Den enklaste, och kanske godaste, chokladtårtan

Det är mer än en månad sedan vi fårade vår äldsta dotters trettonårsdag. Det var också då jag bakade denna chokladtårta. Under årens lopp har jag bakat många olika tårtor, varianter på varianter, och de har ärlig talat inte altid levt upp till mina förväntningar.

Nu, när jag mest känner mig som en trött gammal föredetting, är det lite ironiskt att resultaten av mina ansträngningar lite sällan blir bättre. Eller så är det fullt logiskt att det blir så, när jag sänker kraven och förväntningarna.

Alldeles oavsett - detta är en lättbakat och oerhört god tårta som föll hela familjen, och inte minst födelsedagsbarnet, i smaken. Tårtbotten är i själva verket en chokladkaka, vars recept funnits i familjen i decennier. Efter ett antal mediokra försök att få till chokadganache under årens lopp, har jag nu hittat proportioner för denna vispade mjölkchokladgrädde, som verkligen fungerar.
Jag valde att dekorera med hallon och blad från citronmeliss. Jordgubbar, vinbär eller andra bär och frukter fungerar också bra. Det är gott med något lite syrligt till den söta mjölkchokladgrädden och kakan.

Råsocker eller "vanligt" socker? Det är en fråga om tycke och smak. Med råsocker blir denna kaka lite klibbigt knäckseg i botten, och med vanligt socker blir den lite lättare och luftigare - och kanske enklare att hantera.
Jag använder mig av en lite mindre springform till denna kaka, med en diameter på endast 18 centimeter. Om du använder en större form, så tänk på att anpassa gräddningstiden. Tårtan blir då också lägre.

Den enlist, och kanske godaste, chokladtårtan

Tårtbotten
Ugn: 175 grader i cirka 35 minuter

3 dl socker
150 gram vetemjöl (cirka 2,5 deciliter)
2 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker
0,5 tsk smulat flingsalt
3 msk cacao
150 gram smält smör
2 ägg
1,5 dl hett vatten

1. Täck botten av en springform med bakplåtspapper, smörj och mjöla eller bröa formen.
2. Blanda alla torra ingredienser i en skål.
3. Tillsätt det smälta smöret, och blanda väl.
4. Vispa upp äggen separat, och rör ned de i smeten.
5. Blanda slutligen ned det heta vattnet.
6. Häll smeten i formen, och grädda kakan i nedre delen av ugnen. Provstick gärna kakan efter 30 minuter.
7. Det går bra att dela kakan när den svalnat en smula, för att påskynda monteringen, men vänta tills kakan svalnat helt innan ganachen breds på - annars smälter den.

Ganache
200 gram mjölkchoklad (gärna Fazers)
2dl vispgrädde

1. Hetta upp grädden i en kastrull.
2. Bryt ned chokladen i kastrullen, och låt den försiktigt smälta under omordning.
3. Stalks undan kastrullen så att chokladgrädden får svalna, och kyl därefter ned den i kylskåp under några timmar.
4. Vispa upp chokladgrädden så att den blir fluffig, strax innan tårtan ska monteras.

Montering
1. Dela kakan i två delar.
2. Bred cirka en tredjedel av chokladgrädden på den nedre botten.
3. Lägg på den övre botten, och bred resterande mängd chokladgrädde jämnt över kakan.
4. Dekorera tårtan efter smak.

Chokladtårta med röda bär

Jag bloggar numera sedan länge med vad jag kallar regelbunden oregelbundenhet. Emellanåt dyker något upp som fångar mitt intresse och som gör mig tillräckligt motiverad att sätta mig vid datorn och dokumentera ingredienser och tillagningsförfarande, så som i detta fall.

För snart två veckor sedan firade vi vår äldsta dotters elvaårsdag. Detta föranledde mig att göra verklighet av en tårtfantasi jag länge ruvat på. Tårtbotten, eller anslaget som det kallas på konditorspråk, kommer från ett recept min mamma hittade för närmare trettio år sedan. Den tårta detta anslag då var del av fylldes med och täcktes av vispad grädde som blandats med hackade hasselnötter och hackad mörk choklad. Den var på sin tid alldeles strålande god, men nu var det inte fyllningen jag var intresserad av.

Jag började med att googla recept på mjölkchokladganache, och hittade ett som visade sig bli alldeles för löst. Det syns dessbättre inte på bilderna, men det föranledde mig att korrigera mängden grädde i mitt eget recept. Denna mjölkchokladganache fick både fylla och täcka tårtbottnarna.

Tårtan täcktes, som ni själva ser, av röda bär. Jag delade och kvartade jordgubbar, men behöll flera hela. Jag strödde över hallon, och placerade strategiskt ut körsbär samt blad och små bladknippen från vår mynta i trädgården. Slutligen pudrade jag över florsocker.

Snyggt? Definitivt! Gott? Ja, absolut, i synnerhet som jag hittat ett riktigt roligt dessertvin åt oss vuxna att para ihop med tårtan, nämligen

Brachetto d´Acqui (6260), som stämde bra ihop med beskrivningen "söt, pärlande, bärig smak med inslag av körsbär, hallon och viol".

Tårtan blev mycket uppskattad, och jag kommer definitivt lägga den till min återkommande repertoar. (Den skulle även kunna dekoreras med rostade nötter och filéade apelsinklyftor, om man vill servera den under vinterhalvåret.)

Chokladtårta med chokladganache och röda bär
Mjölkchokladganache
400 gram mjölkchoklad
3 dl vispgrädde
1 krm flingsalt (en smaksak) 1. Hacka mjölkchokladen grovt.
2. Häll gräden i en kastrull tillsammans med chokladen och flingsalt.
3. Smält chokladen i grädden på medelvärme under omrörning.
4. Låt ganachen svalna helt och därefter stå i kylskåp i ett par timmar, så att den blir helt kall.
5. Tag ut ganachen ur kylskåpet och vispa upp den med elvisp så att den blir fluffig, precis innan tårtan ska monteras.

Tårtbotten
3 ägg
2 dl socker
1 msk vaniljsocker
0,5 tsk salt
90 gram vetemjöl (ca 1,5 dl)
0,75 dl potatismjöl
0,75 dl cacao
2 tsk bakpulver

Till dekoration och servering:
1 liter jordgubbar
1 låda hallon
0,5 liten körsbär
myntablad
florsocker att pudra över

1. Sätt ugnen på 175 grader, och smörj och mjöla en springform.
2. Vispa ägg, socker, vaniljsocker och salt fluffigt.
3. Sikta över och vänd ned vetemjöl, cacao, och bakpulver.
4. Häl ned smeten i springformen och grädda i nedre delen av ugnen i 35 minuter.
5. Tag ut kakan, låt den svalna helt och dela den därefter i två delar.

Montering:
1. Lägg den ena tårtbotten på ett tårtfat.
2. Bred över cirka 1/3 av mjölkchokladganachen.
3. Lägg på den andra tårtbotten, och bred resterande mängd mjölkchokladganache över tårtan.
4. Dekorera med kvartade, halverade och hela jordgubbar; hallon, körsbär och myntablad efter smak och förmåga.
5. Pudra florsocker över tårtan, och servera omedelbart.

