Jag bryter tystnaden efter London (bilder och tips)

Nu har det varit en smula tyst här, och det beror på att jag lidit av sviterna efter att våldsamt ha kastats tillbaka in i verkligheten efter några dagar i ett parallellt universum. Ett universum där vardag inte finns, där vuxna får prata till punkt utan att bli avbrutna och där man med självklarhet promenerar så långt man vill och tittar i de butiker man själv väljer utan att någon beklagar sig eller frågar när vi ska gå därifrån.

Jag var nämligen i London 10-12/10; en efterlängtad resa som dessutom var min 40-årspresent från min man. Vi bodde på fantastiska St Pacras Renaissance Hotel, vilket jag helt klart kan rekommendera. Otroligt cool miljö, och en hotellbar som heter duga.

Vi hade inte några konkreta planer för resan, förutom att vi långt i förväg bokat restauranger där vi ville äta. Jag valde av olika skäl att inte fota när vi åt middagar, men jag tipsar gärna om restaurangerna vi besökte.

I ett annat liv skulle jag göra sådana här resor betydligt oftare. Nu var det två år sedan vi senast reste iväg på liknande sätt, och jag kan säga att resan minst sagt var efterlängtad.

Fredagens lunch var ett besök i repris på Koya, en restaurang i Soho som bland annat serverar otroligt goda udonnudlar. Man ska förtsöka undvika att upprepa sig, men somliga ställen förtjänar fler besök än ett, och detta är ett sådant.

Bilden är lånad från Time Out.

På fredagskvällen åt vi middag på Ember Yard, också i Soho, som av Time Out valdes till Londons andra bästa restaurang tidigare i höstas.

Maten var föga förvånande oerhört god, och vi gillade verkligen menyn med matiga, vällagade och riktigt eleganta tapasrätter samt små kötträtter med suveräna tillbehör. Vi åt bland mycket annat precis sådana Roasted and Chargrilled Ibérico Pork Ribs with Quince Glaze and Celeriac Purés som ni ser på den lånade bilden, och de var rent överjordiskt saftiga.

På lördagskvällen hade vi bokat bord på Social Eating House. En helt annan upplevelse än kvällen innan - högre nivå på servicen, fantastisk miljö, och mat som verkligen imponerade.

Jag började med en Smoked Black Angus tartare, radishes, wood sorrel, horseradish, egg jam till förrätt, och till varmrätt åt jag Charred côte de porc, creamed girolles, grilled courgette, parmesan, ale, vilket visade sig vara en tjock, makalöst vacker fläskkotlett - den saftigaste jag någonsin ätit. Väl värt vartenda pund, det kan jag intyga.

Det är få värdsliga saker som gör mig lyckligare än riktigt lyckade restaurangbesök. Det är inte ofta jag och mib man har förmånen att äta ute, och att få uppleva två sådana här måltider under en och samma resa ger minnen som vi lever på länge.

På söndagen åt vi en ljuvlig frukost på The Wolseley. Även om inte maten varit alldeles strålande, så hade stället varit värt ett besök enbart för den fantastiska miljön.

När någon frågade vad vi gjorde i London, svarade jag:
"Vi promenerade, pratade och åt.
En resa blir inte mycket bättre än så.

Matlagningskurs i Bangkok, del 2: Issaya Cooking Studio

Det är sannerligen på tiden att jag skriver om den andra matlagningskurs jag och vår äldste son fick delta i under vår Thailandsresa. Den första skrev jag om i detta inlägg. Att vi över huvud taget kom iväg, det kan jag tacka min vän K och Thai Airways för.

Vår första kurs startade på en matmarknad i Bangkoks enklare kvarter och gick av stapeln i en välutrustad men mycket enkel miljö. Denna vår andra matlagningsupplevelse var raka motsatsen.

