Väninnans fantastiska potatiskaka

En matbloggares främsta försyndelse är att inte med bilder dokumentera det som tillagas. I går klarade jag mig från detta med ett nödrop, då jag lagade och serverade vad jag kallar väninnans potatiskaka. VI har fått denna potatiskaka serverad vid åtskilliga tillfällen hos vännerna A ovh M, och den har figurerat vid nyårsmenyer under många års tid. Märkligt nog har jag ändå aldrig tidigare kommit mig för att blogga den.

Nu råder jag bot på detta, för det här är verkligen et recept som förtjänar att delas om och om igen. Som ni ser har bilden här ovan har rätten lagats många gånger sedan den för första gången får åratal sedan skrevs ned i min väninnas receptbok. Kaffegrädde förekommer inte i vare sig mitt eller A.s kök, men där gör såklart var och en som den själv vill.

Potatiskakan mår väldigt bra av att få stå och vila 20 minuter innan den ska serveras, då den inte bara svalnar, utan även stabiliserar sig så att den går att skära i fina skivor vid serveringen.

Huvudrätten vid vår påskaftonsmiddag bestod av lammrostbiff som marinerats i rosmarin och vitlök, potatiskaka, rödvinsreduktion samt vaxbönor. I glaset hade vi Lirac Les Chenaies.

Väninnans fantastiska potatiskaka (6 portioner)
750 gram mjölig potatis
2 ägg
2,5 dl vispgrädde
1 dl riven ost
1 dl hackad bladpersilja och gräslök
1 tsk salt
1 krm nymald svartpeppar
1 vitlöksklyfta, riven
smör till formen

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Smörj ett bakplåtspapper generöst med smör och tryck ned det i en brödform.
3. Blanda grädde, ägg, ost, örter, salt och svartpeppar i en rymlig skål.
4. Hyvla potatisen i lövtunna skivor på en mandolin.
5. Blanda med händerna potatisen med övriga ingredienser så att allt fördelas jämnt.
6. Häll ned blandningen i formen, och jämna till ytan med handen.
7. Tillaga potatiskakan i nedre delen av ugnen i 1 timma. Täck sedan formen med alufolie, och tillaga i ytterligare 15 minuter.
5. Tag ut potatiskakan ur ugnen, och låt formen stå i åtminstone 20 minuter.
6. Stjälp försiktigt upp potatiskakan på en skärbräda, skär upp och servera.

Påsk i efterskott, del 1: smørrebrød med sallad på kallrökt lax

Det blev inte några nya recept inför påsk i år, eller ens tips på tidigare års kreationer. Detta recept på sallad på kallrökt lax fungerar emellertid lika bra till Valborg, Pingst, eller varför inte till midsommar? Eller kanske serverad på snittar på någon av vårens alla tilldragelser i forma av födelsedagar och studentmottagningar?

Under många år har vi ätit smørrebrød till lunch på påskafton. Det känns närmast som en tradition; en mycket trevlig sådan, om jag får skriva det själv. Jag är lika barnsligt förtjust i smørrebrød som jag är i snittar, och ofta har vi upprepat samma goda pålägg år efter år. Det är inte för inte som det finns en etikett vid namn smørrebrød här på Smaskens. Om ni följer denna länk hittar ni inte bara årets utan även alla tidigare recept.

Det fina med smørrebrød är, i mitt tycke, att de kan varieras i oändlighet. En dansk skulle kanske rynka på näsan åt mina ansträngningar, men vissa år har en vällagrad ost och en skiva fin, rökt skinka kunnat pryda rågbrödet. Vi serverar alltid på tallrik - jag tycker det blir festligare så, och det ser så vackert med dekorerade tallrikar när gäster och familj ska sätta sig till bords.

I år fick jag äntligen fingrarna ur att pröva att göra egen äggsallad. Den blev mycket lyckad, ock jag ska blogga receptet så snart jag skrivit klart detta inlägg. Ni ser den högst upp till höger på bilden. Räksmörgåsen, den talar ju för sig själv, och behöver ingen introduktion.

Det som förenar samtliga smørrebrød är inslaget av hemsmiskad majonnärs. Det fins inget alternativ i min värld, och sedan den sommardag får många år sedan då jag för första gången prövad att mixa majonnäs med helt ägg, så har jag aldrig använt någon annan metod. Det något burdusa uttrycket idiotsäkert är en ren underdrift i sammanhanget.

Det fantastisk är, att ju mer olja man tillsätter - i rimlig mängd, givetvis - desto fastare blir majonnäsen. Jag har för mig att jag läst någonstans att en normalstor äggula har förmågan att kunna binda så mycket som åtta deciliter olja. Det har jag dock aldrig provat. Däremot drar jag mig inte för att fortsätta tillsätta olja tills majonnäsen är stinn och dallrande fast. Så fast, att man kan ta en matsked och vända upp och ned, utan att den faller av skeden.

Slutligen ska jag erkänna att jag från början tänkt mig att göra laxrillettes, en ständigt återkommande favorit i vårt kök. När jag tog fram paketet med lax ut kylskåpet i lördags upptäckte jag att jag av misstag köpt kallrökt lax i stället för varmrökt. Inget att hänga läpp över - det fick bli en ny variant, och tro mig, den blev otroligt god.

Det kändes riktigt roligt med denna oavsiktliga omväxling. Som vi alla vet är det ju stor skillnad är på varmrökt och kallrökt lax, både med avseende på smak och konsistens, och det här blev verkligen något helt nytt.

Smørrebrød med sallad på kallrökt lax (6 portioner)
225 g kallrökt lax
2 msk smetana
2 msk majonnäs
1 msk finhackad schalottenlök
3 msk dill, finhackad
3 msk gräslök, finhackad + 1 msk till dekoration
citronsaft efter smak
svartpeppar, flingsalt

6 skivor dansk rågbröd, gärna kantskurna
normalsaltat smör

1. Börja med att finhacka laxen. Spara knappt tre matskedar för garnering.
2. Blanda smetana, majonnäs, dill och gräslök i en skål.
3. Rör ned laxen.
4. Smaka av med svartpeppar, salt och citronsaft. 5. Smöra de kantskurna rågbrödsskivorna, och fördela laxsalladen jämnt och snyggt på dem.
6. Dekorera med finhackad lax och finhackad gräslök.

Till våra goda smørrebrød drack vi detta fina påsköl från Gotlands Bryggeri. Vi gillar dem skarpt! de har hittills aldrig gjort oss besvikna.

Sedani alla vodka fick mig på fall

Det känns närmast en smula symboliskt att 2015 års första blogginlägg är vegetariskt. Mindre symboliskt dock att det är en pastarätt.

Jag vågar påstå att vi sedan augusti 2014 ätit pasta färre än tio gånger. Orsaken till detta är så enkel spm att vi helt enkelt inte varit ett dugg sugna. Som den lustdrivna matlagare jag är vägrar jag laga middagsrätter som jag inte känner för; oavsett hur praktiska eller väletablerade de än må vara.

