Alltid på en fredag

Omväxling kan vara väldigt överskattat. Nästan varje fredag utspelar sig samma scenario här hemma. Det inbegriper en deg som kalljäst över dagen, tomatsås, en hög med mozzarella samt salami av god kvalitet; gärna med fänkål. Av dessa ingredienser tillverkas, som ni säkert redan förstått, grymt goda pizzor. Eftersom hela familjen är så barnsligt förtjust i denna maträtt, ser vi ingen anledning att bryta denna vana, de fredagar vi tillbringar hemma (vilket, ska sägas, är de flesta).

Pizza är faktiskt något av det godaste jag vet, men det är givetvis helt beroende på tillagningssätt och råvaror. Att sätta tänderna i en både seg och frasig pizzabotten, bestruken med smakrik tomatsås, drypande av mozzarella, och med smältande krispig tunnskivad salami på toppen, det är verkligen en äkta, njutningsfull kulinarisk upplevelse.

Hemlagad pizza har jag bloggat om tidigare. Jag tror knappast det finns en matbloggare som inte bloggat om pizza. Det struntar jag i. Något så här gott förtjänar att bli omskrivet, och inte minst rikt illustrerat med bilder.
Om och om igen.

Så här gör jag, med mina stackars surdegar, som kanske inte behandlas fullt så väl som de borde. Jag fuskar helt friskt och tillsätter jäst; hemmabagare som jag ändock är. Degen sätts som regel vid sjutiden poå morgonen, och börjar kavlas ut vid sextiden på kvällen. Den som vill kalljäsa en vanlig jästdeg kan använda sig av 20 gram jäst, i stället för de av mig angivna mängderna gäst och surdegsurar.

Pizzadeg med två sorters surdeg (och en gnutta jäst)
10 gram jäst
50 gram vetesur
50 gram rågsur
5 dl vatten
3 tsk salt
cirka 700 gram vetemjöl (motsvarar ungefär 11 deciliter)

Lös upp jästen med vete- och rågsurarna och saltet i vattnet. Blanda i mjölet med hjälp av degkrokar eller i en köksmaskin. Lägg på ett lock på bunken, eller täck med på plastfolie. Ställ in i kylskåpet, och låt jäsa över natten.
Sätt ugnen på 225 grader varmluft. Låt plåtarna du ska använda stå bli heta i ugnen; givetvis utan bakplåtspapper på. Stjälp upp degen på ett mjölat bakbord. Fördela i åtta ungefär lika stora delar. Kavla ut två åt gången. Faktum är att jag använder en barnkavel; jag tycker det är absolut lättast så. Placera pizzorna på bakplåtspapper på det vid det här laget heta plåtarna. Därefter är det dags att breda på tomatsåsen, enligt följande recept:

Tomatsås
1 burk Mutti krossade tomater
2 vitlöksklyftorm rivna
0,5 dl olivolja
2 tsk råsocker
2 msk Mutti trippelkoncentrerad tomatpuré
salt och svartpeppar

Mixa samtliga ingredienser till en slät sås.

Bred 4-5 matskedar av såsen på varje pizza. Grädda pizzorna i 6-7 minuter, tills kanterna börjat jäsa upp men ännu inte fått färg. Tag då ut pizzorna, och fördela tunt skivad mozzarella över tomatsåsen. Jag brukar räkna med 6 paket mozzarella à 125 gram avrunnen ost till denna sats med pizza. Ställ in pizzorna i ugnen igen, och grädda tills mozzarellan är tillagad men inte fått för mycket färg; då kan den upplevas som torr.

Tag ut pizzorna, och lägg genast på tunna skivor av fin salami. Mängden salami till dessa antal pizzor brukar vara drygt 100 gram, men då pratar vi om riktigt tunna, fina skivor från charken. Vi brukar göra 2/3 salamipizzor, och 1/3 margherita, men vi har generöst med salami på pizzorna.
När salamin smält in i osten, och pizzorna svalnat en aning, är det dags att skära upp dem, gärna på amerikansk vis med en klassisk pizzaslicer.

Sedan är det bara att äta och njuta. Fredagsmys, i ordets bästa bemärkelse.

Det enkla vörtbrödet

Det här är verkligen inte ett äkta vörtbröd, men det är strunt samma. Det smakar fantastiskt gott; de vörtbröd man köper i butik är inte ens i närheten av detta. Dessutom är det inte ett dugg svårare att baka än vilket annat bröd som helst. Som om inte detta vore nog, så går det alldeles utmärkt att kalljäsa degen över natten (då med halva mängden jäst), baka ut den på julaftons morgon, och inleda julhelgen med doftande nygräddat frukostbröd.

Brödet får sin goda smak från Carnegie porter, pomerans, ingefära och kryddnejlika. Jag väljer att inte ta för mycket sirap i degen, eftersom jag inte uppskattar alltför söta bröd. Den som vill kan pensla bröden med en blandning av vatten och mörk sirap, innan de ska gräddas. Det ger bröden en vacker yta. Jag föredrar mina lite mer rustika och lätt mjöliga.

Om ni tycker att detta känns välbekant, så är det inte det minsta underligt. Jag har prövat mig fram med vörtbrödsrecept sedan förrförra julen, och jag bakar dessutom året om en porterlimpa med fänkål, som är nära besläktad med detta bröd.

det här är verkligen ett tacksamt bröd att börja med, även om du inte brukar baka. Limporna går precis lika bra att grädda i smorda och lätt mjölade formar.

Det enkla vörtbrödet
50 gram jäst
1 flaska Carnegie porter (0,5 liter)
2 tsk salt
0,5 dl mörk sirap
2 msk mald pomerans
1 msk mald ingefära
2 tsk mald kryddnejlika
120 gram rågmjöl (cirka 2 dl)
500 gram vetemjöl (knappt 8 dl), gärna
vetemjöl special eller Manitoba Cream

Rör ut jästen i porter, och blanda ned salt, kryddor och sirap. Tillsätt mjölet, och arbeta några minuter i en degblandare eller med degkrokar. Täck bunken, och låt jäsa i minst 45 minuter, men inte mer än en timma; då kan degen bli överjäst.

Stjälp upp degen på ett mjölat bakbord. Forma två limpor, utan att knåda degen alltför mycket. Den som vill placerar limporna i lätt smorda, mjölade formar.
Grädda limporna i nedre delen av ugnen på 225 grader, i drygt 30 minuter. Knacka på brödens undersidor om du är osäker på ifall de är genombakade. Bröden ska låta ihåliga.

I dag för ett år sedan, den tjugotredje december 2009, bloggade jag om en ovanligt god rödbetssallad. Om ni följer denna länk, finner ni i blogginlägget även en länk tillbaka till tjugotredje december 2008, och min första adventskalender.

