Robertson loves löjrom - smørrebrød med löjrom, sallad på rökt lax, potatis och svenska örter

Maj månad råvara i samarbete Robertson loves Sweden är löjrom. Löjrom är något av det bästa jag vet, och det gjorde att uppgiften att skapa ett recept till en början kändes aningen svår. Det finns egentligen ingen anledning att krångla till det hela. Löjrom talar för sig själv. Samtidigt kände jag en ambition att i varje fall göra något som var nytt för mig; något som aldrig förut tillagats i mitt kök.

En vämatat smörgås kan vara en fullständig måltid, det vet vi alla, och jag är oerhört svag för smørrebrød. Valet föll därför på ett smørrebrød där löjromen spelar huvudrollen, om än flankerad av goda birollsinehavare. Jag gjorde en matig salladsröra av kall, kokt potatis, kallrökt lax och smetana, som fick smak av citronskal, dill och gräslök. Denna röra fick toppa dansk rågbröd, och kröntes slutligen av generösa klickar löjrom. Lite dill och gräslök på toppen förhöjde utsendet och bidrog med än mer god smak.

Hur passar då Robertson chardonnay till smørrebrød, som annars kanske mest förknippas med öl? Alldeles utmärkt, tackar som frågar. Fruktigheten i vinet fungerade verkligen fint mot den kallrökta laxen och inte minst löjrommen.

Receptet räcker till en lättare måltid för fyra personer, som en ordentligt mäktig måltid för två - eller varför inte skära rågbröd i än mindre bitar, toppa med salladen och löjromen, och servera som snittar till ett glas kallt, vitt vin? Det tänker jag definitivt själv pröva, vid lämpligt tillfälle.

Löjromsmørrebrød med sallad på rökt lax, potatis och svenska örter (4 portioner)
50 gram svensk löjrom
2 dl smetana
1 tsk finrivet citronskal
citronsaft efter smak
2 msk finhackad, färsk dill
2 msk finhackad, färsk gräslökv 4 mjöliga, medelstora kokta potatisar, kalla
200 gram kallrökt lax, fint tärnad
flingsalt
svartpeppar

12 skivor danskt rågbröd dill och gräslök till garnering 1. Blanda smetana, citronskal, dill och gräslök.
2. Mosa de kalla potatisarna, och rör därefter ned dem, lite i taget. Eventuellt behövs inte all potatis om röran känn fast.
3. Smaka av med salt, svartpeppar och citronsaft efter smak.
4. Fördela lax, och potatisröran på rågbrödskivorna (eventuellt kantskurna; en smaksak) på tallrikar.
5. Lägg tre smørrebrød på varje persons tallrik, eller lägg samtliga på ett serveringsfat.
6. Fördela generösa klickar av löjrom på varje smørrebrød, och garnrea med små dillvipor och finhackad gräslök.
7. Servera genast.

Maj månads vinst är en KitchenAid köksmaskin. Varför inte ta chansen att vinna den genom att dela med dig av ett läckert recept med löjrom? För att delta i maj månads tävling tar du helt enkelt en Instagrambild på en maträtt med löjrom. Sedan taggar du den med #robertsonloves och #löjrom. Varje månad drar Robertson en ny vinnare. Regler hittar du här på hemsidan.

Grönare högtider med Las Moras - krämig påsksallad på rostad morot, persiljerot, och gulbeta med svenskt äpple, serverad på crostini

Här kommer mitt första gröna påskrecept för Gröna Högtider med Las Moras. Om jag får lov att säga det själv (och det får jag) så blev det oväntat bra. Redan på idéstadiet blev jag förälskad i receptet, och det färdiga resultatet överraskade mig.

Jag är egentligen rent ut sagt hjärtligt trött på rostade rotfrukter. Jag tror jag fick en överdos för ett par år sedan. Att jag ändå beslutde mig för att rosta tärnade rotfrukter till en krämig liten påsksallad, det kom sig av att jag använde mig vt de inte självklara rotfrukterna persiljerot och gulbeta. Tilsammans med morot och äpple skapade dessa en smak som helt enkelt blev något annat; något som faktiskt tilltalade min gom, och det i allra högsta grad.

Det svenska äpplet Gloster tog mig med storm. Jag tror inte att jag tidigare smakat på just denna sort - det borde jag kommit ihåg, i så fall. Fruktigt, aromatiskt och med en sytlig fräshör fulländade det min smakkombination. Honungsdijonsenap, citron och smetana bildade tillsammans med rotfrukterna och äpplet något som lurade min man att tro att jag smiskat ihop en liten majonnäs. Så icke, även fast jag funderade på saken.

Med denna lilla oortodoxa, krämiga påsksallad vill jag flörta med öl- och smørrebrødstraditionen, fast med en twist. Min variant är denna krämiga, vegetarisk röra serverad på crostini, med ett glas fruktig och fräsh Las Moras chardonnayRöran och vinet fungerar i mitt tycke alldeles strålande bra tillsammans. Jag har själv serverat smørrebrød till påskaftonslunch de senaste fem-sex åren. I år är chansen stor att just denna röra blir en av de utvalda.

Krämig påsksallad på rostad morot, persiljerot, och gulbeta med svenskt äpple, serverad på crostini (förrätt eller förmingel för 8 personer)
100 gram morot
80 gram persiljerot
80 gram gulbeta
0,5 msk olivolja
1 svenskt äpple, aromatiskt och syrligt (gärna Gloster)
2 dl smetana
2 tsk honungsdijonsenap
1 msk citronsaft
2 msk bladpersilja, finhackad
svartpeppar
flingsalt
cirka 25 crostini

1. Skala och tärna morot, persiljerot och gulbeta.
2. Hetta upp olivolja i en teflonpanna. Rosta försiktigt rotfruktstärningarna på medelvärme, tills de mjuknat. Vänd dem regenbundet under tiden, och vakta så att de inte bränns.
3. Ställ dem åt sidan för att svalna.
4. Tärna äpplet, men behåll skalet på. Blanda det med smetana, senap, citronsaft och bladpersilja. Vänd därefter ned rotfrukterna. Smaka av med salt och svartpeppar samt eventuellt mer citronsaft.
5. Lägg upp salladen på crostini precis innan de ska serveras.