Jag minns inte vem av mig och min man som hittade inspirationsreceptet på Saveur, men jag tror det kan ha varit jag. Rätten i fråga låter löjligt enkelt, men det är något med vodkan som lyfter smakerna så oerhört och gör att de enkla ingredienserna smakar så gudomligt gott.

Chilihetta och en minsta sagt påtaglig smak av vitlök - men det är som att vodkan rundar av vitlöken och tar fram en fruktig ton, som vanligtvis döljs av dess styrka. Vi är inte precis är känsliga för stark mat, men jag råder den som ska laga detta att ta så mycket chili flakes som man själv tror sig klara av. Rätten ska ha hetta i sig, men chilin ska givetvis inte ta över. Sänd en tanke till hur färska dina chili flakes är och hur mycket du vanligtvis brukar uppskatta.

Oavsett - detta är rent ut sagt förbaskat gott. Originalets penne byter vi ut mot sedani, men det är givetvis en ren smaksak. En riktigt smakrik parmesan och fullgrädde i såsen är inget att kompromissa med. Låt dig inte avskräckas av den till synes orimligt stora mängden vitlök. Det blir gott - jag lovar.

När man äter så här löjligt prisvärd (läs billig) men ändå så oerhört välsmakande mat, kan man unna sig ett riktigt bra vin till. De två gånger vi hittills lagat sedan alla vodka har vi njutit av en flaska

Torricella (nr 7179). Jag rekommenderar det å det varmaste.

Sedani alla vodka (4 middagsportioner eller 8 primi piatti)
400 gram sedani
4 msk olivolja
1 tsk chili flakes (eller efter smak)
12 vitlöksklyftor, tunt skivade
1 burk hela, konserverade tomater
4 msk vodka vodka
i,5 dl vispgrädde
2 rågade dl finriven parmesanost
flingsalt
svartpeppar från kvarn
en rejäl nypa rörsocker
0,5 dl finhackad bladpersilja
parmesanost och svartpeppar till serveringen

Koka upp vatten och tillred pasta enligt anvisningar på paketet. Laga under tiden såsen: 1. Hetta upp oljan i en tjockbotnad kastrull eller en liten emaljerad gjutjärnsgryta.
2. Sänk värmen och stek sedan vitlöken med chilin, så att den mjuknar utan att ta förg.
3. Häll vodkan över vitlöken och blanda hastigt.
4. Tillsätt tomater och socker, och låt koka under i fem minuter, så att tomaterna reduceras. Tryck sönder tomaterna i kastrullen medan de kokar.
5. Tillsätt grädde och parmesan, och blanda.
6. Smaka av med salt och svartpeppar.
7. Stjälp upp pastan i en skål eller på ett serveringsfat; trö över den hackade persiljan, och servera omedelbart.

Robertson loves svamp - smörstekta kantareller med ricottagnudi och vårlök

Jag älskar svamp, men jag är långt ifrån någon svampkännare, och definitivt inte någon svampplockare. Mina svampar plockar jag på ICA, eller som i detta fall på Hötorget.

När jag växte upp fick jag följa med min faster och gudmor B då hon plockade svamp. Oftast blev det gula kantareller; någon enstaka taggsvamp kunde få följa med.

Jag kände mig väldigt nöjd när jag bestämde mig för att laga denna rätt till månadens råvara svamp, i mitt samarbete med vinhuset Robertson och kampanjen Robertson loves svamp. Jag föreställde mig rätten, och tänkte på min faster B, och på min vän Å.

Om B introducerade kantareller i mitt liv för med än trettio år sedan, så var det min vän Å som härom året introducerad smakkamraterna gula kantareller och salladslök. Och - vilka smakkamrater de är! De plockar verkligen fram det bästa hos varandra.

Dessa ricottagnudi är en favorit sedan några år tillbaka. Jag lagar dem som förrätt, och har då nöjt mig med att servera dem med en mustig tomatsås och generöst med fin parmesanost.

Kombinationen ricotagnudi, gula kantareller och vårlök var en riktig höjdare. Jag började med att steka svamp och lök, varmhöll medan jag tillredde gnudi, och serverade slutligen raskt på varma tallrikar som jag hyvlade stora, generösa flagor av parmesanost över.

En fantastisk lätt middag eller generös förrätt - vilket väljer an själv. Robertson Pinot noir är ett lätt rödvin, som passade mycket bra till denna svamp- och osträtt, där smakerna är generösa men samtidigt milda, och man inte vill kräva dem med en alltför mustig dryck.

I desa dagar faller kanske valet lika lätt på trattkantareller som på gula kantareller - ingen fara, de passar precis lika bra till. Det lovar jag.

Smörstekta kantareller med salladslök och ricottagnudi
Förbered gnudismeten innan svampen steks. Varmhåll svampen medan gnudi kokas, montera på varma tallrikar, och servera därefter genast portionerna.

Svamp
1 kg gula kantareller eller trattkantareller, rensade
2-3 stjälkar vårlök
smör till stekning
vitpeppar ur kvarn
flingsalt
råsocker

1. Dela eventuellt de större svamparna.
2. Ansa och strimla salladslöken grovt.
3. Hetta upp generöst med smör i en stekpanna.
4. Stek svampen tils den mjuknat och fått färg.
5. Tillsätt salladslöken och låt den steka med svampen tills den mjuknat en aning.
6. Krydda och smaka av med flingsalt och vitpeppar, och eventuellt lite råsocker efter smak.
7. Varmhåll svampen försiktigt medans gnudi tillagas.

Ricottagnudi (20 stycken)
250 gram ricotta
1 dl finriven, smakrik parmesanost
1 ägg + i äggula
1 tsk flingsaltv några tag med svartpepparkvarnenv 60 gram durumvetemjöl + mer

1. Blanda samtliga ingredienser till en jämn smet.
2. Mjöla ett bakplåtspapper generöst.
3. Forma gnudi med två skedar. Doppa den övre skeden i mjöl och fös med den försiktigt ned gnudin på det mjölade bakplåtspappret. Strö lite mjöl över varje färdig gnudi.
4. Koka upp saltat vatten i en rymlig gryta.
5. Lyft försiktigt upp gnudi med en hålslev, en i taget, och släpp varsamt ned i det kokande vattnet.
6. Koka i 5-6 minuter, låt fortsätta koka en kort stund även efter att de flyter upp i grytan.
7. Lyft gnudi ur grytan med hålslev och servera omedelbart.

Robertson loves kräftor - gratinerade havskräftor med fänkål-, koriander- och citronsmör

Eftersom jag är född och uppvuxen i Göteborg är kräftor för mig synonymt med havskräftor. Sedan jag flyttade permanent till Stockholm för fjorton år sedan har jag vid endast ett tillfälle smakat flodkräftor. Med risk för att göra mig ovän med någon, måste jag tillstå att jag inte blev särskilt imponerad av det jag åt. Vi kan väl helt enkelt skylla det hela på att vi människor oftast tycker bäst om de smaker vi är vana vid?

