Inspirerad salad - gravad lax, spenat, fänkål, gräslök och dijonvinaigrette

Denna sallad härstammar från julbordet på Långbro Värdshus, som jag avnjöt i sällskap av min familj och mina föräldrar söndagen den 22:e december förra året. Tro det eller ej.

Salladen i fråga var en av de mest minnesvärda rätterna på det rent generellt fantastiska julbordet. På Långbro bestod salladen av tärningar av Salmalax, på en bädd av spenat och tunt hyvlad fänkål, beströdd med kapris och pressad med en närmast trögflytande dijonvinaigrette. Jag bar den med mig i flera månader; tänkte på den, och funderade på när jag skulle försöka mig på att återskapa den.

Min variant på salladen kom att skilja sig en smula från originalet. Ja, kanske till och med skilja sig ganska så mycket. I stället för Salmalax valde jag gravad lax skuren i små tärningar. Orsaken var att min sallad skulle serveras på buffé, under öppet hus, en av de varmaste dagarna i maj. (Dagen då jag hade min 40-årfest, närmare bestämt.)

I stället för kapris strödde jag finhackad gräslök över salladen. Spenat, tunt hyvlad fänkål och min mans grymma dijonvinaigrette - det blev en fullträff.

Faktum är att salladen blev en tillräckligt vinnande fullträff för att jag skulle våga mig på att servera densamma på min arbetsplats sommarlunch, några veckor senare. Även där rensades faten.

Nu släpper jag min bomb - jag har inte smakat denna sallad. På min 40-årsfest gick maten åt, så till den milda grad att jag knappt åt en munsbit själv. På min arbetsplats sommarlunch avstod jag från salladen då jag insåg vilken strykande åtgång den hade (jäklar vad ni var hungriga, kära arbetskamrater).

Om ni nu frågar er hur jag kan blogga om en sallad som jag själv inte smakat på, så får jag helt enkelt motivera det med att en betydande del av min vänkrets samt mina arbetskamrater bevisligen tyckt att salladen var så god att de länsat faten. Det borde väl kunna vara ett tillräckligt gott skäl?

Gravlaxsallad med spenat, fänkål, gräslök och dijonvinaigrette (på buffé till cirka 10 personer)
1 stor påse färska spenatblad (200 gram)
1 fänkål, ansad
1 kruka gräslök, finhackad
300 gram gravad lax, tärnad

Dijonvinaigrette (på en höft>
0,5 dl mild olivolja
0,5 dl äppelcidervinäger
2 tsk dijonsenap
2 tsk honung
1 liten vitlöksklyfta, finriven
flingsalt
svartpeppar

1. Blanda vinäger, senap, honung och vitlök.
2, Vispa i oljan så att dressingen tjocknar. Smaka av med honung, vinäger (beroende på hur bitsk och söt du vill ha din dressing).
3. Avsluta med att tillsätta salt och svartpeppar, och smaka av dressingen på nytt.

Monteringe:
1. Skölj och slunga spenatbladen, och arrangera dem på ett rymligt fat.
2. Strö över tärnad lax.
3. Hyvla över den ansade fänkålen mycket tunt, med hjälp av en vass mandilon (eller skär den tunt med riktigt vass kniv).
4. Strö över gräslöken, och ringla slutligen över dijonvinaigrette. 5. Servera omedelbart.

Smaskens och son med kycklinglevermousse - snart i en TV nära dig

I början på maj hade vi representanter från ett produktionsbolag här hemma. En hel dags TV-inspelning ägde rum, inför vad som ska bli ett avsnitt i en serie matlagningsprogram för och med barn. "Fågel, fisk och marängswiss" heter programmet, som gått i Barnkanalen tidigare säsonger. I höst kommer ni vid ett tillfälle få se vår äldste son laga kycklinglevermousse i TV, assisterad av sin ömma moder, det vill säga undertecknad.

Valet av rätt kan för en utomstående tyckas tillgjort. Ni som har lite insyn i mitt kök och i våra matvanor, ni vet att just kycklinglevermousse (och även pastej och paté) är en familjefavorit sedan flera år tillbaka. När programmet visas kommer ni också, om man inte redigerar för hårt, se hur hela min familj med stor entusiasm smorde kråsen med kycklinglevermousse, serverad på crostini och toppad med en fantastiskt god fikon-balsamico-röra från Gattimondo.