Annikas citrontårta

För närmare femton år sedan hade jag en tårta snarlik den här på min repertoar. Om jag minns rätt bakade jag den med jämna mellanrum till bemärkelsedagar. Märkligt nog verkar ingen i min närhet minnas tårtan, vilken inte minskade min lust att återskapa den till min fyrtioförsta födelsedag förra söndagen.

Jag har uppdaterat den till 2015, helt enkelt därför att jag inte hade något ursprungligt recept att vända mig till och enbart var hänvisad till mina smakminnen. Själva vitsen med en citrontårta är att citronen ska spela huvudrollen, och därför är det viktigt att den lemon curd som tjänar som fyllning verkligen är syrlig. Syrligheten rundas av när den smälter in i den saftiga, söta citronkakan. PÅ toppen breds en glasyr bestående av citronsaft och florsocker, a match made in heaven, om ni frågar mig.

Faktum är att jag blev så vanvettigt nöjd med tårtan att smakuplevelsen lätt skålade ut alla mina nostalgiska minnen av den jag en gång brukade baka. Citronkakan blev magiskt saftig, och lemon curd-fyllningen smälte in i bottnarna på ett oerhört läckert vis. Nu har jag helt klart en ny(gammal) favorit på min repertoar.

(Om någon undrar över denna detalj i tillagningsbeskrivningen, så tycker jag personligen det är väldigt praktiskt att klämma fast ett bakplåtspapper över botten på en springform. Kakan går lätt att få loss på detta sätt. Jag mjölar formen med vetemjöl, helt enkelt därför att jag inte är förtjust i skorpsmulor.)

Annikas citrontårta
Förbered lemon kurd några timmar i förväg, eller dagen innan. Var noga med att låta kakan svalna ordentligt innan du delar den och breder på genom kurd-fyllningen. Glasyren mår bra av att få stelna åtminstone en halvtimma innan tårtan ska serveras.

Lemon curd-fyllning
1 citron, saft och river skal
0,75-1 dl rörsocker (efter smak, och beroende på citronens syrlighet
1 ägg
40 gram smör

2 msk smetana (eller i nödfall crème fraische), att blandas ned innan tårtan ska monteras

1. Blanda socker, citronsaft och citronskal samt ägget i en kastrull.
2. Sjud krämen tills de första bubblorna och rör noga med vispen. Lyft kastrullen när de första bubblorna syns, så att krämen inte skär sig.
3. Rör ned smöret så att det smälter, och låt därefter krämen svalna.
4. Förvara i kylskåp tills tårtan ska monteras.

Tårtbotten 3 dl rörsocker
150 gram rumsvarmt smör
2 ägg
0,5 tsk flingsalt
skal av en stor ekologisk citron + cirka hälften av saften (tag undan tre matskedar saft till glasyren)
1,5 dl filmjölk
240 gram vetemjöl (cirka 4 dl)
2 tsk bakpulver

1. Sätt ugnen på 175 grader. Kläm fast ett bakplåtspapper i botten av en springform. Smöra och pudra formen med vetemjöl.
2. Vispa socker och smör fluffigt.
3. Vispa därefter ned äggen, ett i taget.
4. Vispa ned flingsalt, citonskal, citonsaft och filmjölk. 5. Sikta över vetemjöl och bakpulver och vänd ned i smeten. Smeten blir ganska fast, och det är helt i sin ordning.
6. Grädda kakan i nedre delen av ugnen i cirka 60 minuter, eller tills den fått vackert gyllenbrun färg. Provstick den gärna i mitten.

Glasyr
2 msk citronsaft
2,5 florsocker

1. Blanda citronsaft och florsocker till en smet.

Montering
1. Dela citronkakan i tcå bottnar.
2. Blanda ned smetana i lemon curden, och bred över den ena tårtbotten.
3. Lägg på den andra tårtbotten, och fördela glasyren över.
4. Häll glasyren över kakan, och fördelan försiktigt med en mjuk slickepott, så att glasyren täcker kakan snyggt, men inte rinner okontrollerat över kanterna.
5. Dekorera gärna med finrivet citronskal.

Mini-panna cotta med rabarberkompott och kardemummakryddat havrekrisp

Jag har för längesedan tappat räkningen på hur många gånger jag bjudit på mini-panna cotta vid större kalas eller middagsbjudningar. Det enda jag kan vara säker på är att denna m in förtjusning tack vare mitblogandet) är väldokumenterad i sävl ord som i bilder.

När jag för några veckor sedan hade öppet hus för att uppmärksamma min 40-årsdag var valet av desserter självskrivet. De klassiskt vaniljkryddade panna kotorna fick ett täcke av vackert skär rabarberkompott, och toppades slutligen med kardemummakryddat havrekrisp, för att ge kontrast i såväl smak som konsistens.

Jag hade den oerhörda turen att hitta finfin ekologisk rabarber. I vanlig ordning i butiker stod information om rabarberns sort inte att fina, men väl hemma styrktes jag i det jag misstänkt redan i butiken, nämligen att jag fått tag på jordgubbsrabarber. Vacker skär, med mindre syra, var detta precis vad jag önskat mig för just den kompott jag hade i åtanke.

Som syns på bilden blev kompotten otroligt vacker i färgen, och den blev behagligt syrlig. De späda stjälkarna behövde inte skalas. Om ni inte får tag på lika fin rabarber, så försök åtminstone sålla bry de grövsta stjälkarna för just detta ändamål.

Det kan tyckas lite omständigt att göra så här många små individuella portioner, men det är förvånansvärt enkelt, och går framför allt att förbereda i god tid - bortsett då från havrekrispet, som inte ska strös på förrän precis sinnan serveringen. Dessa små panna cottor blev mycket uppskattade, och givetvis måste jag då dela med mig av receptet, som för övrigt går att halvera utan minsta problem, om man inte vill ha fullt så många portioner. Mini-panna cotta med rabarberkompott och kardemummakryddat havrekrisp (80 stycken)

80 stycken engångssnapsglas av plast

15 dl grädde
5 dl gammaldags mjölk
2 dl råsocker
2 vaniljstänger; delade och urskrapade
10 gelatinblad, generöst blötlagda

1. Häll ned grädde och mjölk i en rymlig kastrull.
2. Tillsätt socker och vaniljstänger (både frön och stänger).
3. Värm altsamman försiktigt - blandningen får inte koka upp.
4. Visla ned gelatinbladen så att de löser sig i gräddmjölken.
5. Tag kastrullen från plattan, och låt grädmjölksblandningen svalna; gärna i vattenbad.
6. När gräddmjölken svalnat, fördelas den i de små plastglasen. Lättast görs detta genom att hälla väl blandad gräddmjölk i en mindre kanna, och att därefter successivt fylla de små glasen.
7. Ställ in glasen i kylskåp och låt dem stå och stelna i ett par timmar.

Kardemummakryddat havrekrisp
3 dl havregryn
0,5 dl rörsocker
25 gram smör 0,5 kardemummakärnor, mortlade
några nypor flingsalt, efter smak

1. Smält smöret i en stekpappa och tillsätt socker och kardemumma.
2. Häll i havregrynen och blanda snabbt alltsamman.
3. Fräs havregrynen på medelvärme, så att de blir gyllenbruna i färgen.
4. Strö över någon eller några nypor flingsalt, och smaka av.
5. Häll havregrynen på ett bakplåtspapper, och låt svalna.

