Galette des rois - på trettondagsafton

Har ni hört talas om eller sett denna kaka förut? Första försöket blev inte perfekt, men tillräckligt bra, och oerhört gott. Jag blev sugen på att baka denna traditionella franska kaka när jag geoglade runt efter olika traditioner förknippade med just trettondagsafton. Den franska kakan har en flera hundra år gammal tradition, och motsvarande varianter förekommer i många länder i samband med trettondagshelgen. När jag hittade detta recept signerat David Lebovitz, fanns det ingen anledning att tveka. Jag har hittills inte tutat något av hans recept och misslyckats.

Ingredienserna är enkla och själva tillvägagångssättet är inte heller svårt. Jag gjorde några nybörjarmissar, men inget allvarligare än att det trots allt blev en riktigt läcker kaka. Dessutom kan jag ju dela med mig av dessa missar, så att den som själv vill pröva slipper göra samma sak.

Jag hade aldrig tidigare köpt mandelmjöl och blev därför aningen chockad över dess kilopris. Smördeg som faktiskt har smör i sig hittar man på ICA, och det är en sådan förpackning mitt recept är baserat på. Smördeg finns även som hela plattor på Picard, och de ska jag pröva en annan gång. Det vare emellertid inget större bekymmer att kavla ihop två bitar till en.

Jag valde en något annan smaksättning än i David Lebovitz variant. Han förordar rom och bittermandelessens, jag valde i stället Amaretto di Saronno, som jag är barnsligt svag för.

Enligt David Lebovitz kan kakan serveras såväl varm som ljummen. Vi serverade den ljummen, men jag kände spontant att den hade varit lika god kall. Om det nu hade blivit någon kaka över, vill säga. Vi blev hela familjen, inklusive middagsgäster, så förtjusta i kakan att jag tänker baka den nu igen i helgen. Varför inte, nu när jag ändå har mandelmjöl hemma?

Galette des rois, på mitt sätt (8 portioner)
Tina de fyra smördegsplattorna innan den ska bakas ut, och förvara de två plattor som sist ska kavlas i kylskåp ända fram tills at de ska användas.

1 paket ICA,s smördeg (400 gram), tinad Fyllning
100 gram mandelmjöl
100 gram socker
en rejäl nypa flingsalt
3 tsk Maizena
2 tsk Amaretto di Saronno
finrivet skal från 1/2 apelsin
100 gram rumsvarmt smör
2 ägg

1 ägg
1 msk mjölk

1. Sätt ugnen på 180 grader.
2. Blanda mandelmjöl, socker, Amaretto, salt, Maizena och apelsinskal i en skål.
3. Vispa ned det rumsvarma smöret så att allt blandas.
4. Vispa därefter ned äggen, ett i taget.
5. Ta två smördegsplattor, lägg dem något överlappande på ett bakplåtspppe och kavla därefter ut dem så att det går att skära ut en rundel på minst 26 cm i diameter. Använd gärna en tallrik eller en botten till en springform för att få en jämn cirkel.
6. Fördela mandelkrämen på smördegsrundeln, men spara en ytterkant på 2,5-3 cm, så att det finns utrymme att försluta kakan innan den ska gräddas.

7. Kavla nu ut de resterande två smördegsplattorna på ett bakplåtspapper, och skär ut en rundel, enligt samma princip som tidigare.
8. Pensla ytterkanterna på den nedre smördegsrundeln med vatten.
9. Lägg på den övre smördegsrundeln. Tryck ihop kanterna noga.
10. Vispa upp ägg och mjölk och pensla kakan.
11. Om du känner dig säker på handeln, så snitta ett mönster i smördegens yttersta lager med en vass kniv.
12. Stick slutligen en fyra-fem diskreta små hål i översta smördegslagret, så att det finns lite utrymme för fyllningen att pysa när kakan gräddas.

13. Grädda slutligen kakan i uppemot 30 minuter. Kontrollera så att den inte blir för mörk, oc täck den i så fall med aluminiumfolie mot lutet av gräddningen.

Bli inte rädd om det läcker ut en smula av fyllningen ur kakan medan den gräddas. Skär i så fall bara bort det som runnit ut när kakan är färdig och har fått svalna, och ät sedan upp det goda.

Annikas citrontårta

För närmare femton år sedan hade jag en tårta snarlik den här på min repertoar. Om jag minns rätt bakade jag den med jämna mellanrum till bemärkelsedagar. Märkligt nog verkar ingen i min närhet minnas tårtan, vilken inte minskade min lust att återskapa den till min fyrtioförsta födelsedag förra söndagen.

Jag har uppdaterat den till 2015, helt enkelt därför att jag inte hade något ursprungligt recept att vända mig till och enbart var hänvisad till mina smakminnen. Själva vitsen med en citrontårta är att citronen ska spela huvudrollen, och därför är det viktigt att den lemon curd som tjänar som fyllning verkligen är syrlig. Syrligheten rundas av när den smälter in i den saftiga, söta citronkakan. PÅ toppen breds en glasyr bestående av citronsaft och florsocker, a match made in heaven, om ni frågar mig.

Faktum är att jag blev så vanvettigt nöjd med tårtan att smakuplevelsen lätt skålade ut alla mina nostalgiska minnen av den jag en gång brukade baka. Citronkakan blev magiskt saftig, och lemon curd-fyllningen smälte in i bottnarna på ett oerhört läckert vis. Nu har jag helt klart en ny(gammal) favorit på min repertoar.

(Om någon undrar över denna detalj i tillagningsbeskrivningen, så tycker jag personligen det är väldigt praktiskt att klämma fast ett bakplåtspapper över botten på en springform. Kakan går lätt att få loss på detta sätt. Jag mjölar formen med vetemjöl, helt enkelt därför att jag inte är förtjust i skorpsmulor.)

Annikas citrontårta
Förbered lemon kurd några timmar i förväg, eller dagen innan. Var noga med att låta kakan svalna ordentligt innan du delar den och breder på genom kurd-fyllningen. Glasyren mår bra av att få stelna åtminstone en halvtimma innan tårtan ska serveras.

Lemon curd-fyllning
1 citron, saft och river skal
0,75-1 dl rörsocker (efter smak, och beroende på citronens syrlighet
1 ägg
40 gram smör

2 msk smetana (eller i nödfall crème fraische), att blandas ned innan tårtan ska monteras

1. Blanda socker, citronsaft och citronskal samt ägget i en kastrull.
2. Sjud krämen tills de första bubblorna och rör noga med vispen. Lyft kastrullen när de första bubblorna syns, så att krämen inte skär sig.
3. Rör ned smöret så att det smälter, och låt därefter krämen svalna.
4. Förvara i kylskåp tills tårtan ska monteras.

Tårtbotten 3 dl rörsocker
150 gram rumsvarmt smör
2 ägg
0,5 tsk flingsalt
skal av en stor ekologisk citron + cirka hälften av saften (tag undan tre matskedar saft till glasyren)
1,5 dl filmjölk
240 gram vetemjöl (cirka 4 dl)
2 tsk bakpulver

1. Sätt ugnen på 175 grader. Kläm fast ett bakplåtspapper i botten av en springform. Smöra och pudra formen med vetemjöl.
2. Vispa socker och smör fluffigt.
3. Vispa därefter ned äggen, ett i taget.
4. Vispa ned flingsalt, citonskal, citonsaft och filmjölk. 5. Sikta över vetemjöl och bakpulver och vänd ned i smeten. Smeten blir ganska fast, och det är helt i sin ordning.
6. Grädda kakan i nedre delen av ugnen i cirka 60 minuter, eller tills den fått vackert gyllenbrun färg. Provstick den gärna i mitten.