Nästa vecka ska sonen och jag tillbringa en dag i en studio för kompletterande inspelningar. Jag vet ännu inte när under hösten programmet där vi medverkar kommer visas, men jag skriver säkert några rader om det när det är aktuellt.Under tiden bjuder jag på receptet på sonens och mitt förbättrade recept; långt ifrån det första på just kycklinglevermousse här på Smaskens, men helt ärligt det absolut godaste hittills.

Kycklinglevermousse (som förrätt till 6-8 personer)

450 g kycklinglever
4 st schalottenlök
3,st vitlöksklyftor
1 selleristjälk
2 st sardellfiléer
0,5 msk tomatpuré
0,5 msk dijonsenap
1 msk dijonsenap
0,5 dl Eau-de-Vie
1 krm svartpeppar
0,5 tsk torkad timjan
25 gr smör, rumsvarmt
1 dl vispgrädde + 1 dl vispgrädde

Till servering:
40 st crostini

1. Hacka lök, vitlök och selleri.
2. Stek dem i smör med sardellen och timjan.
3. Häll på Eau-de-Vie och låt koka in.
4. Putsa levern. Lägg den i pannan och stek den. Vänd några gånger.
4. Krydda med salt och peppar.
5. Lägg upp allt i en skål och låt svalna.
6. Mixa med senap, tomatpuré och 1 dl av vispgrädden.
7.Låt svalna i kylskåp.
8. Vispa 1 dl grädde och vänd ned i moussen.
9. Servera på crostini med en liten klick balsamicokokta fikon eller något motsvarande.

Lyckad tapas-pastisch: spanskifierade köttbullar i tomatsås

I fredags fick jag för mig att vi skulle äta plockmat av matigare karaktär. Inte bara bröd, ost och charkuterier, utan även några mer lagade rätter. Utöver min klassiker räkor i gudagod mnarinad fick jag för mig att experimentera med köttbullar. Ja, om det nu kan kallas experiment, när det handlar om såpass ofarliga aktiviteter som att byta ut sedvanliga smaksättare.

Jag lyckades i varje fall rktigt bra med dessa köttbullar, som jag måhända med falsk blygsamhet kallar tapas-pastisch och spanskifierade, bara för att helgardera mig i fråga om autenticitet. OM det nu är så intressant? Det vet jag inte, men det spanska köket är inte min hemmaplan, så mycket kan jag säga.

Det blev sherry, lagerblad och söt rökt paprika som fick spela huvudrollen i smakpaletten. Jag var medvetet försiktig med chilihetta i tomatsåsen. Den som så önskar ökar givetvis på denna ingrediens.

Spanskifierade köttbullar i tomatsås (tapasrätt för 6 personer)
Färssmeten smaksattes med kryddor från våra egna krukodlingar. Vår timjan är fantastiskt aromatisk och smakrik, så långt ifrån de hårt drivna färska butiksörterna man kan komma. Har du inte motsvarande färsk timjan att tillgå, så använd hellre torkad.

Köttbullar
500 gram finmald nötfärs
2 msk ströbröd
0,5 dl gammaldags mjölk
2 vitlöksklyftor, rivna
0,5 gul lök, riven (den andra halvan hamnar i tomatsåsen)
2 tsk färsk timjan, finhackad (eller 1 tsk torkad, smulad)
0,5 dl bladpersilja, finhackad
salt och svartpeppar

1. Blanda ströbröd, mjölk, örter, vitlök och lök och låt blandningen svälla några minuter.
2. krydda färsen med salt och svartpeppar och blanda den därefter noga med ströbrödssmeten.
3. Forma färsblandningen till valnötsstora köttbullar.

