onsdag 7 januari 2009

Lunchbuffé - femton kring bordet på Trettondagen

Bilden är lånad från Norrgavel.

Vi var en rejäl skara runt bordet i går eftermiddag. Sex vuxna, nio barn i åldrarna mellan sex veckor och drygt sex år - samt en bebis i en av mammornas magar. Det gick så klart lite vilt till stundtals, men på det hela taget var det mest en riktigt god lunch i vännernas sällskap.
Jag ville bjuda på en matig buffé som kändes fjärran från julbordets fröjder och eventuella nyårs-småplock. Det krävdes faktiskt lite tankemöda, innan jag kom fram till vad jag skulle servera. Eftersom vi inte firade någon särskild bemärkelsedag, utan bara skulle träffas och äta och umgås, ville jag inte heller att ingredienserna skulle vara alltför dyrbara.
Några recept har jag publicerat tidigare; några är nya för i dag. Så här såg buffémenyn ut:

Nybakat lantbröd, med smör och två sorters ost

Kallrökt lax med bitig pepparrots- dill- och gräslökscréme fraîsche

Dijon- och timjanmarinerad kyckling

Räkor i stark sås

Sallad på babyspenat, tomater och moghrabiah (pärlcouscous)*
(mer om denna otrevliga bekantskap nedan!)

Barnens fejk-shish kebaber

Kaffe, med glass på rostade hasselnötter

Dijon- och timjanmarinerad kyckling
Marinad:
1 dl olivolja
3/4 dl vit balsamvinäger
1 tsk honung
1 mycket finriven vitlöksklyfta
4 rågade teskedar Dijonsenap
flingsalt efter smak
2 msk repad, färsk timjan

1 kilo kucklingfiléer
salt och vitpeppar
smör till stekning

Blanda alla ingerdienser till marinaden. Detta hade lätt räckt till två kilo kycklingfilé, upptäckte jag när jag marinerade kycklingen. Men jag är för lat för att orka halvera receptet just nu.
Bryn kycklingfiléerna i smör i engjutjärnspanna; någon minut på varje sida, så att de får vacker yta. Krydda med salt och vitpeppar. Låt sedan filéerna steka färdigt i 200 graders ugnsvärme på ett smort ugnssäkert fat. Detta tar uppemot 20 minuter; lite beroende på hur stora och tjocka filéer du använder.
Tag ut fileerna ur ugnen och låt dem svalna en aning, så att det går att hålla i dem. Skär dem i sneda, cirka 2 centimeter tjocka skivor. Vänd dem i marinaden, så att de suger åt sig. Låt dem eventuellt rinna av en liten stund i en sil, om du inte vill ha dem för "blöta".
Den varma ycklingen suger så klart snabbt åt sig av den goda marinaden, och det är ju en smaksak hur mycket man vill att de skall dra åt sig.
Låt kycklingen svalna, och servera den ljummen eller rumstempererad.


Pepparrots- dill- och gräslökscréme fraîsche
2 dl créme fraîsche (jag använder av princip inte lättprodukter,
så det är originalet jag avser)
2 msk finhackad dill
2 msk finhackad gräslök
1 msk finriven pepparrot (eller mer,
beroende på hur färsk och saftig pepparroten är.
flingsalt efter smak

Denna lilla röra var inte bara lätt att blanda till, utan smakade fantastiskt bra tillsammans med den kallrökta laxen. Om du är osäker på hur mycket pepparrot du skall ta, rekommenderar jag att du börjar lite fölrsiktigt, och låter röran stå en halvtimma eller mer i kylskåp för att ta åt sig smak.
På så vis undviker du att av misstag överdosera pepparroten, och därmed förstöra röran. För mycket pepparrot är inte trevligt.

Barnens fejk-shish-kebaber
600 blandfärs eller nötfärs
1 ägg
1 gul lök, riven
2 vitlöksklyftor, rivna
1 tsk kanel
2 tsk spiskummin
0,5 tsk citronzest
salt och svartpeppar efter smak

Vispa ihop ägg, riven lök, riven vitlök, kanel, spiskummin och citronzest. Själv föredrar jag att salta och peppra på köttfärsklumpen - på något vis får jag då alltid en tydlig känsla av hur mycket som behövs. Blanda färsen väl med de övriga ingredienserna. Sliunga gärna färsklumpen hårt ned i skålen ett par gånger, för att slå ur luft.
Forma till tolv små, avlånga köttbullar. Tillaga på stekgaller i mitten av ugnen, på 200 graders ugnvärme.
Det tog knappt 25 minuter innan de var klara. Vänd dem efter halva tiden.

Detta blev en snabbt improviserad fuskvariant av de shish kebaber vi så ofta grillar sommartid. (Recept på de riktiga kan ni med andra ord vänta er den första soliga helgen i slutet på maj!) Jag ville ha något lite mer barnanpassat på buffén, eftersom jag av erfarenhet vet att inte minst mina egna barn är stockkonservativa.

*Vad var det med den av mig så hårt dissade (moghrabiah) pärl-cous cousen då? Jo, den betede sig inte som den skulle. Enligt paketet skulle det ta 20 minuter att koka den. Vi provsmakade efter 20 minuter, och de var inte ens i närheten av att vara klara.
"De får koka en stund till", sade vi; så kom gästerna, och vi glömde bort dem.
De kokade med andra ord i minst 30 minuter, innan vi panikslagna hällde av det varma vattnet och spolade dem kalla. När vi smakade på dem, påminde de om för lite kokt Kungsörnens pasta.
Då skall ni veta att just det märkets pasta är något av det absolut....äckligaste jag vet. Jag gillar verkligen inte att använda ä-ordet, men det finns inget som passar bättre.
Ingen mer pärl-cous cous för oss, med andra ord!

2 kommentarer:

  1. Hej! Tack för att vi fick komma - supertrevligt och supergott. Men det visste vi ju redan :-)

    Måsta bara få citera vår 4-åriga dotter, som tog den rökta laxen mellan tummen och pekfingret, höjde den i luften och åt upp den underifrån: "Det var gott. Allt var gott!"

    Stor kram!
    Jenny

    SvaraRadera
  2. Jenny, det är alltid lika trevligt att träffa er. Skulle verkligen ömska att vi bodde närmare varandra!

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...