Påsk i efterskott, del 2: smørrebrød med min grymma äggsallad

Äggsallad är ett pålägg jag haft i bakhuvudet i flera år, utan att komma till skott och pröva att tillreda. När jag planerade årets smørrebrød till påskafton kändes et som att det var hög tid att pröva något nytt, och således gick jag slutligen från tanke till handling.

Min äggsallad är mycket enkelt, men ack så god. Det är helt klart så att äggen i salladen inte bär vara alltför hårdkokta - gulan ska vara krämig. Att majonnäsen ska vara hemlagad, det behöver jag kanske knappast påpeka? Enklast gör du den genom att följa dessa genialiskt enkla instruktioner till mixad majjonäs, som jag gläds åt varje gång jag använder.

Salladslök, chili och bladpersilja är mina smakkamrater till äggen. Chilin ger sting, salladslöken ger djup och bladpersilja kompletterar helt enkelt äggen på ett strålande bra vis, förutom att de gör salladen snyggare.

Det finns otaliga varianter på äggsallad för den som söker. Själv funderar jag närmast på att vid tillfälle toppa salladen med bacon. För den här gången valde jag att avstå, men idén tar jag med mig.

Smørrebrød med grym äggsallad (6 portioner)
0,75 dl majonnäs
4 ägg med mjuk gula, hackade
2 stjälkar salladslök, finhackade
0,5 dl bladpersilja, finhackad
2 krm chili flakes (eller efter smak)
flingsalt och svartpeppar

6 skivor danskt rågbröd, gärna kantskuret
1 finstrimlad salladslök och några blad från bladpersilja till garnering

1. Blanda majonnäsen med salladslök och bladpersilja.
2. Tillsätt chili flakes lite i taget, och smaka dig fram till vad som tilltalar dig.
3. Blanda ned de hackade äggen i salladen, och smaka av med salt och svartpeppar.
4. Fördela äggsalladen på rågbrödsskivorna, och garnera med finstrimlad salladslök och bladpersilja.

Påsk i efterskott, del 1: smørrebrød med sallad på kallrökt lax

Det blev inte några nya recept inför påsk i år, eller ens tips på tidigare års kreationer. Detta recept på sallad på kallrökt lax fungerar emellertid lika bra till Valborg, Pingst, eller varför inte till midsommar? Eller kanske serverad på snittar på någon av vårens alla tilldragelser i forma av födelsedagar och studentmottagningar?

Under många år har vi ätit smørrebrød till lunch på påskafton. Det känns närmast som en tradition; en mycket trevlig sådan, om jag får skriva det själv. Jag är lika barnsligt förtjust i smørrebrød som jag är i snittar, och ofta har vi upprepat samma goda pålägg år efter år. Det är inte för inte som det finns en etikett vid namn smørrebrød här på Smaskens. Om ni följer denna länk hittar ni inte bara årets utan även alla tidigare recept.

Det fina med smørrebrød är, i mitt tycke, att de kan varieras i oändlighet. En dansk skulle kanske rynka på näsan åt mina ansträngningar, men vissa år har en vällagrad ost och en skiva fin, rökt skinka kunnat pryda rågbrödet. Vi serverar alltid på tallrik - jag tycker det blir festligare så, och det ser så vackert med dekorerade tallrikar när gäster och familj ska sätta sig till bords.

I år fick jag äntligen fingrarna ur att pröva att göra egen äggsallad. Den blev mycket lyckad, ock jag ska blogga receptet så snart jag skrivit klart detta inlägg. Ni ser den högst upp till höger på bilden. Räksmörgåsen, den talar ju för sig själv, och behöver ingen introduktion.

Det som förenar samtliga smørrebrød är inslaget av hemsmiskad majonnärs. Det fins inget alternativ i min värld, och sedan den sommardag får många år sedan då jag för första gången prövad att mixa majonnäs med helt ägg, så har jag aldrig använt någon annan metod. Det något burdusa uttrycket idiotsäkert är en ren underdrift i sammanhanget.

Det fantastisk är, att ju mer olja man tillsätter - i rimlig mängd, givetvis - desto fastare blir majonnäsen. Jag har för mig att jag läst någonstans att en normalstor äggula har förmågan att kunna binda så mycket som åtta deciliter olja. Det har jag dock aldrig provat. Däremot drar jag mig inte för att fortsätta tillsätta olja tills majonnäsen är stinn och dallrande fast. Så fast, att man kan ta en matsked och vända upp och ned, utan att den faller av skeden.

Slutligen ska jag erkänna att jag från början tänkt mig att göra laxrillettes, en ständigt återkommande favorit i vårt kök. När jag tog fram paketet med lax ut kylskåpet i lördags upptäckte jag att jag av misstag köpt kallrökt lax i stället för varmrökt. Inget att hänga läpp över - det fick bli en ny variant, och tro mig, den blev otroligt god.

Det kändes riktigt roligt med denna oavsiktliga omväxling. Som vi alla vet är det ju stor skillnad är på varmrökt och kallrökt lax, både med avseende på smak och konsistens, och det här blev verkligen något helt nytt.

Smørrebrød med sallad på kallrökt lax (6 portioner)
225 g kallrökt lax
2 msk smetana
2 msk majonnäs
1 msk finhackad schalottenlök
3 msk dill, finhackad
3 msk gräslök, finhackad + 1 msk till dekoration
citronsaft efter smak
svartpeppar, flingsalt

6 skivor dansk rågbröd, gärna kantskurna
normalsaltat smör

1. Börja med att finhacka laxen. Spara knappt tre matskedar för garnering.
2. Blanda smetana, majonnäs, dill och gräslök i en skål.
3. Rör ned laxen.
4. Smaka av med svartpeppar, salt och citronsaft. 5. Smöra de kantskurna rågbrödsskivorna, och fördela laxsalladen jämnt och snyggt på dem.
6. Dekorera med finhackad lax och finhackad gräslök.

Till våra goda smørrebrød drack vi detta fina påsköl från Gotlands Bryggeri. Vi gillar dem skarpt! de har hittills aldrig gjort oss besvikna.

Brownies med mintchokladtryffel - en oväntad succé

Det började med att jag skulle baka något till en fikabuffé på jobbet. Min vana trogen ville jag köra ett säkert kort, men jag behövde undvika örter samt använda laktosfria produkter för att så många arbetskamrater som möjligt skulle kunna äta av mitt bidrag.

Tanken väcktes att göra det enkelt för mig och samtidigt pröva något nytt. Ja, nytt och nytt, men åtminstone oprövat för mig. Jag har annars varierat detta brownierecept från bloggens barndom på alla tänkbara sätt.

Mintchokladtryffel, som kändes som en ren chansning, visade sig vara extremt uppskattat. Jag håller med mina arbetskamrater - detta blev verkligen gott. Det bästa av allt är (nästan) att dessa brownies inte bara går väldigt bra att frysa. De smakar dessutom till och med bättre efter att de varit frusna och varsamt fått tina i kylskåp över natten.