Längst ned i det exklusiva köpcentrat Central Embassy i centrala Bangkok, längst in i en food court som får NK mat att kännas som en lågprisbutik, ligger Issya Cooking Studio, som drivs och ägs av chef Pongtawat "Ian" Chalermkittichay "Kittichay", som är Thailands mest kände kock. Han kommer från enkla förhållanden och har genom hårt arbete skapat sig ett veritabelt imperium. Han har startat ett stort antal restauranger, i såväl Thailad som i New York, men överlåter med nöje driften till andra, då han själv fortfarande brinner för att få vara i köket.
Chef Ian gör sedan 2001 matlagningsprogram i TV, och har givit ut ett flertal kokböcker. Att få träffa en så erkänt skicklig och framgångsrik kock är givetvis en ära, men man vet aldrig riktigt vad man kan vänta sig.

Chef Ian var oerhört trevlig, ödmjuk och mycket pedagogisk. Under hans och hans medarbetares överinseende tillagade jag och min son och de andra deltagarna tre thailändska rätter:

Ångbakad pumpa med ägg- och kokoskräm

Fish cakes med en sötstark dipsås

Ho mok talay - som en thailändsk fiskpudding med röd curry, tillagad i små skålar av bananblad

De fishcakes vi lagade i Issaya Cooking Studio var helt enkelt fantastiska; tveklöst de godaste fish cakes jag åt under vår thailandsresa. Jag har ännu inte kommit mig för att försöka återskapa dem, men jag delar mer än gärna med mig av receptet på både dem och den goda dipsås vi avnjöt dem tillsammans med.

Chef Ians fisk cakes
Vi använde oss av en fiskfärs som nästan kändes som makrill. Jag är helt övertygad om att detta blir mycket gott även med en magrare färs.

300 gram fiskfärs
1 ägg
3 msk röd currypasta (beroende på pastan styrka och dina preferenser)
0,5 cup kinesiska långbönor, tunt strimlade
6 färska limeblad, mycket tunt strimlade neutral olja till fritering

1. Lägg fiskfärs, ägg och currypasta i en skål.
2. Blanda väl, tills fiskfärsen börjar kännas en smula kletig.
3. Vänd ned de strimlade limebladen och bönorna.
4. Hetta upp olja i en kastrull.
5. Fukta händerna med vatten och forma små fish cakes.
6. Fritera dem tills de fått gyllenbrun färg och ser ut som att de sväller.
7. Servera genast med dipsåsen.

Dipsås
Detta är en direktöversättning av de ingredienser vi använde. Improvisera er fram utifrån de ingredienser råkar man har hemma, om man nu inte har just de vi använde. Det tänker jag själv göra. 135 gram socker
90 gram risvinäger
1 gram inlagd vitlök
15 gram vaten
10 gram chili
20 gram vätska från inlagd vitlök

strimlad kurka, skalad och urkärnad
tunnt strimlad rödlök
hackade jordnöter

1. Värm vinäger i en kastrull.
2. Tillsätt socker, vatten och vätska från inlahd vitlök.
3. Låt koka på medelvärme i 3-4 minuter.
4. Tillsätt chili och vitlök, och låt sjuda i en minut.
5. Häll upp i en skål, och låt svalna. 6. Blanda ned gurkla och rödlök, strö över hackade jordnötter och servera.

Matlagningskurs i Bangkok, del 1: "Cooking with Poo"

En lördagmorgon för ett par veckor sedan klev jag och vår äldste son ur en sval, luftkonditionerad minibuss och in i en overkligt myllrande matmarknad i Bangkok. Genom min vän K och hennes arbete med Thai Arways fick jag vår äldste son sonen möjlighet att följa med på matlagningskursen "Cooking with Poo".

Poo, eller Khun Saiyuud Diwong, som hon egentligen heter, driver sedan ett antal år matlagningsskola i en fattig stadsdel i Bangkok. Hennes lustiga smeknamn är en förkortning av "Chompoo", som är namnet på en thailändsk frukt. Mer om Poo och historien bakom hennes fantastiska matlagningsskola kan ni läsa på hennes egen hemsida.
Efter många år av av hårt arbete är hon numera relativt väletablerad, och har framgångsrikt bidragit till att skapa arbetstillfällen och att skapa positiv utveckling i sitt grannskap.

