söndag 14 december 2014

Japanskinspirerade kycklingbullar i teriyakisås

Det var en fredag för några veckor sedan, klockan var närmare halv sex, och vi stod som vanligt som förlamade av beslutsångest på lokala ICA. Min första fredagsinstinkt lyder numera laxfajitas - förvisso en alldeles strålande fredagsrätt året om, men nu besinnade jag mig. Jag kände att det bara vore för illa att falla för första idé som dök upp.

Det är sådana gånger jag tackar mig själv för att jag är en så flitig användare av Pinterest. Jag pinnar allt intressant i receptväg som dyker upp. På så vis kunde jag denna fredagskväll som så många gånger förr slita upp telefonen och leta mig fram till något som vid ett tidigare tillfälle fångat mitt intresse.

Just därför blev det dessa japanskinspirerade kycklingbullar. En blandning av flera receptidéer, som resulterade i en ny nivå av fredagskreativitet i köket. Strunt samma att maten inte stod på bordet förrän 20:15 (vi var tvungna att vila oss en stund när vi kommit hem efter pärsen på ICA). Det var gott - så gott at jag lagade samma rätt på nytt bara några dagar senare. Inte är det svårt heller - tvärtom. Pröva själv så får du se.

Japanskinspirerade kycklingbullar med ingefära, salladslök och sesamolja (6 personer)
2 tsk riven ingefära
1 vitlöksklyfta, riven
1 tsk sesamolja
2 stjälkar salladslök, finhackade + 1 salladslök till serveringen
1 sk flingsalt
några drag med vitpepparkvarnen
1 ägg
0,5 dl panko
500 gram kycklingfärs
1 dl teriyakisås
neutral olja till stekning

1. Blanda ingefära, vitlök, sesamolja, salladslök, salt, vitpeppar, ägg och panko i en rymlig skål.
2. Blanda ned kycklingfärsen med en gaffel så att det blir en smidig smet.
3. Forma smeten till bullar, till exempel med hjälp av två skedar. Lägg dem på en fuktad tallrik.
4. Hetta upp oljan i en stekpanna. Stek kycklingbullarna i 3-4 minuter i omgångar, på medelvärme, tills de fått vacker färg och blivit genomstekta. 5. Lägg tillbaka alla kycklingbullar i stekpannan. hlj temperaturen, och häl över teriyakisåsen. Låt såsen koka in.
6. Stjälp upp i en tallrik och strö över finstrimlad salladslök vid serveringen.

Servera med jasminris, samt mer teriyakisås till den som så önskar. Vi tyckte chili- och sesamstekt spenat, samt gurksallad med risvinäger, var goda tillbehör.

torsdag 11 december 2014

Vinnaren i "Robertson loves kalkon"

Här kommer sent om sider vinnaren i november månads tävling i kampanjen Robertson loves Sweden. November månads råvara var kalkon, och den lyckliga vinnaren heter Anna och går under namnet Annavittsvart på Instagram.

Anna tävlade med en gryta på kalkon med bland annat röda vinbär och kabanoss. Stort grattis till dig, som vunnit en KitchenAid köksmaskin!

tisdag 9 december 2014

Brownies med mintchokladtryffel - en oväntad succé

Det började med att jag skulle baka något till en fikabuffé på jobbet. Min vana trogen ville jag köra ett säkert kort, men jag behövde undvika örter samt använda laktosfria produkter för att så många arbetskamrater som möjligt skulle kunna äta av mitt bidrag.

Tanken väcktes att göra det enkelt för mig och samtidigt pröva något nytt. Ja, nytt och nytt, men åtminstone oprövat för mig. Jag har annars varierat detta brownierecept från bloggens barndom på alla tänkbara sätt.

Mintchokladtryffel, som kändes som en ren chansning, visade sig vara extremt uppskattat. Jag håller med mina arbetskamrater - detta blev verkligen gott. Det bästa av allt är (nästan) att dessa brownies inte bara går väldigt bra att frysa. De smakar dessutom till och med bättre efter att de varit frusna och varsamt fått tina i kylskåp över natten.

Inte så dumt, va?

Brownies med mintchokladtryffel
200 g mörk choklad, hackad
150 g smör, rumstempererat
3 dl råsocker
1 msk äkta vaniljsocker
3 ägg
0,5 tsk salt
60 gr vetemjöl (cirka 1 dl)
4 msk kakao

Mintchokladtryffel
200 gram mörk choklad
0,75 dl vispgrädde
4-5 droppar pepparmyntolja (Apotekets), eller efter smak

1. Sätt ugnen på 175 grader. Blanda smöret med råsocker, vaniljsocker och salt.
2. Vispa ned äggen i smeten, ett i taget.
3. Smörj ett bakplåtspapper och forma det efter en kvadratisk form, 24 gånger 24 centimeter.
4. Smält chokladen över vattenbad, eller i micro, och rör ned den.
5. Sikta över kakao och vetemjöl, och blanda ned dem i smeten.
6. Häll smeten i formen, och jämna till den med en slickepott. 7. Grädda kakan i mitten av ugnen i 30.
8. Tag ut kakan ur ugnen, och låt den svalna. När årstiden så medger ställer jag ut kakan, för jag har lärt mig att sega chokladkakor mår bäst av at snabbt kylas ned.
9. Hacka chokladen till tryffeln och lägg den i en kastrull tillsammans med vispgrädden. Smält chokladen i grädden på medelvärme under omrörning. Smaka av med pepparmyntolja, och låt svalna.
10. Bred tryffeln på den kalla kakan och ställ därefter kakan i kylskåp några timmar.
11. När jag delar kakan, brukar jag först skära bort de yttre kanterna, för att det ser snyggare ut. Därefter delar jag den i relativt små bitar, då den är väldigt mäktig. Ofta delar jag den i sex gånger sex bitar, och dessa 36 små brownies räcker längre än man kan tro.

söndag 7 december 2014

Robertson loves julskinka:
timjan- och honungsglaserad skinka
med ugnsrostad potatis och chilimorötter

Det känns inte som december, inte i min värld. Mitt sug efter julens smaker är ännu så länge obefintligt. Tur då att det går att höra så mycket mer med en julskinka än att enbart senapsgriljera den.

Sista råvaran i 2014 års samarbete med vinhuset Robertson i kampanjen Robertson loves Sweden är, som jag tidigare skrivit, julskinka. Jag sökte efter ett sätt att smaksätta och servera skinkan som kändes passande till årstiden utan att för den skull andas alltför mycket julhelg. Jag är ganska tacksam över att ännu inte ha suttit mig igenom något julbord - jag gillar smakerna, men är varje år lika rädd för att i förtid få en överdos.

Att köpa en färdigkokt skinka hade fram till för något år sedan varit fullständigt otänkbart för mig. Det fins emellertid stora fördelar med att kunna planera sin måltid med kortare framförhållning än vad som krävs för att långlaga en rimmad skinka. Min glasering med honung och skinka kombineras med de grymma chilismaksatta morötterna - och ugnsbakad potatis brukar alltid vara lika publikfriande.

