Nyårsaftons punchglass med punchmarinerade sultanarussin

Nyårsaftons punchglass var makalöst god, men den känns lika avlägsen som om i åt den för et halvår sedan. När en läsare som redan tidigare frågat efter recept emellertid på nytt hörde av sig med en försynt förfrågan, insåg jag att jag faktiskt bör blogga detta recept. Glassen blev trots allt oerhört lyckad.

Numera har jag börjat minska mängden grädde i mina; absolut inte av någon sorts önskan att minska fetthalten i sig, utan helt enkelt därför att jag upptäckt att konsistensen blir bättre på detta vis. Jag har ingen ambition att gå tillbaka och ändra gamla recept, men jag vågar påstå att alla glassrecept jag skapat viner på detta.

Glassen blir helt enkät smidigare, lite lättare att forma kulor av, och den hinna jag måste erkänna att jag (de goda smakerna till trots) ibland tidigare känt i gommen när glass avnjutits är ett minne blott med dessa nya proportioner.

Jag tillåter mig att vara lite vag i rekommendationen 0,75-1 dl punch. Det är en fråga om tycke och smak. Jusötare punch, desto mer vav drycken behövs, om den du använder är lyte spretigare kan det räcka med den mindre mängden.

Som vanligt tillsätter jag ett gelatinblad, som en försäkring, för konsistensens skull. Et blöad gelatin gör en deciliter vätska geleartad; sådana är proportionerna. Vill du inte ha gelatin i din smet, så kan du om du vill ta en eller två extra äggulor.

Lika gott på nyårsdagen - här snackar vi lyxrester.

Nyårsaftons punchglass med punchmarinerade sultanarussin
Jag började med russinen och lät dem ligga och suga åt sig punch i 1,5 dygn innan de skulle serveras. Rekommenderas å det varmaste.

Punchrussin
1 dl sultanarussin
0,75 dl punch

1. Blanda russin och punch i en plastpåse, och låt det vara lite svängrum kvar i påsen när du knyter den. Låt först russinen ligga i rumstemperatur ett par timmar; vänd påsen emellanåt.
Lägg in russinen i kylskåp tills de ska serveras.

Glassmet
5 dl vispgädde
'5 dl gammaldags mjölk
1,5 dl råsocker
1 vaniljstång, urskrapad
8 äggulor
0,75-1 dl punch (efter smak)
1 gelatinblad

1. Värm grädde och mjölk med vaniljstång i en kastrull. Vakta noga så att blandningen inte börjar koka.
2. Lägg gelatinbladet i blöt i generöst med vaten.
3. Vispa äggulor och socker fluffigt.
4. Blanda ned äggvispet i gräddmjölken under omrörning.
5. Vakta glassmeten noga medan den sakta värms upp. Rör flitigt och se till att det inte börjar oka. Du ,ärker med blotta gör när krämen långsamt blir tjockare.
6. Tag glassmeten från spisen och rör ned gelatinbladet. Blanda därefter med punchen.
7. Låt glassmeten svalna, i vattenbad eller rumstemperatur beroende på hur bråttom du har.
8. Smeten mår allra bäst av att få stå och svälla i kylskåp över natten.
9. Ställ in en burk eller form i frysen innan du kör glassmeten i glassmaskinen.
10. Kör glassmeten i glassmaskinen enligt instruktionen för just den maskin du använder.
11. Stjälp upp smeten i den kalla lådan eller formen, och låt sedan glassen stå i frysen i ett par timmar.
12. Servera med de punchmarinerade sultanarussinen, och exempelvis mandelflarn.

En nygammal smak från Häagen-Dazs

Jag kompromissar inte när det gäller glass - men det vet ni nog redan. Med åren har jag blivit mer om mer selektiv, och jag äter kort sagt inte glass som inte håller en hög kvalitet, och är tillverkad på naturliga råvaror. Detta utesluter automatiskt de flesta stora glassmärken som finns till försäljning.

Mitt samarbete med Häagen-Dasz Sverige inleddes våren 2012, och jag ingår fortfarande - med stolthet - i Häagen-Dazs Glassakademi. Häagen-Dazs är nämligen det märke jag själv köper till min familj, och det märke jag bjuder på här hemma, om jag inte själv tillverkat glass.

I morgon, 8 september, lanseras en nygammal smak, nämligen coffee. Jag tycker själv att kaffe kan vara en svår smaksättare, och blev därför oerhört positivt överraskad då jag faktiskt för första gången smakade på denna variant. Den är verkligen riktigt, riktigt god. Jag rekommenderar den varmt.

Nutella gelato - perverst gott

Det var väldigt längesedan jag publicerade ett glassrecept här på bloggen, och sanningen att säga har det inte tillverkats så mycket glass i det här huset det senaste halvåret. Glasstillsatsen till vår KitchenAid professional har åkt fram vid några enstaka tillfällen när vi haft middagar med vänner, och då har resultatet rört sig om gamla klassiker. Vaniljglass, gärna smaksatt med bourbon.

Under sommaren har jag glatt smaskat i mig gelato, och då är det kanske inte så konstigt att lusten väckts att pröva att göra egen sådan. Gelato innehåller med mjölk än grädde, och har en i mitt tycke smidigare och frodigare konsistens. Ni vet att jag älskar grädde, och minst av allt är fettskrämd, så det enda skälet till att jag prövar att byta ut grädde mot större mängd gammaldags mjölk är att vidga mina vyer och pröva något nytt.

Detta recept på nutellagelato florerar på många håll på internet. Jag kan omöjligt ange dess ursprung, men jag kan intyga att det rsulterar i en löjligt och glass. Obegripligt god, om man i likhet med mig och mina barn tillber Nutella. Förgäves har jag letat efter ett likvärdigt alternativ, men denna italienska hasselnöts- och chokladkräm är alltjämt den starkast lysande stjärnan på himlen.

Som alltid gäller att ju kallare glassmeten är när du häller den i maskinen, desto bättre blir resultatet. Jag vet inte hur denna gelato blir i en enklare glassmaskin. I mitt nästa liv önskar jag mig en maskin med inbyggd kompressor, men i längden är jag nöjd med vår KitchenAid professionals starka motor.

Bortsett från den goda smaken och behagliga konsistensen, så gick denna gelato också väldigt bra att forma till kulor genast den togs ut ur vår frys. Den är helt enkelt mer formbar än vanlig gräddglass.

Jag har en sats med cupmått som jag använder när jag lagar mat efter amerikanska recept. Om du saknar sådana, är det följande som gäller:
1 cup motsvarar 2,25 dl
0,5 cup motsvarar 1,1 dl
0,25 cup motsvarar 4 msk

Nutella gelato
2 cups gammaldags mjölk
1 cup vispgrädde
0,5 cup råsocker + 0,25 cup
4 äggulor
0,5 tsk vaniljpulver
0,5 cup Nutella
0,5 cup rostade hasselnötter, grovhackade, till serveringen

1. Värm mjölk, grädde, 0,5 cup råsocker samt vaniljpulver i en kastrull.
2. Vispa äggulorna med resterande 0,25 cup råsocker.
3. Rör ned äggvispet i den varma gräddmjölken, och sjud försiktigt, utan att blandningen börjar koka.
4. Blandningen sväller en smula, och då är det dags att dra den från plattan.
5. Vispa ned nutellan i smeten. Låt den svalna, och därefter kylas ned i kylskåp; gärna över natten, men minst ett par timmar.
6. Kör den kala glassmeten i din glassmaskin enligt dess anvisningar.
7. Kyl gärna ned en skål eller en form i frysen medan glassen fryses i glasssmaskinen.
8. Stjälp ned den färdiga glassen i den kylda lådan eller formen.
9. Låt glassen stå i frysen ett par timmar. Servera med rostade, hackade hasselnötter.

