Om jag hade haft en ugn...då hade jag bakat kalljästa kardemummasnurror

Det går faktiskt över förväntan bra att leva utan ugn, tro det eller ej. Om nu någon undrar varför vi fortfarande inte bytt spis, så kan jag förklara detta med det faktum att vi haft fullt upp med att sälja vårt lantställe. Man kan inte hålla på med för många projekt på en gång.

Hur motsägelsefullt det än kan låta, med tanke på matlagningens dominerande roll i mitt liv, så är det just införskaffandet av ny spis som fått stryka på foten till förmån för mer akuta angelägenheter. Vi får hålla oss till sådant man lagar på spisen, eller på grillen. Som några av er såg på Facebook i , så grillade vi pizzor, med alldeles strålande resultat. Vi hade sannolikt inte prövat detta om ugnen fungerat, så det för också med sig positiva saker.

Om ni föreställer er att vi på landet haft ett i stort sett lika fullt utrustat kök som vi har är hemma, så förstår ni själva att ekvationen svårligen går ihop när det kommer till förvaring och placering av diverse köksattiraljer. Något måste bort - men vad? Det är sådana frågor jag grubblar över , i stället för att införskaffa ny spis.

Minns någon av er den här skönheten? Den var min vinst då jag blev finalist i Årets bak- och dessertmästare 2011. Nu ska den, och den lyxiga glasbunke som medföljde vinsten, finna ett nytt hem. Jag har en KitchenAid Professional här hemma, och har definitivt inte behov av två köksmaskiner. Ja, detta är bara ett av alla de föremål vi måste väga mot de vi har i köket i stan.

Om jag hade haft en ugn, då hade jag gärna bakat kalljästa kardemummsnurror, kanske på lördag morgon som en riktigt lyxig start på helgen. Just dessa snurror bakade jag på vår äldsta doters födelsedag förra året. Nybakade bullar till födelsedagsfrukost är inte dumt. De bakades I köket på landet, med hjälp av maskinen ni skådar ovan, i kanske det enda jag inte kommer att sakna från köket på landet, nämligen den i mitt tycke aningen sega ugnen. Det är egentligen inget formellt fel på den, det är bara jag som är kräsen. Oavsett, så gräddade ugnen i fråga dessa alldeles makalöst goda bullar. Pröva dem - jag kan lova att ni inte blir besvikna.

Kalljästa kardemummasnurror (14 stycken)
25 gram jäst
2,5 dl gammaldags mjölk
0,5 uppvispat ägg
1 dl råsocker
0,5 tsk salt
1 tsk nystött kardemumma
100 gram mjukt, rumsvarmt smör
480 gram vetemjöl

Fyllning
100 gram mjukt, rumsvarmt smör
1 dl florsocker av rörsocker
1 tsk nystött kardemumma
2 msk ekologiskt vaniljsocker
1 krm salt

0,5 uppvispat ägg

2 msk smält smör

0,25 dl florsocker av rörsocker

1. Lös upp jästen i mjölken.
2. Tillsätt socker, salt, kardemumma och ägg.
3. Arbeta ned mjölet i degvätskan, och klicka i det mjuka smöret.
4. Låt degen stå framme i rumstemperatur i 15 minuter, och ställ därefter in den i kylskåpet över natten.
4. Fyllningen går bra att förbereda kvällen innan baket. Låt den stå framme i rumstemperatur, övertäckt, så är den mjuk och fin när den ska användas.
5. Morgonen därpå sätter du ugnen på 225 grader, och tar fram degen ur kylskåpet.
6. Låt degen stå framme i 15 minuter.
7. Kavla ut degen. Bred på fyllningen. Rulla till vanliga bullar, eller vik enligt instruktionerna i detta recept.
7. Lägg bullarna i formar. Låt dem jäsa övertäckta i 10 minuter.
8. Pensla bullarna med det resterande uppvispade ägget. Grädda dem i nedre delen av ugnen i cirka 12 minuter.
9. Låt bullarna svalna något. Pensla dem helt lätt med smält smör, och pudra därefter över florsocker av råsocker.

Nutellagifflar - frukostnjutning på hög nivå

Tanken på att baka nutellagifflar har legat och grott i min fantasi en längre tid. I min värld är detta precis den typ av godsak som bäst förgyller en helgmorgon, och skapar en rent himmelsk frukostupplevelse.