Med Robertson Cabernet Sauvignon i glaset har du en decembermåltid som tillfredsställer smaklökarna utan att ta ut julen i förskott.

Timjan- och honungsglaserad skinka med ugnsrostad potatis och chilimorötter (4 portioner)
Färdigkokt skinka är en otroligt praktisk och prisvärd styckningsdetalj. Med hjälp av den kan man snabbt åstadkomma en gedigen måltid. Med min smakrika glasesing, och de enkla men goda tillbehören, blir skinkan en annorlunda upplevelse, l ångt ifrån vanlig julskinka.

en färdigkokt julskinka på ca 1,5 kilo
1 kilo delikatesspotatis
olivolja
flingsalt
4 medelstora morötter
0,5 röd chilifrukt, finhackad
smör

Glasering
0,5 dl äppelcidervinägerv 3 msk honung
1 msk Worcestershiresås
2 msk smör
1 tsk timjan

1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Koka upp äppelcidervinäger och reducera tills en knapp matsked återstår.
3. Blanda i de övriga ingredienserna, och stud några minuter så att blandningen tjocknar. v Tag därefter kastrullen från plattan.
4. Häll olivolja i en ugnsfast form.
5. Dela potatisarna så att de är jämnstora, och lägg dem i formen.
6. Rör runt potatisarna så att oljan fördelas runtom, och salta därefter.
7. Tillaga i cirka 30 minuter eller tills de känns mjuka.
8. Förbered morötterna genom att skala och dela dem, och lägg dem i en kastrull med vatten.
9. Skär loss svålen och merparten av fettet från skinkan.
10. Skär ett rutmönster i skinkan. Lägg skinkan i en smord, ugnsfast form. Pensla på ett lager av glaseringen.
11. Koka morötterna.
12. Sätt på ugnens grillfunktion mot slutet av potatisarnas tillagning.
13. Ställ in skinkan, och låt den stå i ugnen i cirka 15 minuter tills den får vackert gyllenbrun yta. Tag ut och pensla skinkan med resterande mängd glasering medan den tillagas. Häll lite vatten i botten på formen så bränns inte glaseringen fast, och kan användas som sky, om man så önskar.
14. Slunga de färdigkokta morötterna med en klick smör och finhackad chili.

onsdag 3 december 2014

Linssås bolognese style - på ren trots

I eftermiddags hetsade jag stressad genom lokala ICA, och fann till min frustration att hyllan med butiksmald färs var tom. Vanligtvis innebär det inte något större besvär - man får ta en kölapp i delikatessdisken och be att få färs mald. Just denna eftermiddag hävdade emellertid en ung man i disken att de hade slut på kött, och att jag fick hålla tillgodo med den färdigpackade färsen.

Knappast.

Jag blev ärligt talat tvärsur, och bestämde mig på stående för för att laga vegetarisk lasagne, och att fylla den med en linssås kryddad som en bolognese. Enkelt och självklart, kan tyckas. Resultatet blev över förväntan. Rent fantastiskt gott lyder mitt eget omdöme om detta recept. Den som inte vill använda såsen till att fylla en lasagne kan med fördel servera den till pasta.

Jag kallar såsen linssås boplognese style, givetvis med glimten i ögat. Den är smaksatt med lök, vitlök, rödvin och örter och har en liten finstämd underton av chili. Jag kan inte tänka anat än att det var meningen att jag skulle få lov at tänka om denna torsdagseftermiddag. Det är trots allt inte första gången en motgång i matbutiken resulterar i nya upptäckter.

Linssås bolognese style
1 stor gul lök, finhackad
3 vitlöksklyftor, finhackade
1 nypa chiliflakes (efter smak)
olivolja
2 dl rödvin
2 dl små, gröna linser
2 burkar Delizie krossade tomater
1 tsk rörsocker
0,5 tsk havssalt (eller efter smak)
1 Knorr fond du chef grönsaksfond
svartpeppar från kvart
1 msk provencalska örter (frysta, ta mindre mängd om du använder torkade och smaka dig fram)

1. Hetta upp olivolja i en emaljerad gjutjärnsgryta eller tjockbottnad kastrull.
2. Fräs lök och vitlök med chiliföakes tills löken mjuknat.
3. Tillsätt rödvin, linser, krossade tomater, socker, salt, grönsaksfond och svartpeppar.
4. Koka upp, och låt koka på medelvärme i minst 30 minuter, eller tills linserna är mjuka, och såsen reducerat och tjocknat.

Någon sorts Khao Soi

Det har på många sätt varit en märklig och högst stimulerande mathöst. Min mesta inspiration har jag hittat på omvägar; bland annat har jag omtolkat och Smaskensfierat recept från Bon Appètit. Just detta recept från The Kitchn som gav mig och min familj Khao Soi (vilket jag för övrigt fick anpassa och fördubbla för att det skulle räcka åt oss), det fick mig att leta vidare.

Jag är en smula kluven till den matsnobbism jag tycker präglar de som alltför kategoriskt avfärdar lokala variationer och anpassningar. Det är tillräckligt svår eller omöjligt med att försöka återskapa en rätt på en annan breddgrad - du kan aldrig få den att smaka exakt som den gjorde när du åt den på plats. Rätter som anpassas efter sin nya kontext är kanske inte genuina, men de kan faktiskt vara en sorts hyllning till originalet. Så gott man kan - helt enkelt.

Jag har aldrig varit i norra Thailand, jag har inte ätit Khao Soi bågen annanstans än i´hemma hos mig själv. Jag har emellertid läst denna artikel i Saveur, samt denna på Serious Eats och kan därmed konstatera att jag vet egentligen inte vad det är jag lagat.

Jag må vara osäker, men det jag vet är att detta är löjligt gott. Enkla ingredienser, samt frivilliga tillbehör. En rätt som redan efter bara två tillagningar är omåttligt populär hos hela familjen. En rätt att lita på, helt enkelt. Oavsett nivån av autenticitet.

Någon sorts Khao Soi (6 portioner)
1 kg lårkycklingfiléer
smakneutral olja
1 msk röd thailändsk currypasta
2 msk madras curry
6 vitlöksklyftor, finhackade
1 dl finhackad schalottenlök (cirka fyra stora)
1 burk Kung Markatta cocosmjölk
2 tsk rörsocker
1 msk fisksås
1 struken sked Maizenamjöl till redning

Tillbehör
1 dl neutrala jordnötter, torrostade
2 salladslökar, tunt skivade
koriander
friterad schalotenlök (se tillagningsbeskrivning nedan)

1. Putsa kycklinglårfiléerna och skär i munsbitar-
2. Hetta upp olja i en tjockbottnad traktörpanna eller emaljerad gjutjärnsgryta.
3. Tillsätt curruypasta, curry, vitlök och schalottenlök. Fräs på medelvärme tills löken mjuknat.
4. Tillsätt kycklingen och bryn runtom.
5. Häll över cocosmjölken och blanda. Tillsätt fisksås och rörsocker.
6. Låt småkoka under lock på medelvärme i 10 minuter.
7. Red av genom att ta sås ur grytan och vispa samman med maizena. Häll tillbaka i grytan, blanda och låt puttra helt kort tills såsen tjocknat en liten smula.