Inte så dumt, va?

Brownies med mintchokladtryffel
200 g mörk choklad, hackad
150 g smör, rumstempererat
3 dl råsocker
1 msk äkta vaniljsocker
3 ägg
0,5 tsk salt
60 gr vetemjöl (cirka 1 dl)
4 msk kakao

Mintchokladtryffel
200 gram mörk choklad
0,75 dl vispgrädde
4-5 droppar pepparmyntolja (Apotekets), eller efter smak

1. Sätt ugnen på 175 grader. Blanda smöret med råsocker, vaniljsocker och salt.
2. Vispa ned äggen i smeten, ett i taget.
3. Smörj ett bakplåtspapper och forma det efter en kvadratisk form, 24 gånger 24 centimeter.
4. Smält chokladen över vattenbad, eller i micro, och rör ned den.
5. Sikta över kakao och vetemjöl, och blanda ned dem i smeten.
6. Häll smeten i formen, och jämna till den med en slickepott. 7. Grädda kakan i mitten av ugnen i 30.
8. Tag ut kakan ur ugnen, och låt den svalna. När årstiden så medger ställer jag ut kakan, för jag har lärt mig att sega chokladkakor mår bäst av at snabbt kylas ned.
9. Hacka chokladen till tryffeln och lägg den i en kastrull tillsammans med vispgrädden. Smält chokladen i grädden på medelvärme under omrörning. Smaka av med pepparmyntolja, och låt svalna.
10. Bred tryffeln på den kalla kakan och ställ därefter kakan i kylskåp några timmar.
11. När jag delar kakan, brukar jag först skära bort de yttre kanterna, för att det ser snyggare ut. Därefter delar jag den i relativt små bitar, då den är väldigt mäktig. Ofta delar jag den i sex gånger sex bitar, och dessa 36 små brownies räcker längre än man kan tro.

Inspirerad salad - gravad lax, spenat, fänkål, gräslök och dijonvinaigrette

Denna sallad härstammar från julbordet på Långbro Värdshus, som jag avnjöt i sällskap av min familj och mina föräldrar söndagen den 22:e december förra året. Tro det eller ej.

Salladen i fråga var en av de mest minnesvärda rätterna på det rent generellt fantastiska julbordet. På Långbro bestod salladen av tärningar av Salmalax, på en bädd av spenat och tunt hyvlad fänkål, beströdd med kapris och pressad med en närmast trögflytande dijonvinaigrette. Jag bar den med mig i flera månader; tänkte på den, och funderade på när jag skulle försöka mig på att återskapa den.

Min variant på salladen kom att skilja sig en smula från originalet. Ja, kanske till och med skilja sig ganska så mycket. I stället för Salmalax valde jag gravad lax skuren i små tärningar. Orsaken var att min sallad skulle serveras på buffé, under öppet hus, en av de varmaste dagarna i maj. (Dagen då jag hade min 40-årfest, närmare bestämt.)

I stället för kapris strödde jag finhackad gräslök över salladen. Spenat, tunt hyvlad fänkål och min mans grymma dijonvinaigrette - det blev en fullträff.

Faktum är att salladen blev en tillräckligt vinnande fullträff för att jag skulle våga mig på att servera densamma på min arbetsplats sommarlunch, några veckor senare. Även där rensades faten.

Nu släpper jag min bomb - jag har inte smakat denna sallad. På min 40-årsfest gick maten åt, så till den milda grad att jag knappt åt en munsbit själv. På min arbetsplats sommarlunch avstod jag från salladen då jag insåg vilken strykande åtgång den hade (jäklar vad ni var hungriga, kära arbetskamrater).

Om ni nu frågar er hur jag kan blogga om en sallad som jag själv inte smakat på, så får jag helt enkelt motivera det med att en betydande del av min vänkrets samt mina arbetskamrater bevisligen tyckt att salladen var så god att de länsat faten. Det borde väl kunna vara ett tillräckligt gott skäl?

Gravlaxsallad med spenat, fänkål, gräslök och dijonvinaigrette (på buffé till cirka 10 personer)
1 stor påse färska spenatblad (200 gram)
1 fänkål, ansad
1 kruka gräslök, finhackad
300 gram gravad lax, tärnad

Dijonvinaigrette (på en höft>
0,5 dl mild olivolja
0,5 dl äppelcidervinäger
2 tsk dijonsenap
2 tsk honung
1 liten vitlöksklyfta, finriven
flingsalt
svartpeppar

1. Blanda vinäger, senap, honung och vitlök.
2, Vispa i oljan så att dressingen tjocknar. Smaka av med honung, vinäger (beroende på hur bitsk och söt du vill ha din dressing).
3. Avsluta med att tillsätta salt och svartpeppar, och smaka av dressingen på nytt.

Monteringe:
1. Skölj och slunga spenatbladen, och arrangera dem på ett rymligt fat.
2. Strö över tärnad lax.
3. Hyvla över den ansade fänkålen mycket tunt, med hjälp av en vass mandilon (eller skär den tunt med riktigt vass kniv).
4. Strö över gräslöken, och ringla slutligen över dijonvinaigrette. 5. Servera omedelbart.

Mini-panna cotta med rabarberkompott och kardemummakryddat havrekrisp

Jag har för längesedan tappat räkningen på hur många gånger jag bjudit på mini-panna cotta vid större kalas eller middagsbjudningar. Det enda jag kan vara säker på är att denna m in förtjusning tack vare mitblogandet) är väldokumenterad i sävl ord som i bilder.

När jag för några veckor sedan hade öppet hus för att uppmärksamma min 40-årsdag var valet av desserter självskrivet. De klassiskt vaniljkryddade panna kotorna fick ett täcke av vackert skär rabarberkompott, och toppades slutligen med kardemummakryddat havrekrisp, för att ge kontrast i såväl smak som konsistens.

Jag hade den oerhörda turen att hitta finfin ekologisk rabarber. I vanlig ordning i butiker stod information om rabarberns sort inte att fina, men väl hemma styrktes jag i det jag misstänkt redan i butiken, nämligen att jag fått tag på jordgubbsrabarber. Vacker skär, med mindre syra, var detta precis vad jag önskat mig för just den kompott jag hade i åtanke.

Som syns på bilden blev kompotten otroligt vacker i färgen, och den blev behagligt syrlig. De späda stjälkarna behövde inte skalas. Om ni inte får tag på lika fin rabarber, så försök åtminstone sålla bry de grövsta stjälkarna för just detta ändamål.

