som jag både vill och borde plöja mig igenom, men vet bara inte när det ska bli av.

Som tur är har jag inte ensamrätt på kökstjänst här hemma. Min man satt och bläddrade i boken i helgen, och hittade ett kycklingrecept som vi modifierade efter vår smak. Resultatet blev riktigt bra - en smakrik kyckling i krämig senapssås som föll både oss, våra barn och en gästande kamrat i smaken.

Jag blev riktigt inspirerad, och funderar nu på att kanske, kanske ge mig på att laga ur kokboken med jämna mellanrum. Många menyer känns väldigt lockande utifrån konceptet "Fredagsmat". Det återstår att se om detta blir mer än enbart en trevlig tanke.

Kyckling med rosmarin, purjolök och senap
Mängden rosmarin, purjo och senap reglerar du givetvis efter egen smak. Såsen sväljer dock mer av både rosmarin och senap n man kan tro, så bli inte avskräckt av receptets mängdangivelser.

1 kilo kycklinglårfiléer
4 tsk Colemans senapspulver
smör och olivolja
1,5 msk finhackad rosmarin
1 linen purjolök, finhackad
4 vitlöksklyftor, rivna 1 dl vitt vin
3-4 msk grovkornig dijonsenap
1,5 dl vispgrädde
0,5 msk rörsocker strö
flingsalt, nymald svartpeppar

1. Putsa och dela kycklinglårfiléerna.
2. Lägg dem i en bunke, pudra över senapspulvret och blanda så att det fördelar sig så jämnt som möjligt över filéerna.
3. Hetta upp smör och olivolja i en emaljerad stegryta, och bryn kycklingfiléerna i omgångar.
4. Lägg tillbaka all kyckling i grytan. Tillsätt eventuellt lite mer smör. Blanda i purjo, rosmarin och vitlök, och fräs försiktigt tillsammans med kycklingen.
5. Häll över vinet, strö över sockret, lägg på ett lock och låt puttra i tio minuter.
6. Häll i grädden och senapen, och låt puttra i ytterligare fem minuter utan lock. Smaka av med flingsalt och svartpeppar.

onsdag 12 september 2012

Långlagad chili på märgpipa, med porter och choklad

På samma gång som jag är vansinnigt förtjust i vår CrockPot, är jag en smula rädd för att fastna i en rutin. Det håller inte att slentrianmässigt slänga ingredienser i grytan, och riskera hamnar i en sits där jag bedriver långkok in absurdum. Jag har hittills inte valt bort at publicera något av det jag långlagat, men den dagen kommer kanske? Just vid detta tillfälle slapp jag överväga detta alternativ, då höstens första långlagade gryta till och med blev bättre än förväntad.

Trots att jag hela sommaren fantiserat om att långlaga och sedan grilla short ribs, har vår CrockPot bokstavligt talat stått och samlat damm i flera månader. Nu kommer säsongen för grytor; hand i hand med att våra vardagarna mer eller mindre står och faller på god framförhållning och middagsförberedelser.

Jag fick tag på en fin bit märgpipa i den annars så trista köttdisken på lokala ICA. Öl är en vanlig ingrediens i chili, men jag hade aldrig tidigare lagat chili med porter. Så snart tanken slagit mig kändes det givet att denna dryck borde kunna höja en chili till nya nivåer. Det är stora ord, men jag vågar hävda att detta är en av de bästa chilis jag smakat.

Pröva gärna Wisby Oaked Porter, om du har möjlighet, annars finns klassikern Carnegie Porter att få tag på i stort sett i alla mataffärer.

Att servera guacamole till chilin var nytt för oss. I fortsättningen vill jag aldrig vara utan detta tillbehör. Våra farhågor att chilin skulle vara för stark för barnen kom på skam. Äldsta dottern beklagade sig en smula, men det var inget som inte gick att lösa med en extra klick gräddfil. Övriga barn smorde kråset, berömde smaken och bad om påfyllning. Jag sög girigt i mig deras beröm. Pröva själva; jag tror knappast ni blir missnöjda.