Friterad schalotenlök - ett fantastiskt tillbehör
4 schalottenlökar
cirka 0,75 dl smakneutral olja (eller en rejäl bottenskyla

1. Skiva schalottenlöken tunt.
2. Hetta upp olja i en kastrull.
3. Blanda i schalottenlöken, rör om flitigt och tillaga på högsta värme tills löken blivit krispig och gyllenbrun.
4. Plocka upp schalottenlöken ur kastrullen och låt den rinna av på hushållspapper.

tisdag 2 december 2014

Robertson loves julskinka

Jag kan knappt begripa att det redan är december. December, och dags för sista råvaran i 2014 års samarbete med vinhuset Robertson i kampanjen Robertson loves Sweden. Månadens råvara är, kanske föga förvånande, skinka.

Jag är väldigt förtjust i julskinka, och är vad gäller denna ganska så konservativ. DÅ är det extra roligt att utmana sig själv och hitta alternativa tillagningssätt och smaksättare.

Jag är väldigt nöjd med mitt eget recept, vilket kommer dyka upp i slutet av veckan. Frågan är nu - hur lagar och äter du helst julskinka? Tveka inte att delta i årets sista Robertson-tävling på Instagram, men chansen att vinna en KitchenAid mixer med fina tillbehör. Ta en bild på din maträtt, och tagga den på Instagram med #robertson och #julskinka.

Det vore väl inte fel med en julklapp till dig själv? Fullständiga tävlingsregler hittar du här.

onsdag 19 november 2014

Gyllene kikärtscurry i gråa november

November 2014 är så grå. Jag kan verkligen inte minnas att jag någonsin upplevt denna månad så här tung. Det känns som att simma klädsim; som att allt sker med ett fysiskt motstånd. Hösten brukar annars inte påverka mitt umör. Jag gillar hösten, och brukar helt ärligt se november som en trevlig uppstart på advent.

Inte i år. I år kämpar jag för att hålla orken uppe. Då hjälper det verkligen att försöka vara lite smart i köket. Förra måndagskvällen lagade jag två middagar; båda kikärtsbaserade. Den första har jag redan bloggat här, och nu är det dags för den andra.

När jag stod vid grytan drabbades jag av plötsligt tvivel. Jag fick någon sorts flashback till mina ungdomsår som vegetarian, då jag lagade mat hellre än bra, och trodde att improvisation och god vilja var det enda som krävdes för att skapa god vegetarisk mat.

Till skillnad från min ungdoms impressionistiska matlagning är det snarare så som jag säger till våra barn: erfarenhet och rutin är en förutsättning för lyckad improvisation. Visst kan det vara kul att vara lite "wild and crazy" i köket; att slänga saker på måfå i grytorna, men man vill ju helst att resultatet ändå ska vara baserat på kunskap om ingrediensernas egenskaper, och att anrättningen i slutändan ska bli aptitligt.

Aptitiligt blev det sannerligen inte alltid när det begav sig i min gröna matlagningsungdom. Förra måndagen stirrade jag därför ned i den gyllene blandningen i grytan med en viss nervositet och vånda. Jag kände dofterna av indiska kryddor och stekt lök, och kastades med ens tjugo år tillbaka i tiden.

"Vad har jag gett mig in på", tänkte jag. "Kikärtscurry - vilken jäkla kliché. Hur ska detta gå? Kommer det smaka bra, eller bara tjäna som en påminnelse om hur tråkig vegetarisk mat kan vara? Kommer barnen äta?.

Jag kan glatt meddela (om nu någon trodde något annat) att resultats faktiskt blev riktigt bra. Våra barn, som verkligen gillar baljväxter men föredrar linser och bönor framför kikärtor, åt av grytan med god aptit. Jag serverade den med basmatiris, raita, mango chutney och färsk koriander. Det räckte även till en njutbar jobblunch.

Då vi är latmaskar köper vi konserverade kikärtor. Allra gladast blir vi när vi har vägarna förbi butiker som säljer storkökskonserver av märket Monarch. De riktigt stora rymmer 1,5 kilo kikärtor (avrunnen vikt). Just dessa är stora, mjälla och smakar inte det minsta konserv.

Stöter ni på dem (de finns även i lite mindre burk) så tveka inte - köp! Det som inte går åt på en gång kan man frysa in. (Över huvud taget har Monarch mycket bra konserverade baljväxter. Kidneybönorna är väldigt fina, och de har även stora så kallade smörbönor.)

En gammal bild från Smaskens tidigar barndom.

Gyllene kikärtscurry (6 vuxenportioner)
1 stor gul lök, finhackad
3 vitlöksklyftor, finhackade
2 mjöliga potatisar, finhackade
smör och neutral olja (till exempel varmpressad rapsolja)
1 msk riven ingefära
1 tsk currypulver
1 tsk gurkmeja
1 tsk garam masala
1 tsk spiskumin, nymortlad
1 tsk koriander, nymortlad
1 stor knelstång
4 gröna kardemummakapslar
2 tsk rörsocker
1 tsk flingsalt
2 krm chili flakes (eller efter smak)
450 gram kikärtor (motsvarande tre vanliga konservburkar)
1 burk Kung Markatta cocosmjölk
2 dl passerade tomater

1. Hetta upp smör och olja i en tjockbottnad kastrull eller emaljerad gjutjärnsgryta.
2. Fräs lök, vitlök och potatis med samtliga kryddor på låg värme tills löken mjuknat. Rör flitigt så att inte stärkelsen i potatisen bränner fast i botten.
3. Tillsätt kikärtor, cocosmjölk och passerade tomater.
4. Låt grytan putra under lock på låg värme i 20 minuter.
5. Smaka av med socker och salt.
6. Laga gärna grytan dagen innan den ska ätas - det mår den bara bra av.

Vinnaren i "Robertson loves svamp"

Vinnaren i oktober månads Instagramtävling på temat "Robertson loves svamp" är Mirresyr aka Mirre. Hon lagade en gryta på fläskkött, champinjoner och chorizo. Stort grattis till dig och till vinsten, en KitchenAid mixer med många bra tillbehör. Stort gratis till dig!

lördag 15 november 2014

Smaskens vego: kikärtsgryta med rökt paprika och kummin; vitlök- och chilistekt spenat och stekt ägg

Det här har varit en vecka då jag ätit vegetariskt till middag fyra av fem vardagskvällar. Närapå oavsiktligt, men det avspeglar vår nuvarande trend i köket. Jag älskar kött precis lika mycket som förut - tro inget annat. Jag har bara blivit än mer selektiv med vilken typ av kött jag vill konsumera. Dessutom ser jag det som en kulinarisk uppfostran och en utmaning att servera mer varierad kost till våra barn.