När jag skulle skapa augusti månads recept i kampanjen Robertson loves Sweden, föll valet av råvara för mig därför helt naturligt på just - havskräftor. Närmare bestämt en ny variant på gratinerade havskräftor, en av mina absoluta favoritförrätter. Ofta har jag använt kokta havskräftor när jag lagat diverse varianter av gratinerade kräftor. Probvlemet, eller snarer problemen, är att de dels är just kokta, det vill säga redan tillagade, samt att de oftast är ganska så salta. Detta ställer krav på snabb gratinering, så att de inte blir torra, och dessutom måste man tänka på att inte tillsätta ytterligare salt till de redan salta kräftorna.

Bortsett från dessa två faktorer är rätten i fråga både enkel om snabb att laga till, och imponerar på de flesta gäster. Den för mig nya smaksättningskombinationen fänkål, koriander och citron blev en riktig höjdare. Till och med våra barn gav den full poäng.

Om du har sådan tur som jag, som har tillgång till frysta råa havskräftor från Skagen via Martin Olson, då är situationen helt annorlunda. Råa skaldjur är sällsynta i Sverige, annat än i frysdisken, och just råa havskräftor har jag inte hittat någon annanstans än hos ovan nämnda grossist.

Korianderfrön är en av mina absoluta favoritkryddor. Ersätt inte de hela fröna med färdigmald koriander, vad ni än gör - det går inte att jämföra. Hoppa då hellre över, och komplettera kanske i stället fänkålen och citronen med en gnutta riven vitlök?

Ett glas iskallt Robertson Chardonay passade de kryddiga kräftorna alldeles utmärkt.

Gratinerade havskräftor med fänkål-, koriander- och citronsmör (4 portioner)
Det kan, som sagt, vara svårt att få tag på råa havskräftor. Kokta kräftor går också bra att tillaga på detta sätt, men tänk på att kokta kräftor är salta i sig själva. Använd därför osaltat smör till dem, och passa dem noga i ugnen, så att de inte tillagas för hårt och blir sega.

1 kilo havskräftor (kokta eller råa)

Kryddsmör:
100 gram smör, rumsvarmt (observera: osaltat till kokta kräftor, normalsaltat till råa)
1 tsk korianderfrön, mortlade
1 tsk fänkåsfrön, mortlade
(1 tsk flingsalt till råa kräftor)
skalet från en citron, finrivet

1. Sätt ugnen på 250 grader.
2. Blanda smör, koriander, fänkål.
3. Smaka av med salt, och tillsätt citronskal lite i taget, då skalet kan vara väldigt olika smakrikt beroende på olika citroner.
4. Klyv kräftorna.
5. Fördela smöret över kräftorna, och lägg i en ugnsfast form.
6. Ställ in i ugnen, och tillaga i 1-2 minuter. Bevaka kräftorna noga, så att de inte blir för hårt tillagade. 7. Servera kräftorna omedelbart.

Robertson loves löjrom - smørrebrød med löjrom, sallad på rökt lax, potatis och svenska örter

Maj månad råvara i samarbete Robertson loves Sweden är löjrom. Löjrom är något av det bästa jag vet, och det gjorde att uppgiften att skapa ett recept till en början kändes aningen svår. Det finns egentligen ingen anledning att krångla till det hela. Löjrom talar för sig själv. Samtidigt kände jag en ambition att i varje fall göra något som var nytt för mig; något som aldrig förut tillagats i mitt kök.

En vämatat smörgås kan vara en fullständig måltid, det vet vi alla, och jag är oerhört svag för smørrebrød. Valet föll därför på ett smørrebrød där löjromen spelar huvudrollen, om än flankerad av goda birollsinehavare. Jag gjorde en matig salladsröra av kall, kokt potatis, kallrökt lax och smetana, som fick smak av citronskal, dill och gräslök. Denna röra fick toppa dansk rågbröd, och kröntes slutligen av generösa klickar löjrom. Lite dill och gräslök på toppen förhöjde utsendet och bidrog med än mer god smak.

Hur passar då Robertson chardonnay till smørrebrød, som annars kanske mest förknippas med öl? Alldeles utmärkt, tackar som frågar. Fruktigheten i vinet fungerade verkligen fint mot den kallrökta laxen och inte minst löjrommen.

Receptet räcker till en lättare måltid för fyra personer, som en ordentligt mäktig måltid för två - eller varför inte skära rågbröd i än mindre bitar, toppa med salladen och löjromen, och servera som snittar till ett glas kallt, vitt vin? Det tänker jag definitivt själv pröva, vid lämpligt tillfälle.

Löjromsmørrebrød med sallad på rökt lax, potatis och svenska örter (4 portioner)
50 gram svensk löjrom
2 dl smetana
1 tsk finrivet citronskal
citronsaft efter smak
2 msk finhackad, färsk dill
2 msk finhackad, färsk gräslökv 4 mjöliga, medelstora kokta potatisar, kalla
200 gram kallrökt lax, fint tärnad
flingsalt
svartpeppar

12 skivor danskt rågbröd dill och gräslök till garnering 1. Blanda smetana, citronskal, dill och gräslök.
2. Mosa de kalla potatisarna, och rör därefter ned dem, lite i taget. Eventuellt behövs inte all potatis om röran känn fast.
3. Smaka av med salt, svartpeppar och citronsaft efter smak.
4. Fördela lax, och potatisröran på rågbrödskivorna (eventuellt kantskurna; en smaksak) på tallrikar.
5. Lägg tre smørrebrød på varje persons tallrik, eller lägg samtliga på ett serveringsfat.
6. Fördela generösa klickar av löjrom på varje smørrebrød, och garnrea med små dillvipor och finhackad gräslök.
7. Servera genast.

Maj månads vinst är en KitchenAid köksmaskin. Varför inte ta chansen att vinna den genom att dela med dig av ett läckert recept med löjrom? För att delta i maj månads tävling tar du helt enkelt en Instagrambild på en maträtt med löjrom. Sedan taggar du den med #robertsonloves och #löjrom. Varje månad drar Robertson en ny vinnare. Regler hittar du här på hemsidan.

Robertson loves sill - Parmesanpanerade sillfiléer med tomat-, kapris- och chilisalsa

April månads råvara i Robertson loves Sweden är, som jag tidigare nämnt, sill. Vin och sill, kan det verkligen fungera? Jag kan bara tala för mitt eget recept, och det fungerade alldeles väldigt bra.

Jag tänkte mig, så snart jag fått veta råvaran, bortom de för mig sedvanliga sätten att tillaga sill. Jag ville ha andra smaker än de klassiska. Att parmesanpanera är enklare än man kan föreställa sig, och resultatet blir verkligen läckert.

Den lilla salladen på tomat, kapris och röd chili toppas med flingsalt och pepprig olivolja, och detta tillbehör kompletterar verkligen fisken. Robertson Chardonnays fruktiga smak gifter sig slutligen fint med sältan och syran i maten. Har ni inte stekt sill på liknande sätt tidigare, så pröva absolut min idé. Den gjorde till och mig positivt överraskad.

