Soppa på rostad morot, fänkål och lök

På trettondagsafton bjöd vi på denna läckra soppa som förrätt. Att ugnsrosta grönsaker och rotfrukter ger en fin smak, och bidrar i synnerhet till att just denna soppa blev så lyckad.

Den som inte har tillgång till eller är förtjust i Ricard (eller annan typ av Pernod) gör rätt i att smaksätta soppan med en skvätt vitt vin. Jag som själv är oerhört svag för fänkål och anis tycker att den pikanta smaken av Ricard höjde soppan till en högre nivå.

Garneringen av fänkålsdill och rostade, hela fänkålsfrön är inte bara kosmetisk. Den bidrar i allra högsta grad till smakupplevelsen. Välj därför ett fänkålsstånd som har en ordentlig dillvippa.

Soppa på rostad morot, fänkål och lök
Hur tjock man vill ha sin soppa, det är givetvis en smaksak. Själv har jag svårt för när soppor blir för lika puré i konsistensen. Jag min ärligt talat inte exakt hur mycket buljong jag använde - pröva dig fram, helt enkelt.

Jag serverade soppan med spröda smördegspinnar med ost, som jag köper på Lidl. De är inte bara goda, utan har även en trevlig innehållsförteckning.

Soppa
6 morötter
1 fänkål
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
olivolja
ca 1 liter grönsaksbuljong
0,5 dl vispgrädde
2 msk Ricard (Pernod)
svartpeppar

Garnering
fänkålsdill
1 tsk hela fänkålsfrön, lättrostade

1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Skala morötterna och dela i stavar.
3. Ansa fänkålsståndet, och spara dillen till garnering. Skär bort det grövsta av roten och klyfta därefter fänkålen i inte alltför tunna bitar.
4. Skär löken i klyftor och skala vitlöksklyftorna.
5. Häll olivolja i en ugnsfast form och vänd grönsakerna i oljan i formen.
6. Rosta grönsakerna i ugnen i 20-30 minuter eller tills de mjuknat. Blanda runt dem i formen några gånger under tillagningen.
7. Förbered grönsaksbuljong i en separat gryta.
8. Rosta fänkålsfröna försiktigt i en torr stekpanna, och häl dem i en skål i väntan på att soppan ska garneras.
9. Häll de ugnsrostade grönsakerna i en kastrull, och häll över så mycket grönsaksbuljong så att den nätt och jämnt täcker grönsakerna. Lägg på ett lock, koka upp och låt småkoka tills grönsakerna är helt mjuka.
10. Mixa soppan helt slät.
11. Tillsätt Pernod (eller vitt vin) och grädde, och så mycket grönsaksbuljong som behövs för att soppan ska få den av dig önskade konsistensen.
12. Koka upp soppan på nytt, och smaka därefter av med svartpeppar.
13. Hacka fänkålsdilen precis innan sopan ska serveras.
14. Häll upp soppan i skålar, och strö över rostade fänkålsfrön och fänkålsdill.

Galette des rois - på trettondagsafton

Har ni hört talas om eller sett denna kaka förut? Första försöket blev inte perfekt, men tillräckligt bra, och oerhört gott. Jag blev sugen på att baka denna traditionella franska kaka när jag geoglade runt efter olika traditioner förknippade med just trettondagsafton. Den franska kakan har en flera hundra år gammal tradition, och motsvarande varianter förekommer i många länder i samband med trettondagshelgen. När jag hittade detta recept signerat David Lebovitz, fanns det ingen anledning att tveka. Jag har hittills inte tutat något av hans recept och misslyckats.

Ingredienserna är enkla och själva tillvägagångssättet är inte heller svårt. Jag gjorde några nybörjarmissar, men inget allvarligare än att det trots allt blev en riktigt läcker kaka. Dessutom kan jag ju dela med mig av dessa missar, så att den som själv vill pröva slipper göra samma sak.

Jag hade aldrig tidigare köpt mandelmjöl och blev därför aningen chockad över dess kilopris. Smördeg som faktiskt har smör i sig hittar man på ICA, och det är en sådan förpackning mitt recept är baserat på. Smördeg finns även som hela plattor på Picard, och de ska jag pröva en annan gång. Det vare emellertid inget större bekymmer att kavla ihop två bitar till en.

Jag valde en något annan smaksättning än i David Lebovitz variant. Han förordar rom och bittermandelessens, jag valde i stället Amaretto di Saronno, som jag är barnsligt svag för.

Enligt David Lebovitz kan kakan serveras såväl varm som ljummen. Vi serverade den ljummen, men jag kände spontant att den hade varit lika god kall. Om det nu hade blivit någon kaka över, vill säga. Vi blev hela familjen, inklusive middagsgäster, så förtjusta i kakan att jag tänker baka den nu igen i helgen. Varför inte, nu när jag ändå har mandelmjöl hemma?

Galette des rois, på mitt sätt (8 portioner)
Tina de fyra smördegsplattorna innan den ska bakas ut, och förvara de två plattor som sist ska kavlas i kylskåp ända fram tills at de ska användas.

1 paket ICA,s smördeg (400 gram), tinad Fyllning
100 gram mandelmjöl
100 gram socker
en rejäl nypa flingsalt
3 tsk Maizena
2 tsk Amaretto di Saronno
finrivet skal från 1/2 apelsin
100 gram rumsvarmt smör
2 ägg

1 ägg
1 msk mjölk

1. Sätt ugnen på 180 grader.
2. Blanda mandelmjöl, socker, Amaretto, salt, Maizena och apelsinskal i en skål.
3. Vispa ned det rumsvarma smöret så att allt blandas.
4. Vispa därefter ned äggen, ett i taget.
5. Ta två smördegsplattor, lägg dem något överlappande på ett bakplåtspppe och kavla därefter ut dem så att det går att skära ut en rundel på minst 26 cm i diameter. Använd gärna en tallrik eller en botten till en springform för att få en jämn cirkel.
6. Fördela mandelkrämen på smördegsrundeln, men spara en ytterkant på 2,5-3 cm, så att det finns utrymme att försluta kakan innan den ska gräddas.

