torsdag 19 februari 2009

Allt mitt är ditt...


Bilden är lånad från Kungliga Bibliotekets hemsida.

...men - äras den som äras bör. Matälskaren har skrivit ett mycket läsvärt inlägg som bland annat handlar om vad ett recept egentligen är värt, i dessa tider av upphovsrättsliga bataljer. Det är ganska ledsam läsning.
Personligen tycker jag väldigt illa om när man använder sig av ett recept utan att ange varifrån det kommer, eller varifrån man hämtat sin inspiration. Jag syftar då givetvis på när det existerar ett fysiskt recept, eller när man själv vet med sig om varifrån inspirationen kommer.

Vi är nog alla medvetna om att ingenting är nytt under solen. Eller - i varje fall nästan ingenting. Givetvis har någon någonstans lagat något som är nästan likadant eller väldigt likt det jag själv lagar. Det gör ju inte på minsta vis min mat mindre värd eller mindre god.
Att kunna tipsa om exempelvis en bra bok, en fantastisk kock eller en inspirerande matskribent är fantastiskt givande. Själva syftet med att matblogga är ju faktiskt att dela med sig. Om jag inte hade velat visa hela världen vad det är jag lagar, så hade jag nöjt mig med att skriva ned recepten i en privat mapp. Samtidigt skulle jag bli mycket besviken om jag skulle hitta ett av mina recept någon annanstans.

Det finns en ganska högt rankad matblogg på Bloggtoppen, vars hela koncept är att publicera andras recept. Stora delar av den bloggen saknar helt källhänvisningar.
Nu har bloggaren sedan några månader skärpt till sig, och anger i stort sett alltid varifrån recepten hämtats. Jag erkänner villigt att jag varit inne och kommenterat och uppmanat till denna förändring.

2 kommentarer:

  1. Jag håller verkligen med dig! Fast samtidigt får jag lite dåligt samvete, eftersom jag själv nästan aldrig ange källor till inspiration. Grejen är den att jag verkligen försöker komma på eget, och inte bry mig alls om vad andra gör.
    Men jag ska försöka bättra mig. Man vill ju inte ha en Annika på sig ;).

    SvaraRadera
  2. Rebecca: Jag tror vi tycker samma sak. Om jag kommer på en middagsidé, så sätter jag mig så klart inte och letar efter omnågon annan gjort något liknande. Då går jag på min idé. Men om jag t ex läser i någon av mina favoritkokböcker, så skriver jag ju att det är Nigel Slaters curry - och försöker inte låtsas att den är min.
    Bloggen jag nämner är en receptsamling, det skriver bloggaren själv. Och hon har som sagt tänkt om...;).

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...