Kalljästa valnötsbaguetter till söndagsfrukosten

Jag är egentligen alldeles för trött för att sitta här och skriva, så jag kommer fatta mig kort. Dessa baguetter började improviseras fram förra helgen, och fulländade dem (kanske?) i morse.
Jag ska lägga ett varningens ord för de mycket rikligt tilltagna mängderna surdeg; båda mina surar surar en hel del på grund av att jag är en sådan periodare när det kommer till bakning. Om du har riktigt potenta surdegar, är dessa mängder säkerligen överdrivna. Ni får ta det för vad det är; jag är bara en glad amatör som delar med mig av det jag njuter av.

Det är på helgerna jag ägnar mig åt sådant. Då vill jag ha närmast rituella frukostar. Det ska vankas nybakat bröd, kaffe med skummad mjölk, ost, marmelad, DN och klassiskt musik i bakgrunden. Vardagsmorgnarna har sin tjusning, de också, men det är på helgmorgnarna jag verkligen njuter av att äta frukost; i likhet med många andra, misstänker jag?

Det passar alldeles utmärkt bra att kröna söndagsmorgonen med ett par grymma valnötsbaguetter. I synnerhet om de breds med franskt smör med havssalt, och därefter pryds med tjocka skivor gorgonzola, för att slutligen toppas med kluttar av den finaste marmelad av Williamspäron.

Ja, det är bara att pröva sig fram, efter bästa förmåga. Och receptet går alldeles utmärkt att modifiera genom att utesluta surdeg, öka mängden jäst och minska mängden mjöl. Det kan knappast gå fel.

Kalljästa valnötsbaguetter med råg- och vetesur
100 gram rågsur
100 gram vetesur
5 gram jäst
5 dl vatten
3 tsk salt
100 gram valnötter, grovt hackade (cirka 1,5 dl)
750 gram vetemjöl

Börja med att blanda rågsur och vetesur med vatten och jäst. Jag vet att detta inte är alldeles renlärigt, men det orkar jag faktiskt inte bry mig om. Jaga bakar så som det passar mig.
Blanda därefter i vattnet, saltet och valnötterna. Fyll på med mjöl, och arbeta ordentligt i maskin eller med degkrokar. Till en början kan degen kännas fast, men den blir lösare allt eftersom den arbetas.
Täck över bunken, och låt den jäsa i kylskåp över natten.

Tag ut degen ur kylen. Sätt ugnen på maxtemperatur; gärna med varmluft. När ugnen nått sin temperatur, stjälper du upp degen på ett väl mjölat bakbord. (Degen var aningen lös;kanske borde jag ha haft i mer mjöl?) Vik över degens sidor in mot mitten. Dela den i fyra långsmala delar, och för snabbt över dessa till en lätt smord baquetteplåt. Min baguetteplåt är teflonbelagd, men bröden fastnar ohjälpligt om jag inte smörjer den helt lätt med rapsolja.). Om du inte har någon sådan plåt, rekommenderar jag dig starkt att dela degen i två delar och placera dem i varsin välsmord plåt.
Ställ in baguetterna (eller bröden) i nedre delen av ugnen. Släng in ett par isbitar eller en deciliter vatten på en plåt nederst i ugnen. Grädda i tio minuter. Då sänker du värmen till 200 grader, vädrar ut värme under en minut, och stänger sedan ugnsluckan för ytterligare 10 minuters gräddning (eller snarare 15-20 minuter, om du gör två bröd i form).
Tag ut bröden, och låt dem svalna på en skärbräda.

Långlagad karré med spiskummin, rökt paprika och peperoncini; "lantbaguetter" på rågsur

Det är inte meningen att tråka ut er med långlagat kött, men nu när säsongen för sådan här mat är tillbaka har jag svårt att behärska min entusiasm. Detta är väl i grund och botten inget nytt, men det råkade bli rent fantastiskt gott, och således värt att blogga om.

En annan gång ska jag laga karrén med hälften så mycket tomatkonserv, och servera köttet i pitabröd med såsen, vitlöksyoghurt och grönsaker. I kväll blev det i stället kött, tomatsås och nybakat bröd som utgjorde vår familjemåltid.

Jag har tidigare skrivit om det rökta paprikapulvret, bland annat här, och det är tack vare att jag en gång blev tipsad av Lisa som jag har en burk stående i skåpet. Först tänkte jag att jag kanske överdoserade med såväl paprikapulver som med nystött spiskummin, men det visade sig vara helt rätt mängd kryddor för att uppnå den eftersträvade effekten.
Peperoncini kallar jag de små, torkade pepparfrukterna som ligger i en vid det här laget ganska skabbig påse i vårt kryddskåp. Vi köpte påsen på Munirs livs i Skärholmen för åratal sedan. De oansenliga gynnarna verkar bara bli starkare ju längre tiden lider. Ersätt dem med någon annan chili, efter smak, eller avstå; det blir garanterat gott ändå.

När jag öppnade ytterdörren sent i eftermiddags strömmande de mest gudomliga dofter av spiskummin, rökt paprika och vitlök emot mig. Såsen fick reducera, och ytterligare sprida sina dofter i huset. Efter hand kom aromen av nybakat bröd in som en andrastämma, och lite senare satte vi oss till bords. Med stort välbehag, som ni säkerligen förstår.

Långlagad karré med spiskummin,
rökt paprika och peperoncini
1,2 kilo karré
salt och svartpeppar
2 silverlökar, finhackade
6 vitlöksklyftor, rivna
2 msk spiskummin, nystött
2 msk rökt paprikapulver
2 burkar Mutti krossade tomater
3 peperoncini
grovhackad bladpersilja till serveringen

Sätt ugnen på cirka 80-85 grader. Salta och peppra runtom karrén. Stöt spiskummin, och massera karrén med den och det rökta paprikapulvret. Häll en skrätt olivolja i en emaljerad gjutjärnsgryta.
Blanda finhackad silverlök, riven vitlök, peperoncini och tomatkonserver i grytan. Peppra helt lätt, och strö över en tesked råsocker. Sänk sedan ned karrén i tomatsåsen. Lägg på locket, ställ in den i ugnen, och låt den sedan stå där i uppemot tio timmar.

Plocka ut grytan ur ugnen. Lyft ur karrén, och reducera därefter tomatsåsen på medelvärme tills den tjocknar; det tar kanske tjugo minuter. Lägg sedan ned karrén i såsen igen. tag grytan från plattan, lägg på locket och värm på köttet en stund.

Det passar bra med såväl pasta som ris till denna rätt, men sllra godast tror jag att det är att äta den så som vi gjorde, nämligen med "lantbaguetter" på rågsur.

"Lantbaguetter" på rågsur
Kvällen innan
100 gram rågsur
2 dl vatten
240 gram vetemjöl (cirka 4 dl)

Blanda alla ingredienser. Täck bunken, och låt stå över natten i rumstemperatur.