Rabarberkompott
800 gram späd rabarber
(0,5 -1 dl vaten)
1,5-2 dl råsocker
2 msk maizena + 0,5 dl vatten

1. Skiva rabarber tunnt, och lägg i en kastrull tillsammans med råsockret.
2. Koka upp, och tillsätt lite vatten om det behövs, innan rabarbern börjar släppa ifrån sig sin egen vätska.
3. Koka kompotten tills den är slät.
4. Blanda maizena med vatten, och häl ned blandningen i kompotten under omrörning. Ge kompotten ett uppkok.
5. Låt kompotten svalna.

Montering
1. När panna cottan stelnat, fördelas rabarberkompotten ovanpå varje litet glas.
2. Strö på havrekrispet precis innan serveringen, annars riskerar du att det blir uppm,hukat av att ligga på kompotten.

Vi firar en fyraåring

JO, jag vet att det är fem ljus på tårtan, och det beror helt enkelt på att bilden är återanvänd från förra året då vår yngste son fyllde fem. Tårtan i sig är vid det här laget en familjeklassiker. Eller kakan, som den snarare är; en chokladkaka från min barndom som bakats otaliga gånger, förädlats och varierats och slutligen landat i denna skepnad (bland många andra). Denna är ett utmärkt exempel på hur lätt det kan vara att fixa något som är både gott och vackert. Må så vara att den i sig inte är så exceptionell, men den gör lustigt nog ändå alltid succé.

Jag bakade kakan och förberedde tryffeln i går kväll. Sedan dekorerade den strax innan den skulle serveras. De ovanligt fina tårtljusen från Lagerhaus köpte jag redan förra året, men jag har sett att de finns till försäljning också i år. De var givetvis pricken över i:et, tillsammans med de härligt grälla chokladlinserna. Hela tårtan blev till en enda stor karamell.

Tyvärr är Smarties i mitt tycke inte särskilt goda. Man kan givetvis välja att dekorera med något annat, så som non-stop eller hackad choklad. Man kan använda mjölkchoklad i stället för vit choklad i kakan och i tryffelglasyren. Riktigt snyggt blir det om man ringar smält, avsvalnad mörk choklad över tårtan som dekoration.

Vår yngsta dotter fyller alltså år på påskdagen detta år, och när hon nu blir hela fyra år kan vi lugnt konstatera att vi inte längre har några småbarn i familjen. Det är faktiskt väldigt skönt.

Jag önskar er en fortsatt trevlig påskhelg. Nu tar jag ledigt till på tisdag.

Enklaste chokladtårtan med vit chokladtryffel
2 ägg
3 dl råsocker
2 msk äkta vaniljsocker
0,5 tsk salt
100 gr smält smör
4 msk cacao
90 gram vetemjöl (cirka 1,5 dl)
100 gram vit choklad, bruten i cirka centimeterstora bitar

1. Sätt ugnen på 175 grader. Kläm fast ett bakplåtspapper i botten av en springform. Smöra pappret och formens kanter.
2. Vispa ägg, socker, vaniljpulver och salt riktigt pösigt.
3. Rör ned det smälta smöret i äggvispet.
4. Sikta över cacao och vetemjöl, och vänd ned i smeten.
5. Häll smeten i formen, och tryck ned chokladbitarna i smeten.
6. Grädda i nedre delen av ugnen i 35 minuter.
7. Låt kakan svalna, täck över formen, och låt sedan kakan stå till sig över natten.

Gör en enkelt tryffel av 150 gram vit choklad och 0,5 dl vispgrädde. Värm grädden i en kastrull, bryt ned chokladen i grädden och blanda till en slät tryffelsmet. Låt den stelna, och bred den sedan på kakan. Förvara därefter kakan i kylskåpet till strax innan den ska serveras. Garnera exempelvis med Smarties, Non-Stop eller andra chokladlinser.

Mjölkchokladtryffeltårta med rostade nötter och flingsalt

I lördags hade vi goda vänner på middag. Vi bjöd på mat som helt saknade anknytning till svensk julmat, vilket faktiskt kändes väldigt skönt. Som avslutning på middagen åt vi denna fantastiska tårta, och då slog det mig att den fungerar strålande bra även under julhelgen. Choklad är helt enkelt aldrig fel.

I vår familj är juldagen först och främst vår äldste sons födelsedag, vilket innebär att julfirandet får stå tillbaka under dagen, till förmån för tårtkalas och tillbörligt födelsedagsfirande. Just i år kommer jag baka denna tårta, då den seglat upp som den chokladälskande äldste sonens absoluta favorit.

Faktum är att jag blev påmind om tårtan tidigare i veckan, då en läsare mailade och desperat efterlyste receptet. Den har nämligen bloggats tidigare, denna tårta, men då på alltommat.se. Nu får en en välförtjänt comeback, för detta är kort sagt något av det godaste i chokladväg som jag bakat.

Tårtan är enkel att göra, kan lagas i förväg och räcker till många. Bättre än så kan det knappast bli, vare sig under julstress eller under resten av året, inte sant? Och - om det skulle vara så någon av er eventuellt funderar på nyårsefterrätten redan nu, så är denna tårta absolut en kandidat.

Mjölkchokladtryffeltårta med rostade nötter och flingsalt
Förberedelser: 30 minuter
Tillagningstid: 30 minuter
Montering: 10 minuter

Tårtbotten
2ägg
3 dl rörsocker strö
2 tsk ekologiskt vaniljsocker
0,5 tsk salt
1 dl kakao
150 gram smält smör
120 gr vetemjöl (cirka 2 dl)

Mjölkchokladtryffel
1 dl grädde
50 gram smör
300 gram mjölkchoklad
75 gram hasselnötter
75 gram pecannötter
flingsalt efter smak

1. Sätt ugnen på 175 grader. Fäst ett bakplåtspapper i botten på en springform, och smöra pappret och formens kanter.
2. Vispa ihop ägg, rörsocker, vaniljsocker och salt.
3. Tillsätt den smälta smöret, och blanda väl.
4. Blanda kakao och vetemjöl, och rör i det i smeten.
5. Häll smeten i springformen, och grädda i nedre delen av ugnen i 30 minuter. Kakan kommer att gunga och verka lös när du tar ut den, men det är helt i sin ordning.
6. Smält smöret i en kastrull. Tillsätt grädden, och blanda. Det ska bli varmt, men inte sjuda.
7. Bryt chokladen i mindre bitar, och vispa ned dem i kastrullen så att det blir en tjock, jämn tryffelsmet. Drag kastrullen från plattan, och låt tryffeln svalna och stelna.
8. Grovhacka nötterna, och rosta dem försiktigt i en het panna. Låt dem svalna.
9. Låt gärna tårtbotten vara kvar i springformen, och helst stå i kylskåpet över natten, innan du brer på tryffeln. Tryffeln kan stå framme i rumstemperatur, i plastad kastrull. Bred tryffeln jämnt över tårtbotten.
10. Förvara tårtan i kylskåp fram till någon timme innan den ska serveras, och strö på nötterna och flingsaltet strax innan den ska avnjutas.

I dag för ett år sedan, den nittonde december 2010, bloggade jag om knäck extra allt. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från nittonde december 2009 och 2008.