Samtidigt som jag planerade att göra slag i saken, och förverkligen dena min frukosthägring, läste på Söta Saker om Månadens sötsak - frukost. Therésia Erneborg är så otroligt produktiv, skicklig och inte minst trevlig, och jag läser bloggen med den största behållning. Däremot har jag inte förrän nu känt ett sug att själv bidra. Dessa makalösa gifflar är helt enkelt alldeles för goda för att inte spridas till en potentiell större publik än er, mina egna bloggläsare.

Gifflarna i sig är en flirt med de tapenadegifflar jag ofta bakade förr, och återupptäckte i samband med ett födelsedagsfirande för några år sedan. Typiskt nog har jag inte bakat dem sedan dess. Jag misstänker dock starkt att det inte kommer dröja lika länge innan jag åter bakar denna söta variant med nutella.

Egentligen är detta en självklar deg att kalljäsa över natten, men jag måste erkänna att jag ibland tycker att det kan vara lite svårare att hantera och kavla ut kalljästa degar. Kanske kommer det sig av att jag borde låta dem stå framme och jäsa till sig lite extra i rumstemperatur, innan jag ger mig på dem?

Vis av tidigare erfarenheter satte jag denna gång degen samma morgon. Den här typen av degar, med ganska stor mängd jäst, jäser väldigt fort. De är ju raka motsatsen till allt vad långjäsning och surdegar heter, men var sak har sin tid. Degen kräver ett fast men lätt handlag när den ska hanteras, särskilt då när degbitarna ska lossas och formas till gifflar. Jag vill inte påstå att de är svårbakade, men kanske ändå inte något jag skulle rekommendera för nybörjare.

Med en så söt och smakstark fyllning som Nutella, tycker jag inte att degen i sig ska vara alltför söt. Jag gjorde därför en vetedeg med endast en gnutta rörsocker. Att strö flingsalt ovanpå gifflarna blir en fin kontrast, och förhöjer verkligen smakupplevelse - hoppa inte över det.

hela familjen njöt i fulla drag; barnen med iskall mjölk i glasen, och vi vuxna med nybryggt kardemumma kaffe i kopparna. Låter inte detta som en riktigt lyxig start på dagen och helgen, så säg?

Nutellagifflar (16 stycken)
Förberedelser och jästid: cirka 50 minuter
Tillagningstid: 15 minuter

1 paket jäst
5 dl gammaldags mjölk
2 tsk flingsalt
1 msk rörsocker strö
cirka 750 gram vetemjöl
75 gram rumsvarmt smör
1 uppvispat ägg till pensling
1 liten burk Nutella (à 400 gram)
extra flingsalt at strö över

1. Lös upp jäst, salt och rörsocker i mjölken.
2. Tillsätt mjölet, och arbeta samman degen i en degblandare.
3. Tillsätt därefter smöret, och låt det blandas in i degen.
4. Låt degen jäsa övertäckt i 40 minuter. Värm under tiden på ugnen til 200 grader.
5. Stjälp upp degen på ett mjölat bakbod. Knåda samman den helt lätt, och dela i två delar.
6. kavla ut varje del till en vid cirkel med knappt 0,5 centimeters tjocklek. Dela med degskrapa eller slö kniv degen i åtta ungefär lik stora tårtbitar.

7. Fördela en rågad matsked Nutella vid den breda änden på varje degbit. Rulla därefter samman degbiten med hjälp av degskrapa eller slicepott. Forma till en giffel, med degänden nedåt, och placera på en plåt klädd med bakplåtspapper. Lägg inte fler än sju giflar på varje plåt, så slipper du att de jäser in i varandra under gräddningen.
8. Pensla gifflarna med uppvispat ägg, och strö flingsalt över.
9. Grädda strax under mitten av ugnen i 15 minuter. Låt gifflarna svalna en kort stund på ett galler, innan det är dags att sätta tänderna i dem.

Fjärde advents-snurror

Jag ville baka vetebröd med smak av jul, men utan saffran. Det tog mig inte lång stund att komma på den perfekta fyllningen, som i grund och botten har ett starkt släktskap med fyllningen i mina saffranssnurror från förra året.