Det kan tyckas lite omständigt att göra så här många små individuella portioner, men det är förvånansvärt enkelt, och går framför allt att förbereda i god tid - bortsett då från havrekrispet, som inte ska strös på förrän precis sinnan serveringen. Dessa små panna cottor blev mycket uppskattade, och givetvis måste jag då dela med mig av receptet, som för övrigt går att halvera utan minsta problem, om man inte vill ha fullt så många portioner. Mini-panna cotta med rabarberkompott och kardemummakryddat havrekrisp (80 stycken)

80 stycken engångssnapsglas av plast

15 dl grädde
5 dl gammaldags mjölk
2 dl råsocker
2 vaniljstänger; delade och urskrapade
10 gelatinblad, generöst blötlagda

1. Häll ned grädde och mjölk i en rymlig kastrull.
2. Tillsätt socker och vaniljstänger (både frön och stänger).
3. Värm altsamman försiktigt - blandningen får inte koka upp.
4. Visla ned gelatinbladen så att de löser sig i gräddmjölken.
5. Tag kastrullen från plattan, och låt grädmjölksblandningen svalna; gärna i vattenbad.
6. När gräddmjölken svalnat, fördelas den i de små plastglasen. Lättast görs detta genom att hälla väl blandad gräddmjölk i en mindre kanna, och att därefter successivt fylla de små glasen.
7. Ställ in glasen i kylskåp och låt dem stå och stelna i ett par timmar.

Kardemummakryddat havrekrisp
3 dl havregryn
0,5 dl rörsocker
25 gram smör 0,5 kardemummakärnor, mortlade
några nypor flingsalt, efter smak

1. Smält smöret i en stekpappa och tillsätt socker och kardemumma.
2. Häll i havregrynen och blanda snabbt alltsamman.
3. Fräs havregrynen på medelvärme, så att de blir gyllenbruna i färgen.
4. Strö över någon eller några nypor flingsalt, och smaka av.
5. Häll havregrynen på ett bakplåtspapper, och låt svalna.

Rabarberkompott
800 gram späd rabarber
(0,5 -1 dl vaten)
1,5-2 dl råsocker
2 msk maizena + 0,5 dl vatten

1. Skiva rabarber tunnt, och lägg i en kastrull tillsammans med råsockret.
2. Koka upp, och tillsätt lite vatten om det behövs, innan rabarbern börjar släppa ifrån sig sin egen vätska.
3. Koka kompotten tills den är slät.
4. Blanda maizena med vatten, och häl ned blandningen i kompotten under omrörning. Ge kompotten ett uppkok.
5. Låt kompotten svalna.

Montering
1. När panna cottan stelnat, fördelas rabarberkompotten ovanpå varje litet glas.
2. Strö på havrekrispet precis innan serveringen, annars riskerar du att det blir uppm,hukat av att ligga på kompotten.

Smaskens och son med kycklinglevermousse - snart i en TV nära dig

I början på maj hade vi representanter från ett produktionsbolag här hemma. En hel dags TV-inspelning ägde rum, inför vad som ska bli ett avsnitt i en serie matlagningsprogram för och med barn. "Fågel, fisk och marängswiss" heter programmet, som gått i Barnkanalen tidigare säsonger. I höst kommer ni vid ett tillfälle få se vår äldste son laga kycklinglevermousse i TV, assisterad av sin ömma moder, det vill säga undertecknad.

Valet av rätt kan för en utomstående tyckas tillgjort. Ni som har lite insyn i mitt kök och i våra matvanor, ni vet att just kycklinglevermousse (och även pastej och paté) är en familjefavorit sedan flera år tillbaka. När programmet visas kommer ni också, om man inte redigerar för hårt, se hur hela min familj med stor entusiasm smorde kråsen med kycklinglevermousse, serverad på crostini och toppad med en fantastiskt god fikon-balsamico-röra från Gattimondo.

Nästa vecka ska sonen och jag tillbringa en dag i en studio för kompletterande inspelningar. Jag vet ännu inte när under hösten programmet där vi medverkar kommer visas, men jag skriver säkert några rader om det när det är aktuellt.Under tiden bjuder jag på receptet på sonens och mitt förbättrade recept; långt ifrån det första på just kycklinglevermousse här på Smaskens, men helt ärligt det absolut godaste hittills.

Kycklinglevermousse (som förrätt till 6-8 personer)

450 g kycklinglever
4 st schalottenlök
3,st vitlöksklyftor
1 selleristjälk
2 st sardellfiléer
0,5 msk tomatpuré
0,5 msk dijonsenap
1 msk dijonsenap
0,5 dl Eau-de-Vie
1 krm svartpeppar
0,5 tsk torkad timjan
25 gr smör, rumsvarmt
1 dl vispgrädde + 1 dl vispgrädde

Till servering:
40 st crostini

1. Hacka lök, vitlök och selleri.
2. Stek dem i smör med sardellen och timjan.
3. Häll på Eau-de-Vie och låt koka in.
4. Putsa levern. Lägg den i pannan och stek den. Vänd några gånger.
4. Krydda med salt och peppar.
5. Lägg upp allt i en skål och låt svalna.
6. Mixa med senap, tomatpuré och 1 dl av vispgrädden.
7.Låt svalna i kylskåp.
8. Vispa 1 dl grädde och vänd ned i moussen.
9. Servera på crostini med en liten klick balsamicokokta fikon eller något motsvarande.

Lyckad tapas-pastisch: spanskifierade köttbullar i tomatsås

I fredags fick jag för mig att vi skulle äta plockmat av matigare karaktär. Inte bara bröd, ost och charkuterier, utan även några mer lagade rätter. Utöver min klassiker räkor i gudagod mnarinad fick jag för mig att experimentera med köttbullar. Ja, om det nu kan kallas experiment, när det handlar om såpass ofarliga aktiviteter som att byta ut sedvanliga smaksättare.

Jag lyckades i varje fall rktigt bra med dessa köttbullar, som jag måhända med falsk blygsamhet kallar tapas-pastisch och spanskifierade, bara för att helgardera mig i fråga om autenticitet. OM det nu är så intressant? Det vet jag inte, men det spanska köket är inte min hemmaplan, så mycket kan jag säga.

Det blev sherry, lagerblad och söt rökt paprika som fick spela huvudrollen i smakpaletten. Jag var medvetet försiktig med chilihetta i tomatsåsen. Den som så önskar ökar givetvis på denna ingrediens.

Spanskifierade köttbullar i tomatsås (tapasrätt för 6 personer)
Färssmeten smaksattes med kryddor från våra egna krukodlingar. Vår timjan är fantastiskt aromatisk och smakrik, så långt ifrån de hårt drivna färska butiksörterna man kan komma. Har du inte motsvarande färsk timjan att tillgå, så använd hellre torkad.