Min andra födelsedagspaté (ett inlägg som skulle ha publicerats i maj)

Så konstigt det kan bli. Plötsligt, när jag botaniserar bland mina idéer i form av icke publicerade blogginlägg, stöter jag på detta. En bild, och ett fullständigt dokumenterat recept; förutom på en punkt, nämligen tillagningstiden, men den kan jag ganska lätt gissa mig till. Jag vet hur jag brukar göra, när jag lagar paté.
Jag minns tydligt att detta var en riktigt fin paté, till och med en praktpaté. Det kan alla de som hjälpte till att äta upp den intyga.

Något som känns konstigt, det är att se en bild som tagits i dagsljus. Det är något som förekommer ganska sällan under vinterhalvåret. Inte ens på helgerna lyckas jag få till det; när maten väl är tillagad, har solen oftast hunnit gå ned. (Enda undantaget är frukostmat.) Just denna bild går knappast till historien. Jag dokumenterade buffén i fråga ganska dåligt. Detta är en detalj ur en större bild, men det visade åtminstone hur det hela såg ut.

Jag rannsakar mitt minne, och tittar på ingredienslistan, för att försöka komma på vad som möjligtvis kan utmärka just denna paté. Var det något särskilt jag tänkte eller ville när jag lagade den? Nej, jag tror inte det. Jag ville helt enkelt äta paté. Sherry och trattkantareller är inte särskilt ovanliga eller exotiska smaksättare.
Det enda som sticker ut i receptet, i jämförelse med tidigare patérecept jag publicerat, det är ingrediensen potatismjöl. Det bidrog till konsistensen, och till att det nästan inte alls läckte ut någon vätska under tillagningen. Kanske bidrog detta med en saftighet, vilket kan förklara att det smakade så ovanligt bra? Inte vet jag. Därför måste jag nog helt enkelt lagar den igen; mycket snart.

Min andra födelsedagspaté
3 schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
1 ägg
0,5 dl crème fraische
0,5dl halvtorr sherry
0,5 dl torkade trattkantareller, blötlagda
2 msk potatismjöl
450 gram kycklinglever, putsad
500 gram fläskfärs
svartpeppar
2 tsk salt
smör till patéformen

Sätt ugnen på 175 grader. Mixa schalottenlökarna, vitlöken och den blötlagda svampen. Tillsätt crème fraische, sherry, potatismjöl och putsad kycklinglever. Krydda färsen med salt och svartpeppar efter smak, och mixa slutligen ned den i blandningen.

Smörj en patéform eller en annan avlång form, exempelvis en brödform. Häll patésmeten i formen, och släta ut den. Grädda i uppemot en timma, i nedre delen av ugnen. Låt patén svalna i formen, och sedan bli helt kall i kylskåpet, innan du tar ut den ur formen. Det brukar vara lättast så, enligt min erfarenhet. Det säger sig väl själv att den helst ska lagas dagen innan den ska ätas?

Flädermoussetårta (med gelé) på mandelbotten med halloncurd

Jag försöker förnya mig. Det är en ren nödvändighet, även fast jag gärna vill komma tillbaka till gamla klassiker på ett nästintill tvångsmässigt vis. När det kommer till tårtor, så är jag långt ifrån något annat än en anständig hemmakonditor. Jag saknar helt den typ av halvprofessionella utrustning som numera finns att tillgå i de flesta butiker. Detta till trots lyckades jag skapa en födelsedagstårta som föll precis hela familjen, inklusive mina föräldrar, i smaken. Enda undantaget var faktiskt att födelsedagsbarnet själv avstod från mandelbottnarna, men hon högg å andra sidan in på moussen och gelén med desto större entusiasm.

Fläder och hallon passar alldeles utmärkt bra ihop. Jag tyckte kanske att moussen blev lite väl söt, men den sötman bröts av fint genom att gelén var gjord på helt osötat saft från hallonen jag kokat halloncurd av. Jag skulle nog inte tveka att strunta i florsockret nästa gång; grädden är trots allt söt i sig, och flädersaften är inte direkt syrlig.

Om det är någon som inte tål eller inte tycker om mandel, så skulle jag utan tvekan våga mig på att baka tårtbottenreceptet på enbart vetemjöl. Jag tror också att det skulle fungera hur bra som helst att fylla tårtbotten med lemon curd (sådan finns ju att köpa numera), om man nu inte orkar stå och koka halloncurd.

Jag känner att jag inte riktigt lyckas få fram vilken strålande födelsedagstårta detta var. Med risk för att låta obeskrivligt klychig, drara jag därför till med följande vitnessmål - det här är en av de godaste tårtor jag någonsin smakat.
Där satt den.

Flädermoussetårta på mandelbottnar med halloncurd och gelé
Mandelbottnar
50 gram smör, rumsvarmt
2 dl råflorsocker
2 ägg
200 gram vetemjöl (drygt 3 dl) eller100 gram vetemjöl (drygt 1,5 dl)och 100 gram sötmandel, mald
2 tsk bakpulver
1 dl kolsyrat vatten

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj en springform, och pudra den lätt med mjöl.
Rör smör och socker mjukt i en bunke. Vispa sedan ned äggen, ett i taget. Blanda mjöl och mald mandel med bakpulver, och vänd sedan ned detta i äggvispet. Edit 100910: Rör sedan försiktigt i det kolsyrade vattnet.
bred ut smeten i formen, och grädda tårtbotten i nedre delen av ugnen i cirka 25 minuter. Låt den svalna, och gärna vilaövertäckt ett par timmar, eller över natten.

Flädermousse
4 äggulor
1 dl koncentrerad flädersaft
25 gram florsocker (cirka 0,5 dl)
2 gelatinblad, generöst blötlagda
3 dl vispgrädde

Blanda äggulorna och flädersaften i en kastrull. Värm sedan blandningen mycket försiktigt, under omrörning. Tillsätt de blötlagda gelatinbladen, och rör så att de helt löses upp. Låt sedan blandningen svalna fullständigt i rumstemperatur.
Vispa grädden riktigt fluffig, men inte för fast. Vänd sedan försiktigt ned grädden i flädersmeten.

Hallongelé
1 dl avrunnen saft från tinade hallon
1 gelatinblad, generöst blötlagt

Värm saften, och smält ned det blötlagda gelatinbladet. Låt vätskan svalna några timmar tills dess att den börjar tjockna.

Tårtmontering:
Dela tårtbotten i två lika tjocka delar. Lägg tillbaka den nedre delen på springformens botten. Bred på cirka 1,5 dl halloncurd, lägg på den övre botten, och sätt sedan fast sidan på springformen. Bred därefter ut flädermoussen över tårtbotten. Försök att få ytan så slät det bara går. Mitt bästa tips är att låta tårtan stå och stelna någon halvtimma i kylskåp, och att därefter återigen gå över den med slickepott för att släta till ytan.
Skeda sedan försiktigt över gelén; försök att få den att täcka så bra det går. Förvara tårtan i kylskåp någon timma eller två innan den ska serveras.
Jag dekorerade tårtan med mynta, det absoluta favoritogräset i vår trädgård på landet.

I min fantasi lagar jag nästa gång en tårta med svartvinbärsmousse och limecurd. Detta gav blodad tand.