Tomatsås
4 msk olivolja
1 vitlöksklyfta, riven
0,5 gul lök, riven
1 tsk söt, rökt paprika
0,25 tsk chiliflakes
0,5 dl torr sherry
1 burk krossade tomater
2 msk tomapuré
0,5 dl rött vin
1 tsk rörsocker strö
salt och svartpeppar

1. Hetta upp olja i en emaljerad gjutjärnsgryta.
2. Fräs vitlök, gul lök, paprikapulver och chiliflakes på medelvärme tills löken mjuknat.
3. Tillsätt sherryn, och låt den koka in i lökblandningen.
4. Blanda ned krossade tomater, tomatpuré och rött vin. 5. Krydda med socker, salt och svartpeppar.
6. Låt såsen koka ihop i 15-20 minuter, så att den reduceras.
7. Lägg försiktigt ned köttbullarna i såsen, och låt dem puttra i cirka 15 minuter utan lock. Vänd dem då och då, försiktigt, så att de inte går sönder.
8. Häll över de färdiga köttbullarna och såsen i en skål, och låt svalna. Servera rumstempererade eller kalla. De smakar lika bra vilket som.

Smaskens räkor, från Bloggreceptboken 2012

Igår hade vi vännerna P och K på besök. Vi lyckades grilla trots det lynniga vädret med ömsom regn, ömsom sol. Till förrätt bjöds dock inte något grillat. I stället gjorde jag mina räkor från Bloggreceptboken 2012.

Faktum är att det var första gången lagade dessa räkor sedan jag skapade receptet. Jag har bara inte kommit mig för att göra dem på nytt, vilket är märkligt, med tanke på hur oerhört goda de är.

Denna gång använde jag en hel, färsk röd chili, i stället för chiliflakes. Dessa är för övrigt är ganska opålitliga, då de måste fräsas på ordentligt i olja för att avge önskad chilihetta; i varje fal om man, som jag, köpte dem av märket Santa Maria. Vännen K tipsade om att köpa chiliflakes i någon asiatisk butik. Dessa levererar ordentligt drag, så jag vet vart jag ska bete mig för att uppgradera kryddskåpet. Jag var också mer generös med lime denna gång, och det var väldigt gott.

Vi serverade limeklyftor och bitar av grillat surdegsbröd som tillbehör. Räkorna går givetvis lika bra att ta helt utan bröd, eller att blanda till exempel blanda med väl sköljda glasnudlar till en enkel sallad.

Jag kan garantera att det inte kommer dröja flera månader innan jag lagar desa räkor igen.

Smaskens räkor
Detta recept räcker som en förrätt till fyra personer, men dubbla gärna receptet om ni är riktigt sugna.

1 kilo räkor
0,75 dl neutral olivolja
3 vitlöksklyftor, hackade
2 torkade små chilifrukter, eller en färsk röd chili, eller 2 tsk chili flakes
0,5 dl hackad koriander (eller en hel kruka, om du inte har tillgång till den potenta man hittar i asiatiska butiker)
2 vårlökar, tunt strimlade
2 limefrukter (en pressas över räkorna, den andra limen skärs i klyftor till servering)

1. Skala räkorna.
2. Värm olivoljan med chili och vitlök i en kastrull. De ska inte stekas, bara värmas i oljan.
3. Häll av oljan i en skål, och låt den svalna en smula innan räkorna blandas i.
4. Strö över koriander och vårlök, och blanda med räkorna.
5. Pressa över halva limefrukten, och servera resterande lime i tunna klyftor som tillbehör till räkorna.

På buffén - strimlad kyckling i pimpad tomatsås

De senaste året har jag i mitten av maj haft öppet hus med buffé, i samband med att jag fyllt år. I år blir det annorlunda. Med försäljning av fritidshus, uppskjutet barnkalas och ett vardagsrum belamrat med flyttkartonger är just konceptet öppet hus något av det sista jag tänker på.

Förra året bjöd jag däremot på mat och dryck, och hade en minst sagt trevlig kväll. Jag skapade några nya recept som blev mycket lyckade, bland annat ett recept på strimlor av kyckling i en väldigt god sås. Jag ville ha en kycklingrätt på min födelsedagsbuffé, men inte något jag lagat tidigare. Marinerade kycklingbröst och grillade drumsticks i all ära - det var inte det jag var ute efter. Jag hade haft en liten idé som legat och surrat i bakhuvude, nämligen att laga en variant på den starka sås som vi i åratal lagat till räkor.