En helt annan kall sås

Grilla, det kommer vi att fortsätta långt in i höst, vad oss anbelangar. Shish kebab är en favorit sedan många år tillbaka, och det är ofta det första i grillväg jag blir sugen på när säsogen börjar.

När vi grillar dessa kryddiga köttfärsspett har vi alltid en eller flera kala såser och röror som tillbehör. Ofta rör vi helt oortodoxt ihop en tzatziki. Hummus, eller en blandning av ajvar och grekisk eller turkisk yoghurt är oftast givna tillbehör.

Sent i våras fick jag via Twitter ett makalöst bra tips på kall en sås, som passar särskilt bra till allt som innehåller det minsta spiskummin. Det här är verkligen en hekt annan kall sås. dess smak liknar inte smaken av någon kall sås jag tidigare stött på.

Vad är hemligheten? Inget konstigare än tahini, sesampastan som oftast tjänar som smaksätare till hummus. Jag har då aldrig använt den till något anat. Har ni? Tahini har en väldigt speciell smak. Det är den som ger såsen dess karaktär. Av mig får ni snarare ett tillagningsförslag än ett recept. Tycke och smak varierar, men såsen har en säregen strävhet och beska i sig som jag skulle tro att inte kan förhålla sig neutral till. Som tillbehör till shish kebaber är den oslagbar.

En helt annan kall sås
2-3 dl tjock yoghurt (grekisk eller turkisk, efter smak)
citronsaft
tahini
flingsalt
nymald svartpeppar
cirka 15 cm gurka; skalad, urkärnad och riven
färsk mynta, finhackad

1. Häll några deciliter yoghurt i en rymlig skål.
2. Blanda ned den rivna gurkan.
3. Smaka dig fram med tahini, citronsaft, salt, svartpeppar och mynta.

Den fantastiska chilenska såsen

A är en av de vänner jag känt längst, och det var redan förra våren jag drog mig till mines att hon berättat om sin pappas fantastiska chilenska sås. A's matintresserade pappa J lagar en fantastisk sås, en universalsås som verkligen går att använda till allt möjligt. Jag har hört talas om denna sås många gånger, och smakade till slut efter många om och men på den för drygt ett år sedan. Den var grymt god, och den är dessutom hållbar upp till sex månader i kylskåp.

Personligen tycker jag inte att den behöver saltas. Jag lagade till den igår, och tingades fuska en smula, då jag hade missat att originalreceptet innehåller mejram. Nu råkar jag tycka att mejram är en ganska trist och fadd krydda (förlåt mig, om jag stöter mig med någo), åtminstone i torkat skick. Nu fick det bli som det blev; jag villa laga till såsen, och det fick bli baserat på de ingredienser jag hade att tillgå.

Vad jag däremot inte kompromissade med, det var att skaffa riktig koriander från en asiatisk butik. Den krukodlade som säljs i vanliga matbutiker är så vek i smaken att den mest fungerar som dekoration (nu överdriver jag, men bara lite).

Själva basen i såsen utgörs av en produkt som jag inhandlade i den latinamerikanska butiken längst in i Hötorgshallen. Min vän A rapporterade härom månaden dystert att denna sås nu verkar vara i stort sett omöjlig att få tag på i Göteborg, varför J hade tagit med sig ett par flaskor hem från sin senaste Chile-resa. Med andra ord borde jag nu vara en god vän och ta med mig ett par flaskor ned, nästa gång jag besöker Göteborg (vilket jag, som ni vet, gör med jämna mellanrum).

Denna sås kommer bli vår sommarfavorit, var så säkra. Igår åt vi den i fajitas med grillad njurtapp. Den skulle ha fungerat lika bra till flankstek. Ja, faktum är att den nog fungerar till det mesta. Jag kommer pröva mig fram, har så säkre.

J's starka sås
J, som är kemist, hävdar att man inte ska tillsätta salt till såsen, för då möglar den.

1 knippe färsk koriander
0,5 dl torkad timjan
0,5 dl torkad spiskummin
(0,5 dl torkad mejram)
Aji Chileno, röd chilisås, utan kärnor
7-8 vitlöksklyftor, krossade eller grovt rivna
1 dl olivolja + olja att täcka såsen i burken
2 tsk rödvinsvinäger (kan blandas ut med lite balsamico)

1. Skölj koriandern noga och hacka bladen fint. Häll dem i en skål.
Mal eller mortla de torkade kryddorna, och blanda med koriandern.
3. Häll i hela flaskan (ca 15 cl) Aji chileno, och rör om.
5. Krossa eller riv vitlöken, och blanda i.
6. Häll i vinäger och olja, så mycket olja så det täcker övriga ingredienser. Blanda noga.
7. Häll såsen i en burk, och täck ytan med olivolja. Förvara i kylskåp.

En sallad till gravlaxen med pressgurktärningar, smetana och gräslök

En vansinnigt lång titel på ett blogginlägg, men jag kunde verkligen inte förmå mig att korta ned den. Som jag tidigare nämnt äter vi smørrebrød till lunch på påskafton; en trevlig och inte minst god tradition, som hållit i sig i ett par år, och som jag verkligen kan rekommendera.

Sommartid gör jag ofta små kalla sallader på pressgurka med massvis av dill, och en rejäl skvätt gräddfil som krämar till anrättningen. Nu har jag ju en ny förälskelse i den eminenta mejeriprodukten smetana, och följaktligen var det dags för den att visa vad den går för.