En ny stjärna på min glasshimmel

Nyskapande.
Utmanande.
Ständigt på jakt efter nya upplevelser.

Nej - sådan är jag inte. Finfina egenskaper, men de stämmer ganska dåligt in på mig. Jag hamnar ofta i gamla smaker, och i kända tekniker. Ändå sker det hela tiden en utveckling, och det är egentligen fantastiskt i sig. Rätterna förändras gradvis, så långsamt att det knappast märks. Först när förändringarna nått en viss gräns inser jag att jag förändrat och förädlat något väletablerat och hemvant. Spetsat till och förfinat smakerna; förbättrat tekniken och faktiskt - kanske genom att också tillsätta - någon ingrediens nått en högre nivå.

Min favorit bland hemlagade glassar har i åratal varit vaniljglass. Från att ha varit en smak som jag länge skydde som pesten, har just vaniljglass för mig kommit att bli symbolen för ett gott glasshantverk. Det finns få saker som kan smaka så illa som glass av dålig kvalitet, och att smaksätta med diverse vaniljsubstitut gör inte saken bättre.

För några år sedan kom det till min kännedom att man när man utvinner vaniljextrakt från äkta vaniljstänger sparar de svarta fröna. Dessa kan sedan, efter att ha tömts på all smak, saluföras som en naturprodukt, blandas ned i en glass som därefter kan sägas innehålla äkta vanilj, även fast smaken i sig kommer är syntetisk. Förekomsten av svarta prickar i produkter med smak av vanilj är med andra ord icke alls någon kvalitetsgaranti.

När jag själv gör vaniljglass experimenterar jag gärna med proportionerna mellan råsockret och det ljusa muscovadosockret, som i mitt tycke förhöjer smaken något oerhört. Vitt socker har jag aldrig i glass. En ren smaksak, förvisso, men en nog så viktig faktor just i min kära vaniljglass.
Längre än så sträckte sig inte min äventyrlighet innan jag förra året i samband med en matkreatörsmiddag gjorde en salt karamellglass. Sälta och sötma i balans får mig att gå igång på alla cylindrar. Det är inte för inte jag är löjligt svag för butterschotch eller caramel au beurre salée.

På annandagen 2013 gjorde jag min absolut bästa vaniljglass hittills. Utöver råsocker och generöst med bourbonvanilj innehöll denna glass två fantastiska smakförhöjare, nämligen bourbon och flingsalt. Bara så mycket bourbon så att vaniljsmaken förstärktes och fördjupades, och den gnutta salt som kärvdes för att göra smaken riktigt intressant. Ingen som åt glassen hade någonsin kunnat föreställa sig eller ens tänka tanken att den innehöll salt.
Ingen mer än jag.

I dag gjorde jag glassen på nytt, och den smakade precis lika bra. En ny favorit - tveklöst.

Min bästa vaniljglass - med bourbon och salt
Hur mycke bourbon du vill smaksätta med handlar om något så svårt som tycke och smak. Börja gärna med en mindre mängd, och smaka av glassmeten. På så sätt hittar du bäst det som passar för just dig.

5 dl vispgrädde
4 dl gammaldags mjölk
1,5 vaniljstång
1,5 dl råsocker
7 stora äggulor
(1 gelatinblad, väl blötlagt)
0,25-0,5 dl Bourbon (jag använde Maker´s Mark)
2 krm flingsalt

1. Värm grädde, mjölk och urskrapad vaniljstång (inkusive stången) i en kastrull på medelvärme. Blandningen får inte koka.
2. Vispa äggulor, socker och salt fluffigt.
3. Blötlägg gelatinbladet.
4. Rör ned äggvispet i gräddmjölken.
5. Låt blandningen försiktigt värmas på under omrörning, så att smeten sväller. Passa noga så att den inte blir för varm.
6. Vispa slutligen ned bourbon och gelatin.
7. Låt glassmeten svalna, och därefter stå och svälla i kylskåp; gärna över natten, men åtminstone ett par timar.
8. Förbered en skål eller burk till glassen genom att ställa in den i frysen i god tid.
9. Kör glassmeten i glassmaskin tills den fått fin konsistens. Stjälp ned glassen i den kylda formen eller burken. Låt glassen stå i frysen i ett par timmar innan glassen ska serveras.

På bilden ser ni mandel- och kardemummaflarn. Dessa bakar du på följande sätt:

100 gram mandel, mixad
1 dl råsocker
100 gram smör
1 msk ljus sirap
2 msk grädde
2 msk vetemjöl
1 tsk kardemummakärnor, mortlade

1. Sätt ugnen på 150 grader. 2. Blanda ingredienserna i en kastrull, och sjud på medelvärme.
3. Fördela smeten i matskedsstora kulor på bakplåtspapper. på plåtar klädda med bakplåtspapper.
4. Grädda i 8-9 minuter eller tills flarnen fått gyllenbrun färg.

Häagen-Dazs Salted Caramel - potentiell ny storfavorit

Nu är den här - och den är fantastisk. Det säger jag inte bara för att jag är med i Häagen-Dazs glassakademi. Salted Caramel, eller salt smörkola som det kanske kan kallas på svenska, är något av det absolut godaste jag vet.

Denna smak kvalar definitivt in som potentiell ny storfavorit här hemma. Jag gjorde ju själv en salt karamellglass bara för några veckor sedan, faktiskt bara helgen innan jag själv fick vetskap om denna kommande smak. Salt glass ligger i tiden?

Häagen-Dazs kommer med en ny smak i vår

Som ni kanske minns är jag medlem i Häagen-Dazs Glassakademi, ett uppdrag som jag såsom vän av kvalitetsglass (en alldeles för ovanligt förekommande företeelse) tar på stort allvar. Häagen-Dazs kommer i vår med en ny smak, och jag kan säga som så att det blir något i särklass. Helt klart en glass i min smak.
Med anledning av detta pågår i detta nu tävlingen Glazsbomben. Nedräkningen pågår fram till lanseringen, och det går att gissa smaken och vinna glass.
Om man bortser från att jag av oklar anledning blinkar lite väl frenetiskt, så kan ni i detta klipp se och höra mig. Håll tillgodo.

Fler klipp kommer framöver på tävlingssidan på Facebook - om ni nu skulle vilja se och höra mer av undertecknads ljuva stämma.

Matkreatörsmiddag - och brownie med salt karamellglass

Förra fredagen gick den tredje Matkreatörsmiddagen av stapeln. Min vän och tillika bloggkollega Karoline Nordefors har skrivit mer utförligt om den fantastiska måltiden, och de drycker vi avnjöt till de respektive rätterna.