Parmesanpanerade sillfiléer med tomat-, kapris- och chilisalsa (4 portioner)

600 gram sillfiléer
1 dl vetemjöl
2 dl parmesanost, finriven
1,5 dl ströbröd (gärna hemmagjort)
3 ägg
2 tsk flingsalt
0,5 tsk svartpeppar från kvarn

olivolja att steka i

<7p> Salsa
500 gram körsbärstomater, finhackade
5 msk kapris
1 röd chilifrukt, urkärnad och finhackad
flingsalt
olivolja

(eventuellt surdegsbröd och olivolja till serveringen)

1. Börja med att förbereda ingredienserna till salsan. De bör inte blandas sammanförrän strax innan den ska serveras, annars kan den lät upplevas som blöt och mosig.
2. Knäck äggen i en vid skål, och vispa dem lätt.
3. Blanda parmesan och ströbröd i en annan vid skål. Krydda med flingsalt och svartpeppar.
4. Lägg sillfiléerna i en plastpåse, och häll i vetemjölet. Knyt till påsen och knåda försiktigt runt sillfiléerna i den, så att mjölet fördelas jämnt.
5. Tag upp sillfiléerna ur påsen, och skaka av eventuellt överflödigt mjöl.
6. Hetta upp olivolja i en teflonpanna.
7. Doppa två sillfiléer i taget i vispat ägg, och därefter i parmesanblandningen.
8. Lägg de panerade sillfiléerna i stekpannan när oljan blivit het. Sänk temperaturen, och stek cirka två minuter på varje sida, eller tills sillfiléernas panering blivit gyllenbrun.
9. Varmhåll de stekta sillfiléerna genom att täcka över dem med ett lager hushållspapper (som absorberar fukt) och alufolie, medan samtliga steks.
10. Blanda slutligen samman ingredienserna till salsan. Servera på individuella tallrikar. Lättrostat surdegsbröd och en smakrik olivolja är gott som tillbehör.

April månads råvara i kampanjen Robertson loves Sweden är - som ni vid det här laget förstår - sill. Missa inte möjligheten att tävla och vinna en stavmixer med tillbehör från Kitchen Aid.

För att delta i aprilmånads tävling tar du helt enkelt en Instagrambild på en maträtt med månadens råvara och taggar den med #robertsonloves #sill och #vasterbottensost.

Regler hittar du här på hemsidan.

Min mans spektakulärt goda linguine med krabba

För några veckor sedan hade vi goda vänner på middag. Vi bjuder gärna på pasta, men kände att vi inte ville upprepa någon av våra klassiker. Det var helt enkelt dags att förnya sig. Vännerna som skulle komma på besök har sinsemellan inte helt enhetliga preferenser, så vi strävade efter att hitta något som kunde förena deras respektive faiblesser. Pasta och skaldjur blev den perfekta lösningen.

Min käre man, vars matlagningsintresse fullt ut matchar mitt eget, hittade detta lockande recept, och vi beslöt oss att i mesta möjliga mån återskapa och tolka det utifrån den tillgång vi själva har på krabba.

När jag skriver "vi", så menar jag egentligen min man. Jag kan inte ta med någon som helst trovärdighet till mig ett uns av äran för denna otroligt goda rätt. Vi smackade och njöt, och det skadade inte att rätten dessutom blev snygg att se på.

Hur gott som helst, vackert att skåda och serveras gärna med

Zecci Classico (nr 2478) i glaset - då är ni hemma. Vem blir inte glad över att serveras detta på tallriken?

Linguine med krabba
500 g De Cecco linguine

2 kokta krabbor (vacuumförpackade, finns i vanlig mataffär)
4 stora king crab-ben
100 gram pancetta
4 stora vitlöksklyftor, hackade
1-2 röda chilifrukter (efter styrka), hackade och urkärnade
1,5 dl torrt vitt vin
1,4 dl bladpersilja, finhackad
svartpeppar
havssalt
olivolja

1. Rensa krabborna på allt deras kött, och lägg i en skål. 2. Rensa ut köttet får ett av king crab-benen.
3. Dela resterande king crab-ben i 4-5 bitar.
4. Knäck med en kniv ett hack i skalen på varje del. (Syftet med detta är att de ska vara lättare att äta när de väl hamnar i tallriken.)
5. Koka upp rikligt med vatten, salta och lägg i pastan.Håll uppsikt över pastan, så den inte blir överkokt. När pastan är klar, tas 2 dl kokvatten undan för senare bruk. 6. Stek panchettan tills den börjar bli krispig. Tag den ur pannan med hålslev eller liknande redskap, så att så mycket som möjligt av fettett blir kvar.
7. Sänk temperaturen något, och häll i chili och vitlök.
8. Fräs chili och vitlök i cirka 30 sekunder, utan att vitlöken tar färg.
9. Tillsätt vinet, och låt koka upp 10.Tillsätt krabbköttet och king crabb-bitarna, och höj temperaturen något. 11. Värm krabbköttet försiktigt. Blanda ned persiljan precis innan pannan tas av plattan.
12. Blanda nykokt linguine med krabbfräset; späd försiktigt med kokvatten så att anrättningen inte känns torr, och så att krabbkött och pasta blir jämnt fördelat.
13. Häll pastan i en rymlig skål, och servera omedelbart. servera omgående

Robertson loves Sweden - ett nytt samarbete

http://www.robertsonlovessweden.com/

Missa inte möjligheten att tävla och vinna en Kitchen Aid För att delta i mars månads tävling tar du helt enkelt en Instagrambild på en maträtt med månadens råvara och taggar den med #robertsonloves och #vasterbottensost. Varje månad dras en ny vinnare. Regler hittar du här på hemsidan.

Under 2014 deltar jag i ett samarbete med vinhuset Robertson. Kampanjen Robertson loves Sweden fokuserar på att kombinera svenska råvaror med Robertsons populära sydafrikanska viner.Min roll i detta samarbete går ut på att jag under årets lopp lagar rätter baserade på ett antal typiska svenska råvaror, vilka passar bra ihop med vinerna från Robertson. Upplägget med

De rätter jag skapar utifrån de givna råvarorna ska vara relativt enkla att laga till, och känslan ska vara att rätterna kan bli presumtiva familjefavoriter - något man kan bjuda familj och vänner på en lördagskväll, utan att behöva slita ihjäl sig i köket.

Min målsättning är nu att utifrån svenska råvaror skapa recept som tilltalar mig, och förhoppningsvis även många av er. Det är en utmaning att tänka nytt kring redan etablerade ingredienser, och detta är precis den typ av utmaning jag gillar. Redan i morgon dyker det första receptet upp, och råvaran är Västerbottensost.

Robertson kommer från byn med samma namn i Sydafrika, en by där svenskarnas stora konsumtion skapat många arbetstillfällen. Vi väljer att tappa vinet på flaska och box i Robertson av just denna anledning, istället för att tappa i Europa vilket är brukligt. Så kampanjen handlar alltså om att låta det lokala i Sverige – maten – gifta sig med det lokala i Sydafrika – vinet.