Resultatet blev en bulle som tilltalade hela familjen. Kort sagt - snurror av saftig och luftig vetedeg, generöst smaksatt med kardemumma, med en pepparkakssmakande fyllning av russin, farinsocker och smör. Det kunde knappast bli fel, och det blev det heller inte.

Möjligtvis blev bullarna aningen välgräddade, men det är trots allt så jag föredrar dem.

Det är inte nödvändigt att strö på vare sig farinsockret innan gräddningen, eller florsockret innan serveringen, men det blir trots allt både gott och vackert. Degen räcker till sexton generösa bullar, men den som vill kan givetvis göra fler, och mindre.

Lite kuriosa: jag har länge retat mig på att jag inte kunnat få in två muffinsplåtar bredvid varandra i ugnen. I går kom jag äntligen på att det går att haka dem i varandra, så att båda plåtarna går in. Jag ställde helt enkelt en raden i muffinsplåten i ena raden på den andra plåten. Märkligt, att jag inte tänkt på detta tidigare. Plåtarna fungerar väldigt bra när man vill att bullarna ska bli höga, i stället för breda.

Fjärde advents-snurror (16 stycken)
2,5 dl gammaldags mjölk, lätt ljummen
50 gram jäst
1 dl råsocker
1 stk nystött kardemumma
0,5 tsk salt
0,5 stort ägg*
omkring 500 gram vetemjöl (cirka 8 dl)
100 gram rumsvarmt smör

Fyllning
1,5 dl Saltå russin
75 gram rumsvarmt smör
4 msk farinsocker
1 tsk ekologiskt vaniljpulver
2 msk kanel
2 tsk ingefära
1 tsk nejlikor, malda
1 nypa flingsalt
0,5 ägg* att pensla bullarna med
extra farinsocker, som strös över bullarna innan gräddning
(florsocker av rorsocker att pudra över bullarna, innan de ska serveras)

1. Smula ned jästen i en bunke.
2. Lös upp jästen i den ljumna mjölken.
3. Blanda i socker, salt och kardemumma.
4. Rör därefter ned ägget i blandningen.
5. Tillsätt mjölet, och arbeta ned det i degvätskan. Tillsätt därefter det rumsvarma smöret, och arbeta degen riktigt smidig.
6. Låt degen jäsa övertäckt i närmare en timma. Mixa under tiden samman ingredienserna till fyllningen.
7. Värm upp ugnen till 200 grader.
8. Stjälp upp degen på ett mjölat bakbord. Kavla ut degen till en stor rektangel.
9. Bred ut fyllningen jämnt över degen. Vik sedan degen enligt bilderna i detta recept.
9. Lägg snurrorna i formar, och placera dessa i muffinsplåtar, eller ställ dem på en vanlig plåt. Pensla snurrorna, och strö över farinsocker.
10. Grädda i mitten av ugnen i 10 minuter. Låt snurrorna svalna, och pudra därefter lite florsocker av rörsocker över dem, innan de ska serveras.

I dag för ett år sedan, den artonde december 2010, bloggade jag om Tariq Taylors fantastiska saffransmandlar. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från artonde december 2009 och 2008.

Saffransbrytbulle med fyllning av mandel, farin och vanilj

Det har varit mycket på sistone. Min tillvaro är ganska heltisk just nu, och det har märkts på de alltför flitigt förekommande felen i texterna här på bloggen. En läsare vid namn Renée påpekade igår till min stora tacksamhet att jag gjort några missar i länkningarna tillbaka till tidigare års adventsinlägg. Nu hoppas jag att det är ordning och reda igen, och skulle ni upptäcka något som inte stämmer, så hoppas jag att ni uppmärksammar mig på det, så jag har en chans att rätta till felen.

På tal om fel, så kan jag berätta att jag gräddade denna brytbulle för kort tid, när jag bjöd på den på jobbet i förra veckan. Jag hade kalljäst bullen över natten, och tänkte fel, när jag inte insåg att den kylskåpskalla brytbullen behövde längre tid att gräddas än jag beräknat. Bortsett från denna i mitt tycke ytterst pinsamma och irriterande detalj, så var det en alldeles strålande god bulle. Jag har prövat mig fram och bakat saffransbröd med såväl mandelmassa som vit choklad, men - jag kan tycka att det blir för mycket.
För sött.

