Mini-panna cotta med rabarberkompott och kardemummakryddat havrekrisp

Jag har för längesedan tappat räkningen på hur många gånger jag bjudit på mini-panna cotta vid större kalas eller middagsbjudningar. Det enda jag kan vara säker på är att denna m in förtjusning tack vare mitblogandet) är väldokumenterad i sävl ord som i bilder.

När jag för några veckor sedan hade öppet hus för att uppmärksamma min 40-årsdag var valet av desserter självskrivet. De klassiskt vaniljkryddade panna kotorna fick ett täcke av vackert skär rabarberkompott, och toppades slutligen med kardemummakryddat havrekrisp, för att ge kontrast i såväl smak som konsistens.

Jag hade den oerhörda turen att hitta finfin ekologisk rabarber. I vanlig ordning i butiker stod information om rabarberns sort inte att fina, men väl hemma styrktes jag i det jag misstänkt redan i butiken, nämligen att jag fått tag på jordgubbsrabarber. Vacker skär, med mindre syra, var detta precis vad jag önskat mig för just den kompott jag hade i åtanke.

Som syns på bilden blev kompotten otroligt vacker i färgen, och den blev behagligt syrlig. De späda stjälkarna behövde inte skalas. Om ni inte får tag på lika fin rabarber, så försök åtminstone sålla bry de grövsta stjälkarna för just detta ändamål.

Det kan tyckas lite omständigt att göra så här många små individuella portioner, men det är förvånansvärt enkelt, och går framför allt att förbereda i god tid - bortsett då från havrekrispet, som inte ska strös på förrän precis sinnan serveringen. Dessa små panna cottor blev mycket uppskattade, och givetvis måste jag då dela med mig av receptet, som för övrigt går att halvera utan minsta problem, om man inte vill ha fullt så många portioner. Mini-panna cotta med rabarberkompott och kardemummakryddat havrekrisp (80 stycken)

80 stycken engångssnapsglas av plast

15 dl grädde
5 dl gammaldags mjölk
2 dl råsocker
2 vaniljstänger; delade och urskrapade
10 gelatinblad, generöst blötlagda

1. Häll ned grädde och mjölk i en rymlig kastrull.
2. Tillsätt socker och vaniljstänger (både frön och stänger).
3. Värm altsamman försiktigt - blandningen får inte koka upp.
4. Visla ned gelatinbladen så att de löser sig i gräddmjölken.
5. Tag kastrullen från plattan, och låt grädmjölksblandningen svalna; gärna i vattenbad.
6. När gräddmjölken svalnat, fördelas den i de små plastglasen. Lättast görs detta genom att hälla väl blandad gräddmjölk i en mindre kanna, och att därefter successivt fylla de små glasen.
7. Ställ in glasen i kylskåp och låt dem stå och stelna i ett par timmar.

Kardemummakryddat havrekrisp
3 dl havregryn
0,5 dl rörsocker
25 gram smör 0,5 kardemummakärnor, mortlade
några nypor flingsalt, efter smak

1. Smält smöret i en stekpappa och tillsätt socker och kardemumma.
2. Häll i havregrynen och blanda snabbt alltsamman.
3. Fräs havregrynen på medelvärme, så att de blir gyllenbruna i färgen.
4. Strö över någon eller några nypor flingsalt, och smaka av.
5. Häll havregrynen på ett bakplåtspapper, och låt svalna.

Rabarberkompott
800 gram späd rabarber
(0,5 -1 dl vaten)
1,5-2 dl råsocker
2 msk maizena + 0,5 dl vatten

1. Skiva rabarber tunnt, och lägg i en kastrull tillsammans med råsockret.
2. Koka upp, och tillsätt lite vatten om det behövs, innan rabarbern börjar släppa ifrån sig sin egen vätska.
3. Koka kompotten tills den är slät.
4. Blanda maizena med vatten, och häl ned blandningen i kompotten under omrörning. Ge kompotten ett uppkok.
5. Låt kompotten svalna.

Montering
1. När panna cottan stelnat, fördelas rabarberkompotten ovanpå varje litet glas.
2. Strö på havrekrispet precis innan serveringen, annars riskerar du att det blir uppm,hukat av att ligga på kompotten.

Smörkola-panna cotta med lingon i gelé

En liten kul detalj med detta i mitt tycke alldeles fantastiska recept, det är att jag har haft det ute på provlagning hos en bloggvän. Jag hade nämnt tillkomsten av dessa vackra små godsaker i ett annat sammanhang, och möttes av sådan entusiasm från personen i fråga, att jag genast erbjöd mig att dela med mig av receptet innan det rent formellt publicerats här på bloggen.

Till min stora glädje uppskattade hon, och de personer hon bjöd att smaka, dessa panna cottor lika mycket som jag själv gjorde. Lite lustigt är också att reaktionen från såväl mina barn, som från de barn i hennes sällskap som smakade, var densamma. De tyckte helt enkelt att lingonen i gelé var för syrliga. Själv tycker jag att balansen mellan panna cottans sötma och ett syrligt tillbehör är det som fulländar desserten i fråga. Jag vill bara förvarna om att det förhåller sig på detta vis, för då kan ju den som så önskar söta lingondrickan en smula.

Jag lagade faktiskt butterscotch pudding tidigare i höstas, med ganska katastrofalt resultat. Vackert, men rätt så äckligt, skulle man nog kunna kalla det hela. Dessa små smörkola-panna cottor är en värdig upprättelse. Den smöriga kolasmaken med sin sälta finns där, tack vare den löjligt enkla kombinationen av grädde, farinsocker och flingsalt. Hur gott som helst - helt enkelt.