Ättika är en fantastisk krydda, som passar i så mycket. Detta är ju i grund och boten inte så särskilt nyskapande, men det kändes ändå väldigt nytt, och inte minst gott, att toppa gravlaxen med en rejäl klick av denna kalla salladsröra. Snabb och enkel är den dessutom. Det är bara att glädjas åt att något så här gott klan vara så okomplicerat att röra ihop. Denna sås lär dessutom passa precis lika bra till inkokt lax, som till rökt eller grillad makrill, det garanterar jag.

Sallad på pressgurktärningar och smetana med gräslök
Tillagningstid: 30 + 5 minuter

200 gram slanggurka
0,5 msk 24% hushållsättika
1,5 msk vatten
1 msk råsocker
1 nypa flingsalt
2 msk finhackad gräslök
1 sl smetana
flingsalt till avsmakning

1.Blanda ättika, vatten, socker och salt, och rör någon minut så att sockret nästintill löst sig.
2. Skala gurkan, dela den, och kärna ur den med en tesked.
3. Strimla och tärna gurkan, och blanda sedan ned den i ättiksmarinaden.
4. Låt stå i 20 minuter, och blanda några gånger.
5. Rör under tiden ihop smetana med den finhackade gräslöken.
5. Häll av vätskan från gurktärningarna.
6. Blanda med smetana och gräslök, och smaka av med flingsalt.

En annan gravlaxsås

Förra årets påskhelg njöt vi av gravad lax; visserligen inte hemgjord, men nog så god. Det finns ju faktiskt färdiglagade produkter som håller måttet, det är viktigt att inte glömma det, i ivern att laga allt själv.

Som motvikt til den färdigköpta gravlaxen rörde jag ihop två riktigt fina tillbehör till, som jag blev närapå barnsligt nöjd med. Båda är baserade på just smetana. Den första kommer här, i form av detta alternativ till den traditionella, oljebaserade hovmästarsåsen. Den andra, som är en sorts salladsröra, dyker upp i morgon.

Jag är otroligt svag för smetana, och sedan några förra året finns denna produkt äntligen att köpa i vanliga svenska matbutiker. Valio var först ut på marknaden, men nu har även Arla kommit med smetana. Den milda maken och den fasta konsistensen gör denna mejeriprodukt till den perfekta basen för i stort sett vilken kall sås som helst.

Det här är egentligen så fånigt enkelt, att det knappt ens kan räknas som ett recept. Ni får ta det för vad det är. En grymt god sås till gravlax, som sannolikt även torde fungera fint till rökt lax, kanske då med utrörd med en gnutta pressad citron?

En annan gravlaxsås
1 dl smetana
2 msk honungsdijonsenap
2 msk finhackad dill
en nypa flingsalt

Blanda samtliga ingredienser. Såsen kan serveras omedelbart, om man så önskar, men den smakar lika bra dagen efter.

Morotsdipp som inte skäms för sig

För många år sedan fanns det under något år en tidning som hete Gott och grönt. Jag kan minnas fel, men jag har för mig att den på något vis var besläktad med Allt om Mat? I vilket fall, så var det en ganska så trevlig tidning, som kanske hade legat mer rätt i tiden nu ön den gjorde tidigt 2000-tal.

Vi har faktiskt några recept som vi upptäckte i just denna tidning, och ett av dem är det som under årens lopp utveklats till vår morotsdipp. Sådan hr dipp finns i många olika varianter, och den är alldeles strålande som bufférätt, som plockmat eller bara som en aptitretare med lite bröd innan maten. Vi har ofta lagat den när vi grillat shish kebaber eller lagat nat som haft någon annan Mellanöstern-touch.

Jag ger er ett ungefärligt recept, som väl snarast får tjäna som en receptidé. Det här med hur mycket vitlök, spiskummin och salt man vill ha, det är trots allt en ren smaksak.

Morotsdipp
5 stora morötter, slantade
1 gul lök, hackad
olivolja
2 vitlöksklyftor, skalade och krossade
1 tsk spiskummin

1. Koka upp lättsaltat vaten. Lägg i morötterna och vitlöksklyftorna.
2. Koka morotsslantarna tills de mjuknat en aning, men fortfarande är spänstiga.
3. Häll av och spara kokvattnet.
4. Hetta upp olivolja i en stekpanna. Fräs den gula löken så att den mjuknar, utan att ta färg.
5. Strö i spiskummin och lägg morötterna i stekpannan, och låt dem steka med löken några minuter.
6. Mixa slutligen alltsamman till en slät dipp, och späd den med kokvatten tills den får en smidig konsistens. Låt dippen svalna, innan den serveras.

Fredagsmat: en röra på mezeyoghurt, rostad blomkål, hasselnötter och spiskummin

Det här är ett tappert försök att återskapa den fantastiska lila röran vi fick som tilltugg på restaurang NOPI, i London, i början av september. När vi fick våra menyer, ställdes också en skål med surdegsbröd och en skål med detta fantastiska innehåll på vårt bord.

Jag är väl som matbloggare inte direkt känd för mina vegetariska recept, men det hindrar mig inte från att lyfta fram ett sådant här tilltugg, som i mitt tycke inte bara är en liten förrätt, utan också en perfekt rätt om man till exempel vill servera plockmat som fredagsmat.

På en bord med plockmat i meze-stil skäms inte denna vegetariska röra för sig; inte ett dugg. Pröva själv, så får du se.