7. Kavla nu ut de resterande två smördegsplattorna på ett bakplåtspapper, och skär ut en rundel, enligt samma princip som tidigare.
8. Pensla ytterkanterna på den nedre smördegsrundeln med vatten.
9. Lägg på den övre smördegsrundeln. Tryck ihop kanterna noga.
10. Vispa upp ägg och mjölk och pensla kakan.
11. Om du känner dig säker på handeln, så snitta ett mönster i smördegens yttersta lager med en vass kniv.
12. Stick slutligen en fyra-fem diskreta små hål i översta smördegslagret, så att det finns lite utrymme för fyllningen att pysa när kakan gräddas.

13. Grädda slutligen kakan i uppemot 30 minuter. Kontrollera så att den inte blir för mörk, oc täck den i så fall med aluminiumfolie mot lutet av gräddningen.

Bli inte rädd om det läcker ut en smula av fyllningen ur kakan medan den gräddas. Skär i så fall bara bort det som runnit ut när kakan är färdig och har fått svalna, och ät sedan upp det goda.

Fyra tårtor till midsommar

Tårta till midsommar? Alla har sina traditioner, men jag är övertygad om att det serveras jordgubbstårta till eftermiddagskaffet eller som dessert efter grillmiddagar runt om i vårt land.

Det är absolut inget fel på en vanlig, klassisk jordgubbstårta, men för den som önskar pröva något annat har jag samlat ihop några recept jag själv skapat under årens lopp. Här har ni tårtor med riktigt somriga smaker.

Kombinationen av saftig bisvibotten, kolakräm, vispad grädde och jordgubbar är en riktig höjdare. På bilden som inleder detta inlägg ser ni en midsommartårta som verkligen har min signatur. Kanske inte så konstigt att jag när det begav sig kallade den midsommartårta på Smaskens vis.

På bilden som här ovan ser ni min perfekta rabarbercheesecake. Rabarber är så vansinnigt gott, och under årens lopp har jag samlat på mig många fina recept. En sammanställning av dem hittar den som så önskar i detta inlägg - Rabarber, rabarber.

Denna cocosflarntårta med hallon, som tillkom för några somrar sedan, skapar precis lika bra fylld med skivade jordgubbar; det garanterar jag. Vet ni förresten hur gott det är att smaksätta vispad grädde med en gnutta hemkokt, riktigt koncentrerad flädersaft? Bara ett lite tips.

Om du känner dig ambitiös, och vill pröva något nytt, så rekommenderar jag denna fantastiska flädermoussetårta med hallongelé och halloncurd på mandelbotten. Fantastiskt god, och långt ifrån den gamla vanliga jordgubbstårtan.

Hoppas jag kunnat bjuda på lite inspiration - om inte till midsommar, så till någon av sommarens alla andra tillfällen till tårtkalas.

Elvaårig bröllopsdag

Jag skrev ett snarlikt inlägg förra året, då jag bloggade på Allt om Mat, men jag kör helt sonika en personlig favorit i repris.

I dag för elva år sedan vigdes jag och min man i Tjolöholms slottskyrka. Jag behöver inte hänge mig åt några klyschor om hur snabbt tiden går eller hur obegripligt det är att vi varit gifta så länge. Ni förstår säkert själva hur det är när man plötsligt inser att ett decennium av ens liv har passerat förbi.

Det är i sig ett väldigt vackert minne, att ha haft den stora turen att bröllopsdag i alla avseenden var fri från missöden och besvikelser. Det fanns verkligen ingenting att anmärka på, vare sig vad gällde service, servering eller meny. Mat och dryck smakade utmärkt, och dukningen var strålande vacker.

Mattrender kommer och går, och vi hade inte valt dessa rätter om vi hade gift oss i dag. För mig ter den sig ändå riktigt sympatisk, även så här i backspegeln. Eftersom detta var många år innan jag började matblogga, så saknas det dessvärre bildbevis på maten. Jag hade ännu inte nått det tillstånd då jag närapå omdömeslöst fotar det mesta som hamnar på en tallrik framför mig.

Bilderna är dessutom tagna långt innan vi införskaffade digitalkamera, och jag saknar scanner. Således fick jag ta till den något udda metoden att fota foton. Ni får därför ta bildkvaliteten för vad den är.

För mig är det nostalgi. För er blir det kuriosa.

Glad midsommar!

Framåt kvällen ska vi dra till landet, fullpackade som om vi skulle bege oss på en längre expedition. Köerna brukar ringla långa ut från Stockholm på eftermiddagen inför denna helg, så vi väljer att ta det säkra för det osäkra genom att vi kör lite senare.
Nu ska vi njuta av ledighet, god mat, och förhoppningsvis även osedvanligt fint midsommarväder.

Hur det skulle bli med jordgubbar, det var lite osäkert - tills jag under en shoppingtur nu inför lunchen såg att det även idag såldes tyska/polska jordgubbar för 20 kronor kilot i butiken vid mitt jobb. Jag köpte och avnjöt en hel hög av dessa jordgubbar så sent som igår, och de var möjligtvis lite bleka, men riktigt goda; klart godkända. I butiken finns det dessutom fantastisk pakistansk mango för 59 kronor kilot. Detta fick mig genast att börja drömma om hemlagad vaniljglass med en fruktsallad på jordgubbar, mango och färsk mynta. Funkar inte det alldeles utmärkt på midsomarafton, så säg?
Midsommaraftos lunch kommer vara mycket enkel. Det bjuds helt enkelt på matjesfiléer, med alla de riktiga tillbehören. det blir inte mycket godare än så. På kvällen grillar vi lamm; Sandströms har bra pris på grillskivor av gotlandslamm hela sommaren.

Midsommardagen råkar i år vara vår äldsta dotters sexårsdag, varför det givetvis lär bli tårtkalas. I år fantiserar jag om flädermousse och raspberry curd. Vi får se vad som händer.

Ha en skön helg allesamman, så återkommer jag i nästa vecka - förhoppningsvis med nya krafter, och några recept att dela med mig av.

