Inspirerad salad - gravad lax, spenat, fänkål, gräslök och dijonvinaigrette

Denna sallad härstammar från julbordet på Långbro Värdshus, som jag avnjöt i sällskap av min familj och mina föräldrar söndagen den 22:e december förra året. Tro det eller ej.

Salladen i fråga var en av de mest minnesvärda rätterna på det rent generellt fantastiska julbordet. På Långbro bestod salladen av tärningar av Salmalax, på en bädd av spenat och tunt hyvlad fänkål, beströdd med kapris och pressad med en närmast trögflytande dijonvinaigrette. Jag bar den med mig i flera månader; tänkte på den, och funderade på när jag skulle försöka mig på att återskapa den.

Min variant på salladen kom att skilja sig en smula från originalet. Ja, kanske till och med skilja sig ganska så mycket. I stället för Salmalax valde jag gravad lax skuren i små tärningar. Orsaken var att min sallad skulle serveras på buffé, under öppet hus, en av de varmaste dagarna i maj. (Dagen då jag hade min 40-årfest, närmare bestämt.)

I stället för kapris strödde jag finhackad gräslök över salladen. Spenat, tunt hyvlad fänkål och min mans grymma dijonvinaigrette - det blev en fullträff.

Faktum är att salladen blev en tillräckligt vinnande fullträff för att jag skulle våga mig på att servera densamma på min arbetsplats sommarlunch, några veckor senare. Även där rensades faten.

Nu släpper jag min bomb - jag har inte smakat denna sallad. På min 40-årsfest gick maten åt, så till den milda grad att jag knappt åt en munsbit själv. På min arbetsplats sommarlunch avstod jag från salladen då jag insåg vilken strykande åtgång den hade (jäklar vad ni var hungriga, kära arbetskamrater).

Om ni nu frågar er hur jag kan blogga om en sallad som jag själv inte smakat på, så får jag helt enkelt motivera det med att en betydande del av min vänkrets samt mina arbetskamrater bevisligen tyckt att salladen var så god att de länsat faten. Det borde väl kunna vara ett tillräckligt gott skäl?

Gravlaxsallad med spenat, fänkål, gräslök och dijonvinaigrette (på buffé till cirka 10 personer)
1 stor påse färska spenatblad (200 gram)
1 fänkål, ansad
1 kruka gräslök, finhackad
300 gram gravad lax, tärnad

Dijonvinaigrette (på en höft>
0,5 dl mild olivolja
0,5 dl äppelcidervinäger
2 tsk dijonsenap
2 tsk honung
1 liten vitlöksklyfta, finriven
flingsalt
svartpeppar

1. Blanda vinäger, senap, honung och vitlök.
2, Vispa i oljan så att dressingen tjocknar. Smaka av med honung, vinäger (beroende på hur bitsk och söt du vill ha din dressing).
3. Avsluta med att tillsätta salt och svartpeppar, och smaka av dressingen på nytt.

Monteringe:
1. Skölj och slunga spenatbladen, och arrangera dem på ett rymligt fat.
2. Strö över tärnad lax.
3. Hyvla över den ansade fänkålen mycket tunt, med hjälp av en vass mandilon (eller skär den tunt med riktigt vass kniv).
4. Strö över gräslöken, och ringla slutligen över dijonvinaigrette. 5. Servera omedelbart.

Robertson loves färskpotatis - örtig potatissallad med citron och fetaost

Ny månad, ny råvara och nytt recept från mig i kampanjen Robertson loves Sweden. Jag måste faktiskt erkänna att jag inte är någon dyrkare av färskpotatis, men den här salladen blev suveränt god. I mitt tycke är potatis bäst om man gör något med den, vare sig vi pratar om förskpotatis eller vinterpotatis.

I det här fallet har jag vågat mig på en ganska dramatisk och smakstark dressing, som inte minst gått hem alldeles utmärkt när jag bjudit på salladen. Många har höjt förvånat på ögonbrynen när de känt smaken av citronsaft och skal, och jag måste säga att jag själv tycker att just dessa ingredienser gör att salladen sticker ut. Rosmarin är inte heller den vanligaste kryddan i en sallad, men tveka inte, det blir alldeles strålande gott.

Jag gjorde en rejäl sats som inte gick åt, då vi hade många rätter på bordet, och jag hade därför med mig salladen som lunch till jobbet i flera dagar. den är helt ärligt precis lika god kylskåpskall som ljummen, och fungerar precis lika bra dagen efter - ja, till och med i en så föga smickrande kontext som en snabb jobblunch. Om jag skulle förbereda den skulle jag blanda ljummen potatis med smaksatt olja, men vänta med att tillsätta fetaosten. När den ska serveras skulle jag ta fram den i god tid, så att den hann bli rumstempererad. Därefter skulle jag ringla över lite mer olja, blanda den på nytt, för att slutlogen smula över fetaosten.

I glaset serveras den halvsöta, fruktiga Robertson Chardonay, som fungerar mycket väl till salladens örtiga dressing, och till fetastes sälta. Men vad serveras till potatissalladen? Nästan vad som helst, skulle jag lite vågat vilja påstå. Fågel, nöt eller fläsk - eller, varför inte lammkotletter? De skulle sannolikt passa som hand i handske med örterna och fetaosten.