Vi är ett sällskap bestående av nio kvinnor som alla delar en passion för mat. Det var på Twitter allt började, även fast flera av oss var vänner eller bekanta även utanför detta medium. Själv missade jag Matkreatörsmiddag nummer två, och såg därför särskilt mycket fram emot det tredje tillfället.

Tre av oss gör förrätter, tre gör varmrätter och de resterande tre gör desserter. Det kändes nästan som att jag tog en genväg, då jag av praktiska skäl avstod från att vara kreativ, och satsade på säkra kort.

Sedan blev det ändå en smula kreativt, i bemärkelsen att jag insåg att jag ville bryta av mot browniens tunga chokladsötma med mer än min vanliga, om än makalöst goda, vaniljglass.

Jag använde mig av farinsocker som karamellg smaksättare, och tilsatte flingsalt till glassmeten. Succén var given. Var detta en salt karamellglass eller en salt vaniljglass? När man som jag aldrig använder vitt, raffinerat socker i glss, utan alltid rörsocker, ljust muscovadosocker, eller som nu, farinsocker, då blir smaken mer komplex.
Rundare och mer som karamell.
Salt karamellglass, helt enkelt.

Salt karamellglass
1 dl farinsocker
0,5 dl rörsocker strö
6 äggulor
1 tsk Maldonsalt
4 dl vispgrädde
3 dl gammaldags mjölk
1 vaniljstång

1. Vispa äggulorna, sockret och flingsaltet pösigt.
2. Dela och skrapa ur vaniljstången.
3. Lägg vaniljstången och kornen i en kastrull tillsammans med grädden och mjölken. Värm blandningen varsamt.
4. Rör ned äggvispet. Sjud försiktigt under omrörning. Krämen ska tjockna något, men får absolut inte börja koka. 5. Låt glassmeten svalna, och kyl därefter ned den i kylskåpet. Den får gärna stå och svälla ett halvt dygn innan den ska frysas i glassmaskinen.
6. Ställ in en låda eller skål i frysen. Kör glassmeten i glassmaskinen tills den är fast i konsistensen.
7. Stjälp ned glassen i den frysta skålen eller lådan, och frys glassen i ett par timmar innan den ska serveras.
8. Tag fram glassen minst 10 minuter innan den ska ätas. Då smakar den bättre, och det går lätare att forma kulor.

Receptet på mina makalösa brownies hittar ni här.

Bourbonglass med vanilj och ljust muscovadosocker

Måltiden som inleddes med Crème Ninon, och fortsate med halstrad röding, avslutades med en riktigt fin bourbonglass. Det händer ibland att saker och ting blir godare än jag förväntat mig, och så var det sannerligen just i detta fall.

Att smaks ätta glass med sprit är inget nytt för mig. Punchglassen från nyår 2010 var en riktig höjdare; så också romglassen från nyår 2011. Frågan är ändå om inte denna glass slår de tidigare med hästlängder, och det beror inte enbart på den goda smaken, utan lika mycket på den fantastiska konsistensen min glasstillsats till Kitchen Aid åstadkommer.

Kanske hade jag kunnat låta bli gelatinbladet i smeten, men jag tillsatte det av gammal vana, då det trots allt är så att alkohol påverkar fryspunkten samt att flytande smaksättning späder glassmeten. Vilken bourbon man vill använda sig av är givetvis en fråga om tycke och smak. Jag valde den runda, mjuka smaken hos Maker's Mark, då den är en stor favorit hos mig. Visst har vi finare bourbon i vår ägo, men den föredrar jag att dricka ur glas.

Receptet på mandelflarn hittar ni här. Kaffesirap med bourbon var ett experiment som bestod av 0,5 dl rörsocker strö, 0,5 dl starkt kaffe samt 1 dl bourbon. Koka ihop till simmig konsistens och kyl ned. Gå till väga på samma sätt som i detta recept.

Bourbonglass med vanilj och ljust muscovadosocker
4 dl vispgrädde
3 dl gammaldags mjölk
1 vaniljstång, urskrapad
1,5 dl ljust muscovadosocker
6 äggulor
0,5 dl Maker's Mark
1 gelatinblad, generöst blötlagt

1. Häll grädde och mjölk i en kastrull, och tillsätt vaniljstången och de urskrapade fröna. Värm blandningen försiktigt.
2. Vispa muscovadosocker och äggulor fluffigt.
3. Lägg gelatinbladet i blöt.
4. Blanda ned äggvispet i den varma gräddmjölken. Vakta blandningen och vispa kontinuerligt medan den värms upp. Den får inte koka.
5. Tag kastrullen från plattan när krämen börjar tjockna. Vispa ned gelatinbladet, så at det blandas ned i smeten.
5. Låt krämen svalna, och därefter bli kall i kylskåp. Låt den gärna stå och svälla ett par timmar, helst över natten.
6. Ställ in en bunke eller en skål i frysen. Kör glassmeten i glassmaskinen.
7. Stjälp ned glassen i den iskalla bunken eller lådan, och frys den sedan i 2-3 timmar.
8. Tag fram glassen 10-15 minuter innan den ska serveras.

Provkörning med mersmak

Bilden är lånad.

Tidigare i somras investerade vi i glasstillsatsen till KitchenAid. Att använda uttrycket investera låter kanske lite svulstigt, men när det handlar om att lägga såpass mycket pengar som den ändå kostar på något som enbart använda till att tillverka glass, då handlar det sannerligen om att göra en investering.

Att kunna använda samma köksmaskin till så många aktiviteter som möjligt har verkligen ett stort mervärde; det tror jag de flesta håller med om. Jag har gjort egen glass i snart åtta år, och med kärleksfull användning lyckats slita ut en glassmaskin. Nu är jag på nummer två i glassmaskinsparken; en maskin som visserligen fungerade bättre än sin föregångare, men långt ifrån perfekt. Att ta steget upp till en maskin med kompressor i ett hemmakök - ja, det gör nog bara den som har obegränsat med både ekonomiska resurser och plats.

Trots att vi haft skålen i fråga i vår ägo sedan mitten av juli, så var det först igår jag kom mig för att pröva den. Jag valde ett av mina favoritrecept; standardglassen vanilj-kardemumma med ljust muscovadosocker. Resultatet var rent ut sagt häpnadsväckande. Jag överdriver inte - häpnadsväckande skillnaden var som natt och dag. Med Kitchen Aids glasstillsats blev min glass fluffig, krämig och lätt. Med andra ord precis den effekt som är så svår att uppnå med hemgjord glass.

Märkligast av allt var att jag plötsligt upplevde smaken på mitt gamla, beprövande glassrecept som aningen för sött. Jag undrar verkligen vad detta kan bero på. Det är ett välkänt fantum (ja, i varje fall för mig) att sötman på den nysjudna glassmeten alltid upplevs som mindre än sötman på den färdigfrusna glasen. Att konsistensen på den färdiga glassen skulle kunna påverka smaken och upplevelsen av sötma i munnen på den som äter, det hade jag ingen aning om.