Köttbullar
500 gram finmald nötfärs
2 msk ströbröd
0,5 dl gammaldags mjölk
2 vitlöksklyftor, rivna
0,5 gul lök, riven (den andra halvan hamnar i tomatsåsen)
2 tsk färsk timjan, finhackad (eller 1 tsk torkad, smulad)
0,5 dl bladpersilja, finhackad
salt och svartpeppar

1. Blanda ströbröd, mjölk, örter, vitlök och lök och låt blandningen svälla några minuter.
2. krydda färsen med salt och svartpeppar och blanda den därefter noga med ströbrödssmeten.
3. Forma färsblandningen till valnötsstora köttbullar.

Tomatsås
4 msk olivolja
1 vitlöksklyfta, riven
0,5 gul lök, riven
1 tsk söt, rökt paprika
0,25 tsk chiliflakes
0,5 dl torr sherry
1 burk krossade tomater
2 msk tomapuré
0,5 dl rött vin
1 tsk rörsocker strö
salt och svartpeppar

1. Hetta upp olja i en emaljerad gjutjärnsgryta.
2. Fräs vitlök, gul lök, paprikapulver och chiliflakes på medelvärme tills löken mjuknat.
3. Tillsätt sherryn, och låt den koka in i lökblandningen.
4. Blanda ned krossade tomater, tomatpuré och rött vin. 5. Krydda med socker, salt och svartpeppar.
6. Låt såsen koka ihop i 15-20 minuter, så att den reduceras.
7. Lägg försiktigt ned köttbullarna i såsen, och låt dem puttra i cirka 15 minuter utan lock. Vänd dem då och då, försiktigt, så att de inte går sönder.
8. Häll över de färdiga köttbullarna och såsen i en skål, och låt svalna. Servera rumstempererade eller kalla. De smakar lika bra vilket som.

Jag återupptäcker focaccia - för andra gången

Sommaren 2011 återupptäckte jag focaccia. Det var åratal sedan jag senast bakade detta bröd, och det vete sjutton om min återupptäckta variant påminde så värst mycket om det jag gjort många år tidigare. Jag insåg hur gott och lättbakat detta bröd är, och dessutom att det fungerar förvånansvärt bra också dagen efter.

Just detta är ett osedvanligt gott betyg från mig, som annars är ganska känslig för dagsgammalt bröd. Inte sällan krävs det någon form av åtgärd för att maskera just den smaken hos bröd, men när det kommer till focaccia, så fungerar det bra alldeles som det är.

Härom dagen kom jag att tänka på focaccia, och hur längesedan det var jag bakade det. Om inte minnet sviker mig kan det vara så länge sedan som augusti 2011. Hög tid för ännu en återupptäckt, med andra ord.

När jag bläddrade tillbaka i mitt arkiv, och tittade på dessa bilder, mindes jag sommarmåltiderna. Jag blev då än mer nedstämd över kylan och den snö och is som fortfarande ligger kvar här i mina trakter. Sommarvärmen och de enkla måltiderna baserade på sallad, nybakat bröd och något gott från grillen känns oändligt avlägsna.

Jag var sjuk förra veckan, och även fast jag egentligen är näst intill återställd, så är det som att de sista krafterna inte riktigt vill infinna sig. Den genuina matlusten saknas. I kväll ska vi ändå försöka frammana en blek känsla av den sköna tid som komma skall. Focaccia, sallad och charkuterier ska förhoppningsvis förgylla kvällen och höja livsandarna.

Focaccia, på mitt sätt
Man kan bete sig lite som man vill, vad gäller tjockleken på focaccian. Min man föredrar den tjockare, medan jag tycker bättre om den när den är tunn. Vi landar således i någon sorts kompromiss. Det är ju inte direkt finlir, när det handlar om att trycka ut en deg, och pensla rikligt med olja över.

50 gr jäst
5 dl kallt vatten
2 tsk salt
0,75 dl olivolja
725 gram vetemjöl (cirka 12 dl)

olivolja och flingsalt efter utbakningen

1. Lös upp jästen i vattnet.
2. Tillsätt salt och olivolja.
3. Arbeta ned mjölet tills degen känns smidig. Låt jäsa övertäckt i en timma.
4. Sätt ugnen på 225 grader.
5. Lägg ett bakplåtspapper på en plåt, och pensla pappret generöst med olivolja.
6. Stjälp upp degen på bakplåtspappret, och tryck ut den med mjölade händer så att den i stort sett täcker pappret.
7. Pensla rikligt med olivolja på degen, och strö över smulat flingsalt.
8. Låt degen jäsa i 20 minuter på plåten.
9. Grädda focaccian nedre delen av ugnen i 30 minuter, eller tills den fått vackert gyllenbrun färg. 10. Låt svalna på galler.

Grönare högtider med Las Moras - krämig påsksallad på rostad morot, persiljerot, och gulbeta med svenskt äpple, serverad på crostini

Här kommer mitt första gröna påskrecept för Gröna Högtider med Las Moras. Om jag får lov att säga det själv (och det får jag) så blev det oväntat bra. Redan på idéstadiet blev jag förälskad i receptet, och det färdiga resultatet överraskade mig.

Jag är egentligen rent ut sagt hjärtligt trött på rostade rotfrukter. Jag tror jag fick en överdos för ett par år sedan. Att jag ändå beslutde mig för att rosta tärnade rotfrukter till en krämig liten påsksallad, det kom sig av att jag använde mig vt de inte självklara rotfrukterna persiljerot och gulbeta. Tilsammans med morot och äpple skapade dessa en smak som helt enkelt blev något annat; något som faktiskt tilltalade min gom, och det i allra högsta grad.

Det svenska äpplet Gloster tog mig med storm. Jag tror inte att jag tidigare smakat på just denna sort - det borde jag kommit ihåg, i så fall. Fruktigt, aromatiskt och med en sytlig fräshör fulländade det min smakkombination. Honungsdijonsenap, citron och smetana bildade tillsammans med rotfrukterna och äpplet något som lurade min man att tro att jag smiskat ihop en liten majonnäs. Så icke, även fast jag funderade på saken.

Med denna lilla oortodoxa, krämiga påsksallad vill jag flörta med öl- och smørrebrødstraditionen, fast med en twist. Min variant är denna krämiga, vegetarisk röra serverad på crostini, med ett glas fruktig och fräsh Las Moras chardonnayRöran och vinet fungerar i mitt tycke alldeles strålande bra tillsammans. Jag har själv serverat smørrebrød till påskaftonslunch de senaste fem-sex åren. I år är chansen stor att just denna röra blir en av de utvalda.