Smörkola-panna cotta med lingon i gelé (25 stycken)
5 dl grädde
1 dl farinsocker
0,5 vaniljstång; delad och urskrapad
2,5 gelatinblad, generöst blötlagda
0,5 tsk flingsalt

125 gram lingon
1 dl Finnerödja koncentrerad lingondricka
1 dl vatten
1,5 gelatinblad

1. Börja med att blötlägga gelatinbladen till panna cottan.
2. Värm grädde, farinsocker, fröna från vaniljstången och saltet i en kastrull. Vispa ned gelatinet, så att det löses upp och blandar sig.
3. Låt blandningen svalna, och fördela den sedan i 25 små snapsglas av plast. Enklast gör man detta om man packar glasen tätt i en form, och häller i gräddblandningen med hjälp av en kanna.
4. Ställ in panna cottorna i kylskåpet i minst en timma.
5. Förbered gelén genom att blötlägga gelatinet, värma lingondrickan och vattnet i en kastrull, och lösa upp gelatinet i vätskan. Låt svalna till åtminstone rumstemperatur, gärna kallare.
6. Fördela lingonen i panna cotta-glasen, och häll därefter över gelén. Börja med en struken tesked per glas; fördela sedan den lilla skvätt som blir över där det passar.
7. Förvara panna cottorna i kylskåp i åtminstone en timma, innan de kan serveras. De går att förbereda en eller två dagar innan de ska ätas, men förvara dem då övertäckta med plstfolie.

I dag för ett år sedan, den fjärde december 2010, bloggade jag (passande nog) om . Följ länken, så finner du också länkar till blogginläggen från fjärde december 2009 och 2008.

Choklad, bourbon och farin - och lite mer choklad, på det

Jag har gjort liknande efterrätter tidigare, men denna skiljer sig ändå tillräckligt mycket från de andra för att förtjäna ett eget blogginlägg. Faktum är att det var något av en chansning, eftersom jag när jag redan var igång upptäckte att jag hade betydligt mindre mängder choklad hemma än jag trott. Nu gick det som tur var bra, detta till trots.

Mörk choklad-panna cotta smaksatt med bourbon och sötad med farin, toppad av ett tunt lager vit choklad-panna cotta. En alldeles för lång titel för att det ska vara bekvämt. Vad ska jag då kalla den? Panna cotta black and white?

Nej, men - skämt å sido - det var lite svårt att ge denna godsak ett namn. Den har i varje fall redan en hängiven liten fanclub, bestående av oss som hade nöjet att smaka. Jag har skrivit det förut, och jag upprepar gärna budskapet - dra er inte för att göra sådana här miniatyrefterrätter. Det är inte särskilt mycket krångligare än att göra färre och större; det ser generöst ut, och det uppskattas oerhört av de som blir bjudna. Eller vad säger ni, A och M med familjer?

Jag gillar att låta två olika efterrätter komplettera varandra, så som i detta fall de små chokladskapelserna och de andra panna cottorna, de med blåbärskompott och kaneldoftande havrekrisp. De är precis lika goda, båda två. Och med så här behändiga storlekar, kan man äta många.

Mörk och vit choklad-panna cotta med
bourbon och farin
(40 stycken i miniformat)
Tillagningstid: 30 minuter
Avsvalningstid och tid i kylskåp: 4 timmar

250 gram 70% choklad
3 msk Maker's Mark bourbon
0,75 dl farinsocker
2 krm flingsalt
4 dl vispgrädde
4 dl gammaldags mjölk
5 gelatinblad, generöst blötlagda

150 gram vit choklad
2 dl vispgrädde
1 dl gammaldags mjölk
1,5 gelatinblad, generöst blötlagt
cacao eller riven mörk choklad till garnering

Lägg gelatinbladen i blöt. Bryt chokladen i mindre bitar ned i en bunke. Häll över bourbon.
Värm grädde, mjölk, farin och salt i en kastrull. När blandningen sjuder, vispar du ned de blötlagda gelatinbladen, så att de helt löser upp sig. Häll sedan blandningen, under omrörning, blandningen över chokladen i bunken. Fortsätt sedan röra, tills alltsamman löser sig.
Låt chokladblandningen stå och svalna i en halvtimma. Placera ut 40 små engångssnapsglas på en bricka eller i en form. Fördela sedan chokladsmeten jämnt i formarna. Det är lättast om man häller smeten från en liten kanna, i omgångar. Ställ dem i kylskåp i två timmar.

När panna cottorna stått i kylskåp i en timma, kan du förbereda den vita panna cottan:
Lägg gelatinbladen i blöt. Häll grädden i en kastrull tillsammans med chokladen, och värm försiktigt under omrörning. Blanda ned gelatinet, så att det helt löser sig.
Låt den vita panna cottan svalna till rumstemperatur. Fördela den därefter över de mörka panna cottorna. Ställ tillbaka i kylskåp i ytterligare minst en timma.
Pudra över cacao eller riven choklad precis innan serveringen.

Oss panna cotta-fetischister emellan

Panna cotta med blåbärskompott
och kaneldoftande havrekrisp.
Det godaste på länge.

Ni får förlåta mig. Det är inte precis första gången jag bombarderar er med ett recept på mini-panna cotta. Ni som läst här ett tag känner till min barnsliga svaghet för både efterrätten i fråga, formatet, och inte minst det stora antalet. Det är inte för inte det finns en egen etikett för Panna cotta på SMASKENS.
Samtidigt är jag kräsen. Panna cotta ska vara krämig, inte stabbig. Tillbehören måste komplettera, och vara välproportionerade.

Ni kanske ändå undrar varför jag en lördag i mars ställer mig och lagar till 40 mini-panna cottor? Svaret är enkelt: middagsbjudning. Det vill säga, om vi har två familjer på besök, och vi sammanlagt är sex vuxna och tio barn, då är 40 små glas med panna cotta inte för mycket. För att vara på den säkra sidan, hade jag också lagat till de små choklad- panna cottorna med bourbon och farinsocker, täckta av vit choklad-panna cotta, som ni ser i bakgrunden. Recept kommer på dessa.

Smakkombinationerna i denna nygamla variant påminde om blåbärspaj. En uppochnedvänd sådan, med vaniljen i form av panna cotta, blåbären i mitten och själva pajen, eller krispet, på toppen. Otroligt gott, och fina kontraster i konsistenserna. Jag kan inte annat än rekommendera denna goda efterrätt; jag är mycket nöjd med resultatet. Den som så vill kan givetvis strunta i att göra miniatyrer, och göra större portioner i stället.