Mottagandet har varit överväldigande. Den här typen av mat är inte det minsta konstig att servera i vår familj. Det hade varit betydligt märkligare att slänga fram en stroganoff på sojakorv, köttfärssås på sojafärs eller quornfilé. Tro mig - sådana rätter hade fått tummen ned av vår fyrhövdade barnaskara.

Den typen av helfabrikat är inte min melodi. Jag lagar som alltid maten från grunden, och baljväxter är rena fröjden att arbeta med. Tacksamma att smaksätta, prisvärda och goda.

Detta var vår middag i måndags. Jag serverade ( som ni redan förstått) kikärtsgrytan med vitlök- och chilistekt spenat, som just nu är det godaste jag vet. Jag stekte en hel drös med ekologiska ägg, repade bladen av den fantastiska bunt koriander jag fyndade i butiken nära mitt jobb och hällde på en rejäl skvätt Cholula chipotlesauce.

Så jäkla gott. SÅ prisvärt, så mättande och så uppskattat.

Då känner sig matmamman i mig väldigt glad och nöjd.

Kikärtsgryta med ökt paprika och kummin; vitlöksstekt spenat med chili och stekt ägg (6 portioner)
1 stor gul lök, finhackad
smör och smakneural olja (tull exempel varmpressad rapsolja)
3 vitlöksklyftor, finhackade
2 tsk kummin, mortlad
1 tsk rökt, söt paprika
2 burkar krossade tomater
2 burkar kikärtor (motsvarar 300 gram)
1 tsk rörsocker
svartpeppar
chiliflakes efter smak

1. Värm smör och olja i en emaljerad gjutjärnsgryta.
2. Fräs lök, vitlök och kryddor på medelvärme tills löken mjuknat.
3. Häll över krossade tomater och blanda väl. Späd eventuellt med lite vatten.
4. Häll i kikärtorna och låt småkoka under lock i 25-30 minuter.
5. Tag av locket, smaka av med salt, svartpeppar och eventuellt chili flakes.
6. Låt koka ihop om tomtsåsen känns lös.

Vitlök- och chilistekt spenat
smör
400 gram bladspenat
2 vitlöksklyftor, finhackade
1 liten, finhackad chilifrukt (eller efter smak)
flingsalt

1. Smält smör i en traktörpanna.
2. Lägg i vitlök och chili, och frös hastigt utan att de tar färg.
3. Lägg i spenaten, och höj värmen.
4. Vänd runt spenaten i pannan så att den fräses med vitlöken och chilin.
5. Salta, och tillsätt gärna en extra klick smör.

Servera kikärtsgrytan och spenaten med basmatiris. Stek så många ägg som ditt sällskap önskar. Färsk koriander och Cholula chipotlesauce är givna tillbehör i vårt kök.

söndag 9 november 2014

Robertson loves kalkon:
baconlindad kalkonfilé med rosmarin och vitlök, ugnsrostad potatis samt ugnsrostad brysselkål med dijonvinaigrette

November månads råvara i mit samarbete med vinhuset Robertson är kalkon. Jag måste börja med att erkänna at jag sällan tillagat annat än hel kalkon. Förr om året var det en given rätt på annandag jul. I ärlighetens namn känner jag mig inte helt bekväm med kalkonen, men jag blev inte missnöjd med resultatet av mina ansträngningar.

Kalkonens bröstfilé är precis som kycklingens bröstfilé känslig styckningdetalj, som måste tillagas med viss varsamhet. Genom att breda på rosmarin- och vitlökssmör samt linda den med några skivor bacon blev mina filéer saftigare. Det är viktigt att passa på innertemperaturen, så att inte filéerna blir torra.

Brysselkål är en av mina favoritgrönsaker, och jag tycker dijonvinaigrette är ett fantastiskt tillbehör. Ugnsrostad potatis är enkelt och tacksamt att tillaga, och ett passande tillbehör.

En helgmiddag som går snabbt att förbereda och som tillagas i ugnen - det är inte det sämsta. Se till att få tag på riktigt aromatisk rosmarin. Själv klippte jag min från våra kryddkrukor, som fortfarande i allra högsta grad levererar, så här långt in på hösten.

I glasen serverades Robertson Cabernet Sauvignon; en utmärkt matchning till kalkonen.

Baconlindad kalkonfilé med rosmarin och vitlök, ugnsrostad potatis samt ugnsrostad brysselkål med dijonvinaigrette (4 portioner)
2 kalkonfiléer
1 paket bacon
2 msk smör, rumsvarmt
2 msk finhackad rosmarin
1 stor vitlöksklyfta, finhackad
1 kilo delikatesspotatis
olivolja
flingsalt
svartpeppar
500 gram brysselkål

Dijonvinaigrette
3 msk olivolja
2 msk äppelcidervinäger
0,5 vitlöksklyfta, finriven
1 tsk honung
1 rågad tsk dijonsenap
flingsalt och svartpeppar

1. Vispa samman ingredienserna. Smaka av med salt och peppar, samt eventuellt mer honung.
2. Sätt ugnen på 200 grader.
3. Förbered ugnsfasta, oljade formar för potatis respektive brysselkål.
4. Dela potatisarna i jämnstora bitar, och rör runt dem i formen så att oljan fördelas. Salta.
5. Gör samma sak med brysselkålen i sin form, och sätt in formarna i ugnen.
6. Blanda smör, vitlök och rosmarin. Krydda med salt och svartpeppar.
7. Fördela det smaksatta smöret på kalkonfiéerna. Linda dem därefter med baconskivor.
Baconet behöver inte täcka filéerna. Fäst med tandpetare vid behov.
8. Lägg kalkonfiléerna på ett smort, ugnsfast fat eller i en form. Sätt in dem i ugnen, och placera en ugnstermometer i den tjockaste delen av den större filén.
Tillaga tills innertemperaturen nått 72 grader.
10. Blanda den varma, rostade brysselkålen med dijonvinaigretten.

måndag 3 november 2014

Robertson loves kalkon

Under året som gått har jag samarbetat med vinhuset Robertson i kampanjen Robertson loves Sweden. I detta samarbete har jag bloggat om diverse svenska råvaror, vilka hamnat i goda recept som passar till Robertsons viner.

Nu börjar året så sakteliga gå mot sitt slut, även om det bara är i början av november. Den den näst sista råvaran är kalkon. I Sverige har vi inte samma tradition at servera kaklon som man har i många andra länder, men den stora fågeln har ändå en ganska given plats i köket hos många. Själv har jag mestadels lagat kalkon under julhelger, och det var inte sådana kryddor jag ville inspireras av redan i november.

Mitt recept kommer inom några dagar. Nu undrar jag givetvis vad ni har för egna recept? Varför inte passa på att tävla, och ha chansen att vinna en Köksmaskin från KitchenAid?