Genom att mixa sötmandlar med farinsocker, sirap och vanilj, får jag en fin nötsmet, med lite mer modest sötma, som smaksättning till bullen. Det är både snyggt och bekvämt att göra en stor brytbulle, men givetvios går det lika bra att göra saffransbullar i pappersformar.

Sedan jag fick en ny kollega, H, som inte tål nötter, tänker jag mer och mer på nötfria alternativ när jag bakar. Just i detta fall är jag helt övertygad om att man skulle kunna blanda solroskärnor i fyllningen. Kanske inte mixa dem släta, utan i stället röra ned dem hela i sockret och smöret. På samma sätt kan man strö solroskärnor ovanpå, som dekoration. Definitivt värt ett försök, eller vad säger du, H (om du nu läser detta)?

Saffransbrytbulle med fyllning av
mandel, farin och vanilj
2 paket jäst
2 dl råsocker
1 tsk salt
1 gram saffran (två kuvert), stött i mortel med en nypa socker
5 dl gammaldags mjölk, rumstempererad
200 gram smör
1 ägg
1 kilo vetemjöl (drygt 10 dl)
200 gr sötmandel, grovt mixad
150 gram smör, rumsvarmt
1 dl farinsocker
0,5 dl mörk sirap
0,25 tsk flingsalt
2 tsk ekologiskt vaniljpulver
2 msk Maizena
1 ägg till pensling
100 gram flagad mandel till dekoration

1. Lös jästen i mjölken.
2. Blanda ned socker, salt, saffran och ägget.
3. Arbeta ned mjölet.
4. Täck över degen, och låt den jäsa i 45 minuter.
5. Blanda under tiden ingredienserna till fyllningen, genom att mixa mandlar och farinsocker.
6. Tillsätt flingsalt, sirap, vaniljpulver och smör, och fortsätt mixa tills alltsamman bildat en jämn smet.
7. Sätt ugnen på 200 grader, och smörj en rymlig ugnsform på cirka 40 gånger 50 centimeter, om du vill baka en brytbulle.
7. Stjälp upp den färdigjästa degen på ett mjölat bakbord. Dela degen i två jämnstora delar.
8. Kavla ut varje degbit till en stor rektangel, och bred på hälften av smeten.
9. Rulla ihop, och dela i femton delar.
9. Uprepa med den andra degbiten.
10. Placera bullskivorna i pappersformar, om du vill göra bullar. Om du vill göra en stor brytbulle, lägger du sex bullar i fem rader, jämnt fördelade i ugnsformen.
11. Låt bullarna jäsa i 15 minuter. Pensla därefter med uppvispat ägg, och strö över flagad mandel.
12. Grädda den stora brytbullen i mitten av ugnen i 30 minuter. Passa den, så att den inte blir för mörk. Täck i så fall ytan med alufolie.
13. Bullarna gräddas i mitten av ugnen i ungefär 12 minuter.

I dag för ett år sedan, den tionde december 2010, bloggade jag om adventsrillette anno 2010. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från tionde december 2009 och 2008.

Lussekatter för alla smaker

Vi råkar ha några familjemedlemmar i de mindre storlekarna som inte uppskattar saffran. Själv har jag något vagt minne av att långt tillbaka i barndomen ha ratat saffransbullar. Annars vet jag inte om det är särskilt vanligt bland barn i allmänhet?

I år bestämde jag mig för att alla ska kunna uppskatta adventsfikat lika mycket. Därför valde jag att baka två sorters bullar. En med saffran, och en med nystött kardemumma. Båda är goda, på sitt sätt. Båda är bakade på samma fantastiska vetedegsrecept; samma recept som mamma i alla år bakat på och samma recept som jag åtskilliga gånger bloggat om.

Nu tar vi det igen, för säkerhets skull, om någon mot förmodan skulle ha missat det. Glöm nu allt vad Kesella heter. Sådant strunt behövs inte. Jag har frälst tillräckligt många med detta recept under årens lopp, för att självsäkert våga påstå att det är världens bästa recept.

Jag råkar också vara av åsikten att nybakat är godast. Att ha frysen full med bullar, det är inte min melodi. Vi bakar, äter, och om det mot förmodan blir något över - då fryser vi in det. Därför ger jag er bara recept på halv sats med bullar. Om ni vill baka mer, och inte orkar tänka, så länkar jag till det första inlägget jag skrev om denna i mitt tycke överjordiska vetedeg.
Håll tillgodo.