Panna cotta med blåbärskompott
och kaneldoftande havrekrisp
350 gram blåbär
1,25 dl råsocker
1 gelatinblad, generöst blötlagt

8 dl grädde
2 dl gammaldags mjölk
1 dl råsocker
1 vaniljstång; delad och urskrapad
5 gelatinblad, generöst blötlagda

1,5 dl havregryn
2 msk rörsocker strö
2 msk smör
0,25 tsk kanel

Värm fem deciliter av grädden i en kastrull tillsammans med socker och vaniljstång. När sockret löst sig, och grädden är nära att sjuda, drar du den från plattan, och vispar ned gelatinbladen så att de helt löses upp. Häl sedan i resterande tre deciliter grädde samt mjölken, och låt det hela stå och svalna, medan du kokar ihop blåbärskompotten och gör havrekrispet.
Lägg blåbären och sockret en kastrull, och låt det hela koka på medelvärme i cirka 20 minuter. Rör om emellanåt, och sänk värmen, om det kokar för kraftigt. Rör ned gelatinbladet så att det löser sig, när kompotten är klar. Ställ kastrullen åt sidan för att svalna.
Smält smöret i en gjutjärnsstekpanna. Strö i sockret och havregrynen. Stek på medelhög värme under konstant omrörning, så att havregrynen blir brynta och får vacker färg, utan att brännas. Häll havrekrispet på ett bakplåtspapper för att svalna.
Sprid ut fyrtio engångssnapsglas på brickor eller i formar. Fördela därefter panna cotta-smeten i dem. Ställ i kylskåpet för att stelna i åtminstone tre, gärna fyra, timmar. Fördela blåbärskompotten ovanpå panna cottorna, och smula över havrekrispet precis innan serveringen, så att det behåller sin knaprighet.

Mjölkchokladpudding med punschgrädde

Det här var en mycket passande avslutning på en middag som inleddes med Öjebytoast, och vars huvudrätt bestod av dillkött på långlagad kalvbog. Det kändes som en ganska klassisk, svensk söndagsmiddag, och då var det inte mer än rätt att avsluta med en variant på chokladpudding, en efterrätt som många med mig minns från barndomen.

Som barn älskade jag chokladpudding passionerat, trots att det inte var mer avancerat än en pulverefterrätt som rördes ihop med mjölk. När jag i eftermiddags lagade till denna ganska lyxiga chokladpudding, sneglade jag inte så lite på mina tidigare recept på chokladcréme, som jag då valde att kalla det. Nu skriver jag pudding, trots att ckokladpudding brukar tillagas med maizenamjöl, och inte med gelatin. Kanske borde denna efterrätt snarare kallas mjölkchoklad-panna cotta, men just denna gång fick den heta pudding Jag råkar helt enkelt föredra den konsistens gelatinet ger tillsammans med choklad.

Snåla inte när ni väljer choklad. Jag hade Chokladfabrikens ljusa drickchoklad hemma, vilket närmare bestämt är en blandning av pellets och pralingjutningsrester av Callebaut-choklad. Det gav ett alldeles strålande resultat.

Eftersom dagens efterrätt inte planerats i förväg, utan tillkom i stundens inlevelse, var jag tacksam över att ha en gräddskvätt över, som jag vispade, och smaksatte med punsch från flaskan i frysen. Det blev det perfekta tillbehöret till den krämiga chokladpuddingen. Denna efterrätt är helt enkelt ett strålande exempel på att det inte alltid är de mest välplanerade rätterna som blir de mest lyckade. En blivande familjeklassiker, det garanterar jag.

Mjölkchokladpudding med punschgrädde (8 portioner)
200 gr mjölkchoklad av god kvalitet
2 dl vispgrädde
2 dl gammaldags mjölk
1 krm flingsalt
3 gelatinblad, generöst blötlagda
(lite mörk choklad till garnering)

1,5 dl vispgrädde
2 msk Cederlunds Caloric punsch (nr 592)

Värm grädde och mjölk i en kastrull. Tag kastrullen från plattan när mjölken blivit riktigt het; rör noggrant ned chokladen, så att den blandar sig ordentligt.
Blanda ned gelatinbladen så att de blir helt upplösta i chokladmjölken. Fördela blandningen i åtta portionsglas eller formar. Ställ in puddingarna i kylskåpet, och låt dem stå i åtminstone tre timmar innan de ska ätas.
Blanda grädden med punschen, och vispa tills grädden blit fast i konsistensen. Fördela grädden ovanpå chokladpuddingarna precis innan de ska serveras. Garnera eventuellt med bitar av mörk choklad, eller riv lite choklad över grädden.

Favorit i repris: vit choklad-panna cotta, nu med passionsfruktstäcke

Härom veckan blev jag sugen på efterrätt, och kom att tänka på något jag lagat för mycket längesedan, som var både enkelt och gott. Jag är barnsligt förtjust i att täcka panna cotta med bär och gelé, men ibland behöver man inte göra det så svårt för sig. Det viktig är att täcka panna cottan, eller i det här fallet den vita chokladcrèmen, med något syrligt; något som bryter av mot det söta, och kompletterar det.

Passionsfrukt är fantastiskt gott, men vanliga, tinade hallon, eller björnbär, fungerar också bra. Jag gjorde inte exakt likadant som förra gången, men släktskapet är omisskännligt. Med detta inleder jag projekt fredagsefterrätt. Jag lovar definitivt inte att jag ska åstadkomma en ny efterrätt varje fredag, men kanske lite då och då?