Långlagad chili på märgpipa, med porter och choklad
drygt 1 kilo märpipa
olivolja
1 stor gul lök, finhackad
2 röda paprikor, finhackade
4 stor vitlöksklyftor, rivna
2 röda chilifrukter, finstrimlade (med kärnor)
1 burk plommontomater
3 msk trippelkoncentrerad tomatpuré
2 dl porter
1 tsk mald spiskummin
2 tsk mald kanel

1 tsk Chef Prudhommes chipotle
2 tsk sött, rökt paprikapulver
flingsalt, svartpeppar
3 tsk rörsocker strö
2 burkar kidneybönor
25 gram 70% mörk choklad

1. Häll generöst med olivolja i botten av grytan.
2. Blanda gul lök, paprika, vitlök, chili och övriga kryddor i boten av grytan.
3. Häll över tomatkonserv och porter, och blanda ned tomatpuré.
4. Strö över rörsockret.
5. Krydda märgpipan med salt och svartpeppar, och tryck ned den i grytan.
6. Sätt CrockPoten på lägsta effekt, 8 timmars tillagningstid.
7. Plocka varsamt upp det möra köttet ur grytan.
8. Ställ grytan på spisen, och låt såsen börja reducera. Tillsätt choklad och kidneybönor.
9. Putsa bort fett, ben och hinnor. Riv isär det möra köttet i småbitar, och blanda ned det i såsen i grytan.
10. Låt chilin puttra ihop 10-15 minuter, medan du kokar ris, blandar till en guacamole och dukar bordet.

måndag 10 september 2012

Klibbiga kycklingben - enkel fredagsmat

I fredags var jag sänkt. Sömnbrist och ett hektiskt torsdagsdygn hade förvandlat mig till en utmattad skugga av mig själv. Efter att ha tillbringat större delen av dagen i halvdvala på soffan, under en filt, var det en närmast en religiös upplevelse att känna de fantastiska dofterna som spred sig från köket. Att sedan sätta sig till bords, och sätta tänderna i dessa klibbiga kycklingben, var inget annat än en ren välsignelse.

Min man kan sägas ha vidareutvecklat receptet på klibbiga kamben och anpassat det till kycklingben - till riktigt snabb och enkel fredagsmat. Jag har sedan tidigare ett recept på marinad till kyckling här på bloggen som i åratal legat högt uppe på sökningar och varit ett av de mest populära recept som publicerats. Dessa kycklingben skåpar ut de förra, på alla sätt.

Just nu känns det - helt ärligt - som att jag skulle vilja äta sådana här kycklingben vareviga fredag, resten av hösten. Då tror jag ni förstår vilket lyckat recept min man (ännu en gång) slängt ihop.

Klibbiga kycklingben
2 kg färska kycklingben
6 msk Chef Paul Prudhomme chicken magic

Glaze
1 syrligt äpple (granny smith)
0,5 dl honung
1 dl äppelcidervinäger
2 dl barbeque sås (vi valde ICA´s egen)

1.Fördela kycklingbenen i två fryspåsar. Häll ned 3 msk Chef Paul Prudhomme chicken magic i varje påse.
2. Knyt till påsarna med mycket luft kvar, och skaka så att kryddona fördelar sig över kycklingbenen. Låt ligga i ca 1 timme.
3. Riv äpplet fint med hjälp av ett microplane rivjärn och blanda med barbequesås, äppelcidervinäger och honung.
4. Sätt ugnen på 200 grader i god tid innan kycklingbenen ska tillagas.
5. Lägg ett galler över en långpanna. Ett bra tips är att klä långpannan med alufolie, så slipper du omständlig diskning.
6. Placera kycklingbenen plant på gallret. Sätt in kycklingen i ugnen. Låt stå i ugnen ca 20 minuter. Vänd dem efter 10 minuter.
7. Ta ut kycklingbenen ur ugnen. Höj temperaturen till 250 grader, samt slå på grillfunktion.
8. Plensla kycklingbenen med glaze, och sätt in dem i ugnen i cirka 5 minuter. Ta ut benen, vänd dem och pensla andra sidan. Ställ tillbaka dem in i ugnen i 5 minuter. Upprepa detta ytterligare en gång om glazen räcker till.

