Isterbandens nya kompis:ljummen potatis-och rotsakssallad med krämig senapsdressing

I kväll ville jag äta isterbanden jag köpte i fredags, men kände inte riktigt för att ha den sedvanliga stuvade potatisen som tillbehör; hur god den än är. Rotfruktsäsongen är härlig, och det gäller att njuta av rotfrukterna medan de fortfarande känns inspirerande. Rätt vad det är har alla idéer tagit slut, och jag stirrar ilsket på de fnasiga knölarna och undraar hur många varianter det egentligen kan finnas på ugnsrostade rotsaker.
I kväll brann tack och lov inspirationens lampa med full låga. Vi hade en löjligt stor mängd av den så kallade delikatesspotatisen här hemma, på grund av ett missförstånd kring vem som skulle handla vad i förra veckan. Nu kom de väl till pass. Denna potatis köper vi i påse på ICA - det är helt enkelt små, fina knölar av sorten Asterix; odlade på Gotland.
Jag sammanförde delikatesspotatisen med morot, palsternacka och ett alldeles bedårande sött litet blomkålshuvud; knappt större än en apelsin. Till dessa en dressing på crème fraîsche och två sårters svensk senap. Läs receptidén, och tag mig på orden - det här var grymt gott. Passar till alla sorters god korv, eller varför inte till en fin fläskkotlett?

Ljummen potatissallad med rotsaker och senapsdressing

cirka 500 gram delikatesspotatis
3 palsternackor
4 morötter
1 blomkålshuvud
olivolja
flingsalt

1 dl crème fraîsche
1 mskSlotts skånsk grovmald senap
1 msk Slotts gästabudssenap
svartpeppar och flingsalt

jag satte på ugnen på 200 grader. Därefter förkokade jag potatisarna tills de var nästan klara. Under tiden ugnsbakade jag grovt skurna stavar av palsternacka och morot, tillsammans med små blomkålsbuketter, i olivolja med flingsalt. Potatisarna blandade jag sedan försiktigt ned med rotfrukterna och lät dem baka tilsammans i ugnen cirka 5-10 minuter till. Medan de tillagades färdigt brynte jag isternabden runtiom i smör i stekpannan, och placerade dem i en sord, ugnsfast form
Tidsangivelsen är ungefärlig, alltsamman hänger ju på potatisarna och ritfrukternas storlek. När potatisana och rotsakerna åkte ut ur ugnen, åkte isterbanden in. Medan de svalnade en aning blandade jag ingredienserna till den enkla dressingen, och smakade av den med svartpeppar och salt. Slutligen vände jag ned potatisarna och rotfrukterna i dressingen.
Isterbanden behövde drygt en kvart i ugnen för att bli tillagade.

Nu undrar ni säkert vad barnen tyckte om denna senapsdressing? Då ska jag avslöja, att jag tog till ett gammalt, beprövat knep, närmare bestämt - gräddfil. En rejäl klick gräddfil över salladen mildrade senapssmaken så att den tilltalade även familjens lite mer kräsna gommar. Isterbanden däremot, de var så populära att jag borde ha köpte ett paket till.

Ugnspannkaka - räddaren i nöden

Ibland undrar jag hur mycket tid jag hade lagt på matlagningen om jag inte haft min stora familj. Inte mindre tid än jag gör, i varje fall - den saken är säker. Om jag jämför mitt barnlösa, yngre jag med mitt mamma-jag, så måste jag tillstå att ambitionsnivån har höjts åtskilliga snäpp. Det är den största skillnaden melan nu och då.
Jag var en glad och mycket hängiven matlagare även då för tiden, men jag är helt klart strået vassare idag.

Med detta sagt, vill jag inte att ni ska tro att jag predikar min egen förträfflighet. Det finns dagar då ambitionsnivån är låg, och inspirationen närmast obefintligt. Vad gör jag dessa dagar, då det trots goda föresatser inte finns så mycket tid som jag skulle önska? Jo, då blir det inte sällan fläskpannkaka, numera. Eller snarare baconpannkaka, om rätt ska vara rätt.
Innan jag slarvar bort min lilla, skrynkliga lapp med det nedklottrade receptet, måste jag dokumentera det här i min alldeles egna receptsamling.

Ugnspannkaka tillhör inte precis de svårlagade rätterna. Detta till trots har jag faktiskt länge experimenterat med att försöka få fram den i mitt tycker perfekta smaken, och inte minst konsistensen. Inte tung och tjock, inte för mjölstinn. Ugnspannkakan ska vara fluffig, äggfrasig och läcker. Stabbig ugnspankaka känns lika osmakligt som att äta en blöt skumgummimadrass.