Vi använde oss av köttet från två hela kycklingar, men det går så klart lika bra med kycklingfiléer. Dock skulle jag rekommendera en blandning av bröst- och lårfiléer. Jag skulle uppskatta att detta räcker till buffé åt 15 vuxna, med utrymme för att man vill ta om och smaka mera. Rätten bör tillagas senast dagen innan, gärna två dagar innan. Kycklingen suger åt sig smak från såsen och blir bara godare av att få stå till sig.

Picnicmat? Ja, varför inte ta med sig denna kycklingröra och ett stort bröd nästa gång familjen behöver matsäck?

Strimlad kyckling i pimpad tomatsås
Förberedelser: 30 minuter

2 kycklingar à 1,2 kilo (cirka 750 gr kycklingkött)
1 burk hela, konserverade tomater
0,5 dl tomatpuré
0,5 dl balsamvinäger
0,5 dl Eau-de-Vie
0,5 dl olivolja
2-3 tsk sambal oelek
2 tsk råsocker
2 tsk flingsalt
3 schalottenlökar, finhackad
0,5 dl finhackad dill

1. Mixa de krossade tomaterna släta. Häll dem i en kastrull.
2. Tillsätt tomatpuré, balsamvinäger, Eau-de-Vie, olja, sambal oelek, råsocker, salt och schalottenlök.
3. Låt såsen koka upp, och sedan stå och småkoka i uppemot 20 minuter.
4. Stycka under tiden kycklingarna; skär loss och strimla köttet - eller, strimla en blandning av lårfiléer och bröstfiléer.
5. Rör ned kycklingköttet i såsen, och låt alltsammans småkoka i cirka 15 minuter.
6. Häll upp kycklingröran i en skål, och låt svalna,innan du blandar i dillen. Förvara i kylskåp.

Marinerade kalamataoliver

Jag brukar ofta piffa till vanliga Kalamata-oliver genom att blanda en enkel marinad, bestående av riktigt fin, grekisk olivolja, en stor, finhackad vitlöksklyfta och en rejäl grabbnäve, finhackad bladpersilja.

Detta blir så makalöst gott, att jag kan äta hur många oliver som helst. Bra mycket godare än att köpa färdigmarinerade oliver, och tillräckligt enkelt för att snabbt kunna slängas ihop på ett par minuter. Skär upp några skivor surdegsbaguette, och häll upp ett glas vin, så har du en enkel och vansinnigt god liten förrätt.

Närhelst vi ska äta plockmat, eller duka upp en buffé, så blir jag ohjälpligt sugen på dessa enkla, marinerade oliver. Pröva också att bryta bitar av fetaost, och låta dem ligga och ta smak av samma sorts olja.

Morotsdipp som inte skäms för sig

För många år sedan fanns det under något år en tidning som hete Gott och grönt. Jag kan minnas fel, men jag har för mig att den på något vis var besläktad med Allt om Mat? I vilket fall, så var det en ganska så trevlig tidning, som kanske hade legat mer rätt i tiden nu ön den gjorde tidigt 2000-tal.

Vi har faktiskt några recept som vi upptäckte i just denna tidning, och ett av dem är det som under årens lopp utveklats till vår morotsdipp. Sådan hr dipp finns i många olika varianter, och den är alldeles strålande som bufférätt, som plockmat eller bara som en aptitretare med lite bröd innan maten. Vi har ofta lagat den när vi grillat shish kebaber eller lagat nat som haft någon annan Mellanöstern-touch.

Jag ger er ett ungefärligt recept, som väl snarast får tjäna som en receptidé. Det här med hur mycket vitlök, spiskummin och salt man vill ha, det är trots allt en ren smaksak.

Morotsdipp
5 stora morötter, slantade
1 gul lök, hackad
olivolja
2 vitlöksklyftor, skalade och krossade
1 tsk spiskummin

1. Koka upp lättsaltat vaten. Lägg i morötterna och vitlöksklyftorna.
2. Koka morotsslantarna tills de mjuknat en aning, men fortfarande är spänstiga.
3. Häll av och spara kokvattnet.
4. Hetta upp olivolja i en stekpanna. Fräs den gula löken så att den mjuknar, utan att ta färg.
5. Strö i spiskummin och lägg morötterna i stekpannan, och låt dem steka med löken några minuter.
6. Mixa slutligen alltsamman till en slät dipp, och späd den med kokvatten tills den får en smidig konsistens. Låt dippen svalna, innan den serveras.