Örtig färskpotatissallad med fetaost (4 portioner)
Detta är en riktigt smakrik och fin potatissallad, som passar lika bra till grillad lax som till fläskkarré eller lammracks. De kraftfulla smakerna till trots är det ändå potatisen som spelar huvudrollen. Salladen smakar lika bra ljummen som kalla.

1 kg färskpotatis

Dressing: 0,5 dl fruktig olivolja
1 msk färskpressad citronsaft (zestat citronskal, efter smak)
1 liten vitlöksklyfta, finriven
svartpeppar från kvarn
2 msk färsk rosmarin, finhackad
0,5 dl bladpersilja, finhackad

100 gram fetaost

1. Dela färskpotatisen i jämnstora bitar och koka varsamt i cirka 15 minuter, eller tills potatisarna känns färdiga om du provsticker.
2. Blanda under tiden ingredienserna till dressingen (inte fetaosten) i en rymlig bunke.
3. Häll av vattnet från potatisen, och låt den ånga av några minuter.
4. Häll den varma potatisen över dressingen, och vänd varsamt runt dem med hjälp av en slickepott eller annat mjukt köksredskap, som inte mosar potatisarna.
5. Låt salladen svalna i cirka 10 minuter, och smula slutligen över fetaosten.
6. Blanda alltsammans. Ringla eventuellt över lite extra olivolja innan serveringen.

En fantastisk vintersallad

Vinter och grönsaker är ett sorgligt kapitel. Inte blir det muntrare av att jag (pinsamt nog) för några år sedan fick en överdos av ugnsrostade rotfrukter, och rent ut sagt inte längre går igång på markens knölar. De gör mig inte lycklig.

Att få till vintriga sallader, det gör mig däremot väldigt förnöjd. I helgen snodde vi ihop den sallad ni ser på bilden här ovan. Inget märkvärdigt, bara spenat och små buketter av broccoli. Pecorino och hackade valnötter gör salladen lyxig och matig. Som dressing använde vi en vanlig, standard dijonvinaigrette, med mycket honung - och riven schalottenlök, utöver den obligatoriska vitlöken. Absolut inget måste, men väldigt gott.

Vintersallad på spenat och broccoli med pecorino och valnötter
Inga absoluta mängder - enbart en receptidé. Dressing höftas och provsmakas alltid fram. Följd er egen smak.

150 gram bladspenat (en liten påse)
en bukett broccoli (cirka 150 gram)
25 gram pecorino, grovt hyvlad
0,75 dl valnötter, grovhackade

Dressing
1 msk dijonsenap
0,5 msk honung
1 liten vitlöksklyfta, riven
0,5 msk schalottenlök, finriven
4 msk olivolja
4 msk äppelcidervinäger
havssalt
svartpeppar ur kvarn

1. Blanda senap, honung, vitlök och schalottenlök i en skål.
2. Vispa ned vinäger och därefter olivolja.
3. Smak av med salt och peppar; mer senap, honung eller olja - efter smak.

Grönare högtider med Las Moras -sallad på finstrimlad brysselkål med apelsin-dijonvinaigrette, rostade hasselnötter och pecorino

Letar ni efter det perfekta, gröna tillbehöret till skinkan eller den rökta laxen? Då kan ni sluta leta, för här har ni det. Denna lilla brysselkålssallad är fantastisk. Allra godast blir den om brysselkålen får ligga och marinera, eller kanska snarare suga i sig, dressingen i ett par timmar innan den ska ätas. Nötterna och osten är mer än bara dekoration (om nu någon trodde det). Konsistensarna och smakerna hänger ihop på ett alldeles rasande bra sätt.

Om du inte är lika frälst på brysselkål som jag, så går det garanterat att pröva receptet med någon annan sorts kål. Rödkål skulle till exempel vara fantastiskt vackert. Dressingen passar bra till annat än brysselkål, så tveka inte att experimentera. Det tänker jag göra.

Varför inte följa denna länk och tävla med ditt eget gröna julrecept?

Sallad på finstrimlad brysselkål med apelsin-dijonvinaigrette, rostade hasselnötter och pecorino
500 gram brysselkål, ansad
1 dl rostade hasselnötter, grovt hackade
1 dl pecorino, grovt riven
Dressing:
0,5 dl färskpressad apelsinjuice
3 msk olivolja
1 tsk dijonsenap
0,5 vitlöksklyfta, finriven
flingsalt och svartpeppar

1. Strimla ⅔ av brysselkålen fint på en mandolin eller i en matberedare.
2. Plocka loss bladen från resterande mängd brysselkål.
3. Blanda samman ingredienserna till dressingen.
4. Lägg brysselkålen i en rymlig skål och blanda ned dressingen, lite i taget, så att kålen suger åt sig dressingen. Det kan hända att all dressing inte behövs - salladen ska inte kännas blöt.
5. Lät gärna salladen stå och ta smak av dressingen en stund innan den ska serveras.
6. Lägg upp salladen i en serveringsskål eller på ett fat. Strö över hasselnötter och pecorino strax innan den ska serveras.