Är det verkligen så som jag upplevde det. Jag kommer i varje fall vara mycket benägen att minska sockret i mina glassrecept framöver. Det var oväntat.

Om det inte redan framgår, så rekommenderar jag varmt detta tillbehör till alla som har en Kitchen Aid i sin ägo, och som tillverkar egen glass. Skålen passar alla modeller, både Artisan, Professional och Heavy Duty.

Avslutningsvis vill jag bara förtydliga: jag är inte sponsrad, och vi betalade glasstillbehöret för egna pengar - om någon mot förmodan skulle undra.

Körsbärsglass med amaretto

Mitt minne är nog i många avsenden ohälsosamt selektivt, det vill säga, jag minns sådant som är viktigt för mig, snarare än sådant som är praktiskt användbart. Ett exempel på något som uppfyller båda dessa kriterier är emellertid receptet på denna fantastiska körsbärsglass. Det första försöket att laga körsbärsglass var tämligen lyckat, men detta det andra försöket blev utan överdrift helt fantastiskt.

Jag är evigt tacksam att det numera finns frysta, urkärnade körsbär av märket Garant, för med tanke på att jag igår såg en ICA-butik ha mage att ta rövarpriset 79:- för en burk av min favoritmarmelad, så lär jag nog bli nödgad att koka egen sådan här framöver.

Jag kokade upp två paket körsbär med råsocker, och smaksatte med körsbärssirap och amaretto. Sirapen är samma fantastiska körsbärssirapen jag fick som produktprov från Ninas mat är fortfarande still going strong. (Tyvärr har de inte längre denna fantastiska sirap i sitt lager, och grossisten Armano's deli verkar inte heller ha den inne.)

Amaretto, det vill säga bittermandellikör, förstärkte körsbärssmaken. Jag har läst någonstans att körsbärskärnor smakmässigt har ett avlägset släktskap med bittermandel, och något måste det ligga i detta påstående. Sirap och amaretto visade sig nämligen vara precis det som behövdes för att höra körsbärssmaken från god till gudomlig.

Man skulle kanske kunna invända att det är olämpligt att blogga ett recept som innehåller en ingrediens som är svår att få tag på. Jag tänker emellertid som så, att det går att kompromissa genom att använda koncentrerad körsbärssaft av god kvalitet. Resultatet blir säkerligen fint då också.

Som synes av bilden var jag i en viss tidsnöd när jag tillverkade glassen. Den hade gott kunnat få stå i frysen en timma til, men å andra sidan smakar glass som godast när dem är lite halvsmält, som denna.

Körsbärsglas med amaretto
4 dl vispgrädde
3 dl gammaldags mjölk
1 tsk vaniljpulver
6 äggulor
1 dl rörsocker strö
1 gelatinblad, generöst blötlagt

450 gram körsbär
1 dl rörsocker strö
1 dl Maraska Amarena körsbärssirap (eller saftkoncentrat)
0,5 dl Disaronno amarettolikör

1. Värm grädde, mjölk och vaniljpulver i en kastrull.
2. Vispa äggulor och socker fluffigt.
3. Rör ned äggvispet i gräddmjölken. Värm försiktigt, och under ständig omrörning. Blandningen får inte koka. Tag blandningen från plattan är den börjar tjockna. Vispa ned gelatinbladet, så at det löses upp. Låt därefter blandningen svalna. Förvara i kylskåp et par timmar, eller över natten.
4. Koka upp körsbär, socker, körsbärssirap (eller saft) och amaretto. Låt alltsamman koka på låg värme i 45 minuter till en timma, så att vätskan reducerar och blandningen tjocknar. Mosa eventuellt bären en smula med en potatisstöt. Körsbärssylten får svalna, och därefter bli kall i kylskåpet.
5. Stäl in en passande form eller burk i frysen. Kör därefter glassmeten och körsbärssylten i glasmaskin i cirka 40 minuter.
6. Stjälp upp glassen i den frysta skålen eller lådan. Låt glassen stå i frysen i två till tre timmar. Glassen bör stå framme i tio minuter innan den ska serveras. Då är det lättare att forma vackra kulor, och den smakar bättre.

Min bästa glass på rostade hasselnötter hittar ni inte här

Den hittar ni i stället på Taffel, närmare bestämt på bloggen här på Matgästen, där jag gästbloggar med ytterst oregelbundna mellanrum.

Pallra er genast dit, för denna glass är rent ut sagt fantastisk. Oral pleasure, för att uttrycka sig en smula ekivokt (och det är helt på sin plats i detta fall.)

Jag tänker väldigt mycket på glass

Bilden är lånad.

Jag bryter tystnaden med att dela med mig av en av de saker som upptar mina tankar just nu. Så snart jag lyckats sälja min överflödiga Kitchen Aid Artisan ska jag ta en del av pengarna och köpa en Icecream maker (och nej, jag gör inte reklam, jag bara upplyser om vad det är jag går och fantiserar om).

Varför inte utnyttja den möjlighet som vår kraftfulla Kitchen Aid Professional möjliggör? Tanken på att kunna fixa upp till 1,9 liter glass på en halvtimma får i varje fall mig att gå igång.

Kanske borde jag helt enkelt återinföra min gamla tradition med fredagsglass?

På tal om glass, så tror jag inte att jag nämnt här på bloggen att jag ingår i Häagen-Dazs glassakademi. Jag tvekade inte när förfrågan kom, av den enkla anledning att Häagen-Dazs är den enda glass jag köper när jag själv får välja. Det fins förfärligt många usla glassorter och mycket av det som säljs i butikerna borde inte ens få kalas för glass. Många av de märken som vill få oss konsumenter att tro att de är lyxiga premiumglassar som jag personligen aldrig skull lägga pengar på.

Jag och de tre övriga medlemmarna i Glassakademin, Daniel Roos, Jennie Elmerfors och Frederik Zäll, har tillsamans med representanter från Häagen Dazs tagit fram tio "budord". De första fyra är de som ligger mig mest varmt om hjärtat:

1. Det är skillnad på glass och glass
Svenskarna gör allt mer medvetna val bland livsmedel i matbutiken, detta bör gälla även vid val av glass. Läs på innehållsförteckningen och notera smak samt konsistens när du äter glassen. Tillsatser, luftinnehåll och typ av fett i glassen har stor betydelse för smaken och konsistensen.

2. Glass ska göras på riktig grädde
Kvalitetsglass ska aldrig göras på smör eller vegetabiliskt fett. I riktig glass ska färsk grädde användas som fettbas. En glass gjord på störst del grädde ger en mjukare fyllighet och rikare smakupplevelse samt att man slipper den feta hinnan som lägger sig i gommen av glass gjord på vegetabiliskt fett.

3. Hög kvalitet på råvaror gör skillnad
De bästa smakerna kommer från naturliga ingredienser. Därför ska kvalitetsglass alltid göras på så färska och rena råvaror som möjligt. Precis som med så många andra livsmedel, så påverkas även glassens smak av kvaliteten på råvarorna.