Robertsondalen, två timmar öster om Kapstaden i Sydafrika, är känd för sina rosor och sitt vin. I dalen, omgiven av bergen och med vinodlingar så långt ögat når, ligger den underbart vackra staden Robertson. Staden grundades 1852 och namngavs efter Dr William Robertson, en skotsk präst som kom till Sydafrika på 1820-talet. 
1941 grundades Robertson Winery och har sedan dess skapat en tradition av att engagera lokala vinodlarfamiljer.

Idag samarbetar man med 35 familjer, varav några är 7:e generationens vinodlare, som är stolta över att bidra till vineriets framgångar. Robertson Winery är idag regionens viktigaste arbets- och uppdragsgivare. De övriga bloggar som deltar i samarbetet med Prime Wine Group och Robertson är:

Mat med vänner

Jennie och Stina

Lyxlagat

Grönare högtider med Las Moras: Ugnsrostad potatis och tomater och pistage-dukka och mynta

Grönare högtider med Las Moras lider mot sitt slut för denna högtid. Här kommer det sista av mina midsommarrecept i kampanjen. Ett lite annorlunda tillbehör till det grillade, och samtidigt perfekt plockmat.

Dukka, som rätten kryddats med, är en fantastisk kryddblandning. Så vitt jag förstått har den persiskt ursprung. Nötter (i det här fallet pistage), kummin, koriander, chiliflakes, salt och sesamfrön stöts eller mixas grovt. Man tar helt enkelt en bit bröd, doppar i olivolja och därefter i dukka. Hur gott låter inte det? Givetvis måste ni pröva.

Detta recept ger mer dukka än vad rätten kräver, men det ser jag knappast som ett problem. Jag är ganska övertygad om att den som prövar denna potatis- och tomaträtt kommer vilja laga den om igen - och då är det onekligen ganska praktiskt att ha kvar av den goda kryddblandningen.

Denna rätt fungerar som smårätt tillsammans med andra rätter, men är också ett självklart och läckert tillbehör till exempelvis grillade lammracks eller till kyckling. Samtidigt fungerar rätten alldeles utmärkt i egen hlf person. Faktum är att vi själva åt de goda pirogerna, den stekta squashen med buffelmozzarella och dessa ugnsbakade potatisar och tomater som meze-rätter. Samtliga passade oerhört väl ihop med Las Moras Chardonnay.

Midsommarmaten känns onekligen aningen mer exotisk med en sådan här grönsaksrätt. Jag är verkligen glad att jag återupptäckt dukka.

Grönare högtider med Las Moras: Stekt squash med buffelmozzarella, pepprig olivolja och basilika

Squash, suzzini, courgette - kärt barn har många namn. I Sverige är det dessvärre ofta svårt att få tag på riktigt späd, fin squash. Squashblommor ska vi inte tala om. Jag hugger som en kobra om jag spanar in nätta små squasher i butiken. Nära mitt jobb finns en butik som så här års får in vit squash, och den är fantastisk.

I min värld är squash en primör. Jag vill ha den späd; fast och ganska hård i köttet. Inte svampig, med kärnhus; grov som en överarm. Jag tror att många hobbyodlares konstanta gnällande över sitt överflöd av squash lätt skulle vara löst om de bara plockade dem i sin linda, det vill säga - nöp av dem när de fortfarande är små.

Med dessa mina åsikter deklarerade, går jag vidare till att berätta om mitt recept. Försök att få tag i så späd squash som du bara kan. Så här års är det lättare än senare under sommaren. Att hyvla sqyash tunnt, steka i olivolja och avnjuta som smårätt ät inget nytt. Inte alls. Men - med buffelmozzarella och en riktigt fin olivolja är detta i mitt tycke en ren delikatess. Ett läckert tillskott på ett förrättsbord, så här i midsommartider.

I väntan på grillen kan man gärna njuta av ett glass kallt, vitt vin och plocka i sig munsbitar av goda smårätter. Då passar denna som hand i handske.

Att den dessutom går att förbereda gör inte saken sämre.

Jag delar sällan mozzarella med kniv, utan föredrar att bryta den i mindre bitar. Ringla över en pepprik olivolja och drag några drag med svartpepparkvarnen, strö över lite basilika, och en fantastisk god förrätt är skapad - i all enkelhet. En förrätt som passar strålande bra tillsammans med ett glas Las Moras Chardonnay.

Stekt squash med buffelmozzarella, pepprig olivolja och basilika (förrätt till 6-8 personer)

400 gram späd sguash, hyvlad i tunna skivor
olivolja
flingsalt
svartpeppar
2 tsk citronsaft
en näve späda basilikablad
2 paket buffelmozzarella

1. Hetta upp lite olivolja i en teflonpanna.
2. Lägg i tunna skivor av squash, och stek dem hastigt på båda sidor. Lägg dem i en skål, och fortsätt steka resterande mängd squashskivor i omgångar.
3. Salta och ringla citonsaft över de färdigstekta squashskivorna, och vänd dem försiktigt.
4. Bryt mozzarellan i mindre bitar, och lägg upp dem med squashskivorna på ett serveringsfat eller i en vid skål. Fördela över basilika, ringla över olivolja; drag några drag med svartpeparkvarnen och servera.

Grönare högtider med Las Moras: Möra piroger med spenat, ricotta och blandade örter

Ni minns kanse att jag strax innan påsk skrev om mitt bloggsamarbete med Las Moras Chardonnay, Prime Wine Group, receptsajten kokaihop.se i kampanjen "Grönare högtider med Las Moras"?

Senast det begav sig var i påskas, då det fortfarande kändes mer som vinter än vår, och urvalet av grönsaker i säsong av förklarliga skäl var mer begränsat. Då bjöd jag på tre recept som passar till vinet i fråga. I påskas blev det en soppa, en gratäng och en krämig sallad. Nu i försommartider är det snarast en utmaning att kunna begränsa sig, då inspirationen flödar över så fort jag närmar mig en grönsaksdisk.

Här kommer mitt första av tre vegetariska recept inför midsommar, tre i mit tycke riktigt fina vegetariska recept, som samtliga passar utmärkt bra tillsammans med Las moras Chardonnay. På midsommar, som vid de flesta andra högtider, spelar maten huvudrollen för de flesta av oss. Midsommarmenyerna kan som vi nog alla vet se väldigt olika ut, givetvis beroende på såväl familjetraditioner som ambitionsnivå. Detta är i sig inte särskilt märkligt.

Sill och lax är nog vad de flesta vuxna förväntar sig, men alla är trots allt inte lika förtjusta i dessa fiskar. Ytterligare några väljer av olika skäl att inte äta fisk alls. Många föredrar dessutom vin framför öl. Mina små möra piroger är fyllda med en krämig blandning av spenat, ricota lök, vitlök och örter, och min tanke är att de tjänar som ett fullgott vegetariskt alternativ till den traditionsenliga sillunchen. Att kunna erbjuda sina gäster dessa läckra, gyllenbruna knyten med ett glas kallt, vitt vin är i mitt tycke en alldeles strålande start på midsommarfirandet.