På matmarknaden fanns allt, verkligen allt, som används i thailändsk matlagning. Färska - i vissa fall fortfarande levande, fiskar, fåglar, skaldjur och insekter. Frukt och grönsaker. Kryddor, örter och fermenterade fiskprodukter. Torkade räkor. Ris. Ja, det är svårt att förmedla upplevelsen. En härlig överdos av dofter, smaker och visuella intryck - så kan jag kanske sammanfatta turen op matmarknaden. En av Poos medarbetare guidade oss bland stånden och beskrev de råvaror vi skulle komma i kontakt med under själva matlagningen.

Väl på plats i Poos lokal där hon håller sina matlagningskurser fick vårt sällskap genast sätta igång med praktiskt arbete. Alla ingredienser var förberedda, och denna mise en place gjorde att vi i en rasande fart under Poos och hennes medarbetares överinseende lagade tre fantastiskt goda rätter.

Våra egenhändigt tillagade trerätters måltid bestod av Lemongrass sallad, Pad Thai och Massamma Curry. avslutades med färsk frukt samt min absoluta favoritefterrätt (just nu) - sticky rice med mango. Jag har smakat den förr, men under vår thailandsresa såg jag till att äta den så ofta tillfälle bjöds.

Ni kanske undrar vad som var det mest givande med denna matlagningskurs? Jag måste säga att det var Poos och hennes medarbetares smittande entusiasm. På något knackig engelska och med stor pedagogisk begåvning vägledde hon oss och visade oss med hur enkla medel man kan tillaga snabba och vansinnigt goda thailändska rätter. Poo är i sanning en entreprenör, i ordets bästa och sannaste bemärkelse, som genom hårt arbete, kontakter och lite tur skapat en fantastisk upplevelse som jag verkligen rekommenderar alla Bangkokresenärer som är det allra lilla minsta intresserade av mat och matlagning.

Vår äldste son, som under det senaste dryga året gått en hel de matlagningskurser, tyckte att "Cooking with Poo" var otroligt roligt, och jag rekommenderar varmt kursen även för barn från cirka elva år, om de har matintresse - och en smula handlag.

I morgon bär det av österut

I morgon sätter jag och min familj oss på flyget österut. Vi reser med Thai Airways till Bangkok, där vi ska tillbringa åtta dagar, innan vi far vidare till Purimas för sex dagars vistelse på resort med sol och bad.

Anledningen till att vi reser är att en av våra bästa vänner, P, fyller jämnt, och att han firar sin födelsedag i Bankok. Som om inte resan i sig vore nog, kommer jag tack vare vännen K ( som råkar vara gift med P) ska få delta i två matlagningskurser i Bangkok. Detta ser jag, som ni säkert förstpår, oerhört mycket fram emot.

Det är min förhoppning att jag ska kunna blogga på plats; i annat fall får jag dela med mig av mina upplevelser när vi landat i Sverige igen i början av augusti.

På återseende!

Matbloggarresa till Helsingfors - #muhelsinki13

I helgen var jag i Helsingfors på en matbloggarresa som visade sig ännu trevligare och än mer imtressant än jag nbågonsin kunnat föreställa mig. Jag tycker alltid att det är roligt att träffa andra matbloggare, men det var tacka vare Kicki Norman jag vågade ta riskenn att bege mig på en resa med idel okända; Kicki, som numera utöver att vara chefredaktör på Daisy Beauty driver matbloggen Moster Ullas. Utöver Kicki och Momas Kitchen var de övriga, Den vassaste kniven, Gulfager och Matdelikat för mig okända matbloggre. Jag har inget emot att träffa nya mäniskor, men att sätta sig på en färja med idel främlingar, det kräver ett visst mod, som jag inte riktigt vet om jag besitter.