Glasyr
2 msk citronsaft
2,5 florsocker

1. Blanda citronsaft och florsocker till en smet.

Montering
1. Dela citronkakan i tcå bottnar.
2. Blanda ned smetana i lemon curden, och bred över den ena tårtbotten.
3. Lägg på den andra tårtbotten, och fördela glasyren över.
4. Häll glasyren över kakan, och fördelan försiktigt med en mjuk slickepott, så att glasyren täcker kakan snyggt, men inte rinner okontrollerat över kanterna.
5. Dekorera gärna med finrivet citronskal.

Brownies med mintchokladtryffel - en oväntad succé

Det började med att jag skulle baka något till en fikabuffé på jobbet. Min vana trogen ville jag köra ett säkert kort, men jag behövde undvika örter samt använda laktosfria produkter för att så många arbetskamrater som möjligt skulle kunna äta av mitt bidrag.

Tanken väcktes att göra det enkelt för mig och samtidigt pröva något nytt. Ja, nytt och nytt, men åtminstone oprövat för mig. Jag har annars varierat detta brownierecept från bloggens barndom på alla tänkbara sätt.

Mintchokladtryffel, som kändes som en ren chansning, visade sig vara extremt uppskattat. Jag håller med mina arbetskamrater - detta blev verkligen gott. Det bästa av allt är (nästan) att dessa brownies inte bara går väldigt bra att frysa. De smakar dessutom till och med bättre efter att de varit frusna och varsamt fått tina i kylskåp över natten.

Inte så dumt, va?

Brownies med mintchokladtryffel
200 g mörk choklad, hackad
150 g smör, rumstempererat
3 dl råsocker
1 msk äkta vaniljsocker
3 ägg
0,5 tsk salt
60 gr vetemjöl (cirka 1 dl)
4 msk kakao

Mintchokladtryffel
200 gram mörk choklad
0,75 dl vispgrädde
4-5 droppar pepparmyntolja (Apotekets), eller efter smak

1. Sätt ugnen på 175 grader. Blanda smöret med råsocker, vaniljsocker och salt.
2. Vispa ned äggen i smeten, ett i taget.
3. Smörj ett bakplåtspapper och forma det efter en kvadratisk form, 24 gånger 24 centimeter.
4. Smält chokladen över vattenbad, eller i micro, och rör ned den.
5. Sikta över kakao och vetemjöl, och blanda ned dem i smeten.
6. Häll smeten i formen, och jämna till den med en slickepott. 7. Grädda kakan i mitten av ugnen i 30.
8. Tag ut kakan ur ugnen, och låt den svalna. När årstiden så medger ställer jag ut kakan, för jag har lärt mig att sega chokladkakor mår bäst av at snabbt kylas ned.
9. Hacka chokladen till tryffeln och lägg den i en kastrull tillsammans med vispgrädden. Smält chokladen i grädden på medelvärme under omrörning. Smaka av med pepparmyntolja, och låt svalna.
10. Bred tryffeln på den kalla kakan och ställ därefter kakan i kylskåp några timmar.
11. När jag delar kakan, brukar jag först skära bort de yttre kanterna, för att det ser snyggare ut. Därefter delar jag den i relativt små bitar, då den är väldigt mäktig. Ofta delar jag den i sex gånger sex bitar, och dessa 36 små brownies räcker längre än man kan tro.

En ny stjärna på min glasshimmel

Nyskapande.
Utmanande.
Ständigt på jakt efter nya upplevelser.

Nej - sådan är jag inte. Finfina egenskaper, men de stämmer ganska dåligt in på mig. Jag hamnar ofta i gamla smaker, och i kända tekniker. Ändå sker det hela tiden en utveckling, och det är egentligen fantastiskt i sig. Rätterna förändras gradvis, så långsamt att det knappast märks. Först när förändringarna nått en viss gräns inser jag att jag förändrat och förädlat något väletablerat och hemvant. Spetsat till och förfinat smakerna; förbättrat tekniken och faktiskt - kanske genom att också tillsätta - någon ingrediens nått en högre nivå.

Min favorit bland hemlagade glassar har i åratal varit vaniljglass. Från att ha varit en smak som jag länge skydde som pesten, har just vaniljglass för mig kommit att bli symbolen för ett gott glasshantverk. Det finns få saker som kan smaka så illa som glass av dålig kvalitet, och att smaksätta med diverse vaniljsubstitut gör inte saken bättre.

För några år sedan kom det till min kännedom att man när man utvinner vaniljextrakt från äkta vaniljstänger sparar de svarta fröna. Dessa kan sedan, efter att ha tömts på all smak, saluföras som en naturprodukt, blandas ned i en glass som därefter kan sägas innehålla äkta vanilj, även fast smaken i sig kommer är syntetisk. Förekomsten av svarta prickar i produkter med smak av vanilj är med andra ord icke alls någon kvalitetsgaranti.

När jag själv gör vaniljglass experimenterar jag gärna med proportionerna mellan råsockret och det ljusa muscovadosockret, som i mitt tycke förhöjer smaken något oerhört. Vitt socker har jag aldrig i glass. En ren smaksak, förvisso, men en nog så viktig faktor just i min kära vaniljglass.
Längre än så sträckte sig inte min äventyrlighet innan jag förra året i samband med en matkreatörsmiddag gjorde en salt karamellglass. Sälta och sötma i balans får mig att gå igång på alla cylindrar. Det är inte för inte jag är löjligt svag för butterschotch eller caramel au beurre salée.

På annandagen 2013 gjorde jag min absolut bästa vaniljglass hittills. Utöver råsocker och generöst med bourbonvanilj innehöll denna glass två fantastiska smakförhöjare, nämligen bourbon och flingsalt. Bara så mycket bourbon så att vaniljsmaken förstärktes och fördjupades, och den gnutta salt som kärvdes för att göra smaken riktigt intressant. Ingen som åt glassen hade någonsin kunnat föreställa sig eller ens tänka tanken att den innehöll salt.
Ingen mer än jag.

I dag gjorde jag glassen på nytt, och den smakade precis lika bra. En ny favorit - tveklöst.

Min bästa vaniljglass - med bourbon och salt
Hur mycke bourbon du vill smaksätta med handlar om något så svårt som tycke och smak. Börja gärna med en mindre mängd, och smaka av glassmeten. På så sätt hittar du bäst det som passar för just dig.

5 dl vispgrädde
4 dl gammaldags mjölk
1,5 vaniljstång
1,5 dl råsocker
7 stora äggulor
(1 gelatinblad, väl blötlagt)
0,25-0,5 dl Bourbon (jag använde Maker´s Mark)
2 krm flingsalt

1. Värm grädde, mjölk och urskrapad vaniljstång (inkusive stången) i en kastrull på medelvärme. Blandningen får inte koka.
2. Vispa äggulor, socker och salt fluffigt.
3. Blötlägg gelatinbladet.
4. Rör ned äggvispet i gräddmjölken.
5. Låt blandningen försiktigt värmas på under omrörning, så att smeten sväller. Passa noga så att den inte blir för varm.
6. Vispa slutligen ned bourbon och gelatin.
7. Låt glassmeten svalna, och därefter stå och svälla i kylskåp; gärna över natten, men åtminstone ett par timar.
8. Förbered en skål eller burk till glassen genom att ställa in den i frysen i god tid.
9. Kör glassmeten i glassmaskin tills den fått fin konsistens. Stjälp ned glassen i den kylda formen eller burken. Låt glassen stå i frysen i ett par timmar innan glassen ska serveras.