Ny bakgrund, och höstens godaste sallad

Plötsligt hände det. Jag vaknade upp ur mitt hemmablinda, närapå vegetativa bloggartillstånd och insåg att Smaskens.nu sett likadan (eller snarare lika tråkig) ut alldeles för länge. Nu står det inte i min makt att åstadkoma några dramatiska förändringar, men en ny bakgrund kunde jag i varje fall ruska fram.

På tal om något helt annat - har det inta varit ovanligt gott om granatäpplen denna höst? Aldrig tidigare har jag sett dem förekomma vanliga matvarutiker - i sådan omfattning, och till så bra priser som denna höst. Inte mig emot. De är både vackra, goda och nyttiga, och de har förgyllt mången sallad. Vi äter kärnorna med blandad grönsallad, gärna med lite chèvre, och saften som blir över när man plockar kärnorna ur frukten (förslagsvis över en skål) blandar vi i en vanlig dijonvinaigrette. Beroende på hur syrlig safte är justerar vi vinaigretten med mer olivolja och honung.

Jag vet inte hur många vi bjudit på sådan sallad och inte heller hur många kvällar vi själva njutit av dessa fina smakkombinationer.

För de som mot förmodan undrar, så har jag på grund av svårartad lättja helt förfallit till att använda mina egna Instagram-bilder i bloggen. De är tillräckligt bra för mitt syfte - att komma över det första hindret för att över huvud taget skriva ett blogginlägg. Denna årstid vill vi matbloggare som inte har tillgång till att fora i dagsljus (det vill säga alla vi som inte jobbar skift, är egenföretagare, föräldralediga, studenter eller arbetslösa) helst av allt gråta över mörkret. Det är och har varit samma elände varenda höst och vinter. Sorgligt, men sant.

Sommarens bästa sallad med sparris

Detta har varit vårens bästa sallad. Jag tycker gott den kan glida över i sommaren och fortsätta förtjäna sig titel. Dels för att sparris på senare år verkar ha blivit en favorit på grillen, dels för att salladen helt enkelt råkar vara rent förbaskat god. Under våren har vi gjort den med förvälld sparris, men som ni förstår är min tanke nu att den ska göras med grillad dito.

Som med så mycket av Smaskens sommarmat måste jag erkänna att det inte är jag som varit drivande i tillagningsprocssen. Jag vill inte påstå att jag profiterar, men jag har förmånen att vara gift med en man som både är duktig på mat och dryck. I synnerhet sommarmat, och i allra högsta grad sådan mat som kan tillagas på en grill.

Denna sallad experimenterade min man fram eter att ha inspirerats av många snarlika varianter på receptsajter. Det går givetvis att improvisera ytterligare. Hasselnötter i stälet för cashewnötter är något jag själv funderat på. Vi har gjort den med både vit och grön sparris, men den blir absolut bäst med grön.

De som är skeptisk mot balsamicoreduktion (många av oss fick en överdos av detta för något decennium sedan) kan med fördel använda någon annan sötsyrlig dressing.

Sommarens bästa sallad med sparris - en receptidé (4 portioner) 500 gram blandad grön sallat, gärna sorter med lite lätt beska
250 gram grön sparris, förvälld eller grillad
vällagrad parmesanost
1 dl cashewnötter, rostade och grovt hackade
balsamicoreduktion

1. Förväll eller grilla sparrisen, och låt den svalna.
2. Rosta och hacka nötterna.
3. Skölj och slunga salladen.
4. Lägg upp sallad toppad med sparris på ett serveringsfat. Strö över nötterna och ringla över balsamicoreduktion.
5. Flaga över parmesan ( till exempel med en potatisskalare).

Sveriges bästa skreirecept 2013

Kära läsare - detta är mitt tävlingsbidrag till Norges Sjömatsråds utmaning Sveriges bästa skreirecept 2013. Jag är inte en tävlingsmänniska, och en kort stund ångrade jag nästan att jag ställt upp. Kanske handlar det om att jag har svårt att hantera stress och press, kanske är det en effekt av att jag inte känner mig så särskilt innovativ och slipad när det kommer till att skapa spännande rätter med det lilla extra. Det är inte sådan mat jag lagar.

Således vet jag redan nu att jag aldrig kommer i fråga vad gäller förstaplacering i denna tävling. Jag är vän eller bekant med de flesta av de andra tävlingsdeltagarna, och jag vet precis hus skickliga de är. Låt mig försäkra mig om att jag detta till trots njöt i fulla drag då jag tidigare i dag ställde mig i köket för att laga till skrei.

Den annalkande tävlingspaniken kom av sig, så snart jag insåg att jag måste omfamna min egen särart; min egen nisch - husmanskost med det lilla extra. Jag ställde mig helt enkelt frågan: Vad är det godaste rätt jag lagar på torsk? , och svaret var lika enkelt som klassiskt: Pocherad torsk med äggsås - en fantastisk, men kanske något underskattad klassiker.

När jag växte upp i Göteborg åt vi färsk fisk flera gånger i veckan. Ofta åt vi just torsk, och torsk med äggsås är en rätt som mina egna barn uppskattar lika mycket som jag själv gjorde när min mamma lagade det. Allra godast är det med de större filéerne, och en så makalöst stor filé som den jag fick hembudad för denna tävling, det har jag aldrig tidigare skådat. Jo, jag såg skreien Fredrik Eriksson filéade när jag var på Långbro Värdshus 23 januari, men det var en annan kontext.