Vit choklad-panna cotta med passionsfrukttäcke
(6 mindre portioner)
2 dl vispgrädde
1 dl gammaldags mjölk
100 gram vit choklad
0,5 tsk ekologiskt vaniljpulver
1,5 gelatinblad, generöst blötlagt

6 passionsfrukter

Värm grädde och mjölk i en kastrull, tillsammans med vaniljpulvret. Rör ned gelatinbladen så att de helt löses upp. Bryt chokladen i bitar, och lägg ned dem i den varma gräddmjölken. Rör noga tills chokladen smält och blandad sig väl.
Låt svalna en smula, och häll sedan i portionsglas. Ställ in i kylskåp ett par timmar innan serveringen. Dekorera med passionsfruktköttet det sista du gör, innan det är dags att äta.

Pepparkakskryddad panna cotta med hjortron i hjortronglöggsgelé

Detta kan mycket väl vara den bästa panna cotta jag lagat. Den kvalar åtminstone in på en topp tre-lista. Faktum är att detta är en idé jag gått och grunnat på mycket länge.

Jag hade en föreställning om att krydda panna cotta med kanel, kardemumma, vanilj och nejlikor, och sedan toppa detta med osötade hjortron och en gelé på hjortronglögg. När jag nu sitter och skriver, inser jag att detta var precis vad jag tänk mig att göra förra advent. Men, då var hjortronglöggen slut i butiken, och jag tvingades tänka om. Det blev inte dumt, det heller.

I kväll var jag väldigt trött, och det motiverade mig till att hitta ett sätt att snabba på själva tillagningsprocessen. Inget sensationellt, men jag vill ändå dela med mig av hur jag gjorde, eftersom det fungerade bra. Alltid kan det glädja någon.

Jag hettade upp tre deciliter grädde, tillsammans med råsocker och kryddor. När den blandningen var klar, hällde jag ned den i en bunke och tillsatte resterande grädde. På så sätt svalnade blandningen avsevärt mycket snabbare än den brukar, då jag värmer hela mängden grädde.
Jag gick till väga på samma vis med glöggen. Värmde på endast en deciliter, tillsammans med det blötlagda gelatinet, och blandade sedan ned kall glögg. Hur mycket tid jag sparade på detta kan jag inte exakt ange, men jag vågar faktiskt påstå att det gjorde en markant skillnad. Mindre väntan på att saker ska svalna är aldrig fel, i min värld.

Både gott och snyggt; det blir inte mycket bättre än så. Jag vill också passa på att nämna att jag låter detta blogginlägg bli det första under den nya etiketten Glöggfest. Jag ska stoppa in några redan publicerade recept som jag tycker passar in, och fler tillkommer garanterat inom ramen för årets adventskalender.

Pepparkakskryddad panna cotta med
hjortron i hjortronglöggelé
(30 stycken panna cotta i bufféstorlek)

7 dl vispgrädde
0,5 dl råsocker
0,5 tsk ekologiskt vaniljpulver
1 kanelstång
10 kardemummafrön
4 kryddnejlikor
3,5 gelatinblad, generöst blötlagda

250 gram hjortron, kylskåpskalla
2,5 dl Dufvenkrooks lättglögg hjortron
2,5 gelatinblad, generöst blötlagda

Blötlägg gelatinbladen till panna cottan i generöst med vatten. Häll tre deciliter av grädden, råsocker och kryddor i en kastrull. Värm, men blandningen ska inte börja koka. Blanda ned de blötlagda gelatinbladen, så att de löser sig helt. Dra sedan kastrullen från plattan precis innan innehållet börjar sjuda, och låt det stå och dra till sig smak i åtminstone en kvart. Häll över blandningen i en skål, och rör ned resterande mängd grädde. Ställ i kylskåp för att svalna i cirka en halvtimma.

Fördela sedan blandningen i trettio små plastglas avsedda för snaps. Ställ tillbaka i kylskåpet för att stelna i 45 minuter.

Blötlägg gelatinet till glöggelén. Värm en deciliter av glöggen i en kastrull, och blanda ned det blötlagda gelatinet. Dra kastrullen från plattan, häll över blandningen i en skål, och till sätt sedan på den kalla glöggen. Glöggen behöver inte vara kylskåpskall när den ska hällas på panna cotta, men den får inte vara för ljummen.

Fördela hjortronen jämnt i glasen, och skeda därefter en matsked glögg i varje glas.
Ställ tillbaka i kylskåpet, och låt stelna i uppemot 45 minuter. (Om glöggen skulle ha börjat stelna, värmer du på den ytterst försiktigt, så löses gelén upp och du kan skeda den över panna cottorna).

För ett år sedan, den tredje december 2009, bloggade jag om min läckra kardemummaknäck. Om ni följer denna länk, finner ni i blogginlägget även en länk tillbaka till tredje december 2008, och min första adventskalender.

På buffén: Vanilj-kanel-panna cotta med trädgårdsbär i svartvinbärsgelé

Jag hade tur med valet av dag för att fira min födelsedag. Lördagen den tjugoandra maj var härligt varm, som en riktig sommardag. Sommarvärmens effekt på gelatin var emellertid inte något jag tidigare hade erfarenhet av. Nu blev jag varse att panna cotta blir betydligt lösare i konsistensen när den vistas i en miljö som håller en temperatur på 25 grader, eller mer. Jag var dessutom aningen sen med att hälla på gelén. Som tur är kompenserade den utsökta smaken mer än väl för konsistensens ofullkomlighet

Ännu ett recept på panna cotta på SMASKENS, är det verkligen nödvändigt? Dessutom ett koncept som i hög grad liknar det jag lagade förra året?
Jo, jag tycker detta recept är befogat. Smaksättningen är för mig helt ny, och upplägget med ett litet hav av miniatyrportioner gör mig så barnsligt lycklig. Jag vet inte riktigt varför. Det kanske är så att åsynen av fyrtio små panna cotta, och lika många chokladcrème, tillåter min fantasi att vandra iväg. För en stund kan jag låtsas att jag driver cateringfirma; vilket i sig är ett otacksamt slitgöra, om jag inte är felunderrättad. Att laga dessert till sin egen födelsedagsbuffé, det är däremot ett rent nöje.
För första gången prövade jag att inte laga panna cotta på enbart grädde; inspirerad av Anna Billing, som upplyste mig om att det är så den ofta tillagas i Piemonte, där den har sitt ursprung. Det fungerade bra, och kanhända fortsätter jag med detta.