På bilden ser ni mandel- och kardemummaflarn. Dessa bakar du på följande sätt:

100 gram mandel, mixad
1 dl råsocker
100 gram smör
1 msk ljus sirap
2 msk grädde
2 msk vetemjöl
1 tsk kardemummakärnor, mortlade

1. Sätt ugnen på 150 grader. 2. Blanda ingredienserna i en kastrull, och sjud på medelvärme.
3. Fördela smeten i matskedsstora kulor på bakplåtspapper. på plåtar klädda med bakplåtspapper.
4. Grädda i 8-9 minuter eller tills flarnen fått gyllenbrun färg.

Nyförälskad i bagels - mitt recept; mina knep

Ni vet säkert själva hur det kan vara - plötsligt minns man något man tycker väldigt mycket o, men inte ätit eller lagat till på alldeles för länge. Så var det för mig med avseende på bagels. Min man och min äldste son frukosterade på stan för några veckor sedan, och åt då riktigt goda bagels. Självklart väcktes tanken på att återigen baka själv.

Jag sökte mig tillbaka i bloggens svårnavigerade register och hittade mitt gamla bagelinlägg från 2008. Det känns som en evighet sedan; ett helt annat liv, och inte minst ett helt annat sätt att blogga. Jag skummade receptet och gav mig en lördagskväll för några veckor sedan i kast med att återskapa bagelmagi från förr.

Det gick inte bra. Inte alls. Jag var kaxig, och tänkte enbart på hur mycket bättre jag blivit på att baka under de år som förflutit. Receptets mått och steg avfärdade jag som onödiga. Resultatet blev små, kompakta och närmast rynkiga bagels. När de rostats och fyllt med gott pålägg var det fullt ätbara, men långtifrån fantastiska. Jag begrundade mina misstag. Vi googlade, och samlade kompletterande information och tips rörande bagelbakandets mysterier.

I lördags kväll bakade jag på nytt bagels, och nu blev de bra. Riktigt bra. Baserat på dessa mina erfarenheter vill jag förmedla följande budskap: följ receptet. De olika momenten kan tyckas onödiga och omständliga, kanske inte kemisk motiverade - vad vet jag? Det jag vet är att detta recept fungerar. Jag hyser stor förtröstan inte minst till mitt sista tillägg - det kalla vattenbadet. Resultatet blir alldeles rasande snygga och goda bagels.

Till vardags är jag en sådan där typ som förstör Socialstyrelsens statistik. Vare sig jag ska till jobbet eller till gymmet drar jag endast i mig en kopp kaffe med mjölk. På helgerna, däremot - då vill jag ha brakfrukost. Eller kanske snarare brakbrunch? Gärna bagels. Det kommer vi äta till söndagsfrukost många helger framöver.

Bagels (8 stycken)
Låt dina bagels svalna under kökshandduk när de gräddats färdig. Om du bakar dem på kvällen, och du ska äta dem nästa morgon, räcker det med att lägga dem i en plastpåse - annars behöver de givetvis frysas in. Vi klyver våra bagels och rostar dem lätt i vår smörgåsgrill inan vi fyller dem med pålägg.

1 paket torrjäst
3 tsk farinsocker
3 3/4 ljummet vatten
1 msk salt 1 liter vetemjöl (600 gram) polenta till bakplåtarna
2 msk sirap

1. Blanda jästen med en tesked farinsocker och det ljumma vattnet. Låt stå cirka 10 minuter, tills blandningen börjar bubbla.
2. Tag en rymlig bunke och blanda under tiden i de resterande två teskedarna farinsocker med hälften av mjölet och saltet. Rör ned det i degvätskan, och rör därefter ned resten av mjölet.
3. Kör degen i matberedare eller med elvispens degkrokar på låg hastighet i fem minuter, tills den är smidig och elastisk. Låt degen jäsa övertäckt i en timme.
4. Tag upp degen på ett bakbord och dela den i åtta bitar.
5. Strö generöst med majsgryn på bakplåtspapper på plåtar. Förbered också en bricka med kökshandduk på.
6. Rundriv varje degbit, och tryck sedan pekfingret genom dess mitt. Snurra lätt och forma till en ring.
7. Koka upp vatten med sirapen i en rymlig kastrull. Häll upp kallt vatten i en bunke.
8. Lägg två bagels åt gången i kastrullen, och låt dem sjuda 30 sekunder på varje sida.
9. För över varje sjuden bagel till bunken med kallt vatten, så att de svalnar. Lägg dem sedan på kökshanduken för att rinna av, och sedan vidare till plåten.
10. Grädda dem i 250 grader i 10-15 minuter, eller tills de fått fin färg.

Pepparkaksbrownies med vit choklad- och cocosfudge

Det här är en variant på en gammal favoit från min adventskalender 2009, nämligen pepparkaksbrownies med saffranstryffel. Jag betraktar fortfarande denna kaka som en av mina främsta skapelser under de fyra år då jag slet med adventskalender här på bloggen. Förra året, inför december 2012, tog jag det kloka beslutet att faktiskt inte ens försöka upprätthålla denna roliga med enormt slitsamma prestation. Detta år, 2013, kan jag bara konstatera att det aldrig hade gått att genomföra en adventskalender på Smaskens med mindre än att jag tagit semester från mitt jobb.

Livet förändras, tiderna förändras. För knappt ett år sedan var jag fortfarande en närapå manisk, gränsande till matbloggningsberoende person med enorma krav på mig själv. Under 2013 har jag blivit (eller kanske snarare utvecklats till) en väldigt avspänd bloggare. Nu har jag en lustfyllt inställning till bloggandet och allt det för med sig. Nerven, den där driften att till varje pris hitta något värt att blogga om, den har kanske gått förlorad. Det är det i så fall värt.

Var sak har sin tid - och det är mer än en klyscha, det kan jag intyga.

Jag kan med förundran bläddra i mina arkiv och närmast häpna över hur mycket jag åstadkommit. Då händer det sig inte sällan att jag, som denna gång, snubblar över ett gammalt favoritrecept, och drabbas av lust att variera det.

Nu tar jag mig friheten att skriva receptet så som jag hade tänkt göra det. Jag bakade nämligen denna kaka kcv'len innan jag skulle bjuda på den på mitt jobb, och jag upptäckte väldigt sent att jag glömt köpa cocosgräddde. Därför använde jag vispgrädde i min tryffel, men cocosgrädde blir sublimt- jag lovar. Kombinationen av den kryddiga, men samtidigt chokladstinna och saftiga brownien och cocostryffel är makalös. Om ni undrar hur jag vågar påstå det efter att ha erkänt att jag glömde köpa cocosgrädde, så säger jag bara som så att jag har prövat olika varianter tidigare - jag vet vad jag talar om.