Jag har lagat till en makalöst läcker, sherryspetsad äggsås med ton av schalottenlök och dill. Den vackert snövita biten av skreirygg placerades på sin tallrik i sällskap inte enbart av den goda såsen, utan - inte minst - med en oerhört fin liten sallad på gemsallat, finstrimlad fänkål med sin fänkålsdill, gräslök, fint skuren vårlök, dill och små, söta ärtor.

Pocherad skrei, sherryspetsad äggsås, sallad på gemsallat, fänkål, vårlök, gräslök, dill och ärtor
Den som så önskar serverar givetvis potatis till denna skreirätt, men jag valde själv att fokusera på fisken och såsen.

4 portioner
800 gram skreifilé

Sås
2 msk smör
2 schalottenlökar, finhackade
6 dillstjälkar, grovt hackade
0,5 dl torr sherry
0,5 msk vetemjöl
2 dl vispgrädde
2 dl gammaldags mjölk
vitpeppar
salt2 ägg, kokta i 7 minuter för krämig gula

1. Smält smöret i en kastrull. Fräs schalottenlöken tilsammans med dillkvistarna så att de mjuknar, utan att löken tar färg.
2. Häll på sherryn, och pudra därefter över vetemjölet under omrörning.
3. Späd med vispgrädde och mjölk under omrörning.
4. Låt såsen koka upp, och därefter småkoka någon minut. Smaka av med vitpeppar och salt. Sila därefter såsen.
5. Hacka äggen grovt.
Hit går rätten att förbereda.

Sallad
bladen från 2 gemsalathuvuden, sköljda och slungade
2 stjälkar salladslök, fint snedskurna
0,5 kruka gräslök, grovt skuren
vipporna från en liten knippa dill
0,25 fänkål, gärna med fänkålsdill, tunnt skivad
2 dl fina små ärtor

1. Blanda alla ingredienser till en sallad strax innan rätten ska serveras, så håller sig salladen spänstig.

Inför servering
1. Dela skreifilén i fyra jämnstora bitar, och pochera dem varsamt lättsaltat vatten i en traktörpanna. Värm under tiden såsen.
2. Placera en bit skreifilé på tallrikarna. Häll lite av såsen runtom, strö på hackat ägg och lägg på sallad.
3. Servera med resterande mängd sås i kannan, gärna garnerad med hackat ägg.

En riktigt fin sommarsallad

Hur svårt kan det vara?
Eller kanske snarare - hur enkelt får det egentligen vara?
Mogna nektariner i klyftor, krispig isbergssallad och en söt, senapsstinn och vinägerbitig dressing med vitlök på det (receptet på vår standarddressing, som jag aldrig tröttnar på, hittar ni i detta inlägg).

Godaste salladen just nu, om ni frågar mig. Jg skulle kunna äta den varje dag. Det gör jag närapå, för övrigt.

Thai-inspirerad sallad på glasnudlar - enkel, och vansinnigt god

Denna nudelsallad är det perfekta tillbehöret till thainspirerat fläsk i jordnötssås. Tro mig, för jag åt det så sent som härom kvällen.När sommaren nu äntligen behafgar hedra oss med sin närvaro passar sådana här salladsrätter perfekt att servera. Den som så önskar kan blanda räkor i salladen. För en autentisk smak ska det vara thailändska torkade (antar jag), men det smakar gott öve med vanliga. Då mår räkorna särskilt bra av att man gör en halv sats extra av dressingen och låter dem marinera en stund innan serveringen.

Nu profiterar jag helt skamlöst på min mans matlagning, ännu en gång, för det är han som gör denna goda sallad. Pröva, för det är godare än bilden kan visa, och då är ändå bilden ganska så aptitretande, inte sant?

Thai-inspirerad sallad på glasnudlar
300 gram glasnudlar
1 rödlök 1 röd pepparfrukt
1 kruka koriander
1 vitlöksklyfta
saft från 2 limefrukter
0,5 dl fisksås
0,5 dl socker
0,5 dl torrostade jordnöter, hackade

1. Blanda limesaften, socker och fisksås i en liten skål.
2. Skiva vitlöksklyftan lövtunt och lägg i dressingen. Låt stå och dra i tio minuter.
3. Skiva rödlök ytterst tunt.
4. Dela pepparfrukten (provsmaka och ta bort eventuellt kärnorna om den är mycket stark) , och strimla dem tunt.
5. Koka glasnudlarna enligt instruktioner på paketet.
6. Plocka bladen från koriandern (spara lite till serveringen)och hacka grovt.
7. Koka glasnudlarna, och häll dem i ett durkslag så fort de är färdiga. Skölj dem omsorgsfullt i rikligt med kallt vatten, annars klibbar de ihop.

8. Häll nudlarna i en skål. Sila över dressingen (vitlöksskivorna ska inte med), och blanda väl. Vänd därefter ned rödlök, chili och koriander.
Häll upp salladen på ett stort fat när den ska serveras. Strö gärna över lite extra korianderblad och hackade jordnötter.

