Kycklingssoppa på hemkokt buljong, svartrot, fänkål och palsternacka

Vid ett tillfälle i går kväll tittade jag ned i kastrullen, och undrade vad jag egentligen höll på med. Hur tänkte jag, när jag plockade till mig ingredienserna på ICA tidigare under eftermiddagen? Tänkte jag alls, eller var jag bara distraherad av min avkomma?

Det är onekligen lite vardags-edge att handla med fyra barn i släptåg. Men - det är roligt! Jag gillar att göra inköpen av mat till ett lagarbete. Äldste sonen får ansvar för att scanna varorna, äldsta dottern kör en liten kundvagn, yngste sonen lullar efter de äldre syskonen och yngsta dottern sitter i vagnen - oftast nöjd och glad.
Just i går eftermiddag tänkte jag på min kycklingsoppa. Jag visste att jag inte ville upprepa mig, men att jag ville ha en mild, men ändå smakrik soppa. Det kändes kul att kombinera fänkål och svartrot, och de passar mycket bra ihop, både smakmässigt och vad gäller konsistensen. Palsternackans sötma blev grädden på moset.

På tal om grädde, så var den lilla halva deciliter jag hällde i soppan oerhört betydelsefull, både för smaken och utseendet. Den gjorde att min soppa gick från att se rent ut sagt färglös ut till att få ett läckert utseende.
Bladpersiljan må bidra till utseendet i hög utsträckning med sin färg, men den är faktiskt främst med för sin goda smaks skull.
Kort sagt - en riktigt mullig och fin soppa. Den var helt perfekt denna frostiga kväll, då jag spurtat fram genom villaidyllen till och från fotbollsträning, med hela barnaskaran i släptåg.

Kycklingsoppa med svartrot, fänkål och palsternacka
900 gram kycklingben
5 dl hemkokt, fyllig buljong
0,5 dl vin
375 gram svartrötter (1 paket ekologiska på ICA),
1 fänkål
1 palsternacka
1 stjälk selleri
2 vitlöksklyftor
20 cm av det vita på purjon
1 liten silverlök
vitpeppar, flingsalt
0,5 dl grädde
3 msk grovhackad pladpersilja

Finhacka silverlök, selleri och purjo. Fräs i olivolja på medelvärme, tillsammans med finriven vitlök. Strimla fänkålen, och tillsätt den. Skala, halvera och skär svartrötterna i cirka tre centimeter långa bitar. Se upp, för de blir oerhört snabbt missfärgade. Lägg dem i kallt vatten, eventuellt med lite pressad citron i.
Häll i vinet och den hemlagade buljongen. I mitt fall hade buljongen föga förvånande antagit en fascinerande gelékonsistens, och fick nästintill stjälpas ned i kastrullen. Jag tillsatte 1,5 deciliter vatten för att få lagom vätskenivå. I med svart rötterna, och så fick det hela koka upp. Under tiden flådde jag kycklingbenen, och slängde i dem i kastrullen ett efter ett.
Soppan fick koka i cirka 20 minuter. Då öste jag upp ungefär en deciliter av grönsakerna (undvek dock svartrotsbitarna; ville ha dem kvar) i en mixer, och puréade dem. Jag förde tillbaka purén i soppan tillsammans med grädden, för att uppnå den konsistens och det utseende jag föreställt mig att min soppa skulle ha.
Sedan var det bara at servera.

Jag skar loss költtet från kycklingbenen , och förde tillbaka i soppkastrulen utan att finfördela det alltör mycket. Soppan går givetvis precis lika bra att göra på lår- eller bröstfiléer. Det är bara det att det är ett så löjligt mycket lägre pris på kycklingbenen.
Visst bli det lite svinn av själva benen - men så mycket svinn är det då inte. Och köttet är mört och saftigt; kan inte kokas torrt hur man än försöker.
Dessutom kan jag ju frysa in de avskrapade benen inför nästa buljongkok.
Snacka om återbruk.

Tramp på öm tå

Före.

När jag skrev om mattrender 2009, fick jag en mycket faktaspäckad och givande kommentar av signaturen Johannes. Han uppmanade mig, med all rätt, att pröva på att koka egen kycklingbuljong.
Där trampade han verkligen på en öm tå.
Jag har tänkt göra det så länge. Det är ju inte ens svårt. Varför jag inte fått till det förrän nu - ja, det får väl helt enkelt kallas lättja.

Jag gjorde det extremt enkelt för mig. Nästan löjligt enkelt. Jag tog helt enkelt de infrysta skroven från den här måltiden, samt den i kylskåpet sparade bottenskylan i ugnsformen från de här saftiga raringarna. Från de senare plockade jag bort det lock fett som bildats. Utöver detta tillsatte jag endast vatten. Sedan fick alltsamman koka i vår största kastrull i uppemot två timmar. Jag tillsatte aningen med vatten då och då, för att det inte skulle bli för lite vätska i kastrullen.
Inga rotfrukter, inga örtkryddor eller andra smakförhöjare.
Bara kyckling, och den lätta ton av citron, rosmarin och salvia som kom sig av hur kycklingrätterna tillagats.

Jag fick en härligt simmig, ogenomskinlig och högkoncentrerad kycklingbuljong.
Nu finns det ingen återvändo.
Jag är på väg ned i buljongträsket.

Efter.