Årets bästa grillbok kommer från Bon Appétit

Kokboksfloden är som en aldrig sinande, stritt strömmande älv. Eller som en syndaflod; lite beroende på hus cynisk man känner sig och hur provocerad man låter sig bli av att kända ansikten och slätstrukna recept skåpar ut verklig kompetens och gediget arbete.

Nu är det som det är. Kreti och pleti bland kändisarna frontar kok- och livsstilsböcker, och det är något man bara måste lära sig att leva med. Mitt upp i allt detta är det en ren fröjd att det också ges ut riktigt bra, ja, rent ut sagt strålande bra kokböcker.

Den amerikanska mattidningen Bon Appetít har förgyllt vår vinter och vår, och nu kommer denna grillbok, The Grilling Book - the ultimate guide from Bon Appétit , förgylla vår grillsommar. Sannolikt även en bra bit in på hösten - märk mina ord.

V har hittills prövat två recept ur denna bok med strålande resultat, och vi har mentalt bokmärkt ytterligare ett lockande dussin.

Kort sagt: om du tycker om att grilla (på riktigt) och söker trevlig läsning och receptinspiration, så tveka inte. Klicka hem den redan i kväll. Ynka 274 kronor - det är minst sagt prisvärt. Närmast ett fynd, i mitt tycke.

Min man säger att det bästa med boken är att den är utformad som en lärobok i grillning. I sig oerhört sympatiskt, inte sant?

Smaskens bästa jordgubbstips

När man som jag råkar vara gift med en man som praktiskt taget vuxit upp i ett jordgubbsland, och som redan i späd ålder förätit sig på dessa röda bär, är vi inte en familj som direkt frossar i jordgubbar, när de är i säsong. Det händer nog oftare att jag lagar glass på de läckra bären, än att vi äter dem au naturel. (Recept på mina jordgussglassar hittar du för övrigt här och här.)

Dock vill jag sända en varning till alla de som i likhet med mig har lite mindre barn. Jordgubbar är nämligen mycket starkt vattendrivande. Det är med andra ord klokare att äta dem mitt på dagen, än som efterrätt, strax innan läggdags; åtminstone om de ska ätas i större mängder.

Nu händer det trots allt ändå så här års att vi köper oss några lådor jordgubbar. Jag har givetvis en del knep och metoder kring hur jag behandlar bären i fråga. Dessa delar jag gärna med mig av. Några av er känner kanske igen dessa tips från förra sommaren då jag fortrafarande bloggade på Allt om Mat, men jag kör dem i repris, lika fult. Kanske är det gammal skåpmat, men för vissa av er kanske mina metoder kan vara nyheter, och komma till nytta?

* Snoppa aldrig bären innan du sköljer dem, annars riskerar du att vattnet tränger in i bären och gör dem blöta.

* Är bären inte så vackra som du hade önskat? Klyfta dem i så fall i mindre bitar. Se själv på bilden här nedan. Inte kan väl någon se att dessa jordgubbar hade mist sin ursprungliga fräschör, efter att ha förvarats i kylskåp i två dygn?

* Är bären inte så söta i smaken som du vill ha dem? Dela då bären, och pudra över florsocker, gärna varianten florsocker av rörsocker, om ni delar min fäbless för sådant socker. Hur mycket socker du vill ha är en smaksak. Varför florsocker? Jo, jag tycker helt enkelt det blir godare om det inte krasar av socker i munnen. Tänk också på att inte låta de sockrade bären stå mer än cirka tjugo minuter. Om de står för länge, blir de uppblötta och sladdriga.

* Det är väldigt gott att dela jordgubbarna, och skeda över lite god likör, som de får stå en kort stund och marinera i. Det kan till exempel passa med Grand Marnier (även Triple Sec fungerar), ja, varför inte Crème de cassis eller Licor 43? Servera de marinerade bären med lättvispad, osötad vispgrädde, eller mascarpone.