Med dynamiska, spirituella och roliga Kicki har man inte tråkigt en sekund. De övriga på resan som var nya för mig visad sig vara otrolig trevliga bekantskaper. Tillsammans åt och drack vi, diskuterade matbloggande, bloggetik och marknadsföring samt upplevde några fantastiska timmar i Helsingfors då vi deltog i Food Sightseeing Helsinki guidade av den fantastiskt kompetenta guiden Tanja Karonen.

Under vår rundtur i Helsingfors provsmakade vi såväl ål och (kusligt) nejonöga samt fantastiskt rökt renkött och traditionella friterade köttpiroger i anrika butiker i Gamla Saluhallen.

Jag köpte grymt goda finska ostar och trevliga tillbehör till dessa när vi besökte fantastiskt fina mataffären Anton & Anton.

Att komma in från kylan och avnjuta smaksensationer i chokladhimlen Chjoko var en ren njutning. Pralinerna var lika vackra som de var goda, och jag köpte givetvis med mig lite choklad hem.

Slutligen avnjöt vi en läcker lunch i den sympatiskt industriruffa miljön i restaurang Kellohalli.

Valet var enkelt för mig - en kycklingleverpastej som är den krämigaste jag smakat, med svampchutney som tillbehör, samt perfekt pocherat ägg med rökt lax och hollandaise. Ett glas riesling till det, och jag spann som en katt.

För mig var det en upplevelse i sig att åka Finlandsfärja, då jag aldrig tidigare upplevt att övernatta på en båt. Vi hade av Talling Silja blivit placerade i bekväma och rymliga hytter.

Vi fick äta Tallink Siljas signaturmeny, och den var kanske inte riktigt vad vi väntat oss. Den började bra, med en fantastisk förrätt, och vinerna var mycket bra. Det är för övrigt vinerna som styr menyn, vilket alltid är spännande. Jag måst ändå skriva som det är, och tillstå att jag var glad att jag inte själv betalade för denna måltid. Den höll inte riktigt måttet.

Vad som däremot höll måttet, det var lördagskvällens besök på restaurang Happy Lobster på Tallink Silja. Det fåniga namnet till trots är detta en riktigt bra skaldjursrestaurang, där vi smorde kråset med hummer, ostron, skaldjursplatå och blini med löjrom.

Vi upplevde också nattlivet på båten två kvällar i rad. Exotiskt, minst sagt, och vissa av oss kände oss som morsor på stan när vi gjorde en avstickare in på discot. Förbaskat kul hade vi, lika fullt.

Upprymd, och med tunga påsar i händerna, klev jag av färjan med ett stort leende på läpparna. Matbloggare är ett sällsynt trevligt släkte, den saken är säker. Tack än en gång, Kicki och alla andra, för en fantastiskt trevlig resa.

Smaskens äter ute - köttigt värre i Köpenhamn

Jag har inte skrivit något alls om vår helg i Köpenhamn. Nu känner jag att det är dags att dela med mig av några tips innan det gått allt för lång tid sedan besöken. Minnet är dessvärre inte alltid så gott som jag skulle önska; det gäller att skriva medan förnimmelsen av smakerna fortfarande finns tillgängliga.

Jag och min man hade inte så högt ställda ambitioner som vi brukar när vi reser. Vi ville egentligen bara ta det lugnt; promenera, sova middag och äta god mat. Det låter kanske hopplöst trist, men tro mig, det är precis vad man kan behöva, när tillfälle bjuds att få uppleva lyxen att få tillbringa en helg på tu man hand.

Vår första kväll i Köpenhamn hade vi bokat bord på MASH, efter rekommendation från en vän till min man. MASH visade sig vara precis det vi hoppats på - en köttrestaurang i toppklass, med hög nivå på såväl service som på mat och dryck.

Utöver prima kött har MASH en fantastiskt kreativ drinklista, såväl som en vinlista som nästan matchar Systembolagets i omfång och bredd; imponerande inte minst då det fanns fantastiska viner i alla prisklasser. MASH rekommenderas helhjärtat.