En röra på mezeyoghurt, rostad blomkål,
hasselnötter och spiskummin
300 gram små blomkålsbuketter, och små bitar av blomkålsstjälken (motsvarar ett huvud på cirka 500 gram)
olivolja
1,5 dl mezeyoghurt
30 gram (ca 0,5 dl) rostade, finhackade hasselnötter
0,5 tsk spisumminfrön, mortlade
salt, svartpeppar
0,5 tsk flytande honung

1. Rosta blomkålsbuketterna med lite olivolja på 200 grader i en ugnsform, i 10-15 minuter, tills de mjuknat och fått lite färg.
2. Låt blomkålen svalna till rumstemperatur.
3. Blanda mezeyoghurt med hasselnötter, spiskummin och honung.
4. Rör ned blomkålen i yoghurtröran. Det gör inget om den delvis går sönder. Smaka av med salt och svartpeppar, och mera honung, om du så önskar.
5. Servera röran med grissini, små bitar av surdegsbröd, FinnCrisp, eller på lätta dinkelkex.

Husets ful-tapenade, i gott sällskap

Det har blivit så, sedan januari, att min man och jag ofta tar oss något att äta efter att barnen lagt sig på onsdagskvällarna. Eftermiddagen präglas i hög grad av aktiviteter, och det är en ren lyx att slå sig ned i soffan efter en intensiv dag, och njuta av något enkelt.

I onsdags blev det lite improviserad plockmat. Jag tog fram en av mina surdegsbaguetter ur frysen, plockade ur kylen fram charkuterier från Ridderheims som jag köpte på "Passion för mat"-mässan, och så snodde min man ihop vår sedvanliga ful-tapenade. Vi hällde upp var sitt glas rött; mer än så behövs inte för att få en vanlig onsdagskväll att kännas nästintill festlig.

Jag må vara en matsnobb i vissa avseenden, men jag är barnsligt och närapå smaklöst förtjust i gröna oliver fyllda med pimiento. Om man tar en burk sådana oliver, och mixar dem med strimlade, soltorkade tomater, en vitlöksklyfta och en skvätt fin olivolja - ja, då får man familjens ful-tapenade. En sagolikt smaskig gucka, som passar otroligt bra att sluka med bröd och charkuterier, och ett glas rött, en vardagskväll i mars.

Husets ful-tapenade
1 burk gröna oliver med pimiento
en rågad matsked strimlade, soltorkade tomater
1 stor vitlöksklyfta, finriven
en skvätt fin olivolja, gärna fruktig

Mixa dessa ingredienser till en slät röra. Servera den till tunna skirvor bröd, eller till grissini.

Korv-kompisar, del I

Jag skulle kunna skriva en drapa om den utmaning det är att baxa iväg fyra barn till simskolan, när det bara är de två äldsta i skaran som ska delta i själva undervisningen.
Det är verkligen frestande att försöka formulera något lustigt om hur svettframkallande och blodtryckshöjande det kan vara att dirigera in denna skara i ett omklädningsrum, och få de två äldsta att duscha och byta om. Detta samtidigt som jag mutar de två yngsta med chokladkex, och försöker att inte sticka ut alltför mycket i den i övrigt konforma skaran av mammor med ett (eller högst två) barn, alternativt farmor/mormor med ett barn, som dominerar dessa miljöer.
Likaledes skulle jag kunna beskriva den lättnadens suck som rister genom hela min kropp, när de två äldsta väl har vandrat bort mot bassängen, och jag kan ta de yngsta med mig ut ur lokalen för det ofta återkommande fredagsbesöket på Taylors & Jones.

I stället vill jag skriva några rader om att goda korvar kräver de bästa av tillbehör. Det handlar då inte enbart om ett brett urval av olika sorters senap. Många fredagar har jag slängt ihop olika sorters pannor där jag ungsrostat saker som råkar passa synnerligen väl ihop med korv.
Tidigare i vintras slogs jag av tanken att jag aldrig prövat att ugnsrosta brysselkål. Det är oklart hur jag kan ha missat att pröva detta, eftersom jag är så vansinnigt förtjust i kålen i alla dess former. Brysselkål passar alldeles ypperligt att tillagas i ugn. Jag lät dem dessutom ingå en liaison med blomkål, och kärlekssagan var ett faktum. Dubbel-kål; det blir inte bättre än så. Det enda negativa är att färgskalan inte precis är klatchig, men det kan jag leva med, när smakerna blir så delikata.
Jag serverade läckerheterna med en korv vid namn beef with chrushed black peppers. En lite gucka bestående av cème fraische, Liss-Elsas specialsenap, pepparrot och färsk timjan bidrog ytterligare till att detta blev en minnesvärd måltid. (Om ni undrar vad som skymtar bakom kålen, så är det förkokt och därefter ugnsrostad delikatesspotatis. Alla älskar märkligt nog inte kål.)

Ugnsrostad blomkål och brysselkål
500 gram blomkål
500 gram brysselkål
olivolja
flingsalt

Sätt ugnen på 200 grader. Häll en ordentlig skvätt olivolja i en ugnsfast form. Dela blomkålshuvudet i ganska små buketter, aningen större än brysselkålen. Putsa brysselkålen. Lägg dem i formen; strö flingsalt över. Blanda runt med oljan, och tillsätt mer om det behövs.
Ugnsrosta i uppemot 30 minuter, och banda med jämna mellanrum så att de blir jämnt tillagade.

Gucka med senap och pepparrot
1,5 dl crème fraische
3 tsk Liss-Elsas specialsenap
2 msk finriven pepparrot
1 tsk honung
flingsalt och svartpeppar

Blanda samtliga ingredienser. Låt stå en kvart, och smaka sedan av på nytt. Kanske behövs det mer av någon ingrediens? Det kan ta en stund innan man verkligen känner hur pepparroten biter till.
Guckan blir i mitt tycke godast om den får stå någon timma innan den ska serveras.
Den är bara ytterligare en i raden av alla dessa senaps- och pepparrotsskapelser jag älskar att avnjuta till stekt, panerad fisk, stekt panerad kyckling - eller korv. Senap och pepparrot är något av det godaste som finns. I synnerhet tillsammans.

