onsdag 21 januari 2009

Laga mat med barn

Bilden är lånad från Kelkoo.

Reklamen är full av sådana där fullständigt orealistiska scener, där glada föräldrar och söta barn bakar eller lagar mat tillsammans.
Någon familjemedlem skall gärna ha lite mjöl strategiskt applicerat på pannan, eller choklad i mungipan.
Alla är glada, och ser ut att ha oerhört trevligt tillsammans. Resultatet blir lite scharmigt skevt, men smakar givetvis delikat.

Hur realistiskt är det?
Ungefär lika verklighetstroget som de flesta andra scener i reklam. Tillåt mig effektivt punktera Myten om att baka och laga mat med barn. Jag tror ofta det är för att föräldern i fråga skall känna sig duktig.
Hemma hos oss har det aldrig stått någon tvååring och skurit för tjocka gurkskivor med trubbig kniv. Vi har bakat ganska mycket, men då har det varit ett dedikerat projekt; en planerad aktivitet.
Vad barnen däremot i stort sett alltid hjälper till med - det är dukning. En aktivitet som de skulle bråka om vem som skall göra, om det inte vore för att vi styr upp det hela med åldersanpassade arbetsuppgifter.

Jag fick en fråga av en god vän härom veckan, som undrade hur jag kan laga så mycket mat utan att barnen hela tiden stör eller distraherar mig. Svaret är givetvis att det är omöjligt. Självklart blir jag hela tiden störd eller snarare distraherad - det vill säga, om jag inte är ensam hemma (med bebisen).
Å andra sidan är våra barn rätt bra på att sysselsätta sig, medan deras mor tillbringar större delen av sin vakna tid i köket.
Frågan är hur de kommer att minnas sin barndom?
"Mamma bara lagade mat och bakade hela tiden."
Fullt så illa är det nog inte -hoppas jag.

Vad jag vill komma till är, att jag faktiskt inte tror att det avgörande för att väcka barns intresse och vilja att delta i matlagningen är att de själva deltar i matlagningen från späd ålder.
Däremot är jag övertygad om att det är viktigt att de ser att det lagas mat. Att man äter goda måltider; tillsammans. Att de får vara med och handla mat, att man som förälder berättar vad det är vi köper och vad jag tänker använda ingredienserna till.

Varför skriver jag det här? Kanske för att jag är lite trött på alla artiklar i diverse föräldratidningar och mattidningar som handlar om hur fantastiskt det är att vara med barn i köket. Visst, det kan vara kul ibland att ha någon som står och rör i grytan - men jag föredrar faktiskt oftast att få vara i fred.
Om jag tänker tillbaka på när jag själv var barn, så satt jag helst vid köksbordet och ritade eller gjorde läxor. Skrivbordet uppe i rummet användes väl mest till förvaring av prylar. Där vid köksbordet satt jag bokstavligt talat på första parkett. Jag följde med i matlagningsprocessen; från det att ingredienserna plockades fram, till dess att det färdiga resultatet ställdes fram på bordet. Genom detta lärde jag mig mer än jag någonsin förstod.
Senare i livet har jag ofta funderat över denna kunskap jag fått med mig; kunskapen i att ha sett hur någon annan gör. Dessa minnen sitter inte i händerna, men väl på hornhinnan. Och då är inte steget långt till att själv kunna utföra sysslan.

Nu råkar det vara så att vår äldste son uttryckligen bett om att få lov att vara med och lära sig laga mat. Självklart är vi glada över detta, och givetvis skall ha få vara med.
Den stolte sexåringen fick börja med att vara med och laga till sin favoritsoppa. Det var en mycket nöjd storebror som kunde servera sina småsyskon soppan han själv lagat tillsammans med mig.

Vi har tänkt lägga tid på detta i sommar, när vi är långlediga på landet. Det skall bli särskilt spännande att låta sonen hantera sådant han själv inte är så förtjust i att äta.

Kanske kommer jag att ändra åsikt? Det beror förstås på hur väl det hela utfaller. Om jag får assistans, eller konkurens, om platsen vi spisen framåt höstkanten.

16 kommentarer:

  1. Bra inlägg. Bra synpunkter. Jag håller (kanske inte helt oväntat) riktigt med, men förstår hur du tänker och tycker att det är värdefulla synpunkter.

    Jag kommer att skriva något om det här på Krubb, ikväll.

    Ha det bra så länge.

    /Krubb-Jesper

    SvaraRadera
  2. Hmmm... Intressant! Även jag kommer att skriva ett par rader om detta tror jag. Inspirerande!

    SvaraRadera
  3. Jesper: Jag ser fram emot att läsa dina synpunkter! Du har ju erfarenheter som jag saknar, både som kock och utifrån förskoleperspektivet.
    Ja, jag är ju visserligen insatt i form av förälder till barn på förskola och i min yrkesroll där jag jobbar konsultativt mot förskolepersonal - men ändå.

    Pytte: Jag förstod av ett av dina svar i kommentarsfältet på din sida att du har många syskon. Vore kul att läsa något ur det perspektivet!

    SvaraRadera
  4. Det blir nog ganska aktivitetsinriktat när jag har 3-åringen i köket, dvs att det utgår från henne, typ baka pepparkakor, blanda smoothies, riv morötter...

    När det är det vanliga middagsmatsfixande så föredrar jag att hon inte är med. För att det går fortare (=jag får mer tid att göra saker med henne efteråt), för att vissa moment inte känns säkert när hon är med, för att vissa saker inte är lämpligt att provsmaka innan det åkt in i ugnen/blivit stekt/kokat.