4. Välj bort onödiga tillsatser
Undvik glass som innehåller färgämnen, stabiliserings- och emulgeringsmedel. Glass som är gjord på de bästa möjliga råvarorna behöver inga industriellt framställda tillsatser och stabilisatorer för att ge utmärkt smak och konsistens.

5. Betala inte för luft
Dyrare glass av högre kvalitet väger i regel mer än billigare glass. Jämför man i kilo blir den ”billiga” glassen inte lika billig och den ”dyrare” inte lika dyr. Därför bör man alltid jämföra glasspriser i kilo och inte i liter, annars riskerar man att betala för luft. Ju mer stabilisatorer det finns i en glassbas desto mer luft kan ”piskas” in och desto mindre väger den. Minimalt med luft kräver inga stabilisatorer. En glass med högre densitet ger en fylligare smakupplevelse.

6. Låt glassen vila/temperera
Kvalitetsglass med hög densitet (lite luft) bör stå i rumstemperatur i cirka tio minuter innan det är dags att avnjuta den. Då är den lättare att skopa och ger en fylligare smak.

7. Uttryck din kreativitet med glass
Glass kan avnjutas på många olika sätt och kombineras med andra smaker i oändlighet. Testa olika smakkombinationer och hitta på dina egna glasskreationer! Varför inte strö lite flingsalt över chokladglassen eller tillsätta pistagenötter för att ge vaniljglassen det lilla extra.

8. Det finns gott om glasstillfällen året runt
Glass kan avnjutas året om, likväl på jul som på midsommar. Låt dig hänföras av fruktiga och fräscha smaker på våren och sommaren och njut av de mäktigare och ”varmare” smakerna på hösten och vintern.

9. Utmana konventionerna utan att göra avkall på kvaliteten
Det finns inget som säger att innovativ glass inte kan hålla sig till få och rena ingredienser. Detta är glassdesserterna Secret Sensations med smakerna Crème Brûllé och Chocolat Fondant bevis på. Där har klassiska desserter förvandlats till god glass med en unik flytande kärna, utan att göra avkall på Häagen-Dazs™ ingrediensfilosofi.

10. Låt glass sätta guldkant på tillvaron
Välj glass på samma medvetna sätt som man idag väljer vin, ost, kaffe och choklad. Det är hög tid att vi svenskar även gör glassvalet med samma omsorg och njuter fullt ut med alla sinnen!

Crème caramel-glass - den godaste på länge

Jag gör inte glass så ofta som jag borde, vilket helt och hållet beror på lättja, det ska villigt erkännas. Fastän butikerna är fulla av undermålig glass, finns det tack och lov tillräckligt med glassmaker av hög kvalitet för att jag allt om oftast ska hänfalla till att köpa glass, i stället för att göra det roliga jobbet att laga själv.

Det var i söndags jag blev sugen på crème caramel-glass. Jag har snuddat vid tanken tidigare, men inte kommit mig för at pröva. Hade jag vetat hur gott det skulle bli, hade jag lagat den för längesedan. Nu avnjöt vi glassen precis som den var, men den skulle kunna vara ett fantastiskt tillbehör till exempelvis stekta bananer - eller, varför inte toppa en bit brownie med en kula av denna glass?

det är så kul att i all enkelhet experimentera med socker, och det är fantastiskt att vaniljen och den gyllenbruna sockerlagen faktiskt kan få glassmeten att smaka snarlikt en crème caramel.

Nu blev jag än mer sugen att pröva mina slumrande glassidéer. Efter experimentet i december, då jag lyckades få panna cotta att smaka som smörkola, vore det inte orimligt att pröva på att få glassmet att smaka lika läckert?

medan jag experimenterar vidare delar jag med mig av detta riktigt fina glassrecept.

Crème caramel-glass
1 vaniljstång
4 dl vispgrädde
3 dl gammaldags mjölk
6 äggulor
2 dl ekologiskt strösocker
0,75 dl vatten

1 Snitta upp och skrapa ur vaniljstången.
2. Koka upp grädde, mjölk och vaniljstång med frön i en kastrull. Ställ den åt sidan
3. Koka upp sockret och vattnet, och passa det noga, för det bränns vid snabbare än man kan tro. När sockret blivit brunt, ska det snabbt vispas ned i gräddmjölken. Använd grillvante och tag det försiktigt, för det kan skvätta , och man kan bränna sig.
4. Vispa upp äggulorna, och häll sedan ned dem i gräddmjölken under omrörning.
5. Vispa ned gräddmjölken i äggblandningen, och häll sedan tillbaka alltsamman i kastrullen.
5. Sjud blandningen försiktigt några minuter, under flitig omrörning, men den får inte koka.
6. När du märker att krämen börjar tjockna, drar du den från plattan.
7. Häll över glasskrämen i en skål, när den svalnat, och ställ den i kylskåpet för att svälla åtminstone ett halvt dygn. Passa nu också på att ställa in en lämplig glasslåda i frysen.
8. Kör glasskrämen i glassmaskin.
9. Stjälp upp den färdiga glassen i den låda du haft stående i frysen.
10. Frys glassen i åtminstone två timmar innan den ska ätas.

Rabarbersås med stjärnanis, till min bästa vaniljglass

Bilden gör inte godaskerna rättvisa, men så hade det också hunit bli mörkt innan vi satte oss till bords föär att njta av denna efterrätt.

Jag är så otroligt förtjust i min vaniljglass som jag sedan några år gör med en blandning av rörsocker strö och ljust muscovadosocker. Den blir inte alltid likadan, eftersom skafferiets innehål avgör sockerproportionerna. Jag rekommenderar verkligen alla som tycker om att göra glass att pröva att göra den på något anat än det vita, raffinerade sockret. Rörsocker ger en mjukare sötma, en intressantare smak. Ljust muscovadosocker lägger till en ytterligare smakdimension som närmast påminner om kola.

Riktigt läckert blir det när man vågar välja bort det konventionella sockret, och smakmässigt avsevärt mycket mer intressant. Sådan här fin vaniljglass som den jag lagar är alldeles fantastiskt god bara som den är, och tillsammans med denna rabarbersås blir det hela en lyxigt god efterätt, med smak av vår.

Som ni vet är jag väldigt förtjust i att passera frukter och bär, och denna sås är inget undantag. Den blir fantastiskt läcker, slät och len, utan de grova rabarberfibrerna. Färgen blir dessutom vacker, då man slipper skala rabarbern om den passeras efter tillagningen.

Stjärnanis är en sådan där krydda som jag ibland glömmer bort, men alltid återkommer till. Den passar så bra i de mest oväntade sammanhang; vare sig det är att ge en extra dimension åt en gräddsås, eller att smaksätta frukt och bär. Mina var inte alldeles färska, så om du köper en ny påse behöver du inte ta lika många som jag gjorde. Då riskerar smaken att bli väl intensiv.

Rabarbersås med stjärnanis (4 portioner)
375 gram rabarber
1 dl vatten
1 dl rörsocker
6 st stjärnanis

1. Ansa rabarberstjälkarna, och dela dem i 3-4 centimeter breda bitar.
2. Koka rabarbern mjuk tillsammans med vatten, socker och stjärnanis. Stöt lite i rabarnern under kokningen, så att de mosas.
3. Passera rabarbern ned i en skål genom en finmaskig sil. Låt såsen svalna.
4. Förvara såsen i kylskåpet om den inte genast ska serveras. Såsen är godast rumstempererad, eller lät ljummad, tillsammans med en kula fin vaniljglass.