Mini-vanilj-kanel-panna cotta med
trädgårdsbär i svartvinbärsgelé (40 stycken)
7 dl vispgrädde
3 dl gammaldags mjölk
1 dl råsocker
1 vaniljstång
2 kanelstänger
5 gelatinblad, generöst blötlagda

250 gram trädgårdsbär (svarta och röda vinbär, hallon och björnbär)

Tag fram bären ur frysen, och halvtina dem försiktigt i micro.
Dela vaniljstången, och skrapa ur kärnorna. Värm grädde och mjölk i en kastrull tillsammans med vaniljstång och frön, kanelstänger samt socker. Låt sedan blandningen stå och dra cirka tjugo minuter, så att kanelen sätter ordentlig smak. Vispa därefter ned gelatinbladen, så att de helt löser sig i gräddmjölkblandningen.
När den svalnat och bara är ljummen, häller du över den i en kanna och fördelar exempelvis innehållet i fyrtio små fyracentiliters snapsglas. Ställ dem i kylskåpet. Efter ett par timmar fördelar du bären jämnt över de små portionerna. Häll av och spara vätskan som läckt ur dem medan de tinat,; den använder du i gelén.

Svartvinbärsgelé
knappt 0,5 deciliter bärsaft från trädgårdsbären
1 dl svartvinbärssaft av god kvalitet
1,75 dl vatten
2,5 gelatinblad, generöst blötlagda

jag har den stora turen att ha tillgång till min pappas goda, hemkokta saft. Den består av såväl svarta som röda vinbär, men med en klar övervikt av de svarta. Saften smakar mycket av bär, och den är söt, men inte ettersöt så som köpesaften i stort sett alltid är. Blanda samtliga vätskor i en kastrull, och koka upp. Vispa ned gelatinbladen, och låt det hela svalna helt.
Fördela därefter gelén jämnt över bären ovanpå panna cottorna.

Stjärnanis-panna cotta med passionsfrukt, physalis och rostade pistagenötter

Vi hade vännerna P och K på middag i lördags. Till förrät åt vi snittarna jag skrev om igår; varmrätten ska jag rapportera om så snart jag skrivit klart. Under tiden kan jag bjuda på receptet på den goda desserten.
Jag är oerhört förtjust i panna cotta, och har hunnit med att publicera recept på ett flertal varianter här på bloggen. Nu ville jag pröva en receptidé som dök upp i mitt huvud för en tid sedan.
Jag var så inbilsk att jag antog att jag skulle vara först med att smaksätta panna cotta med stjärnanis; tro för allt i världen inte det. Däremot hade jag inte stött på det någonstans innan idén dök upp i just mitt huvud.
Stjärnanis är en fantastisk krydda. Bara doften ur den nyöppnade påsen är i sig en njutning. Jag måste laga stjärnanisglass, den saken är säker.

Om det inte vore för att jag vabbat hela veckan, hade jag handlat fin frukt på butiken nära mitt jobb, där det finns perfekt mogen mango, lådvis med lichi och även riktigt skrumpet mogna passionsfrukter en masse.
När jag nu i stället var hänvisad till lokala ICA's utbud av dyr och föhga ogen frukt, fick jag nöja mig med att kombinera physalis, passionsfrukt och pistagenötter. Det blev inte dumt, det heller.

Stjärnanis-panna cotta (6 portioner)
6 dl vispgrädde
0,5 dl råsocker
1 krm ekologiskt vaniljpulver
8 stjärnanis, grovt mortlade
3 gelatinblad

Häll grädden i en kastrull, oc tillsätt socker, vaniljpulver och stjärnanis. Värm tills grädden nästan kokar. Tag sedan kastrullen från plattan, och låt grädden stå och dra åt sig smaken från stjärnanis i åtminstone en halvtimma. Blötlägg gelatinbladen i rikligt med vatten. Tillsätt dem sedan i grädden, och rör om så att de löser sig i den fortfarande ljumma vätskan. Sila sedan av strärnanisen, och fördela blandningen i önskat antal skålar eller glas. Ställ i kylskåp i åtminstone två timmar.

Jag valde som sagt physalis, passionsfrukt och rostade pistagenötter som tillbehör. Syrliga smaker passar så bra tillsammans med panna cottans sötma. Jag kan även tänka mig att stjärnanis hade fungerat fint tillsammans med exempelvis rårörda hjortron, eller ett syrligt täcke av havtornsgelé. Dessa varianter vill jag pröva vid ett annat tillfälle.

Kanel-panna cotta med lingon i glöggelé

Jag har hamnat lite snett med adventskalendern. Från början var jag i fas; låg till och med före med inlägg, och kunde därför publicera dagens inlägg redan tidigt på morgnarna (tack vare den användbara tjänsten Schemalagd publicering - om någon mot förmodan skulle ha missat den).
Saker och ting hände, helgerna rusade snabbt förbi, och jag hamnade ur fas. Nu ligger jag nästan lite efter. Jag har i varje fall andan i halsen.
Varför skriver jag det här? jo, därför att jag publicerar kvällens inlägg utan att ens ha smakat av det. Jag fotade det, innan det ens hade stelnat.
Jag syftar, som inlägget redan avslöjat, på mina kanel-panna cotta med lingon i glöggelé. Tvärsäkert vågar jag påstå att de givetvis kommer att smaka fantastiskt bra. Ändå ska jag erkänna att jag delvis frångår min princip att den gräddsöta panna cottan alltid mår bra av ett syrligt tillbehör. Nu ligger det visserligen en tesked vackra lingon ovanpå respektive portion, men desa lingon omhöljs å andra sidan av glöggelé. Och glögg är, som vi alla vet, minst sagt sött.

Jag ber därför att få återkomma med smakrapport i morgon. Edit: Det blev aldrig någon "smakrapport i morgon". Däremot blir det en smakrapport nu, nästan ett år senare. Jag kan lova att de var mycket goda, dessa små läckerbitar.
Receptet, det får ni emellertid redan nu i kväll.