Räkor i stark sås - prefekt plockmat

Dessa räkor i stark sås upptäckte jag en gång i tiden i en av de kokböcker som under årens lopp betytt mest för mig. När jag fyllde sjugofem år önskade jag mig boken Medelhavsmat för svenska kök, så, då var en fantastisk och för mig närapå revloutionerande upplevelse. Den har sedan troget figurerat som inspiratör under åren.

Några smärre justeringar har skett frå min sida, men receptet är på det stora hela snarlikt det ja en gång i tiden föll för. Ni vet att jag helst lagar mina egna såser och marinader, och detta är inget undantag. Alla färdigköpta räkor i stark sås bleknar i jämförelse med dessa, det vågar jag lova.

Räkorna har serverats som förrätt, bjudits på buffé och serverats som plockmat på fredagar (så som fredagen som gick). Lätta att laga till, tacksamma att servera och alltid lika uppskattade. Det blir inte mycket bättre än så, eller hur?

Räkor i stark sås
Förberedelser: 20 minuter
Tillagningstid: 10 minuter

1 kilo räkor med skal
4 msk vatten
2 msk olivolja
4 msk Mutti trippelkoncentrerad tomatpuré
4 msk balsamvinäger
1 msk Eau-de-Vie
2 schalottenlökar, finhackade
1 stor vitlöksklyfta, riven
1 tsk flingsalt
0,5 tsk rörsocker strö
2 msk dill, finhackad
2 msk bladpersilja, finhackad
2 tsk sambal oelek

1. Skala räkorna.
2. Blanda samtliga övriga ingredienser i en kastrull.
3. Koka upp blandningen, och låt den småputtra i fem minuter.
4. Tillsätt räkorna, blanda väl, och lyft kastrullen från plattan.
5. Låt räkorna svalna i sin sås, och ställ därefter in dem i kylskåpet, om du inte panerar att genast servera dem. Någon form av lantbröd passar bra till.

Gör det själv. Det blir bättre så.

Något av det godaste jag vet är att få frossa i charkuterier, nybakat bröd och olivolja. Dessa godsaker kompletteras med fördel av exempelvis oliver och kronärtskockshjärtan. Hellre än att köpa färdigmarinerade sådana, brukar vi själva smaksätta olivolja med vitlök, örter och torkad chili. Resultatet blir alldeles strålande bra.

Jag har inget principiellt emot att köpa färdiga produkter av denna typ. De kan smaka , men jag blir alltid så besviken på oljan. Om jag köper något på burk som ligger i en olja, då vill jag att oljan ska vara god. Jag vill till och med att den ska vara så god at jag omsorgsfullt vill svampa upp den med en brödbit och njutningsfullt stoppa den i munnen. Enligt min erfarenhet är detta en närmast omöjligt att uppnå när det kommer till färdiga produkter.

Vi tar helt enkelt en burk oliver av bra kvalitet; gärna både svarta och gröna. Vi väljer en olivolja av lite mer smakstark karaktär. Välj en fruktig eller en pepprig olja, beroende på tycke och smak. Därefter blandar vi oljan med finhackade bladpersilja och vitlök, och smular ned några små, torkade röda chilifrukter. Blanda ned oliverna i oljan, och låt dem få stå övertäckta och dra åt sig smak i rumstemperatur några timmar, innan de ska avnjutas.

Kronärtskockshjärtan finns att köpa på konserv. De r inte så fantastiska i sig, men om man gör som vi gör blir de riktigt läckra. Hetta försiktigt upp olivolja i en kastrull, och bara vänder ned riven vitlök, så att den blir varm, men inte tillagad. Häl oljan över kronärtskockshjärtana, och blanda. Täck över dem, och låt dem stå frame i rumstemperatur några timar innan de ska serveras.

Den här typen av godsaker är ett perfekt komplement till bufféer eller om man vill bjuda på plockmat.De fungerar även bra som topping på pizza. I vår familj består fredagens middag inte sällan av just charkuterier, ostar, bröd och några skålar med sådana här marinerade tillbehör. Jag tröttnar helt enkelt aldrig på dem.