Krämig påsksallad på rostad morot, persiljerot, och gulbeta med svenskt äpple, serverad på crostini (förrätt eller förmingel för 8 personer)
100 gram morot
80 gram persiljerot
80 gram gulbeta
0,5 msk olivolja
1 svenskt äpple, aromatiskt och syrligt (gärna Gloster)
2 dl smetana
2 tsk honungsdijonsenap
1 msk citronsaft
2 msk bladpersilja, finhackad
svartpeppar
flingsalt
cirka 25 crostini

1. Skala och tärna morot, persiljerot och gulbeta.
2. Hetta upp olivolja i en teflonpanna. Rosta försiktigt rotfruktstärningarna på medelvärme, tills de mjuknat. Vänd dem regenbundet under tiden, och vakta så att de inte bränns.
3. Ställ dem åt sidan för att svalna.
4. Tärna äpplet, men behåll skalet på. Blanda det med smetana, senap, citronsaft och bladpersilja. Vänd därefter ned rotfrukterna. Smaka av med salt och svartpeppar samt eventuellt mer citronsaft.
5. Lägg upp salladen på crostini precis innan de ska serveras.

Smaskens räkor, från Bloggreceptboken 2012

Igår hade vi vännerna P och K på besök. Vi lyckades grilla trots det lynniga vädret med ömsom regn, ömsom sol. Till förrätt bjöds dock inte något grillat. I stället gjorde jag mina räkor från Bloggreceptboken 2012.

Faktum är att det var första gången lagade dessa räkor sedan jag skapade receptet. Jag har bara inte kommit mig för att göra dem på nytt, vilket är märkligt, med tanke på hur oerhört goda de är.

Denna gång använde jag en hel, färsk röd chili, i stället för chiliflakes. Dessa är för övrigt är ganska opålitliga, då de måste fräsas på ordentligt i olja för att avge önskad chilihetta; i varje fal om man, som jag, köpte dem av märket Santa Maria. Vännen K tipsade om att köpa chiliflakes i någon asiatisk butik. Dessa levererar ordentligt drag, så jag vet vart jag ska bete mig för att uppgradera kryddskåpet. Jag var också mer generös med lime denna gång, och det var väldigt gott.

Vi serverade limeklyftor och bitar av grillat surdegsbröd som tillbehör. Räkorna går givetvis lika bra att ta helt utan bröd, eller att blanda till exempel blanda med väl sköljda glasnudlar till en enkel sallad.

Jag kan garantera att det inte kommer dröja flera månader innan jag lagar desa räkor igen.

Smaskens räkor
Detta recept räcker som en förrätt till fyra personer, men dubbla gärna receptet om ni är riktigt sugna.

1 kilo räkor
0,75 dl neutral olivolja
3 vitlöksklyftor, hackade
2 torkade små chilifrukter, eller en färsk röd chili, eller 2 tsk chili flakes
0,5 dl hackad koriander (eller en hel kruka, om du inte har tillgång till den potenta man hittar i asiatiska butiker)
2 vårlökar, tunt strimlade
2 limefrukter (en pressas över räkorna, den andra limen skärs i klyftor till servering)

1. Skala räkorna.
2. Värm olivoljan med chili och vitlök i en kastrull. De ska inte stekas, bara värmas i oljan.
3. Häll av oljan i en skål, och låt den svalna en smula innan räkorna blandas i.
4. Strö över koriander och vårlök, och blanda med räkorna.
5. Pressa över halva limefrukten, och servera resterande lime i tunna klyftor som tillbehör till räkorna.

Midsommarmat - några tips från Smaskens

Vad är egentligen midsommarmat? För egen del har vi nog ätit ungefär detsamma under alla år. Matjessill med alla de viktiga tilbehören till lunch (hemmagjorda köttbullar till barnen, i stället för sill). Därefter tårta till fikat, och sedan något grillat på kvällen. Enkelt, traditionellt och ganska förutsägbart? Ja, men - ack, så gott.

I år firar vi inte midsommar på landet, till skillnad från de senaste fem åren. Det är ovant, så klart, men känns ganska skönt. Vi ska inte vara värdpar; i stället är vi bortbjudna. Vi bidrar, men har inte huvudansvar. Det är också ovant, och precis lika skönt.

Om jag ska anstränga, mig och tråla lite i arkiven efter vad som skulle kunna fungera som alternativ till vår sedvanliga midsommarmat, då hittar jag genast lämpliga kandidater.

Jo, matjespaj, så klart - den passar alldeles strålande på midsommarbordet. Faktum är att den passar precis lika bra till midsommar som till påsk. Har ni inte prövat den ännu, så har ni något att se fram emot (och då ska ni veta att jag inte är någon pajälskare).

Laxrillettes är aldrig fel. Jag flaggar friskt för laxrillettes på alla buffébord, således även till midsommar.

Om vi nu ändå är inne på lax, så skulle jag inte tveka att servera inkokt lax på ett buffébord i modsommrtid. Med en kall sås till och nykokt färskpotatis är detta riktigt fin, klassisk svensk sommarmat.

Sallad kanske inte är det första man kommer att tänka på i samband med midsommarlunch, men det skadar inte att tänka på att det faktiskt finns personer som inte uppskattar sill. De blir säkert glada om de hittar en räkcaecarsallad på buffébordet.

Denna räkmousse kan serveras i små glas på ett buffébord, eller som en liten förrätt. Med löjrom blir de extra lyxiga. Jag är barnsligt förtjust i att servera desserter i miniatyrportioner, så det är egentligen underligt att jag ännu inte halkat dit på förrätter? Det är nog bara en tidsfråga. Varför inte servera äggröra eller miniomeletter i små cocottformar tillsammans med strimlad matjes, toppat av finhackad gräslök, rödlök och dill?

Vem har sagt att midsommar och midsommarmat måste vara som det alltid har varit? Själv tycker jag det käns befriande skönt att i år ha släppt mitt kontrollbehov, och låtit andra bestämma vad vi ska äta. Omväxling förnljer, inte sant?

På buffén - strimlad kyckling i pimpad tomatsås

De senaste året har jag i mitten av maj haft öppet hus med buffé, i samband med att jag fyllt år. I år blir det annorlunda. Med försäljning av fritidshus, uppskjutet barnkalas och ett vardagsrum belamrat med flyttkartonger är just konceptet öppet hus något av det sista jag tänker på.

Förra året bjöd jag däremot på mat och dryck, och hade en minst sagt trevlig kväll. Jag skapade några nya recept som blev mycket lyckade, bland annat ett recept på strimlor av kyckling i en väldigt god sås. Jag ville ha en kycklingrätt på min födelsedagsbuffé, men inte något jag lagat tidigare. Marinerade kycklingbröst och grillade drumsticks i all ära - det var inte det jag var ute efter. Jag hade haft en liten idé som legat och surrat i bakhuvude, nämligen att laga en variant på den starka sås som vi i åratal lagat till räkor.

Vi använde oss av köttet från två hela kycklingar, men det går så klart lika bra med kycklingfiléer. Dock skulle jag rekommendera en blandning av bröst- och lårfiléer. Jag skulle uppskatta att detta räcker till buffé åt 15 vuxna, med utrymme för att man vill ta om och smaka mera. Rätten bör tillagas senast dagen innan, gärna två dagar innan. Kycklingen suger åt sig smak från såsen och blir bara godare av att få stå till sig.