Pirogernas fyllning är i sig så läcker att jag gärna provsmakar den under själva förberedelsen. De smakar otroligt gott serverade direkt ur ugnen, men passar också bra som lite elegantare utflykt- eller picnicsmat.  Då, om inte annars, är det definitvt en extra fördel att Las Moras Chardonnay kommer i PET-flaska.

Möra piroger med spenat, ricotta och blandade örter (6 stora)

Pirogerna kan självklart göras i mindre storlek, men då får man vara beredd på lite pill, och verkligen arbeta snabbt. Degen är mycket lättarbetad men är bara samarbetsvillig så länge den är kall.

Deg
250 gram vetemjöl
0,5 tsl flingsalt
125 gram kylskåpskallt smör, skuret i små kuber
cirka 0,75 dl gammaldags mjölk, kall

1. Blanda salt och mjöl.
2. Knåda med snabba fingrar ihop mjölet med smöret (eller kör i en matberedare, om du har tillgång till en sådan).
3. Knåda in mjölken i degen, lite i taget, tills degen blivit grynig.
4. Knåda slutligen klart degen på bakbord. 5. Slå in degen i plastfolie och låt den vila i kylskåp i 30-40 minuter.

Värm ugnen till 180 grader. Lägg bakplåtspapper på en ugnsplåt.

Fyllning
350 gram spenat
0,5 msk olivolja
1 liten lök, finhackad
1 vitlöksklyfta, finhackad
125 gram ricotta
0,5 dl färska, hackade örter - gärna en blandning av oregano, citrontimjan och bladpersilja
1 ägg, lättvispat (till pensling)
havssalt och nymald svartpeppar

1. Ansa bort eventuella grövre stjälkar från spenaten.
2. Lägg spenaten i en traktörpanna. Lägg på locket, vid på värmen, och låt spenaten tillagas i sin egen vätska.
3. Hetta upp oljan i en teflonpannan, och stek lök och vitlök tills de mjuknar. Blanda ned spenaten, och låt svalna.
4. Lägg blandningen i en skål, och tillsätt halva det uppvispade ägget, ricotta, parmesan, örter, salt och peppar. Blanda ordentligt.
5. Kavla hastigt ut degen till en cirka 25*40 centimeter stor rektangel, cirka 3 millimeter tjock. Arbeta effektivt, annars blir degen väldigt snabbt klibbig.
6. Skär degen i sex ungefär lika stora bitar.
7. Pensla kanterna med lite vatten. Fördela därefter spenatblandningen på degrutorna.
8. Vik varje degruta diagonalt, och tryck ihop kanterna noga för att undvika att fyllningen läcker i ugnen.
9. Pensla med resterande mängd uppvispat ägg, och stick sedan ett litet hål på toppen av varje pirog med en vass kniv.
10. För försiktigt över pirogerna till plåten. Grädda i cirka 25-30 minuter eller tills pirogerna fått gyllenbrun färg.

The Black Box = Pata Negra

Jag var med i bloggjuryn när svenska folket röstade fram vilket vin som skulle hamna i The Black Box. I slutändan var det Pata Negra som tog hem segern.

Pata Negra är ett vin som många säkert kan tänka sig att bjuda på en grillkväll eller vid någon av vårens alla kalas och bufféer. Inget finlir - ett lättdrucket och ganska inställsamt vin med mycket bärighet.

Detta vin finns sedan början av denna månad i Systembolagets beställningssortiment, för den som så önskar. Det går även att beställa från Pata Negras hemsida.

Grönare högtider med Las Moras - gratäng på jordärtskocka, persiljerot och potatis med gryère och mandel

Mitt sista recept för Grönare högtider med Las Moras är något så härligt publikfriande som en riktigt mullig, krämig gratäng. Det perfekta tillbehöret till lammsteken, om ni frågar mig. Denna gratäng är emellertid sig själv nog, vilket kan intygas, då vi själva åt enbart gratäng och sallad till middag härom kvällen; fullt tillfredställda av den kulinariska upplevelsen.

Potatisgratäng med inslag jordärtskocka är inget nytt, vare sig för mig eller för de flesta andra. Men, när jag botaniserade i grönsaksdiskarna inför detta uppdrag, snubblade jag över en rotfrukt som jag tidigare aldrig funderat över. Jag syftar på persiljerot, en riktigt kul rotfrukt som till förvillelse liknar palsternackan. Smaken är som en blandning av bladpersilja och palsternacka, med en mindre dominerande sötma än den hos den sistnämnda. I denna gratäng samsades persiljeroten i bästa samförstånd med potatisen och jordärtskockan.

Att pimpa sin gratäng med grottlagrad gryère får närmast b etraktas som en dekadent utsvävning, men det blev å andra sidan så onaständigt gott att det var värt varenda krona.Mandeln då, vad ville jag med den? Syftet med mandeln är att förstärka den nötiga smaken jag tycker finns både hos osten och hos jordärtskockorna. Det, och det faktum att rostad mandel är så oerhört gott. Dessutom är det snyggt. Fler argument behövs knappast, eller bvad säger ni?

Det fruktiga, fiska och i detta sammanhang läskande Las Moras Chardonay kompletterade gratängen på ett utmärkt sätt. I sällskap av detta vin skulle jag rekommendera att gratängen för den som så önskas kompletteras med ugnsstekt majskyckling, eller varför inte varmrökt lax?

Gratäng på jordärtskocka, persiljerot och potatis med gryère och mandel (6 portioner)
300 gram jordärtskocka
300 gram persiljerot
800 gram mjölig potatis
6 dl vispgrädde
1 vitlöksklyfta
100 gram gruyère, grovt riven
1 dl mandelflarn
smör till ugnsformen
salt
svartpeppar

1. Sätt ugnen på 200 grader. Smörj en ugnsfast form.
2. Skala jordärtskockorna och lägg dem genast i vatten så att de inte missfärgas.
3. Skala potatisarna och persiljerötterna.
4. Värm grädden i en rymlig kastrull tilsammans med en skalad, krossad vitlöksklyfta.
5. Skiva potatis och persiljerötterna tunnt.
6. Tag upp vitlöksklyftan ur grädden, och vänd med potatis- och persiljerotskivorna.
7. Skiva sist av allt jordärtskockorna, en i taget, och vänd genast ned i grädden.
8. Lägg hälften av potatis- och rotfruktsblandningen i ugnsformen. Salta och peppra, och strö över knappt hälften av den rivna gryèren.
9. Täck med resterande mängd potatis- och rotfruktsblandning, salta och peppra och strö sedan över resterande mängd ost. Strö sist av allt ver den fagade mandeln.
10. Tillaga i mitten av ugnen i cirka 40 minuter, eller tills gratängen känns mjuk om man provsticker den.
11. Låt gärna gratängen stå och svalna 20 minuter innan den ska ätas.
12. Servera gärna gratängen med en blandad sallad med edamamebönor.