(Jo, två saker till. Även om receptet är bäst, så fortsätter jag så klart att utveckla det. Jag arbetar ned rumsvarmt smör i degen sist av allt, och jag blötlägger russinen så att de inte ska bli brända i ugnen. Det var bara det.)

Lussekatter för alla smaker - två sorters bullar
2,5 dl gammaldags mjölk, lätt ljummen
1 paket vanlig jäst
1 dl råsocker
1 paket saffran + en gnutta socker eller 1 stk nystött kardemumma

0,5 tsk salt
1 stort ägg (hälften till degen, hälften till att pensla med)
omkring 300 gram 500 gram vetemjöl (cirka 8 dl)
100 gram rumsvarmt smör

ca 0,5 dl blötlagda russin, att garnera med

1. Smula ned jästen i en bunke.
2. Lös upp jästen i den ljumna mjölken.
3. Blanda i socker och salt. Stöt saffran lätt i en mortel, med en nypa socker, och blanda ned den eller nymortlad kardemumma i degen.
4. Rör därefter ned ägget i blandningen.
5. Tillsätt mjölet, och arbeta ned det i degvätskan. Tillsätt därefter det rumsvarma smöret, och arbeta degen riktigt smidig.
6. Låt degen jäsa övertäckt i närmare en timma.
7. Värm upp ugnen till 200 grader.
8. Stjälp upp degen på ett mjölat bakbord. Dela degen i två delar, och dela därefter varje degbit i åtta bitar. Forma dem till lussekatter. Garnera med russin. (Man kan låta dem jäsa 15-20 min om man vill, men det är inte nödvändigt.)
9. Pensla lussekatterna, och grädda dem därefter strax under mitten av ugnen i 10 minuter, eller tills de fått vacker färg. Låt svalna på galler under en bakduk.

I dag för ett år sedan, den andra december 2010, bloggade jag om månskenskaka - en mjuk pepparkaka för 2010. Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från andra december 2009 och 2008.

Mina saffranssnurror

Numera är det inte enbart lussekatter som bakas på saffransdeg; många bakar såväl saffranssemlor, som bullar fyllda med mandelmassa eller med vit choklad. Detta kan vara nog så gott, men det var inte åt det hållet jag strävade när jag funderade kring en ny saffransbulle i advent.

Själv har jag gått och funderat på en otroligt god bulle jag åt på Gamla Enskede Bageri, tidigare i höstas. Denna deras jubileumsbulle hade en fyllning av bland annat fikon och fänkål. Det må låta underligt, men bullen var helt fantastiskt god. Nu var jag inte intresserad av att fylla mina nygamla saffranssnurror med en efterapning. Däremot ville jag, löst inspirerad av fikonen, pröva en egen ny fyllning. Denna skulle innehålla Saltås fantastiska russin, som mixades, och blandades med smör, farinsocker och ekologiskt vaniljpulver.

Saffransdegen är den gamla vanliga, den som jag i åratal tjatat om, och gjort reklam för vart än jag hamnat. Degen innehåller inte en endaste droppe av den för mig obegripliga ingrediensen Kesella. Däremot innehåller den såväl smör som gammaldags mjölk. Jag gjorde en halv sats av degen, och bakade mig sexton minst sagt generösa saffransbullar. Och låt mig säga som så, att det är inte sista gången jag bakar saffranssnurror med denna fyllning.

Saffranssnurror i advent
1 paket jäst
1 dl råsocker
0,25 tsk salt
0,5 gram saffran (ett kuvert), stött i mortel med en nypa socker
2,5 dl gammaldags mjölk
100 gram smör
0,5 ägg*
500 gram vetemjöl (drygt 8 dl)

1,5 dl Saltå russin
75 gram smör, rumsvarmt
2 msk farinsocker
1 tsk ekologiskt vaniljpulver
1 msk Maizena

*0,5 ägg till pensling

Lös upp jästen i den rumstempererade mjölken. Tillsätt socker, salt, saffran, det halva ägget och smält, avsvalnat smör; blanda alltsamman. Häll i mjölet, och arbeta med degkrokar eller bakmaskin tills degen är smidig och jämn. Låt degen jäsa i åtminstone 45 min.

Blanda till fyllningen medan degen jäser. Mixa Saltå-russinen till en smet, och rör ut dem med smör, farinsocker, vaniljpulver och Maizena. Sätt ugnen på 200n grader.