Kycklingsallad med inspiration från Adam Aamann

Sent om sider ska jag berätta om påskens krämiga kycklingsallad. Denna sallad är det perfekta beviset på att även mat som vid första tuggan kan te sig mild på gränsen till mjäkig kan växa till att bli direkt beroendeframkallande. Originalreceptet kommer från ett pressmaterial jag fick vid denna lunch förra våren.
Det är förvisso inget säskilt påskigt med denna sallad. Jag valde att laga den bara för att jag var sugen på den, och för att jag ville pröva något helt nytt på påskbordet. Ett helt rätt beslut, visade det sig. Detta är en grym kycklingsallad, som gjord för att bli fyllning till picnicmackor att njutnigsfullt smörja kråset med på vårens och sommarens alla utflykter.

Låt mig börja med att beskriva mina avvikelser. Jag använde mig bara av hälften så mycket salladslök och basilika som det står i Adam Aamanns origialrecept. Dessutom valde jag att hoppa över dijonsenap, som stod som ytterligare en smaksättare. Kanske prövar jag detta nästa gång; kanske inte.
Majonnäs är ett känsligt kapitel för mig. Länge tyckte jag att det var ganska motbjudande, vilket inte är så konstigt, med tanke på hur illa många av de färdiga majonnässorterna på marknaden smakar. Min man påstår sig har hört följande citat :
"Svenskarnas favoritsmak på majonnäs är lätt härsken",
och det kan nog ligga en hel del i det. Att smaka på hemsmiskad majjo är något helt annat än att klämma en gul korv ur en tub från Kavli. Så är det bara.

Kombinationen av saftig, kokt kyckling, len majjo och avrunnen mezeyoghurt gav en perfekt konsistens. Smaksätt denna salladsbas med vad du vill; detta är en helt fenomenal start till vad för sorts kycklingsallad du än kan tänkas fördra.

Kycklingsallad på majonnäs och mezeyoghurt,
med citron, salladslök och basilika
1 färsk kyckling på cirka 1,2 kilo
1 gul lök
1 lagerblad
salt
10 svartpepparkorn
1 morot
0,5 kruka basilika
4 dl Arla mezeyoghurt (10 % fett), som fått rinna av i några timmar
saften av 1 citron
2 dl hemgjord majonnäs
salt och svartpeppar
4 salladslökar, finhackade
0,5 kruka gräslök, finhackad

Börja med att koka kycklingen med lagerblad, svartpepparkorn, salt, morot och gul lök. Låt kycklingen svalna, drag sedan av skinnet och plocka köttet från benen.

Riv basilikan i bitar, strimla salladslöken och blanda med majonnäs och avrunnen yoghurt. Blanda i kycklingbitarna, och smaka av med citronsaft, salt och svartpeppar. Låt salladen stå i kylskåpet ett par timmar innan den ska ätas.
Allra godast är den efter någon dag, eller två.

Adam Aamann tycker att salladen ska toppas med skivor av bacon som torrostats i ugn. Det kan säkert smaka alldeles utmärkt. Som jag skrev ovan - en annan gång.

Påskens glasstårta på mörk och vit choklad - utan glassmaskin

Jag tog fram tårtan ur frysen - och glömde bort den. Därav dess halvsmälta utseende. Lite läckert ser det ut ändå, hoppas jag? Av förklarliga skäl släpade jag inte med mig glassmaskinen till landet. Trots detta ville jag våga mig på att göra en fryst dessert. En glasstårta - inte en parfait.
Under årens lopp har jag smakat en hel del hemlagad glass som inte frysts i glassmaskin, och jag har i ärlighetens namn inte varit särskilt imponerad av det jag ätit. Det blir så lätt frostigt, även om man använder sig av knep såsom vispad grädde. Frusen vispad grädde är trots alt inte detsamma som glass.

Jag gick tillväga på precis samma sätt som jag brukar göra när jag sjuder en glassmet. Inspirationen kom från det här receptet på den ultimata chokladglassen. Den enda skilnaden (ja, den stora skillnaden) är att jag, efter att glassmeten stått i kylen för att svalna och svälla, helt sonika hällde den i en form och därefter frös in den. Jag rörde inte i den under infrysningen. Det hade givetvis bidragit till en fluffigare konsistens. Nu blev resultatet ändå mycket lyckat, detta till trots.
En glasstårta som var krämig och len; inte det minsta hård eller frostig. SJuden glasskräm är helt enkelt vägen till sann glass-lycka. Oavset om en maskin sedan är inblandad i nedkylningen, eller ej.

Påskens glasstårta - utan glassmaskin
4 dl gammaldags mjölk
3 dl vispgrädde
0,5 tsk ekologiskt vaniljpulver
1,5 dl råsocker
6 äggulor
100 gram 70% mörk choklad
100 gr vit choklad

0,5 dl rostade hasselnötter, hackade
0,5 dl pistagenötter, hackade

1. Värm mjölk, grädde och vaniljpulver i en kastrull. Vispa under tiden socker och äggulor mycket fluffigt.
2. Blanda ned gräddmjölken i äggvispet. Sjud det hela över vattenbad under omrörning tills den tjocknar.
3. Fördela smeten någorlunda jämnt i två skålar. Rör ned mörk choklad i den ena, och vit choklad i den andra. Låt dessa svalna, och därefter kylas ned och svälla i kylskåp under åtminstone 4-5 timmar, men helst över natten.
4. Häll därefter ned den vita och den mörka smeten i en lämplig glasstårteform. Ställ in den i frysen i 3-4 timmar.

5. Tag ut glasstårtan cirka tio minuter innan den ska serveras. Doppa formen hastigt i hett vatten, och stjälp ned tårtan på ett fat. Strö de hackade nötterna på och runt tårtan.

Påsksillen - med fänkål, fänkålsfrön, schalottenlök och Linie Aquavit

Jag ville göra en påsksill; en sill som verkligen inte smakade jul eller klassisk inlagd sill. Som vissa av er vet föredrar jag sillar i lag framför sillar i gucka.
Jag kan stolt meddela att jag lyckades med mitt företag.

Inspirationen kom i ärlighetens namn från Årets Sill 2009, en sill jag dock aldrig kom att smaka, trots att jag, till slut, fick tag på den. För några veckor sedan tittade vi på burkarna i kylskåpet och upptäckte att bäst före-datumet passerat. Detta datum har vanligtvis inte så stor inverkan på vad jag väljer att äta (med vissa undantag), men sillen blir så upopluckrad i konsistensen om det legat för länge.
Jag kan därför inte säga ifall min variant har det minsta gemensamt med Klädesholmens, men däremot kan jag säga att den var mycket god. Den tog snabbt slut, och jag kommer att göra den igen. Kanske till midsommar?