* Den som inte vill använda sig av alkoholhaltiga drycker, kan smaksätta bären med florsocker och saften av lime och citron.

* De är också riktigt gott att koka en enkel sockerlag (2 delar socker, 1 del vatten), och smaksätt den med vaniljpulver, eller stött kardemumma. Ringla sedan den avsvalnade lagen över jordgubbarna, och blanda.

Jordgubbar i fruktsallad är minst sagt underskattat. Ofta äter vi dem i ensam majestät, men de vinner verkligen på att kombineras med andra frukter och bär. Den allra läckraste blandningen är nog i mitt tycke fruktsallad på jordgubbar, pakistansk mango och passionsfrukt. Detta blir verkligen något av det lyxigaste man kan avsluta en sommarmåltid med.

Frågan är nog ändå om det inte är dött lopp mellan den föregående fruktsalladen och denna, som vi njöt av i går kväll. Sommarsmaken av jordgubbar, galia- och cantaloupmelon är en sådan där hägring som jag drömmer mig tillbaka till under riktigt tunga senvinterdagar, när sommaren alltid känns som mest avlägsen.

Passa på och njut, det säger jag bara, av de söta aromatiska bären, som egentligen, om man tittar noga på dem, är rent absurt stora och röda.

Fantastiska jordgubbar. Har ni några egna tips, så dela gärna med er av dem!

...och nu är jag i Göteborg

Ja, inte när jag skriver detta, men, när ni läser. Jag tillbringar några dagar i Göteborg tillsammans med våra två äldsta barn, så här på höstlovet. När jag besöker staden jag föddes i, växte upp i och sedan lämnade till förmån för huvudstaden, då njuter jag främst av min mammas hemlagade. Vid detta besök ska jag emellertid göra slag i saken, och ta mig en lunch på Gourmet Korv.

Många gånger har jag spanat in i den lilla lokalen, mest lik ett hål i väggen, när jag stått och väntat på spårvagnar på hållplatsen mitt över gatan. I måndags kväll twittrade en annan exil-göteborgare, Alice Brax (@braxonfood) från årets Restauranggala, och nämnde Gourmet Korv i en tweet. Den påminnelsen tackar jag för. Nu är det hög tid för ett besök. Mina korvälskande barn lär definitivt inte bli ledsna när jag introducerar detta som en av många matrelaterade aktiviteter under höstlovet.

Någon sorts återbloggning, bara för att det är så gott...

Ni vet, när det är mitt i vintern, grillen är fullkomligt översnöad, och man inte orkar gå ut och skotta fram den bara för att grilla ett par burgare? Det kallas lättja; kanske låter det bekant?
Givetvis kan man steka goda burgare i en vanlig gjutjärnsstekpanna, men i söndags kväll gjorde vi något vi inte gjort tidigare. Med risk för att sparka in öppna dörrar, så vill jag bara rekommendera vår metod, i all enkelhet:

Smaksätt din nötfärs med ytterst finhackad bacon, riven gul lök och riven vitlök. Salt och peppar. Forma till generösa burgare, gärna i den sorts hamburgerpressar som saluförs både här och där. Grilla därefter burgarna på ömse sidor i en grillpanna, så att de får snygg yta. Placera dem i en lätt smord ugnsform, och låt dem sedan tillagas färdigt i ugn på 200 grader, i cirka tio minuter; vilket är perfekt, eftersom du ju givetvis bakar dina egna hamburgerbröd på denna temperatur, och plockar ut dem precis innan burgarna ska in. Inte sant?

Och, givetvis serveras burgarna med en variant på Pyttes chiliaioli. Fattas bara annat.