Ugnspannkaka
10 ägg
300 gram vetemjöl (cirka 5 deciliter)
8 dl gammaldags mjölk
2,5 tsk salt
2 tsk råsocker
1 tsk bakpulver
(2 pkt bacon, för den som så vill)

Sätt ugnen på 200 grader. Stek finskuret bacon så mycket som du själv önskar. Knaprigt eller sladdrigt, det är en smaksak.
Vispa samman ägg och mjöl. Späd med mjölken; vispa ned lite i taget. Blanda slutligen i salt, socker och bakpulver, vilket du siktar över.
Smörj en långpanna. Fördela baconet i botten. Häll i smeten, och grädda i nedre delen av ugnen i...tja, cirka 30 minuter? Eller kanske lite mer. Det beror på din ugn, långpannans storlek och givetvis hur välgräddad du vill ha din pannkaka.
Ät den med hemkokt lingonsylt, och njut - för det här är riktigt god mat.

Fredagsmys: korvpanna deluxe

Dagens skörd från Taylors & Jones bestod av traditional beef, beef with chrushed black pepper (samt vildsvinskorv med enbär och portvin - en senare historia). Det har blivit en fredagstradition att jag passar på att handla korv, medan mina två äldsta barn går på simskola. Jag blir alltid på gott humör när jag kommer in i butiken en trappa ned på Hantverkargatan. Trevlig stämning är vad som kännetecknar atmosfären i butiken. Jag blir nästan glad, om det är ett par kunder före mig; då kan jag stå och glo på de härliga korvarna medan snålvattnet rinner till.

Min man stod för denna nästan löjligt goda middag. Vi åt faktiskt nästan precis samma middag förra fredagen. Enda skilnaden är att jag då hade köpt traditional pork till barnen, samt att vi ökade på mängden sky den här gången. Det var ett snilledrag av min man, när han kom på att vi efter att korvarna brynts runtom skulle vispa ur stekpannan med fransk, grovkornig senap och en rejäl skvätt whisky.
Detta är comfort food. Vad finns det för svenskt uttryck som kan motsvara detta? Jag kan inte hitta något som passar lika bra. I brist på bättre, kallar jag det för fredagsmys - i ordets bästa, och mest sanna bemärkelse. Totalt fritt från transfetter. Inte en taco så långt ögat når.

Korvpanna deluxe - en receptidé
800 gram riktigt goda korvar
500 gram delikatesspotatis (Asterix)
3 rödlökar
250 gram coctailtomater
1 paket sockerärtor (Felix frysta)
smör
1 msk grov, fransk senap (Maille moutarde a l'Ancienne)
1 dl whisky (vi körde med Red Label)

Sätt ugnen på 200 grader. Koka potatisen i mycket salt vatten tills de bara nästan är klara. Klyfta rödlöken. Smörj en rymlig, ugnsfast form med mycket smör. Häll i rödlök, tomater och potatis och kör in i ugnen.
Bryn korvarna i smör i en gjutjärnsstekpanna. Plocka upp korvarna, och vispa ur pannan med senapen och whiskyn. Lägg korven i formen när den stått inne i 10 minuter. Häll över senaps- och whiskyskyn. Ställ in formen i ugnen i ytterligare 20 minuter.
Koka sockerärtorna enligt rekommendationerna på förpackningen, tills de är nästan klara. Tag sedan ut formen; blanda ned sockerärtorna och låt formen vila i fem minuter innan innan du serverar den - tillsammans med mer senap, av samma sort. Vi drack öl till, vilket kändes ganska naturligt.

Matbloggspriset 2009

Stort grattis till segern, pickipicki - eller, rättare sagt, Tina! Det var trevligt att träffa såväl dig, som Rebecca, Gitto, Mikaela, Kinna och Christopher.
Matbloggsfären är ju i grund och botten ganska liten,vilket faktiskt är väldigt trevligt.

Själva mässan Det Goda Köket är jag i ärlighetens namn riktigt besviken på. Jag hade väntat mig lite mer. Nej, jag hade faktiskt, vid närmare eftertanke, väntat mig mycket mer. Jag trodde det skulle dofta matos, att där skulle finnas småskaliga producenter och en känsla av att befinna sig i ett sammanhang där maten hade huvudrollen. I stället kändes det snarare, av antalet montrar att döma, som att alkoholen spelade förstafiolen. Kanske hade jag orealistiska förväntningar på mässan? Jag får trösta mig med att jag åtminstone fick gå in kostnadsfritt.

Nu kom jag för den skull inte hem tomhänt. Jag köpte isterband från Ello i Lammhult, årets sill från Klädesholmen (som jag letat efter den!), lite svagt stinkande ostar från Falbygden samt choklad av märket Weiss.
För att inte tala om isländsk, chokladdoppad lakrits.

I dag gäller det:Matbloggspriset 2009 på Det goda köket

Om ett par timmar vet vi vem som vann Matbloggpriset 2009. Innan dess ska jag hinna med en snabb sväng till jobbet, och därefter ta mig till mässan för att möta trevliga matbloggare och bevista prisutdelningen. Jag har ju min egen klara favorit bland oss nominerade - Rebecca. Jag hoppas verkligen att du vinner, för du förtjänar all tänkbar framgång.