Grönare högtider med Las Moras- soppa på grön sparris och sparrisbroccoli, serverad med örtstekta krutonger

Här kommer mitt andra recept i påsk för Grönare högtider med Las Moras. Soppa till förrätt på påskafton? Gärna det, säger jag. Någonstans känns det som att sparis numera hör påsken till, och färsk, importerad grön sparris syns numera i grönsaksdiskarna i stort sett året runt. I min lokala ICA-butik fanns spansk grön sparris, men de stänglar som tillreddes till denna soppa kom faktiskt från frysdisken. Det fungerar i mitt tycke alldeles strålande bra, som alternativ.

Jag är kanske lite löjligt förtjust i den späda sparrisbroccolin. Den förenade sig så fint smakmässigt med sparrisen i denna extremt enkla soppa. Så här goda smaker behöver inte krångla till. I mitt tycke hade soppan vunnit på att tillagas på hemkokt hönsbuljong, men just denna gång valde jag att hålla den vegetarisk.

Servera soppan i små förrättsportioner med de örtstekta krutongerna. Den fruktiga och friska Las Moras Chardonnay kompletterar soppans och krutongernas smaker på ett utmärkt sättEn riktigt bra start på en påskmiddag, i mitt tycke.

Glöm inte att tävla med Las Moras!

Soppa på grön sparris och sparrisbroccoli, serverad med örtkrutonger (6 små förrättsportioner)
200 gram grön sparris
200 gram söt sparrisbroccoli (Bellaverde)
0,5 liten vitlöksklyfta, finriven
8 dl grönsaksbuljong
0,5 dl torrt, vit vin
0,5 dl vispgrädde
salt
svartpeppar
två skivor dagsgammalt surdegsbröd, skuret i mindre bitar
olivolja
1 msk blandade, hackade örter (t ex oregano, persilja och timjan)

1. Hetta upp olivolja i en stekpanna, och bryn försiktigt brödbitarna tills de fått vackert gyllene färg, Tillsätt örterna, och låt dem steka ed helt kort, så att de inte bränns.
2. Ansa sparris och broccoli och dela dem i mindre bitar.
3. Koka upp grönsaksbuljong, tillsätt sparris och broccoli och koka dem tills de mjuknat.
4. Mixa soppan slät. Tillsätt därefter vitt vin och vispgrädde.
5. Smaka av med salt och svartpeppar. 6. Stör krutongerna över soppan precis då den ska serveras.

Grönare högtider med Las Moras - krämig påsksallad på rostad morot, persiljerot, och gulbeta med svenskt äpple, serverad på crostini

Här kommer mitt första gröna påskrecept för Gröna Högtider med Las Moras. Om jag får lov att säga det själv (och det får jag) så blev det oväntat bra. Redan på idéstadiet blev jag förälskad i receptet, och det färdiga resultatet överraskade mig.

Jag är egentligen rent ut sagt hjärtligt trött på rostade rotfrukter. Jag tror jag fick en överdos för ett par år sedan. Att jag ändå beslutde mig för att rosta tärnade rotfrukter till en krämig liten påsksallad, det kom sig av att jag använde mig vt de inte självklara rotfrukterna persiljerot och gulbeta. Tilsammans med morot och äpple skapade dessa en smak som helt enkelt blev något annat; något som faktiskt tilltalade min gom, och det i allra högsta grad.

Det svenska äpplet Gloster tog mig med storm. Jag tror inte att jag tidigare smakat på just denna sort - det borde jag kommit ihåg, i så fall. Fruktigt, aromatiskt och med en sytlig fräshör fulländade det min smakkombination. Honungsdijonsenap, citron och smetana bildade tillsammans med rotfrukterna och äpplet något som lurade min man att tro att jag smiskat ihop en liten majonnäs. Så icke, även fast jag funderade på saken.

Med denna lilla oortodoxa, krämiga påsksallad vill jag flörta med öl- och smørrebrødstraditionen, fast med en twist. Min variant är denna krämiga, vegetarisk röra serverad på crostini, med ett glas fruktig och fräsh Las Moras chardonnayRöran och vinet fungerar i mitt tycke alldeles strålande bra tillsammans. Jag har själv serverat smørrebrød till påskaftonslunch de senaste fem-sex åren. I år är chansen stor att just denna röra blir en av de utvalda.

Krämig påsksallad på rostad morot, persiljerot, och gulbeta med svenskt äpple, serverad på crostini (förrätt eller förmingel för 8 personer)
100 gram morot
80 gram persiljerot
80 gram gulbeta
0,5 msk olivolja
1 svenskt äpple, aromatiskt och syrligt (gärna Gloster)
2 dl smetana
2 tsk honungsdijonsenap
1 msk citronsaft
2 msk bladpersilja, finhackad
svartpeppar
flingsalt
cirka 25 crostini

1. Skala och tärna morot, persiljerot och gulbeta.
2. Hetta upp olivolja i en teflonpanna. Rosta försiktigt rotfruktstärningarna på medelvärme, tills de mjuknat. Vänd dem regenbundet under tiden, och vakta så att de inte bränns.
3. Ställ dem åt sidan för att svalna.
4. Tärna äpplet, men behåll skalet på. Blanda det med smetana, senap, citronsaft och bladpersilja. Vänd därefter ned rotfrukterna. Smaka av med salt och svartpeppar samt eventuellt mer citronsaft.
5. Lägg upp salladen på crostini precis innan de ska serveras.

Grönare högtider med Las Moras

Under 2013 kommer jag tillsammans med fyra andra matbloggare delta i ett riktigt roligt projekt i samarbete med vinimportören Primewine. Det är en receptserie som lyder till namnet Grönare högtider med Las Moras.

Las Moras är ett vin och varumärke med ursprung i Argentina. Det finns både som rött och vitt vin, i bag-in-box och på flaska. I höstas lanserades Las Moras Chardonnay PET; ett KRAV-märkt vin, som både ett bättre miljöval, och som fått mycket goda recensioner från landets vinkritiker.

Mitt och de andra bloggarnas uppdrag är att skapa tre gröna recept till tre högtider under 2013, recept som passar bra tillsammans med Las Moras Chardonnay. Recepten kommer slutligen att sammanställas i en kokbok som kommer släppas under början av 2014.

Projektet Grönare högtider med Las Moras sker också i samarbete med receptsiten Kokaihop.I samband med varje högtid, där Kokaihops läsare tävlar om att komma med i receptboken med ett grönt recept jämte de etablerade matbloggarna. Ni kan alltså, om ni så vill, själva tävla med era bästa gröna recept.

Den första högtiden är påsken. Under denna och nästföljande vecka kommer jag publicera mina tre gröna recept till påsk, och jag hoppas ni ska tycka lika mycket om dem som jag själv gör.

För mig är detta en riktigt rolig, kreativ utmaning. Jag fick så många bra idéer när jag satt och brainstormade, att det nästan var svårt att välja. Tanken är att vi ska utgå från säsongens grönsaker, och det är i sig en utmaning.