Kräm av ekologisk jordgubbsrabarber

Härom dagen stötte jag på en för mig helt ny produkt i fruktdisken på vår lokala ICA. Jordgubbsrabarber har inte bara en vacker röd färg på skal och kött, utan också ska vara mildare och innehålla mindre syra, samt smaka jordgubbslikt. Dessutom var denna rabarber KRAV-märkt; nästan lite för mycket på en gång? Jag kunde i varje fall inte motstå att pröva den.
Jag ville försöka ta reda på lite mer om denna rabarbersort, men det var inte det lättaste. Detta var det mest matnyttiga jag stötte på när jag sökte efter fakta:
"Vinrabarber (=jordbär- eller jordgubbsrabarber, även namnet smultronrabarber och hallonrabarber förekommer): Gammal sort varav många kloner förekommer i olika länder –därav de många olika namnen. En av de mest välfärgade sorterna och bland de sorter som har bäst smak. Skörden är sen, men hög. Vinrabarber sätter få blommor. Sorten bör dras av flera omgångar, annars finns det risk att stjälkarna blir för tunna pga. ljusbrist."

Ett stort minus dock för förpackningen. Rabarber mår inte bra av att vara nästintill hermetiskt instängd i en plastpåse. Stort pluss i kanten för att det börjar dyka upp rabarber med artnamn. Ingen skulle väl drömma om att kalla äpplen för enbart äpplen i en matbutik?

Jag kokade kräm på rabarbern, en kräm med ett släktskap av kompott; mindre av den traditionella, redda krämen, mer av mjukkokt fruktkött. Medvetet avstod jag från alla tänkbara smaksättningar såsom vanilj, kanel eller ingefära. Jag ville känna efter hur jordgubbsrabarber verkligen smakar.
Var smaken mildare? Ja, faktiskt. Det var inte samma höga syra, inte den vanliga gnissliga känslan i munnen och på tänderna. Nu älskar jag rabarber, och upplever inte syran som annat än ett trevligt karaktärsdrag, men - denna rabarbersort var faktiskt ytterst lämplig just i en kräm.

Eftersom våra barn älskar kräm, var jag självklart en mycket populär mamma i kväll. Det enda de hade att anmärka var att jag borde ha kokt mer. Med tanke på att kilopriset på dessa är avsevärt högre än på vanlig rabarber, så tyckte jag för min del att de borde äta med andakt. Kan man tala om andaktsfull inlevelse i hög hastighet, så är man kanske nära upplevelsen av denna goda kräm.

Kräm på ekologisk jordgubbsrabarber
400 gram ansad, tunt skivad jordgubbsrabarber
3 dl vatten
1,5 dl råsocker
2 tsk potatismjöl, utrört i vatten

gammaldags mjölk och vipgrädde till serveringen

Koka ingredienserna, utom potatismjölet, på medelvärme i uppemot en halvtimma, eller tills rabarbern är helt uppmjukad. red av med potatismjölsblandningen under omrörning, och koka upp till de första bubblorna.
Låt krämen svalna, och servera den med gammaldags mjölk och en skvätt vispgrädde.

S.O.S - på min ära!

Att jag glatt tackar "ja" till de varuprover som väcker min nyfikenhet och som passar min mathållning, det sticker jag inte under stol med. Mycket av det jag blir uppmärksammad på är för mig ganska ointressanta produkter. Långt ifrån allt jag får pröva hamnar på bloggen.

Den här veckan dök det till min stora förtjusning upp två produkter som jag faktiskt varit ganska så nyfiken på. Jag talar om

Falbygdens 1878 Reserva, och om

Klädesholmens Årets Sill 2010 - senap och maltwhisky.

Lägg till detta att jag i fredags på vår lokala ICA till min förvåning stötte på Prèsident la Motte au grains de sel du mer (hopplös hemsida för övrigt). Vi snackar alltså om franskt smör med havssalt, och jag kanske är lite galen som lägger ned ganska stora pengar på denna produkt, men jag är och förblir en smörälskare. Detta smör gjorde mig så lycklig, att jag ville äta det med sked. Upplägget var givet: S.O.S. - smör, ost och sill som förrättsassiett, nationaldagen till ära.