Det blir en ovanlig situation för mig. Jag ser fram emot att botanisera på mässan; en oplanerad ledig dag, ett par timmar präglade av mat och dryck - innan verkligheten tar vid igen, i form av hämtningar på förskola och skola, simskola och därefter det obligatoriska fredagsmyset.
Jag återkommer givetvis med rapport!

En glögg för oss som gillar vin

Jag älskar glögg - men det kan så lätt bli för mycket av det goda. När jag dricker glögg vill jag dricka ur en kaffemugg, och inte ur de traditionella fingerborgsstora glöggmuggarna. För att kunna inta en såpass stor mängd av denna dryck, får glöggen inte vara för ettersöt.
Jag blev för någon vecka sedan erbjuden att provsmaka Vit Herrgårdsglögg:
Herrgårdsglögg Vitvinsglögg (nr 96478). Detta lät såpass intressant att jag valde att tacka "ja" till en flaska, vilket visade sig vara ett mycket bra beslut.

Det här är en glögg för oss som gillar vin - en glögg med en tydlig ton av vitvin. Min man gav den omdömet att den påminner honom om glühwein. Han tyckte att glöggen kunde ha varit aningen mer kryddad. Jag håller med om att Vit Herrgårdsglögg är ganska svagt kryddad, vilket möjliggör egna experiment med kanelstång och ingefära, för den som så önskar. Jag tyckte dock att den smakade alldeles utmärkt, precis så som den var.
En före detta arbetskamrat till mig bjöd vid ett tillfälle på vit glögg med en skiva lime i. Det tror jag skulle kunna passa utmärkt med Vit Herrgårdsglögg.
Det här är ett solklart fall av gratisprodukt som jag känner att jag hade varit mer än villig att betala för. Eller, kort sagt - jag kommer med nöje dricka denna glögg igen. Då köpt för egna pengar.

Att PR-byrån dessutom skickade med mina favoritpepparkakor - Kung Oscars - samt Saltås fantastiskt goda sultanarussin (som jag äter till min frukostyoghurt), gjorde inte saken sämre.

Stekt kolja, timjandoftande rotsakspytt och en fantastisk gucka därtill

Jag stod inför ett mycket svårt val vid fiskdisken i eftermiddags. Precis när den trevliga expediten vägt upp mina 700 gram koljafilé, fick jag syn på dem. Små, perfekta makrillar; de vackraste jag sett i år. Till vansinnigt bra pris, dessutom. Det sved i hjärtat när jag avstod från dem - jag hade redan middagsplaneringen klar. Givetvis hoppas jag att jag kan få tag på makrill senare i veckan, men jag kan inte låta bli att känna en gnagande misstanke om att det här var min chans; jag missade den, och jag kommer att få ångra mitt val.

Vad var det då som fick mig att avstå från dessa små fina firrar? Jo, det var tanken på stekt koljafilé panerad i rågmjöl, men en ugnsstekt rotsakspytt och en gucka med äpple och två sorters senap. Vissa skulle kanske tycka att detta var ett nerköp, men då kan jag meddela att kvällens middag fick högsta betyg. Att tillaga tärnade rotsaker i ugn är perfekt för rotsaksälskare. Jag föredrar det helt klart framför att rosta dem i större bitar. Det går förvåndsvärt fort, dessutom; givetvis beroende på mängden, storleken på formen.
Det är otroligt att panering med rågmjöl kan ge sådan smak. I går oredade jag över dubbelpaneringen, och sjöng dess lov, men faktum är att enkelpanering i rågmjöl är precis lika gott. Valet av panering handlar om vilka tillbehör jag tänkt mig ha till. Kvällens lilla senapsgucka är en variant på ett för mig kärt tema - crème fraîsche, äpple och två sorters senap. Hade jag haft pepparrot hemma, hade jag slängt i det med. Sådana här senapsguckor passar så bra till både stekt kyckling och stekt fisk.

Stekt kolja med rotsakspytt
700 gram koljafilé
salt och vitpeppar
rågmjöl, drygt 1 deciliter
smör

Byxa filéerna, krydda dem och panera i mjölet. Stek i smör i en gjutjärnsstekpanna. Svårare än så är det inte.

Det är bara att välja sin favoritkombo av rotsaker. Rödlök är gott till, men det är en ren smaksak. I kväll föll valet på:

morot
rotselleri
palsternacka
kålrotgulbetor
rödlök
färsk timjan
flingsalt
olivolja

Tärna alltsamman, slunga med olivolja i en ugnsfast form, salta och tryck ned timjan.
Tillaga i ugn på 200 grader i 20-30 minuter.

Kvällens gucka
2 dl crème fraîsche
0,5 sött äpple, fint tärnat
1,5 msk Dijonsenap
1,5 msk grovkornig, fransk senap (t ex Maille moutard al'Ancienne)

Blanda alla ingredienser, och låt guckan stå kallt i åtminstone 30 miuter innan du serverar den.

Nu blev jag påmind om en rätt jag lagade förra hösten, en pytt på rotfrukter och lårkycklingfilé med - en senapsgucka.
Kanske en middagsidé för nästa vecka?