Kavla ut degen och bred på fyllningen. Gör sedan snurror enligt denna anvisning. Lätt snurrorna i formar, pensla helt lätt med ägg, och stör på en gnutta råsocker. Grädda bullarna i cirka 12 minuter i nedre delen av ugnen. Passa dem, så att de inte får för mörk färg.

I dag för ett år sedan, den åttonde december 2009, bloggade jag om mina vidunderliga pepparkaksbrownies med saffranstryffel, som fick i stort sett alla på fall. Om ni följer denna länk, finner ni i blogginlägget även en länk tillbaka till åttonde december 2008, och min första adventskalender.

Mina bullar är godast

När det handlar om att baka vetebröd, då frångår jag med glädje allt som handlar om kalljäsning, surdegskulturer och långsam jäsning med små mängder jäst. Jag har ett perfekt recept, det perfekta receptet, och det räcker gott för mig. Vårt gamla recept på lussekatter från Allt om Mats julnummer 1973 har blivit en veritabel institution i familjen.
Ni skola inga andra vetedegsrecept hava jämte detta.

Vad jag inte är, det är en bullmamma, som ställer till med storbak och fyller frysen till bristningsgränsen med proppfulla påsar. Jag är i grund och botten av den uppfattningen att nybakat är det enda som gäller, vad vetebröd anbelangar. Inte frysta, upptinade bullar; om jag får välja. Just därför är det perfekt att sätta en liten deg. En deg som vid detta tillfälle resulterar i sexton generöst tilltagna bullar. (Att bullarna sedan, mina fixa idéer till trots, faktiskt blev infrysta, det är en historia för sig, som jag inte tänker gå in på vid det här tillfället. Det handlade om framförhållning, och det är ett kapitel för sig.)

Jag smaksatte fyllningen med nystött kardemumma och ekologiskt vaniljpulver. Kanel är verkligen inte det alena saliggörande i en bullfyllning. Smör, givetvis generöst med smör, men i stället för det råsocker (eller rättare sagt rörsocker) jag brukar använda så tog jag tillfället i akt att tömma mitt paket med rörsocker flor. En knapp matsked maizenamjöl i fyllningen gör att den inte lika lätt rinner ur bullarna.

Lat som jag är nu för tiden, så orkar jag inte beskriva fullt ut hur jag bar mig åt när jag snodde ihop bullarna. Men för att inte verka alltför nonchalant gentemot er läsare, så länkar jag tillbaka till ett inlägg från kanelbullens dag 2008, där det finns såväl bildbevis som ingående beskrivning.

Kardemummasnurror med vanilj
(cirka sexton stycken)
Vetedeg
50 gram jäst
2,5 dl gammaldags mjölk
100 gram smält smör
1 dl råsocker
0,5 tsk salt
1 tsk nystött kardemumma
1 litet ägg
500 gram vetemjöl (lite drygt 8 deciliter)

Fyllning
Blanda samman följande ingredienser till en smidig smet:

100 gram rumsvarmt smör
1 tsk nystött kardemumma
0,5 tsk ekologiskt vaniljpulver
1 dl rörsocker flor
0,5 msk maizenamjöl
1 nypa salt

1 uppvispat ägg till pensling, samt pärlsocker till garnering

Blanda smält smör och kall mjölk. Lös upp jästen i denna degvätska. Rör ned socker, salt, kardemumma och uppvispat ägg. Arbeta ned mjölet noggrant, under några minuter. Jäs sedan degen övertäckt i ungefär en timma.
Sätt ugnen på 225 grader. Kavla ut degen, bred på fyllningen och vik och dela därefter enligt bildinstruktionerna i detta blogginlägg. Pensla med uppvispat ägg, och strö över pärlsocker.
Grädda bullarna i nedre delen av ugnen i 12 minuter, eller tills de fått fin färg.

För den goda sakens skull

Notera fläckarna på duken i bakgrunden.
Vi framhärdar med vit duk på matbordet;
mot alla odds, fyrabarnsfamilj som vi är.