Edit: Igår avgjordes Sommelier-SM i Stockholm. När dagens tävlingar var över stod 28-årige Robert Andersson, som arbetar på MASH i Köpenhamn, som segrare. Läs mer på Fopdnet. Inte så konstigt att jag var så förtjust i drinken jag avnjöt?

På lördagskvällen hade vi bokat bord på Oysters & Grill, en restaurang jag hittade när jag på rekommendation av en bloggvän botaniserade bland de restauranger som hör till restauranggruppen Cofoco. Vi hade i princip kunnat besöka vilken som helst av restaurangerna; alla verkade nog så tilltalande.

Det som fick mig att bli sugen på Oysters & Grill var det enkla upplägget. Bra skaldjur, några få varmrätter, i en enkel, närapå spartansk miljö. Jag läste några grogrecensioner, och gillade det jag tog del av.

Vi blev heller inte besvikna på det vi fick oss till livs. Makalöst fina skaldjur, bland dem de möraste blåmusslor jag ätit. Vongole, små fina bläckfiskar, kammusslor, räftor och friterade soft shell crabs med en liten chiliaioli. Alltsammans serverades med citronklyftor och cruditéer.

Till varmrätt tog vi var sin hängmörad tournedos som i all enkelhet serverades med ett enkelt örsömr, fina små pommes med husets timjansalt och blandad grönsallat med en bra senapsvinaigrette. En dubbel espresso och en vansinnigt prisvärd cognac avslutade denna grymma måltid. Notan slutade för övrigt på ungefär hälften av notan på MASH, men så är detta också två helt olika typer av restauranger; var och en lika bra, på sitt vis.

Har ni vägarna förbi, och gillar denna typ av inrättningar, så rekommenderar jag Oysters & Grill å det varmaste. Mer avspänt och ändå välsmakande än så här går det knappast att få det.

En weekend i Köpenhamn

Vi hade tänkt London, ännu en gång, men av olika skäl blev det i stället Köpenhamn. Jag ser löjligt mycket fram emot at tillbringa en weekend i den danska huvudstaden. Vi har inte varit där tillsammans på tio år, och under många år undvek vi Köpenhamn som resmål på grund av att min man veckopendlat dit i långa perioder, och rent ut sagt var trött på stället.

Nu är situationen en annan. Jag ser verkligen fram emot att bland annat besöka den av Anders Öhman omskrivna saluhallen Torvehallerne, och tanken på att få äta smørrebrød hos Adam Aamann gör mig genuint lycklig till mods.

Bortsett från detta har jag i stort sett usel koll på Köpenhamn. Så - ge mig era bästa tips. Har ni någon favoritställe, eller har ni kanske något ställe vi absolut inte ska besöka, och i så fall - varför?

Jag ser fram emot era tips.

En bildlös rapport från London

Jag begick vad som för en matbloggare måste vara en stor synd - jag reste till London utan kamera. Inte av misstag, nej, avsiktligen. Sådan är jag. Må så vara att jag fotar en hel del mat, men jag kan bli lite avskräckt av allt för mycket fotograferande. Låt mig säga som så, att vi var omgivna av tillräckligt många andra turister som fotade allt och alla i tid och otid för att jag nästan skulle utveckla allergier. Hur många pittoreska fönster med blomlådor kan man egentligen fotografera? Jag var närmast glad att slippa, och bara få fokusera på det viktiga. Det viktiga var, i sjunkande ordning - min man, våra måltider och våra utfärder.

Jag vill verkligen passa på att än en gång tacka alla ni som delade med er av era London-tips. Vi hade inte en chans att hinna med allt, men kanske får jag en möjlighet vid något framtida London-besök? Jag kan säga som så, att inte en enda måltid vi åt gjorde oss besvikna.