Rödbetssallad 2009

I år vill jag göra en ny sorts rödbetssallad. Jag tycker det är en god och viktig del av julbordet; under förutsättning att det ror sig om en hemlagad variant. Förr om åren har jag smaksatt min rödbetssallad med äpple, äppelcidervinäger och pepparrot. I år vill jag driva smakerna ännu lite längre. Det betyder att jag låter rödbetssalladen närma sig min mans potissallad. Den får smak av cornichoner, syltlök och rödlök. Resultatet blir en fantastisk smakrik rödbetssallad, där ingen smak dominerar över den andra, utan alla sammanstrålar till en enda, fantastiskt god enhet.

Rödbetssallad 2009
500 gram rödbetor
1,5 dl créme fraische
0,5 syrligt äpple, finhackat
2 msk ytterst finhackad rödlök
0,5 dl syltlökar, delade
8 ganska små cornichonger, hackade
1,5 msk äppelcidervinäger
1 msk finriven pepparrot
svartpeppar

Skölj rödbetorna, och koka dem sedan i saltat vatten med skalen på tills de är ordentligt mjuka: Blanda under tiden övriga ingredienser. Skölj rödbetorna med kallt vatten när de är klara. LÅt dem svalna, och skala dem sedan. Tärna rödbetorna fint, och blanda dem med röran. Låt stå över natten.

Dagens tillbakablick: I dag för ett år sedan, den tjugotredje december 2008, skrev jag inte bara om min goda skaldjursröra, utan också om första vörtbrödet samt en liten löksill.

Stekt kolja, timjandoftande rotsakspytt och en fantastisk gucka därtill

Jag stod inför ett mycket svårt val vid fiskdisken i eftermiddags. Precis när den trevliga expediten vägt upp mina 700 gram koljafilé, fick jag syn på dem. Små, perfekta makrillar; de vackraste jag sett i år. Till vansinnigt bra pris, dessutom. Det sved i hjärtat när jag avstod från dem - jag hade redan middagsplaneringen klar. Givetvis hoppas jag att jag kan få tag på makrill senare i veckan, men jag kan inte låta bli att känna en gnagande misstanke om att det här var min chans; jag missade den, och jag kommer att få ångra mitt val.

Vad var det då som fick mig att avstå från dessa små fina firrar? Jo, det var tanken på stekt koljafilé panerad i rågmjöl, men en ugnsstekt rotsakspytt och en gucka med äpple och två sorters senap. Vissa skulle kanske tycka att detta var ett nerköp, men då kan jag meddela att kvällens middag fick högsta betyg. Att tillaga tärnade rotsaker i ugn är perfekt för rotsaksälskare. Jag föredrar det helt klart framför att rosta dem i större bitar. Det går förvåndsvärt fort, dessutom; givetvis beroende på mängden, storleken på formen.
Det är otroligt att panering med rågmjöl kan ge sådan smak. I går oredade jag över dubbelpaneringen, och sjöng dess lov, men faktum är att enkelpanering i rågmjöl är precis lika gott. Valet av panering handlar om vilka tillbehör jag tänkt mig ha till. Kvällens lilla senapsgucka är en variant på ett för mig kärt tema - crème fraîsche, äpple och två sorters senap. Hade jag haft pepparrot hemma, hade jag slängt i det med. Sådana här senapsguckor passar så bra till både stekt kyckling och stekt fisk.

Stekt kolja med rotsakspytt
700 gram koljafilé
salt och vitpeppar
rågmjöl, drygt 1 deciliter
smör

Byxa filéerna, krydda dem och panera i mjölet. Stek i smör i en gjutjärnsstekpanna. Svårare än så är det inte.

Det är bara att välja sin favoritkombo av rotsaker. Rödlök är gott till, men det är en ren smaksak. I kväll föll valet på:

morot
rotselleri
palsternacka
kålrotgulbetor
rödlök
färsk timjan
flingsalt
olivolja

Tärna alltsamman, slunga med olivolja i en ugnsfast form, salta och tryck ned timjan.
Tillaga i ugn på 200 grader i 20-30 minuter.

Kvällens gucka
2 dl crème fraîsche
0,5 sött äpple, fint tärnat
1,5 msk Dijonsenap
1,5 msk grovkornig, fransk senap (t ex Maille moutard al'Ancienne)

Blanda alla ingredienser, och låt guckan stå kallt i åtminstone 30 miuter innan du serverar den.

Nu blev jag påmind om en rätt jag lagade förra hösten, en pytt på rotfrukter och lårkycklingfilé med - en senapsgucka.
Kanske en middagsidé för nästa vecka?

Enkelt, enklare, enklast

En gång per säsong, inte oftare, blir det kronärtskocka hos oss. Fler gånger än så brukar jag inte få till det. Ändå undrar jag varje gång varför jag inte tar mig besväret oftare. Kanske beror det på, att av familjens sex medlemmar är vi bara två som över huvud taget gillar den taggigga skönheten i fråga. Av dessa två är det väl i ärlighetens namn bara jag som hyser riktigt ömma och varma känslor.
Vad ska man då äta till en fin kronärtskocka? Det räcker i och för sig långt med enbart gott smör. Men - om man vill, kan man sammanföra smöret med chévreost, och då uppstår ljuv musik. Jag blandar helst inte chévreosten med andra mejeriprodukter. Efter åratal av röror med såväl crème faîche som yoghurt i olika fetthalter, insåg jag att osten i fråga helt enkelt funkar allra bäst med smör. Proportionerna är dessutom härligt lätta att komma ihåg.
En del smör, två delar chéverost
Så - tag din ostbit. Skär bort kanterna, om du så önskar. Väg sedan osten. Vad då; klart att du har en hushållsvåg, det har väl alla matlagningsintresserade? I annat fall tycker jag absolut att du ska köpa en, snarast. Tillsätt hälften av ostens vikt i smör. Båda ingredienserna ska vara rumstempererade. Mixa eller mosa dem till en slät smet.
Njut - tillsammans med den rara kronärtskockan, rödbetor eller andra betor såsom gula eller polkarandiga sådana.
Eller bred på ett riktigt gott bröd.