För att delta i november månads tävling tar du helt enkelt en Instagrambild på en maträtt med kalkon. Sedan taggar du den med #robertsonloves och #kalkon. Varje månad drar Robertson en ny vinnare. Fullständiga tävlingsregler hittar du här på hemsidan.


lördag 25 oktober 2014

Parmigiano Reggiano Night

I kväll är det Parmigiano Reggiano Nigit. Vad är det, undrar ni kanske - ännu ett jippo? Låt mig förklara:

Runt om i världen lagas det mat och njuts av Parmigiano Reggiano i kväll, såväl på restauranger som hemma hos privatpersoner. Det är tredje året i rad som man med hjälp av sociala medier sprider sitt middagsbudskap, helt enkelt att träffa vänner och umgås runt en måltid med Parmigiano Region som en samlande punkt. Initiativet kommer - föga förvånande -från producenterna i fråga.

Säga vad man vill, men det finns bara en äkta parmesanost och det är Parmigiano Reggiano. Denna fantastiska ost är en nyckelingrediens i mitt kök, och så är det nog för många av er. Jag firar dagen eller rättare sagt kvällen genom att laga till två av våra favoritrecept med parmesanost, nämligen de fantastiska parmesankex jag en gång i tiden hittade tack vare Anders Öhman samt inte minst min mans fantastiska risotto; varsamt tillredd, med några rejäla nävar finriven parmesan som avgörande avslutning.

Bildbevis saknas, så också recept - hittills. Jag funderar på att doku,montera min mans mått och steg i kväll för att kanske kunna dela med mig av hans förmåga att laga till i mitt tycke helt perfekt risotto. Ingen gör det så bra som han.

tisdag 21 oktober 2014

Jag bryter tystnaden efter London
(bilder och tips)

Nu har det varit en smula tyst här, och det beror på att jag lidit av sviterna efter att våldsamt ha kastats tillbaka in i verkligheten efter några dagar i ett parallellt universum. Ett universum där vardag inte finns, där vuxna får prata till punkt utan att bli avbrutna och där man med självklarhet promenerar så långt man vill och tittar i de butiker man själv väljer utan att någon beklagar sig eller frågar när vi ska gå därifrån.

Jag var nämligen i London 10-12/10; en efterlängtad resa som dessutom var min 40-årspresent från min man. Vi bodde på fantastiska St Pacras Renaissance Hotel, vilket jag helt klart kan rekommendera. Otroligt cool miljö, och en hotellbar som heter duga.

Vi hade inte några konkreta planer för resan, förutom att vi långt i förväg bokat restauranger där vi ville äta. Jag valde av olika skäl att inte fota när vi åt middagar, men jag tipsar gärna om restaurangerna vi besökte.

I ett annat liv skulle jag göra sådana här resor betydligt oftare. Nu var det två år sedan vi senast reste iväg på liknande sätt, och jag kan säga att resan minst sagt var efterlängtad.

Fredagens lunch var ett besök i repris på Koya, en restaurang i Soho som bland annat serverar otroligt goda udonnudlar. Man ska förtsöka undvika att upprepa sig, men somliga ställen förtjänar fler besök än ett, och detta är ett sådant.

Bilden är lånad från Time Out.

På fredagskvällen åt vi middag på Ember Yard, också i Soho, som av Time Out valdes till Londons andra bästa restaurang tidigare i höstas.

Maten var föga förvånande oerhört god, och vi gillade verkligen menyn med matiga, vällagade och riktigt eleganta tapasrätter samt små kötträtter med suveräna tillbehör. Vi åt bland mycket annat precis sådana Roasted and Chargrilled Ibérico Pork Ribs with Quince Glaze and Celeriac Purés som ni ser på den lånade bilden, och de var rent överjordiskt saftiga.

På lördagskvällen hade vi bokat bord på Social Eating House. En helt annan upplevelse än kvällen innan - högre nivå på servicen, fantastisk miljö, och mat som verkligen imponerade.

Jag började med en Smoked Black Angus tartare, radishes, wood sorrel, horseradish, egg jam till förrätt, och till varmrätt åt jag Charred côte de porc, creamed girolles, grilled courgette, parmesan, ale, vilket visade sig vara en tjock, makalöst vacker fläskkotlett - den saftigaste jag någonsin ätit. Väl värt vartenda pund, det kan jag intyga.

Det är få värdsliga saker som gör mig lyckligare än riktigt lyckade restaurangbesök. Det är inte ofta jag och mib man har förmånen att äta ute, och att få uppleva två sådana här måltider under en och samma resa ger minnen som vi lever på länge.

På söndagen åt vi en ljuvlig frukost på The Wolseley. Även om inte maten varit alldeles strålande, så hade stället varit värt ett besök enbart för den fantastiska miljön.

När någon frågade vad vi gjorde i London, svarade jag:
"Vi promenerade, pratade och åt.
En resa blir inte mycket bättre än så.

onsdag 8 oktober 2014

På begäran - panir (en gammal klassiker i mitt kök)

Panir är en indisk färskost som används i matlagning. Jag lärde mig att tillverka panir av min vän M's föräldrar för mer än tjugo år sedan. Då för tiden var jag vegetarian, och min matlagning - ja, den var stundtals bra, men lämnade på det sotra hela taget en hel del övrigt att önska.

Nu har jag inte lagat panir på många år. Det som väckte lusten att återupptäcka denna goda, milda ost, det var faktiskt Facebookgruppen Fegvego - hälften så mycket, dubbelt så gott. En fantastiskt trevlig grupp, där tipsen är många, och stämningen öppen och tillåtande.

Med "fegvego" menas att vi inte alls nödvändigtvis avstår från animaliska produkter, men däremot använder dem selektivt och med måttfullhet. Detta tänk präglar numera min matlagning i högre utsträckning än tidigare. Sedan början av hösten skulle jag säga att vi äter vegetariskt cirka två dagar i veckan. Panir, det har det blivit ungefär varannan vecka.

Nu ger jag er det recept jag själv använder. Ingredienserna är blott två. Jag vet att om man googlar, så kan man hitta andra varianter. Jag har själv bara prövat kombinationen mjölk och yoghurt, och tycke det fungerar mycket bra.

Jag gör bara en sak med panir - skär den i bitar, och steker i olja och smör med currypulver och lite extra gurkmeja. Få se om eller när jag utvidgar min repertoar, men - när något smakar så bra och är så populärt som detta, då finns det ingen anledning att ändra ett vinnande koncept.

Panir (sex generösa portioner)
Jag tycker att Arlas matlagningsyoghurt är den som passar bäst när jag gör panir. Det går även bra att använda vanligt 3% naturell yoghurt, om man föredrar det. Det är viktigt att låta paniren rina av ordentligt i handduken i durkslaget, och att därefter dra åt handduken med kraft, då att paniren verkligen pressas ihop ordentligt.