På morgonen
3 dl vatten
15 gram jäst
3 tsk salt
480 gram vetemjöl (cirka 8 deciliter)

Blanda ned vatten och jäst i fördegen från kvällen innan. Arbeta sedan ned mjölet med degkrokar eller maskin. Tillsätt saltet först när degen arbetats någon minut (har jag läst någonstans; det ska tydligen befrämja bildandet av glutentrådar om degen arbetas en stund innan saltet tillsätts).
Täck över degen, ställ den i kylskåpet och gå till jobbet.

Cirka tio timmar senare ska ugnen värmas upp till max, åtminstone 275 grader; gärna varmluft. Stjälp upp degen på mjölat bakbord. Forma den snabbt till fyra långa baguetter, för över dem till en lätt oljad baguetteplåt, och skjutsa snabbt in den i ugnen. Släpp några isbitar på en plåt nederst i ugnen. Sätt en timer på tio minuter.
efter tio minuter sänks temperaturen till 200-225 grader, och värmen vädras ut någon minut. Grädda i ytterligare femton minuter. Tag ut baguetterna, och låt dem svalna på ett galler.

Kalljäsning med vetesur (och en snabb lägesrapport)

Jag har inte gått under jorden, jag har bara haft fullt upp på sistone. Det är någonting hektiskt med våren som inte alltid lockar fram mina bästa sidor. Tiden räcker på något vis inte till allt jag skulle vilja göra.
Jag experimentera med rabarber, både i tanke och i handling. Dessutom planerar jag så smått inför den födelsedagsbuffé jag vill kunna duka upp om ett par veckor. Jag fick sådan blodad tand av förra årets födelsedagsfirande, att jag inte kan hålla mig från att ordna ett i år igen, trots att jag inte fyller det minsta jämnt eller ens halvjämnt.

För några månader sedan fick jag ett mail med en fråga om kalljäsning av vetesur. Jag brukar oftast blanda råg- och vetesur när jag kalljäser, så jag kunde inte tipsa om något särskilt recept, utan rekommenderade väl lite svepande frågeställaren att pröva sig fram. Nu i helgen har jag för första gånge kalljäst surdegsbaguettdeg över natten, och kan därför meddela att det (så klart) fungerar alldeles utmärkt, kanske till och med bättre än att göra som som jag tidigare gjort. Inget nytt under solen, men jag kan garantera att det var en underbart start på lördagsmorgonen att njuta av nybakad surdegsbaguette med smör, hemkokt jordgubbssylt med vanilj och en stor kopp latte.

Man kan säga att jag föjde det gamla receptet, med det enda undantaget att jag kortade försurens jästid. Jag rörde ihop försuren tidigt på eftermiddagen, och blandade sedan själva degen sent på kvällen, innan jag gick och lad mig.
Detta var enbart av en slump, det går precis lika bra att exempelvis sätta försuren på morgonen, röra ihop degen på kvällen, låta den kalljäsa i kylskåpet över natten och sedan, ett dygn efter att försuren sattes, baka ut och grädda baguetterna.
Jag är så svag för dessa kalljäsning, ett så smart knep. Förarbetet går snabbt, degen sköter sig själv i kylskåpet, och den (i varje fall i mitt tycke)lilla insatsen att sätta på ugen, stjälpa upp degen på bakbordet och forma till baguetter är inte direkt en betungade syssla en helgmorgon. I varje fall inte i min värld.

Jag kan bara rekommendera alla att pröva detta enkla sätt att förgylla helgmorgnarna, och garanterat imponera på någon av alla de som fortfarande verkar tycka att bakning i allmänhet (och surdeg i synnerhet) är krångligt och mystiskt.
Om inte det är livskvalitet, så vet jag inte vad det är.

De obloggbara bröden?

Så goda, så snygga (i varje fall i mina ögon); så lycklig jag var. Föreställ er då min smärtsamma insikt, när jag drog mig till minnes att jag inte vägde mjölmängden då jag bakade dessa bröd. Jag gjorde det man som matbloggare bara inte får göra - jag höftade.
Nej, skämt å sido; givetvis går det att återge detta bröd trots denna lilla fadäs. Jag skulle uppskatta mjölmänden till omkring 550 gram, utifrån mängden degvätska och sur, samt i jämförelse med hur jag brukar baka bröd.

Anledningen till detta bak kom sig av att vi hade en flaska porter kvar sedan i julas. Jag tänkte på mina surdegsvörtar (som för övrigt, så här i efterskott, kunde varit ännu bättre; det blir ett nytt recept senare i år). Porter borde givetvis fungera bra med sötma från sirap och smaken av fänkål och anis. Dessutom var jag nyfiken på att baka mer med Manitoba Cream.
Jag blev inte besviken.

De obloggbara bröden
75 gram vetesur
50 gram rågsur
100 gram rågmjöl
1,5 dl vatten

Blanda rågsur, vetesur, rågmjöl och vatten i en bunke. täck med folie, och låt stå i rumstemperatur över natten (eller över dagen).

1 flaska Carnegie Porter (5 dl)
15 gram jäst
1 msk anis, finstött
1 msk fänkål, finstött
0,5 dl mörk sirap
omkring 550 gram Manitoba Cream
2 tsk salt

Blanda fördegen med porter, sirap, jäst och kryddor. Arbeta ned mjölet i en matberedare, eller med riktigt starka degkrokar. Jag lät vår Kitchen Aid jobba på medelhastighet i ganska många minuter. Mer exakt tidsangivelse än så kan jag inte ge er; saker och ting har en tendens att komma emellan när jag bakar. Jag lät degen vila i drygt tio minuter, innan jag tillsatte saltet, och körde degen i maskinen ytterligare ett par minuter.
Jag satte i god tid ugnen på 225 grader varmluft. Därefter föste jag över degen i en oljad bunke, och lät den jäsa i närmare tre timmar. Under tiden föste jag ihop degen vid ett antal tillfällen. Jag stjälpte upp den fantastiskt, späntigt svullna degen på ett mjölat bakbord, och arbetade den minimalt innan jag delade den i fyra delar, och förde över dem till en het låt.
Bröden gräddade jag nederst i ugnen i ungefär 25 minuter. Jag slängde in ett par isbitar i botten av ugnen, för att få till ånga. Bröden fick svalna på plåten.

Det doftade så otroligt gott medan bröden gräddades, och när jag tog ut dem och såg dem ökade mina förväntningar på hur de skulle komma att smaka. När jag skar i dem och såg den perfekta texturen, bubblorna och den krispiga skorpan, fick jag en sådan där upplevelse som jag får ibland när jag känner mig riktigt nöjd i köket. Det var bara att skära sig en bit bröd, breda på generöst med smör och kontemplera vad jag hade fått betala för dessa bröd om jag köpt dem i ett bageri.
Det lönar sig att baka själv; på många sätt.