9. Ta ut och låt svalna tills de är ätvarma.

söndag 9 september 2012

Kycklingfrikassé med vinäger, timjan och kapris

Kvällsljusets sista suck? Inte ännu, men snart. Varje höst drabbas jag av samma känsla av panik. Jag är ohjälpligt hänvisad till kvällar och helger, för att fotografera maten jag lagar.

Ännu en frikassé; den andra under samma vecka? Ja, absolut. Om inte detta är en familjeklassiker, så vet jag inte vad en sådan ska sägas vara. Hela familjen delar samma faiblesse för denna rätt. Ursprungsrecepet kommer från kokboken "Medelhavsmat för svenska kök" av Mette Ankarloo; en kokbok som tog mig med storm när den kom ut 1998. Än idag kan jag bläddra i den och tycka att den står sig utmärkt väl i jämförelse med många av de kokböcker som kommit ut under de fjorton år som gått sedan just denna titel stod högst på min önskelista.

I originalreceptet är det kycklinglever som tilagas med rödvinsvinäger, timjan, kycklinbuljong, créme fraishe och kapris. När receptet var nyt för mig hade jag ännu inte lärt mig uppskatta kycklinglever. I många år lagade jag rätten av kycklingbröstfiléer, ända tills de överlägset saftiga och goda kycklinglårfiléerna dök upp i butik. Givetvis går det att använda hel kyckling, men lårfiléerna är helt klart att rekommendera.

Vad är det då som är så fantastiskt med denna bleksiktiga rätt, med för många säkerligen föga lockande smaksättare? Jo, smaken är fantastisk. Det händer så mycket när pannan bränns ut med rödvinsvinägern. Kycklingbuljong, crème fraîche och timjan bildar med vinägersyran en otroligt läcker sås. Många skulle säkerligen välja att avstå från kapris (obegripligt nog), men tro mig, de höjer rätten ytterligare en nivå.

Kycklingfrikassé med vinäger, timjan och kapris
Bästa serveringsförslaget? Ja, i mitt tycke måste det vara pappardelle. Även ris smakar bra till denna fina frikassé.

800 gram kycklinglårfiléer
smör och olivolja
vetemjöl till panering
flingsalt och svartpeppar
2 msk rödvinsvinäger
2 dl kycklingbuljong
2 dl crème fraîche
1,5 tsk torkad timjan
3-4 msk kapris

1. Putsa filéerna och dela dem i stora munsbitar. Krydda dem med salt och peppar, och doppa dem i vetemjöl.
2. Hetta upp en blandning av smör och olivolja i en emaljerad stekgryta, och stek kycklingbitarna i omgångar, så att de blir varsamt brynta.
3. Lägg tillbaka alla kycklingbitar i grytan. Häll vinägern i grytan, och låt den koka in.
4. Häll över kycklingbuljong och crème fraîche; smula över timjan.
5. Låt kycklingbitarna puttra i såsen i cirka femton minuter. Smaka eventuellt av med mer salt och peppar. Tillsätt kapris efter smak strax innan rätten serveras.

lördag 8 september 2012

Matbloggspriset 2012 - alla vinnarna

Som ni säkert noterat delades det i torsdags ut ett flertal MatbloggspriserMitt Kök-mässan i Göteborg.