Vi gick ut hårt redan å fredagen. Jag hade beställt bord på HIX, efter att ha läst hos Lisa Förare Winbladh och fått en bestämd känsla av att det vore något som skulle falla mig och min man i smaken. Vi blev mer än nöjda. Maten var fantastisk, och servicen liknade få saker jag upplevt. Nu är jag visserligen inte en van uteätare, men personal som lyckas förena lyhördhet, avspänd uppmärksamhet och vänlighet skapar de bästa förutsättningarna för nöjda, avslappnade kunder.
Vi började med att sätta i oss ett berg av perfekt tillredd grön sparris med en härligt syrlig hollandaise. Det gick bara inte att behärska sig. 200 gram eller 400 gram till två personer? Vilken onödig fråga.
Till varmrätt åt min man en biff med ugnsbakad benmärg. Själv fortsatte jag mitt lilla projekt lever-KBT. Jag har i vuxen ålder insett att jag faktiskt kan uppskatta lever. Just i det här fallet handlar det om den godaste lever jag ätit, och förmodligen kommer att äta på mycket länge. HIX' grillade kalvlever serveras på ett moln av potatismos smaksatt med salladslök; sky, bacon och som tillbehör valde jag en sallad på gemsallat, vattenkrasse och tunnt skivad schalottenlök. Det var så obeskrivligt gott att jag nästan var arg på mig själv för att jag på grund av sparrisen inte orkade äta upp hela portionen.
Jag var, min mättnad till trots, bara tvungen att avsluta med en perfekt kula jordgubbsglass. Ni vet hur jag är när det kommer till glass. Givetvis kände jag mig förpliktigad att kontrollera att glassen höll samma kvalitet som den övriga menyn.

På lördagen åkte vi till Borough Market, och hamnade (återigen tack vare Lisa FW/Matälskaren) på Monmouth Coffee. Kön ringlade sig redan långt utanför lokalen när vi anlände. Vi hade turen att få sittplatser, och högg in på en frukost beroende av en sympatisk och genialt avspänd buffé av surdegsbaguetter, högklassigt smör och ett otal sorter hemkokt sylt. Kaffet - bryggkaffet, märk väl - var minst sagt välsmakande. Lokalen var i sig fantastisk. En lördagsfrukost att rekommendera, som dessutom påminde mig om hur gott det i all enkelhet är med bread, butter and jam - när kvaliteten är så hög som på Monmouth Coffee.

Att strosa runt på Borough Market är en plågsam njutnig. En hel butik med enbart smör, vad sägs om det? Köttdiskarna, utbudet av fågel och vilt, bergen av ostar samt gigantiska grönsaksstilleben därtill var nästan lite mer än jag kunde klara av. Jag blev avundsjuk, och en aning bitter över att utbudet ofta är så begränsat i Sverige. (Mina tankar gick till den gigantiska ostdisken i det lilla snabbköpet i vår semetersmåstad på Korsika, där det fanns ett halvdussin olika raser av färsk kyckling att välja mellan. När får vi något motsvarande i Sverige? Får vi någonsin det?)

Vi drog vidare på nya äventyr, och hamnade på den av Anna Billing rekommenderade restaurangen Raoul's för en sen lunch. Till min obeskrivliga lycka serverades jag där rökt kolja med pocherade ägg, toast och hollandaisesås. Rökt kolja hade jag inte ätit på åratal (för många för att jag ska gå in på dem), och i sällskap av perfekt pocherade ägg och en hollandaise som stod sig gott i jämförelse med den på HIX, blev jag en mycket mätt och lycklig kvinna.

På lördagskvällen skulle vi ut på galej. Via en tidigare sökning över restaurangutbudet i vårt närområde, hamnade vi av en slump på vad vi senare såg att en läsare vid namn Frida som bor i Marylebon rekommenderat, nämlien Le Relais de Venice L'Entrecôte. Denna restaurang liknar inte mycket jag upplevt tidigare. Konceptet är strålande enkelt. Man har en fast meny bestående av grönsallad med valnötter och vinaigrette (en grymt, dijonsenapsstark sådan), som följs av entrecôte med perfekta pommes och husets hemliga sås (vi gissar på att stekpannan vispas ur med konjak, senap, mycket dragon och svartpeppar). Deta är i all enkelhet en måltid så god att den skulle kunna vara en kandidat till en eventuell sista måltid (inte för att det är aktuellt, men ni förstår vad jag menar).