Dagens återbloggning: vår favoritpizza

På senare tid har jag insett att jag publicerade många av våra favoritrecept och gamla klassiker medan jag fortfarande hade avsevärt färre bloggläsare än jag har idag. Det känns som något av ett slöseri, att inte fler får ta del av dessa. Därför har jag bestämt mig för att vid lämpliga tillfällen återblogga dessa i mitt tycke fina recept. Inte som substitut för nya blogginlägg, utan som trevliga komplement.

I går åt vi pizza med räkor och ruccola, som vanligt serverad med min mans specialsås. En delikat lördagsmiddag, som avnjöts med det mycket lättdruckna
Santagostino Nero d'Avola-Syrah

Vår enda modifiering sedan receptet publicerades är att vi numera blandar vanlig hårdost och mozzarella, efter att ha varit med om att mozzarella läckt för mycket vätska, med blöt pizza som resultat.
Utöver detta har jag också börjat använda surdeg i pizzadegen. Lite jäst, en klutt surdeg, och långjäsning på det (i varje fall tre timmar). Bortsett från dessa mindre förändringar, så är och förblir detta en av mina absoluta favoritpizzor.

Mina surdegsbaguetter

Jag är så nöjd; så otroligt nöjd med mig själv. Det är inte alltid jag lyckas vid första försöket, tvärtom, men den här gången blev resultatet till och med bättre än förväntat.
Jag har länge funderat på att baka baguetter på vetesur. Min vetesur lever och frodas i största välmåga, och vad skulle kunna passa bättre än att sätta den i arbete i en baguettedeg? Nu har jag dessutom vår nya familjemedlem, som hjäpler mig i arbetet. Förutom dessa goda förutsättningar köpte vi en rejäl femkilospåse Manitoba Cream och en baguetteplåt när vi besökte Bagaren och Kockens butik i Göteborg i mitten av december.
Det fanns med andra ord inget som kunde stoppa mig.

Jag lät mig inspireras av surdegs-gurun själv, Martin, när jag skulle till att baka dessa mina första baguetter. Till min förvåning använde han själv inte någon surdeg i sitt recept. Jag öste på med min vetesur, och fick ett strålande resultat. Mitt enda aber med att skriva ned hur jag gick till väga är att allt är väldigt ungefärligt. Inga exakta tidsangivelser, helt enkelt; mer av ungefär och omkring. Så är det med brödbak, tycker jag. Det är aldrig exakt samma från den ena gången till den andra, i synnerhet inte när det är surdeg med i leken.

Mina surdegsbaguetter
Kvällen innan
4 dl kallt vatten
400 gram Manitoba Cream
100 gram vetesur

Morgonen efter
3 dl kallt vatten
600 g Manitoba Cream
15 gram jäst
20 g salt? (jag litar inte riktigt på min våg när det kommer till så små mängder)

I fredags kväll blandade jag mjöl, vatten och vetesur, täckte skålen med plastfolie, och lät den sedan stå och växa under natten. När jag tänker efter, så fick den nog stå i minst tio timmar. Den växte fint under tiden.
Tidig förmiddag dagen därpå, det vill säga i går, blandade jag fördegen med jäst, vatten och mer mjöl. Jag körde sedan degen i vår älskade köksmaskin i säkert åtta minuter, på ganska hög hastighet. Den fick vila i cirka tio minuter; sedan blandade jag i saltet, och körde degen ytterligare en stund. Kanske tre minuter, kanske fem, jag minns inte riktigt. Jag förde därefter över degen till en rymlig, oljad bunke, och täckte den med plastfolie.
Sedan fick degen stå och jäsa i knappt två timmar. Jag var där och tryckte, eller vek, ihop degen vid ett flertal tillfällen. Den var verkligen imponerande jäskraftig och seg. Jag har aldrig varit med om en liknande deg. Alla lovord om Manitoba cream stämmer; det är ingen överdrift att detta mjöl helt klart har något extra.
Ugnen satte jag på 250 grader varmluft. Jag stjälpte upp den mäktigt spänstiga degen på ett mjölat bakbord, knådade den mycket lätt, och delade den sedan i fyra delar. Dessa delar fick vila i drygt tio minuter, innan jag rundrev dem (efter bästa förmåga; jag är inte helt haj på det) samt formade dem till någon sorts baguetter. Därefter förde över dem till baguetteplåten (som jag ska mjöla lite mer nästa gång), och lät dem vila i knappt tio minuter.
Jag snittade dem några gånger med en vass kniv, och gräddade dem i mitten av ugnen, med några isbitar inslängda på en plåt längre ned, för att få lite ångeffekt. Jag sänkte temperaturen till 225 grader när jag ställt in plåten. Pinsamt nog minns jag inte riktigt hur länge de stod inne i ugnen. Kanske tjugo minuter? De fick kallna på lpåten.

Resultatet av mina ansträngningar var fantastiskt; saftiga, sega baguetter, med prefekt krispig skorpa, och den där obeskrivbart läkra, men ändå diskreta syrligheten som vetesur ger. Inte lika syrlig surdegssmak som med rågsur, vilket dessutom är helt i min mans smak. Jag lär inte dra mig för att baka baguetter i fortsättningen. Att kalljäsa denna deg över dagen, och baka ut baguetter till kvällen, vore inte något som helst problem.

Jag kände mig riktigt stolt och nöjd. Dessutom var det oväntat lätt, och sådan tur har jag innte alltid.

Adventsbröd - kalljäst surdeg med russin, mandlar och pomerans

Det blev en fullständigt oväntad start på helgen. Vi skulle sent i går eftermiddag ta tåget ned till Göteborg, för att hälsa på mina föräldrar och tillsammans gå på Lisebergs julmarknad.
På grund av att tunnelbanans gröna linje var närmare trettio minuter försenad, insåg vi att vi inte hade en sportslig chans att ta oss till T-Centralen, pressa oss genom folkmassan upp till Centralstationen och hinna med tåget. Det hade förmodligen gått om vi bara varit två vuxna - men nu råkade vi vara två vuxna, fyra barn varav ett i barnvagn; bagaget icke att förglömma.
Det var bara att tänka om, och sättta sig i bilen för att anträda färden ned till Göteborg.

Här sitter jag nu, lite lätt frusen efter att ha tillbringat några timmar på ett vacker julpyntat Liseberg. Dagens adventsrecept är på frukostbullar med russin och mandel som jag bakade tidigare i december. Eftersom hela nötter i bröd inte uppkattas av hela familjen, väljer jag ibland att smyga ned dem i degen i stället. Jag sötar gärna degar genom att blanda ned mixade russin, och vid detta tillfälle fick mandlar göra russinen sällskap i mixern. Jag tillsatte också älsklingskruddan pomerans.
Resultatet blev ett lite sött och lite nötigt bröd, som passar väldigt bra tillsmmans med lagrad ost och en inte alltför söt, lite bitter marmelad. En mögelost gör sig även den alldeles utmärkt på brödet i fråga.