Jag blev under gårdagseftermiddagen via bloggvärlden medveten om att det var "Semmeldagen". Även våra barn upplyste mig om detta. Jag insåg att det förpliktigade.
Den deg jag satte i går kväll blev inte optimal; inget att blogga om. Kanske borde jag inte experimentera med vetesur i söta degar klockan kvart över fem en tidsdag i februari. Jag borde helt klart ha hållit mig till mitt klassiska recept på vetedeg. Smaken var det inget fel på, konsistensen var däremot ingen hit. Grädden var något för hårt vispad. Erkännas ska att utseendet lovar mer än de faktiskt höll.

Allra godast var den hemgjorda mandelmassan. Jag kommer sannolikt aldrig mer köpa fabrikstillverkad sådan. Och då ska ni ändå veta att mina mandlar inte var så fantastiska, snarare lite halvgammalt skafferirens. Tänk hur gott det då måste vara med riktigt fina mandlar.

Om jag ska köpa mig en semla i år, så skulle jag nog välja att pröva en semla från Petite France. Sébastien skriver om semlorna så att det vattnas i munnen. Jag blir så grymt imponerad av sådant hantverk. Tänk dessutom att de fick andra priset i DN På Stan´s semmeltest. Som Sébastien själv skriver:
"Det hade varit jobbigt att komma först i ett semeltest! Eller hur, alltså Petite France, ett franskt bageri som gör semlor!"

Inte så konstigt att de placerade sig så högt, med en deg på vetesur som fått jäsa mellan femton och arton timmar i rumstemperatur, och med äkta vanilj från Madagaskar i mandelmassan. Där snackar vi kultur. Det är annat än de semlor man köper i tvåpack på ICA.

Hemgjord mandelmassa
50 gram sötmandel med skal
50 gram skållad, skalad sötmandel
0,5 dl ekologiskt rörsocker (Dansukker)
0,5 dl råsocker flor
en skvätt vispgrädde, för konsistensens skull

Mixa alltsamman. Tillsätt vispgrädde tills mandelmassan fått den konsistens du tycker den ska ha. Låt den gärna vila en stund innan den ska användas.

Min butterkaka

Söndag, slapp hemmadag; en chans att bara ta det lugnt och samla kraft inför den stundande veckan. Jag var sugen på vetebröd, och jag är väldigt förtjust i butterkaka. Det var längesedan jag bakade en sådan, och jag valde att smaksätta den enbart med kardemumma och vanilj, som omväxling.
Ofta har jag gjort en halv sats av vanlig kanelbullefyllning när jag bakat butterkaka. Det har också hänt att jag smaksatt smörsmeten med riven mandelmassa.

Det är egentligen väldigt enkelt att slänga ihop en liten sats vetedeg och ställa till med ett spontan litet söndagskalas. Äldste sonen undrade först vem det var som fyllde år - på avstånd såg nog buttenkakan ut som en tårta. Det behövs inte någon särskild anledning för att man skall kunna ordna en trevlig söndagsfika. Eller en trevlig fika vilken dag som helst, för den delen.
Receptet är enkelt - en halv sats av världens bästa vetedeg. Jag ser ingen anledning att frångå ett vinnande koncept - eller recept. Ursprunget är mitt lussekattsrecept från Allt om Mats julnummer 1973. Det fungerar givetvis lika bra till kanelbullar. Men, jag rekommenderar er verkligen att pröva en butterkaka nästa gång ni blir sugna på att baka vetebröd.

Min butterkaka
Deg
1 paket jäst á 50 gram
100 gram smält smör
2,5 dl gammaldags mjölk
1 dl råsocker
0,5 tsk salt
1 tsk kardemumma, mald eller stött
05, ägg (resten att pensla med)
450 gram vetemjöl (cirka 7,5 deciliter)

Smält smöret, och häll över mjölken. Smula jästen i en bunke. Häll i socker, salt och kardemumma. Blanda med mjölken och smöret. Rör ned det halva ägget; glöm inte spara resten för att pensla butterkakan med, innan den skall gräddas. Häll i vetemjölet, och arbeta degen ordentligt med degkrokar eller i matberedare. Strö lite mjöl uppepå, täck med bakduk, och låt jäsa i 45 minuter. Blanda under tiden till fyllningen.