På buffén: en armé av mini-chokladcrème, smaksatt med mörk rom och kaffe

Jag vet at det inte var länge sedan sist, men det spelar ingen roll. Denna chokladcrème är min senaste efterrättsfavorit.
Första gången smaksatte jag den med cognac och kaffe, men till min födelsedagsbuffé ville jag pröva att kombinera kaffe med mörk rom. Resultatet blev mycket, mycket bra.

Nu funderar jag på andra sorters starksprit som skulle kunna fungera bra tillsammans med choklad. Kanske borde jag pröva att göra crèmen på ljus choklad, med päroncognac? Amaretto? Cointreau? Det är bara att pröva sig fram. Gör bara inte misstaget att överdosera med alkoholen. Jag tycker mig ha fått till de perfekta proportionerna. Chokladen ska trots allt spela förstafiolen i sammanhanget.

Det är visuellt mycket tilltalande att servera både chokladcrème och panna cotta. De kompletterar varandra så fint, både vad gäller kontrasterande smaker, såväl som rent utseendemässigt.

Mini-chokladcréme med mörk
rom och kaffe (40 stycken)
400 gr 70% choklad av god kvalitet
4 dl vispgrädde
4 dl gammaldags mjölk
2 krm salt
1 dl råsocker
2 msk snabbkaffe
4 msk mörk rom (exempelvis Captain Morgan)
5 gelatinblad, generöst blötlagda

4 dl grädde, lättvispad
1 dl rostade hasselnötter, och grovt hackade

Bryt chokladen i bitar, och lägg i en bunke. Värm grädden tillsammans med snabbkaffe, rom, salt och socker. Grädden ska bli ordentligt varm, men inte koka. Tag kastrullen från plattan, och vispa ned gelatinbladen så att de löser sig ordentligt. Häll sedan den heta grädden över chokladen, och vispa sedan en stund, så att allt löser sig och blandas till en blank smet.
Låt chokladsmeten svalna, och häll sedan över den i en kanna, så att du lättare kan fördela innehållet i exempelvis fyrtio små fyracentiliters engångssnapsglas. Låt sedan krämen stena och bli kall i kylskåpet. Dekorera med en klick lättvispad grädde, och lite finriven mörk choklad, precis innan serveringen.

Min ena födelsedagspaté - kalvfärs, kalvlever, cognac och kapris

Det här blev en bra paté. Inte en fantastisk paté, men en fullt godkänd. Jag vet precis hur jag ska göra nästa gång, men för att det ska bli en nästa gång, måste jag först gå igenom vad jag ska göra annorlunda.
Först och främst ska jag begagna mig av min köttkvarn, och mala kalvlevern i stället för att tärna den. Det är nämligen ganska svårt att tärna kalvlever riktigt fint. Jag tänker också ha i mer kapris nästa gång. Kapris visade sig vara en mycket bra smaksättare just till kalvfärsen och levern; kanske inte särskilt förvånande.
Slutligen begick jag misstaget att fördela färsen i två formar. Jag trodde inte den skulle rymmas i min patéform. Det hade den inte gjort, men i stället blev patéerna i mitt tycke lite för låga. Vid nästa tillfälle modifierar jag helt enkelt ingredienserna, och lagar en enda paté.

Oavsett dessa synpunkter, som är mer intressanta för mig än för er, så var patén mycket uppskattad på buffébordet. Jag är också minst sagt fascinerad över hur populär både denna och min andra paté var hos barnen. jag har sagt det förut, och jag säger det igen - paté är mycket barnvänlig mat.

Tyvärr måste jag erkänna att jag har svårt att ange någon lagom tillagningstid. Förmodligen är det att rekommendera att använda sig av en stektermometer.

Två patéer på kalvfärs och kalvlever
1,5 dl crème fraiche
2 ägg
2 stora schalottenlökar, finhackade
0,5 dl cognac
2 msk kapris, finhackad
2 tsk salt
svartpeppar efter smak
1 kilo kalvfärs
400 gram kalvlever, putsad och fint tärnad

Sätt ugnen på 150 grader. Rör ihop crème fraiche, ägg, schalottenlök, vitlök, cognac, hackad kapris, salt och svartpeppar. Blanda ned färsen i smeten, och blanda ordentligt. Vänd sedan ned den tärnade kalvlevern.
Smörj två avlånga brödformar, och fördela patésmeten i dessa. Täck dem med aluminiumfolie, och tillaga sedan patéerna i nedre delen av ugnen.

Låt patéerna svalna, och packa sedan in dem i plastfolie. Låt dem ligga och mogna i kylskåp över natten, innan de ska ätas. Servera patén med surdegsbröd, smör, syltlök och cornishonger.

På buffén: Vanilj-kanel-panna cotta med trädgårdsbär i svartvinbärsgelé

Jag hade tur med valet av dag för att fira min födelsedag. Lördagen den tjugoandra maj var härligt varm, som en riktig sommardag. Sommarvärmens effekt på gelatin var emellertid inte något jag tidigare hade erfarenhet av. Nu blev jag varse att panna cotta blir betydligt lösare i konsistensen när den vistas i en miljö som håller en temperatur på 25 grader, eller mer. Jag var dessutom aningen sen med att hälla på gelén. Som tur är kompenserade den utsökta smaken mer än väl för konsistensens ofullkomlighet

Ännu ett recept på panna cotta på SMASKENS, är det verkligen nödvändigt? Dessutom ett koncept som i hög grad liknar det jag lagade förra året?
Jo, jag tycker detta recept är befogat. Smaksättningen är för mig helt ny, och upplägget med ett litet hav av miniatyrportioner gör mig så barnsligt lycklig. Jag vet inte riktigt varför. Det kanske är så att åsynen av fyrtio små panna cotta, och lika många chokladcrème, tillåter min fantasi att vandra iväg. För en stund kan jag låtsas att jag driver cateringfirma; vilket i sig är ett otacksamt slitgöra, om jag inte är felunderrättad. Att laga dessert till sin egen födelsedagsbuffé, det är däremot ett rent nöje.
För första gången prövade jag att inte laga panna cotta på enbart grädde; inspirerad av Anna Billing, som upplyste mig om att det är så den ofta tillagas i Piemonte, där den har sitt ursprung. Det fungerade bra, och kanhända fortsätter jag med detta.

Mini-vanilj-kanel-panna cotta med
trädgårdsbär i svartvinbärsgelé (40 stycken)
7 dl vispgrädde
3 dl gammaldags mjölk
1 dl råsocker
1 vaniljstång
2 kanelstänger
5 gelatinblad, generöst blötlagda

250 gram trädgårdsbär (svarta och röda vinbär, hallon och björnbär)

Tag fram bären ur frysen, och halvtina dem försiktigt i micro.
Dela vaniljstången, och skrapa ur kärnorna. Värm grädde och mjölk i en kastrull tillsammans med vaniljstång och frön, kanelstänger samt socker. Låt sedan blandningen stå och dra cirka tjugo minuter, så att kanelen sätter ordentlig smak. Vispa därefter ned gelatinbladen, så att de helt löser sig i gräddmjölkblandningen.
När den svalnat och bara är ljummen, häller du över den i en kanna och fördelar exempelvis innehållet i fyrtio små fyracentiliters snapsglas. Ställ dem i kylskåpet. Efter ett par timmar fördelar du bären jämnt över de små portionerna. Häll av och spara vätskan som läckt ur dem medan de tinat,; den använder du i gelén.