Tomatfrossa

Det är så härligt att kunna frossa i välsmakande grönsaker. Tomatsäsongen gör mig barnsligt lycklig - jag kan sitta och trycka i mig hur många som helst, när de är solmoget välsmakande och djupt röda, så som de är nu.

Dena sallad kom till en kväll i augusti förra året då jag ville ta vara på vad köket hade att erbjuda. Kombinationen körsbärstomater, fetaost och chorizo blev fantastiskt god - jag hade knappast väntat mig något annat. När man dessutom har möjlighet att smula över färska örter från trädgården och ringla över lite riktigt god olivoja, då har man en riktigt lyxig sallad.

Det krävdes egenodlade oregano för att få mig att inse att min gamla skepsis mot denna aromatiska ört nog var felaktigt grundad i någon oavsiktlig överdosering. Förra sommaren smaksatte jag allt från potatissallad till (tro det eller ej) bearnaisesås med oregano.

Denna stora portion mättar en riktigt hungrig vuxen, eller två lite mindr hungriga personer som kanske vill komplettera med en bit bröd. Att servera salladen på en grillbuffé går givetvis alldeles utmärkt, det också.

Sallad på tomater, fetaost och chorizo med oregano och svartpeppar (1 portion)
300 gram tomater
150 gram ekfatslagrad fetaost
100 gram chorizo
fruktig olivolja
färsk oregano
svartpeppar

1. Kvarta tomaterna, och lägg dem i en grund skål.
2. Smula över fetaosten.
3. Strimla chorizon, och fördela den ovanpå fetaosten.
4. Ringla över olivoljan, dra ett par drag med svartpepparkvarnen.
5. Finhacka sist av allt den färska oreganon, och strö den över salladen.

Örtig potatissallad, som sommaren 2011

Förra sommaren på vårt lantställe blev vi närapå överväldigande av det överflöd av örtkryddor som omgav oss. Några välriktade planteringsinsatser i början av sommaren bidrog till att vi omgavs av yppig ätbar grönska. Det mot alla odds prunkande kryddlandet levererade främst mynta till drinkarna och dragon till bearnaisåsen. Korgar och balkonglådorna överöste oss med citrontimjan, oregano och tåliga, småbladig basilika. Med all denna prakt på bokstavligt talat blott en armlängds avstånd, var det väl snarast underligt att jag inte förrän i mitten av juli kom på tanken att blanda till denna fina potatissallad.

Vi är annars inte några storkonsumenter av färskpotatis. Barnen är ganska skeptiskt inställda till knölarna i fråga, och själva tar vi hellre en bit nybakat bröd till middagen. Just den dag då potatissalladen kom till serverade vi den tillsammans med grillade korvar från såväl Sandströms kött som från Taylors and Jones. De passade utmärkt bra tillsammans; saftiga, köttiga korvar och ljummen otatissallad med en dressing på olivolja, vitvinsvinäger, honungsdijonsenap, vitlök och en rejäl näve färska örter.

I kväll återupplevde vi sommaren 2011, denna gång med några modifikationer. Vi grillade lax, och ersatte som synes på bilden här ovan ungefär en tredjedel av potatisen i receptet med grön sparris. Det blev väldigt gott, det också. Om du inte har honungsdijonsenap, så smaksätt med vanlig dijonsenap och generöst med honung.

Sommarens bästa potatissallad 2011
700 gram färskpotatis, kokad och lätt avsvalnad
0,5 dl olivolja
0,25 dl vitvinsvinäger
2 vitlöksklyftor, rivna
2 msk honunungsdijonsenap
0,75 dl hackade, färska örter (oregano, citrontimjan, och småbladig basilika)
flingsalt och nymald svartpeppar efter smak

1. Dela den lätt avsvalnade potatisen i mindre bitar.
2. Rör ihop olja, vinäger, senap, vitlök och örter till en dressing.
3. Blanda potatisen med dressingen, och låt alltsamman stå och marinera en kvart innan det ska serveras. Smaka av med flingsalt och svartpeppar.

Min mulligaste sallad

Trots att det är så kallt kunde jag inte behärska min längtan efter en riktigt mullig sallad. Jag satt med kurrande mage på bussen hem från jobbet och fantiserade om knaprigt bacon, sälta från fetaost, smörigt mogen avokado, krispigt nystekta krutonger samt min mans vinägerbitiga dijonvinaigrette.

Min mulligast sallad kan se ut på lite olika sätt, men bacon och fetaost är självskrivna ingredienser. Körsbärstomater likaså, och isbergssallad; en ingrediens jag närmast skyr under vinterhalvåret. Så här års när isbergssalladen är i säsong; grön, lätt och fin, är det däremot en ren fröjd att köpa den.

Röd paprika kan ingå, men är inget måste. Har man den stora turen att ha tillgång till lite dagsgammalt lantbröd, som enkelt kan förvandlas till krutonger, ja, då är lyckan fullständig.

Det här är en typ av sallad som jag inte serverar ur en skål; nej, jag vill ha min egen portion, så att jag slipper slåss om baconet. Grönsakerna fördelas i tallrikar, bacon och feta strösslas ovanpå, och så ringkar var och en över dressing efter tycke och smak.