Kakan gjorde succé på jobbet. Jag tog fula bilder med Instagram-filter; kakorna låg på ett trist glasfat som stod på ett ganska fult laminatbord. Det får ni leva med. Dagarna med ambitioner att fixa vackra foton är sedan länge förbi. Det är ett faktum.

Baka denna kaka. Ni kommer inte ångra er.

Pepparkakabrownies med vit choklad. och cocostryffel
150 gram smör
3 dl råsocker
1 msk vaniljsocker
2 tsk mald kanel
0,5 tsk mald ingefära
0,5 tsk mald kardemumma
0,5 tsk mald nejlika
0,5 tsk pomerans
1/2 tsk salt
3 ägg
200 gram mörk choklad
60 gram vetemjöl (cirka 1 deciliter)
4 msk kakao

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Blanda smöret väl med råsocker, vaniljsocker, salt och kryddor.
3. Vispa ned äggen, ett i taget.
4. Smält chokladen över vattenbad eller i micron och rör ned den i smeten.
5. Sikta kakao och vetemjöl ned i skålen, och vänd ned i smeten.
6. 6. Täck en rektangulär form med smort bakplåtspapper. (Min form mäter 24*24 centimeter.)
7. Häll ned smeten i formen, och bred ut den.
8. Grädda kakan i mitten av ugnen i 30 minuter - och inte en minut mer.

Vit choklad- och cocostryffel
0,75 dl cocosgrädde
200 gram vit choklad, hackad

1 dl cocosflingor att strö över kakan

1. Värm grädde försiktigt i en kastrull tillsammans den hackade chokladen. 2. Smält chokladen i grädden under omrörning.
3. Låt tryffelns svalna, och bred den sedan över kakan.
4. Strö cocosflingorna jämnt över tryffeln.
5. Ställ in kakan i kylskål i en timma, så att tryffeln stelnar.
6. Skär kakan i bitar. Jag kanstskär ofta kakan för snyggare effekt, och delar den gärna i ganska små bitar, då den är väldigt mäktig.

Jag återupptäcker focaccia - för andra gången

Sommaren 2011 återupptäckte jag focaccia. Det var åratal sedan jag senast bakade detta bröd, och det vete sjutton om min återupptäckta variant påminde så värst mycket om det jag gjort många år tidigare. Jag insåg hur gott och lättbakat detta bröd är, och dessutom att det fungerar förvånansvärt bra också dagen efter.

Just detta är ett osedvanligt gott betyg från mig, som annars är ganska känslig för dagsgammalt bröd. Inte sällan krävs det någon form av åtgärd för att maskera just den smaken hos bröd, men när det kommer till focaccia, så fungerar det bra alldeles som det är.

Härom dagen kom jag att tänka på focaccia, och hur längesedan det var jag bakade det. Om inte minnet sviker mig kan det vara så länge sedan som augusti 2011. Hög tid för ännu en återupptäckt, med andra ord.

När jag bläddrade tillbaka i mitt arkiv, och tittade på dessa bilder, mindes jag sommarmåltiderna. Jag blev då än mer nedstämd över kylan och den snö och is som fortfarande ligger kvar här i mina trakter. Sommarvärmen och de enkla måltiderna baserade på sallad, nybakat bröd och något gott från grillen känns oändligt avlägsna.

Jag var sjuk förra veckan, och även fast jag egentligen är näst intill återställd, så är det som att de sista krafterna inte riktigt vill infinna sig. Den genuina matlusten saknas. I kväll ska vi ändå försöka frammana en blek känsla av den sköna tid som komma skall. Focaccia, sallad och charkuterier ska förhoppningsvis förgylla kvällen och höja livsandarna.

Focaccia, på mitt sätt
Man kan bete sig lite som man vill, vad gäller tjockleken på focaccian. Min man föredrar den tjockare, medan jag tycker bättre om den när den är tunn. Vi landar således i någon sorts kompromiss. Det är ju inte direkt finlir, när det handlar om att trycka ut en deg, och pensla rikligt med olja över.

50 gr jäst
5 dl kallt vatten
2 tsk salt
0,75 dl olivolja
725 gram vetemjöl (cirka 12 dl)

olivolja och flingsalt efter utbakningen

1. Lös upp jästen i vattnet.
2. Tillsätt salt och olivolja.
3. Arbeta ned mjölet tills degen känns smidig. Låt jäsa övertäckt i en timma.
4. Sätt ugnen på 225 grader.
5. Lägg ett bakplåtspapper på en plåt, och pensla pappret generöst med olivolja.
6. Stjälp upp degen på bakplåtspappret, och tryck ut den med mjölade händer så att den i stort sett täcker pappret.
7. Pensla rikligt med olivolja på degen, och strö över smulat flingsalt.
8. Låt degen jäsa i 20 minuter på plåten.
9. Grädda focaccian nedre delen av ugnen i 30 minuter, eller tills den fått vackert gyllenbrun färg. 10. Låt svalna på galler.

Jullovsfrukost med källarfranskor

Efter ännu ett om inte misslyckat, så åtminstone föga lyckat försök att baka med min återupplivade rågsurdeg, är jag snart redo att erkänna mig fullständigt besegrad. Jag kanske helt enkelt inte är en surdegsbagare? Kanske är det jästen som är min bästa vän, alla ambitiösa försök till trots?

Mitt recept på källarfranskor är i det närmaste idiotsäkert. Dessutom är vanliga, nybakade källarfranskor något av det godaste man kan få till frukost. Jo, faktiskt. Oavsett pålägg. Själv är jag väldigt svag för smör och vällagrad ost.

Det är både snabbare och lättare än man kan tro att fixa nybakat bröd till jullovsfrukosten, även om man inte kalljäser degen över natten. Dessa goda frukostbröd behöver faktiskt bara jäsa i en halvtimma. Själva gräddningen tar 12-15 minuter, lite beroende på hur gyllene du vill ha dem. Att man dessutom bara skär den färdigjästa degen i bitar med degskrapan, och inte behöver stå och rulla eller forma bullar, det gör denna deg särskilt lämplig för den som inte känner sig så van att baka.
Tro mig, det går knappast att misslyckas. Bröden jäser gärna ihop på plåten, och bildar då en sorts spontant brytbröd.

Källarfranskor
Om du vill kalljäsa i kylskåp över natten, så tag kall degvätska, halva mängden jäst och låt bullarna jäsa 10 minuter på plåt innan de gräddar dem.

50 gr jäst
1 tsk salt
2 tsk ljus sirap
5 dl gammaldags mjölk
50 gram smör
750 gram vetemjöl

1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Smula ned jästen i en bunke.
3. Smält smöret, och häll i mjölken. Tillsätt salt och sirap. Häll degvätskan över jästen i bunken.
4. Arbeta därefter ned mjölet. Täck över bunken och låt jäsa i 30-45 minuter.
5. Stjälp upp degen på ett mjölat bakbord. Pudra över lite mjöl, och platta ut degen en aning. Dela den därefter i bitar med hjälp av en degskrapa.
6. Placera bitarna på en plåt klädd med bakplåtspapper, och grädda dem i mitten av ugnen i 12-15 minuter, beroende på hur gyllene du vill ha dem.
7. Placera bullarna på galler, och låt dem svalna, medan du dukar frukostbordet och brygger kaffe.