3 liter gammaldags mjölk
8 dl Arlas matlagningsyoghurt (eller 3% naturll yogurt)

Vid tillagningen smör
neutral olja (till exempel varmpressad rapsolja)
currypulver
gurkmeja
flingsalt

1. Häll mjölks i en stor, rymlig kastrull.
2. Hetta upp mjölken under försiktig omrörning, så att den, inte bränner vid.
3. När mjölken sjuder och är precis på gränsen att koka rörs yoghurten ned.
4. Rör försiktigt i kastrullen.
5. När mjölken skär sig och blir ostmassa och vassle, tas kastrullen från spisen.
6. Lägg en kökshandduk i en rymlig finmaskig sil, och häll över ostmassan (den som vill kan givetvis spara vasslan för att till exempel använda som degvätska).
7. Låt paniren rinna av ordentligt i 30 minuter.
8. Slå sedan duken om paniren och vrid och drag åt den ordentligt.
9. Ställ paniren i kylskåp över natten. Jag brukar själv ställa stilen över en skål, och därefter ställa in alltsamman. 10. Dela ostklumpen i två bitar, och skär därefter i cirka 0,5 cm tjocka skivor. Dela i mindre bitar efter smak.
11. Hetta upp smör och olja, cirka 0,5 tsk currypulver och en gnutta gurkmeja i en stekpanna, Stek paniren i omgångar på medelvärme, cirka en minut på varje sida, så att den blir gyllenbrun och får en trevlig yta. Smula över flingsalt efter smak.
12. Fyll på med mer smör, olja och kryddor mellan varje stekning.

Servera med basmatiris, tomat- och spenatröra samt gärna raita.

Tomat- och spenatröra med indisk inspiration
smör och olja
1 gul lök, finhackad
3 vitlöksklyftor, finhackade
1 grön chilifrukt, finhackad
1 tsk garam masala
1 tsk spiskummin, nystött
1 tsk koriande, nystött
1 tsk gurkmeja
1 kanelstång
8 gröna kardemummakapslar
2 burkar krossade tomater
0,5-1 dl vaten
flingsalt
1 tsk rörsocker
400 gram bladspenat ( det går bra med fryst)

1. Hetta upp oja och smör i en rymlig traktörpanna eller emaljerad gjutjärndgryta.
2. Lägg i lök, vitlök, chili och kryddor, och fräs på låg värme tills löken mjuknat.
3. Häll över krossade tomater, salt och socker, blanda, och låt puttra på medelvärme i 15 minuter. Späd med vatten om blandningen tjocknar.
4. Blanda i spenat, och låt puttra i ytterligare 5 minuter eller tills spenaten känns tillagad.

tisdag 7 oktober 2014

Vinnaren i "Robertson loves rödbetor"

Den lyckliga vinnaren i september månads tävling i kampanjen Robertson loves Sweden heter Monica, aka anadora29 på Instagram.

Hon vann en KitchenAid köksmaskin med sin rätt "rostade rödbetor, purjolök, morötter, valnötter, granatäpple, sallad, dressing". Stort grattis till dig!

söndag 5 oktober 2014

Robertson loves svamp -
smörstekta kantareller med ricottagnudi och vårlök

Jag älskar svamp, men jag är långt ifrån någon svampkännare, och definitivt inte någon svampplockare. Mina svampar plockar jag på ICA, eller som i detta fall på Hötorget.

När jag växte upp fick jag följa med min faster och gudmor B då hon plockade svamp. Oftast blev det gula kantareller; någon enstaka taggsvamp kunde få följa med.

Jag kände mig väldigt nöjd när jag bestämde mig för att laga denna rätt till månadens råvara svamp, i mitt samarbete med vinhuset Robertson och kampanjen Robertson loves svamp. Jag föreställde mig rätten, och tänkte på min faster B, och på min vän Å.

Om B introducerade kantareller i mitt liv för med än trettio år sedan, så var det min vän Å som härom året introducerad smakkamraterna gula kantareller och salladslök. Och - vilka smakkamrater de är! De plockar verkligen fram det bästa hos varandra.

Dessa ricottagnudi är en favorit sedan några år tillbaka. Jag lagar dem som förrätt, och har då nöjt mig med att servera dem med en mustig tomatsås och generöst med fin parmesanost.

Kombinationen ricotagnudi, gula kantareller och vårlök var en riktig höjdare. Jag började med att steka svamp och lök, varmhöll medan jag tillredde gnudi, och serverade slutligen raskt på varma tallrikar som jag hyvlade stora, generösa flagor av parmesanost över.

En fantastisk lätt middag eller generös förrätt - vilket väljer an själv. Robertson Pinot noir är ett lätt rödvin, som passade mycket bra till denna svamp- och osträtt, där smakerna är generösa men samtidigt milda, och man inte vill kräva dem med en alltför mustig dryck.

I desa dagar faller kanske valet lika lätt på trattkantareller som på gula kantareller - ingen fara, de passar precis lika bra till. Det lovar jag.

Smörstekta kantareller med salladslök och ricottagnudi
Förbered gnudismeten innan svampen steks. Varmhåll svampen medan gnudi kokas, montera på varma tallrikar, och servera därefter genast portionerna.

Svamp
1 kg gula kantareller eller trattkantareller, rensade
2-3 stjälkar vårlök
smör till stekning
vitpeppar ur kvarn
flingsalt
råsocker

1. Dela eventuellt de större svamparna.
2. Ansa och strimla salladslöken grovt.
3. Hetta upp generöst med smör i en stekpanna.
4. Stek svampen tils den mjuknat och fått färg.
5. Tillsätt salladslöken och låt den steka med svampen tills den mjuknat en aning.
6. Krydda och smaka av med flingsalt och vitpeppar, och eventuellt lite råsocker efter smak.
7. Varmhåll svampen försiktigt medans gnudi tillagas.

Ricottagnudi (20 stycken)
250 gram ricotta
1 dl finriven, smakrik parmesanost
1 ägg + i äggula
1 tsk flingsaltv några tag med svartpepparkvarnenv 60 gram durumvetemjöl + mer

1. Blanda samtliga ingredienser till en jämn smet.
2. Mjöla ett bakplåtspapper generöst.
3. Forma gnudi med två skedar. Doppa den övre skeden i mjöl och fös med den försiktigt ned gnudin på det mjölade bakplåtspappret. Strö lite mjöl över varje färdig gnudi.
4. Koka upp saltat vatten i en rymlig gryta.
5. Lyft försiktigt upp gnudi med en hålslev, en i taget, och släpp varsamt ned i det kokande vattnet.
6. Koka i 5-6 minuter, låt fortsätta koka en kort stund även efter att de flyter upp i grytan.
7. Lyft gnudi ur grytan med hålslev och servera omedelbart.

lördag 4 oktober 2014

Robertson loves svamp

Plötsligt är det oktober. Ny månad, och ny råvara i mitt samarbete med vinhuset Robertson. i kampanjen Robertson loves Sweden.