Det Stora Matbloggspriset: Det Gröna skafferiet av Karoline Jönsson
Juryns motivering: ”Gröna skafferiet utstrålar en härlig värme och bloggens små grafiska pärlor bidrar till helhetsupplevelsen. Bilderna tar oss till gården i Skåne. Det finns ett koncept bakom bloggen som handlar om saker som står oss nära och ligger i tiden. Karoline engagerar verkligen sina läsare och är även aktiv på andra ställen på nätet. Hennes passion smittar och vi är glada att få en rejäl dos av den."

Matbloggsprisets Hall of fame 2012: Annika Ingemarsson från Smaskens.nu
Juryns motivering: "Smaskens är en äkta representant för det svenska matbloggandet. Här lyfter man fram andra matbloggare, tar debatt och är en referenspunkt i bloggdjungeln. Vem minns t ex inte Mutti-kriget?"

Matbloggspriset Folkets val 2012: Matplatsen av Viktoria Riis

Matbloggspriset 2012 Bak & dessert: Bake my day av Mattias Kristansson
Juryns motivering: "Vi har haft ögonen på Bake my day ett tag. Det började som en förälskelse, men årets marshmallowstamponger, gayiga kinderägg, sex sorters sammanslagna kakor och likkistor i choklad har utvecklat våra känslor till en regelrätt passion. I Mattias blogg får galna uppslag komma till liv i ugnens hetta, dessutom erkänns bakmisstag och delas generöst. Vi drömmer om att han ska knacka på vår dörr med sina kakor, men tills dess nöjer vi oss med att besöka bloggen och längta efter den kommande kokboken."

Matbloggspriset 2012 Årets förnyare: Brödpassion av Sebastien Boudet
Juryns motivering: "En hejdlös degblandning. Man gillar bloggen för den smittande entusiasmen och passionen. Den har personlighet och styrka – inga krusiduller. Här hittar man alltid något nytt. Ett stort plus för att Sebastien utnyttjar flera kanaler. Debatt och videoklipp känns förnyande."

Matbloggspriset 2012 Vin & dryck: Öhmans Mat & Vin av Anders Öhman
Juryns motivering: "Som en av de främsta vinkännarna och som utbildare av sommelierer i Sverige är Anders en förebild för många. Bloggen Öhmans mat och vin lämnar ingen oberörd, med stilistisk och rättfram stil inspirerar Anders läsaren att prova på både de många recept och viner som han rekommenderar. Just blandningen av mat och dryck, samt den uppenbara kunskapen bakom, gör bloggen till något mer än bara en vinblogg.

Öhmans mat och vin är en välskriven, inspirerande blogg med inslag av humor, vackra bilder och härliga dryckestips som inte duckar för att ge såväl ris som ros."

Matbloggsprisets jury 2012:
Alexandra Zazzi, Paul Svensson, Alice Brax, Fredrik Schelin, Ilva Beretta, Kinna Jonsson, Ylva Carresjö Vitorovic, Christopher Anderton, Pär Gamlin.

torsdag 6 september 2012

Matbloggspriset "Hall of Fame"

Jag är lycklig, rörd och stolt över att jag och Smaskens.nu har vunnit Matbloggspriset "Hall of Fame"!

På resande fot

Nu sitter jag på min plats på det tåg som om sex minuter, eller närmare bestämt 06:10, ska ta mig till Göteborg. Jag ska besöka mässan Mitt Kök och se utdelningarna av alla Matbloggspriser, äta trevlig lunch med Västsvenska Turistrådet och slutligen bevista en matbloggsträff med rekordmånga deltagare, närmare ett femtiotal anmälda.

Som alltid när jag ska upp tidigt (läs: 04:30) för att passa en tid så har jag sovit dåligt. Det ska jag nu försöka ta igen på tåget.