De svenska primörerna kommer inte förrän framåt sommaren, och grönsaksdiskarna bågnar av importerade grönsaker. Det kan vara en utmaning att försöka skapa något av de svenska rotfrukter och grönsaker som finns i våra diskar. Varför inte ta chansen att vara kreativa, ni också?

De övriga matbloggarna som deltar är:

Lyxlagat
Salt och peppar
Mat och odla
Mat med vänner

Terra del Vino - en vinprovarkväll utöver det vanliga

Signore Angelo Coluccia. De svartvita bilderna har jag skamlöst lånat av Fredrik; i sällskap av en sådan fotograf står sig mina egna bilder slätt...

Det är inte första gången jag tack vare bloggvännen Fredrik på Who Cut the Cheeze blir medbjuden på trevliga saker - och förhoppningsvis inte heller den sista. Senast det begav sig var jag tvungen att av familjeskäl lämna återbud på kort varsel - och ni skulle bara veta, vad det sved i själen (och i magen).
I torsdags veckan som gick befann jag mig i ytterst celebert sällskap av bland andra David, Sofija, Red Scream, Kinna och Magnus i Bertazzonis showroom på Torsgatan 5 här i Stockholm. Anledningen till sammankomsten var att Angelo Caluccio presenterade sin hyligen startade nätbaserade vinhandel Terra Del Vino (som Fredrik för övrigt byggt - läs gärna mer här hos honom om kvällen och om Terra del Vino). Vi som samlats för kvällen fick smaka på oerhört spännande viner.

Som jag skrev i min blygsamma krönika på Din Vinguide, så är jag pinsamt, plågsamt och skamligt dålig på vin i jämförelse med mat. Jag råkar dessutom vara välsignad (eller begåvad) med ett överaktivt luktsinne, vilket försätter mig i den prekära situationen att jag bombarderar mig själv med sinnesintryck samtidigt som jag saknar adekvat vokabulär för att sätta ord på de dofter och smaker jag så starkt upplever. En ren plåga, även om jag förstår att det låter som ett litet problem sett ur et större sammanhang.

Några av kvällens viner:

Smakade som en Riesling-smocka

Orange vin - ny upplevelse

Kanske kvällens godaste?

Efter denna utläggning vill jag bara försäkra er om att jag avnjöt viner vars smak inte liknade något jag tidigare upplevt. Ofta äter och dricker jag snarlika rätter och drycker; vanemänniska som jag i likhhet med många andra är. Jag tror nog gärna att jag varierar mig mer än jag i verklighetyen gör. Just därför var det särskilt spännande att få smaka dessa produkter.

Utöver vinerna från Terra del Vino bjöd Roberto Gatti (som syns på bilden ovan) som driver Gattimondopå diverse godsaker såsom bland annat den grymma parmesanosten Vacche Rosse, den godaste jag smakat (som jag hyllat här), och Roberto Carvutto som driver Apuliens Smak bjöd på röror, oliver och sina fantastiska oljor.

Båda dessa trevliga män saluför produkter av högsta klass, som skåpar ut i stort sett allt jag smakat ur vanliga butikers standardsortiment. Bara så ni vet.

The Black Box

Vad är The Black Box? Jo, för första gången ska svenska folket få vara med och rösta in ett vin i en bag-in-box till Systembolagets beställningssortiment. Vinet ska lanseras den 1 april. Vinimportören Prime Wine Group står bakom projektet med namnet The Black Box.

Svenska folkets röster väger 75% och de återstående 25% består av en expertjury av matbloggare. Det är, som ni förstår, här jag och sju andra matbloggarekommer in. De övriga bloggarna är

Veckans Middag
Mat med vänner
Mat och odla
Chili con Karin
Lyxlagat
Remsans bistro
Salt & Peppar

Vi matbloggare ska alltså tilsammans med det så kallade svenska folket rösta om vilket vin som ska fylla The Black Box under april. Blir det The Social, The Foodie eller The Cozy? Jag ska ta del av vinerna - givetvis utan att veta vilket vin jag smakar på - och därefter göra min bedömning. Röstningen pågår fram till 14 februari.

Jag minns inte riktigt när jag själv senast köpte en bag-in-box (men jag tror det kan ha varit i samband med en bokcirkel träff i december 2011). Detta känns som ett kul upptåg - och uppdrag - nu får vi se hur vinerna faller mig och de andra i bloggjuryn i smaken.

Fantastiska drycker från Rudenstams

MIn vana trogen vill jag passa på att påpeka att jag köpt just dessa produkter för egna pengar, och att jag inte på minsta vis blivit tillfrågad eller ombedd av någon att marknadsföra dem. Initiativet är mitt eget, helt enkelt för att jag tycker att de är goda och förtjänar att uppmärksammas.

Under julhelgen har barnen fått njuta av de flaskor jag införskaffade när jag i november besökte Rydenstams Gårdsbutik utanför Jönköping. I samband med den andra semifinalen i Årets Kock reste jag tillbaka till Stockholm i sällskap med vännen Karoline Nordefors, som Är Electrolux Officiella bloggare för Årets Kock. Karoline är välbekant med Jönköping och dess omgivningar, och jag är mycket glad över att hon tog med mig till Rudenstams gårdsbutik. Butiken är sagolikt vackert belägen mitt i äppelodlingarna, och de produkter jag köpte med med har varit av absolut prima kvalitet. Tyvärr säljs dessa mig veterligen inte utanför närområdet, men jag hoppas innerligt att någon butik i STockholm börjar ta in dessa muster och bärdrycker.

När vi vuxna på julafton njöt av champagne och rödvin, fick barnen smaka på Rudenstams lätt kolsyrade drycker på vita respektive svarta vinbär. Otroligt välsmakade, och så lätt kolsyrade att även vår yngste son, som inte uppskattar kolsyrade drycker, kunde dricka dem med största behållning.

Båda sorterna äppelmust, både den filtrerade och den ofiltrerade, provsmakade jag vid semifinalen i Jönköping, och de var lika goda, om än mycket olika till sina karaktärer.

Jag har skrivit tidigare om att jag tycker det är betydligt roligare att bjuda på must som alkoholfritt alternativ, eller som dryck till barn, i stället för läsk eller saft. Även en vuxen som av olika skäl avstår från alkohol kan med stor behållning njuta av dessa drycker. Det gäller att inte glömma bort de alkoholfria alternativen, i synnerhet inte vid den här tiden på året, då mycket fokus av förklarliga skäl ligger på vilka viner eller andra alkoholhaltiga drycker som passar bäst till maten.

En god värd eller värdinna borde egentligen alltid ha ett omsorgsfullt utvalt och väl kylt alkoholhaltigt alternativ redo, för den gäst som så önskar.

Dofterna från äppellådorna som stod i väntan på att mustas var närapå bedövande aromatisk. Dessutom var lådorna så vackra, att jag inte kunde låta bli att fota dem.