Oktober månads råvara är svamp. Mitt eget recept, som jag kommer publicera de närmaste dagarna, innehåller gula kantareller - receptet skapades tidigare i höstas. Nu är ju detta av allt att döma en fantastisk svamphöst; inte minst av bilderna jag ser på sociala medier att döma. Avundsjuk har jag suktat över vänner och bekantas bilder på karljohanssvamp, och nu börjar det dyka upp trattkantareller i mitt flöde.

Med andra ord är jag alldeles övertygad om att de flesta av er har minst ett fantastiskt svamprecept på lut. Varför inte passa på att tävla med det, och ha chansen att vinna en stavmixer med fina tillbehör från KitchenAid?.

För att delta i oktober månads tävling tar du helt enkelt en Instagrambild på en maträtt med svamp. Sedan taggar du den med #robertsonloves och #svamp. Varje månad drar Robertson en ny vinnare. Fullständiga tävlingsregler hittar du här på hemsidan.



tisdag 30 september 2014

Chark-SM 2014

När detta inlägg publiceras har tåget från Stockholm precis lämnat Centralen på väg ned till Göteborg. För tredje gången i rad ska jag delta som domare i Chark-SM, ett hedersuppdrag jag tidigare utfört 2010 och 2012.

Chark-SM anordnas vartannat år, och är en viktig händelse i svensk charkindustri. I år tävlar fler produkter än någonsin - 780 produkter i 60 olika klasser. I skrivande stund vet jag ännu inte i vilken klass jag kommer döma, men det finns nog en god chans att jag blir tilldelad samma som tidigare, nämligen lufttorkade helköttsprodukter och kallrökta, lufttorkade korvar. Jag har vid de senaste två tillfällen haft förmånen att samarbeta med tre duktiga, roliga och fantastist erfarna personer.

Min vana trogen ska jag göra mitt yttersta att rapportera från de två bedömingsdagar jag har framför mig, väl medveten sedan tidigare om att uppkopplingen i de lokaler vi vistas i påminner om den i en undrejordisk bunker.

Jag ber helt enkelt att få återkomma.

måndag 22 september 2014

Matlagningskurs i Bangkok, del 2:
Issaya Cooking Studio

Det är sannerligen på tiden att jag skriver om den andra matlagningskurs jag och vår äldste son fick delta i under vår Thailandsresa. Den första skrev jag om i detta inlägg. Att vi över huvud taget kom iväg, det kan jag tacka min vän K och Thai Airways för.

Vår första kurs startade på en matmarknad i Bangkoks enklare kvarter och gick av stapeln i en välutrustad men mycket enkel miljö. Denna vår andra matlagningsupplevelse var raka motsatsen.

Längst ned i det exklusiva köpcentrat Central Embassy i centrala Bangkok, längst in i en food court som får NK mat att kännas som en lågprisbutik, ligger Issya Cooking Studio, som drivs och ägs av chef Pongtawat "Ian" Chalermkittichay "Kittichay", som är Thailands mest kände kock. Han kommer från enkla förhållanden och har genom hårt arbete skapat sig ett veritabelt imperium. Han har startat ett stort antal restauranger, i såväl Thailad som i New York, men överlåter med nöje driften till andra, då han själv fortfarande brinner för att få vara i köket.
Chef Ian gör sedan 2001 matlagningsprogram i TV, och har givit ut ett flertal kokböcker. Att få träffa en så erkänt skicklig och framgångsrik kock är givetvis en ära, men man vet aldrig riktigt vad man kan vänta sig.

Chef Ian var oerhört trevlig, ödmjuk och mycket pedagogisk. Under hans och hans medarbetares överinseende tillagade jag och min son och de andra deltagarna tre thailändska rätter:

Ångbakad pumpa med ägg- och kokoskräm

Fish cakes med en sötstark dipsås

Ho mok talay - som en thailändsk fiskpudding med röd curry, tillagad i små skålar av bananblad

De fishcakes vi lagade i Issaya Cooking Studio var helt enkelt fantastiska; tveklöst de godaste fish cakes jag åt under vår thailandsresa. Jag har ännu inte kommit mig för att försöka återskapa dem, men jag delar mer än gärna med mig av receptet på både dem och den goda dipsås vi avnjöt dem tillsammans med.

Chef Ians fisk cakes
Vi använde oss av en fiskfärs som nästan kändes som makrill. Jag är helt övertygad om att detta blir mycket gott även med en magrare färs.

300 gram fiskfärs
1 ägg
3 msk röd currypasta (beroende på pastan styrka och dina preferenser)
0,5 cup kinesiska långbönor, tunt strimlade
6 färska limeblad, mycket tunt strimlade neutral olja till fritering

1. Lägg fiskfärs, ägg och currypasta i en skål.
2. Blanda väl, tills fiskfärsen börjar kännas en smula kletig.
3. Vänd ned de strimlade limebladen och bönorna.
4. Hetta upp olja i en kastrull.
5. Fukta händerna med vatten och forma små fish cakes.
6. Fritera dem tills de fått gyllenbrun färg och ser ut som att de sväller.
7. Servera genast med dipsåsen.

Dipsås
Detta är en direktöversättning av de ingredienser vi använde. Improvisera er fram utifrån de ingredienser råkar man har hemma, om man nu inte har just de vi använde. Det tänker jag själv göra. 135 gram socker
90 gram risvinäger
1 gram inlagd vitlök
15 gram vaten
10 gram chili
20 gram vätska från inlagd vitlök

strimlad kurka, skalad och urkärnad
tunnt strimlad rödlök
hackade jordnöter

1. Värm vinäger i en kastrull.
2. Tillsätt socker, vatten och vätska från inlahd vitlök.
3. Låt koka på medelvärme i 3-4 minuter.
4. Tillsätt chili och vitlök, och låt sjuda i en minut.
5. Häll upp i en skål, och låt svalna. 6. Blanda ned gurkla och rödlök, strö över hackade jordnötter och servera.

tisdag 9 september 2014

Daal på röda linser - så enkelt, så gott

Röda linser är en sådan där fånigt billig råvara. Obegripligt prisvärd, även när man köper ekologiska linser. Det går knappt att förstå att det ens kan finnas någon ekonomi i att sälja dem?

När nu linserna är så prisvärda, då tycker jag man ska satsa lite extra på exempelvis en sådan råvara som cocosmjölk. Personligen köper jag numera bara ett märke av cocosmjölk, nämligen Kung Markatta, dåjag blev mäkta irriterad av att se innehållsförteckningen på de andra märkena i min butik. Om du i likhet med mig tycker det räcker fint med att cocosmjölk innehåller cocosnöt och vatten; om du känner att du klarar dig utan exempelvis emulgeringsmedel och förtjockningsmedel, då tycker vi lika.

Jag har en plan den här hösten att försöka vidga mina vyer och hitta en ny repertoar för våra middagar. Detta gäller såväl vardag som helg. Vi gör inte så förfärligt stor skillnad mulan dessa, annat än att vi ofta ägnar oss åt rätter som tar lite längre tid på helgerna; precis som så många andra.