Räkor i gudagod marinad - fredagsmat i repris

Jag väljer att återblogga detta otroligt enkla och goda recept på räkor i grym marinad. Receptidén dök upp i mitt huvud i april förra året, då jag hade hågen ställd på leverans av fredagstapas som inte blev av.

Med en minimal ansträngning skapade jag en rätt som blev så god, och så uppskattad, att den nog måste betecknas som något av det bästa jag bjudit på. Jo, jag hade nämligen dessa räkor i marinad som en av rätterna på min födelsedagsbuffé, en månad senare, och de blev minst sagt uppskattade.

Just i kväll ska vi utöver dessa räkor äta både charkuterier, baconlindade rökta musslor, marinerade ronärtskocksbottnar, någon god liten ost, och givetvis nybakade surdegsbaguetter.

Jag tror inte det blir öl till maten denna gång, snarare något rödvin. Men, den vårfagra fredagskväll i april förra året då vi första gången åt dessa räkor, pressade vi citron över dem, och dessutom vi svalkade våra strupar med

San Miguel (nr 88007) vi hällde i glasen.

Den som inte har små, torkade röda chilifrukter i sina kryddgömmor, kan med fördel pröva att använda chilifakes eller sambal oelek. Jag tror det kan funka minst lika bra.

Räkor i gudagod marinad
1 kilo räkor
0,75-1 dl neutral olivolja
0,5 gram saffran (1 kuvert)
3 vitlöksklyftor, finhackade
2 st smulade peperoncini; små, torkade chilifrukter
0,5 dl bladpersilja, finhackad
citronklyftor

färskt bröd till serveringen; gärna surdegsbaguetter

1. Blanda olivolja, saffran, vitlök och chili i en kastrull, och värm på försiktigt under omrörning. Det är mycket viktigt att inte oljan blir för het, så att vitlöken börjar brynas!
2. När det börjar småbubbla i olja, drar du kastrullen från plattan och låter innehållet svalna.
3. Skala under tiden räkorna, och blanda sedan ned dem i oljan tillsammans med den finhackade bladpersiljan. Låt alltsamman stå och ta smak av varandra i åtminstone 15 minuter, innan det är dags att äta.

Husets ful-tapenade, i gott sällskap

Det har blivit så, sedan januari, att min man och jag ofta tar oss något att äta efter att barnen lagt sig på onsdagskvällarna. Eftermiddagen präglas i hög grad av aktiviteter, och det är en ren lyx att slå sig ned i soffan efter en intensiv dag, och njuta av något enkelt.

I onsdags blev det lite improviserad plockmat. Jag tog fram en av mina surdegsbaguetter ur frysen, plockade ur kylen fram charkuterier från Ridderheims som jag köpte på "Passion för mat"-mässan, och så snodde min man ihop vår sedvanliga ful-tapenade. Vi hällde upp var sitt glas rött; mer än så behövs inte för att få en vanlig onsdagskväll att kännas nästintill festlig.

Jag må vara en matsnobb i vissa avseenden, men jag är barnsligt och närapå smaklöst förtjust i gröna oliver fyllda med pimiento. Om man tar en burk sådana oliver, och mixar dem med strimlade, soltorkade tomater, en vitlöksklyfta och en skvätt fin olivolja - ja, då får man familjens ful-tapenade. En sagolikt smaskig gucka, som passar otroligt bra att sluka med bröd och charkuterier, och ett glas rött, en vardagskväll i mars.

Husets ful-tapenade
1 burk gröna oliver med pimiento
en rågad matsked strimlade, soltorkade tomater
1 stor vitlöksklyfta, finriven
en skvätt fin olivolja, gärna fruktig

Mixa dessa ingredienser till en slät röra. Servera den till tunna skirvor bröd, eller till grissini.

Snittar med pepparrots- och citronkryddad röra på rökt lax

I lördags bjöd jag på snittar till förrätt. Jag råkar vara barnsligt förtjust i snittar och bubbel - det känns alltid så festligt, och behöver vare sig vara det minsta krångligt eler exklusivt. Vid just det här tillfället var det snarare en stor dos man tager vad man haver som präglade förberedelserna.
Krustader har jag gillat sedan barnsben, och de har ofta och gärna fyllts med godsaker eller röror. Tyvärr begick jag misstaget att läsa innehållsförteckningen för några månader sedan, och fick då veta att de innehåller härdat vegetabiliskt fett, det vill säga transfett. Jag kan inte säga att jag blev särskilt förvånad, men det omöjliggör tråkigt nog alla vidare inköp. Jag kan bara inte köpa något med det innehållet.