Saffransmazarin till första advent

Nu ska jag strax jag sjunga in det nya kyrkoåret. Jag ska lyssna till vår äldsta dotters kör, och känna den stämning och det lugn jag helst skulle vilja präglade hela perioden fram till julafton. Jag har en stark önskan om att detta år njuta av december i fulla drag. Att låta varje enskild dag få åtminstone en liten touch av förväntan, stämning och goda julsmaker.

Mycket av min inspiration när jag under årens lopp bakat i advent har kommit från gamla klassiker och favoriter. Det är så härligt enkelt att ta en pålitlig trotjänare, och klä om den i vinterskrud. Temat för detta blogginlägg är inget undantag från regeln. Grundreceptet kommer från en mazarinkaka jag bakade till min pappa påsken 2010. "Saffransmazarin, det borde fungera hur bra som helst", tänkte jag en dag tidigt i höstas - sagt och gjort, här har ni den.

Som ni säkert förstår fungerade min idé alldeles utmärkt i praktiken; annars hade ni knappast i detta nu varit i färd med att läsa detta inlägg. Precis som sin föregångare är detta en kaka som smakar allra bäst dagen efter den bakats.

Faktum är att det är en av de mest hållbara kakor jag känner till. Vacker blir den också. Får man lov att fresta, så här den första advent?

Saffransmazarin till första advent
Förberedelser: 20 minuter
Gräddning: 50 minuter

Jag bakade denna kaka i en något vidare springform än jag tidigare använt, och det fungerade bra. För säkerhets skull minskade jag därför gräddningen med fem minuter.

1 ägg
3 dl råsocker
0,5 tsk ekologiskt vaniljpulver
1 kuvert saffran, stött i mortel med en gnutta socker
1,5 dl gammaldags mjölk
0,5 dl sötmandlar, malda eller mixade<
0,5 tsk bakpulver
175 gr smält smör
180 gr vetemjöl (ungefär 3 dl)

Glasyr:
2 dl florsocker
4 tsk vatten

(zestat apelsinskal till garnering, om man så önskar) 1. Sätt ugnen på 150 grader
2. Smörj och bröa en springform.
3. Vispa ägget med socker, saffran och vaniljpulver.
4. Blanda ned mjölken och det smälta smöret.
5. Blanda mjölet och bakpulvret, sikta det över smeten, och vänd sedan ned i smeten.
5. Häll smeten i formen, och grädda i nedre delen av ugnen i 50 minuter.

Låt kakan svalna helt. Blanda sedan florsockret med vatten, lite i taget, så att glasyren inte blir för lös. Bred glasyren över kakan, och låt den stelna. Garnera eventuellt med zestat apelsinskal.

Det började så bra

Det började så bra. Jag var hemma med liten sjuk dotter i fredags, och vad passar bättre en regnig fredag i oktober än att ställa sig och baka? Vi hade tre stycken riktigt groteskt övermogna bananer i fruktskålen, sådana där som doftar så starkt att endast min aversion mot att slänga mat hindrat mig från att för flera dagar sedan göra mig av med dem. Nu fick de möta sitt öde i form av banana bread muffins.

Banana bread bakade mamman i den familj på Island där jag var au pair i min gröna ungdom. Jag fick med mig receptet, och har under de sjutton år som gått med jämna mellanrum återkommit till det. Att korsa banana bread med muffins var inte precis nyskapande, men det var gott.

Eller, rättare sagt - smeten var god. Muffinsarna blev emellertid fullständigt kontaminerade av mitt ytterst beklagliga val av choklad. Jag köpte ICA's märke på bilden ni ser nedan, och den var rent förfärlig. Akta er för den, det säger jag bara. Besk, bitter och med en eftersmak som på ett ytterst plågsamt sätt påminde om den man drabbas av vid pinjemun. Dessvärre upptäckte jag inte detta förrän vi smakade på de färdiga muffinsarna.

Bittert, i dubbel bemärkelse. Varför publicerar jag då detta recept på misslyckade bakverk? Jo, helt enkelt därför att de egentligen var helt fantastiska. Jag åt så mycket jag kunde av en muffins som fått lite mindre choklad i sig, och den var verkligen läcker.

Köp en godare choklad än den jag valde, så vet du precis vad du ska göranästa gång du har övermogna bananer. Helst Fairtrade-choklad, och kanske en sort med lägre cacaohalt. En god mjölkhchoklad vore förmodligen ett strålande val - det ska jag själv använda nästa gång.

Banana bread muffins (12 st)
300 gram vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
2 krm salt
2 ägg
2,5 dl farinsocker
0,5 tsk ekologiskt vaniljpulver
3 riktigt mogna Fairtrade-bananer
125 gram smör, smält
1,25 dl gammaldags mjölk
100 gram Fairtrade choklad

1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Blanda mjöl, bakpulver och salt i en bunke.
3. Vispa ägg, farinsocker och vaniljpulver riktigt fluffigt.
4. Blanda ned mjölk och smält smör i äggvispet.
5. Sikta ned mjölblandningen och vänd därefter ned den i smeten med hjälp av en ballongvisp.
6. Fördela smeten i tolv stora muffinsformar, gärna i en muffinsform som ger stöd. 7. Grädda muffinsarna i mitten av ugnen i 20 minuter.

Afternon Tea - en trevlig bagatell

Jag fick denna bok hemskickad för en dryg månad sedan. Jag är rätt så övertygad om att de lättsamt hållna texterna kan tilltala en stor publik. Utbudet av böcker på detta tema förefaller ganska stort, däremot inte böcker på svenska. De två äldsta barnen blev genast förtjusta vid åsynen av boken, och jag insåg att konceptet Afternoon Tea helt klart tilltalar personer i alla åldrar. Det handlar i grund och botten om en sorts fika med substans - i brist på bättre ordval.

Boken är riktigt ögongodis för världsfrånvända anglofiler, och boken innehåller en mängd riktigt trevliga recept. Bland annat hittade jag nästan längst bak i boken en chokladtårta som jag garanterat kommer provbaka. Om inte förr, så blir det sannolikt när vår chokladälskande äldste son fyller tio år. Jag kan knappast annat än älska ett recept på en chokladtårta vid namn Heavy Chocolate Cake, som innehåller såväl ljust muscovadosocker som kaffe; utöver rent perversa mängder choklad, givetvis.

Boken är helt enkelt en trevlig bagatell, som jag är övertygad om att vi kommer inspireras av i höst.

Om jag hade haft en ugn...då hade jag bakat kalljästa kardemummasnurror

Det går faktiskt över förväntan bra att leva utan ugn, tro det eller ej. Om nu någon undrar varför vi fortfarande inte bytt spis, så kan jag förklara detta med det faktum att vi haft fullt upp med att sälja vårt lantställe. Man kan inte hålla på med för många projekt på en gång.

Hur motsägelsefullt det än kan låta, med tanke på matlagningens dominerande roll i mitt liv, så är det just införskaffandet av ny spis som fått stryka på foten till förmån för mer akuta angelägenheter. Vi får hålla oss till sådant man lagar på spisen, eller på grillen. Som några av er såg på Facebook i , så grillade vi pizzor, med alldeles strålande resultat. Vi hade sannolikt inte prövat detta om ugnen fungerat, så det för också med sig positiva saker.

Om ni föreställer er att vi på landet haft ett i stort sett lika fullt utrustat kök som vi har är hemma, så förstår ni själva att ekvationen svårligen går ihop när det kommer till förvaring och placering av diverse köksattiraljer. Något måste bort - men vad? Det är sådana frågor jag grubblar över , i stället för att införskaffa ny spis.