I detta upplägg gäller förnyelsen även en ärlig strävan att laga mer vegetarisk mat. Jag ställer höga krav på hur sådan ska smaka, och i min värld ingår inte produkter av sojaprotein eller quorn. Jag är old school, och gillar baljväxter.

Hemligheten bakom denna oerhört goda variant på den indiska linsgrytan är ingen hemlighet. Det kan väl inte bli annat än gott, med sådana ingredienser och kryddor? Jag tycker det är viktigt att linserna får koka ganska länge på låg temperatur, då jag föredrar dem mjuka. Detta är dock en ren smaksak.

Den som vill kan blanda i bladspenat mot slutet, men så våghalsig var inte jag, då det hade kunnat orsaka ramaskri här hemma. I stället smörstekte jag bladspenat med vitlök och en finhackad, grön chili. Ett väldigt gott grönsakstillbehör som passade perfekt till.

En liten improviserad raita är inte heller dumt att ha till daal. Jag smaksätter själv helt oortodoxt gräddfil eller fjällfil med honung, flingsalt, mald spiskummin och torkad mynta.

Dall på röda linser
Jag råkade använda en ovanligt mild grön chilifrukt, och fick därför hotta upp min dala med en gnutta chiliflakes mot slutet. Den ska vara åt det milda, men ändå ha en diskret underton av chili - så tycker jag.

neutral olja
25-50 gram smör
1 grön chilifrukt, finhackad
3 vitlöksklyftor, finhackade
1 gul lök, finhackad
1 msk riven ingefära
1 tsk garam masala
1 tsk gurkmeja
1 tsk korianderfrön, nystötta
1 tsk spiskummin, nystötta
1 kanelstång
6 gröna kardemummakapslar
1 tsk socker
2 tsk flingsalt
2 dl röda linser
1 burk cocosmjölk (400 gram)
1 paket passerade tomater (400 gram) lime- eller citronsaft efter smak
chiliflakes efter smak

1. Heta upp olja i en traktörpanna eller emaljerad gjutjärnsgryta. Fräs lök, vitlök och olja på medelvärme tills löken mjuknat.
2. Tillsätt de torra kryddorna, och eventuellt en skvätt olja; låt dem steka med löken helt kort.
3. Rör ned i linserna
4. Blanda i cocosmjölk, passerade tomater, socker och salt..
5. Koka upp, rör noga runt, sänk temperaturen och lägg på lock.
6. Låt koka på låg värme i cirka 20 minuter. Titta till emellanåt, rör runt, och tillsätt eventuellt lite vatten.
7. När linserna är mjukkokta ska smöret röras ned. Det är inget måste, men det blir väldigt gott.
8. Smaka av med lime- eller citronsaft och vid behov chiliflakes.

söndag 7 september 2014

En nygammal smak från Häagen-Dazs

Jag kompromissar inte när det gäller glass - men det vet ni nog redan. Med åren har jag blivit mer om mer selektiv, och jag äter kort sagt inte glass som inte håller en hög kvalitet, och är tillverkad på naturliga råvaror. Detta utesluter automatiskt de flesta stora glassmärken som finns till försäljning.

Mitt samarbete med Häagen-Dasz Sverige inleddes våren 2012, och jag ingår fortfarande - med stolthet - i Häagen-Dazs Glassakademi. Häagen-Dazs är nämligen det märke jag själv köper till min familj, och det märke jag bjuder på här hemma, om jag inte själv tillverkat glass.

I morgon, 8 september, lanseras en nygammal smak, nämligen coffee. Jag tycker själv att kaffe kan vara en svår smaksättare, och blev därför oerhört positivt överraskad då jag faktiskt för första gången smakade på denna variant. Den är verkligen riktigt, riktigt god. Jag rekommenderar den varmt.

fredag 5 september 2014

Robertson loves rödbetor: rödbetspizza med blåmögelost och honung

Det finns många trötta rödbetsrecept. När jag satte mig ned för att fundera kring hur jag ville tolka september månads råvara i kampanjen Robertson loves Sweden, då lovade jag mig själv att inte falla till föga för något jag lagat förut. Att inte göra det för enkelt för mig.

Det blev rödbetspizza, och jag kan förstå att det för många låter underligt. Smakmässigt blev detta en riktig hit. Ja, det var faktiskt först när vi smakade av pizzan, som jag till fullo insåg hur gott det blivit. Mina förhoppningar infriades många gånger om.

Rödbeta och blåmögelost - och honung som ringlas över. Riktigt fint, och definitivt en god middag. Fungerar även avsvalnad, skuren i munsbitar. Kanske på en buffé, eller som snittar innan maten?

Robertson Cabernet Sauvignon passade utmärkt till denna udda pizza. Tro mig, detta bara måste ni pröva. Ge rödbetan en chans i en ny kontext; det förtjänar både den och du.

Rödbetspizza med blåmögelost och honung
Rödbeta på pizza kan tyckas märkligt, men dessa smakkombinationer blir oerhört goda. Rödbetornas friska sötma kompletteras av sälta och umami hos blåmögelosten. Honungen binder samman smakerna och vitlöksoljan degen penslats med innan fyllningen lägs på ger karaktär. Pizzan är lika god varm som rumstempererad.

Deg
25 gram jäst
1 tsk flingsalt
1 tsk råsocker
0,5 dl olivolja
5 dl vatten, rumstempererat
650-675 gram vetemjöl (ungefär 11 deciliter)

1. Lös upp jästen i vattnet.
2. Blanda i salt, socker och olivolja.
3. Arbeta ned mjölet i degvätskan. Degen ska släppa lätt från bunken.
4. Täck över degen, och låt den jäsa till dubbel storlek i cirka 40 minuter.
5. Sätt efter halva jästiden ugnen på 200 grader varmluft (eller 225 grader i vanlig ugn), och förbered rödbetorna.

Fyllning
cirka 1 kg rödbetor
0,5 dl olivolja
2 stora vitlöksklyftor, rivna
300 gram blåmögelost
flytande honung

Skala rödbetorna och skiva dem lövtunnt med hjälp av en mandolin, eller i en food processor.
Blanda olivolja och riven vitlök i en skål.
Smula blåmögelosten och förvara den under plastfolie tills den ska användas.

Montering
1. Stjälp upp degen på mjölat bakbord, och dela den i fyra delar.
2. Se till att degbitarna är generöst mjölade runtom.
3. Lägg bakplåtspappe på en plåt, pch kavla sedan ut den degbit på plåten.
4. Pensla med vitlöksolja.
5. Fördela rödbetsskivor på pizzan i 3-4 lager, så att degen täcks.
6. Upprepa med resterande ingredienser.
7. Grädda varje pizza i 20-25 minuter, tills kanten på pizzorna fått färg och rödbetorna mjuknat.
8. Ta ut pizzorna ur ugnen. Srö över smulad grönmögelost, och ringla över tunna strängar honung. 9. Låt pizzorna svalna fem minuter innan de serveras.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...