Picnicmat? Ja, varför inte ta med sig denna kycklingröra och ett stort bröd nästa gång familjen behöver matsäck?

Strimlad kyckling i pimpad tomatsås
Förberedelser: 30 minuter

2 kycklingar à 1,2 kilo (cirka 750 gr kycklingkött)
1 burk hela, konserverade tomater
0,5 dl tomatpuré
0,5 dl balsamvinäger
0,5 dl Eau-de-Vie
0,5 dl olivolja
2-3 tsk sambal oelek
2 tsk råsocker
2 tsk flingsalt
3 schalottenlökar, finhackad
0,5 dl finhackad dill

1. Mixa de krossade tomaterna släta. Häll dem i en kastrull.
2. Tillsätt tomatpuré, balsamvinäger, Eau-de-Vie, olja, sambal oelek, råsocker, salt och schalottenlök.
3. Låt såsen koka upp, och sedan stå och småkoka i uppemot 20 minuter.
4. Stycka under tiden kycklingarna; skär loss och strimla köttet - eller, strimla en blandning av lårfiléer och bröstfiléer.
5. Rör ned kycklingköttet i såsen, och låt alltsammans småkoka i cirka 15 minuter.
6. Häll upp kycklingröran i en skål, och låt svalna,innan du blandar i dillen. Förvara i kylskåp.

Marinerade kalamataoliver

Jag brukar ofta piffa till vanliga Kalamata-oliver genom att blanda en enkel marinad, bestående av riktigt fin, grekisk olivolja, en stor, finhackad vitlöksklyfta och en rejäl grabbnäve, finhackad bladpersilja.

Detta blir så makalöst gott, att jag kan äta hur många oliver som helst. Bra mycket godare än att köpa färdigmarinerade oliver, och tillräckligt enkelt för att snabbt kunna slängas ihop på ett par minuter. Skär upp några skivor surdegsbaguette, och häll upp ett glas vin, så har du en enkel och vansinnigt god liten förrätt.

Närhelst vi ska äta plockmat, eller duka upp en buffé, så blir jag ohjälpligt sugen på dessa enkla, marinerade oliver. Pröva också att bryta bitar av fetaost, och låta dem ligga och ta smak av samma sorts olja.

En annan gravlaxsås

Förra årets påskhelg njöt vi av gravad lax; visserligen inte hemgjord, men nog så god. Det finns ju faktiskt färdiglagade produkter som håller måttet, det är viktigt att inte glömma det, i ivern att laga allt själv.

Som motvikt til den färdigköpta gravlaxen rörde jag ihop två riktigt fina tillbehör till, som jag blev närapå barnsligt nöjd med. Båda är baserade på just smetana. Den första kommer här, i form av detta alternativ till den traditionella, oljebaserade hovmästarsåsen. Den andra, som är en sorts salladsröra, dyker upp i morgon.

Jag är otroligt svag för smetana, och sedan några förra året finns denna produkt äntligen att köpa i vanliga svenska matbutiker. Valio var först ut på marknaden, men nu har även Arla kommit med smetana. Den milda maken och den fasta konsistensen gör denna mejeriprodukt till den perfekta basen för i stort sett vilken kall sås som helst.

Det här är egentligen så fånigt enkelt, att det knappt ens kan räknas som ett recept. Ni får ta det för vad det är. En grymt god sås till gravlax, som sannolikt även torde fungera fint till rökt lax, kanske då med utrörd med en gnutta pressad citron?

En annan gravlaxsås
1 dl smetana
2 msk honungsdijonsenap
2 msk finhackad dill
en nypa flingsalt

Blanda samtliga ingredienser. Såsen kan serveras omedelbart, om man så önskar, men den smakar lika bra dagen efter.

Påskens fläskfärsbullar- en succé från 2011

Jag har förstått att många människor har fördomar mot fläskkött, och blandade känslor när det kommer till fläskfärs. Den betraktas som fet, och används inte i den utsträckning som jag tycker den borde. Själv har jag å andra sidan fördomar mot blandfärs; en produkt jag aldrig köper. Vi har nog alla våra fixa idéer, lite till mans.

I år har jag hittills tagit det lugnt, men förra året funderade jag ovanligt mycket på påskmaten. Jag överrumplades av receptidéer på de mest oväntade platser. På jobbet, när jag satt och skrivit journaler. Recept och idéer dök bokstavligt talat dykt på mig, och jag hade haft fullt sjå med att försöka minnas dem, och i bästa fall anteckna dem, innan de försvann. Detta var när jag precis hade börjat blogga på alltommat.se, och förtfarande befann mig i någon sorts febrilt nervös smekmånadsfas.

Dilemmat för mig och många andra matbloggare är att vi ofta hamnar i sitsen att skriva om mat i efterhand. Givetvis vill alla dela med sig av recepten i förväg, innan påskhelgen infaller. I år har jag den goda turen att kunna återblogga läckerheter från förr, däribland föregående års goda recept, så som dessa fläskfärsbullar. Hur många av er läste om den inför påsken 2011? Inte så många som de förtjänar, den saken är säker.

Här kommer således ett helt nytt påskrecept, signerat Smaskens. Nu i helgen stod jag och stekte vad jag väljer att kalla Påskens fläskfärsbullar - på buffén, eller som tilltugg. Det här var en av idéerna som plötsligt dök upp en morgon i bilen på väg till jobbet. Plötsligt framstod det som fullkomligt självklart att smaksätta fläskfärs med finriven Västerbottensost, skånsk senap och dill.

Sagt och gjort. Det blev otroligt smakrika små fläskfärsbullar, med en vuxen och i mitt tycke helt ny smak. Jag serverade dem på påskbordet, och blev lika populära hos barnen som hos oss vuxna. Som tilltugg till en kall öl är de helt enkelt perfekta. Ja, jag går så långt att jag säger att detta är ett av mina genom tiderna bästa fläskfärsbaserade recept.

Givetvis går de bra att laga till i förväg, och frysa ned. Värm dem försiktigt i en stekpanna, med en klick smör.

Påskens fläskfärsbullar
Förberedelser: 10 minuter
Tillagningstid: cirka 40 minuter

500 gram fläskfärs
1 ägg
0,5 dl vispgrädde
25 gram dagsgammalt vitt bröd, smulat
1 dl finriven Västerbottensost (50 gram)
1 dl finhackad dill
2 msk skånsk senap, stark och söt
salt och vitpeppar
smör och varmpressad rapsolja till stekning

1. Blanda ägg, grädde och smulat bröd till en jämn smet.
2. Rör ned Västerbottensost, dill och senap
3. Salta och peppra på färsen, efter smak.
4. Blanda sedan färsen väl med övriga ingredienser.
5. Forma färsen med fuktiga händer till små, fina bullar.
6. Hetta upp smör och rapsolja i en gjutjärnspanna.
7. Stek cirka ett dussin bullar åt gången i pannan. Bryn dem väl runtom, så att de får jämn färg.