Minns någon av er den här skönheten? Den var min vinst då jag blev finalist i Årets bak- och dessertmästare 2011. Nu ska den, och den lyxiga glasbunke som medföljde vinsten, finna ett nytt hem. Jag har en KitchenAid Professional här hemma, och har definitivt inte behov av två köksmaskiner. Ja, detta är bara ett av alla de föremål vi måste väga mot de vi har i köket i stan.

Om jag hade haft en ugn, då hade jag gärna bakat kalljästa kardemummsnurror, kanske på lördag morgon som en riktigt lyxig start på helgen. Just dessa snurror bakade jag på vår äldsta doters födelsedag förra året. Nybakade bullar till födelsedagsfrukost är inte dumt. De bakades I köket på landet, med hjälp av maskinen ni skådar ovan, i kanske det enda jag inte kommer att sakna från köket på landet, nämligen den i mitt tycke aningen sega ugnen. Det är egentligen inget formellt fel på den, det är bara jag som är kräsen. Oavsett, så gräddade ugnen i fråga dessa alldeles makalöst goda bullar. Pröva dem - jag kan lova att ni inte blir besvikna.

Kalljästa kardemummasnurror (14 stycken)
25 gram jäst
2,5 dl gammaldags mjölk
0,5 uppvispat ägg
1 dl råsocker
0,5 tsk salt
1 tsk nystött kardemumma
100 gram mjukt, rumsvarmt smör
480 gram vetemjöl

Fyllning
100 gram mjukt, rumsvarmt smör
1 dl florsocker av rörsocker
1 tsk nystött kardemumma
2 msk ekologiskt vaniljsocker
1 krm salt

0,5 uppvispat ägg

2 msk smält smör

0,25 dl florsocker av rörsocker

1. Lös upp jästen i mjölken.
2. Tillsätt socker, salt, kardemumma och ägg.
3. Arbeta ned mjölet i degvätskan, och klicka i det mjuka smöret.
4. Låt degen stå framme i rumstemperatur i 15 minuter, och ställ därefter in den i kylskåpet över natten.
4. Fyllningen går bra att förbereda kvällen innan baket. Låt den stå framme i rumstemperatur, övertäckt, så är den mjuk och fin när den ska användas.
5. Morgonen därpå sätter du ugnen på 225 grader, och tar fram degen ur kylskåpet.
6. Låt degen stå framme i 15 minuter.
7. Kavla ut degen. Bred på fyllningen. Rulla till vanliga bullar, eller vik enligt instruktionerna i detta recept.
7. Lägg bullarna i formar. Låt dem jäsa övertäckta i 10 minuter.
8. Pensla bullarna med det resterande uppvispade ägget. Grädda dem i nedre delen av ugnen i cirka 12 minuter.
9. Låt bullarna svalna något. Pensla dem helt lätt med smält smör, och pudra därefter över florsocker av råsocker.

En mazarinkaka till pappa

Min pappa älskar mazariner. Detta misshandlade bakverk har fått dåligt rykte på grund av alla budgetvarianter av dålig kvalitet som florerar bland den typ av läskiga bakverk som verkar ha obegränsad hållbarhet. Det är rent ut sagt synd och skam, för få saker är godare än en äkta mazarin.

Det måste i grund och botten vara bittermandeln som är pappas fäbless? Samma bittermandel som ger hans älskade mandelkubb sin karakteristiska smak. Att bittermandeln också hör till mina smakfavoriter, det kommer nog inte som någon överraskning för de av er som följt mig ett tag. Därför blir jag alltid lika glad när jag stöter på ett recept som innehåller denna essens. Jo, det är essensen jag håller mig till, när jag smaksätter.

När jag först blev bjuden på denna kaka, hade jag emellertid inte så högt ställda förväntningar. Många liknande kakor som jag smakat under årens lopp har varit ganska trista. Den här är till skillnad från tidigare erfarenheter så långt ifrån trist man kan komma.

Receptet fick jag av en arbetskamrat, och jag har endast ersatt några ingredienser med sådana jag själv föredrar att använda, så som rörsocker strö och ekologiskt vaniljpulver. Kakan är lätt att baka, blir saftig och fin, med en påtaglig smak av bittermandel. Dessutom håller den sig god i flera dagar efter att den bakats.

Förra påsken firade vi, långt i efterskott, att min pappa fyllt år. Det kändes som ni säkert förstår mycket passande att bjuda på just denna mazarinkaka. Den blev genast en favorit hos mina föräldrar, och kanske har min mamma bakat den just till idag? Grattis på födelsedagen, Pappa!

En mazarinkaka till pappa
Förberedelser: 20 minuter
Gräddning: 50 minuter

1 ägg
3 dl råsocker
0,5 tsk ekologiskt vaniljpulver
8-10 droppar bittermandel
1,5 dl gammaldags mjölk
0,5 dl sötmandlar, malda eller mixade<
0,5 tsk bakpulver
175 gr smält smör
180 gr vetemjöl (ungefär 3 dl)

Glasyr:
2 dl florsocker
4 tsk vatten

1. Sätt ugnen på 150 grader
2. Smörj och bröa en springform.
3. Vispa ägget med sockret, bittermandelessensen och vaniljpulvret.
4. Blanda ned mjölken och det smälta smöret.
5. Blanda mjölet och bakpulvret, sikta det över smeten, och vänd sedan ned i smeten.
5. Häll smeten i formen, och grädda i nedre delen av ugnen i 50 minuter.

Låt kakan svalna helt. Blanda sedan florsockret med vatten, lite i taget, så att glasyren inte blir för lös. Bred glasyren över kakan, och låt den stelna.

Favorit i repris: Sega cookies med cocos och mjölkchoklad

En vacker sommardag i juli ställde jag mig och bakade några av de godaste kakor jag någonsin åstadkommit. Jag kallar dem cookie, då deras likar inte står att finna i vår svenska småkakstradition, utan snarare i de influenser vi fått från det amerikanska sättet att baka.

Just dessa cookies, som innehåller såväl cocos som mjölkchokladpellets och den omistliga ingrediensen salt, smakar förförande gott redan som smet. Har man väl börjar smaka på smeten, får man ha god självdisciplin. Risken finns annars att man inte får samma antal kakor som jag anger i receptrubriken.

Som alltid är tidsangivelsen för gräddning ungefärlig. Det handlar både om hur just din ugn fungerar, och om hur välgräddade du föredrar dina kakor. Jag skriver åtta till tio minuter, så får var och en vakta sina kakor bästa förmåga.

Allra godast är de givetvis när de är nygräddade, och precis har svalnat. Givetvis går kakorna utmärkt bra att frysa, och de är precis den sorts kakor som är tacksamma att plocka fram ur frysen, då de nästan tinar på samma tid som det tar att brygga en kanna kaffe. Frågan är nog om inte det godaste drycken till sådana här cookies är ett stort glas kall mjölk?