Min mans dressing är föga originell, men oerhört god. Många har efterfrågat ett recept, och därför tar jag tillfället i akt att dela med mig av hur han brukar gå till väga när han blandar den. Jag tvingade honom att mäta ingredienserna. Visst kan det variera en smula, men det är så här den brukar smaka.

Min mans dijonvinaigrette
Blanda följande ingredienser i en burk:
1 msk dijonsenap
1 msk honung
1 vitlöksklyfta, riven
1 tsk Maldonsalt
vitpeppar
0,75 dl äppelcidervinäger

1. Skruva på locket, och blanda ingredienserna genom att skaka burken.
2. Tillsätt 1 dl olivolja. Skaka därefter på nytt, så att oljan blandas väl.

Detta är en ganska liten mängd dressing, men vi blandar så lätt till ny så snart det behövs.

Godaste salladen just nu

Den här salladen skulle jag kunna äta varje dag. Mycket godare än så här blir det inte:

Blandad grönsallat, dressad med en bitig men ändå söt dijon- och vitlöksvinaigrette.

Hemkörda krutonger, det vill säga - tärningar av dagsgammalt surdegsbröd, som steks gyllenbruna i olivolja; lite vitlök tilsätts mot slutet, så att den inte bränns.

Grillat bacon. Just i det här fallet Scans grillbacon; lite tjockare skivor bacon som lämpar sig särskilt väl att grilla. En riktigt trevlig produkt, som jag dessutom råkar känna till kom i sortiment i år tack vare idog lobbying gentemot Scan på twitter av några baconfrästa matbloggarvänner. Det tackar vi för.

Rejäla flagor av parmesanost. Fram med potatisskalaren, och kör hårt.

Varje tugga är en ren njutning. Det kommer konsumeras många skålar med sådan här sallad hos oss i sommar.

Hur kunde det bli så gott?

Det tog tid at bli återställd, men nu mår jag tack och lov mycket bättre. Det är ganska frustrerande hur lång tid det kan ta att komma tillbaka till en normal, hälsosam aptit, efter några dagars magåkomma.

Förtvivlan är ett starkt ord, men det är närapå så jag känner inför de bilder jag på senare tid publicerat. Jag håller på att försöka sätta mig in i en variant av Photoshop, men tiden räcker inte riktigt till. Detta, tillsammans med vintermörkret och vårt matbord i ek, gör att bilderna närmast ser ut som om de kom från en kokbok från sjuttio- eller åttiotalet. Vad kan jag säga? Jag ser fram emot vårljus, om att kanske ha lite tid att ägna åt att förstå alla de finesser som uppenbarligen borde rymmas i det nämnda programmet i fråga.

Nu ska jag emellertid komma til saken. Jag äter på tok för lite färsk mat så här års. Det är inte skörbjugsvarning, men jag skule helt klart kunna anstränga mig lite mer. Ibland chockar jag kroppen med en frukt, men min kosthållning är ärligt talat ganska enkelspårig så här års. det blir så fel med sallad mitt i vintern, Så känner jag; det kan tyckas fånigt, men det är så jag fungerar.

I veckan som gick hade jag fått otroligt nog fått en idé om en vintersallad. Jag tänkte mig skållad, grovt riven rotselleri, grovt riven morot och äpple. Dessa ingredienser skulle blandas med smetana och senap, tänkte jag mig, och plötsligt drabbades jag av en sådant otroligt sug att jag bara var tvungeb att se till att göra verklighet av idén redan samma kväll.

Till kvällens middag var jag dessutom ute efter kolja eller sej, men kom ironiskt nog hem med lax. Jag, som nästan aldrig köper lax. Hur kunde detta komma sig? Anledningen var de aktuella fiskpriserna. Till och med den vanligtvis så prisvärda koljan låg på hutlösa 139 kronor kilot. Då föll valet på den trista laxfilén. Ja, jag måste skriva trist, för jag tycker verklige inte att lax är någon kul fisk. Inte alls. Rökt och gravad äter jag den gärna, men det är verkligen något helt annat.

Nu fick det bli som det blev. Det fungerade trots allt riktigt bra med min nyuppfunna vintersallad som tillbehör även till ugnsbakad lax, men jag ser verkligen fram emot att äta den i den tänkta kombon, vilket var dubbelpanerade fiskfiléer med panko, och ett glas öl. Jag måste helt enkelt laga till sådana mycket, mycket snart.

Alldeles bortsett från denna kontext, så blev blandingen i fråga en sorts latmansvariant av coleslaw. Ja, latmansvariant, ur perspektivet att man inte behöver strimla och skålla en massa vitkål, och smiska ihop majjo. Med andra ord känner jag rent intuitivt att denna goda vintersallad passar väldigt bra även till sådana rätter som hamburgare eller revbensspjäll. Pröva själva, så får ni se.

Min krämiga vintersallad på rotselleri, morot och äpple
175 gram rotselleri
175 gram morot
175 gram syrligt äpple
1 burk smetana (2 dl)
2-3 msk honungsdijonsenap
1 msk citronsaft
flingsalt och svartpeppar

1. Riv rotsellerin grovt, och skålla den i rikligt med hett vatten en rymlig sil. Låt selerin ånga av.
2. Riv moroten grovt
3. Tag en rymlig skål och blanda smetana, senap och citronsaft.
4. Rör ned den avsvalnade rotsellerin och mototen.
5. Riv sist av allt äpplet, och blanda ned det. På så vis slipper du riskera att det missfärgas.
6. Smaka av med flingsalt och svartpeppar.

