onsdag 11 februari 2009

Längtansmat


Med en sådan titel på ett blogginlägg väntar man sig säkert något poetiskt, inte sant? Och så kommer det något så prosaiskt som bruna bönor.
Nu är det ju ändå så att man kan längta även efter den enklaste och mest straditionella husmanskost. Vi pratade härom kvällen om hur längesedan det var denna ljuviga rätt serverades hemma hos oss.
Givetvis skall jag koka mina egna bruna bönor.
Det är verkligen inte det minsta svårt - det vet alla, som har prövat. Det enda som krävs är planering. Därför har jag nu lagt bönorna i blöt. Koka dem gör jag givetvis först i morgon.

Jag tror att bruna bönor kvalar in som en av de rätter som väcker starkast känslor - tillsammans med sådan mat som pölsa, lutfisk och lever. Många människor avskyr bruna bönor av hela sitt hjärta; såväl smaken som konsistensen ter sig motbjudande för dem. Jag har hört åtskilliga skräckskildringar av hemska upplevelser i skolmatsalar, där barska mattanter tvångsmatad skräckslagna elever med rätten i fråga. Förhoppningsvis är vissa av dessa historier aningen överdrivna - men en sak är säker: antingen älskar man bönrätten i fråga, eller så avskyr man den. Jag har åtminstone aldrig stött på någon som har ett ljummet förhållande till den.

När jag växte upp serverades bönorna med välstekt fläsk av god kvalitet. Många föredrar stekt falukorv, och somliga vill även ha kokt potatis till. För att tillfredsställa alla smakinriktningar kommer samtliga dessa företeelser att finnas med när vi i morgon kväll bänkar oss kring matbordet här hemma.
Jag längtar...

Man kan fundera över om min kärlek till bruna bönor möjligen beror på att de, enligt mina föräldrar, var något av det första i matväg jag fick smaka på?

7 kommentarer:

  1. Det här är superintressant - bruna bönor är nog det enda jag verkligen, verkligen inte klarar av att äta. Varje gång någon annan äter det försöker jag smaka en böna för att se om smaklökarna ändrat sig men icke; för mig smakar det bara läskig mjuk sak i kolasås. Men då har jag säkert inte fått prova den "riktiga" varianten utan bara snabbversionen, säkert ur någon plasttub. Ser fram emot att se ett recept på vad det egentligen ska vara för ingredienser i den här gamla barndomsfienden!

    SvaraRadera
  2. Jag har ett tämligen ljummet förhållande till de bruna småbönorna....eller i teorin älskar jag bruna bönor med fläsk och potatis i praktiken gillar jag fläsk och potatis utan så jättemycket bönor. Men fläsk temat verkar vara här för att stanna:)

    SvaraRadera
  3. Jag är den enda i familjen som älskar Bruna bönor så därför blir det aldrig bruna bönor ( för att jag är lat och orkar inte koka bara för mig ) .Men det där med arga mattanter stämmer tyvärr har med egna ögon sätt en tant tvinga i min klasskamrat mat tills hon kräktes . Fast här pratar vi mitten av 60-talet .

    SvaraRadera
  4. Att jag är en näst intill bönhatare, vet du redan Annika:)
    Fast jag ska ju ärligt erkänna att makens sista borlottibönsoppa var god.....jaja, linssoppan också.

    Men bruna bönor, då säger jag helstopp. På husmansvis är det sött och vedervärdigt mjöligt. Jag gillar inte "sötad" mat. Vill jag ha sött äter jag godis. Det ska ändå bli spännande och se vad du har i din egna tillverkade :)

    Men fläsket och potatisen, då är jag med på banan igen :)

    /Lena

    SvaraRadera
  5. Jag såg att någon tyckte att bruna bönor smakade som om de låg i kolasås. Vi har alltid hällt ättika i såsen för att bryta den söta smaken och det blir jättegott.

    Bruna bönor är en av de rätter jag saknar sedan jag blev extremt överkänslig mot baljväxter (mina ögon svullnar igen totalt om jag får i mig minsta lilla baljväxt). Baljväxter är annars underskattade då det finns enormt mycket gott att laga, vilket du ju visar titt som tätt =)

    Ät och njut!

    SvaraRadera
  6. Väldigt trevlig blogg med många roliga tips och recept forstätt med den mvh Daniel

    SvaraRadera
  7. Pytte: Jag tror att det helt enkelt är en fråga om tycke och smak. Receptet är inte precis avancerat...;)

    Kristin: Vi fläslälskare får hålla ihop!

    Lyxpiraya: Vi får hoppas att ingen utsatts för sådan behandling på många år. Fast min man tvingades äta upp allt fett på fläskkarrén i skolan i slutet av 70-talet...

    Lena: Jag vet ju vad du tycker;). Smaken är som baken.

    Beatrice: Jag skulle gråta blod om jag blev överkänslig mot baljväxter. Håller med om att de är underskattade. Ja, jag skall äta och njuta!

    Daniel: Tack för fina komplimanger!

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...