Stekt kolja med pikant röra samt squash- och tomatgratäng med parmesan

Pikant olja. Inte så lite fånigt kanske, men jag hittade inget bättre uttryck för att beskriva tillbehöret till den stekta koljan. I varje fall inte om det skulle få plats i inläggets titel.
Kolja har en särskild plats i mitt hjärta. Faktum är att den nog innehar en delad förstaplats på listan över favoritfiskar, i gott sällskap av makrill. Jag har faktiskt aldrig tidigare prövat att tillaga kolja på just detta sätt, och att äta den med just dessa tillbehör. Jag fick ett hastigt infall, som ledde till en mycket enkel, om än kanske inte så särskilt snabblagad, måltid. Allla förberedelser är dock värda besväret; det lovar jag.
Det borde inte vara så enkelt att det räcker med att doppa filébitarna i rågmjöl - men faktum är att med fin kolja behövs det inte mer än så. Ingen annan panering behövdes. I varje fall inte i det här sammanhanget. Den lilla smaksatta oljan blev lyfte fisken från mycket god till fantastiskt god, i synnerhet tilsammans med lite pressad citron.

Jag ville laga något av säsongens fina squash och tomater. Tomaterna smakar ju fortfarande så bra; det är bara att njuta medan det varar.

Nu ska jag inte ens låtsas att hela familjen uppskattade denna gratäng. Vi kör med dagens grönsak i vår familj. Att smaka räcker gott. Och i gengäld blev det mer gratäng kvar till oss vuxna. Pasta serverades också till, men den avstod jag ifrån, eftersom den i mitt tycke helt enkelt inte behövdes.

Stekt, rågmjölspanerad kolja
900 gram kolja
1 dl rågmjölsalt och vitpeppar
smör

Dela koljafiléerna i vad du anser är lagom stora bitar. Krydda dem på ömse sidor med salt och vitpeppar. Doppa dem därefter så att utan täcks ordentligt av rågmjöl. Hetta upp smör i en gjutjärnsstekpanna, och stek filéerna (inte fäör många åt gången) på medelhög värme i några minuter på varje sida. Klicka gärna i lite mer smör när du vänder dem.

Pikant röra med kapris, vitlök
och citronzest
2 msk kapris, hackade
1 vitlöksklyfta, finhackad
1 tsk citronzest
2 msk olivolja

Blanda helt enkelt ingrdienserna, och låt dem stå och mulla ihop sig medan du steker fisken.

Gratäng på squash och tomater
med parmesanost
500 gram squash, tunnt skivad
500 gram tomater
tunnt skivade
flingsalt och scartpeppar
olivolja
2 vitlöksklyftor, finhackade
1 dl finriven parmesanost

Det är gratängen som är mest arbetskrävande, och som jag började med. Sätt ugnen på 200 grader. Smörj en ugnsform generöst med olivolja. Skiva squash och tomater i tunna skivor, och varva dem snyggt i formen - om du har gott om tid. Eller lägg ett lager tomat mellan två lager squash, vilket jag gjorde; för enkelhetens skull.
Mellan lagren och på det översta lagret skvätte jag på mer olivolja;, saltade, pepprade och fördelade finhackad vitlök. Därefter fick gratängen stå i ugnen i uppemot 40 minuter. Jag tillagade min gratäng ganska långt ned i ugnen, och tillagningstiden beror så klart också på hur tjocka grönsaksskivorna är. När den började se klar ut, strödde jag över parmesanost och ställde rofmen några minuter högt upp i ugnen, så att osten smälte in i det översta lagret.

Min mans salsa

Det blir ett mycket kort inlägg i kväll. Jag har varit helt borta från köket i flera dagar, känns det som. Min man har stått vi grytorna. I går gjorde han slag i saken och tog tag i vad som för oss i åratal varit ett dåligt mat-samvete - att laga till en egen salsa, i stället för den halvtrista och oförsvarligt dyra variant man kan köpa på burk.
I bland dröjer det länge innan saker och ting blir av, men å andra sidan blev det väldigt, väldigt bra, när det väl blev av.

Detta ska betraktas som ett grundrecept, och inget annat. Vi funderar redan på hur det ska utvecklas och förädlas. Mer lök, tycker min man. Mer chipotle, tycker jag.
Det lär lösa sig av sig själv framöver. Vi är bara så glada att det äntligen, äntligen blev av.

Min mans salsa - grundrecept
1 kruka koriander
1 vitlöksklyfta
1 rödlök
2 burkar Mutti hela tomater
salt, svartpeppar, chipotle och tabasco efter smak
saften från 1/2 lime

Mixa koriandern och rödlöken i en rymlig skål eller stor mixbägare. Riv vitlöken. Plocka upp tomaterna ur konservburkarna, och hacka dem. Häll ned hacket och tomatjuicen och mixa med de övriga ingredienserna. Krydda efter smak med salt, svartpeppar, chipotle och tabasco. Tillsätt slutligen limesaften.
Låt salsan dra i kylskåp i åtminstone en timma, innan den ska ätas.

Grillad kalventrecôte med bladpersilje-och vitlökssmör samt sardell-olivolje-vitlöksslungad potatis med spenat

Det är mycket sardeller just nu. Både i detta inläggs goda potatis- och spenatsallad, i fattigmansparmesanen vi åt till tonfiskpastan och dessutom - inte minst - på Taffel.
I vintras återupptäckte vi en gammal vän från förr, den sardell- och rödlöksbakade potatisen. Dess somriga motsvarighet måste fortsättningsvis bli den sallad jag slängde ihop till de kalventrecôter min man grillade i onsdags kväll. Jag repade av några av de sista spenatbladen i landet. Den nya spenaten behöver en vecka, eller två, för att kunna skördas - lite beroende på väderleken.
Salladen i fråga var så enkel att jag faktiskt inte förstår att vi inte lagat den tidigare. Min första tanke var att låta sardeller och riven vitlök svettas i olivolja på svag värme, och sedan helt hastigt fräsa på spenaten. Det är en idé jag sparar till ett annat tillfälle. Nu blev deti stället nykokt färskpotatis som slungades med olivolja, sardeller och riven vitlök till sammans med spenaten. Hur gott som helst. Passar till nästan vad som helst, dessutom. Grillad lax, grillad kyckling - eller varför inte lägga till solmogna tomater och lite pressad citron? Det gör jag säkerligen nästa gång.

