tisdag 28 oktober 2008

Bästa böngrytan


Under fem års tid var jag vegetarian.
Lakto-ovo-vegetarian, skall tilläggas. Detta tilldrog sig mellan 1989-1994. Det var inte riktigt lika lätt att vara vegetarian då som det är nu. Utbudet var en smula smalare, för att uttrycka sig diplomatiskt. Framför allt var den vegetariska maten på många matställen så vansinnigt tråkig. Det fanns tydligen ingen hejd på hur många motbjudande sätt det fanns att misshandla bönor på.

För min egen, högst personliga del, var det beslutet att bli vegetarian som på allvar satte igång mig i köket. Visserligen hade jag lagat mat innan dess. Jag växte upp i en familj där man åt lagad mat tillsammans varje kväll. Den som råkade komma hem först satte igång med förberedelserna inför middagen, vare sig de bestod i att sätta på potatis, hacka lök eller börja steka pannkakor.
Jag kan inte annat göra än att så här i efterhand tacka och beröma mina föräldrar för deras kloka inställning till mitt beslut. Jag kan livligt föreställa mig hur tröttsamt det måste ha varit för mina dem när jag, den matglada köttälskaren, plötsligt skulle börja äta specialkost.
Det går väl bra att du blir vegetarian
, sa de,
men då får du så klart laga din egen mat!.
Och det gjorde jag.

Till en början blev maten ofta ganska motbjudande. Det förekom många märkliga gratänger och grytor, med för mig sedan tidigare okända råvaror. Allt jag snappade upp tog jag till mig, men jag saknade en hel delgrundläggande kunskaper.
Det blev mycket experimenterande med baljväxter, kan jag säga. Paniken var nära att infinna sig vid ett tillfälle, när jag satt och tuggade på en gryta med för dåligt kokta svarta bönor. Det var bara att hålla skenet uppe, och försöka att inte tänka på att det var ett storkok, och att jag skulle behöva pressa ned samma rätt vid många fler tillfällen.
Jag lyckades dessutom hitta en ytterst tveksam förebild i en brittisk kokboksförfattare vid namn Sarah Brown. Det grämer mig att jag inte har sparat hennes kokböcker. Maten hon lagade var omständig, och innehöll oftast många ingredienser. För en nybörjare var detta givetvis inget klokt val. Ta bara en sådan sak som en ingående beskrivningar av hur man tillverkar sin egen tofu.
Jag lagade många rätter ur hennes böcker, men kan inte minnas att en endaste smaka gott. Om det var Sarah Browns fel, eller mitt eget, det kan vi låta vara osagt.

Det hela slutade ändå lyckligt. Jag blev bättre på att laga mat, och fick en ganska god grund i det vegetariska köket - om det nu finns något sådant.
När jag sedan tog mitt förnuft till fånga och började äta kött och fisk igen, övergav jag inte vad jag lärt mig.
Jag lagar gärna vegetariskt - men det tog många år innan jag ens tänkte tanken på att laga till någon böngryta.

Nu vill jag dela med mig av vårt receptet på en riktigt god gryta. Den har sitt ursprung i ett recept från den för åratal sedan nedlagda tidningen Gott & Grönt, som jag hänvisat till tidigare.
Den långa listan med ingredienser består bara av sådant som står i kryddskåpet och ligger i kylen hemma hos de flesta, måttligt matlagningsintresserade personer.

Bästa böngrytan
6 dl smörbönor (eller stora vita bönor)
1 gul lök, finhackad
2 vitlöksklyftor, rivna
1 morot, finhackad
1 stjälk selleri, finhackad
1 tsk paprikapulver, starkt
0,5 tsk curry, medelstark
2 lagerblad
2 kanelstänger
1 krm mald muskot
1/4 vaniljstång, eller 1 krm ekologiskt vaniljpulver
2 stycken peperoncini, smulade
1 msk råsocker
1 msk tomatpuré
1 msk LaRoc paprikapuré
1,5 dl vitt vin
1 grönsaksbuljongtärning
2 burkar Mutti krossade tomater
eller passerade tomater
olivolja
salt efter smak

Hetta upp olivolja i en rymlig stekgryta, gärna emaljerad. Fräs lök, vitlök, morot och selleri på låg värme. Tillsätt de torra kryddorna, och låt dem steka med någon minut. Häll sedan i bönorna, tomatkonserv, vitt vin, grönsaksbuljong, socker, tomatpuré och paprikapuré.
Lägg på locket, höj temperaturen och låt grytan koka upp. När grytan kokar sänker du temperaturen till låg värme och låter den småputtra under lock i 30-40minuter. Titta till den och rör om då och då. Det bör inte behövas mer vätska. Om grytan verkar behöva det, kan den få reducera en stund utan lock i slutet av koktiden.

Jag äter gärna grytan med en klick gräddfil eller yoghurt och lite färsk, hackad mynta. Barnen vill gärna ha basmatiris till. Givetvis passar den även med exempelvis bulgur.

6 kommentarer:

  1. Åh, allt du gör ser så himla gott ut! *suckar* Jag kopierar och sparar!

    SvaraRadera
  2. Ikväll ska jag göra dina chocolate chip med barnen. Mmm. ser fram emot det. Du har inget bra tips på recept till kuvertbröd. Vi ska ha fest på lördag, :-), och vill bjuda på lite plockmat.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Fruktsallad: Tack så mycket, jag blir jätteglad av att få en så fin komplimang! Jag skille önska att jag kunde utveckla mig lite vad gäller fotograferandet, men har inte tid med det just nu...läste inne hos dig att du haft lite svårt med inspirationen. Jag vet hur det känns. Bloggen "tvingar" mig att komma på saker, som tur är!

    Jessica: Jag lägger gärna ut ett recept på kuvertbröd. Eller så kan jag maila dig. Hur snart behöver du det? Och hur mycket jobb vill du lägga ned? Jag har både enkla små bullar och fina små gifflar som kan fyllas med något gott - fast, de senare tar förstås lite mer tid...

    SvaraRadera
  4. Ja, man blir tvingad att komma på saker, både på gott och ont. Ibland tar det stopp och då tänker jag att jag skulle ta en vecka/månad helt utan krav och bara laga gamla godingar. Men det kommer nog inte att hända... ;)

    SvaraRadera
  5. Tänk, det dröjde länge innna njag kunde återuppta linser som mina föräldrar envisades med att äta när jag var liten. Det var billigt och mättade antar jag?!

    Sen under min universitetstid försökte jag gilla linser, för det var billigt och mättade, men jag kan nästan inte äta det... undantaget är linssoppa på indiska krogar - den gillar jag.

    Bönor och jag har en bättre relation, fast svart bönor är svårt... och kidneybönor måste marineras lite. Men med vinäger och olja brukar det mesta bli gott :)

    SvaraRadera
  6. chall: Det finns inget som kan vara så äckligt som baljväxter på "fel" sätt. Och så kan de samtiudigt vara så goda! Märkligt.

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...