Söndag morgon bjöd på regn, vilket bidrog till en avslappnad känsla. Hur låter upplägget att i sakta mak spatsera iväg till ett litet kafé, inta en god lagad frukost, och sedan återvända till hotellrummet för att sova frukost? Ett upplägg helt i vår smak. När vi vaknade hade regnet upphört, och solen bröt fram.

Söndagslunchen intogs på Carluccios. Antonio Carluccio är en kock vars kokböcker vi slukade för ett tiotal år sedan. Han har en kedja av caféer och restauranger. De pastarätter vi åt var precis så goda som vi hade förväntat oss, med hans kokböcker i åtanke. Vad sägs om ravioli med ricotta och spenat med smält smör och salvia? Något av det godaste jag vet. En kula bitter chokladglass och en dubbel espresso avrundade lunchen på bästa tänkbara vis.

Söndagen var inte enbart vår sista dag i London, utan även min mans födelsedag. Vi åt söndagsniddag i en oväntat lugn miljö på Providores. Återigen sänder jag ett tack till dig Frida i Marylebone, för tipset. På Providores kan de laa god mat. Jag åt en potatissoppa med grön chili till förrätt, ett smältande mört lamm (garanterat långlagat) till varmrätt, och till efterrätt en smulpaj på äpple, rabarber och krusbär med chaiglass. När upplevde jag senast erbjuda en dessert delvis baserad på krusbär? Det minns jag inte ens.
En värdig avslutning på en resa som översteg alla förväntningar.

Chaiglassen ska definitivt återskapas, så även potatismoset med vårlök. Här ska även pocheras ägg och slås hollandaise därtill. Det kommer nog också bli ett antal frukostar på bröd, smör och för ändamålet hemkokt sylt.
Samt, faktiskt, de rostade cashewnötterna med havssalt och svartpeppar jag köpte i påse på Marks & Spencer. Så självklart - svartpeppar och salt på de söta nötterna.

Det är nog helt enkelt så att det är matminnen jag längst bär med mig nu för tiden. När någon frågar vad vi gjorde i helgen, svarar jag med att berätta var, och vad, vi åt.

Någon som känner igen sig?

Ge mig ert London!

Bilden är lånad.

Sista helgen i april reser jag och min man till London över en långhelg. Nota bene: vi reser utan barn. Detta är möjligt tack vare att mina fantastiska föräldrar ställer upp som barnvakt. Det är stort; inte alla mor- eller farföräldrar hade ställt upp på att passa fyra barn i åldrarna mellan 7,5 och 2 år i fyra dagar och tre nätter.

När vi väl är på plats i London vill vi så klart ägna oss åt shoppning i sådana butiker som vi saknar i Sverige, men givetvis också åt att äta och dricka. Som på beställning fullkomligt sprutar just nu både Anna Billing och Lisa Förare Winblad ur sig fina London-tips; den förstnämnda för att hon var där för några veckor sedan, den senare för att hon är där just nu. Jag kan inte vara annat än lycklig över dessa tillskott till min lista över butiker och matställen väl värda ett besök. Trots detta vill jag vända mig till er, mina kära läsare, med uppmaningen:

Ge mig ert London!

En omöjlig önskan, kan hända; staden är ju så stor, och det finns gränser för hur mycket tid jag är villig att lägga på transporter. Vi kommer att bo mycket centralt, mitt på Oxford Street.
Jag skulle vara hemskt tacksam om ni ville dela med er av de fantastiska tips som säkert många av er sitter på.

I nuläget har jag redan följande fina tips på min lista:

Borough Market
Brindisa
Monmouth Coffee Co.
Neal´s Yard Dairy
Côte Restaurants
Needoo's Grill
Tayyabs
Barshu Restaurant
Ottolenghi
Books for Cooks (så klart!)
Raouls
Fifteen
The River Café
La Fromagerie
Hix
Ba Shan
Fakhreldine

.....ja, och så alla fantastiska tips som jag ännu inte fått, men som kommer nu. Eller hur?