Påsksillen
1 burk Abba inläggningssill
1,5 dl vatten
1 dl socker
0,5 dl 12% ättika
1 msk fänkålsfrön
1 litet fänkålsstånd, finstrimlat
2-3 schalottenlökar, finstrimlade
10-12 svartpepparkorn
5 cl Linie Aquavit eller annan akvavit

Börja med att koka en lag av vatten, socker och ättika. Lägg i fänkålsfröna. Låt lagen svalna.
Skär under tiden sillfiléerna i sneda, inte alltför små bitar. Varva sedan sill, fänkål och schalottenlök i en passande burk. Strö svartpepparkornen runtom. Tillsätt akvavite till den avsvalnade lagen, och häll den i burken. Låt stå i kylskåp i åtminstone två dagar, innan du smakar.

Planer inför påsken

Bilden är lånad.

Veckan som gick präglades i hög grad av sjukdom. Det blev inte mycket mat lagad, och det som lagades är inget som jag inte redan skrivit om. Nu har jag tillbringat en mycket lugn och skön helg på landet med familjen, och ser fram emot att planera inför den stundande påskhelgen.

Alla har olika traditioner, men många är överens om att det skönaste med påskhelgen är att den inte är lika full av förpliktelser som julen. I vårt fall firas påsken på landet. Detta innebär inte på minsta vis att mathållningen blir frugal. Vårt kök på landet är sannolikt mer välutrustat än många kök i åretruntboenden. Det gäller bara att bestämma sig för vad vi ska äta, och vad jag ska laga och baka.

På långfredagen inleder vi påsken med att äta min mammas mandeltårta. I år ska jag pröva att göra två, tunnare mandelbottnar, och breda den goda äggkrämen både mellan dessa och överst. På långfredagen äter vi också påskbordet, där nubbesalladen är självklar.
På påskafton äter vi sedan några år tillbaka gärna smørrebrød till lunch. På kvällen serveras alltid lamm. Jag har inte riktigt bestämt vilken del av lammet vi ska smaska på i år, eller hur den ska tilagas.
Förra året åt vi grillad lammytterfilé. Jag minns att påskaftonen bjöd på rena rama försommarvärmen. Det lär vi nog inte kunna njuta av i år, dessvärre. Gräsmattan på vårt lantställe är fortfarande täckt av ett tjockt snötäcke.

Påskaftons dessert ska, tycker jag, traditionsenligt huvudsakligen bestå av choklad. Förra året bakade jag en mäktig, tung och nästan bitter fransk chokladtårta. Hur det blir i år har jag ännu inte helt bestämt.

Det blir, om inget oförutsett sätter käppar i hjulet för mig, två nya inslag på årets påskbuffé. Jag rotade fram min CD med recept från presslunchen med Adam Aamann förra våren. Nu har jag ett recept på paté på karré samt en hønsesallat som jag minns som helt otroligt goda.
Min önskan är att tiden ska räcka till för mig att med inspiration från dessa recept skapa vad som förhoppningsvis kan bli två nya klassiker på påskbordet.
Håll tummarna för mig.

Lite lätt överrumplad- funderingar inför advent

Bilden är lånad från Cosas.

Hur kan det komma sig att halva hösten redan har gått? Jag känner mig smått överrumplad av att det snart är november. Under denna månad har jag en hel del jag vill försöka hinna med. Det handlar både om nya recept idéer jag vill pröva, gamla recept som jag längtar efter att laga och smaka av, samt inte minst förberedelser inför advent.

Jag är en sådan person som verkligen tycker om julen, eftersom jag har den stora turen att bara förknippa den med gemenskap och trevliga minnen. Men, det är ändå advent som är viktigast för mig. Kanske tycker ni jag är lite väl tidigt ute, men om jag ska lyckas med konststycket att ha samma tema som förra året, så gäller det att börja förbereda i god tid. Förra året hade jag Tema Advent, där jag varje dag publicerade ett recept. Då hade jag inte lika många dagliga besökare som jag har nu. Därför tänker jag rida lite snålskjuts på mina tidigare prestationer, och inte bara publicera ett dagligt advents-recept, utan också länka till samma datum föregående år. Det kan, inte minst, bli en intressant jämförelse med avseende på bildkvalitet. Fram till tidigt i vintras använde jag en betydligt sämre kamera än jag gör nu, och jag har ett tydligt minne av att adventsinläggens bilder från föregående år går i en lejongul färgskala. Ni får ha överseende med det, och fokusera på innehållet i stället.

Precis som föregående år lär det bli en hel del sötsaker och bakverk, men jag ska medvetet sträva efter att inte låta dem ta överhand. Det finns gränser för hur många kak-, tryffel och godisrecept man kan mäkta med; både som bloggare, och som läsare. Eftersom jag själv hoppas hålla i åtminstone en glöggfest, lär det väl även dyka upp om recept på plockmat i adventstid.

Jag hoppas bara att jag inte tar mig vatten över huvudet? Förra året var jag, trots allt, föräldraledig. Nu gäller det i stället att bevisa att föreställningen om att småbarnsföräldrar är specialister på att ha många bollar i luften verkligen stämmer, och inte enbart är en myt.

Det var väldigt trevligt att ha öppet hus i advent här på SMASKENS under advent 2008, och jag kan inte tänka mig att det skulle kunna bli mindre trevligt i år.

Sammetslen soppa på hemodlade bondbönor med ugnsrostade rullar av Tvärnöskinka

Det blir inte alltid som man tänkt sig. I synnerhet inte i vår familj. Ibland kan jag tänka tillbaka på tiden innan våra barn föddes, och förundras över hur dåligt vi utnyttjade den frihet vi hade. Jag tänker på sådant som att kunna laga mat i lugn och ro. Slippa att alltid, alltid ha maximal simultankapacitet. Att slippa ta hänsyn till att middagen inte ska krocka med Bolibompa (vi har inte digitalbox på landet, det vore synd och skam).
I går åt vi helt sonika vår förrättssoppa i lugn och ro, med barnaskaran parkerad framför TV:n.