En sak är i varje fall säker - ingen morgon utan kaffe.



onsdag 5 september 2012

Vinnarna av biljetter till Mitt Kök

Dessa fem läsare har vunnit var sin endagsbiljett till Mitt Kök- mässan:

Anna Sjögren

Martina Koch

Pia Hessler

Lars Hultman

Pia Sandén

Vinnarna har meddelats via mail. Tack till Matbloggspriset för fint samarbete.

tisdag 4 september 2012

Kaninfrikassé och kommentarer

Jag hade en kanin i frysen. Egentligen borde den ha tillagats för flera månader sedan, men den var trots detta i förvånadsvärt bra skick. I ett led i att tömma frysen hamnade den i grytan i söndags, som några av er säkert såg i min uppdatering i Facebook-gruppen. Jag kallar kaningrytan i fråga för frikassé, vilket inte enbart är ett tjusigare namn på en gryta, utan i själva verket en gryta som reds av med grädde, smör eller äggula. Denna frikassé reddes av med både grädde och äggula, men faktiskt också med en gnutta vetemjöl. Kanske inte helt renlärigt, men nödvändigt.

Äta kanin? Ja, absolut. Vi hade en intressant diskussion kring matbordet med våra barn om att det inte är underligare att äta kanin än att äta de andra djut vi äter. Det här med varför man kan tänka sig att äta somliga djur, men inte andra, och bevekelsegrunderna till detta, det är egentligen ett oerhört fascinerande ämne, som jag mycket väl skulle kunna tänka mig att fördjupa mig ytterligare i. Kanske hade jag också valt att göra det, om det inte vore för att jag är så rasande trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna.

Låt mig bara konstatera att kombinationen av vitt vin, dijonsenap och dragon är något av det bästa jag vet. Denna gryta går lika bra att laga med kyckling, men jag måste rekommendera alla som kan att pröva kanin. Vår kanin fick puttra på låg värme i närmare tre timmar. Den fick svalna, stå över natten i kylskåp, och först dagen därpå redde jag av den och smakade av den. Vi serverade kaninfrikassén med ris. det föl sig så, då det var vad som fanns att tillgå här hemma. En fluffig potatispuré hade säkerligen varit ett oerhört läckert tillbehör.

Något osammanhängande vill jag återknyta till den senare delen av detta blogginläggs titel, nämligen det här med kommentarer. Kommentarsfrekvensen på de flesta bloggar har minskat drastiskt på senare år. Jag ska inte gnälla på er, för många av er är desto mer aktiva med att kommentera på Facebook-gruppen Smaskens.nu. För att göra det enklare att kommentera här har jag tagit bort ordverifieringen när man ska kommentera. Om det är någon som avstått från att kommentera på grund av detta hinder, så är det nu fritt fram.

Seså, ta nu och försök skaffa er en kanin, och laga denna goda frikassé.

Kaninfrikassé med vitt vin, senap och dragon
en kanin på cirka 1,8 kilo
olivolja och smör
nymald vitpeppar och flingsalt
3 schalottenlökar, finhackade
2 selleristjälkar, finhackade
3 morötter, skurna i stavar
3 vitlöksklyftor, finhackade
2 msk enkel konjak
3 dl vitt vin
3 msk dijonsenap
2-3 tsk dragon i vinäger
1 dl vispgrädde
2 äggulor
(eventuellt 0,5 msk vetemjöl och 0,5 vispgrädde)

1. Stycka kaninen. Jag skar bort huvudet, skar loss frambenen, bakbenen och skar loss sadeln från bröstkorgen.
2. Fräs försiktigt kanindelarna en emaljerad stekgryta i en blandning av smör och olivolja, så att de får lite färg. Krydda dem med salt och vitpeppar, och ägg dem på ett fat.
3. Hetta upp smör och olivolja, och fräs schalottenlök, selleri och vitlök så att de mjuknar. Tillsätt morötterna. Bränn av med konjak.
4. Lägg kanindelarna i grytan, och häll på vinet.
. 5. Blanda i dijonsenap och dragon.
6. Lägg på locket, koka upp, och låt kaninen puttra på låg värma i 2-3 uppemot två timmar, beroende på hur mycket tid du tycker dig ha till ditt förfogande.
7. Blanda grädde och äggulor, och rör ned i grytan. Om du vill ha såsen en aning tjockare, så rör ut vetemjölet i vispgrädde och tillsätt detta. Ge såsen ett försiktigt uppkok.
8. Smaka av, och känn efter om det behövs med senap, dragon, salt eller peppar.

måndag 3 september 2012

Vinn endagsbiljetter till
Mitt Kök-mässan i Göteborg

I samarbete med Matbloggspriset har jag fått möjlighet att lotta ut fem stycken endagsbiljetter till Mitt Kök-mässan i Göteborg som äger rum 6-9 september.