Vinterns favoritsallad är inte så värst vintrig

När jag och min man besökte en av Londonrestaurangerna HIX i april förra året, åt jag en enkel sallad på gemsallat, vattenkrasse och tunt skivad schalottenlök, som serverades med en dijonvinaigrette. Det var en av de godaste sallader jag ätit.

Vinterns favoritsallad är inte ens en blek kopia av HIX-salladen, men någonstans tycker jag ändå att de är besläktade. Kanske för att jag konsekvent avstått från vanliga salladsingredienser såsom tomater, paprika och gurka. I stället har jag hållit mig till smaker som kompletterar den diskreta beskan i den otroligt goda gemsallaten. Vintertid längtar jag egentligen mycket sällan efter färska grönsaker och sallad., med undantag från varianter av nedanstående blandning.

Barnen brukar hålla sig till att selektivt plocka ärtskott och päronbitar ur skålen; därför överdoserar jag dessa. Jag ger er inga mängdangivelser, för det skulle nästan bli lite löjligt. Blanda som ni vill, helt enkelt. Dijonvinaigrette, den struntar jag ibland i, om salladen serveras till lite krämigare mat. Den uppmärksamma läsaren har kanske redan noterat att denna sallad kompletterade min isterbandsgratäng; och, hur underligt det än kan tyckas, så passade dessa två så olika företeelser otroligt bra ihop.

Vinterns favoritsallad
gemsallat
ärtskott
skivor av väl mogna päron
tunt skivad schalottenlök

Varva ingredienserna på ett stort fat. Det föredrar jag, framför att servera sallad i skål. Då kan var och en lättare ta för sig av det just den personen helst vil ha.

Sommarmaten 2010, del 2: den grymma, enkla potatissalladen

Det blir ofta potatissallader på sommaren. Våra gamla, trogna recept har tidigare varit min mans goda potatissallad med vinaigrette och vår krämiga potatissallad.
I början av sommaren kom denna löjligt enkla variant till, kanske som en motvikt till de förras ganska ingredienstunga recept.

Honungsdijonsenap har vi tidigare ignorerat i butikshyllan. Fråga mig inte varför, det är ju en helt suverän produkt, som blivit en riktigt god vän i sommar.
Jag tillbringar mer än gärna tid i köket, men att skrapa färskpotatis är nog något av det absolut tråkigaste jag vet. När potatisen väl är skrapad och kokar finns det inte så mycket tålamod kvar hos mig. Då är det särskilt bekvämt att bara behöva tänka på gurka, äpple, gräddfil, dill och två sorters senap. Sedan är den grymma, superenkla potatissalladen klar.

Till salladen har vi ätit grillade toulouse- och merques-korvar från Sandströms, som jag köpte en större mängd av och tog med mig till landet. Sådan korv finns inte att tillgå här.

Potatissallad 2010 - en receptidé
1 kilo färskpotatis
1 slanggurka
2 små eller 1 riktigt stort, syrligt äpple
5 dl gräddfil, kanske mer
a l´ancienne dijonsenap (hela korn), rikligt
honungsdijonsenap, rikligt
1 dl hackad dill, eller kanske ännu mer

Skiva den kokta potatisen grovt när den svalnat en smula. Skala, kärna ur och dela gurkan. Skala och dela äpplena. Blanda gräddfil och rikligt med senap; smaka av. Blanda samtliga ingredienser. Tillsätt med gräddfil och senap om salladen inte är tillräckligt krämig.

Laxkotletter, färskpotatis och ännu en variant på gurksallad

Jag lagade lax åt oss förra veckan, för första gången på flera månader. Lax är inget jag längtat efter det allra minsta; faktum är att jag tror att jag nästan föråt mig på det i vintras.
Nu köpte jag laxkotletter, som dessutom stektes, och kanske var det därför det smakade så bra? Så långt ifrån lax i ugn man kan komma. Det råkade vara bra pris på dessa, annars hade jag aldrig kommit på tanken att köpa just dem.

Det blev inte några märkvärdiga tillbehör; färskpotatis, citronklyftor och en god gurksallad. Jag har skrivit liknande gurksallader tidigare, men det som skiljer denna från dem är kombinationen av pepparrot, dill och ättika. Otroligt gott, i all enkelhet.

Det är märkligt att barnen är så kallsinniga inför färskpotatis. Det måste ha med skalet att göra. De uppskattar helt enkelt inte dessa små primörer, hur väl vi än skrapar dem.

Gurksallad "pressgurka style"
med pepparrot och dill
1 slanggurka, skalad, urkärnad och tärnad
2 dl gräddfil
0,5 kruka dill, finhackad
1 msk färsk, finriven pepparrot
0,5 tsk 24% ättika
flingsalt och honung efter smak

Blanda samtliga ingredienser, och smaka av med salt och honung. Låt salladen stå och ta smak i kylskåp en halvtimma innan den ska serveras. Passar som tillbehör till rökt lax, gravad lax, stekt lax, grillad lax - till lax, helt enkelt.