Påskbuffé med mina favoriter

Den stora charmen med påsken är i mitt tycke att den i jämförelse med både jul och midsommar känns befriande osentimental. Det går helt enkelt för sig att göra lite så som man vill, när det kommer till valet av mat och dryck.

Många älskar sill, ägghalvor, rökt lax och gravad lax, men det kan vara roligt att variera dessa ingredienser, och inte minst att plocka in nya rätter som kompletterar dessa klassiker.

Om ni är sugna på något annat, har jag har samlat ihop ett gäng favoriter i detta inspirationsinlägg. Detta är rätter som inte nödvändigtvis tillkom eller först prövades i påsktid, men som passar alldeles utmärkt att duka fram på en påskbuffé.

Jag föreslår att man serverar dessa små röror med tunna skivor av baguette eller lantbröd, så att var och en kan bygga sina egna små smörgåsar.

Om ni inte redan prövat att göra den otroliga röran som utgör topping på en öjebytoast, så har ni sannerligen något att se fram emot. Denna magiska blandning av kräftstjärtar, Västerbottensost, kummin, dill och hemvevad majonnäs är helt enkelt något av det absolut godaste jag vet. Påskmat? Absolut.

Sådana här goda laxrullar, fyllda med räkor, cream cheese och pepparrot, skäms inte för sig på ett buffébord, eller som en enkel och god förrätt. det går at göra dem mindre, om man så önskar, och servera dem på buffébordet, upplagda på en salladsbädd.

Det var för den delen alldeles för längesedan jag gjord laxrillettes, också detta en beroendeframkallande röra, som passar som hand i handske på påskbuffén.

De två senaste åren har denna kycklingsallad med inspiration från Adam Aamann varit ett uppskattat inslag på de smørrebrød vi traditionsenligt brukar äta til lunch på påskafton. Denna sallad liknar ingen annan. Smakerna är milda, men gifter sig så fint med varandra och skapar en makalöst läcker rätt som är så långt ifrån läskiga, färdigköpta sallader det bara går att komma.

Gula och granna matchar de påskens färger, och kanske kan just dessa räkor i gudagod marinad vara ett ypperligt alternativ till de som inte uppskattar sill?

Min kärlek till patéer är väldokumenterad, och det kommer nog inte som en överraskning för den trogna läsaren att det i mitt tycke är givet att servera en lantpaté till påsk. Den goda patén är lätt att laga till (jo, faktiskt), och går att förbereda flera dagar innan den ska serveras.

Kanske har jag inspirerat någon av er till att pröva något av dessa recept til helgen? Annars fungerar de precis lika bra på en födelsedagsbuffé, om man vill bjuda på plockmat, eller om man bara vill laga till en god förrätt.

Säkra kort, helt enkelt.

En bortglömd klassiker?

I dag ber jag att få påminna om något av det godaste som går att göra av lax, näst riktigt fin hemgravad lax, vill säga. Jag syftar som ni kanske förstått av bilden här ovanför på inkokt lax. Nåja, inte är väl inkokt lax fullständigt bortglömd, men kanske är det ändå en rätt som inte så många ställer sig och lagar till hemma? Det är synd, för det är så enkelt och blir så otroligt gott.

Det går bra att servera både kalla och varma såser till inkokt lax, beroende på säsong, eller helt enkelt vad man råkar vara sugen på. Jag tycker att det passar lika bra med hollandaise som med en väl smaksatt gräddfilssås. Hemma hos goda vänner blev vi en gång bjudna på inkokt lax med Nobissås till förrätt; en alldeles strålande inledning på en god middag.

Man kan inte laga inkokt lax på så många olika sätt. Det som brukar variera mellan recept är huruvida man använder sig av vinäger eller ättika. Resultatet blir likvärdigt, men jag brukar använda ättika. Inkokt lax är för övrigt en väldigt bra bufférätt, och sallad med inkokt lax är fantastisk sommarmat. Dags att koka ihop en lag, månne?

Inkokt lax
1 kilo lax, filé eller i bit
1 liter vatten
1 msk salt
1 lagerblad
5 vitpepparkorn
1 gul lök, skivad
1 msk ättikssprit eller 2 msk vitvinsvinäger
en liten knippe dill

1. Lägg ingredienserna till kokspad i en kastrull, och låt spadet koka upp på nytt. Låt småkoka i tio minuter.
2. Lägg laxen i en kastrull eller traktörpanna.
3. Häll spadet över laxen, koka upp på nytt, och låt sjuda under lock. Tidsåtgången beror på hur tjock fiskfilén är. Provstick med en kniv för att se så att laxen blir tillagad rakt igenom.
4. Tag kastrullen av plattan, och låt sedan laxen ligga kvar i spadet tills allt svalnat till rumstemperatur. Häl av spadet, och servera fisken, eller förvara den i kylskåp tills den ska ätas.

Terapeutiska chokladbiskvier

Jag kan ärligt skriva att jag inte känner någon ångest över att jag för tillfället uppdaterar så sällan här. Det är så det är just nu, och det är inte mycket jag kan göra åt det. Givetvis hade det varit härligt att sprudla av inspiration och kreativitet, men sådant går inte riktigt att krysta fram.

Årstiden, livet, jobbet och en mängd andra faktorer har sammantaget bidragit till att jag tillfälligt prioriterar ned bloggandet. Till förmån för vad, kanske någon undrar? Inget särskilt. Jag skulle verkligen önska att orsaken var att jag hade något spännande projekt på gång, eller att jag med liv och lust engagerade mig i något annat i tillvaron, men - nej.
Tyvärr. Jag behöver bara pausa lite.

Jag brukar inte baka så förfärligt ofta. Det är, som ni vet, mest i advent bloggen bågnar av sådana recept. Nu i helgen som gick ägnade jag mig i varje fall åt lite terapeutisk bakning av chokladbiskvier. Det var faktiskt första gången jag prövade på just biskvier. Att kunna lägga så mycket tid som det trots allt krävs att förfärdiga sådana bakverk, det är en lyx jag sällan kan unna mig.

Saken är den att det i grund och botten inte är så förfärligt krångligt med biskvier. Det är många moment, och det är bra att ha vissa knep till hands, för att undvika onödiga problem. Lite pilligt är det givetvis, men å andra sidan måste de inte vara helt perfekta. Det får faktiskt lov att se hembakat ut.

Jag tog inspiration från lite olika håll, men främst från Anna Bergenströms recept på chokladbiskvier. Hon brukar vara pålitlig, men chokladsmörkrämen tedde sig vid en första avsmakning så ofattbart fadd att jag närapå blev förskräckt. Jag räddade den ganska trista krämen genom att tillsätta de för choklad så lämpliga smaksättarna flingsalt och espressopuver. Först då blev krämen riktigt läcker.