Kanske är det lika bra att jag repriserar glassreceptet, så slipper ni som eventuellt vill laga glassen leta i arkivet?

Min bästa vaniljglass
1 vaniljstång
4 dl vispgrädde
3 dl gammaldags mjölk
6 äggulor
1,5 dl råsocker, eller ljus muscovadosocker (eller hälften av varje)

1 Snitta upp och skrapa ur vaniljstången.
2. Koka upp grädde, mjölk och vaniljstång med frön i en kastrull. Ställ den åt sidan
3. Vispa äggulor och socker riktigt fluffigt.
4. Vispa ned gräddmjölken i äggblandningen, och häll sedan tillbaka alltsamman i kastrullen.
5. Sjud blandningen försiktigt några minuter, under flitig omrörning, men den får absolut inte koka.
6. När du märker att krämen börjar tjockna, drar du den från plattan.
7. Häll över glasskrämen i en skål, när den svalnat, och ställ den i kylskåpet för att svälla åtminstone ett halvt dygn. Passa nu också på att ställa in en lämplig glasslåda i frysen.
8. Kör glasskrämen i glassmaskin.
9. Stjälp upp den färdiga glassen i den låda du haft stående i frysen.
10. Frys glassen i åtminstone två timmar innan den ska ätas.

Amarettoglass med ljust muscovadosocker och pistagekrokant

Kanske är detta inte det mest strategiskt placerade blogginlägget efter den sockerstinna orgie som påskhelgen verkar vara för många av oss? I mitt fall så kan jag ärligt säga att vi i min familj inte frossade i godis. Vi var måttfulla, givetvis utan att neka barnen deras påskägg eller oss själva våra vhokladägg till kaffet. nej, snarare handlar det nog om att det åts så mycket god mat, att vi inte saknade sötsakerna. Tro det eller ej, men påskaoftons dessert glömdes halvt om halvt bort, och åts i stället på påskdagen.

Denna amarettoglass har i själva verket sitt ursprung i en amarettoparfait jag lagade i somras. Då befann vi oss på landet, och jag hade valt att inte prioritera att ta med glassmaskinen. Smaken var på parfaiten var precis så god som jag hade hoppats på, men, konsistensen lämnade trots allt en del att önska. Det går inte att bortse från att parfait och glass inte är samma sak.

Att det skulle dröja mer än ett halvår innan jag försökte mig på att köra den perfekt smaksatta smeten i glassmaskinen, det var kanske lite otippat. Samma goda vänner som i somras åt av parfaiten, fick nu för ett par veckor sedan njuta av glassen. Vi gav den full poäng. Tänk er själva hur fint ljust muscovadosocker, amaretto och rörsockerkanderade, rostade pistagemandlar gifter sig med varandra. Jag vet att det finn flera av er läsare som är precis lika sålda på dessa smaker som jag själv är.

Någon tjusig glassbild på kulor beströdda med pistagekrokant, det kan jag emellertid inte bjuda på, för vid det laget då desserten avnjöts var det redan mörkt ute. Ni får spana på glassen i formen, och använda er fantasi. Håll tillgodo - detta är ren njutning.

Amarettoglass med ljust muscovadosocker och pistagekrokant
75 gram pistagemandlar
0,5 dl rörsocker strö
5 äggulor
2 dl gammaldags mjölk
1,5 dl ljust muscovadosocker
1 vaniljstång
4 dl visgrädde
0,5 dl Disaronno originale
1 gelatinblad

1. Rosta pistagemandlarna försiktigt på medelvärme, i en torr stekpanna. Hacka dem därefter. 2. Smält rörsockret i stekpannan, och rör flitigt medan det smälter. Akta så att det inte bränns.
3. Tillsätt de hackade pistagemandlarna, blanda alltsammans snabbt, och häll upp på ett bakplåtspapper. Låt svalna, och hacka sedan pistagekroanden i bitar av lite varierande storlek.
4. Vispa äggulorna och muscovadosockret.
5.Blanda grädden och mjölken med den urskrapade vaniljstången i en kastrull, och sjud blandningen försiktigt. Tillsätt äggvispet, och blanda alltsammans.
5. När smeten börjar tjockna, är det dags att ta kastrullen av plattan. Glöm inte att plocka upp vaniljstången.
6. Vispa då ned det blötlagda gelatinbladet, så att det helt löser sig i smeten. Tillsätt därefter amaretton.
7. Låt svalna helt, och sedan stå och svälla i kylskåp ett par timmar, eller över natten.
8. Kör smeten i glassmaskin. Ställ in en form i frysen under tiden.
9. Fördela en tredjedel av pistagekrokanten i botten av formen. Stjälp i glassen, och strö en tredjedel av krokanten över ytan. Spara resterande mängd korkant till serveringen.
10. Låt glassen stå i frysen ett par timmar, innan den ska ätas.

Körsbärsglass, efter många om och men

I höstas fick jag ett varuprov från Ninas mat på en rent makalöst fantastisk produkt, nämligen denna körsbärssirap. Just nu finns sirapen inte i lager, och det är jag den första att beklaga, för den är en dröm för en körsbärsälskare som jag. Några av er minns kanske när jag i lyriska ordalag utgjöt mig över min favoritmarmelad, som det för övrigt nu var alldeles för längesedan jag smakade.

Det är annars lite glest, tycker jag, bland körsbärsprodukterna i butikerna. Nyligen fick jag syn på en körsbärssylt av märket Granny's Secret i min lokala ICA-butik, som jag absolut måste pröva.

Jag blev rent ut sagt överlycklig när jag sent i höstas förstod att det nu finns frysta körsbär av märket Garant att få tag på i vanliga matbutiker. Dessvärre hade jag inte hunnit iväg för att köpa mig sådana när jag skulle laga till glassen, vilket var synd, för de hade säkerligen gjort den ännu godare. Jag satsar på att inkludera bär vid nästa tillfälle. Jag kan komma på mängder av saker jag känner för att laga till av just körsbär, så jag antar att det är lika bra att jag köper på mig ett litet lager, när jag väl kommer mig iväg till butiken.

Det har gått ganska lång tid sedan vi bjöd på körsbärsglass med brownie och körsbärschokladsås som avslutning på en lång och god middag med våra vänner J och J och deras barn. Ännu längre sedan är det jag började drömma om körsbärsglass, så det är sannerligen på tiden att denna bloggpost blev av.

Tur för mig att jag åtminstone hade vett att anteckna mängderna när jag stod vid spisen, för trots att jag brukar berömma mig om att ha bra minne när jag lagar mat, så finns det gränser även för min förmåga att hålla saker i huvudet.

Bättre sent än aldrig, som man brukar säga.