Kanel-panna cotta med
lingon i glöggelé
(8 små portioner)
3 dl vispgrädde
1 dl gammaldags mjölk
2 msk råsocker
1 krm ekologiskt vaniljpulver
2 kanelstänger
2 blad gelatin

0,5 dl frysta lingon
1,5 dl glögg, till exempel Dufvenkrooks
blåbär- och lingonglögg
1 gelatinblad

Blötlägg två gelatinblad i generöst med vatten. Häll grädde, mjölk, råsocker, vaniljpulver och kanelstänger i en kastrull. Värm, men blandningen ska inte börja koka. Blanda ned de blötlagda gelatinbladen, så att de löser sig helt i gräddmjölken. Dra sedan kastrullen från plattan precis innan innehållet börjar sjuda, och låt det stå och dra till sig smak i åtminstone tjugo minuter. Fördela i åtta små portionsglas. Ställ in i kylskåpet.

Blötlägg geölatinet till glöggelén. Glöggen ska småkoka, tills den reducerat så att en deciliter återstår. Blanda då ned gelatinbladen.
Låt lingonen halvtina.
När panna cottorna stått i kylskåpet i cirka en timma, går det bra att försiktigt fördela de halvtinade lingonen över dem, och sedan skeda på glöggen. Det tar cirka ytterligare en timma i kylskåpet innan alltsamman stelnat ordentligt..

Dagens tillbakablick: För ett år sedan, den sjuttonde december 2008, bakade jag drömmar, efter min mammas recept.

Kardemumma-panna cotta med vanilj- och kanelkokta äpplen

Efter fänkålssoppa och lammfilé är vi slutligen framme vid den dessert som avslutade lördagskvällens meny. Jag ville lägga till något som verkligen passade årstiden, och valet föll helt naturligt på denna variant av panna cotta.
Jag tröttnar aldrig på panna cotta. Uppenbarligen tröttnade inte heller våra gäster, eftersom vi alla satt och skrapade skålarna en bra stund längre än vad anständigheten egentligen tillåter.
Valet av äpplen är mycket viktigt; fasta och syrliga ska det vara. Äppeltärningarna ska kokas tills de är fullständigt mjuka, men fortfarande har sina konturer kvar.
Att smaksätta panna cottan med kardemumma var precis lika gott som jag föreställt mig. Lite ekologiskt vaniljpulver rundade av smaken till fulländning. Visst, jag kunde ha använt den urskrapade vaniljstången som blev över från äppeltärningarna, men den sparar jag för andra syften. Vaniljpulvret är perfekt, när vaniljsmaken inte ska dominera, utan snarare ligga som en underton.
Eftersom jag vill ha panna min panna cotta krämig, och inte gummiartad (så som den blir om man följer vissa receptangivelser), tillsatte jag endast två blad gelatin. Den som föredrar en fastare variant, ökar givevis på gelatinmängden.

Kardemumma-panna cotta
2 blad gelatin, generöst blötlagda
3 dl grädde
1 dl gammaldags mjölk
2 msk råsocker
2 krm ekologiskt vaniljpulver
0,5 tsk grovt stötta karemummakärnor

Blötlägg gelatinbladen i generöst med vatten. Värm grädden och mjölken med kardemummakärnorna, vaniljpulvret och sockret. Tag blandningen av plattan när den sjuder. Vispa ned gelatinbladen så att de löser sig helt. Häll upp i portionsskålar eller glas, och låt svalna. Förvara dem sedan i kylskåp. jag brukar inte bry mig om att täcka över dem om de bara ska stå ett par timmar.

Vanilj- och kanelkokta äpplen
2 fasta, syrliga äpplen (cirka 450 gram tärningar, drygt 4 deciliter)
råsocker efter smak
1 msk citronsaft
1 urskrapad vaniljstång
1 kanelstång
1 dl vatten
1 gelatinblad, blötlagt

Jag valde äpplen av sorten Gravensteiner, och de var i mitt tycke helt perfekta för syftet. Häll vatten och citronsaft i en skål. Skala och tärna äpplena, och för över dem i citronvattnet medan du arbetar, för att garanterat undvika missfärgningar. Häll sedan ned alltsamman i en kastrull. Tillsätt socker efter smak, de urskrapade vaniljkornen och kanelstången. Koka upp, och låt sjuda på medelvärme tills tärningarna mjuknat helt men fortfarande behåller sina konturer.
Häll av vätskan, och låt tärningarna svalna i en skål. Blötlägg det tredje gelatinbladet. Reducera äppelvätskan i kastrullen tills cirka en deciliter återstår. Vispa ned gelatinbladet så att det löser sig. Låt även vätskan svalna.
När panna cottorna stelnat i kylskåpet, fördelar du de avsvalnade äppletärningfarna över dem. Skeda därefter över äppelsaften. Om den börjat stelna, kan du lösa upp den genom att ställa in den i 5-10 sekunder i mikron. Ställ tillbaka panna cottorna i kylskåpet tills de ska serveras.

I stor skala - 50 stycken mini-panna cotta

Det är inte precis tunnsått med panna cotta-recept på den här bloggen. Det är och förblir en av mina absoluta favoritefterrätter, på delad andraplats efter hemlagad glass, i gott sällskap av crème caramel (som jag obegripligt nog ännu inte bloggat om, inser jag).
Det här receptet är egentligen inte särskilt märkvärdigt, men det var trots allt första gången jag lagade så många panna cotta samtidigt - för att inte tala om så små. Dessutom täckte jag dem med hallon i hallongelé, något jag inte heller tidigare prövat. Resultatet blev gott, i dubbel bemärkelse. Det kändes oerhört lyxigt, nästan lite överdådigt, att bara kunna slänga fram ett helt fat fullt av små läckra mini-desserter. Dessutom fanns så många att alla som ville kunde få äta fler än en. Jag uppmuntrade några tveksamma med motiveringen att en normal portion i själva verket motsvarade fyra av dessa miniatyrer.