Sallad på färskpotatis och spenat med sardell- och vitlöksolja
500 gram nykokt färskpotatis
3 msk smakrik olivolja
5 sardellfiléer, finhackade
1 stor vitlöksklyfta, finriven
100 gram färsk spenat (sköljd och välslungad)
flingsalt, efter smak

Blanda olivoljan med sardellhacket och vitlöksrivet. Häll i en rymlig skål. Stjälp över potatisarna (de skall ha ångat av ordentligt) och skaka runt dem i oljan. Pytsa sedan över spenaten, och skaka runt alltsamman på nytt. Smaka av med flingsalt.

Smör som smaksatts med bladpersilja och riven vitlök, som långsamt smälter på en fin köttbit - det var en mycket god middag. Jag undrar verkligen vem som köper de där läskiga rullarna med smaksatt smör som finns i mataffärerna, när det är så enkelt att göra sitt eget?

Bladpersilje- och vitlökssmör
100 gram normalsaltat, rumsvarmt smör
drygt 1 dl hårt packad bladpersilja, finhackad
1 stor vitlöksklyfta, finriven
cirka 0,25 tsk flingsalt

Blanda alla ingredienser, och servera smöret rumstempererat till grillat kött eller fisk.
Eller använd det som smörgåspålägg, vet jag. Det är så otroligt gott och smakrikt.

Inkokt lax med kall dill- och gräslökssås

Jag kan inte minnas att vi åt inkokt lax när jag växte upp. Kanske för att lax fortfarande var en förhållandevis dyr fisk då för tiden? Inkokt makrill åt vi däremot, och det längtar jag efter. Det ska jag laga till så snart jag fått tag på fin makrill.
I tisdags kväll blev det i stället inkokt lax. Vi åt det i påskas, och jag har längtat efter det sedan dess. Det var min man som stod vid grytorna. Fast - i ärlighetens namn var den inkokta laxen tillagad redan under förmiddagen, och togs fram ur kylskåpet först när det var dags att äta.
Detta är med andra ord ännu ett exempel på mat som går snabbt att förbereda, och som passar bra de dagar då tiden är knapp. Med potatisen skalad och förberedd på spisen, har familjen middag på under 20 minuter. Den kalla såsen som är så god till kan givetvis även den förberedas i förväg. Å andra sidan hinner man både med att duka och att röra ihop såsen medan potatisen kokar.
den här rätten känns förvånadsvärt modernt, men får väl sägas vara ett bra exempel på riktigt fin, lite gammaldags sommarmat.

Inkokt lax passar dessutom alldeles utmärkt på ett buffé- eller smörgåsbord.
Kall, inkokt lax i en sommarsallad, kanske med en pepparotsdressing, är en annan trevlig och god tanke.

Inkokt lax med kall dill-och gräslökssås
Inkokt lax
1 liter vatten
1 msk salt
1 lagerblad
5 vitpepparkorn
1 gul lök, skivad
1 msk ättikssprit (eller 2 msk vitvinsvinäger; funkar det med)
dillstjälkar eller dillkvistar, cirka 0,5 kruka

Hur mycket spad som behövs beror givetvis på hur stor fiskbit som skall kokas in. Vi tog en bit på cirka 900 gram och den räckte med god marginal till hela vår familj - det vill säga två vuxna, och fyra laxälskande barn.
Spadet kokas upp i en kastrull och får koka i ungefär tio minuter. Fisken läggs i en kastrull eller traktörpanna i lämplig storlek. Häll spadet över, koka upp på nytt, och låt sjuda på svag värme under lock - tidsåtgången beror på hur tjock fiskfilén är. Man får helt enkelt ha lite fingertoppskänsla. Vår laxsida på 900 gram var ganska tjock. Spadet hälldes över fisken, ochfick koka upp på nytt. Fisken fick därefter sjuda i fem minuter. Sedan drogs kastrullen av spisen. Fisken låg kvar i spadet tills det svalnat till rumstemperatur. Därefter hälldes spadet av, och laxen ställdes in i kylskåpet.

Kall dill- och gräslökssås
3 dl gräddfil
1,5 msk äkta majonnäs
1 kruka gräslök, finhackad
drygt 0,5 kruka dill, finhackad
salt och vitpeppar

Blanda samtliga ingredienser och smaka av med salt och vitpeppar. Låt gärna såsen stå kallt en stund och dra åt sig smakerna, innan den serveras.

Som synes på bilden avnjuts den inkokta laxen och dess kalla örtsås med citronklyftor, kokt potatis och ett glas öl.

Inget påskbord utan nubbesallad

Alla familjer har sina traditioner. Sedan ganska många år tillbaka äter vi påskbord på långfredagen. Den här goda nubbesalladen har stått på påskbordet sedan 2001. Jag minns att det var helt fantastiskt väder den påsken, och att salladen smakade otroligt gott tillsammans med smör, hårt bröd och kall öl efter en långpromenad i vårsolen.

Ursprungsreceptet tror jag vi hittade på Tasteline, men det har självklart genomgått ett flertal förändringar sedan dess. Nu tycker jag mig ha uppnått fulländning - och salladen skall absolut tillagas dagen innan man planerar att äta den, för att alla smaker skall mogna och komma till sin rätt.