Min körsbärsglass
4 dl vispgrädde
2 dl mjölk
6 äggulor
1 gelatinblad, väl blötlagt
1 dl rörsocker strö
1 tsk ekologiskt vaniljpulver
2 dl körsbärssirap

1. Värm grädde, mjölk och vaniljpulver i en kastrull.
2. Blanda ned det blötlagda gelatinbladet, så att det helt löses upp.
3. Vispa äggulorna och sockret fluffigt.
4. Blanda ned äggvispet i gräddmjölken, och vispa sedan flitigt på medelvärme tills glassmeten börjar tjockna.
5. Låt smeten svalna. Blanda ned körsbärssirapen, och ställ sedan smeten i kylskåpet för att svälla några timmar; helst över natten.
6. Ställ en burk eller en form i frysen, innan du kör glassen i glassmaskinen.
7. Stjälp ned glassen i den kalla formen eller lådan, och ställ in den i frysen ett par timmar. Servera gärna med körsbärschokladsås.

Körsbärschokladsås
1 dl körsbärssirap
0,5 dl rörsocker strö
1 dl vispgrädde
100 gram mörk choklad

1. Låt körsbärssirapen koka ihop i en kastrull tills 2/3 återstår.
2. Blanda ned sockret och grädden, och koka upp.br>3. Tag kastrullen av plattan. Bryt ned chokladen i kastrullen, och vispa tills allt blandats ordentligt.
4. Låt såsen svalna. Om den blir lite för fast och seg, så värm, den försiktigt igen, eventuellt med ytterligare en skvätt grädde.

Kanske min favorit bland glassmaker, med bästa chokladsåsen

Detta är på sätt och vis en återbloggning, men ändå inte. Något så här gott förtjänas att bloggas om och om igen, i synnerhet som det var några år sedan sist. I lördags slog det mig nämligen med full kraft, att jag verkligen inte kan begripa att inte glassmaken kardemumma slagit på bred front.

Egentligen är det nog snarast vanilj/kardemumma smaken borde heta, eller kanske till och med muscovadoglass med smak av vanilj och kardemumma. Det ljusa muscovadosockret i glassmeten är ju en avgörande smaksättare i sig. Jag skulle helt ärligt aldrig komma på tanken att använda vanligt vitt socker i en glassmet. Det smakar ju ingenting - bara sött.

Glass och chokladsås, ska det vara något att yvas över? Kanske inte, om man bjuder på Big Pack med O'hoj, men nu pratar vi glass och sås på en helt annan nivå. Att bjuda på hemlagad glass till efterrätt, så som vi gjorde i lördags, är dessutom det självklara valet, om man vill kunna förbereda i god tid.

Krämig, smakrik glass, med en riktigt seg och fyllig chokladsås som tillbehör, tillfredställer smaken även hos den mest kräsne gäst. Nu var det inte några kräsna gäster vi hade på middag när vi bjöd på detta, snarare matglada och tacksamma gäster, även om vännerna P och K förvisso är finsmakare. De uppskattade kardemummaglassen med chokladsås precis lika mycket som vi själva gjorde.

Chokladsåsen är egentligen nästan en lös fudgesmet, och den behöver inte mer än ljummas för att få en perfekt konsistens. Den som så föredrar, kan vispa ned mjölkchoklad i den, i stället för mörk choklad.

Muscovadoglass med vanilj och kardemumma
3,5 dl vispgrädde
3 dl gammaldags mjölk
0,5 vaniljstång, ursrapad
1,5 tsk kardemumakärnor, grovt stötta
6 äggulor
1,5 dl ljust muscovadosocker

1. Värm grädde, mjölk, den urskrapade halva vaniljstången och kardemummakärnorna i en kastrull. Vispa under tiden äggulorna riktigt fluffiga med sockret.
2. Häll ned äggvispet i den varma gräddmjölken, under omrörning.
3. Sjud glasskrämen under flitigt vispande tills den börjar tjockna.
4. Tag kastrulen från plattan, och låt krämen svalna. Ställ den sedan i kylskåpet för att svälla (över dagen, över natten, eller i varje fall ett par timmar).
5. Sila bort kardemummakärnorna, och kör sedan glasskrämen i glassmaskin. Jag har alltid en tom form i frysen som stå redo att fyllas med smet. Stjälp ned glassen i formen, och ställ in den i frysen i ett par timmar.

Bästa chokladsåsen
2 dl gammaldags mjölk
1 dl rörsocker strö
1 dl cacaopulver
2 msk ljus sirap
125 gram mörk choklad

1. Koka upp mjölk, socker, sirap och cacao i en kastrull. Låt koka på låg värme under omrörning i några minuter.
2. Tag kastrullen från plattan. Låt blandningen svalna något.
3. Bryt chokladen i mindre bitar, och vispa ned dem, så att de smälter och alltsammans blandas väl.
4. Värm såsen förstiktigt strax innan den ska serveras.

Romglass med romarinerade sultanarussin

Trots att jag gjort hemlagad glass i ganska många år, och under dessa år tycker mig ha tilägnat mig ganska mycket kunskap i ämnet, så finns det alltid nya handgrepp och knep att lära sig. Vår nyårsglass 2011 var en romglass, smaksatt med fin 25 år gammal rom, och till denna serverades Saltås fantastiskt goda sultanarussin, vilka fått ligga och dra i rom i över ett dygn. Som dekoration hade min vän A gjort eleganta virvlar av smält socker, som vi kunde sticka ned i glasen.

Att smaksätta glassmet med alkohol, det är en konst i sig. Alkoholen påverkar glassens fryspunkt. Det gäller dessutom att ta det varligt, så att smaken inte blir för dominant. Förra årets punschglass lärde mig en hel del, men punsch skiljer mycket från rom. Den simmiga, sockerstinna punschen reagerade helt annorlunda med glassmet än romen.

Rikligt med äggulor, och ett blad gelatin, det är en grundförutsättning för den här typen av glass. Vid detta tillfälle ville jag också för första gången pröva att ha glukos i glassmeten. Jag tycker mig ha klarat mig ganska bra utan denna produkt, men då den påstås minsta risken för kristallisering, tyckte hag det kunde vara på sin plats att ge den en chans.

Helt oproblematiskt är detta inte för mig, då sockret i mina glassmetar är så mycket mer än enbart sötning. Det är lika mycket en smaksättare. Jag väljer sockret omsorgsfullt. Rörsocker strö, eller ljust muscovadosocker? Eller, kanske farinsocker? Då är det inte helt oproblematiskt att ösa glukos i smeten.(Just i denna smet kom jag alldeles för sent op att jag skulle ha tagit ljust muscovadosocker i stället för rörsocker strö. Det ska jag göra nästa gång.)

Eftersom jag inte visste vilken mängd som var lagom, prövade jag med en halv deciliter. Mängden rom var jag också en smula osäker kring, men det blev en hel deciliter. Den som vill ha en mildare smak kan minska mängden till 0,75 deciliter.

Nu har jag orerat en hel del kring själva tillagningen. Ni undrar säkert hur resultatet blev? Smakade det bra? Ja, absolut. Det blev en härlig glass, med vuxen smak. Det tog lång tid för den i glassmaskinen, och jag fick låta mig nöja med en betydligt lösare konsistens än smeten vanligtvis får, då jag stjälpte ned den i den skål den skulle förvaras i i frysen. Jag rekommenderar definitivt fler experiment med att smaksätta glass med alkoholhaltiga drycker, men - helt okomplicerat, det är det inte. Inget för nybörjare, om jag ska uttrycka mig riktigt klart och tydligt.