Glasen jag använde mig av var vanliga små snapsglas i plast, sådana engångsglas som finns i de flesta välsorterade matvaruaffärer. Jag valde att placera ut dem tätt, tätt i ungsformar. Själva panna cottan hällde jag ned i omgångar, med hjälp av en behändig liten rostfri enliterskanna. Grädden fick svalna ganska ordentligt innan jag hällde i den. Det gick faktiskt lättare än förväntat att fylla de små, lätta glasen. Jag fyllde dem till ungefär två tredjedelar. Sedan fick de stå och stelna i kylskåpet i drygt två timmar.

50 stycken mini-panna cotta
1,2 liter vispgrädde
1 dl råsocker
4 krm ekologiskt vaniljpulver
6 gelatinblad, generöst blötlagda

Värm upp grädden tillsammans med sockret och vaniljpulvret. Låt under tiden gelatinbladen ligga i blöt. Vispa ned dem i den varma gräddblandningen. Drag kastrullen av plattan, och låt grädden svalna

Gelén var lika lätt att göra som panna cottan. Jag började med att låta 300 gram frysta hallon tina i rumstemperatur. När de var helt tinade, hällde jag av cirka 0,5 deciliter bärsaft som runnit ur dem. Denna vätska blandade jag med:
1 dl hallonsaft av god kvalitet
2 dl vatten
3 gelatinblad, generöst blötlagda

Jag hettade upp vätskorna i en kastrull, medan gelatinbladen svällde i vatten. När det började sjuda i kastullen, drog jag den av plattan och löste upp gelatinbladen i den. Därefter fick innehållet svalna, och sedan kallna helt i kylskåp.
Hallonen fördelade jag lite slumpmässigt över de stelnade panna cottorna, och därefter hällde jag, återigen med kanna, försiktigt över den blivande hallongelén.
Sedan var det återigen dags för förvaring i kylskåpet, i åtminstone en timma.

Jag blev mycket överraskad över att dessa små godsaker väckte så många reaktioner. Jag tror att det beror på något så enkelt som att miniatyrer alltid väcker uppmärksamhet. Dessutom verkar många gå omkring med den felaktiga uppfattningen att panna cotta skulle vara svårtillagat. Det finns väl snarare inte många efterrätter som är så lätta att laga, och så perfekta att förbereda och bara plocka fram när det är dags att äta?

Lime-panna cotta med passionsfruktstäcke

Tålamod är en dygd. Så lyder talesättet - och tålamod har vi behövt generösa mängder av de senaste dagarna. Vid vissa tillfällen märks det tydligt att vi är en förhållandevis stor familj. Ibland är det svårt att få tiden och orken att räcka till allt vi vill göra. Jag brukar tänka som så, att det är tur att tålamodet fylls på varje natt, så att jag vaknar nytankad på morgonen, med en full dos inför dagens händelser och utmaningar.
Den här helgen har minst sagt varit en försmak av sommar. Vi har varit ute i det vackra vädret, och hunnit med grillpremiär här i stan på vår lilla uteplats.
Min man fyllde dessutom år i lördags, och önskade sig panna cotta med passionsfruktstäcke till efterrätt. I stället för den gamla vanliga vaniljsmakande varianten, valde jag att pröva att smaksätta grädden med skal och saft av lime. Det blev väldigt lyckat, i synnerhet i kombination med passionsfrukt. Jag tror dessutom jag lyckades få till den perfekta konsistensen. Inte för lös, men inte heller för fast. Det skall en vara len och krämig gräddpudding, inte gummiartad massa.
Precis som när jag gjorde citron-panna cotta tog jag det mycket försiktigt med citrussaften, eftersom jag inte ville riskera att grädden skulle skära sig. Nu är risken inte så stor att det skall inträffa så länge man använder sig av vispgrädde. Den som vill pröva mindre feta varianter får göra det på egen risk.. Grundregeln är mycket enkel - ju fetare mejeriprodukt, dessto mindre risk för oönskade bieffetkter.

Lime-panna cotta med passionsfruktstäcke
(6 portioner)
6 dl vispgrädde
0,5 dl råsocker
skal och safta av en limefrukt
3 gelatinblad, blötlagda i rikligt med kallt vatten
6 passionsfrukter

Koka upp grädden med sockret och limeskalet. Jag brukar skala limen med en vass potatisskalare. Försök få med så lite av det vita som möjligt, så att det inte blir beskt.
Drag kastrullen från plattan innan grädden börjar koka, och låt gädden stå och dra åt sig smak från limeskalet i 10-15 minuter. Vispa sedan försiktigt ned limesaften, och lös gelatinbladen i den varma grädden. Fördela sedan panna cottan i sex glas eller portionsskålar. Jag häller silar över grädden i en tillbringare, så blir det lättare att fördela mänderna och dessutom minskar risken att spilla och kladda.
Ställ panna cottorna i kylskåp i ett par timmar. Gröp ur en passionsfrukt över varje glas precis innan serveringen.

Citron-panna cotta med dulche de leche och hallon

Jag undrar hur många varianter det finns på panna cotta? Jag har i varje fall aldrig prövat att smaksätta med citrus.
Anledningen till att det blev citronsmak på lördagens efterrätt var mycket enkel - jag ville ha något som passade bra till den dulce de leche som blivit över från fredagsglassen.
egentligen hade jag velat ha röda vinbär, men sådana fanns inte att få tag på i frysdisken, så det fick bli hallon. Lingon och tranbär hade bidragit med mer syrlighet, men de kändes inte riktigt rätt till citron.
Jag kan bara varmt rekommendera kombinationen av dessa smaker.