Biskvierna tar sin tid; de ska både bakas och svalna. Smörkrämen ska röras till, kylas, och sedan vispas upp, för att därefter appliceras på biskvierna. Det sista momentet, själva chokladdoppandet, var det jag fruktade mest. Det gick alldels strålande bra, tack vare följande fyra faktorer:

1. Biskvierna var frysta.
2. Jag hade generöst med smält choklad i skålen.
3. Jag var lätt och snabb på handen när jag doppade, och avslutade med en liten snärtig släng.
4. Jag använde "fulchoklad", det vill säga bak- och dessertchoklad (blockchoklad). Lätt att doppa i, och stelnar snabbt.

Kot sagt - väl värda besväret.

Terapeutiska chokladbisvier (cirka 70 stycken)
250 gram mandelmassa
1,5 dl rörsocker strö
2 stora äggvitor

250 gram smör, rumsvarmt
3 dl florsocker, siktat
0,5 msk vaniljsocker
1 dl vispgrädde
1 äggula
0,5 msk potatismjöl
100 gram 70% choklad
0,25 tsk flingsalt
1 tsk espressopulver (eller snabbkaffe)
350 gram mörk bak- och dessertchoklad

1. Sätt ugnen på 175 graver.
2. Vispa äggvitorna med sockret. Riv mandelmassan grovt, och vispa ned den i blandningen.
3. Fyll en tyll med smeten, och använd ett runt munstycke, ca en centimeter i diameter.
4. Spritsa ut ett 70-tal biskvier, stora som en femkrona, på plåtar täckta med bakplåtspapper.
4. Grädda i mitten av ugnen i cirka 10 minuter. Låt svalna.
5. Blanda samman smör, florsocker och vaniljsocker till en slät smet.
6. Värm försiktigt grädde, äggula och potatismjöl i en kastrull. Vispa noga, och passa så att krämen inte börjar koka. Tag den av plattan när den sjuder och har tjocknat. bryt ned chokladen i smeten, och vispa så att alltsamman blandas.
6. När krämen svalnat blandas den med smörblandningen, tillsammans med saltet och espressopulvret.
7. Kyl ned krämen i kylskåpet. Vispa sedan upp den med elvisp, så att den blir fluffig.
8. Applicera smörkrämen på varje biskvi genom att med hjälp av en liten spatel forma små toppar. Om smörkrämen blir för mjuk, får man ställa in den i kylskåpet en stund och kyla ned den.
9. Frys därefter in biskvierna någon timma.
10. Smält chokladen över vattenbad, eller i micro, beroende på vilket du är mest bekväm med. Tag sedan ut ett tiotal biskvier åt gången ur frysen.
11. Håll biskvierna i botten och doppa snabbt ned toppen i den smälta chokladen, så att den täcker smörkrämen. Lyft upp biskvin, och vrid till, så att det inte rinner choklad.
12. Ställ biskvierna på en bricka, och låt chokladen stelna. Styckfrys dem därefter på nytt, och placera dem slutligen i en burk, mellan ager av smörpapper. På så vis riskerar du inte att stapla biskvierna på varandra så att de blir missformade. ier

Morotsdipp som inte skäms för sig

För många år sedan fanns det under något år en tidning som hete Gott och grönt. Jag kan minnas fel, men jag har för mig att den på något vis var besläktad med Allt om Mat? I vilket fall, så var det en ganska så trevlig tidning, som kanske hade legat mer rätt i tiden nu ön den gjorde tidigt 2000-tal.

Vi har faktiskt några recept som vi upptäckte i just denna tidning, och ett av dem är det som under årens lopp utveklats till vår morotsdipp. Sådan hr dipp finns i många olika varianter, och den är alldeles strålande som bufférätt, som plockmat eller bara som en aptitretare med lite bröd innan maten. Vi har ofta lagat den när vi grillat shish kebaber eller lagat nat som haft någon annan Mellanöstern-touch.

Jag ger er ett ungefärligt recept, som väl snarast får tjäna som en receptidé. Det här med hur mycket vitlök, spiskummin och salt man vill ha, det är trots allt en ren smaksak.

Morotsdipp
5 stora morötter, slantade
1 gul lök, hackad
olivolja
2 vitlöksklyftor, skalade och krossade
1 tsk spiskummin

1. Koka upp lättsaltat vaten. Lägg i morötterna och vitlöksklyftorna.
2. Koka morotsslantarna tills de mjuknat en aning, men fortfarande är spänstiga.
3. Häll av och spara kokvattnet.
4. Hetta upp olivolja i en stekpanna. Fräs den gula löken så att den mjuknar, utan att ta färg.
5. Strö i spiskummin och lägg morötterna i stekpannan, och låt dem steka med löken några minuter.
6. Mixa slutligen alltsamman till en slät dipp, och späd den med kokvatten tills den får en smidig konsistens. Låt dippen svalna, innan den serveras.

Räkor i stark sås - prefekt plockmat

Dessa räkor i stark sås upptäckte jag en gång i tiden i en av de kokböcker som under årens lopp betytt mest för mig. När jag fyllde sjugofem år önskade jag mig boken Medelhavsmat för svenska kök, så, då var en fantastisk och för mig närapå revloutionerande upplevelse. Den har sedan troget figurerat som inspiratör under åren.

Några smärre justeringar har skett frå min sida, men receptet är på det stora hela snarlikt det ja en gång i tiden föll för. Ni vet att jag helst lagar mina egna såser och marinader, och detta är inget undantag. Alla färdigköpta räkor i stark sås bleknar i jämförelse med dessa, det vågar jag lova.

Räkorna har serverats som förrätt, bjudits på buffé och serverats som plockmat på fredagar (så som fredagen som gick). Lätta att laga till, tacksamma att servera och alltid lika uppskattade. Det blir inte mycket bättre än så, eller hur?

Räkor i stark sås
Förberedelser: 20 minuter
Tillagningstid: 10 minuter

1 kilo räkor med skal
4 msk vatten
2 msk olivolja
4 msk Mutti trippelkoncentrerad tomatpuré
4 msk balsamvinäger
1 msk Eau-de-Vie
2 schalottenlökar, finhackade
1 stor vitlöksklyfta, riven
1 tsk flingsalt
0,5 tsk rörsocker strö
2 msk dill, finhackad
2 msk bladpersilja, finhackad
2 tsk sambal oelek

1. Skala räkorna.
2. Blanda samtliga övriga ingredienser i en kastrull.
3. Koka upp blandningen, och låt den småputtra i fem minuter.
4. Tillsätt räkorna, blanda väl, och lyft kastrullen från plattan.
5. Låt räkorna svalna i sin sås, och ställ därefter in dem i kylskåpet, om du inte panerar att genast servera dem. Någon form av lantbröd passar bra till.