Svartvinbärsgelé
knappt 0,5 deciliter bärsaft från trädgårdsbären
1 dl svartvinbärssaft av god kvalitet
1,75 dl vatten
2,5 gelatinblad, generöst blötlagda

jag har den stora turen att ha tillgång till min pappas goda, hemkokta saft. Den består av såväl svarta som röda vinbär, men med en klar övervikt av de svarta. Saften smakar mycket av bär, och den är söt, men inte ettersöt så som köpesaften i stort sett alltid är. Blanda samtliga vätskor i en kastrull, och koka upp. Vispa ned gelatinbladen, och låt det hela svalna helt.
Fördela därefter gelén jämnt över bären ovanpå panna cottorna.

Min första ankrillette

Med anledning av min födelsedagsbuffé ville jag passa på att fördjupa mig i rillettetillverkning, och köpte mig därför en fryst anka i matbutiken vid mitt jobb. Det är den enda butik jag regelbundet besöker där jag vet att det finns anka till försäljning. Ankan var stor, fin, fet och tysk och kostade överkomliga 130 kronor kilot.
Jag åt ankrillettes på Rolfs kök Björns Bar i Göteborg februari. Den var mycket god; smaksatt med bland annat apelsin, men personligen vill jag ha min rillette mosigare i konsistensen. Hade jag vetat att det skulle vara så här enkelt att göra ankrillette, hade jag gjort mitt första försök för längesedan.

Jag började med att söka information kring ur andra gått tillväge. Genast slogs jag av att många verkade utgå från confiuterade anklår, när de gjorde ankrillette. Jag ville använda mig av hela ankan, och trodde inte att det borde orsaka minsta bekymmer. Jens Linder stärkte mig i denna uppfattning. Således beslöt jag mig för att följa mina instinkter och helt enkelt bara köra.

Någon sorts ankrillette
1 anka på 2,6 kilo
salt
svartpeppar
2 lagerblad
2 kanelstänger
2 bitar torkat pomeranskal

Först och främst sate jagugnen på 150 grader. Därefter gav jag mig på ankan. Jag styckade den ganska så burdust, faktiskt helt utan finess. Att stycka fågel tillhör inte mina paradgrenar. Jag tog faktiskt inte bort dett dugg, utan lät såväl skinn som fett följa med. Levren frös jag i, för framtida bruk.
Ankbitarna saltade och pepprade jag runtom, och tryckte sedan ned dem i en av våra stora Le Creuset-grytor tillsammans med lagerblad, torkade pomeransskal och kanelstänger. Lite feg kryddning, kanske, men glöm inte bort att detta var mitt första försök.
Ankan fick stå i ugnen i drygt tre timmar. Därefter plockade jag upp bitarna, som vid det laget simmade i en blandning av ankfett och köttsaft. Det doftade otroligt gott.
När bitarna svalnat rensade jag dem från kött. Köttet smulade jag mellan fingrarna. Eftersom jag som sagt gillar en slätare rillette, vispade jag ankköttet med elvisp och tillsatte en hel del av fett- och köttsaftsblandningen. Efter detta var det bara att trycka ned rilletten i en väldiskad glasburk, som sedan täcktes med avsvalnat ankfett. Vips in i kylskåpet

Lätt som en plått, och definitivt inte sista gången jag lagar till ankrillete. Min fine äldste son blev helt såld på den, och även hans syskon tyckte att den smakade mycket bra. Jag fostrar en hord av paté- och rilletteälskare; det känns fint.

Vad vi åt igår

Jag är inte på topp för tillfället. Vissa skulle nog kalla mig en tillkämpad bloggare. Viljan finns, men förmågan räcker inte riktigt till. Därför är jag särskilt glad och tacksam över all den feedback jag på sistone fått av er som läser här. Det gör mig verkligen glad.
Jag vill så mycket, men det är också mycket som jag måste hinna med i andra sammanhang. Detta gör mig understundom såpass besviken att lusten att skriva inte riktigt infinner sig, trots att ämnen finns. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma till rätta med detta. Kanske måste jag bara acceptera att det är så här det är; livet ser ut så här, åtminstone periodvis.

I går, på min födelsedag, hade jag i ärlighetens namn väldigt gärna satt mig till dukat bord och njutit av mat som tillagats av ngon annan än jag själv. Nu saknades det förutsättningar för att detta skulle kunna genomföras. Inte för att den viljan eller förmågan saknas hos min man; det var bara praktiskt omöjligt att genomföra. Det föll således på min lott att skrapa ihop tillräckligt med inspiration för att måltiden skulle bli så pass festlig som jag tycker att en födelsedag förtjänar.
Jag var i det närmaste tom på inspiration, när jag klev in i butiken. Nästintill lakoniskt, började jag klämma på och plocka på migh primörer. Grön sparris (fin ungersk), förskpotatis (förvånadsvärt god israelisk) och jordgubbar (belgiska, något träiga, för att pimpa tårtresterna med). Köttet var emellertid svensk; entrecôte av mälardalskalv. Sandströms i Älvsjö gjorde mig ännu en gång på gott humör. Det är härligt att handla riktigt bra kött. Farligt också; fast på ett bra sätt. Mina krav höjs hela tiden på vilken typ av kött jag vill köpa. Upplevelsen blir trevligare; både av att välja och köpa köttet, att tillaga det, och att slutligen njuta av det.

Till dessa entrecôter rörde jag ihop ett smaksatt smöt. Chalottenlök, gräslök och flingsalt var allt som behövdes för ett nytt, och mycket gott tillbehör till grillat kött. Den nykokta potatisen slungade jag med några nävar ruccola och en rejäl klick av det smaksatta smöret. Även detta blev ett värdigt tillbehör till de fantastiskt fina köttskivorna.

Chalottenlök- och gräslökssmör
2 sm chalottenlökar, mycket finhackade
0,5 kruka gräslök, mycket finhackad
100 gram rumsvarmt smör
flingsalt

Blanda samman ingredienserna. Klicka ut på ett ark plastfolie, svep folien runt smöret, och rulla försiktigt smöret så att det formar en någorlunda jämn korv under i sitt foliehölje. Kyl smöret så att det blir fast; det går bra att snabbkyla i frysen. Skär i skivor och servera til grillat kött.

Födelsedagsbarn i dagarna två

I dag fyller jag år; trettiosex, närmare bestämt. Nog så trevligt, i synnerhet som jag av min man förärades en köttkvarnstillsats till vår Kitchen Aid Professional här på morgonkvisten. Nu ska det malas kött!

I går var det emellertid vår yngste sons födelsedag. Hans önskemål av tårta inför fyraårsdagen var till en början lite motsägelsefulla. Han ville ha en likadan tårta som lillasyster fick på sin tvåårsdag - men, med jordgubbar. Nu är ju problem till för att lösas, och just detta var i ärlighetens namn inte något större problem.
En tung, mäktig chokladkaka, täckt av en vit chokladtryffel och toppad med tärnade, färska jordgubbar. En tårta som passar just den här familjen som hand i handske.