Citron-panna cotta med dulche de leche
och hallon (4 stora portioner)
4 dl vispgrädde
3 msk råsocker
skalet av 1 citron
saft av 0,5 citron (cirka 2 msk)
2 blad gelatin

4 stora matskedar dulche de leche
cirka 200 gram hallon

Börja med att blötlägga gelatinbladen i generöst med kallt vatten.
Tvätta citronen noga, och skala av det yttersta gula på skalet i breda strimlor med en potatisskalare. Hetta upp grädde, socker och citronskal i en kastrull. Drag kastrullen från plattan precis när grädden vill börja koka. Låt den stå och svalna och ta smak av skalet i 5-10 minuter.
Rör försiktigt ned citronsaften i grädden. Jag rekommenderar inget magrare än vispgrädde, för då riskrerar man att det skär sig. Lös sedan upp gelatinbladen i den ljumma grädden genom att vispa.
Sila av citronskalen, och häll grädden i fyra glas eller skålar. Låt dem svalna, och ställ sedan in dem i kylskåp ett par timmar.
Jag låter alltid hallon tina i kylskåp, om jag inte har alltför bråttom. När jag skulle servera efterrätten, klickade jag helt enkelt på en rejäl matsked med dulce de leche på varje panna cotta. Jag hade tagit ut den ur kylskåpet cirka 45 minuter innan, så att den skulle hinna bli lite rumstempererad. Den fick rinna ut så att den nästan täckte ytan, och därefter lade jag på en rågad matsked av hallonen.

Till dessa små läckra puddingar drack vi
Moscatel de Setúbal 2001 (nr 8011), vilket passade mycket bra enligt min gom, men jag är å andra sidan inte någon expert på dessertvin.

Innan vi njöt av dessa goda smaker hade vi ätit syrlig räk- och avokadococtail samt halstrad rödingfilé med jordärtskocksmos och pepparrotssmörsås.

Choklad-panna cotta med apelsinfiléer och hackade, rostade hasselnötter

Det här var lördagskvällen efterrätt. Jag har funderat på choklad-panna cotta sedan i julas, och kanske är det lite julkänsla över kombinationen av choklad, apelsin och rostade hasselnötter? Den fungerade i varje fall lika bra i februari, och som alla vet var det ju dessutom Alla Hjärtans Dag i lördags.
Jag har angivit antalet gelatinblad utifrån att jag själv önskar en krämig konsistens på min panna cotta. Vill du ha den aningen fastare än så, lägger du helt enkelt till ett gelatinblad.
Att filéa apelsiner är inte särskilt svårt. Man skär helt enkelt bort skalet med en vass kniv, så att köttet är helt blottat. Därefter går det ganska lätt att skära ut klyftorna till skinnfria filéer.
Som jag tidigare berättat gör jag mig inte besväret att rosta hasselnötter och gnugga av dem skinnet. Jag köper i stället ICA's rostade hasselnötter - de är prisvärda och goda.

Jag valde att göra lite mindre portioner, eftersom vi ätit både förrätt och varmrätt innan. Den som så vill kan givetvis i stället använda samma mängd ingredienser till att göra sex något större portioner.

Choklad-panna cotta med apelsinfiléer och hackade, rostade hasselnötter (8 lite mindre portioner)
5 dl vispgrädde
100 gram mjölkchoklad av mycket god kvalitet, eller en "ljusare mörk choklad (t ex Anton Bergs 57%)
2 gelatinblad

3 apelsiner, filéade
0,75 dl hackade, rostade hasselnötter

Börja med att blötlägga gelatinbladen i genberöst med kallt vatten. Hetta upp grädden i en kastrull, och bryt ned chokladen i den varma grädden. Stäng av värmen, och vispa så att chokladen smälter och blandar sig väl i grädden. Tillsätt därefter de blötlagda gelatinbladen, och rör runt så att också dessa löser sig ordentligt.
Jag väljer ofta att hälla blandningen i en liten kana, eftersom det då är mycket lättare att fördela den i glasen eller skålarna utan att spilla på kanterna.
Låt svalna, och ställ sedan in i kylskåpett par timmar.

Filéa apelsinerna precis innan ni skall äta, och dekorera inte i förskott.
Det smakar absolut bäst att lägga på apelsinerna och strö över de hackade hasselnötterna precis innan serveringen.
Vi vill ju ha spänstiga filéer och knapriga nötter.

Vit chokladkräm med limoncellospetsade hallon

Här kommer - i all hast - receptet på den goda efterrätt vi åt i lördags. Vi är på väg till landet bokstavligt talat vilken minut som helst.
Denna goda efterrätt är egentligen en väldigt krämig panna cotta. När jag lagar panna cotta har jag sällan lika mycket gelatin i som det anges i de flesta recept. jag tycker om när den inte är för fast. Jag har ingen lusta att äta gummiartade desserter.
Nu valde jag emellertid att kalla detta för vit chokladkräm. I ärlighetens namn skall jag berätta att vi först ite hade tänkt servera efterrätt. När vi så ändrade oss, fick jag utgå från vad vi hade hemma. Detta är verkligen ett bra exempel på hur stor nytta man kan ha av ett välfyllt skafferi (vit choklad och gelatin), kyl (grädde och limoncello) och frys (hallon).Jag toppade portionerna med tinade hallon, som jag rört med limoncello.
Det smakade mycket, mycket bra.

Vit chokladkräm med limoncellospetsade hallon
5 dl grädde
200 gram vit choklad
1 msk råsocker
2 gelatinblad

Blötlägg gelatinbladen i generöst med kallt vatten. Värm under tiden grädden i en kastrull. Bryt chokladen i bitar, och släpp ned dem i grädden. Rör ordentligt, och stäng av plattan. När chokladen och grädden blandats, rör du ned gelatinbladen.
Häll upp i lämpliga glas eller små skålar. Låt svalna, och ställ sedan in i kylskåp för att krämen skall stelna. Portionerna behöver få stå i minst en och en halv timma innan de går att äta; gärna lite längre.

Ta ut 3 dl hallon (cirka 150 gram)ur frysen; tina dem eventuellt försiktigt i micro, men låt dem helst tina i rumstemperatur. Blanda dem med 2-3 matskedar limoncello. Om du inte har tillgång till denna härliga dryck, så rekommenderar jag at du smaksätter med färsk citronsaft, och rundar av med råsocker.
Fördela hallonen ovanpå krämen i glasen, och servera genast.

Nu drar vi till landet. Trevlig helg!