Vi har odlat bondbönor här på landet, i all enkelhet. Till vår stora förtjusning har de vuxit och frodats, trots att vi inte riktigt bemödat oss om att tillgodose deras behov av att ha något att klättra på.
Nu när det är skördetid, och när jag funderade kring hur vi skulle fira vår bröllopsdag, kom jag på att vi givetvis skulle göra en soppa på bondbönor. Detta visade sig vara helt rätt beslut. Vi var helt säkra på att det skulle bli gott, men att det skulle bli så gott hade vi aldrig kunnat ana.

Soppan är som ni säkert redan förstått en sorts variant på den klassiaka Créme Ninon. Vi var emellertid mycket återhållsamma med såväl buljong som med vitt vin, eftersom vi inte ville konkurrera ut bondbönornas fina smak. Vi tillredde heller inte soppan på klassisk Ninon-vis, det vill säga tillsatte inte vispad grädde och champagne på slutet. I stället gjorde vi så här:

Vår sammetslena bondbönsoppa
(2 vuxenportioner)
500 gram färska, spritade och skalade bondbönor
1 lite schalottenlök, finhackad
2 msk smör
0,25 dl vitt vin
0,5 grönsaksbuljongtärning
4 dl hett vatten
0,5 dl vispgrädde
flingsalt och vitpeppar

Koka bönorna i osaltat vatten tills de känns mjuka. fräs under tiden schalottenlöken i smöret i en kastrull. Häll över vitvinet; tillsätt vatten, grönsaksbuljon och bondbönor. Koka upp alltsamman.
det var nu vi kom på att vi givetvis skulle ha spritat bondbönorna en gång till, ut sina skal - innan vi kokade upp dem på nytt. Eftersom vi inte är utrustade med asbesthänder, valde vi att stöta bönorna med potatisstöten för att få ut dem ur sina skal, och att därefter passera dem genom en finmaskig sil. Som sagt - detta var en nödlösning; vi kommer använda oss av den enklare metoden nästa gång vi lagar soppan.

Edit 090819: Givetvis sprirat du i stället bondbönorna redan innan de kokas!

Hur som helst - när bönorna var passerade, kokade vi upp altsamman på nytt. Sedan hällde vi i grädden, och mixade slutligen soppan helt slät, innan vi smakade av den med flingsalt och vitpeppar

Jag hade köpt sex skivor Tvärnöskinka, och hade bett om att få dem mycket tjockare än jag brukar. De var nog knappt millimetertjocka. Jag rullade ihop dem, och rostade dem sedan i 200 graders ugnsvärme. Jag vände dem efter några minuter, så att de fick fin yta. När de var färdiga i ugnen fick de svalna på hushållspapper. Inte på grund av någon fettängslan, utan helt enkelt för att de skulle förbli krispiga. Detta lilla experiment resulterade i fantastiskt välsmakande, saftiga men ändå lite frasiga skinkrullar, som jag lite halvtaffligt arrangerade i någon sorts buketter i respektive tallrik.

Gårdagen innehöll både ett besök i en välsorterad ICA-butik och ett dåligt sorterat Systembolag. Utbudet på Systembolaget var verkligen begränsat, men vi var ändå nöjda med vår flaska
Piper-Heidsieck Brut (nr 7332), även om det inte var vårt förstahandsval.

En dag att minnas och fira

I dag för åtta år sedan gifte vi oss, jag och min man.

Bröllopsmenyn kan jag inte helt dra mig till minnes; jag har inte tillgång till all information, eftersom jag sitter på landet. Jag vill minnas att vi åt en skaldjurscoctail till förrätt, pepparrotsbakad lax till varmrätt och en parfait på browniebotten med mango och jordgubbar till dessert.
Preferenserna ändras med åren, och jag vet inte om vi hade valt samma meny idag. Jag tror inte det.

Hur vi väljer att fira i dag, det vete sjutton. Vi är trots allt på landet, med en fyrahövdad barnaskara att ta hand om. Allt som kräver en tur till affären känns jobbigt. Å andra sidan gapar skafferi och kylskåp ganska tomma, så vi har inte mycket att välja på.
Den enda "champagne" som finns i huset är rysk (ja, ni fattar skämtet) och den ligger inte på kylning.
Det bär av till såväl mataffär som Systembolag, med andra ord.

Skolavslutning:rabarbercheesecake med vaniljdoftande jordgubbssås

Edit: 2010 följde jag upp detta experiment med en än mer tilltalade version, den perfekta rabarbercheesecaken.

Det var en mycket märklig känsla att se vår lille gosse på skolavslutning i går förmiddag. Någonstans blir det kortslutning i min hjärna när jag inser att jag har en så stor son, ett skolbarn, en blivande ettakluddare. Jag blir både stolt, rörd och förundrad. Hur gick det här till?
Skolavslutningen i sig, den är viktig, och den ska uppmärksammas ordentligt. Den är helt enkelt något som man både bör och ska fira. När jag själv hade skolavslutningar under min uppväxt, åkte vi alltid efteråt och fikade på något riktigt trevligt konditori. Själv valde jag att i går morse, innan avslutningen, att dagen till ära baka denna rabarbercheesecake.
Från början var receptidén tänkt att förverkligas till mors dag, men den blev liggande på grund av tidsbrist - och det känns som att det i själva verket var meningen att det skulle bli så.
På grund av tidsoptimism var jag tvungen att idka improvisation på hög nivå, när jag plötsligt insåg att det var dags att gå iväg till skolan, och cheesecaken bara stått i ugnen i tjugo minuter. Då täckte jag formen med alufolie, och stängde därefter helt sonika av ugnen. När vi kom hem, två och en halv timma senare, stod det en perfekt, färdiggräddad cheesecake och väntade i ugnen. Det kan vara bra att veta att detta fungerar - därför delar jag med mig av denna nödlösning.
Förutom då att jag faktiskt inte kan säga hur länge den faktiskt skall stå inne i ugnen, om den skall stå i 200 grader hela tiden.
Till cheesecaken tänkte jag först servera tärnade jordgubbar, som marinerats i vaniljdoftande sockerlag. Det hade varit ett fantastiskt tillbehör, som jag absolut vill pröva vid ett annat tillfälle. Nu blev det i stället en vaniljdoftande jordgubbssås som fick kompletterad min cheesecake. Denna sås smekte gomen på ett mycket angenämt vis.