Tårtan är såpass mäktig att den räcker åt många, och det innebär att den halva som blev över får bli min födelsedagstårta i dag. Kanske kompletterar jag mer mer jordgubbar, för de vinner inte på att ligga kvar på tårtan i kylskåpet över natten.

Jag bakade tårtan (eller kakan, vad den nu ska kallas för) i en något mindre springform än jag brukar använda; en hjärtformad sådan, som jag impulsköpte för många år sedan, och som kommer till pass vid jämna mellanrum.

Fyraåringens chokladtårta med vit
chokladfudge och jordgubbar
2 ägg
3 dl råsocker
0,5 tsk salt
2 msk äkta vaniljsocker
100 gram smält smör
100 gram 70% choklad
4 msk cacao
90 gram vetemjöl (cirka 1,5 dl)

Sätt ugnen på 175 grader. Smöra en springform. Vispa ägg, råsocker, salt och vaniljsocker riktigt pösigt. Smält smöret och bryt ned chokladen i det smälta smöret. Vispa så att den blandar sig med smöret, och rör ned i äggvispet. Sikta över vetemjöl och cacao, och vänd ned i smeten. Häl i formen, och grädda i cirka 35 minuter i nedre delen av ugnen.
Låt svalna, och förvara sedan kakan i kylskåp över natten. den är absolut godast att äta kall, dagen efter - tycker jag, i varje fall.

Vit chokladtryffel
200 gram vit choklad
1 dl crème fraische

Jag har upptäckt att det är ännu godare med crème fraische än grädde i vit chokladtryffel. Bryt chokladen i bitar, och lägg dem i en kastrull tillsammans med crème fraische. Smält på låg värme under omrörning. Låt svalna och stelna. Förvara i kylskåp, men tag ut en stund innan den ska bredas över kakan, så att den inte är får hård.

Tärna en halv liter jordgubbar, och toppa kakan med dessa.

Om äldste sonen själv får välja

Dagens inlägg är mättat av choklad. Kanske inte det juligaste eller mest advents-doftande receptet, men kanske något för mellandagarna?
Dagen har präglats av förberedelser, och diverse bestyr. Vi har nämligen haft sjuårskalas i eftermiddag. Födelsedagsbarnet i fråga fyller egentligen inte förrän på juldagen, men det blir för länge att vänta till efter att skolan börjar igen i januari. Vår äldste son älskar choklad, men han hade ganska modesta krav på vad jag ska prestera till kalaset.
Receptet är en återbloggning, upphottat med ett täcke av krämig mjölkchokladtryffel, samt ett regn av non stop. Vad kunde passa bättre än att baka denna trotjänare? Denna fantastiska kaka, som nästan är min signatur i bemärkelsen att den följt mig sedan jag först började baka på egen hand. Denna kaka, min mammas chokladkaka, blir en riktigt lyxig tårta när den möter min standardtryffel. Det vackra mönstret av non stop har sonen själv kreerat.

Mycket lön för lite möda, de orden sammanfattar kalasets tårta. Den som så önskar serverar kakan med en liten citrussallad på filéade apelsiner, både blonda och blodiga, som för en vuxnare smak med fördel spetsas med en skvätt citruslikör.

Sjuåringens chokladtårta
2 ägg
3 dl råsocker
2 msk äkta vaniljsocker
0,5 tsk salt
100 gr smält smör
4 msk cacao
90 gram vetemjöl (cirka 1,5 dl)

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och mjöla eller bröa en springform. Vispa ägg, socker, vaniljpulver och salt riktigt pösigt. Rör ut cacaon i det smälta smöret, och blanda ned i äggvispet. Sikta över vetemjölet, och blanda ned även det. Häll smeten i formen, och grädda i uppemot 35 minuter. Provstick kakan; den ska inte vara kladdig, men ändå fuktig.

Jag bakade kakan i morse, så den fick i varje fall vila ett par timmar, innan den skulle ätas. Som bäst är den egentligen dagen efter att den bakats. På kakan bredde jag denna enklaste av enkla chokladtryfflar:

1 dl grädde
200 Odense ljus choklad 37% (duger gott)

Värm grädden i en kastrull. Drag den från plattan, och blanda ned chokladen, bruten i mindre bitar. Låt tryffeln svalna, och sedan stelna i kylskåp i ett par timmar, innan den ska bres på kakan.
Garnera exempelvis med non stop, eller vad som faller dig in.

Dagens tillbakablick: I dag för ett år sedan, den nittonde december 2008, skrev jag om min mans marmelad på torkade fikon och portvin. En riktigt julklassiker, som vi givetvis kommer att göra även i år.

En överdådig jordgubbsmarängtårta med lemon-limecurd

Det här blev en närapå burlesk tårta. Hög som ett hus, och sprängfylld av jordgubbar. Sådana här hembakade marängbottnar à la Pavlova är så gudomligt goda - men vansinnigt söta. Därför bryter det av så fint med en syrlig lemon-limecurd.
Vår fina flicka blev förtjust, då smakerna citron och jordgubbe är hennes abslouta favoriter. Vi andra var inte mindre nöjda.
Ska det vara tårta, så ska man ta i ordentligt. Jag brukar ofta göra marängtårta med lemoncurd och jordgubbar till midsommar, men i år tillbringade vi midsommarafton på Korsika. Då blev i stället denna födelsedag blev ett ypperligt tillfälle.

Jag ville göra en curd med smak av både citron och lime. I vanliga fall har jag aldrig i potatismjöl, men eftersom den ska fungera som tårtfyllning, och även kunna blandas med vispad grädde utan att rinna, beslöt jag mig idag för att göra curden riktigt fast.
Om du vill ha vanlig curd till något annat, som exempelvis scones. rekommenderar jag definitivt att du avstår från potatismjölet.
Jag kan inte svära på att detta är mitt vanliga recept, för jag kunde inte hitta det i förrgår kväll när jag skulle dra igång tårtförberedelserna. Därför fick jag improvisera fritt. Det är såpass omständigt att ansluta till internet, att det inte kändes som ett rimligt alternativ att googla. Det gick som tur var mycket bra, trots min avsaknad av recept.

Lemon-limecurd
2 citroner, saft och skal
2 lime, saft och skal
1,5 dl råsocker
100 gram smör
1 msk potatismjöl
3 ägg, uppvispade

Skala citronerna och limefrukterna med en potatisskalare. Det är så mycket lättare än att riva skalen, och eftersom de ändå ska silas bort, spelar det ingen roll att bitarna är stora.
Pressa ur saften, men spara cirka 0,5 dl. Häll skal, saft, socker och smör i en kastrull, och koka upp. Sila sedan bort skalen. Blanda ned de uppvispade äggen, och ge krämen ett uppkok. Rör ut potatismjölet i den resterande citrussaften, och vispa ned i curden. Ge krämen ännu ett uppkok. Häll den sedan i en skål eller burk och låt svalna. Förvara i kylskåp.

Marängbottnar
6 äggvitor
2 krm 12% ättika
4 dl strösockerp>

Sätt ugnen på 100 grader. Vispa äggvitorna styva tillsammans med ättikan. Vispa sedan ned sockret, en deciliter i taget. När äggvispet är så styvt at du kan vända bunken uppochned, är du klar. Rita ut två cirklar på ett bakplåtspapper och smeta ut äggvispet jämnt över dem. Grädda bottnarna i ugnens nedre del i två timmar. Stäng sedan av ugnen, och låt dem stå kvar över natten.