Fyllning
100 gram rumsvarmt smör
0,5 dl råsocker flor
1 tsk kardemumma, mald eller stött
2 krm ekologiskt vaniljpulver
1 msk potatismjöl

Rör ihop samtliga ingredienser. Syftet med potatismjölet, är att allt det goda inte skall rinna yt ut kakan.
Tag fram din rymligaste springform, och sätt ett bakplåtspapper i botten som du sedan låser med formkanten. Smörj papperet och kanterna med smör.
Sätt ugnen på 225 grader. Häll ut degen på mjölat bakbord. Knåda den helt lätt, och kavla sedan ut den till en kvadrat. Bred på fyllningen, rulla ihop degen, och dela den i sju lika långa bitar. Ställ dessa i springformen. Täck över med bakduk och låt jäsa i 20 minuter.
pensla med ägget, strö på florsocker, och grädda i nedre delen av ugnen i uppemot 20-25 minuter. Passa butterkakan så att den inte blir för välgräddad; jag fick ut min ur ugnen i sista minuten.

Julaftons saffranskrans

På julaftons morgon smyger jag upp först av alla.
Jag arbetar så tyst jag någonsin kan i köket, medan jag sätter en halv sats av bästa saffransdegen.
Medan degen jäser går jag tillbaka till sängen och drar mig en stund.
Kransen fyller jag sedan med en blandning av 50 gram smör och 100 gram mandelmassa, som jag rört till en smet.

Den gräddas i 200 grader längst ned i ugnen. Det brukar ta ungefär en halvtimma innan den är färdig.

Nu strålar vårt hus av full julprakt, och all mat är klar.
Ja - förutom julaftons lutfisklunch, och den chokladmoussetårta vår blivande sexåring skall få till sin födelsedag i morgon. Helt klar blir man aldrig i köket.

Jag önskar er alla en riktigt God Jul!

Kanelbullens dag

Jag tar varje tillfälle i akt att fira; vad det än månde vara. Födelsedagar, jubiléer, årsdagar eller vanliga högtider - det finns alltid plats för att göra det lite extra trevligt. Givetvis skall detta firande inbegripa mat och dryck.
Att hylla kanelbullen genom att ge den en alldeles egen dag, är enligt mig ett genidrag! Det ger mig också ett naturligt tillfälle att dela med mig av vad jag helt frankt påstår är det absolut bästa receptet på vetebröd!

Detta recept har sitt ursprung i ett gammalt nummer av Allt om Mat, närmare bestämt decembernumret 1976. I denna tidning finns ett recept på saffransbröd, som min mamma allt sedan dess använt, och som jag i min tur fått ärva. Jag har delat med mig av det till fler än jag kan minnas.
Det finns så klart gränser för hur originell en vetebrödsdeg kan vara. Proportionerna är bara så sällsynt lyckade i just detta recept! Håll till godo!

Bästa vetebrödsdegen
2 pkt vanlig jäst (inte den för söta degar)
200 gr smör
5 dl mjölk
2 dl socker
1 tsk salt
1 ägg
2 tsk kardemumma
16-18 dl vetemjöl (cirka 1 kg)

Smula jästen i en bunke. Smält smöret, och häll i mjölken. Häll den ljumma blandningen över jästen. Häll i socker, salt och kardemumma. Vispa så att allt löses upp ordentligt. Häll i mjölet, och arbeta med degkrokar tills degen är blank och släpper från bunkens sidor. Låt jäsa i 45 minuter.
Sätt ugnen på 225 grader. Stjälp upp degen på bakbord, och kavla ut den till en stor kvadrat. Bred därefter på smaksättningen:

Kanelsmet:
200 g rumsvarmt smör
1 dl socker
2 msk kanel
1 tsk kardemumma
1 msk vaniljsocker

Rör samman alla ingredienser, och bred ut över degen. Vik därefter ned 1/3 av degen över den återstående 2/3 av degen. Avslutningsvis viks så den nedre 1/3 av degen upp, så att det blir tre lager. Dela längden i 24 remsor. Tvinna remsorna, och gör knutar av dem. Placera dem i formar, och låt jäsa på plåt i 15 minuter. Pensla med uppvispat ägg, och strö på pärlsocker. (Flagad mandel tycker jag egentligen är godast att ha på, men jag är i minoritet om det i familjen.)
Grädda i 12 minuter.

I dag valde jag att halvera degen, och fick då tolv stora, fina bullar.
De avnjöts tillsammans med rabarbersaft från Syltkrukan, inköpt på Bondens marknad. Ett helt klart godkänt sätt att fira!