Jag måste säga att jag är mycket nöjd med samtliga dessa produkter; både smöret som jag själv införskaffat, samt osten och sillen som jag fått skickade till mig.
Falbygdens Ost kan känna sig oerhört nöjda med osten 1878 Reserva. den är fantastiskt god; vällagrad, men inte skarp. Frågan är om den inte till och med klår Västerbottensost. 1878 Reserva lyckas med konststycket att inte bedöva smaklökarna. Min man började genast fantisera om att äta den med carpaccio, vilket väl får sägas vara ett nog så gott betyg?

När det kommer till sill, så föredrar jag helt klart klara inläggningar. Såser och guckor är egentligen inte min melodi. Därfår får det ses som ett extremt gott betyg att jag fann Klädesholmen Årets Sill mycket välsmakande. Whiskysmaken är diskret, och håller sig helt klart i bakgrunden. Jag skulle nog klassa smaken mer som en välavvägd, mycket smakrik senapssill.
Kort sagt, en mycket god liten förrätt. Det lär bli fler sådana i sommar, var så säkra.

Inför vår gourmetweekend på Görvälns Slott

Bilden är lånad.

Det kommer att vara ganska tyst här inne fram tills på söndag, av en mycket trevlig anledning - gourmetweekend på Görvälns Slott, med tema sparris och Riesling.
Som jag har längtat efter denna helg...
Givetvis efter själva den kulinariska upplevelsen i sig, men också efter att för första gången på två år vara helt barnfri tillsammans med min man under drygt ett dygn.
Detta är möjligt tack vare världens bästa föräldrar, min mamma och pappa, som kommer upp till Stockholm och glatt åtar sig att passa fyra barn i åldrarna 14 månader, 3 år, 5 år respektive 6,5 år.

Jag har fått menyn via mailen, och kan därför dela med mig av vad vi kommer att vid lördagens middag. Vad vi får att dricka hade även det varit en intressant upplysning, men det hoppas jag få lov att återkomma till.

Hemrökt lax med sparris och örtcreme* vildsparris och sparriscréme

Carpaccio på högrev med sparris, örtcréme** och tryffeldressing

Pocherad hälleflundra med ramslökssmörsås, laxrom och Gotlandssparris

Terrine på apelsin och grapefrukt med sparrisglass, havtornsskum*** och pistagecrisp

Kaffegodis utan sparris

I kväll ska vi frossa i färsk, fänkålskryddad salsiccia tillagad med en gräddig tomatsås, samt - för första gången på över en månad - hemlagad glass.

Inför mors dag nu på söndag hallucinerar jag om cheesecake smaksatt med rabarbercoulis. Undrar hur det skulle smaka, och hur en sådan skulle komponeras. Vi får se om det blir något av det hela, eller om det bara stannar vid en angenäm fantasi.

*, **, *** Edit 090602: Så här var den slutgiltiga menyn.

Rester i ett större perspektiv - och vad man kan göra med dem

I morse kunde man i DN läsa om familjen Billings ICA-butik i Lund, där man tillagar god mat av butikens egna rester. Ja, resterna är ju i det här fallet råvaror som annars skulle ha passerat bäst före datumet, eller grönsaker som det inte är något annat fel på än att man kanske behöver skära bort en liten bit. Otroligt föredömligt i vilket fall!
Nu skrev Anna Billing faktiskt om detta på Matgästen- bloggen på Taffel för ganska längesedan, närmare bestämt i augusti förra året. Läs även detta fantastiskt trevliga inlägg som visar en ambitionsnivå hos en handlare som känns nästintill utopisk i min lilla värld, utlämnad som jag är på nåd och onåd åt min lokala ICA-handlares godtycke.

