tisdagen den 10:e februari 2009

Nya tider stundar

Bilden är lånad från uncrate.

Jag har varit ogin. Rent utav elak.
Sedan jag började matblogga har jag, mer eller mindre medvetet, motat ut min stackars man ur köket. Detta är mycket orättvist, eftersom han (som de läsare som känner oss vet) är precis lika matlagningsroad som jag.

Matlagning, bakning och glasstillverkning är, som ni vet, mitt största intresse.
Jag har nog helt enkelt velat ha allt det roliga för mig själv.
Jag erkänner - det är precis så det förhåller sig.
Jag har bett om ursäkt, och nu stundar snart nya tider här hemma.

Om exakt 19 dagar går jag tillbaka till arbetslivet. Jag lämnar över stafettpinnen till min man, som därmed går på föräldraledighet med vårt yngsta barn. Från och med det börjar vi dela upp matlagningen rättvist igen, här hemma. Det tillhör kanske inte vanligheten att man fördelar detta arbete utifrån vårt perspektiv. Jag har förstått att många inte direkt slåss om vems tur det är att stå vid kastrullerna - även fast jag i bekantskapskretsen har många par där båda är matlagningsroade. Jag har skrivit tidigare om hur detta vårt gemensamma intresse av somliga betraktats som slöseri - att det helt enkelt skulle räcka med att ha en matlagare i familjen.
Sådant strunt.
Självklart är det bättre när båda är engagerade. Kriteriet bra i köket borde vara i varje fall nästan lika viktigt som att vara bra på andra områden av det äktenskapliga samlivet.

Vi är fortfarande på planeringsstadiet, men det lutar åt att vi delar på helgerna, och samsas om vardagarna. Vissa saker släpper jag inte på. Däribland återfinns givetvis min fredagsglass.
Det är fortfarande jag som kommer att skriva här på bloggen. Jag kommer noga att ange om rätten är tillagad av mig eller av min man, precis som jag tidigare gjort. Syftet med detta är så klart att jag inte skall ta åt mig äran å hans vägnar.
Faktum är att jag till och med funderar på att ge honom en alldeles egen etikett - Min mans mat - utöver de gängse. Det låter väl inte så dumt?

Bortsett från att återställa ordningen här hemma, så kommer jag även behöva vänja mig vid det faktum att jag inte längre kan disponera min tid så fritt som föräldraledigheten medgivit.
Detta är ett faktum.

Min målsättning är att fortsätta publicera minst ett inlägg varje dag. Men - det måste finnas substans i inläggen.
Jag vill inte bara lägga ut en massa utfyllnad.
Det skall faktiskt bli riktigt spännande att se hur det här artar sig.
Ni följer väl med mig?

12 kommentarer:

  1. Hej! Det var roligt att du tänker fortsätta att matblogga. Du är en ständig inspirationskälla för mig. Jag kommer absolut att fortsätta "titta in" hos dig.

    SvaraRadera
  2. Jag följer med, såklart. Men jag har full förståelse om du inte hinner med att blogga i samma takt.

    SvaraRadera
  3. Måste bara tacka Annika! Igår kokade jag flageoletbönor och badade dem i Nigels dressing. De var helt underbara! Nu sitter jag och längtar till lunchen, då jag ska vräka i mig resterna. Bönorna köpte jag i mataffären i Ringen (ligger väl bra till för dig?). JAg läser och tänkter på dig, och tycker att det är fullständig skandal att vi inte har fått till att ses! Går det att ordna tror du?

    /Lo

    SvaraRadera
  4. Oj,oj, oj vad roligt det är att vara ihop med någon som gillar mat och att laga den. Jag är lite avundsjuk på J för han är snabbare än mig i köket och duktigare på att skära och hacka. Å andra sidan tror jag att jag hittar på mer och ser till att det blir variation i det vi lagar. Det är inte alla par förunnat att dela matintresset. Min kompis man lagar helt otroligt god mat. Hans fru tar två tuggor och säger att "det var väl gott..." Hennes egen matlagnng utgörs mest av snabbpasta och färdigköttbullar. Fast hon är å andra sidan vädligt bra på att baka kakor.

    Hälsningar från fröken Dill

    SvaraRadera
  5. Hej, jag tycker definitivt du ska fortsätta blogga. Du skriver jättetrevligt och jag blir inspirerad. Har dock inte hunnit laga något av dina recepten ännu men hoppas kunna göra det snart!
    /Anna

    SvaraRadera
  6. Självklart kommer jag att hänga kvar! Din blogg är ju så otroligt inspirerande! A kan kanske gästblogga när det är han som står för matlagningen? Skulle vara lite spännande!

    SvaraRadera
  7. Jajamen, jag hänger med, det ska bli jättekul att "läsa" både dig och din man.
    Är gift med en kock så halva vårt liv utspelar sig i matlagningens kölvatten,tur att vi båda är otroligt roade av detta. Barnen är utflugna så vi bestämmer helt själva......

    SvaraRadera
  8. Oh Annika, inte överger vi dig ? Det är så otroligt inspirerande så du anar inte ! Jag ska troligen prova bönor för första gången snart...

    SvaraRadera
  9. Siv: Tack skall du ha, det gläder mig!

    Annica: Kul att du hänger kvar! Jag vill förvarna i god tid, att saker och ting kan komma att förändras - inte nödvändigtvis till det sämre!

    Lo: Hurra för Nigel! Härligt att också du fallit för denna fina sallad. Och nu håller vi tummarna för att vår sportlovs-date blir av!

    Fröken Dill: SOm så ofta verkar vi vara helt överens ;)!

    Anna: Jättekul att läsa. Dina fina komplimanger gör mig jätteglad!

    Jessica: Min käre man har många talanger, men bland dem räknas inte förmågan att kunna uttrycka sig väl i skrift (annat än jobb-relaterat). Jag får vara hans spökskrivare, helt enkelt ;)!

    Ormen: Då blir jag extra glad och smickrad över att du och din man gilllar min mat! Låter som en härlig tillvaro, med utflugna barn. (Inte för att jag längtar själv, men någon gång blir ju barnen stora...)

    Filippa: Oj, jag blir riktigt hedrad...att ha kunnat inroducera dig i bönornas fantastiska värld ;.
    Kul att du hänger kvar!

    SvaraRadera
  10. Härligt att du behåller ångan uppe! Jag ska också börja jobba nu men lider av en liten bloggsvacka som jag inte alls vet hur jag ska komma upp ur :/

    SvaraRadera
  11. Elin: Vissa dagar är det inte lika lätt att hålla ångan uppe. Ni har ju bloggat i så många år, jag fattar inte hur ni har orkat!?

    SvaraRadera
  12. Det är kul förstås för det mesta, en enstaka kommentar kan göra att man blir jättetaggad att fortsätta! Men just nu så äter vi antingen mat hemma som jag redan bloggat om eller så är det experiment från min man som jag inte alls vet hur man ska dokumentera.. han gjorde en grym gryta i dag med högrev och chorizo som var helt fantastisk men han har då ingen aning om hur han har gjort den :)

    Men med åren så har jag lärt mig att det är bättre att inte blogga än att klämma ur sig desperata inlägg, då är det bättre att vänta in nästa inspirationssväng. Man vill inte läsa "just nu har jag ingen inspiration..." eller något kopierat pressinfoinlägg bara för prestera ett inlägg tycker jag, jag gillar mer glada matbloggsinlägg :)

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...