Adventsbröd med russin, mandlar och pomerans
50 gram rågsur
50 gram vetesur
10 gram jäst
3,5 dl vatten
1 dl russin + 1 dl hett vatten
1 dl sötmandel
1 msk mald pomerans
150 gram rågnjöl
350 gram vetemjöl
1,5 msk flingsalt

Jag sätter degar lite olika. Ibland blir det en försur som får stå över natten (eller över dagen), och som sedan blandas i degen. Degen i fråga får ibland kalljäsa över dagen (eller över natten), och ibland jäsa endast någon dryg timma. Tillvägagångssätten beror på många saker; min egen dagsform, när jag har tänlt bara samt vilken framförhållning jag haft.
Just den här degen fick faktiskt jäsa över dagen. Russinnen blötlade jag i hett vatten i en kvart, innan jag mixade dem tillsammans med mandlarna till en tjock gröt. Jag blandade samman alla ingredienser till bröden, utom saltet. Degen arbetade jag med degkrokar (fortfarande ingen hushållsassistent), och lät fden sedan stå i en kvart- tjugo minuter. Därefter arbetade jag ned saltet med degkrokar under ett par minuter. Därefter täckte jag degbunken med plastfolie, och satte in den i kyskåpet.

På kvällen dsamma dag plockade jag ut degen ur kylskåpet. Jag satte ugnen på 225 grader. Degen stjälte jag ut på ett mjölat bakbord, och formade den sedan til ett tjugotal, ganska små brödbullar. Dessa placerade jag på en het plåt, täckt ,med bakplåtspapper. Jag penslade dem med kallt vatten, gräddade dem därefter i uppemot femton minuter.

Dagens tillbakablick: I dag för ett år sedan, den tolfte december 2008, befann jag mig på väg till Göteborg. Jag alkohol och choklad, och om att laga eget julgodis. Ett teoretiskt inlägg, således. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag vill och har lust att göra egna tryfflar och praliner i år. Det lutar faktiskt starkt åt ett besök på Chokladfabriken.
Jag hinner inte med allt jag vill - det är bara att inse.

Min surdegsvört

Låt mig börja med att förtydliga att detta bröd sannolikt inte borde få kallas just vörtbröd. Det innehåller faktiskt inte vört. Däremot innehåller det porter. Och, framför allt - det smakar som ett vörtbröd ska smaka, därtill med ett surdegsbröds krispiga skorpa och saftiga inkråm.
Jag njuter.

Förra året komponerade jag, ganska våghalsigt, mitt livs första vörtbröd da'n före da'n. I år är jag ute i god tid innan dopparedagen, helt enkelt därför att jag experimenterar. Vis av erfarenhet, vet jag att det kan komma att behövas några vändor innnan jag hittat det perfekta receptet. Sådan tur som jag hade förra året, det kan jag inte ha en gång till; så resonerade jag.
Vörtbrödet á la 2008 var rent otroligt gott, men nu är det ju en gång så att jag fastnat i surdegsträsket. Detta betydde att jag måste, ja, jag måste verkligen pröva att baka surdegsvört.
Då gick det till på följande vis:

Min surdegsvört
På morgonen
50 gram rågsur
50 gram vetesur
1,5 dl vatten
60 gram (cirka 1 deciliter) rågmjöl

Blanda samman ingredienserna, och täck bunken med plastfolie. Låt stå i rumstemperatur, eller allra helst på kökets varmaste plats - ovanför kylen eller frysen.

På kvällen
10 gram jäst
100 gram smält smör
0,5 deciliter sirap
1 flaska Carnegie porter, 5 dl (ny flaskstorlek sedan förra julen)
2 tsk salt
2 msk pomerans
1 tsk ingefära
1 tsk mald kryddnejlika
cirka 175 gram rågmjöl
cirka 700 gram vetemjöl

Rör samman porter och smält smör med försuren. Blanda sedan ned jäst, salt och kryddor.
Arbeta slutligen ned mjölet under ett par minuter, med hjälp av degkrokar eller hushållsassistent. Låt degen jäsa övertäckt i minst 1,5 timma.

Sätt ugnen på 200 grader, i god tid. Stjälp upp degen på mjölat bakbord, och forma den till två limpor. Pensla limporna med en matsked sirap blandad med fem matskedar vatten. Grädda dem i nedre delen av ugnen i 35-40 minuter, eller tills limporna låter ihåligt när du knackar dem i botten. Låt dem svalna på galler.

Dagens tillbakablick: I dag för ett år sedan, den elfte december 2008, bloggade jag om en alldeles enastående apelsinglass, med finriven mörk choklad.

Surdegs-knäcke

Jag har faktiskt aldrig tidigare bakat knäckebröd, men någon gång ska vara den första. Receptet improviserade jag fram förutsättningslöst, som en början, med en tanke om att det alltid går att vidareutveckla.
Jag blandar i stort sett alltid råg- och vetesur- Den som vill sätta en egen sur kan läsa här. Den som inte är intresserad av surdegar, kan i stället öka på mängden jäst till, låt säga, 15 gram. I vilket fall smakar det bra med hembakat knäckebröd. Jag är nöjd; det blev bra.
Knäcket smakar ändå absolut inte ens i närheten av de goda knäckebröd man kan köpa i handeln. Detta är en annan typ av bröd, helt enkelt. Till jul frossar jag alltid i Fäbodknäcke och i Pyramidbageriets spisbröd. Jag känner ändå att detta kan vara en tuff konkurrent på julbordet. Hembakat surdegsknäcke fyller en helt annan funktion. Smaksätt det med vad som faller dig in. Denna gång valde jag att strö smaksättningen ovanpå. Nästa gång ska jag pröva att ha smaksättare i degen i stället.

Surdegsknäcke
50 gram rågsurdegsgrund
50 gram vetesurdegsgrund
5 gram jäst
2 dl kallt vatten
150 gram rågmjöl
275 gram vetemjöl
1 tsk flingsalt
lätt stött anis, fänkål, eller kummin efter smak (alternativt mer flingsalt)

Blanda surdegarna med vatten och jäst. Arbeta sedan ned mjölet med degkrokar i några minuter. Låt degen vila i 10-15 minuter, och tillsätt sedan saltet samt arbeta degen ytterligare någon minut. Täck bunken med plastfolie, och ställ den i kylskåpet. Låt jäsa över dagen eller natten.
Sätt ugnen på 200 grader varmluft. Dela degen i åtta delar. Knåda varje degbit och tillsät mer mjöl. Kavla ut, och mjöla kontinuerligt över och under degbiten. Vänd den flera gånger medan du kavlar. För över kakan till en plåt klädd med bakplåtspapper. Strö över valfri krydda. Kavla sedan ett mjukt par gånger med kruskavel, eller picka kakan med en gaffel.
Grädda tills kakorna blivit vackert gyllenbruna.

