lördag 31 januari 2009

Nostalgi: mammas potatisgratäng (samt en finfin återbloggad lammstek)

När det kommer till potatisgratäng, är jag närmast stockkonservativ. Jag vill att den skall smaka som den alltid har gjort - som mamma lagar den.
Min mamma har berättat att hon någon gång under tidigt 70-tal läste ett recept på fransk potatisgratäng i tidningen VeckoRevyn, som då för tiden var något helt annat än det den är nu. Denna rätt som numera betraktas som standardkäk och en aningen fantasilös festrätt, var då något närmast exotisk och elegant.
Vitlök gick inte att uppbringa i vanliga matvarubutiker - det var vitlökspulver som gällde. Jag har alltid vitlökspulver hemma, just för denna nostalgiframkallande barndomsrätts skull.
I denna gratäng stoppas enbart potatis, gräddmjölk, vitlökspulver, svartpeppar, salt och ost. Ingen purjo, ingen gul lök eller andra smaksättningar. I mitt tycke har de inte i potatisgratäng att göra.
Det här var en av mina absoluta favoriträtter under min uppväxt. Den klarade dessutom av min övergång till vetetarisk mat under sena tonåren. Ja, den är till och med god att äta kylskåpskall till frukost - om det nu, mot förmodan, blivit något över från middagen kvällen innan.

Jag undrar hur många kilo potatis mamma stått och skurit i skivor till alla dessa gratänger, under alla dessa år? Det är inte för inte som jag henne en mandolin i julklapp för ett antal år sedan. Jag välsignar själv vår egen mandolin varje gång det skall lagas gratäng.
Mängden potatis i min receptidé är baserad på det faktum att det med detta köksredskap blir ett visst svinn. Dessa potatisslattar som inte skivas går dock inte till spillo, eftersom jag kokar dem och lagar barnmat på dem.

Potatisgratäng från 70-talet
2 kilo fast potatis
vitlökspulver
nystött svartpeppar och salt
3 dl vispgrädde
3 dl gammaldags mjölk
2 dl lagrad ost, riven
smör till formen

Sätt ugnen på 200 grader. Smörj en gratängform generöst, och pudra den med vitlökspulver över botten och upp längsmed kanterna.
Skiva potatisen med mandolin. Om du skivar för hand, kommer du inte att behöva så mycket som 2 kilo potatis.
varva potatisskivor i formen, salta och peppra efter smak mellan lagren. Häll över grädde och mjölk, och pressa gärna ned potatisarna med en stekspade (eller som jag själv - med nytvättad hand). Strö över osten, och sätt in i nedre delen av ugnen.
Grädda i minst 45 minuter, lite beroende på potatissort och skivornas tjocklek.
Tag ut gratängen, och låt den gärna stå i en kvart inan du hugger in.

Jag hade fått tag på en riktigt fin lamstek på 1,2 kilo. Jag skar bort fettkappan, och masserade som så många gånger förr in steken med följande goda blandning:

2 msk olivolja
1 msk Maldon-salt
0,5 tsk svartpepparkorn, nystötta
2 msk finhackad rosmarin
3 vitlöksklyftor, finrivna

Denna gång hade jag planerat middagen såpass väl att steken fick vila omsluten av alufolie i nästan en timma. Detta resulterade i en ljummen, saftig och oerhört mör stek.
I mitt tycke är det här det absolut snällaste sättet att behandla stekar på - det vill säga, om man nu har tid.
I bland måste maten helt enkelt upp på bordet med en gång. Jag kommer försöka vinnlägga mig mer om att ta mig den här tiden i fortsättningen, när jag nu på ett så påtagligt sätt blev påmind om vilken smakskillnad det faktiskt gör.

Till denna goda fredagsmiddag drack vi något som var en ny bekantskap för mig.

Château Pech-Latt (nr 2233), ett vin som passade mycket bra till både lammets kryddor och salladens dressing.

6 kommentarer:

  1. Det är underbart med nostalgimat! Men du borde verkligen investera i en sån där matberedare som skivar potatisen på några sekunder. Det använder alltid min mamma (som dyrkar potatisgratäng).

    SvaraRadera
  2. Vad schysst att även de små potatisbitarna används. Det är verkligen något jag gillar - små extra tips!

    SvaraRadera
  3. Receptet på din kryddblandning har jag nu sparat.
    Det är verkligen inspirerande atat gå in på din sida!
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Rebecca: Låter verkligen bekvämt! vet bara inte hur jag skulle få plats med en sådan...

    Kinna: Jag är överkänslig när det kommer till att slänga mat. i synnerhet här i stan, där vi inte har kompost.

    Good Girl: Vad kul! Och stoirt tack för en fin komplimang, kram tillbaka!

    SvaraRadera
  5. Hej, på 70talet fick den sköna gratängen även ofta sällskap av en hårt vitlökspulverkryddat oxfilébit också. Testade La Grola nr 42334 här iveckan - skulle nog också passa. Fin blogg //Ola

    SvaraRadera
  6. Silver: Tack! Och jag skickar samma komplimang tillbaka till dig - fin blogg, med många härliga refeptidéer!
    Och så såg jag i pepparkakshus-inlägget att ni har ett sådant där oförskämt fint Bromma-hus som jag dreglar avundsjukt över...

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...