Sådana här initiativ blir jag bara lycklig av att läsa om! Skall det vara så svårt att tänka ett varv till? Ja, tydligen. Ett talande exempel är att "min" ICA Kvantum-butik anser sig för fin för att sälja varor med kort datum till ett lägre pris. Inte ens varor med bäst föredatum samma dag säljs till reducerat pris. När jag bad att få förklarat för mig varför, fick jag följande svar: Så gör inte vi. Uttömmande och logiskt, eller hur?

Rester

Jag fick en kommentar för några dagar sedan av Eva, som undrade hur jag ser på företeelsen rester. Rester är otroligt intressant. Hur man än beter sig så finns de alltid där, i en eller annan form. Vad som är rester för en person, är inte nödvändigtvis detsamma för någon annan.Matälskaren hade ett inlägg härom veckan som delvis handlade om vad som egentligen är en rest. Låt mig ge min syn på saken, och samtidigt beskriva vårt eget dilemma.
De flesta av oss vet att det slängs förfärande mängder mat i Sverige varje år. Mat som inte alltid blivit otjänlig som människoföda, utan som bara inte går åt. Storhandling har på senare år framhållits som ett mindre bra sätt att konsumera, just för att risken då finns att man köper på sig för mycket av vissa varor, som man sedan inte gör av med, utan i stället måste kasta.
Marit Paulsen påstod till och med i söndagens DN Ekonomi att det är viktigare att försöka undvika att slänga mat, än att handla ekologiskt och närodlat. Någon sådan analys har jag inte själv gjort, men jag har ett grundmurat obehag i mig när det kommer till mat som går till spillo.

Vad slänger vi själva, hemma hos oss? Så lite som möjligt. Ledsna rotfrukter, ibland. Skal och rens. Eventuellt skrap från barnens tallrikar. Enstaka utgångna, bortglömda produkter. Någon enstaka, sällsynt rest, som legat alltför länge i skymundan bakom ett bpaket yoghurt.

Jag måste medge att jag annars inte är så förtjust i att ta hand om rester, trots att jag vet precis hur man gör - det är inte okunskap det faller på. Som tur är för mig brukar eventuella rester ta hand om sig själva numera. Till att börja med har vi en egen liten hushållsgris, i form av vår lilla yngsta dotter, som snart fyller ett år. De flesta matrester förvandlas helt sonika till barnmatslunch. Utöver det är vi mycket förtjusta i att ha små skålar med kvarts- eller åttondelsstora matportioner i kylskåpet. Sådana där små kluttar, som inte räcker till en matlåda. Vi kan kalla dem för livräddare, eller kanske smörgåssubstitut. Om man kommer hem och är akuthungrig, klarar man sig på några skedar kall eller hastigt uppmicrad middagsmat fram till dess att middagen är tillagad. Bättre det än att börja småäta något annat för att höja blodsockret.

Vet ni vad som är absolut jobbigast för oss, vad gäller mat som blir över? Det är att vi inte kan ha kompost här i stan. Vår radhustomt är så pytteliten att det rent praktiskt är omöjligt. På landet har vi kompost, och det är alltid lika irriterande när vi kommer hem till stan och man tvingas slänga organiskt avfall i soporna.
Å andra sidan är det faktiskt inte mycket vi kan göra åt just den saken. Annat än att medvetet sträva efter att slänga så lite det bara går.

Ett råd, så här i kristider

På Svenska Dagbladet kan man i dag läsa att Folkhälsoinstitutet räknat ut att det går att spara 9000 kronor om året bara på att handla nyttigare varor. Enligt institutet i fråga lägger svensken 30-45 % av matkontot på alkohol, chips, godis och kakor.
Nu är jag själv långtifrån någon renlevnadsmänniska. Vi lägger en hel del pengar på goda viner, och på vissa prioriterade matvaror. Men jag kan inte undgå att lägga märke till skillnaden mellan min kundvagn och vissa andra, när jag är och handlar. Hur mycket chips och läsk kan man egentligen sätta i sig? Är det normalt att köpa flera liter läsk, och halvkilospåsar med chips hem till fredagsmyset? Och hur mycket kakor kan man egentligen äta? Hemma hos oss har vi ofta svårt att få saker att ta slut - tur att vi har en rymlig frys, så vi kan spara det vi bakar.