Jag är mer än nöjd med detta experiment - jag är helnöjd. Den här cheesecaken blev allt det jag hoppats på. Krämig och len, rund i smaken, men samtidigt med en tydlig ton av rabarber. Samt, inte minst, mäkta populär både hos äldste sonen och resten av familjen. Min väninna A, tillika sonens gudmor, var på besök och fick smaka på mästerverket. Jag är säker på att hon kan intyga att det var delikat.
Om någon vill pröva receptet, så fuska för allt i världen inte. det ska vara rabarbercoulis i cheesecaken, och inget annat.
Så det så.
Däremot tror jag att jag nästa gång skall pröva att rippla ned rabarbercoulis i strimmor cheesecaken, i stället för att blanda den i smeten.

Rabarbercheescake med
vaniljdoftande jordgubbssås
Rabarbercoulis
200 gram rabarber, skalad och slantad
1 dl råsocker
2 dl vatten

Koka upp rabarberslantar, råsocker och vatten. Låt småputtra i uppemot 20 minuter, eller tills rabarbern är mjuk. Mosa med en potatisstöt, och pressa den därefter genom en finmaskig sil, så att de grova fibrerna skiljs avskiljs. Låt coulin svalna, och förvara den i kylskåp.

Cheesecake
1 sats rabarbercoulis
75 gram smör, rumsvarmt
175 gram digestivekex, krossade
300 gram cream cheese
4 msk råsocker
1 msk citronsaft
3 ägg
2 dl crème fraîche

Blanda de krossade digestivekexen med smör, och tryck ut i botten på en normalstor springform. Förgrädda i 200 grader i cirka 5 minuter. Blanda cream cheese, socker och citronsaft. Vispa ned äggen, ett i taget. Rör sedan ned rabarbercoulin.
Häll blandningen i formen, och släta till ytan. Ställ in i nedre delen av ugnen, och grädda i tjugo minuter. Täck sedan formen med alufolie, och stäng av ugnsvärmen. Låt cheesecaken stå kvar i ugnen i två och en halv timma. Bred därefter crème fraiche över dess yta. Förvara i kylskåp tills den skall serveras.

Jordgubbssås
250 gram jordgubbar
0,5 dl råsocker
2 krm ekologiskt vaniljpulver

Lägg ingredienserna i en kastrull, och koka upp dem. Låt dem sedan sjuda i cirka 20 minuter. Stöt med potatisstör, och pressa därefter geonm en finmaskig sil, på samma vis som med rabarbercoulin.
Låt såsen svalna, och förvara den i kylskåpet.

Planer inför en intensiv matlagningshelg

Jag ligger i startgroparna inför en minst sagt intensiv matlagningshelg. På lördag fyller, till att börja med, vår yngste son tre år. Då vankas det givetvis både födelsedagsfrukost, tårta och födelsedagsmiddag.
På söndag är det så min tur att axla rollen som födelsedagsbarn. Jag fyller halvjämnt, som jag kallar det -
35 år, närmare bestämt. Givetvis innebär även detta en födelsedagsfrukost, samt att ännu en tårta skall bakas.
Utöver detta skall jag ha mottagning med buffé under söndagseftermiddagen och kvällen. Jag har alltid varit lite dålig på att fira mig själv, och bestämde nu i år att ändra på den saken. Min förhoppning är att detta initiativ skall vara så trevligt att det ger mig mersmak och får mig att vilja upprepa det, som en tradition.

Nu är det emellertid en hel del mat som skall lagas, och det kräver planering. Jag sitter med en lista på buffébordets rätter, och skriver inlöpslista för brinnande livet, samtidigt som jag bestämmer vad som skall lagas/bakas i förväg, och vad jag/vi måste vänta med att förbereda till samma dag eller precis innan gästerna kommer. Det är kul, givetvis, men jag är ärligt talat lite smått stressad.

Perioden mellan Valborg och midsommar är ofta full av olika bemärkelsedagar och andra festligheter, när buffé ofta är en smart lösning för att kunna bjuda många människor på mat under inte alltför komplicerade omständigheter. Det finns emellertid många potentiella misstag man kan begå med något så till synes oskyldigt som ett berg med plockmat. Denna artikel inne på Taffel är full av bra buffétips; praktiska sådana, inte minst.
Jag kan hålla med om att det känns som att det alltid blir mat över. Oftast brukar dock detta inte betraktas som något större problem, just i vårt hushåll. Det kan väl snarast tjäna som tröst dagen efter, då matlagning kanske inte är den aktivitet som lockar mest.

Påskens mat och traditioner

Bilden är lånad.

Jag är väldigt förtjust i påsken. Trots att jag är en julälskare av stora mått (vilket denna etikett vittnar om), så känns påsken i jämförelse som en väldigt kravlös och avslappnad högtid.
Man kan verkligen fira den så som man själv vill - till skillnad från julen, som för många människor präglas av krav och dåliga samveten.

Vi kommer fira påsken på vårt lantställe, faktiskt för första gången sedan vi köpte huset. Mina föräldrar kommer att besöka oss, och jag ser fram emot långa, härliga familjemiddagar.
Traditionellt sett brukar vi servera någon form av påskbord på långfredagen, samt min mammas mandeltårta, som för oss blivit något av påskens signum. På påskafton blir det föga förvånande oftast lamm i någon form, och middagen avslutas alltid med någon läcker chokladrik efterrätt.
Självklart kommer jag dela med mig av mina recept och våra påsktraditioner här på bloggen.

Det vackra påskliljetäckta fältet i Cornwall symboliserar för mig min egen totala brist på verklighetsförankring.
Varje år påminns jag å det brutalaste om i vilket land, och på vilken breddgrad, vi faktisk bor. Även fast jag skulle önska mig solsken, ljumma vindar och prunkande blomster, så vet jag mycket väl att påsken i Sverige inte ser ut på det viset.
Möjligtvis då om man är bosatt i Skåne

Tisdagen med stort T

Allas vår Ture, här dock utan temla - om det inte skymtar en i kaffekorgen från Konditori Rosa, vill säga?
Bilden är helt fräckt lånad.