Dagens tillbakablick: I dag för ett år sedan, den tionde december 2008, bloggade jag om bästa lussekatterna - godaste saffransdegen. Det passar kanske bra, så är ett par dagar innan Lucia.

Kalljäsning är min drog

Jag har kalljäst surdegar nästintill vareviga helg den senaste månaden. När jag väl började, blev jag fast. Det är enkelt, det går snabbt och resultatet blir så gudomligt gott. Det är det bästa alternativet till att ha ett riktigt bra bageri i samma hus - och, hur många har sådan tur? Faktum är att mina frukostbullar smakar bättre än de flesta bageriers motsvarigheter; det vågar jag helt frankt påstå.
Jag har egentligen kalljäst frukostbröd i åratal. Periodvis, vill säga. Det började med de mastodontfrukostar jag och min man ägnade oss åt på den tiden då vi veckopendlade till varandra, och bara sågs på helgerna. Helgfrukostarna blev heliga för oss. Nybakat bröd, starkt kaffe, nypressad juice och en uppsjö av pålägg var vad som som gällde.

Just mina smaksättningar är egentligen inte särskilt varierade. Jag är svag för morot och mandel, samt fänkål - eller pomerans. Fänkål smakar extra gott tillsammans med råg. I söndags morse...eller, rättare sagt, redan i lördags kväll, satte jag en deg med råg- och vetesur, råg- och vetemjöl samt finriven butternut squash och ordentligt med pomerans. Den som inte får tag på butternut squash, eller som föredrar att avstå från denna fina pumpa, kan använda sig av rårivna morötter i stället.

Jag visar upp en kavalkad av brödbilden, inspirerad av Sofias kommentar för någon vecka sedan, där hon tyckte att jag mycket väl kunde visa upp bildbevis, även fast jag inte kunde publicera recepten.
Hon har givetvis rätt i detta.
Grunddegen är ungefär densamma för mina frukostbullar; jag har bara anpassat mängden mjöl en smula efter den extra vätska butternut quash och morot tillför degen. Smaksättningarna, dem kan egentligen bara fantasin sätta gränser för.
Vad gör då den som inte har någon surdeg, men ändå vill ha nybakat frukostbröd? Använd helt enkelt en större mängd jäst, men inte så mycket som du brukar. Kanske 25 gram, eller så?

Kalljästa frukostbullar på
två sorters surdeg, med butternut squash och pomerans
50 gram rågsur
50 gram vetesur
10 gram jäst
4 dl vatten
1 msk flingsalt
150 gram Saltå rågmjöl
450 gram Saltå vetemjöl
2 dl finriven butternut squash
1 msk malda pomeransskal

Lös upp surdegarna, jästen och pomeransen i vattnet. Tillsätt mjölet och arbeta degen i ett par minuter med hjälp av degkrokar.
(Eftersom vi inte kunnat bestämma oss för vilken köksmaskin vi vill ha, har vi som en tilfällig lösning investerat i en elvisp med extrastark motor, just för att kuna arbeta bröddegar ordentligt.)
Låt degen vila i tio-femton muniter. Strö sedan äver saltet, och arbet åter degen i ett par minuter, tills den börjar forma en boll.
Täck över skålen med plastfolie, och ställ den i kylskåpet; över dagen, eller över natten - det beror på när du viull ha ditt färska bröd.
Sätät ugnen på 250 grader varmluft. Låt plåten du ska använda stå kvar inne i ugnen och bli het.
När ugnen nått upp till temperaturen, tar du ut degen ur kylen. Stjälp upp den på mjölat bakbord, och dela den i önskat antal bitar. Tag ut den heta plåten ur ugnen, och täck den med ett bakplåtspapper. Rundriv degen till bullar, lägg dem på plåten och pensla dem med kallt vatten. Bli inte rädd om bullarna sjunker ihop en smula; de reser sig raskt på nytt, i den heta ugnen
Ställ in plåten i nedre delen av ugnen, och grädda bullarna i 12-15 minuter, beroende på deras storlek. de ska låta ihåliga, om du knackar på dem i botten.
Tag ut bullarna ur ugnen, och låt dem svalna på ett galler.

Frukostbullar på råg och vete,
med pumpafrön, fänkål och en gnutta honung.

Frukostbullar med morot och pomerans.
Som ni förstår, så gillar jag pomerans.

Ett bröd på dubbla surdegar, som kalljäst över dagen

Så här blev bröden. Jag var riktigt förvirrad igår, och blandade av misstag ned jästen i försuren. Så brukar jag inte alltid göra, och hade inte tänkt göra just igår. men - det går hur bra som helst att göra så, och resultatet blev alldeles strålande.
Jag har två surar i kylskåpet, en rågsur, som jag fick i vintras av våra goda vänner J och J, samt en vetesur, som är dotter till rågsuren. Jag satte vetesuren med hjälp av en liten klutt av rågsuren, efter att ha läst mig till att det var det säkraste sättet att lyckas få igång en rågsur. Jag använder nunmera alltid båda dessa. Tidigare i höst bakade jag mer sällan; inte oftare än en gång i veckan. Då blev användandet av dubbla surar ett sätt att hålla dem båda alerta. Det visade sig att min man uppskattade denna blanding mer än den renodlade rågsuren. Jag har fortsatt, av bara farten.

Hur man drar igång en surdeg, det får ni ta reda på hos Martin. Jag beskriver bara vad jag gör med mina.

Jag experimenterar mig fram, ganska så förutsättningslöst. I somras prövade jag till exempel att bara bröd på enbart rågsur (alltså helt utan jäst), och det gick alldeles utmärkt. Det är fascinerande, vilken kraft det finns i surdegarna.
Igår blandade jag som sagt till en försur, och där har jag förstått att jag inte riktig går till väga som alla andra. Jag tar min mängd ur burken, och matar sedan suren med mjöl och vatten så att den ska växa till sig igen. Kanske är det inte så man "ska" göra - men det är så jag gör, och det fungerar för mig.
Läs själva, så får ni se. Om någon som läser här har reflektioner eller erfarenheter att dela med sig av, så - ut med språket! Jag är mycket nyfiken på hur andra surdegskramare jobbar.

Kalljäst bröd på
dubbla surdegar
Kvällen innan
50 gram rågsur
50 gram vetesur
10 gram jäst
100 gram rågmjöl
2 dl kallt vatten

Blanda ingredienserna i den bunke du planerar att jäsa brödet i nästkommande dag. Täck med plastfolie, och låt stå i rumstemperatur.