Om du vill vinna en biljett till Mitt Kök-mässan, så får du besvara följande fråga:
Vilket år var det första år Matbloggspriset delades ut?

Maila svaret till Annika.Ingemarsson@gmail.com innan kl 22:00
i morgon tisdag 4 september.

Jag kommer själv åka ned till mässan över dagen, nu på torsdag. Det är inte enbart mässa och utdelning av de Matblogspris-kategorier som juryn utser, nej, det är också matbloggarträff hela eftermiddagen. Jag tycker det var alldeles för längesedan jag var på matbloggarträff, och ser verkligen fram emot att träffa Västsvenska- eller i varje fal Göteborgs-baserade matbloggare. Det verkar faktiskt dyka upp matbloggare från stora delar av landet. Jag räknar med att kunna Facebook- och Twitter-uppdatera på plats, när Matbloggspriserna delas ut.

Kanske ses vi där?

söndag 2 september 2012

Smaskens rekommenderar: "Bjud hem"

Pyttes blogg upptäckte jag strax efter nyår 2009. Obegripligt längesedan; det känns märkvärdigt avlägset. Redan då drabbades jag av den fantastiska blandning av stillsamt avund och ohöljd beundran som för mig signalerar att jag stött på en sann överman. Eller snarare - överkvinna. I vilket fall är Pytte vansinnigt duktig på att laga grym mat, och att göra det utan en massa krångel. (Själv krånglar jag alldeles för ofta till det. Sådan är jag. Och dessvärre är krångel ingen garanti för att resultatet visar sig värt ansträngningarna.)

Som om det inte vore nog med en fantastisk blogg, och en karriär som matskribent och receptmakare, så har Pytte i dagarna dessutom kommit ut med en kokbok.

Nu tänker kanske någon av er som läser här "ja, ja - ännu en kokbok i kokboksfloden". Tvärtom! Bjud hem är en bok som sticker ut i mängden. Den är uppbygd på temat att bjuda hem olika typer av gäster, alltifrån paret ni vill bräcka, till mamma, barnfamiljen eller bästa polaren. Med gästen eller gästerna som tema, bygger Pytte upp menyer som känns både klassiska och nyskapande.

Bilderna är lika läckra som recepten är lättillgängliga. Det här är helt enkelt en kokbok med recept som jag känner att jag faktiskt kommer laga - och det tillhör verkligen inte vanligheten. Bokens undertitel lyder "för glada, lata och sociala". Jag tycker det sammanfattar innehållet alldeles strålande bra.

Jag har efter lite mjuk påstötning äntligen lyckats med konststycket att få tillgång till recensionsexemplar av diverse kokböcker. Detta är en sådan. Låt nu inte detta förleda er att tro att mitt positiva omdöme skulle ha något att göra med att boken kom med posten och att jag gillar Pytte. Nej, så enkelt är det inte. Eller, rättare sagt - så dumma tror jag inte att ni läsare är.

Precis som tidigare kompromissar jag inte. Jag gillar det jag gillar, men jag skriver heller inte negativa omdömen i onödan. Därför kommer jag endast att skriva om sådana kokböcker jag verkligen uppskattar. Ja, det vill säga, om jag inte snubblar över något rent förskräckligt motbjudande eller pinsamt överreklamerat, som jag instinktivt känner att jag vill varna er för. Det kan ni lita på, att det gör jag i så fall; med största nöje.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...