.

Några semlor blev det inte i dag, fettisdagen till trots. Jag närapå föråt mig på semlor härom året, då jag (givetvis) bakade egna, monsterstora semlor av en kaliber som hade kunnat golva en utsvulten skogshuggare.
Jag kände mig ändå aningen småtråkig, som inte förberett några goda vetebullar att fylla, dagen till ära. Det skall tilläggas att jag även föregående år lyckades missa fettisdagen. När jag frågade barnen om de var besvikna över att inte få semlor, verkade de tack och lov inte särskilt bedrövade.
Få se om jag kanske svänger ihop några minisemlor framåt helgen. Den som så vill kan ju alltid äta flera.

Jag är övertygad om att matbloggosfären darrat under den dignande tyngden av imaginära gräddberg i dag. Därför överlåter jag med varm hand semmel-dyrkandet åt andra, mer hugade bloggare.

För den som vill fördjupa sig i de delikata små gräddstinna skapelserna ytterligare, finns den här tilltalande lilla boken att tillgå.
Tillägg: boken får sökas på bibliotek eller antikvariat, då den är listad som definitivt slut.
Tillägg 2: Jag tackar Erika för tipset att boken finns på Bokia, dessutom till bokrea-pris.

Familjens canneloni

Jag uppehåller mig fortfarande vid det som försiggick, eller skall jag snarare säga tillagades, här hemma på juldagen. Födelsedagsbarnet skall ju ha vissa privilegier, och ibland dem ingår givetvis att få bestämma vad som skall ätas till middag.
Vår äldste sons absoluta älsklingsrätt är köttfärsfyllda canneloni - en rätt som jag enligt honom tillagar alldeles för sällan. Det blir väl några gånger om året, och varje gång undrar jag varför jag inte lagar det oftare.
Visst, det är lite pilligt, men inte värre än att det är görbart. Köttfärssåsen kan man ju dessutom förbereda långt innan, ja, till och med ta fram ut frysen, om man så skulle vilja.

Barilla hade ändrat sina tillagningsangivelser sedan jag senast köpte cannelonirör. Nu skriver de uttryckligen på förpackningen, att de rekommenderar att man förkokar rören i fyra minuter. Jag valde att följa rådet, och det hela föll mycket väl ut. Jag tyckte att den färdiga rätten blev bättre än tidigare.
Det behövdes av förklarliga skäl inte lika mycket bechamelsås, eftersom pastan redan sugit i sig kokvatten. Dessutom fick jag en bättre uppfattning om hur många rör som rymdes i formarna. I bland har jag varit lite väl entusiastisk och pressat ned aningen för många. Resultatet blir att de klibbar ihop, och det är helt enkelt inte lika trevligt när man skall äta.
Köttfärssåsen liknar inte vår vanliga, ultimata köttfärssås. Denna skall vara slät och jämn i konsistensen, men inte alls lös, för att det skall vara så lätt som möjligt att fylla rören.

Köttfärssås till canneloni
800 gra nötfärs
1 gul lök, riven
3 vitlöksklyftor, rivna
3 dl rödvin
2 lagewrblad
1 köttbuljongtärning
1 burl Mutti krossade tomater
3 msk Mutti tomatpuré
salt, svartpeppar och råsocker
olivolja till stekning

Fräs lök och vitlök försiktigt i olivolja. Tillsätt färsen, och finfördela den med en stor gaffel medan den bryns. Häll över rödvin, lagerblad, buljongtärning, tomatkonserv och tomatpure. Blanda, och krydda efter smak.
Låt såsen koka upp i stekpannan, och sänk sedan värmen. Nu kan stå och småputtra i minst en timma, bara du rör i den lite då och då.
När du tycker att den är klar, och har kokat ihop ordentligt, drar du den från plattan och låter den svalna någon timma.
Annars behöver du använda asbesthandskar (eller möjligtvis ha extremt härdade kockhänder) för att fylla cannelonirören.

Bechamelsås:
1,6 l gammaldags mjölk
50 gram smör
cirka 10 matskedar vetemjöl (jag missade att väga)
salt, vitpeppar, muskot

Smält smöret i en rymölig kastrull. Vispa ned mjölket och späd sedan försiktigt med mjölken, lite i taget. Vispa entusiastiskt, för att undvika otrevliga klumpar. Låt såsen koka upp, och småkoka försiktigt under omrörning. Om såsen inte får koka ordentligt kan det bli en lite mjölig smak, och det vill man ju inte ha.

Smörj två formar generöst. Jag råkar ha två ugnsfasta formar av Höganäs saligen avsomnade märke Tellus i min ägo, och dessa är mycket "cannelonivänliga" till sin form. De rymde sammanlagt 26 rör, varför jag förkokade samma mängd i saltat vatten. De slungades försiktigt med lite olivolja, för att undvika att de skulle klibba ihop.
Vissa rör måste ha haft små sprickor, vilka märktes tydligare genom att de förkokats. Även dessa rör gick bra att fylla med den goda köttfärssåsen.
Jag grundade formarna med bechamel, lade ned de fyllda pastarören och täckte sedan hela härligheten med den resterande såsen. Därefter strödde jag cirka en halv deciliter finriven parmesan över vardera form, ställde in dem i ugnen på 200 grader och tillagade dem i 20 minuter.

Buon appetito! Det här var en alldeles ypperlig juldagsmiddag, med gott rödvin därtill. Vi, fyra vuxna och fyra barn, tömde formarna med stor entusiasm.
Kalkon, många familjers traditionella juldagsmat -det åt vi på annandagen. Det var mycket gott, men det har jag faktiskt ingen lust alls att blogga om.
Det kan jag göra nästa jul.