Nåväl, när jag nu inte längre kan fylla mina kitchiga krustader med diverse godsaker, så kan jag i stället upptäcka nya möjligheter. I lördags skar jag dagsgammalt, hembakat surdegsbröd i mindre bitar, steket dem i smör, och toppade med denna goda röra på rökt lax. Det går självklart lika bra med vanligt vitt rostbröd, eller vad man nu kan tänkas föredra. Surdegsbrödet var emellertid perfekt för oss.
Egentligen vore det kanske mest korrekt att kalla röran för laxmousse? Men - till skillnad från när jag tidigare gjort laxmousse, så undvek jag denna gång att mixa laxen. I bland har jag tyckt att konsistensen blivit en aning klistrig när jag mixat. I stället finhackade jag laxen mycket noga, och blandade den väl med smaksättningarna.
Det hela fick sedan stå i kylskåpet någon timma. Resultatet blev en röra som var lätt att breda (eller i mitt fall gaffla) på de smörstekta brödbitarna. Jag smaksatte med citronsaft, dill och mycket pepparrot, samt dekorerade med små bitar citron.

Röra på rökt lax med pepparrot, citron och dill
200 gram kallrökt lax
1 msk citronsaft
2 msk vispgrädde
2 msk färskriven pepparrot
1 msk finhackad dill
sm bitar av citron till garnering

Finhacka laxen med hjälp av en vass kniv. Laxens mjuka konsistens gör detta till ett enbkelt och snabbt jobb. Blanda sedan med hjälp av en gaffel ned citronsaft, grädde och finriven pepparrot. Hur mycket av dessa smaksättningsförslag man vill ta är givetvis upp till var och en. Salt och vitpeppar kan tillsättas om så önskas.
Dillen kan tillsättas tillsammans med de övriga smaksättarna, om den är färsk. Av olika skäl var jag hänvisad till fryst dill, och för att den inte skulle göra laxröran för blöt, tillsatte jag den precis innan röran skulle bredas på brödbitarna

Ni vet väl att det går hur bra som helst att frysa rökt lax? jag köpte på mig en större mängd efter julhelgen, då den var nedsatt på grund av kort datum.
Praktiskt att kunna plocka fram, när andan faller på och jag blir sugen på snittar.
Snittarna serverades med vad huset hade att erbjuda i form av bubbel - klassikern
Anna de Codorníu Brut (nr 7369). Den funkade, och är godkänd, men inte fantastisk. Insåg att vi tröttnat på den (vi har väl helt enkelt skämt bort oss med för mycket champagne), och i fortsättningen kommer vi nog att undvika den. Nästa gång skall jag följa Pyttes råd i stället.

Fredagskvällens plockmat - i gott sällskap av vårt lantbröd

Det var längesedan vi inte åt riktig middag på en fredag. Men - i bland längtar vi efter plockmat! Det kan till exempel vara några goda ostar, lite charkuterier och ett gottbröd. I kväll valde vi att laga till några gamla favoriter, som vi inte ätit på alldeles för länge!

Räkor i stark sås
500 gram frysta räkor med skal
4 msk tomatpuré
4 msk balsamvinäger
1 msk konjak
1,5 msk olivolja
1-2 tsk sambal oelek
1 tsk råsocker
0,5 tsk flingsalt
3 msk finhackad schalottenlök
2 msk finhackad dill
2 msk finhackad bladpersilja

Skala räkorna. Häll alla övriga ingredienser i en kastrull och låt dem koka upp. Småkoka några minuter. Blanda sedan ned räkorna, och värm på. Låt inte räkorna koka, då riskerar man att de bli sega! Häll över i en skål, och låt dem svalna lite innan de ställs in i kylskåpet. Räkorna serveras kalla.

Med risk för att bli tjatig, så kommer här ytterligare ett recept ur Mette Ankarloos Medelhavsmat för svenska kök. Dessa räkor i stark, tomatbaserad sås, är klassiker på buffébordet hos oss sedan åratal. Om man gör dubbel sats av dem funkar de som en fullständig måltid för två, tillsammans med ett gott bröd.