Tårtmontering
5 dl vispgrädde
cirka en liter färska jordgubbar, sköljda och snoppade

Tag undan cirka 1/3 av jordgubbarna till dekoration. SKiva resterande. Vispa grädden. Blanda knappt av den vispade grädden och blanda den med lemon-limecurden. Bred sedan hälften av gräddcurdblandningen över ena bottnen. Täck med hälften av de skivade jordgubbarna. Upprepa proceduren.
bred sedan över resterande vispgrädde, och dekorera med jordgubbarna.
Skär med fördel upp tårtan med en vass tandad brödkniv.

Citronkaka med pinjenötter

Det var en stor dag igår, en riktig högtidsdag, då äldsta dottern fyllde fem år. Även fast det är trevligt att inleda födelsedagar med tårta redan på morgonkvisten, så kan det ibland kännas lite väl magstarkt - till och med för en gottegris så som jag själv. Tidigt igår morse rörde jag i stället ihop en improviserad citronkaka, utifrån vad som råkade finnas i skåpen och lådorna i vårt kök här på landet.
Vid min första inventering blev jag faktiskt ganska modstulen, för det märktes ganska väl att vi packade i all hast när vi lämnade stan. Mycket av det jag tagit för givet skulle finnas till hands, visade sig lysa med sin frånvaro. Just i det här fallet var det bra att jag tvingades tänka till. Det händer alltsom oftast att jag upprepar mig själv. Det är ganska naturligt att ständigt vilja återkomma till de smaker och ingredienser man tilltalas mest av det gäller nog för alla.
Det tål att påpekas att alla improvisationer jag gör verkligen inte blir lyckade, men just i det här fallet resulterade min fantasi i en riktigt saftig och god kaka. De feta, fina nötterna som täckte kakan läckte ut sitt goda fett, och bildade ett nästintill krispigt täcke.
Delikat, tyckte samtliga runt bordet. Min enda korrigering är att jag fortsättningsvis kommer att dricka te här kakan. Det hade garanterat smaka ännu godare än det starka kaffe.

Födelsedagens citronkaka
med pinjenötter
3 ägg
2 dl råsocker
saften från en stor citron
100 gram smält smör
1 dl gräddfil
0,4 tsk salt
180 gram vetemjöl (cirka 3 dl)
1,5 tsk bakpukver
60 gram pinjenötter (cirka 1 dl)

Sätt ugnen på 175 rader. Smörj och brla en form.
Vispa ägg, socker och salt pösigt. Rör sedan ned citronsaften och det smälta smöret. Sikta slutligen över mjölet och bakpulvret, och vänd försiktigt ned det i smeten.
Häll smeten i formen, fördela pnijenötterna över. Grädda längst ned i ugnen i 45 minuter.

Familjens canneloni

Jag uppehåller mig fortfarande vid det som försiggick, eller skall jag snarare säga tillagades, här hemma på juldagen. Födelsedagsbarnet skall ju ha vissa privilegier, och ibland dem ingår givetvis att få bestämma vad som skall ätas till middag.
Vår äldste sons absoluta älsklingsrätt är köttfärsfyllda canneloni - en rätt som jag enligt honom tillagar alldeles för sällan. Det blir väl några gånger om året, och varje gång undrar jag varför jag inte lagar det oftare.
Visst, det är lite pilligt, men inte värre än att det är görbart. Köttfärssåsen kan man ju dessutom förbereda långt innan, ja, till och med ta fram ut frysen, om man så skulle vilja.

Barilla hade ändrat sina tillagningsangivelser sedan jag senast köpte cannelonirör. Nu skriver de uttryckligen på förpackningen, att de rekommenderar att man förkokar rören i fyra minuter. Jag valde att följa rådet, och det hela föll mycket väl ut. Jag tyckte att den färdiga rätten blev bättre än tidigare.
Det behövdes av förklarliga skäl inte lika mycket bechamelsås, eftersom pastan redan sugit i sig kokvatten. Dessutom fick jag en bättre uppfattning om hur många rör som rymdes i formarna. I bland har jag varit lite väl entusiastisk och pressat ned aningen för många. Resultatet blir att de klibbar ihop, och det är helt enkelt inte lika trevligt när man skall äta.
Köttfärssåsen liknar inte vår vanliga, ultimata köttfärssås. Denna skall vara slät och jämn i konsistensen, men inte alls lös, för att det skall vara så lätt som möjligt att fylla rören.

Köttfärssås till canneloni
800 gra nötfärs
1 gul lök, riven
3 vitlöksklyftor, rivna
3 dl rödvin
2 lagewrblad
1 köttbuljongtärning
1 burl Mutti krossade tomater
3 msk Mutti tomatpuré
salt, svartpeppar och råsocker
olivolja till stekning

Fräs lök och vitlök försiktigt i olivolja. Tillsätt färsen, och finfördela den med en stor gaffel medan den bryns. Häll över rödvin, lagerblad, buljongtärning, tomatkonserv och tomatpure. Blanda, och krydda efter smak.
Låt såsen koka upp i stekpannan, och sänk sedan värmen. Nu kan stå och småputtra i minst en timma, bara du rör i den lite då och då.
När du tycker att den är klar, och har kokat ihop ordentligt, drar du den från plattan och låter den svalna någon timma.
Annars behöver du använda asbesthandskar (eller möjligtvis ha extremt härdade kockhänder) för att fylla cannelonirören.

Bechamelsås:
1,6 l gammaldags mjölk
50 gram smör
cirka 10 matskedar vetemjöl (jag missade att väga)
salt, vitpeppar, muskot

Smält smöret i en rymölig kastrull. Vispa ned mjölket och späd sedan försiktigt med mjölken, lite i taget. Vispa entusiastiskt, för att undvika otrevliga klumpar. Låt såsen koka upp, och småkoka försiktigt under omrörning. Om såsen inte får koka ordentligt kan det bli en lite mjölig smak, och det vill man ju inte ha.

Smörj två formar generöst. Jag råkar ha två ugnsfasta formar av Höganäs saligen avsomnade märke Tellus i min ägo, och dessa är mycket "cannelonivänliga" till sin form. De rymde sammanlagt 26 rör, varför jag förkokade samma mängd i saltat vatten. De slungades försiktigt med lite olivolja, för att undvika att de skulle klibba ihop.
Vissa rör måste ha haft små sprickor, vilka märktes tydligare genom att de förkokats. Även dessa rör gick bra att fylla med den goda köttfärssåsen.
Jag grundade formarna med bechamel, lade ned de fyllda pastarören och täckte sedan hela härligheten med den resterande såsen. Därefter strödde jag cirka en halv deciliter finriven parmesan över vardera form, ställde in dem i ugnen på 200 grader och tillagade dem i 20 minuter.

Buon appetito! Det här var en alldeles ypperlig juldagsmiddag, med gott rödvin därtill. Vi, fyra vuxna och fyra barn, tömde formarna med stor entusiasm.
Kalkon, många familjers traditionella juldagsmat -det åt vi på annandagen. Det var mycket gott, men det har jag faktiskt ingen lust alls att blogga om.
Det kan jag göra nästa jul.