Livstecken:Första middagen på Hôtel Napoléon Bonaparte

Utsikten från vårt hotellrum är makalös.

Äntligen fick jag en stund över, och kan sätta mig och slänga in ett blogginlägg. Det finns inte så gott om tid för sådana aktiviteter, när man som jag är på familjesemester. Jag skall därför fatta mig kort, och kommer med fler detaljer så snart vi når svensk mark igen.

Hitills är både jag och de övriga i sällskapet mycket nöjda med de middagar som ingår i halvpensionen. Jag redovisar dem dag för dag, och jag erkänner att detta i mångt och mycket handlar om att bevara mina egna, högst personliga matminnen. Dessutom genererar det en hel del, mycket välförtjänt reklam till kockarna på vårt hotell. Det är en sann kulinarisk fröjd att resa med Langley, det är så sant som det är sagt.

Höga förväntningar:tillbaka till Korsika

Tidigt på lördag morgon flyger vi till Korsika. Vi skall vistas där i en vecka, med anledning av att min pappa fyllde sjuttio år tidigare i år.
Det är inte mitt första besök, vilket blogginläggets rubrik redan informerat er om. För tretton år sedan besökte jag den vackra ön för första gången. (herregud, vad gammal jag plötsligt känner mig!). Jag reste dit nästan precis vid den här tiden på året, i sällskap med min väninna H. Vi var båda studenter, med rätt så modesta inkomster. Trots dessa begränsade förutsättningar kunde vi hyra en liten bil, köra runt ön och bo på tvåstjärniga hotell. Detta sätt att resa, Fly and drive, passade oss perfekt.
Det var en fantastisk resa. Mina minnen är fyllda Korsikas vackra, dramatiska natur, av känslan av att vara i Italien och i Frankrike på samma gång - fast mer glesbefolkat. Givetvis har jag också mängder av minnen av mat och drycker. Vi åt gudomliga trerätters middagar, och kunde knappt förstå att vi, studenterna med den snålt tilltragna reskassan, fick njuta av sådan lyx. Till lunch köpte vi nybakat bröd, charkuterier, ostar och frukt. Sedan for vi iväg i vår lilla bil, och hade picnic längs vägen i någon skogsdunge, eller vid en havsvik.
På denna resa smakade jag för första gången rosévin. Jag lärde mig också att på allvar uppskatta getost, och jag satte i mig åtskilliga hekto vildsvinsskinka och vildsvinssalami.

Jag sticker inte under stol med att jag har höga förväntningar på den stundande resan. Ändå är det givetvis stor skillnad på dåtid och nutid. Inte bara på grund av att jag nu reser i egenskap av mor till fyra små barn. I stället för ovan nämnda Fly and drive, bor vi denna gång på hotell Napoleon Bonaparte i Ile Rousse, med halvpension.
Denna halvpension är dock så långt ifrån halvmesyr man komma kan. Här väntar inte några förutsägbara all inclusive-bufféer. Eftersom jag rest med Langley till Kreta, med samma koncept, vet jag att de trerättersmiddagar som tillagas av deras kockar håller hög klass. Det finns en stor trygghet i att veta att vi och barnen kan sätta oss till bords varje kväll och bli serverade god mat. På luncherna får vi botanisera i byns utbud av restauranger och butiker, och jag är övertygad om att jag kommer att få återuppleva matminnen från den fantastiska sommarveckan 1996.
Det återstår att se om jag kommer att kunna blogga på plats. Enligt vad jag läst mig till finns det mobilt bredband i hotellobbyn. Jag kommer i vilket fall ha många bilder, och en hel del att berätta, när jag väl är hemma igen.

Om någon är intresserad av att läsa mer om Korsika, finns det till exempel övergripande information om ön i den här artikel i Sydsvenskan.
På siten RES finns denna denna kärleksförklaring till den vackra ön.
Slutligen finns ett längre reserepportage i PDF-format att ladda ned från Linda Isacssons hemsida.

Bilderna är lånade från Langley.