Ostronskivling med citron och bladpersilja
200 gram ostronskivling
olivolja
saften från 0,5 citron
flingsalt
0,5 dl hackad bladpersilja

Drag isär ostronskivlingarna i strimlor. Stek dessa hastigt i olivolja, på hög värme; rör oavbrutet! Smula över flingsalt, pressa över citronsaft och för över till en skål. Strö över hackad bladpersilja.

Detta recept där ostronskivling snabbt fräses i olivolja och smaksätts med citron, tror jag kommer från den sedan åratal nedlagda tidningen Gott & Grönt. Det var någon sorts vegetarisk avknoppning av Allt om Mat, om jag inte minns fel? Skall ta och bläddra igenom de nummer vi har på landet, nästa gång jag är där, för jag tror de kan innehålla intressanta recept! Kanske var tidningen helt enkelt ett par år före sin tid?

Rostade paprikor i vitlöksvinägrett
6 små eller 3 normalstora röda paprikor

Dressing:
1,5 msk olivolja
1,5 msk tomatbalsamico
1 vitlöksklyfta, riven
flingsalt
lite grovhackad bladpersilja

Sätt ugnen på 250 grader med grillvärme, och gärna varmluft. Smörj en ugnsfast form med olivolja. Kärna ur och rensa paprikorna, och dela dem (små i fyra bitar, stora i sex bitar). Lägg dem i formen med skalsidan uppåt.
Rosta i cirka 20 minuter, eller tills skalen svartnat. Häll över dem i en skål, täck med plastfolie och låt svalna. Dra av skalet, och lägg i en serveringsskål. Häll dressingen över paprikorna, blanda, och strö över lite grovhackad bladpersilja.

Rostade paprikor är så makalöst goda! Visst går det bra att köpa färdiga på burk, i olja eller vinäger, men de går inte upp mot dem man själv rostar. Jag fick tag på riktigt små, röda paprikor i ett nät på vår lokala ICA. De var från Euroshopper, och säkert räknades de som "klass 2" eller värre, men de var makalöst söta och goda i smaken! Rostad paprika i en vitlökskryddad vinägrett är hur gott som helst på nybakat lantbröd bestruket med getost...vare sig nytt eller ovanligt, men ett bevis på att det enkla kan vara det goda

I kväll var det stressigt när jag skulle baka vårt lantbröd. Jag fick ta till lite "fusk" för att få brödet på bordet 20 minuter snabbare än vad som egentligen går.
Detta lyckades jag med genom att låta degen snabbjäsa, med degbunken i varmt vattenbad, samt att jag formade degen till två långsmala limpor i stället för min sedvanliga stora limpa. Resultatet blev i vart fall lika gott som vanligt! Bröddegen funkar till allt - småfranskor, stort lantbröd, pitabröd...det är kort sagt vårt universalbröd. Det är i ärlighetens namn godast när det är nybakat. I dagsgammal form funkar det utmärkt till krutonger, eget rivebröd eller inte minst i en ribollita!

Vårt lantbröd
1 pkt jäst
5 dl ljummet vatten
3 msk olivolja
1 tsk salt
1 tsk råsocker
12 dl vetemjöl (cirka 720 gram)
extra mjöl till utbak

Smula jästen i en stor bunke. Lös upp den i det ljumma vattnet. Rör ned salt, råsocker och olivolja. Arbeta ned vetemjölet i degvätskan med degkrokar. Strö över lite mjöl, täck med bakduk och låt jäsa 40 minuter (eller min fuskvariant, 20 minuter med bunken i varmt vatten i diskhon!). Häll upp degen på mjölat bakbord och knåda snabbt och försiktigt ihop den. Forma lite slarvigt ihop den till önskad form och höjd. För genast över den till en plåt, och ställ omedelbart in den i ugnen!
Grädda i ugnens högsta möjliga temperatur i 15 minuter. Öppna därefter ugnsluckan och släpp ut värme tills dess temperaturen sjunkit till 200 grader. Stäng då luckan och fortsätt baka; resterande baktid avgörs av brödet eller brödens höjd och form.