På morgonen
5 dl kallt vatten
700 gram vetemjöl
1 msk flingsalt

Blanda försurdegen med vattnet. Arbeta ned vetemjölet i degvätskan med degkrokar under ett par minuter. Låt sedan degen stå och vila i 10-15 minuter.
Strö över saltet, och arbete in det ordentligt i degen. Täck bunken med plastfolie, och ställ den i kylskåpet över dagen.

Sätt ugnen på högsta temperaturen; använd varmluftsfunktion, om det finns. Låt plåten stå inne i ugnen och bli het. När ugnen är varm, tar du ut den heta plåten, och lägger på ett bakplåtspapper. Stjälp upp degen på mjölat bakbord. Se till att degen täcks av ett tunnt lager mjöl, och dela den i två delar. Forma dem försiktigt till två bröd. För snabbt över dem på plåten, och pensla dem med vatten. Ställ sedan snabbt in plåten i ugnen, på nedersta falsen. Efter tio minuter sänker du temperaturen till 200 grader, och gräddar sedan bröden i ytterligare 20 minuter.
Låt bröden svalna på galler.

Tredje gången gillt

Jag hade förmodligen inte börjat experimentera med surdegsbak, om det inte hade varit för surdegen vi fick av J och J. De två första bröden blev inte riktigt som jag ville, men i går kväll lyckades jag och surdegen i skön förening slutligen åstadkomma ett perfekt bröd.
Jag tänker inte skriva så värst ingående om just surdeg. Det känns ganska onödigt, när Martins blogg finns - proppfull med kunskap, bara ett musklick bort.
Vad har då jag att förtälja? Jo, jag kan berätta om den fantastiska glädjen i att baka ett bröd som är lika gott som vårt lantbröd brukar vara - fast det är gott på en helt annan nivå.
Smaken är, till att börja med, fantastisk. Svagt syrlig, fuktig, men ändå inte blöt. Mustig. Matig. Det är förstås rågen som kommer fram.

Mitt vanliga lantbröd bakar jag oftast på enbart vetemjöl. Vårt surdegsbröd innehåller däremot även fint rågmjöl. Hittills har jag (någorlunda) följt anvisningarna (trodde jag) på den bleknade receptkopia som jag fick tillsammans med degen.
Jag har en rågsurdeg, och jag sätter fördegen med suren och 2 dl fint rågmjöl, samt 1,5 dl 40-gradigt vatten.
Själva degen, dag 2, sätter jag med (förutom jäst och salt) 2 deciliter fint rågmjöl och ungefär 13 dl vetemjöl. Innan jag pratade surdegsbak med fru J härom veckan, hade jag slarvläst den ganska krångliga beskrivningen på den blekta kopian.
Jag hade helt enkelt betett mig mot degen i alltför hög grad som om den vore en vanlig lantbrödsdeg, bakad på vetemjöl och jäst. Därav kom sig det inte helt fulländade resultatet.
Det vill säga - inget fel på smaken, bara inte ett fullt så högt och luftigt bröd som vi önskat.

I går blev det andra bullar. Fram med köksmaskinen, vår klumpiga, skrymmande Electrolux, som huserar i ett skåp tillsammans med diverse höga, stora flaskor som inte ryms någon annanstans.
Och det var ju precis det degen behövde. Att bli ordentligt bearbetad. Brödbibeln kom med posten i förra veckan, och jag har legat och småläst i den på kvällarna. Den är en stor källa till kunskap, och den bekräftade mycket av det jag pratat med J om. När degen bara blev ordentligt genomarbetad, och fick vila däremellan, då blev allt som det skulle.
Eftersom brödbaket försiggick under en minst sagt intensiv eftermiddag här hemma, gjorde jag inte några exakta noteringar. Jag har ändå en känsla av ungefär hur länge jag lät degen bli bearbetad.
Sedan glömde jag till råga på allt att sätta timern när brödet skulle gräddas, vilket fick till följd att det stod inne åtminstone en tio-femton minuter för länge. Detta resulterade bara i en fantastiskt tjock och krispig skorpa.
När jag kallar detta bröd perfekt, så menar jag självklar att det var en sådan triumf för mig att lyckas baka ett surdegsbröd som var luftigt och högt. Självklar kan ett bröd se otroligt mycket bättre och proffsigare ut. Fler och större luftbubblor, luftigare textur, snyggare form.....jag vet. Jag kommer att jobba på det. Det här är bara första steget på vägen.

Hur skall jag förklara mig? Jag är lite förälskad, helt enkelt. Förälskad i ett bröd som inte bara smakar helt fantastiskt som nybakat, utan smakar precis lika gott en, två eller tre dagar senare. Inte likadant, givetvis - utan just lika gott.

Nu måste jag fortsätta träna, och få in handlaget. Sedan blir det nog både vetesur, vildjäst och levain, för mig också. Jag börjar så att säga förstå tjusningen med det hela.
Min begränsade fotograferingsbegåvning och den sena timmen till trots, bleb bilderna - i mitt partiska öga - riktigt lockande.

Om det är någon vän eller bekant bland er läsare som känner sig intresserad, så kan jag dela med mig av denna fantastiska, kanske mer än 30 år gamla surdeg.

Präktigt så det stör - smörig linssoppa och surdegsbröd

I mina öron låter linssoppa och surdegsbröd väldigt mycket 70-tal. Jag själv åt emellertid inte sådant som barn - så det är inte mitt 70-tal.
Den här goda soppan och en skiva gott surdegsbröd må låta frugalt så det förslår, men jag skulle inte tveka att bjuda någon människa på denna vällagade måltid.
Linssoppan inspirerades jag till tidigare i år när jag läste hos Matälskaren. I hennes recept ingick kryddor som jag saknar i mitt kryddskåp, och min soppa har inte så stor likhet med hennes. Det var det där med att ösa i en stor klutt smör på slutet som legat och gnagt i huvudet på mig.
Betrakta det här som en receptidé, om du i likhet med mig är förtjust i både soppor och baljväxter. För min del betraktar jag den här linsoppan som den godaste jag ätit.
Säkerligen hade Seyhmus linssoppa på taffelmiddagen slagit den medhästlängder - men jag måste erkänna att jag inte smakade på den, utan dök rakt in i den övriga buffén.

Ett par skivor nybakat surdegsbröd höjde soppan ytterligare ett par snäpp till en närapå gudomlig nivå. Sådana här i grund och botten väldigt enkla och billiga måltider påminner mig om den tid då jag nästan bokstavligt talat kunde koka soppa på en spik.
Då för tiden kunde jag förvandla halvledsna rotsaker till fullt ätbara; ja, till och med njutbara, måltider. Vad jag har nu i större utsträckning än då, är en djupare kunskap och ett bättre handlag.
Och allt annat vore ju konstigt, efter dessa år av träning.