    SvaraRadera
  5. Så oerhört befriande att läsa! Fantastiskt skönt att du sticker hål på myten, jag har ofta undrat om det är något fel på mig som inte vill ha barnen med i köket. Jo, ibland, men precis som du skriver, så är ju verkligheten rätt långt ifrån reklamen. Mina barn vill ofta hjälpa till, och mitt svar brukar bli "du får gärna vara med och titta". De lär sig förmodligen en massa bara genom att titta, och jag kan samtidigt vara hyfsat effektiv. Äldsta killen (snart 6) kan få i uppgift att skära gurka eller champinjoner med en bordskniv, men det är ärligt talat mest för att hålla honom ur vägen ;-) Det har lett till att vi ibland äter stekta champinjoner som tillbehör i de mest oväntade sammanhang :-)

    SvaraRadera
  6. Elin: Jag tycker det låter som att vi gör ungefär likadant.
    Ja, det handlar ju om säkerhetb också. Och då är jag/vi ändå inte hispiga. Här hemma har ingenting barnsäkrats utöver att bpkhyllor forankrats och trappgrindar mointerats. Inge skå- och lådspärrar eller dylikt. Knivarnma hänger på väggen; bara att ställa sig på en stol och plocka till sig om man så vill (har aldrig hänt).

    Nej, men i ärlighetens namn så är jag väl lite av en perfektionist i vissa avseenden. barnen får vara med när inte så mycket kan gå efl ;).

    SvaraRadera
  7. Annica: Vi är inte ensamma.
    Nej, men skämt å sido - sj'lvklart skall barnan vara med och lära sig. De kommer att hamna i köket, och de kommer att lära sig.

    Men jag har ingen lust att leka/låtsas att jag äör med i ett reportage av Family Living varje kväll vid halv sex.

    SvaraRadera
  8. Bra skrivet! Om jag hade låtit mina tre små barn hjälpa till i den utsträckning de ville på vardagarna så hade det nog inte blivit någon mat och alla hade hunnit braka igenom. Sexåringen kan vara med ibland och hacka grönsaker, men de andra brukar jag finta med en potatisskalare och säga att de gärna kan skala lite potatis. De skalar en eller två och så är de nöjda. Våra barn dukar också gärna. Nya innegrejen är annars att få "prutta" bubbelvatten i sodastreamen.

    SvaraRadera
  9. Hej! Hittade hit via Krubb. Blev nyfiken på den inställning han nämnde att du hade kring barn och matlagning. Jag håller med dig om att reklamens bild kring det hela är knäpp och alltför "reklamig". Vi kan inte leva på det sättet. Jag kan även förstå hur du tänker kring att var restriktiv i att låta barnen hjälpa till. Själv har jag bara haft nöje av att låta mina barn hjälpa till och det har gett ett resultat nu när de är tonåringar som är oerhört härligt!

    Lycka till med dina funderingar kring detta... jag kommer att lägga ett inlägg om detta hos mig då det väckte ytterliggare funderingar kring ämnet :)

    SvaraRadera
  10. Ayla: Välkommen hit!
    Jag är övertygad om att min abarn kommer att bli bra matlagare, alla fyra. de kan inte undgå att bli annat, då de hela tiden exponeras för matlagning, matprat och inhandling av matvaror.

    Det låter fantastiskt med matlagande tonåringar!

    SvaraRadera
  11. Hej!
    Jag hittade hit via krubb och vill först säga att jag gillar din blogg och kommer fortsätta läsa :-)
    Angående barn i köket så kan jag också bli trött av mediabilden av den lyckliga familjen som lagar mat tillsammans och visst går det fortare om man får vara ifred och ostörd i köket men det får man ju ändå inte (om inte barnen parkerar sig framför bolibompawebben) och då är det ju lika bra att de gör lite nytta. Min 7åring är en hejjare på att skala räkor vilket ju är jättebra för det är ju både trist och tidsödande.
    Jag blir imponerad över att du skriver att ni planerar att lägga tid på att sonen skall laga mat i sommar. Fantastisk prioritering, tycker jag. Vi planerar att lägga tid på att renovera badrummet i sommar, typ.

    SvaraRadera
  12. Ha! Lysande!

    Det här är inlägget jag aldrig skrev. Håller med till fullo.

    Nu är jag på gång igen...;-)

    SvaraRadera
  13. AnKa: hej, och välkommen hit!
    Håller med om att det kan underlätta att kunna sysselsätta barnen.
    Det skall bli väldigt kul att låta sonen vara med. Inget tvång; han sall få delta ytifrån sina förutsättningar och komma och gå som det passar honom.
    Badrumsrenovering har jag genomgått, och det är inget jag längtar efter att återuppleva ;).

    Bosse: Underbara nyheter!!! Jag ser med spänning fram emot vad du har att komma med.

    SvaraRadera
  14. Du har skrivit många kloka saker i ditt inlägg, även om jag inte håller med till 100%. Jag är imponerad av din blogg och på hur bra du är på att formulera dig. I like!

    SvaraRadera
  15. Helena: Välkommen hit, och tack för dina fina komplimanger! Jag vet att det finns många åsikter om matlagning med barn, och detta inlägg har onekligen fått en hel del kommentarer och inspirerat till andra blogginlägg. Jättekul och spännande; jag tror att det här är något som förändras över tid och som handlar ganska mycket om vilken fas familjer befinner sig i.

    SvaraRadera
  16. Hej vad roligt att du skriver om just matlagning med barn i köket! Jag har nyligen startat en matlagningsskola för barn, där de får chansen att lära sig laga enkel mat. Läs gärna mer om oss här: http://smakockarna.se/2014/rolig-matlagningsaktivitet-for-barn/

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...