Sega chocolate chip cookies med cocos och mjölkchoklad (cirka 28 stycken)
100 gr rumsvarmt smör
0,75 dl rörsocker strö
0,75 dl ljust muscovadosocker
0,5 dl mörk sirap
1 msk ekologiskt vaniljsocker
0,5 tsk flingsalt
1 ägg
150 gr vetemjöl (cirka 2,5 deciliter)
2 dl cocos
0,5 tsk bikarbonat
150 gram mjölkchokladpellets

1. Sätt ugnen på 175 grader
2. Vispa ihop smör, socker, sirap, vaniljsocker och salt.
3. Tillsätt ägget i smeten.
4.Rör därefter ned mjöl och cocos.
5. Blanda slutligen ned chokladpelletsen i smeten.
6. Klicka ut 12 stycken matskedsstora bitar av kakdegen på en plåt klädd med bakplåtspapper.
7. Grädda kakorna i nedre delen av ugnen i 8-10 minuter.
8. Låt kakorna svalna på en bricka.

Missa inte min apelsinkaka med vallmofrön och apelsinglasyr

Mitt senaste bidrag på Julegott är en julkaka som blev rent otroligt god, närmare bestämt en apelsinkaka med vallmofrön och apelsinglasyr.

Jag har aldrig tidigare bakat något liknande, och den gjorde helt klart succé hos barnen. Tveka inte att pröva denna fina kaka, som jag vågar påstå sticker ut en smula bland de gängse julkakorna.

Saffransbrytbulle med fyllning av mandel, farin och vanilj

Det har varit mycket på sistone. Min tillvaro är ganska heltisk just nu, och det har märkts på de alltför flitigt förekommande felen i texterna här på bloggen. En läsare vid namn Renée påpekade igår till min stora tacksamhet att jag gjort några missar i länkningarna tillbaka till tidigare års adventsinlägg. Nu hoppas jag att det är ordning och reda igen, och skulle ni upptäcka något som inte stämmer, så hoppas jag att ni uppmärksammar mig på det, så jag har en chans att rätta till felen.

På tal om fel, så kan jag berätta att jag gräddade denna brytbulle för kort tid, när jag bjöd på den på jobbet i förra veckan. Jag hade kalljäst bullen över natten, och tänkte fel, när jag inte insåg att den kylskåpskalla brytbullen behövde längre tid att gräddas än jag beräknat. Bortsett från denna i mitt tycke ytterst pinsamma och irriterande detalj, så var det en alldeles strålande god bulle. Jag har prövat mig fram och bakat saffransbröd med såväl mandelmassa som vit choklad, men - jag kan tycka att det blir för mycket.
För sött.

Genom att mixa sötmandlar med farinsocker, sirap och vanilj, får jag en fin nötsmet, med lite mer modest sötma, som smaksättning till bullen. Det är både snyggt och bekvämt att göra en stor brytbulle, men givetvios går det lika bra att göra saffransbullar i pappersformar.

Sedan jag fick en ny kollega, H, som inte tål nötter, tänker jag mer och mer på nötfria alternativ när jag bakar. Just i detta fall är jag helt övertygad om att man skulle kunna blanda solroskärnor i fyllningen. Kanske inte mixa dem släta, utan i stället röra ned dem hela i sockret och smöret. På samma sätt kan man strö solroskärnor ovanpå, som dekoration. Definitivt värt ett försök, eller vad säger du, H (om du nu läser detta)?

Saffransbrytbulle med fyllning av
mandel, farin och vanilj
2 paket jäst
2 dl råsocker
1 tsk salt
1 gram saffran (två kuvert), stött i mortel med en nypa socker
5 dl gammaldags mjölk, rumstempererad
200 gram smör
1 ägg
1 kilo vetemjöl (drygt 10 dl)
200 gr sötmandel, grovt mixad
150 gram smör, rumsvarmt
1 dl farinsocker
0,5 dl mörk sirap
0,25 tsk flingsalt
2 tsk ekologiskt vaniljpulver
2 msk Maizena
1 ägg till pensling
100 gram flagad mandel till dekoration

1. Lös jästen i mjölken.
2. Blanda ned socker, salt, saffran och ägget.
3. Arbeta ned mjölet.
4. Täck över degen, och låt den jäsa i 45 minuter.
5. Blanda under tiden ingredienserna till fyllningen, genom att mixa mandlar och farinsocker.
6. Tillsätt flingsalt, sirap, vaniljpulver och smör, och fortsätt mixa tills alltsamman bildat en jämn smet.
7. Sätt ugnen på 200 grader, och smörj en rymlig ugnsform på cirka 40 gånger 50 centimeter, om du vill baka en brytbulle.
7. Stjälp upp den färdigjästa degen på ett mjölat bakbord. Dela degen i två jämnstora delar.
8. Kavla ut varje degbit till en stor rektangel, och bred på hälften av smeten.
9. Rulla ihop, och dela i femton delar.
9. Uprepa med den andra degbiten.
10. Placera bullskivorna i pappersformar, om du vill göra bullar. Om du vill göra en stor brytbulle, lägger du sex bullar i fem rader, jämnt fördelade i ugnsformen.
11. Låt bullarna jäsa i 15 minuter. Pensla därefter med uppvispat ägg, och strö över flagad mandel.
12. Grädda den stora brytbullen i mitten av ugnen i 30 minuter. Passa den, så att den inte blir för mörk. Täck i så fall ytan med alufolie.
13. Bullarna gräddas i mitten av ugnen i ungefär 12 minuter.

I dag för ett år sedan, den tionde december 2010, bloggade jag om adventsrillette anno 2010. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från tionde december 2009 och 2008.

Julegott

Redan tidigt i somras blev jag, som jag tidigare nämnt, tillfrågad om jag ville vara med och producera några blogginlägg till Dansukkers julkampanj. Nu är det bara några dagar kvar tills aktiviteterna och blogginläggen drar igång på Dansukkers inspirationssajt Julegott - Sveriges sötaste julsida.

Med min erfarenhet av att i flera års tid ha haft en egen julkalender här på SMASKENS, så kändes det kul att få användning för några av alla idéer jag sparar på under året. Jag har aldrig, under något år, hunnit få utlopp för alla idéer under de blott 24 dagar som utgör advent.

Mina inlägg kommer ni hitta under kategorin Baka med barn. Jag ska göra mitt bästa för att försöka hålla koll och tipsa er om när mina blogginlägg dyker upp.

Därför bakar jag aldrig scones

Varför skulle jag sälv baka, när jag är gift med en man som bakar de mest gudomligt goda scones? Hemligheten ligger i grund och botten inte i receptet, för det finns en uppsjö av recept på just scones. Må så vara att salt är en viktig ingrediens, för jag kan bara inte med för söta scones. Väl medveten om att det säkert finns någon därute som vidhåller att riktiga scones inta ska innehålla salt. Strunt samma. För att det ska bli gott, behövs det en ton av sälta, inte minst för att matcha favorittillbehören cream cheese och björnbärsmarmelad. Eller varför inte smör, och hallonmarmelad? Eller ev lagrad grevé och bitter apelsinmarmelad? Listan kan göras lång.

För att återgå till temat: ingen bakar i mitt tycke så goda scones som min käre make. En sconesfrukost är en, minst sagt, ganska trevlig start på dagen, det tror jag vem som helst är benägen att hålla med om. För oss handlar det ofta om lyxig helgfrukost på landet. Som ni kanske kan se, bakas våra scones i muffinsplåt. Sedan vi började med detta, har vi aldrig velat pröva något annat. Det blir helt enkelt bäst, på det här viset.