Sexåringens chokladmoussetårta med browniebotten

Jag försöker komma tillbaka i min gamla bloggform igen, efter den slappa, sköna julledigheten.
Under storhelgerna har det lagats både det ena och det andra i mitt kök, och jag har plitat ned ingredienser och fotat efter så gott jag kunnat. Nu skall jag försöka få ut detta i inläggsform. Först ut är, som ni förstår, den chokladmoussetårta jag bakade till vår äldste sons födelsedag. Han fyllde sex år den 25 december, och det firades givetvis med vederbörlig pompa och ståt. Den lille chokladälskaren satte - om jag inte missminner mig - i sig hela tre bitar av tårtan.
Jag har en liten trevlig springform i min ägo som jag köpte i England för många år sedan. Den mäter bara 18 cm i diameter, och passar perfekt om man vill baka en lite mindre tårta (och det vill jag ganska ofta). Denna tårta bakade jag i liten storlek, men jag anger originalstorlek i receptet. Jag valde att avstå från att ha i gelatin den här gången. Moussen blir då lite lösare, men det spelade ingen roll vid det här tillfället. För den som önsklar en fastare tårta, anger jag gelatin i receptet.

Sexåringens chokladmoussetårta
med browniebotten
Tårtbotten:150 gr smör
3 dl råsocker
1 dl cacao
1 krm ekologiskt vaniljpulver
0,5 tsk salt
2 ägg
120 gr vetemjöl (cirka 2 dl)

Smält smöret i en kastrull. Blanda i socker, cacao, vaniljpulver och salt. Rör ned äggen, ett i taget, och därefter mjölet.
Jag brukar lägga ett väl smort smörpapper i botten av kakformen, och "låsa" det med den löstragbara delen av formen.
Grädda i 175 grader i nedre delen av ugnen i cirka 20 minuter.

Mörk chokladmousse:
200 gram mörk choklad, 70%
2 gelatinblad
2 ägg
3 dl vispgrädde

Smält chokladen över vattenbad. Blötlägg ubnder tiden gelatinbladen i generöst med kallt vatten. Rör ned dem i den varma, smälta chokladen så att de smälter helt. Rör sedan ned äggen, ett i taget. Låt chokladblandningen svalna till rumstemperatur, och blanda den sedan med den vispade grädden. Fördela moussen över tårtbotten.

Ljus chokladmousse:
200 gram ljus choklad
3 gelatinblad
2 ägg
2 dl vispgrädde

Tillvägagångssättet är detsamma som med den mörka moussen. Det skall vara ett gelatinblad mer, därför att ljus mousse enligt min erfarenhet alltid blir lösare än mörk. Kan det möjligen ha med kakaohalten i chokladen att göra?
Fördela den ljusa moussen över den mörka moussen. Förvara tårtan i sin form kylskåpet. Om du sätter gladpack över, så tänk på att lägga dubbelt hushållspapper över tårtan! Kondensen som bildas på folien kan droppa ned på chokladmoussen, och skapa fula fläckar.

Jag smälte cirka 40 gram vit choklad i micron och ringlade över tårtan innan jag serverade den.
Denna tårta går riktigt bra att frysa. Ställ då in den i frysen på alufolie, och packa om den först när den är helt fryst. Tina den i kylskåp, och pudra kako över precis innan serveringen - så döljer du effektivt eventuella skavanker som kan uppkomma i samband med att den tinats.

Nyårsmenyn i bilder

Maten blev riktigt, riktigt bra.

Det enda vi inte var helt nöjda med var efterrätten. Detta berodde på en kombination av bristande timing, samt en misstanke om att det antal portioner som angavs i receptet kanske inte var helt korrekt.
Smaken var det emellertid inget fel på. Det blev en kväll som bestod av en enda lång, utsökt måltid.

Här kommer bildbevis, av mycket skiftande kvalitet. Det syns åtminstone att det är mat på och i tallrikarna.
Recept kommer senare. Jag skall strax dra mig tillbaka i soffan och unna mig något riktigt smaskigt från frysen - kanske en bit av sonens chokladtårta från kalaset. Jag skall inte sticka under stol med att dagen har varit en smula, låt oss säga, avslagen.
Undertecknad är i grund och botten en sliten fyrabarnsmamma, som inte har rutin på sena nätter med champagne.
Håll tillgodo!

Mitt halvsunkiga foto gör dessvärre vare sig värdparets vackra dukning eller den läckra hummern rättvisa.

Nej - det är inte mannagrynsgröt på bilden.
Det här var den absolut godaste jordärtskockssoppa jag någonsin ätit. Jag är så glad att jag inte bara höftade när jag lagade den, utan dokumenterade ingredienserna mängd minutiöst. De färska räkorna var (typiskt nog) skamligt dyra, men förhöjde helt klart soppan. Vi åt med andakt.

När de små rårakorna med gräddfil, gräslök och löjrom från Vänern dukades fram, förbyttes den andaktsfulla stämningen till något som närmast får liknas vid religiös extas. Varje tugga åtföljdes av ett ofrivilligt stön av njutning.
Löjrommen var så makalöst god att vi bara skrattade åt omständigheterna kring när det införskaffades. Värdinnan ringt sin lokala fiskhandlare och bett dem lägga undan rom. De hade inte Kalix-löjrom, men väl denna, från Vänern. Väl på plats blev hon varse att rommen kostade skjortan.
Men - det är bara ju nyårsafton en gång om året.

Näst efter min egen potatisgratäng är denna potatiskaka det godaste jag vet. Oxfilén var perfekt tillagad, och så mör att den gick att dela med gaffeln. Akvavit- och konjakssåsen föll till min stora belåtenhet värdparet i smaken.
Baconlindade haricots verts är precis lika gott som det låter.

Jag vet inte hur det är med er, men jag är aldrig så mätt att inte några bitar god ost kan slinka ned.

Som jag brukar säga - hellre ful och god än snygg och äcklig. Detta är en läcker efterrätt som definitivt kommer att tillagas igen, men under mer kontrollerade former.

Det blev inte så många praliner för min del. Jag var ärligt talat ganska mätt och nöjd.

Eftersom Systembolaget inte tillhandahåller bilder på sina produkter, får detta fot tjäna som illustration till de drycker som intogs under denna fantastiskt trevliga nyårsafton.
Jag sänder ett varmt tack till vännerna A och M för att vi fick laga mat i ert sällskap, och för en minnesvärd kväll.