Dubbelpanerade lårkycklingfiléer med parmesan - salladens gode vän

Detta var en mycket lyckad sallad, som vi åt för några veckor sedan, under den första värmeböljan i maj. Jag delar med mig av receptidén. Detta kan jag tänka mig att äta många gånger i sommar.

Putsa några färska lårkycklingfiléer, och delar dem i mindre bitar. Krydda kycklingbitarna med salt och vitpeppar. Dubbelpanera dem sedan i vetemjöl, ägg och slutligen rikligt med finriven parmesanost.
Stek dem på medelvärme i en blandning av smör och varmpressad rapsolja. Blanda en sallad, och ringla över en caecardressing.

Kycklingsallad med inspiration från Adam Aamann

Sent om sider ska jag berätta om påskens krämiga kycklingsallad. Denna sallad är det perfekta beviset på att även mat som vid första tuggan kan te sig mild på gränsen till mjäkig kan växa till att bli direkt beroendeframkallande. Originalreceptet kommer från ett pressmaterial jag fick vid denna lunch förra våren.
Det är förvisso inget säskilt påskigt med denna sallad. Jag valde att laga den bara för att jag var sugen på den, och för att jag ville pröva något helt nytt på påskbordet. Ett helt rätt beslut, visade det sig. Detta är en grym kycklingsallad, som gjord för att bli fyllning till picnicmackor att njutnigsfullt smörja kråset med på vårens och sommarens alla utflykter.

Låt mig börja med att beskriva mina avvikelser. Jag använde mig bara av hälften så mycket salladslök och basilika som det står i Adam Aamanns origialrecept. Dessutom valde jag att hoppa över dijonsenap, som stod som ytterligare en smaksättare. Kanske prövar jag detta nästa gång; kanske inte.
Majonnäs är ett känsligt kapitel för mig. Länge tyckte jag att det var ganska motbjudande, vilket inte är så konstigt, med tanke på hur illa många av de färdiga majonnässorterna på marknaden smakar. Min man påstår sig har hört följande citat :
"Svenskarnas favoritsmak på majonnäs är lätt härsken",
och det kan nog ligga en hel del i det. Att smaka på hemsmiskad majjo är något helt annat än att klämma en gul korv ur en tub från Kavli. Så är det bara.

Kombinationen av saftig, kokt kyckling, len majjo och avrunnen mezeyoghurt gav en perfekt konsistens. Smaksätt denna salladsbas med vad du vill; detta är en helt fenomenal start till vad för sorts kycklingsallad du än kan tänkas fördra.

Kycklingsallad på majonnäs och mezeyoghurt,
med citron, salladslök och basilika
1 färsk kyckling på cirka 1,2 kilo
1 gul lök
1 lagerblad
salt
10 svartpepparkorn
1 morot
0,5 kruka basilika
4 dl Arla mezeyoghurt (10 % fett), som fått rinna av i några timmar
saften av 1 citron
2 dl hemgjord majonnäs
salt och svartpeppar
4 salladslökar, finhackade
0,5 kruka gräslök, finhackad

Börja med att koka kycklingen med lagerblad, svartpepparkorn, salt, morot och gul lök. Låt kycklingen svalna, drag sedan av skinnet och plocka köttet från benen.

Riv basilikan i bitar, strimla salladslöken och blanda med majonnäs och avrunnen yoghurt. Blanda i kycklingbitarna, och smaka av med citronsaft, salt och svartpeppar. Låt salladen stå i kylskåpet ett par timmar innan den ska ätas.
Allra godast är den efter någon dag, eller två.

Adam Aamann tycker att salladen ska toppas med skivor av bacon som torrostats i ugn. Det kan säkert smaka alldeles utmärkt. Som jag skrev ovan - en annan gång.

När vi tog coleslaw till en ny nivå

Jag vet att jag har bloggat om såväl hamburgare som om coleslaw tidigare, men den coleslaw vi gjorde lördags i kväll slog allt vi gjort med hästlängder.
Först och främst gjorde vi överdimensionerat mycket dressing, som kålen fick ligga och suga i sig. Utöver detta blandade vi ned den grymma aiolin med gräddfilen, och dressade kålen med denna sagolikt krämiga blandning.

Coleslaw kan vara ganska motbjudande om det tillreds på fel sätt. Denna coleslaw är däremot den godaste jag någonsin ätit.

Världens förmodligen godaste coleslaw
cirka 750 gram strimlad vitkål
6 msk äppelcidervinäger
3 tsk salt
3 tsk socker
1,5 tsk Dijonsenap
svartpeppar

1 dl aioli
1,5 dl gräddfil

Blanda vinäger, salt, socker, senap och svartpeppar dressingen, och blötlägg kålen i detta; gärna i uppemot en timma. Häll sedan av drssingen, och blanda ned aioli och gräddfil.
Smaka, och du kommer att önska att du gjort dubbel sats.

Burgare på nötfärs, såklart, med lättstekt bacon i smeten. Heinz ketchup, romansallat, romanticatomater, tunnt skivad gul lök, champinjoner som fått steka i smör direkt efter burgarna, och så aioli på det. Brödet är ett experiment på hamburgerbröd med vetesur. Alltsamman blir en närapå religiös upplevelse.