Min mans scones (12 stycken, stora)
Förberedelsetid: 10 minuter
Tid i ugnen: 15-20 minuter

smör till muffinsplåten
450 gram vetemjöl(cirka 7,5 vetemjöl)
1,5 tsk salt
1msk socker
3 tsk bakpulver
150 gram kylskåpskallt smör, skuret i centimeterstora kuber
2 dl filmjölk, eller mild naturell yoghurt

Sätt ugnen på 225 grader. Smörj en muffinsplåt. Blanda mjöl, salt, socker och bakpulver i en bunke. Lägg i smörtärningarna. Arbeta in smöret i torrvarorna genom att gnida ingredienserna mellan handflatorna.
När blandningen liknar en grov smuldeg, med små bitar av smör kvar, blandar man i filmjölk eller yoghurt. Det blir bäst resultat av att blanda med handen, och inte med redskap. Det viktigaste är att inte arbeta för länge med degen. Slarva, helt enkelt. Och ingen, ingen elvisp.
Fördela degen i muffinsplåtens fack med hjälp av två skedar.
Grädda sconesen i nedre delen av ugnen i 15-20 minuter. Tag därefter ut dem ur ugnen, och tag efter några minuter upp dem. Lägg dem på ett galler eller en bakhandduk, för att svalna.

En klassiker, i frukosttappning

I fredags kom jag plötsligt att tänka på rosenbröd. Numera är jag så fast förankrad, ja, närapå slentrianmässigt låst i mina standardbröd under veckorna; formfranskor till vardagsfrukostarna, och så surdegsbaugetterna till helgen.
De klassiska rosenbröden har länge lyst med sin frånvaro; bortsett från att jag, faktiskt, slängde ihop en rosenbrödsdeg, och bakade oss färskt frukostbröd på nyårsdagen. Det låter kanske rent motbjudande präktigt, men jag tyckte att nyårsfirandet tarvade en ståndsmässig frukost som avrundning.

När jag var liten var rosenbröd synonymt med något min mamma bakade när det skulle vara festligt. När vi skulle ha middagsgäster, och det skulle serveras kuvertbröd.
Mamma bakade rosenbröden med särskilda Tupperware-tillbehör. Dessa inbegrep en särskild, för ändamålet avsett bunke; en bakduk, och ett redskap som man stansade ut och formade bullarnas med. Alltsamman mycket praktiskt och smart, men något sådant har jag inte i min ägo. Jag kan dock tydligt se mamma framför mig, när hon står och förbereder dessa goda små brödbullar. Ibland hände det också att hon i stället för bullar formade långa bröd, som sedan följaktligen skars i skivor.

Rosenbröden penslades med uppvispat ägg, beströddes med vallmofrön, och gräddades tills de blev gyllenbruna.

Namnet rosenbröd kommer sig, så vitt jag vet, av att bröden i original snittas med ett kors på ovansidorna, så att bullarna närgräddas får en dekorativ blomliknande form. Så brukar jag själv inte göra, kanske för att mamma aldrig gjorde så.

Alldeles oavsett, så är detta ett rasande gott frukostbröd. Nu hade jag inte några vallmofrön. I stället beströdde jag bullarna med Maldon-salt. Jag gräddade dem också på muffinsplåt. De blir så särskilt fina då.
I dessa tider av kalljäsning och surdegsbröd, smakar det utmärkt bra med en nostalgitripp, och ett riktigt, klassiskt jästbröd, som omväxling.

Rosenbröd till helgfrukosten (16 stycken)
Förberedelser: 20 minuter
Jästid: 45 minuter
Gräddning: 15 minuter

50 gram jäst
1 tsk råsocker
2 tsk salt
75 gram smör
5 dl gammaldags mjölk
750 gr vetemjöl
1 ägg
Maldon-salt, eller annat havssalt av god kvalitet
rapsolja (varmpressad) till formarna

Smält smöret i en kastrull, och häll i mjölken. Smula ned jästen i en rymlig skål, tillsätt socker och salt, och häll sedan över degvätskan under omröring så att allt löser sig.
Häll i mjölet, och arbeta därefter ihop ingredienserna med hjälp av degkrokar. Täck över degen, och låt den jäsa i 45 minuter.
Ställ en timer på 20 minuter, och sätt då på ugnen på 200 grader. Låt sedan degen jäsa ytterligare 25 minuter.
Strö lite vetemjöl på bakbordet, och stjälp upp degen. Dela den i sexton delar. Forma delarna till bullar. Smörj muffinsformarna med rapsolja, om du vill använda sådana. Placera bullarna i formarna. Pensla dem med uppvispat ägg, och strö sedan en nypa salt över varje bröldbulle.
Grädda i nedre delen av ugnen i 15 minuter. Plocka upp bullarna ur formarna ganska snart efter att de tagits ur ugnen, annars kan de bli fuktiga.

Min muffinsplåt har tolv formar, så jag fick således grädda i två omgångar.

Sådant som tröstar

Jag är egentligen inte alls på blogghumör för tillfället. Det är inte en slump att det varit tyst här den senaste veckan. Nu ska jag ta mig i kragen och faktiskt försöka dela med mig av det goda vi trots allt lagat och ätit sedan jag senast skrev här. I stället för att beklaga min bristande entusiasm, vill jag berätta om denna grymma kaka, som jag trakterade familjen med förra torsdagen. En chokladkaka med både cocos, chokladpellets, farinsocker och kardemumma; jag har en hang up på båda dessa sistnämnda ingredienser, för tillfället.

Åt en chokladkaka med just kardemumma för några veckor sedan, som fick mig att vilja gå loss på mitt kanske äldsta och mest trogna recept. Detta kan mycket väl vara den första kaka jag själv bakade; och gudarna ska veta att jag bakat den under årens lopp, fler gånger än jag kanske borde.

Det finns många som tycket det är fel att använda mat som tröst, och det kan jag väl i princip hålla med om. Däremot tycker jag det är mer än rätt att använda sig av ätbara saker för att pigga upp sig. Trots att dagarna är ljusare, och våren kommer närmare, så tycket jag helt ärligt att detta är en väldigt jobbig tid på året. Jag är helt enkelt inte på topp; det är tungt och motigt.

Då kan en chokladkaka med farin, kardemumma, cocos och chokladpellets, toppad av en rejäl klick smetana, höja livsandarna ordentligt.
Det här fick mig helt enkelt att må lite bättre. Smetana är dessutom en makalös produkt. De kräsna (på gränsen till stockkonservativa) barnen föredrog dock vispad grädde.

Min trösterika chokladkaka
2 ägg
1 dl farinsocker
2 dl rörsocker strö
2 msk äkta vanilksocker
0,5 tsk salt
0,5 tsk kardemumma, nystött
100 gram smält smör
4 msk cacao
90 gram vetemjöl (cirka 1,5 dl)
1 dl mörka chokladpellets
cocos och smör till formen

1 tsk farinsocker + 0,5 tsk nystött kardemumma att strö över kakan

Sätt ugnen på 175 grader. Smöra en springform, och bröa den med cocos.
Vispa ägg, farin, socker, vaniljsocker, salt och kardemummma pösigt.
Rör ned smält smör. Sikta över cacao och vetemjöl, och blanda ned i smeten. Rör därefter ned chokladpelletsen.
Häll smeten i formen, och grädda längst ned i ugnen i 35 minuter.
Strö farin och kardemumma över kakan genast efter att den tagits ur ugnen.
Servera med smetana eller vispad grädde.