Slutligen måste jag än en gång be om ursäkt för den usla bilden. Även fast just denna glass inte direkt var färgstark, och sultanarussinen är ju - russin. Ljusbruna. Jag jobbar på att försöka lära mig detta nya bildbehandlingssätt.

Romglass med rommarinerade sultanarussin
5 dl vispgrädde
3 dl gammaldags mjölk
0,5 vaniljstång
0,5 dl glukos
1 dl rörsocker strö eller ljust muscovadosocker
8 äggulor0,75-1 dl ljus, lagrad rom (kylskåpskall)

1 dl Saltå sultanarussin
0,5 + 0,5 dl ljus,lagrad rom

1. Hetta upp grädde, mjölk, urskrapad vaniljstång och des frön samt glukos i en kastrull.
2. Vispa rösocker och äggulor mycket fluffigt. Tillsätt detta till gräddmjölken.
3. Sjud glassmeten på medelvärme, vispa den hela tiden, så att den inte fastnar i botten. Smeten får inte börja koka.
4. När smeten börjar tjockna och temperaturen höjs, tag den av plattan, och vispa noga i den blötlagda gelatinbladet. Smeten ska sedan kallna, och därefter svälla i kylskåp över dagen eller över natten.
5. Häll russinen och 0,5 dl rom i en burk. Tryck ned russinen i romen. Sätt på ett lock, och låt stå över natten eller i varje fall ett par timar. Tillsätt sedan resterande halva deciliter rom, då russinen absorberat den första slurken.
6. Tillsätt kylskåpskall rom til glassmeten, och blanda väl, precis innan glassmeten ska köras i glassmaskinen. Glöm inte att fiska up den halva vaniljstången.
7. Ställ in en lämplig skål eller burk i frysen medan glassmaskinen arbetar.
8. Stjälp ned glassen i denna behållare så snart den är klar i maskinen. Frys glasen i några timmar innan den ska ätas.
9. Tag ut glassen en kvart innan den ska ätas. Forma kulor med en glasslev som du doppar i hett vatten. Dekorera med de rommarinerade russinen.

En vinbärssylt

Som jag skrev i måndags (publiceringen av detta inlägg blev inte riktigt som planerad), så ville jag göra något annat än en variant på cumberlandsås som tillbehör till patén. Detta öppnar upp för en smula kuriosa. Att jag över huvud taget började experimentera med egna varianter på sagda sås, det tog sin början när jag läste om Anna Billings havtornscumberlandsås; ett gästspel på Taffel, innan hon började blogga på Skånska Skafferiet. Man kan faktiskt säga att det var katalysatorn, som fick mig att börja laga egen paté (här har du förresten en paté utan lever, Fröken Dill!).

Sedan tidigare hade jag vinbär i frysen, som jag köpt för något för länge sedan glömt ändamål. Det är en ren välsignelse för alla oss som saknar tillgång till bärbuskar, att det numera finns trädgårdsbär att tillgå i frysdiskarna.

Röda vinbär, citronsaft, Eau-de-Vie och ljust muscovadosocker. Inte svårare än så. En otroligt god, syrlig sylt blev resultatet av detta hopkok; en sylt som fick ha kvar hela bären. Jag motstod framgångsrikt min förhärskande svaghet för att göra coulis, och det var helt rätt beslut. Sylten har smak och struktur, och förhöjde patéupplevelsen avsevärt.

En rolig detalj är också att den till sin mängd är så väl avpassad just för ändamålet. När patén tog slut, var också syltburken renskrapad.

Kan man använda den här sylten till något annat?, undrar ni kanske. Självklart kan man det. Den lär garanterat vara riktigt fin tillsammans med hemlagad vaniljglass, för att ta ett exempel. Servera då gärna sylten ljummen. En lyxefterrätt, om något.

Vinbärssylt till både glass och paté
225 gram röda vinbär
0,5 dl nypressad citronsaft
0,5 dl Eau-de-Vie
1 dl ljust muscovadosocker

1. Blanda samman ingredienserna i en kastrull.
2. Låt sylten puttra på medelvärme rör om emellanåt.
3. Tag kastrullen från plattan när sylten reducerat och börjar ge ett segare intryck.
4. Häll genast sylten i en väl rengjort glasburk, och förslut. Förvara i kylskåp.

En fullmatad choklad-semifreddo

Ja, här har ni den; min chokladmättade kreation från i fredags. Mig veterligen har jag aldrig tidigare lagat semifreddo. Jag har då definitivt inte bloggat om det, det kan vi åtminstone vara säkra på. Över huvud taget har jag ett mycket ambivalent förhållande till glass som inte är glass, mitt eget namn på frysta desserter som inte passerat genom en glassmaskin. Jag ska emellertid villigt erkänna, att i det är fallet får jag se mina fördomar komna på skam.

Detta är hur gott som helst. Vansinnigt mäktigt, men otroligt gott. En sådan här sats med semifreddo räcker gott och väl som efterrätt till åtta personer; om den serveras uppskuren på tallrik. Det är inte att rekommendera att ta om. Den som, trots denna varning, framhärdar i att ta om av semifreddon, kommer att finna sig själv i sitsen att nödgas knäppa upp i midjan, och inta ryggläge på soffan, omedelbart efter att sista tuggan slunkit ned i magen.

Två detaljer, angående receptet: Det är oerhört viktigt att inte vispa grädden för mycket. Den ska vara lös, men fluffig. Dessutom hade det varit ännu godare med rostade hasselnötter. Det tar jag nästa gång jag gör denna chokladsemifreddo. Kanske redan till påsk?

Choklad-semifreddo med kanderade valnötter, hackad
choklad och marshmallows (6 stora portioner)
Förberedelser: 20 minuter
Tid i frysen: minst 4 timmar

3 dl vispgrädde
3 äggulor
0,5 dl råsocker
4 msk cacao
50 gram (ungefär 1 dl) valnötter
0,5 dl råsocker
100 gram mörk choklad
30 gram mörk choklad, till dekoration
1 dl mini-marshmallows

Hacka valnötterna grovt. Rosta dem i en stekpanna, på medelvärme. Strö över sockret, höj värmen, och rör om medan sockret smälter och karamelliseras runt nötterna. Häll ut det hela på ett bakplåtspapper, och låt svalna. Tag eventuellt undan några til att dekorera semifreddon med.
Hacka chokladen fint. Vispa äggulor och socker riktigt fluffigt. Blanda ned cacao.
Vispa grädden fluffigt, men löst. Smula ned nötterna i grädden, häll i den hackade chokladen, och rör om. Blanda med äggvispet. Rör ned marschmallow.
Häll smeten i en form; avlång eller rund är en smaksak.
Hacka den mindre mängden choklad grovt, och strö över som dekoration, tillsammans med eventuella sparade, kanderade nötter.
Frys i fyra timmar. Tag fram semifreddon åtminstone 20 minuter innan den ska ätas.