Folkhälsoinstitutets tips på vad man kan göra med de pengar man sparar in genom att äta hälsosammare är att handla mer ekologiska livsmedel. Lägg in närodlat i det tipset också, så blir det ännu bättre.
Det är lätt att hålla med om detta:

Att minska köttkonsumtionen och i stället äta baljväxter och säsongsanpassade frukt- och grönsaker är också nyttigt för både miljön, hälsan och plånboken.

Jag medger dock att jag har oerhört svårt att avstå från just kött. Säsongsanpassade frukter och grönsaker handlar ju däremot ofta om smak och kvalitet.

Mina vänner är dina vänner

Duktiga, roliga och snygga Pytte har en helt suverän blogg som har minst sagt oförtjänt få läsare. Visserligen finns det hundratals matbloggar, och nya ploppar upp som svampar, men Pyttes sticker ut ur mängden.
Varför inte fler hittat till henne är obegripligt. Hon skriver underhållande, publicerar oerhört läckra och lockande recept och tar foton som gör mig grön av avund.

Själv hittade jag till Pytte av en slump för några månader sedan. Jag satt och tittade igenom hela listan av matbloggar inne på Bloggtoppen - och vips, så var jag fast!

Jo, jag betraktar Pytte som en bloggvän , även fast vi bara träffats vid ett enda - mycket trevligt - tillfälle. Nu tycker jag att du genast skall ta och hälsa på, och göra det till en vana!

Chef Paul Prudhomme smaksätter majo

Jag tackar min arbetskamrat E som tipsade mig om alla Chef Paul Prudhomme-klipp. Här visar han oss hur han smaksätter majo.

Om ni inte känner til Chef Paul, så hittar ni hans hemsida här.

"Good Cooking, Good loving, Love you guys".

Jag gillar dig, Chef Paul!

Något att längta till - gourmetweekend på Görvälns Slott

Det är visserligen två och en halv månad kvar, men så fort som tiden går är vi snart där. Nu börjar jag längta efter våren, efter primörer och en annan, lättare typ av mat.
Låt oss hoppas att sista helgen i maj blir en sådan där perfekt försommarhelg som bara finns i fantasin, eller på bild i inrednings- och livsstilstidningar.
När nu jag och mannen skall vara barnfria för första gången på två år (ja, det sker inte oftare än så) så är det inte någon romantiskt weekendresa som hägrar. Nej, det blir i stället en gourmetweekend på Görväls Slott.

Egentligen är vi inte typerna som drar iväg till en herrgård eller ett slott. Vi föredrar stad framför land, när vi får tid för oss själva.
Det var faktiskt temat som slutligen fick mig, eller snarare oss, på fall.

Sparris och Rieslingviner.

Det talar för sig själv - eller hur?

Bilden är lånad.

Bästa tipset för nyårsdagen

Vare sig man dricker alkohol eller inte, så kan dagen efter kvällen före kännas tung. Att vara uppe sent leder i stort sett aldrig till att dagen som följer blir full av aktivitet och inspiration.
Förra året var vi så oerhört snälla mot oss själva att vi förberedde middagsmat för nyårsdagen. För att undvika att i ren desperation ta till nödmat såsom hämtpizza, lagade vi en stor gryta chili con carne.
Ni kan tro att vi var tacksamma mot oss själva för detta, då det bara var att värma chilin samt duka fram tillbehören när hungern slog till.

I år följer vi denna tradition, och har en stor karott av den ultimata köttfärssåsen som står och väntar på oss i kylskåpet.

I vilket fall är det en god rekommendation att se till att ha ett välfyllt kylskåp. Just på nyårsdagen brukar många matbutiker vara antingen stängda, eller påtagligt utplockade.