Min bästa linssoppa (hittills)
3 vitlöksklyftor, rivna
2 morötter, tärnade
1 selleristjälk, hackad
1 gul lök, hackad
1 röd paprika,hackad
1 gul spansk peppar, urkärnad och finhackad
0,5 msk spiskummin
olivolja
1 grönsaksbuljongtärning
1,5 dl hela, röda linser
cirka 8 dl vatten
1 burk Mutti krossade tomater
cirka 75 gram smör

Hetta upp olivolja i en rymlig kastrull. Fräs alla grönsaker med spiskummin och chilipeppar.
Titta igenom linserna, och skölj dem; i bland kan det dölja sig någon liten sten eller annat skräp som man inte vill ha med i soppan. Tillsätt sedan linserna, buljongtärningen och tomatkonserv. Häll i vattnet och lägg på locket.
Höj temperaturen och låt soppan koka upp. Sänk därefter temperaturen, och låt toppan puttra på medelvärme i uppemot 45 mnuter.
När soppan är färdig, späder du eventuellt med vatten för tunnare konsistens. Rör därefter ned smöret i soppan.
Servera soppan med riktigt gott bröd.

Varför smör?, undrar du kanske.
Jag säger snarare: varför inte?
Jag betraktar smöret i soppan både som en sort redning, och som smaksättning, och jag är hemskt glad för Matälskarens tips, för det gjorde soppan ljuvlig.
Därmed inte sagt att den inte fungerar utan smör.
Var och en gör så som den önskar.

Spagetti med tonfisk, kapris och vitt vin

Det var lika gott som jag mindes. Dessutom var det oerhört längesedan jag åt spagetti. Här hemma är DeSeccos linguine den vanligast förekomande pastasorten
Det här är absolut inte rätt recept för den som är såld på tjocka pastasåsen baserade på mejeriprodukter eller bechamel. I jämförelse framstår det här som en torr rätt. Men det är just det som är det fina.
Tonfiskbitar, kapris, fattigmans-parmesanens brödsmulor och parmesanostens flagor draperar sig så bra runt spagettistråna.
Nystött svartpeppar ovanpå förhöjer ytterligare.
Och om du i likhet med mig älskar kapris i alla dess former, strör du en extra dos på din tallrik. Ett glas vitt vin till hade suttit helt rätt - men, det får det bli nästa gång.

Spagetti med tonfisk, kapris och vitt vin
5 msk olivoljadrygt 500 gram tonfisk i vatten
1 vitlöksklyfta, riven
1 silverlök, finhackad
1 dl vitt vin
3 msk kapris

parmesan, fattigmans-parmesan och nystött svartpeppar till serveringen

Hetta upp oljan i en gjutjärnsstekpanna. fräs silverlöken och vitlöken försiktigt, utan att de tar färg. Häll i tonfisken, och dela den med stekspaden medan den blandas och steks tillsammans med lökfräset. Häll över vinet, och strössla över kapris. Vinet kokar snabbt in, och då är det dags att servera. Blanda med nykokt spagetti, och strö generöst med fattigmans-parmesan och parmesan över. Tillsätt svartpeppar och kapris efter smak.

Min fattigmans-parmesan
4 dl brödsmulor av fyra dagar gammalt surdegsbröd
3 msk olivolka
2 vitlöksklyftor, finrivna
2 sardellfiléer (jag fegade; skulle ha tagit det dubbla)

Jag skar bort kanterna från mitt surdegsbröd, och skar bitarna i små kuber. Sedan körde jag kuberna i min mixer; det blev en blandning av små och lite större smulor, precis som jag ville ha det. Jag hettade upp oljan i en liten gjutjärnsstekpanna, och blandade i vitlök och sardeller. Med hjälp av en gaffel mosade jag ned sardellerna i oljan. Sedan hällde jag över brödsmulorna, blandade allt så väl jag kunde, och lät smulorna fräsa sig krispiga och oljemättade.
Inget för de fettskrämda, men ack, så gott.

Surdegsbak i motvind

Utan att låta alltför gnällig, så kan man lugnt påstå att jag hade världen emot mig när jag skulle baka mitt livs första surdegsbröd.

När jag kom till vår lokala ICA, gapade hyllan för vanlig bakjäst tom.
"Vårt automatiska beställningssystem har inte fungerat som det skall ", var personalens förklaring.
Jag hade inte tid att gå till någon annan butik. Lösningen blev alltså att försöka baka brödet på torrjäst.

Nu tar jag tillfället i akt att poängtera att jag absolut inte har något emot torrjäst - tvärtom. Vi har alltid torrjäst hemma, och jag har framgångsrikt använt det då jag bakat såväl matbröd som vetebröd. Jag kände mig bara inte så trygg med att använda det just till mitt livs första surdegsbak.

Jag satte degen, men vågade inte ta så het degvätska som behövs för torrjäst, eftersom jag var rädd för att skada surdegskulturen.
Jag är övertygad om att det var därför degen inte jäste så bra som jag önskat. Det hade säkert fungerat att låta degen jäsa längre tid än en timma, men det hade jag inte tid med.
Jag hade inte heller någon korg att låta degen jäsa i. Det fick bli en låg, vid glasform i stället.
Degen jäste en timma, och sattes sedan in i ugnen. Jag följde de anvisningar jag fått av J och J som givit oss surdegen. Anvisningarna kommer från ett blekt, många gånger kopierat tidningsutklipp från 80-talet. Brödet fick stå i 10 minuter på 250 grader. Sedan sänkte jag enligt anvisningarna temperaturen till 175 grader, för ytterligare 50 minuters gräddning. Därefter gick jag och hämtade barn på dagis och skola.

Låter det som ett misslyckat brödbak?
När vi kom hem, möttes vi i hallen av en makalöst god doft från brödet som stod i ugnen. Det hade rest sig ganska vackert på plåten - inte i närheten av hur vårt lantbröd beter sig, men inte så illa som jag befarat.
Så var det dags att ta ut brödet. Det fick svalna, och så skulle det provsmakas.

Det smakade helt fantastiskt gott!

Det var ett perfekt tillbehör till mig mulliga kycklingsoppa på hemkokt buljong. Barnen, som brukar beklaga sig när bröd har för tjock och krispig skorpa, knaprade glatt i sig varenda smula av sina brödskivor.

Man kunna sammanfatta mitt första surdegsbak med följande ord:
Om det smakar så här bra, när det egentligen inte gick så bra, då måste det ju smaka något rent otroligt bra när det går som det ska - det vill säga i morgon, när det är dags för det andra försöket.
Den här gången med färsk jäst, skall tilläggas.