Det här är helt enkel något av det godaste jag vet. Och det skall vara tunnt, knaprigt knäckebröd som serveras till; helst av allt fäbodknäcke.

Min nubberröra
2 dl gräddfil
0,5 dl Kalles kaviar
0,5 dl äkta majonnäs
1,5 dl
finhackad purjolök
0,5 dl finhackad gräslök
0,5 dl finhackad dill
250 gram matjes, tärnad
5 inte alltför stora potatisar, tärnade
flingsalt och svartpeppar

Blanda gräddfil, kaviar, majonnäs, purjo, gräslök och dill till en jämn röra. Vänd ned matjes och
potatis. Smaka av med flingsalt och svartpeppar. Behärska dig sedan - och ställ röran i en försluten burk i kylskåpet över natten.

Carrotslaw med pepparrot och dijonsenap

Jag tycker inte det är så lätt att variera grönsakstillbehör. Egentligen föredrar jag att äta mina grönsaker tillagade, i själva maträtten - vintertid, vill säga.
Min första tanke i kväll var först att slunga de rårivna morötterna med en klassisk vinaigrette, smaksatt med dijonsenap. Då kom jag att tänka på coleslaw. Jag visste att det fanns både mezeyoughurt och pepparrot i kylskåpet, och då var det helt plötsligt självklart att det var just en carrotslaw jag skulle göra.

Det här är ett recept som ger en ganska bitig morotsgucka, med utpräglad pepparrotssmak. Pröva dig fram, om du vill testa detta; hur starkt det blir beror så klart på hur färsk pepparroten är. Och hur starkt man vill ha det, det är så klart en smaksak, och det gäller givetvis även senapen.

Carrotslaw med pepparrot och dijonsenap
250 gram rårivna morötter
1 dl mezeyoghurt
1 msk Bornier dijonsenap
1 msk finriven pepparrot
0,5 msk vitvinsvinäger
flingsalt och nystött svartpeppar

Blanda mezeyoghurt med senap, finriven pepparrot och vinäger. Rör ned de finrivna morötterna, och smaka av med flingsalt och nystött svartpeppar.

Fredagsmys á la Annika: Dubbelpanerad koljafilé med tre sorters röror och klyftpotatis

Kolja.
Så mycket godare än torsk.
I går blev den min.
Jag hade för ovanlighetens skull vägarna förbi Götgatan på eftermiddagen, och passade då på att besöka Göta Fisk.
En gång i tiden (det känns som tusen år sedan) hände det sig allt som oftast att jag besökte denna trevliga butik. Antingen under en lat lördagstur, eller på väg från Arlanda hem till vad som då för tiden bara var min fästman; sedemera min man.
Vi sågs under två års tid bara på helgerna, och jag studsade därför mellan Göteborg och Stockholm varannan helg. När flygbussen pytsat av mig, och jag begav mig söderöver mot min älsklings boning, hann jag inte sällan med en sväng in på Systembolaget och på Göta Fisk.
Denna gång traskade jag alltså ut ur butiken med ekologiska koljafiléer.

Jag ville göra någon sorts hemmavariant på fish and chips. Det blev dubbelpanerade koljafiléer och klyftpotatisar, bakade i generöst med knallgul rapsolja och Maldon-salt.
Till detta serverades tre goda små röror, eller guckor som många väljer att kalla det. Coctailkapris och kall öl gjorde måltiden komplett - för oss vuxna, vill säga.
Jag vet då inte varför kolja är så mycket godare än torsk? de är ju så nära besläktade, och påminner ju i så hög utsträckning om varandra.

Rökt kolja förresten - haddock - det hittar man visst aldrig i Sverige? A och M, mina vänner, ni minns väl vårt mytomspunna besök på Café de l'Industrie i Paris, där vi åt just rökt kolja?

Dubbelpanerade koljafiléer med tre sorters röror
800 gram koljafilé
salt och vitpeppar
2 dl fint ströbröd
2 dl finriven parmesanost
1,5 dl vetemjöl
2 små eller 3 stora ägg
rikligt med smör

Vispa äggen i en skål, häll mjölet i en annan skål och blanda skorpsmulor och parmesan i en tredje. Salta och peppra filéerna på ömse sidör, och skär dem i bitar. Hur stora eller små - det är en smaksak.
hetta upp smör i en rymlig gjutjärnsstekpanna. Doppa varje fiskbit i mjöl, därefter i äggvisp och slutligen i ströbröd och parmesan. Stek fiskbitarna på medelvärme, några minuter på varje sida, givetvis beroende på hur tjocka fiskbitarna är. Det kan behövas lite mer smör när man vänder fiskbitarna.

Röra med stenbitsrom, rödlök och dill
1 dl reéme fraîsche
1 msk finhackad rödlök
1 msk majonnäs
4 msk stenbitsrom
2 msk finhackad dill

Blanda samtliga ingredienser. Förvara röran i kylskåpet, och låt den gärna stå och ta smak någon timma innan den skall serveras.

Senapsröra - variation på en favorit
1 dl créme fraîsche
1-2 msk Löwensenf Medium
1-2 msk Löwensenf Bayerisch Süss

Blanda -svårare än så är inte denna röra. Min fäbless för senap är väldokumenterad i denna blogg. Detta är närmast en variant på tidigare varianter.
Hur mycket senap du vill ha i röran är så klart en smaksak. Kylskåpet är självklar förvaringsplats för denna enlla röra, medan du steker fisken.

Röra med inlagd paprika och vitlök
(perfekt kompis till klyftpotatis)
1 dl créme fraîsche
1 inlagd röd paprika, mycket finhackad
1 vitlöksklyfta, finriven

(salt och svartpeppar)

Blanda ingredienserna, och smaka av. Kanske nehövs det lote salt och svartpeppar; det beror mycket på hur god paprikan är. Låt röran stå och ta smak i kylskåpet tillsammans med sina kompisar.